Allt är underbart i Sibirien

Från Žižek’s Jokes:

Skärmklipp 2019-09-14 21.33.54

Detta är ett klurigt skämt; men det kan, utöver att skratta till, få oss att fundera på vår förmåga att uttrycka det vi anser vara sanningar (privat eller politiskt). Saknar vi rött bläck? Får vi fram det viktiga vi vill ha sagt?

Kommer det finnas pengar i ett kommunistiskt samhälle?

Från Žižek’s Jokes:

IN THE MID-1930s, a debate is raging in the Politburo of the Bolshevik: will there be money in communism or not? The Leftist Trotskytes claim there will be no money since money is only needed in societies with private ownership, while the Rightist partisans of Bukharin claim that of course there will be money in communism since every complex society needs money to regulate the exchange or products. When, finally, Comrade Stalin intervenes, he rejects both the Leftist and the Rightist deviations, claiming that the truth is a higher dialectical synthesis of the opposites. When other Politburo members ask him how this synthesis will look, Stalin calmly answers: “There will be money and there will not be money. Some will have money and others will not have it.”

Camus blir uppläxad av Sisyfos

Existential Comics slår till igen:

Skojigt, förstås – men jag tycker ändå att Camus ger sig lite för lätt. Jag ser ofta på livet som vore jag Sisyfos men försöker då tänka: ”Givet att livet är så här – meningslöst, tomt, tröstlöst – varför inte likaväl tänka att det är meningsfullt?” Blir något bättre av att tänka på livet som meningslöst, även om det är det?

Moraliska tråkmånsar

Jag fann studien ”Why So Serious? A Laboratory and Field Investigation of the Link between Morality and Humor” underhållande:

Consistent with our hypotheses, compared with participants in the control condition, participants whose moral identities were situationally activated (Study 1a) or chronically accessible (Study 1b) were less likely to appreciate humor and generate jokes others found funny (Study 2), especially humor that involved benign moral violations. We also found that participants with a strong moral identity do not generally compensate for their lack of humor by telling more jokes that do not involve moral violations (Study 3). Additional field studies demonstrated that employees (Study 4) and leaders (Study 5) with strong moral identities and who display ethical leadership are perceived as less humorous by their coworkers and subordinates, and to the extent that this is the case are less liked in the workplace. Study 5 further demonstrated two competing mediating pathways—leaders with strong moral identities are perceived as less humorous but also as more trustworthy, with differentiated effects on interpersonal liking.

Så att vara moralist kan ha sina fördelar (som att uppfattas som pålitlig) och sina nackdelar (som att uppfattas som trist). Jag har nihilistiska-immoralistiska drag och har därför ingen stark moralisk identitet – men jag skämtar i stort sett aldrig, trots det, och är synnerligen tråkig. Det sämsta av båda världar på arbetsmarknaden? (Jag hoppas att den akademiska världen är annorlunda härvidlag!)

Schopenhauer möter Buddha

Fastän jag har en stark dragning till Schopenhauers syn på världen – t.ex. ogillar jag starkt, liksom han gör, oljud – får jag nog medge att jag ser Buddha som ett större föredöme i detta fall (jag blir nästan aldrig arg).

Premise: desire leads to suffering. Conclusion: we have to get revenge on Hegel.

Från Existential Comics.

 

Kommunism kontra kapitalism

Kapitalismen kämpar med ett imageproblem.

Lyssna gärna till Luigi Zingales på EconTalk, där han talar om capitalism and crony capitalism.

Eva skapades av Adams revben

Wittgenstein knyter, efter att ha brutit ett revben, an till den bibliska skapelsemyten:

Thought of having the rib removed and of having a wife made of it, but they tell me that this art has been lost!

Filosof om heminredning

Wittgenstein:

All I want to say today is: there is NO way of keeping a CARPET clean. I REFUSE to ever live in a room which has one.

Teologens mardröm

En av utgångspunkterna i religiöst tänkande är att jorden och människorna härpå är viktiga och föremål för någon guds uppmärksamhet. Bertrand Russell driver med denna typen av utgångspunkt i den härliga, korta texten ”The Theologian’s Nightmare”, som härmed återges som underhållande söndagsläsning:

The eminent theologian Dr. Thaddeus dreamt that he died and pursued his course toward heaven. His studies had prepared him and he had no difficulty in finding the way. He knocked at the door of heaven, and was met with a closer scrutiny than he expected. ”I ask admission,” he said, ”because I was a good man and devoted my life to the glory of God.” ”Man?” said the janitor, ”What is that? And how could such a funny creature as you do anything to promote the glory of God?” Dr. Thaddeus was astonished. ”You surely cannot be ignorant of man. You must be aware that man is the supreme work of the Creator.” ”As to that,” said the janitor, ”I am sorry to hurt your feelings, but what you’re saying is news to me. I doubt if anybody up here has ever heard of this thing you call ‘man.’ However, since you seem distressed, you shall have a chance of consulting our librarian.”

