En byråkrats dröm

Jag säger inte att regleringar av människors beteende under pågående Corona-kris är förkastliga – tvärtom kan de säkert vara välmotiverade i flera fall –men jag kan inte undgå att tänka tanken att situationen är en byråkrats dröm. Med byråkrat menar jag här en typ av människa som älskar ordning och planering samt att styra och ställa – och som har ett jobb där dessa egenskaper kommer till användning. (Kanske har byråkraten en del gemensamt med Adam Smiths ”man of system”.)

Tanken slog mig när jag läste en beskrivning av det tjeckiska regelverket för simbassänger nu när dessa öppnas upp den 25 maj efter nedstängning:

9E9F7F61-35BE-45E8-A7F6-D1562F9B0A03_1_201_a

Vilken sann glädje för en byråkrat att ta fram dessa detaljerade instruktioner! Och inte bara för simbassänger, utan för en lång rad andra verksamheter. Corona-krisen är i detta avseende a dream come true för denne.

Religionens betydelse för lycka

En rad studier har funnit ett positivt samband mellan religiositet och lycka, liksom en rad studier har funnit ett positivt samband mellan en känsla av kontroll över det egna livet (vilket ofta kallas subjektiv frihet) och lycka. Hur kan de här resultaten förlikas med varandra? Den frågan beaktas i den nya studien ”Cultural Evolution Shifts the Source of Happiness from Religion to Subjective Freedom”:

Numerous studies have reported a positive individual-level association between After surveying 40,534 randomly selected respondents from 43 nations, we find that in countries where happiness is more closely related to religious faith, it is less strongly associated with subjective freedom, and vice versa.

Det tycks alltså som om det är antingen eller: i länder där religiositet tenderar att ge lycka, blir människor inte så lyckliga av subjektiv frihet, och tvärtom. Hur kommer detta sig?

Rising individualism and emancipative values, as an outcome of modernization, diminish the importance of religious faith for people’s happiness, while increasing the importance of subjective freedom. We conclude that the dominant emancipatory direction of cultural evolution favors freedom over religion.

Intressant med denna prediktion, att religion som grund för lycka kommer att avta i takt med att kulturell förändring äger rum i riktning mot individualism. Det verkar dock, för att spekulera lite, som om människan behöver en känsla av kontroll för att erfara lycka. Religionen kan innebära en sådan extern kontroll. Den är därigenom rigid. Subjektiv frihet är en annan typ av upplevd kontroll, en intern sådan, och kanske därmed också flexibel och i samklang med människans inneboende preferenser på ett annat sätt.

Ger tålamod lycka?

Det berömda marshmallow-experimentet indikerar att människor som är tålmodiga tenderar att lyckas bättre i livet. Det handlar om att kunna behärska sig i stunden – att kontrollera sin omedelbara lust till preferenstillfredsställelse för att kunna få ut ännu större sådan i framtiden. Det kan gälla en rad olika beteenden – t.ex. en förmåga att spara inför framtiden. Nåväl, en central fråga är om tålamod är förknippat med livstillfredsställelse. En ny studie ”The Cost of Being Too Patient” tyder på att så är fallet:

We establish that the relationship between patience and various measures of subjective and experienced well-being is hump-shaped: there exists an optimal amount of patience that maximizes happiness. Beyond this optimal level, higher levels of patience have a negative impact on well-being.

Resultaten tyder alltså på att man kan vara alltför tålmodig, om målet är att vara tillfredsställd med sitt liv. Man läser ibland om människor som har anammat ett extremt sparande och som unnar sig ganska lite under livets gång – och som dör tämligen rika. Den typen av beteende kanske kan sägas illustrera resultatet. Dock verkar det för de flesta vara så att mer tålamod skulle öka livstillfredsställelsen. Ja, det är bra att spara för framtiden i det genomsnittliga fallet, men med måtta.

Se även det tidigare inlägget ”Samarbete ger tålamod”.

Bör man vara arg?

Det pågår en diskussion om huruvida man bör bli och vara arg under vissa omständigheter. Jag stötte på den via Abe Stones blogginlägg (som jag varmt rekommenderar) i detta ämne; där fann jag även detta Nietzsche-citat:

Thus, to speak unconcealedly: it is necessary that we for once become really angry, so that things might become better [dass wir einmal recht böse werden, damit es besser wird] (“Schopenhauer as Educator”).

Det finns (åtminstone) tre frågor att dryfta här.