The librarian, a globular being with a thousand eyes and one mouth, bent some of his eyes upon Dr. Thaddeus. ”What is this?” he asked the janitor. ”This,” replied the janitor, ”says that it is a member of a species called ‘man,’ which lives in a place called ‘Earth.’ It has some odd notion that the Creator takes a special interest in this place and this species. I thought perhaps you could enlighten it.” ”Well,” said the librarian kindly to the theologian, ”perhaps you can tall me where this place is that you call ‘Earth.'” ”Oh,” said the theologian, ”it’s part of the Solar System.” ”And what is the Solar System?” asked the librarian. ”Oh,” said the theologian, somewhat disconcerted, ”my province was Sacred Knowledge, but the question that you are asking belongs to profane knowledge. However, I have learnt enough from my astronomical friends to be able to tell you that the Solar System is part of the Milky Way.” ”And what is the Milky Way?” asked the librarian. ”Oh, the Milky Way is one of the Galaxies, of which, I am told, there are some hundred million.” ”Well, well,” said the librarian, ”you could hardly expect me to remember one out of so many. But I do remember to have heard the word galaxy’ before. In fact, I believe that one of our sub-librarians specializes in galaxies. Let us send for him and see whether he can help.”

After no very long time, the galactic sub-librarian made his appearance. In shape, he was a dodecahedron. It was clear that at one time his surface had been bright, but the dust of the shelves had rendered him dim and opaque. The librarian explained to him that Dr. Thaddeus, in endeavoring to account for his origin, had mentioned galaxies, and it was hoped that information could be obtained from the galactic section of the library. ”Well,” said the sub-librarian, ”I suppose it might become possible in time, but as there are a hundred million galaxies, and each has a volume to itself, it takes some time to find any particular volume. Which is it that this odd molecule desires?” ”It is the one called ‘The Milky Way,'” Dr. Thaddeus falteringly replied. ”All right,” said the sub- librarian, ”I will find it if I can.”

Some three weeks later, he returned, explaining that the extraordinarily efficient card index in the galactic section of the library had enabled him to locate the galaxy as number QX 321,762. ”We have employed,” he said, ”all the five thousand clerks in the galactic section on this search. Perhaps you would like to see the clerk who is specially concerned with the galaxy in question?” The clerk was sent for and turned out to be an octahedron with an eye in each face and a mouth in one of them. He was surprised and dazed to find himself in such a glittering region, away from the shadowy limbo of his shelves. Pulling himself together, he asked, rather shyly, ”What is it you wish to know about my galaxy?” Dr. Thaddeus spoke up: ”What I want is to know about the Solar System, a collection of heavenly bodies revolving about one of the stars in your galaxy. The star about which they revolve is called ‘the Sun.'” ”Humph,” said the librarian of the Milky Way, ”it was hard enough to hit upon the right galaxy, but to hit upon the right star in the galaxy is far more difficult. I know that there are about three hundred billion stars in the galaxy, but I have no knowledge, myself, that would distinguish one of them from another. I believe, however, that at one time a list of the whole three hundred billion was demanded by the Administration and that it is still stored in the basement. If you think it worth while, I will engage special labor from the Other Place to search for this particular star.”

It was agreed that, since the question had arisen and since Dr. Thaddeus was evidently suffering some distress, this might be the wisest course.

Several years later, a very weary and dispirited tetrahedron presented himself before the galactic sub-librarian. ”I have,” he said, ”at last discovered the particular star concerning which inquiries have been made, but I am quite at a loss to imagine why it has aroused any special interest. It closely resembles a great many other stars in the same galaxy. It is of average size and temperature, and is surrounded by very much smaller bodies called ‘planets.’ After minute investigation, I discovered that some, at least, of these planets have parasites, and I think that this thing which has been making inquiries must be one of them.”

At this point, Dr. Thaddeus burst out in a passionate and indignant lament: ”Why, oh why, did the Creator conceal from us poor inhabitants of Earth that it was not we who prompted Him to create the Heavens? Throughout my long life, I have served Him diligently, believing that He would notice my service and reward me with Eternal Bliss. And now, it seems that He was not even aware that I existed. You tell me that I am an infinitesimal animalcule on a tiny body revolving round an insignificant member of a collection of three hundred billion stars, which is only one of many millions of such collections. I cannot bear it, and can no longer adore my Creator.” ”Very well,” said the janitor, ”then you can go to the Other Place.”

Here the theologian awoke. ”The power of Satan over our sleeping imagination is terrifying,” he muttered.

Satan, vik hädan! Vi är speciella.

Husdjur i min smak

En god tysk vän till mig skickade mig denna historia, som jag fann mycket skojig:

”Je ne pense pas que je puisse connaître un moment de bonheur plus intense que celui”*, the aged French aristocrat uttered overwhelmed with emotion while offering lettuce to Wukei, his ceramic tortoise that served him as a mascot symbolising prudence and longevity.

___________________

*”Jag tror inte att jag kan uppleva ett ögonblick av mer intensiv lycka än detta”.

Ovanligt sätt att dö

I ”Cranial Trauma in Ancient Greece: From Homer to Classical Authors”, publicerad i Journal of Cranio-Maxillofacial Surgery, rapporteras bl.a. om hur en stor grekisk poet dog:

The death of the father of tragedy, Aeschylos (524–455 B.C.) is a very unusual case of accidental head trauma. At the age of seventy Aeschylos was mortally injured by a turtle thrown by an eagle on his head (Aelian, 1971).

Se upp för fallande sköldpaddor!

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Ifrågasatta bloggare

Mina nationalekonomiska bloggarkollegor på Ekonomistas gillas inte av alla. I DI idag visas denna bild från Portugal:

Översättning: ”Dessa ekonomistas?! Vad ska de vara bra för?!” :-)

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Vad ska man säga på en vetenskaplig konferens?

Deirdre McCloskey gästade Stockholm i förra veckan, och hon nämnde då att ekonomipristagaren George Stigler hade formulerat förslag på vad man ska säga när man kommenterar andras uppsatser på nationalekonomiska konferenser. Eftersom kommentarer tenderar att vara desamma föreslog Stigler att det borde räcka att ange bokstäver och siffror beroende på vad man har att säga. I ”The Conference Handbook”, publicerad i Journal of Political Economy, anger han dessa koder:

Introductory Remarks

A The paper is a splendid review of the literature, but unfortunately it does not break new ground.
B The paper admirably solves the problem which it sets for itself; unfortunately, this was the wrong problem.
C What a pity that the vast erudition and industry of the author were misdirected.
D I am an amateur in this field so my remarks must be diffident  and tentative. However, even a novice must find much to quarrel with in this piece.
E I can be very sympathetic with the author; until 2 years ago I was thinking along similar lines.
F It is good to have a nonspecialist looking at our problem. There is always a chance of a fresh viewpoint, although usually, as in this case, the advantages of the division of labor are reaffirmed.
G This paper contains much that is new and much that is good.
H Although the paper was promised 3 weeks ago, I received it as I entered this room.

Comments

1 Adam Smith said that.
2 Unfortunately, there is an identification problem which is not dealt with adequately in the paper.
3 The residuals are clearly non-normal, and the specification of the model is incorrect.
4 Theorizing is not fruitful at this stage; we need a series of case studies.
5 Case studies are a clue, but no real progress can be made until a model of the process is constructed.
6 The second-best consideration would, of course, vitiate the argument.
7 That is an index number problem (obs., except in Cambridge).
8 Have you tried two-stage least squares?
9 The conclusions change if you introduce uncertainty.
10 You didn’t use probit analysis?
11 I proved the main results in a paper published years ago.
12 The analysis is marred by a failure to distinguish transitory and permanent components.
13 The market cannot, of course, deal satisfactorily with that externality.
14 But what if transaction costs are not zero?
15 That follows from the Coase Theorem.
16 Of course, if you allow for the investment in human capital, the entire picture changes.
17 Of course, the demand function is quite inelastic.
18 Of course, the supply function is highly inelastic.
19 The author uses a sledgehammer to crack a peanut.
20 What empirical finding would contradict your theory?
21 The central argument is not only a tautology, it is false.
22 What happens when you extend the analysis to the later (or earlier) period?
23 The motivation of the agents in this theory is so narrowly egotistic that it cannot possibly explain the behavior of real people.
24 The flabby economic actor in this impressionistic model should be replaced by the utility-maximizing individual.
25 Did you have any trouble in inverting the singular matrix?
26 It is unfortunate that the wrong choice was made between M1 and M2.
27 That is alright in theory, but it doesn’t work out in practice (use sparingly).
28 The speaker apparently believes that there is still one free lunch.
29 The problem cannot be dealt with by partial equilibrium methods; it requires a general equilibrium formulation.
30 The paper is rigidly confined by the paradigm of neoclassical economics, so large parts of urgent reality are outside its comprehension.
31 The conclusion rests on the assumption of fixed tastes, but (of course) tastes have surely changed.
32 The trouble with the present situation is that the property rights have not been fully assigned.

Mina favoriter är F och H samt 1, 21 och 24. Vilka är dina? Nu gäller det bara att plugga in dem och hoppas att andra också gör det inför nästa konferens!

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Skägg skapar tillit

Dessa nya forskningsrön förstår jag mig inte alls på:

A recent study in the Journal of Marketing Communications found that men with beards were deemed more credible than those who were clean-shaven. The study showed participants pictures of men endorsing certain products. In some photos, the men were clean-shaven. In others, the same men had beards. Participants thought the men with beards had greater expertise and were significantly more trustworthy when they were endorsing products like cell phones and toothpaste.