  1. Den faktamässiga: Vilka är konsekvenserna av att bli och vara arg? Nietzsche verkar t.ex. mena att man behöver bli arg för att kunna åstadkomma förändring av det över vilket man är missnöjd. Att vara arg är i så motto motiverande. Den som är arg engagerar sig och är inte likgiltig. Men som vissa i debatten påpekar: arga personer beter sig ofta illa mot andra och skapar problem. Vilken effekt dominerar?
  2. Den värderingsmässiga: Är det bra eller dåligt att bli och vara arg (t.ex. på grundval av en faktamässig analys av konsekvenserna)?
  3. Den psykologiska: Hur lätt har man för att bli arg?

Filosofen Bernard Williams blev, enligt Martha Nussbaum, aldrig arg. Jag tolkar det som en följd av en viss personlighet (i enlighet med punkt 3 ovan), kanske i kombination med punkt 1: tron att det är hopplöst att försöka förbättra världen. Jag blir i stort sett heller aldrig arg: ett psykologiskt karaktärsdrag men kanske också en syn på världen och politiken som ser engagemang på emotionell basis som futilt. (Kan detta förklara varför någon kan vara en opolitisk liberal?)

Ta inte börsen på så stort allvar

De flesta svenskar har nog intresse av att följa börsutvecklingen. Såväl aktuellt sparande som sparande till pensionen är i hög grad placerat i aktier. Men det är nog klokt att inte låta sig distraheras alltför mycket av de dagliga rörelserna. Det kan ha negativa konsekvenser, enligt den nya studien ”When the Market Drives You Crazy: Stock Market Returns and Fatal Car Accidents”:

This paper provides evidence that daily fluctuations in the stock market have important – and hitherto neglected – spillover effects on fatal car accidents. Using the universe of fatal car accidents in the United States from 1990 to 2015, we find that a one standard deviation reduction in daily stock market returns is associated with a 0.6% increase in fatal car accidents that happen after the stock market opening.

Om man inte kan låta bli att uppröras och oroas av börsnedgångar kanske rekommendationen får bli att åka kollektivt istället för att åka bil.

Samarbete ger tålamod

Vad handlade det berömda marshmallow-testet om? Jo:

Put a marshmallow in front of a child, tell her that she can have a second one if she can go 15 minutes without eating the first one, and then leave the room. Whether she’s patient enough to double her payout is supposedly indicative of a willpower that will pay dividends down the line, at school and eventually at work. Passing the test is, to many, a promising signal of future success.

Det verkar alltså bra att ha förmåga att skjuta upp en positiv upplevelse och att inte lyda den ögonblickliga impulsen att få en (mindre) positiv upplevelse direkt. Nu visar en ny studie, ”Children Delay Gratification for Cooperative Ends”, att barn som samarbetar (i par med andra) lyckas bättre med att uppvisa tålamod:

In the current study, we … presented pairs of children (N = 207 individuals) with a modified version of the famous marshmallow test, in which children’s outcomes were interdependently linked such that the children were rewarded only if both members of the pair delayed gratification. Children from two highly diverse cultures (Germany and Kenya) performed substantially better than they did on a standard version of the test, suggesting that children are more willing to delay gratification for cooperative than for individual goals.

Detta med att arbeta tillsammans med andra tycker jag själv ger bättre disciplin och bättre resultat, så resultatet förvånar mig inte. Det förefaller dock viktigt, i alla fall i forskningssamarbeten, vem man samarbetar med. Man måste komma bra överens, komplettera varandra och kunna lämna samarbetet om det inte fungerar väl.

Kläderna påverkar hur kompetenta människor uppfattas vara

Bildresultat för young man in suit

Att människors utseende påverkar hur de uppfattas är väl belagt (bl.a. i min forskning med Henrik Jordahl och Panu Poutvaara om skönhetens effekter på framgångar i politiken – se här, här och här). Men hur påverkar kläderna människors uppfattningar om dem? En ny studie, ”Economic Status Cues from Clothes Affect Perceived Competence from Faces”, undersöker det:

Here we show that subtle economic status cues in clothes affect perceived competence from faces. In nine studies, people rated the competence of faces presented in frontal headshots. Faces were shown with different upper-body clothing rated by independent judges as looking ‘richer’ or ‘poorer’, although not notably perceived as such when explicitly described. The same face when seen with ‘richer’ clothes was judged significantly more competent than with ‘poorer’ clothes. The effect persisted even when perceivers were exposed to the stimuli briefly (129 ms), warned that clothing cues are non-informative and instructed to ignore the clothes (in one study, with considerable incentives).

Det gäller att tänka på vilket intryck man ger genom sitt val av kläder. Man kan tycka att kläderna inte borde spela roll, men gör de det är det bra att känna till det. Likaså kan det vara bra att fundera på sitt eget sätt att bedöma andra – och att därmed kanske kunna bearbeta och förändra det.