Själv blir jag rädd för män med skägg. Jag undrar: Vad försöker de dölja? Jag måste vara en atypisk konsument. Nå, denna studie studerade bara välansade och medelstora skägg. Det finns ju en rad olika ansiktsprydnader med, kan man gissa, lite olika effekter på tilliten. Ta en titt på detta schema, som ger lite prediktioner (klicka för större bild):

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Charmig schackspelare

Jeremy Bernstein berättar om världsmästaren i schack Bobby Fischer:

One Sunday, Kubrick and I watched Fischer’s interview with Mike Wallace for “60 Minutes.” It was around the time of Fischer’s birthday and Wallace had come with a cake. “I don’t like that kind of cake,” Fischer said graciously. Then he told Wallace how he had learned to play chess. His older sister had taught him the moves. He soon began beating her so he spotted her pieces. Then he said that that no longer worked so he began playing with himself—Fischer vs. Fischer. “Mostly I won,” he commented with no trace of humor.

Jag kan inte låta bli att beundra en person som säger vad han tycker när någon kommer med en tårta han inte gillar. Och jag gillar personer som inte inser hur roliga de är i andras ögon. Läs mer om Bobby Fischer här.

Se även inlägget ”Världens främste schackspelare”.

Ett samhälle med kärlek

Wiliam Bolcom har komponerat en underbar liten sång, ”Amor”, om hur skönhet och kärlek kan transformera en stad — t.o.m. de religiösa! Läs texten och lyssna på detta framförande av Raeeka Shehabi-Yaghmai:

Kvinnor och barn i trafiken

Ur körkortsbok från 1920:

De som vållar bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva. Att signalera åt dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära vagnen att signalen icke blir av betydelse. Där man väntar sig lekande barn såsom vid skolor, lekplaner etc, bör man endast köra fram med yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver än att stoppa vagnen.

Damer är ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappar de ej helt sällan koncepterna. Att de efter att ha passerat trefjärdedelar av gatan utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat är intet sällsynt. Ja två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna och låt dem komma upp på gångbanan! Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar.

Varsamhet är förstås en bra egenskap i trafiken. Synd bara att kontraproduktiva lagregler numera eroderar ett tidigare förtroendefullt samspel och att hörnlösningar, istället för flexibelt, effektivitetshöjande tänkande, är så vanliga.

En allvarlig man

Jag har just varit i USA, och under resan såg jag fyra filmer. En av dem var A Serious Man, om en judisk fysikprofessor som upplever en livskris när frun meddelar att hon vill överge honom. Filmen illustrerar livets fundamentala meningslöshet, men också hur vissa människor tenderar att försöka skapa sig mening och förståelse genom religion, ibland utan att lyckas. En för mig rolig scen var när huvudpersonen, i sin strävan att förstå vad som hände i hans liv, försökte få tid att tala med en erfaren rabbin, som han såg sitta vid sitt skrivbord utan att göra något. Sekreteraren ville mota bort honom och sa:

—The rabbi is busy
—He didn’t look busy.
—He’s thinking.

Och mannen fick ge sig av.

Orsak till homosexualitet

En kvinna som säger sig kunna ”bota” homosexuella genom terapi ställer en mycket viktig fråga till en (wallraffande) ”patient”:

She moves on. ”Any Freemasonry in the family?” No, I say, again asking her to elaborate. ”Because that often encourages it as well. It has a spiritual effect on males and it often comes out as SSA [same-sex attraction].”

Om jag hade känt till denna koppling hade jag inte varit så snabb med att avfärda frimurarna.

Se även inläggen ”Terapi för att byta läggning”, ”Bota homosexualitet?” och ”Kan homosexuella bli strejta?”.

Balanserad önskan att dö

Författaren Sir Terry Pratchett gav detta års Richard Dimbley-föreläsning på temat ”Shaking Hands with Death”. Sir Terry har sjukdomen PCA, en form av Alzheimers, och talar uppriktigt, allvarligt och humoristiskt om hur det är ytterst önskvärt att kunna få hjälp att dö, på ett lugnt och kontrollerat sätt, i ett läge när livet pga. svår sjukdom inte längre anses värt att leva. Jag tyckte mycket om denna del av föreläsningen, här återgiven från en nedkortad utskrift:

As a pallid and nervous young journalist I got to know about suicide. It was part of my regular tasks to sit in at the coroner’s court, where I learned all the manifold ways the disturbed human brain can devise to die. Newspapers were a little more kindly in those days, and we tended not to go into too much detail, but I had to listen to it. And I remember that coroners never used the word ”insanity”. They preferred the more compassionate verdict that the subject had ”taken his life while the balance of his mind was disturbed”. There was ambivalence to the phrase, a suggestion of the winds of fate and overwhelming circumstance.

In fact, by now, I have reached the conclusion that a person may make a decision to die because the balance of their mind is level, realistic, pragmatic, stoic and sharp. And that is why I dislike the term ”assisted suicide” applied to the carefully thought-out and weighed-up process of having one’s life ended by gentle medical means.

The people who thus far have made the harrowing trip to Dignitas in Switzerland to die seemed to me to be very firm and methodical of purpose, with a clear prima-face case for wanting their death to be on their own terms. In short, their minds may well be in better balance than the world around them.

Jag finner det mycket störande att psykiater och andra har fått för sig att definiera allt självvalt döende som ”ett misslyckande” och som ett tecken på att en person är ur balans. Sir Terry har helt rätt: det finns fullt rationella skäl att vilja dö, och de som upplever sådana ska kunna få hjälp att dö så skonsamt som möjligt.

På YouTube kan man se föreläsningen, som pga. sjukdomen läses av Sir Terrys vän Tony Robinson (Baldrick i Black Adder), i sex delar. Citatet ovan återfinns i del tre, vid 4.50. Här kan man se del 1, del 2, del 3, del 4, del 5 och del 6. Lyssning rekommenderas varmt!
Se även inläggen ”Rationell syn på självmord” och ”Självvald död”.

Vad är det för hundar egentligen?

Witold Gombrowicz, den absurda formuleringskonstens mästare, i Trans-Atlantic (s. 89):

Sålunda kom två stycken jyckar, varav den ena var en kuperad Pekines men med yvig svans …

Och på s. 90:

Jag frågade så, för just då hade en liten jycke, lik en varg, men också en tax, sprungit förbi …

En enkel ekonomipristagare

Paul Samuelson, på frågan om vilken favoriträtt han har:

Skim milk.

Ur Horn, Karen Ilse (2009). Roads to Wisdom: Conversations with Ten Nobel Laureates in Economics. Cheltenham: Edward Elgar: 267.

Vad är anatidefobi?

ankaMänniskors psykologiska sida kan uppvisa märkliga drag, såsom udda fobier:

Anatidaephobia is defined as a pervasive, irrational fear that one is being watched by a duck. The anatidaephobic individual fears that no matter where they are or what they are doing, a duck watches.

Vad är politik?

Ernest Benn:

Politics is the art of looking for trouble, finding it whether it exists or not, diagnosing it incorrectly, and applying the wrong remedy.

Tips: Stephen Davies.

Jag ville slippa gymnastiken

Jag var inte alls förtjust i ämnet gymnastik under min skoltid. Jag förstod inte poängen med att slösa bort tid på trista övningar och sporter när man istället kunde läsa mer matematik och svenska. När jag gick i femte klass var måttet rågat. Jag och min bästis Johan skrev ett brev till skolminister Britt Mogård (m). Det vi inte hade räknat med var att lokaltidningen Tranås-Posten skulle skriva om vårt brev:

gymnastik

Det blev lite pinsamt i skolan när alla förstod vilka som hade skrivit brevet. Min uppfattning om gymnastiken var välkänd.

Att svimma av skratt

skrattsalvaEtt forskningsbrev till Journal of the American Medical Association beskriver ett fall där en frisk 32-årig frisör får höra en rolig historia — och svimmar av skratt. (Tidigare forskning har bl.a. belagt svimning till följd av tyngdlyftning och trumpetspelande.) Brevet avslutas:

Laughter has frequently been proposed to be the best medicine. However, as with any intervention, an excessive dose may result in adverse events.

Man bör värdesätta de halvtråkiga bekanta som inte förmår locka till intensiva skratt. Svimning är inte att leka med!

Tips: Mind Hacks.

Motion på arbetstid

Nationalekonomen Marc von der Ruhr beskrivs så här:

He enjoys breaking up his workdays with brief workouts that include running regressions and jumping to conclusions.

Maskiner med omtanke

Forskare i artificiell intelligens har mötts för att diskutera farorna med att maskiner tar över eller, i alla fall, blir skadliga för människor. Men konferensens arrangör Eric Horvitz noterade också att maskiner kan föra goda saker med sig:

He recently demonstrated a voice-based system that he designed to ask patients about their symptoms and to respond with empathy. When a mother said her child was having diarrhea, the face on the screen said, “Oh no, sorry to hear that.” A physician told him afterward that it was wonderful that the system responded to human emotion. “That’s a great idea,” Dr. Horvitz said he was told. “I have no time for that.”

Om maskinerna kan ta hand om empatin kan läkarna få tid för fler patienter och minska väntetiderna. Utmärkt!

Släppa väder – en ekonomisk analys

Ekonomisk analys kan tillämpas på de mest skilda områden. Med risk för att chockera känsliga personer analyserar Glen Whitman den sociala konvention som säger att det är oacceptabelt att släppa väder i närvaro av andra. Han börjar med att konstatera att även om det kan vara individuellt rationellt att släppa väder i närvaro av andra, är det inte socialt önskvärt att alla gör det:

To be more specific, let r be the relief from passing gas, and let d be the olfactory discomfort experienced by each person for each passage of gas. For simplicity, assume these parameters are the same for all persons. Suppose there are n people, each with an equal likelihood of needing to pass gas.

In these circumstances, we might observe a kind of tragedy of the commons. Absent an effective social convention against passing gas, each person rationally chooses to let loose if:

rd

But the collective flatulence will make everyone worse off if:

ndr

If so, then everyone will choose to cut loose, even though they’d all be better off if they all restrained themselves. So a convention that successfully induced people to restrain their flatulence would make everyone better off.

Han fortsätter med att konstatera att upprätthållandet av denna konvention kräver hårda straff:

The difficulty of detecting flatulators might explain the relatively high punishment associated with it. Given that flatulence is a completely natural impulse, and that others’ discomfort is usually minor and temporary, social ostracism and public shaming might seem out of proportion to the crime. Yet when the probability of conviction is low, the magnitude of punishment must be correspondingly high to provide a sufficient disincentive.

Det tycks mig som om hotet om straff i allmänhet fungerar i detta fall – konventionen är vid god vigör. Gott så.

Se vad Sjukvårdsupplysningen har att säga om gasbesvär.

Onaturlig intimitet

Hyacinth och Richard Bucket har införskaffat en liten, liten våning i en herrgård på landet. När de fastnar i varandra i det lilla, lilla köket känner Hyacinth förståeligt obehag:

Sommarläger i kritiskt tänkande

I England ordnas i sommar, med stöd av Richard Dawkins, läger för barn som vill lära sig att tänka kritiskt. En pappa är inte helt förtjust i tanken på att sonen kommer hem fullständigt rationell:

Imagine trying to celebrate the little beast’s birthday: ”Many happy returns, Darling. Now blow out the candles and make a wish.”
”Certainly not, Father. This is a futile custom. There is no evidence to support the notion that blowing out the candles on a Marks & Spencer Victoria sponge increases the likelihood of one’s desires becoming reality.”
”Right. I see. Sorry. Well, luckily, we’ve bought some nice gifts for you.”
”On the contrary, Father, luck did not influence your purchases. Indeed, there is no such thing. To believe otherwise is flabby thinking.”
”Oh, God.”
”Please don’t say that, Father. You know perfectly well that the deity whose name you invoke does not exist.”
”That Camp Quest thing really had an effect on you, hasn’t it. I suppose you’ll be wanting to go on the course they’re organising for Easter…”
”Most assuredly not. Easter is a spurious festival based on the fallacy that a man came back from the dead, which double-blind experiments have proved impossible. In consequence, I refuse to recognise Easter and shall spend the holiday period at school, whether or not my teachers are in attendance.”

För egen del finner jag denne mini-Dawkins charmerande! När han växer upp får han bli min medbloggare i kampen för rationalitet och upplysning.

Är kvinnor lämpliga nationalekonomer?

Adjunkt Vilhelm Persson berättar följande, i Bo Baldersons Statsrådets verk (s. 10):

Jag skulle resa. Men ett villkor var ställt: jag skulle inte föras ut till ön med statsrådet vid ratten. Och Eva, hans äldsta dotter, hade genast erbjudit sig att hämta. Det är en mycket behaglig flicka, Eva. Lång, mörk — med litet av vallon över dragen. Försynt och stillsam, helt olik sin far. Föräldrar får inte ha favoriter. Men morbröder får och jag har nog aldrig kunnat dölja att Eva står mitt hjärta nära. Hon är tjugo år och läser statistik och nationalekonom vid universitetet. Det är kanske inte de ämnen jag skulle anse lämpliga för en ung, söt flicka. Men jag är ett gammalt fossil och ungdomen bryter glatt vägar genom könsbarriärerna…

Ja, adjunkt Persson är i vissa avseenden ett gammalt fossil: visst lämpar sig nationalekonomi utmärkt även för kvinnor. Förresten undrar jag om det kan vara en viss nybliven professor som har stått förebild för Balderson. Hur många nationalekonomer vid namn Eva kan det finnas?

Prognosfel

grangerEkonomipristagaren Sir Clive Granger dog nyligen. En dödsruna i The Daily Telegraph återger något han skrev (innan han dog):

A teacher told my mother that ”I would never become successful”, which illustrates the difficulty of long-run forecasting on inadequate data.

Han var skojig, Sir Clive, förutom ekonometriskt begåvad.

Välkommen flygnyhet

reglerTydligen kommer vätskeförbudet på flygplan att kunna tas bort inom ett år pga. nya röntgenmaskiner:

The screening technology is undergoing secret tests at laboratories in Germany, where scientists are checking its accuracy in detecting bottles of hydrogen peroxide and other liquids that can be turned into bombs.

Människor har hittills försökt sig på att kringgå förbudet på olika sätt:

One man with bottles of frozen water claimed that they were solids and therefore exempt; they were confiscated. Another passenger drank a bottle of vodka in front of security staff to avoid having it confiscated; he was later removed from the flight for being drunk.

Så skönt att snart slippa ta till så drastiska åtgärder.

Vissa gillar nog kriser

humphreySir Humphrey i Yes, Minister:

Politicians like to panic, they need activity. It is their substitute for achievement.

Man bör dock inte dra alla politiker över en kam. Vissa är mindre aktivitetsorienterade än andra.

Brittiska tidningsläsare

Från Yes, Prime Minister:

Jim Hacker: Don’t tell me about the press. I know exactly who reads the papers:
The Daily Mirror is read by people who think they run the country;
The Guardian is read by people who think they ought to run the country;
The Times is read by people who actually do run the country;
The Daily Mail is read by the wives of the people who run the country;
The Financial Times is read by people who own the country;
The Morning Star is read by people who think the country ought to be run by another country;
And the Daily Telegraph is read by people who think it is.

Sir Humphrey: Prime Minister, what about the people who read the Sun?

Bernard Woolley: Sun readers don’t care who runs the country, as long as she’s got big tits.

Kan även svenska tidningsläsare delas in i så tydliga kategorier?

Hur vill du dö?

David Batra har en preferens:

Jag vill dö lugnt och stilla i sömnen, som min farfar, och inte hysteriskt skrikande, som passagerarna i hans bil.

Långa nationalekonomer

Det finns långa nationalekonomer. Det finns storslagna nationalekonomer. Och det finns, tro det eller ej, roliga nationalekonomer. George Stigler skrev nedanstående kommentar till denna bild av honom själv, Milton Friedman och John Kenneth Galbraith:

ekonomer

"All great economists are tall. There are two exceptions: John Kenneth Galbraith and Milton Friedman."

Anti-limerick

djurJag har tidigare återgivit en lesbisk limerick. Minst lika härlig är denna anti-limerick:

There was an old man of St. Bees,
Who was stung in the arm by a wasp;
When they asked, ”Does it hurt?”
He replied, ”No, it doesn’t,
But I thought all the while ‘t was a Hornet.

Tips: Den i poesi kunnige Carl Magnus Bjuggren.

Russell på teckning

Bertrand Russell fick detta brev:

Tillåt mig framföra min högaktning för er modiga kamp mot atombomben… Jag är pensionär och tecknar litet, som en ren hobby, och jag skulle betrakta det som en stor ära om ni ville skriva er namnteckning på bifogade porträtt.

Svaret löd:

2 oktober 1961
Bäste mr Spence
Jag har signerat er teckning, men det skulle glädja mig om ni ville ta min näsa under omprövning.

Ur Bäste Bertrand Russell… Ett urval av hans brevväxling med allmänheten 1950—68 (Stockholm: Natur och Kultur, 1969).

En helt vanlig dag

Bertrand Russell fick en fråga i ett brev:

Jag är lärare i engelska vid filosofiska fakulteten vid Budapest-universitetet. … tar jag mig friheten att fråga ers nåd hur ni tillbringar er tid från det ni går upp på morgonen och tills ni lägger er på kvällen.

Svaret löd:

26 mars 1963
Bästa dr Laczer
Mellan kl 8 och 11.30 ägnar jag mig åt min post och åt tidningarna. Jag får i genomsnitt hundra brev om dagen. Från 11.30 till 13.00 tar jag emot besökare. Mellan kl 14 och 16 läser jag, i huvudsak nyutkommen litteratur om kärnvapen. Från 16 till 19 skriver jag eller träffar folk. Från kl 20 till kl ett på natten läser och skriver jag. Det är min normala dagsrutin och jag hoppas det duger som svar på er fråga.
Med de bästa hälsningar
Er tillgivne
Bertrand Russell 

Är detta det idealiska livet? Kanske (om jag bara slapp läsa om kärnvapen och kunde välja att svara på alla dessa brev per mejl).

Ur Bäste Bertrand Russell… Ett urval av hans brevväxling med allmänheten 1950—68 (Stockholm: Natur och Kultur, 1969).

Favoritord

Bertrand Russell erhöll ett brev som bl.a. innehöll följande förfrågan:

Jag håller på med en ordundersökning… tacksam om ni ville tala om för mig vilka tjugo ord ni tycker bäst om…

Hans svar:

7 april 1958
Bäste mr Davis
Ni ber mig ange mina tjugo favoritord. Jag har aldrig funderat på den saken tidigare, men sedan jag fått ert brev ställde jag upp en lista som emellertid säkert skulle se helt annorlunda ut vid andra tidpunkter, så ni får inte ta alltför allvarligt på den. Listan ser ut såsom följer:
1. Wind (vind)
2. Heath (hed, ljung)
3. Golden (gyllene)
4. Begrime (smutsa ner)
5. Pilgrim (pilgrim)
6. Quagmire (gungfly)
7. Diapason (oktav)
8. Alabaster (alabaster)
9. Chrysoprase (krysopras)
10. Astrolabe (astrolab)
11. Apocalyptic (apokalyptisk)
12. Ineluctable (omöjlig att undfly)
13. Terraqueous (bestående av land och vatten)
14. Inpissated (förtjockad)
15. Incarnadine (köttfärga)
16. Sublunary (sublunär, under månen)
17. Chorasmian (korasmisk)
18. Alembic (destillerkolv)
19. Fulminate (åska, fördöma)
20. Ecstacy (extas)
Er tillgivne
Bertrand Russell

Kanske något för nästa högskoleprov, att fråga vad dessa ord betyder (såväl på svenska som på engelska)? Tycker du förresten om dem? Mina tre favoriter är nr. 4, 13 och 15. Mina tre favoritord i svenskan är lammkotlett, mandibel och parallellepiped.

Ur Bäste Bertrand Russell… Ett urval av hans brevväxling med allmänheten 1950—68 (Stockholm: Natur och Kultur, 1969).

Jag tycker att det lät roligt

ranelid

Alex Schulman har genomfört en dråplig intervju med Björn Ranelid:

AS: Kommer du ihåg någon gång då du sagt något ofattbart elakt mot någon, som du sedan ångrat?
BR: Jag sa en gång något obegåvat om Louise Boije av Gennäs. Jag har talat med henne efteråt och sagt till henne att det var väldigt dumt och obegåvat. Jag sa det för att jag tyckte att det lät roligt, men det var inte det minsta snyggt, det insåg jag sedan. Jag ångrade det djupt.
AS: Vad sade du?
BR: Jag kallade henne ”Boije av majonnäs”. Jag har bett henne om ursäkt. Vi träffades senast sommaren 2008 och vi har talat ut om det.

Stor humor, liksom hela intervjun.

Tips: Markus Berensson. Se även det tidigare inlägget ”Ranelid verifierar Nozick”.

Stor musikalisk humor

Får man skoja med Richard Wagner? Paul Hindemith gör det i alla fall, i verket med den fantastiska titeln Overture to “The Flying Dutchman” as It Is Performed by a Terrible Health Resort Band at 7 am at the Village Fountain:

Jämför gärna med originalouvertyren till Der fliegende Holländer, som kan avlyssnas här.

Irans ambassadör går inte tillräckligt långt

Irans ambassadör i Turkiet gör sitt bästa för att undvika att skaka hand med kvinnor:

safir_iran_02_01

Jag har stor sympati för ambassadörens agerande — handskakning är en ohälsosam tradition som bör avskaffas. Mitt problem med honom är att han inte går tillräckligt långt — han skakar ju faktiskt hand med män. Därför kan han bara betraktas som en halv förebild. Kim Jong-Il är härvidlag att föredra. Han dissar all handskakning.

Hur presstödet fungerar

När staten erbjuder subventioner och bidrag finns en risk för att människor ändrar sitt beteende, så att det istället för att ägnas åt produktiv verksamhet ägnas åt att försöka få och behålla favörer. En strålande illustration av en sådan effekt, och av att regleringar lätt får oavsedda konsekvenser, ges i Bo Baldersons bok Statsrådets verk:

Till generaldirektör hade kallats och utnämnts Arvid Västermark, 60 år, ditintills utgivare av en av partiets större landsortstidningar. Hans främsta merit för den nya sysslan var, om jag fattat statsrådet rätt, inte administrativ duglighet eller organistatorisk talang, utan en oföränderlig upplaga på sin tidning, Arbetarkraft. (På orten hade den bara en konkurrent, Kristliga Dagbladet. Arbetarkraft ledde sedan länge upplagemässigt med ett par hundra exemplar och fick alltså inte del av det statliga presstöd, som tillkommer det organ som presterar den klenaste försäljningen. Arbetarkraft gick emellertid med kraftigt underskott och LO och Partiet tröttnade omsider att subventionera och beslöt att Arbetarkraft till varje pris måste erövra positionen som ortens minst spridda tidning. Statsrådet har berättat om den makabra upplagestrid i presstödets tidevarv som följde. Läs mer om den makabra upplagestriden genom att klicka här.

Faran med att läsa dagstidning

När jag tog del av Niklas Jakobssons uppsats ”Why Do You Want Lower Taxes?” fick jag reda på följande:

People with higher education, regularly reading a newspaper, agreeing with the political left, and stating that they were satisfied with the municipal services were less likely to want to decrease the municipal tax. 

Se där. Regelbundet tidningsläsande kan inte rekommenderas. 

Se de tidigare inläggen ”Byte av tidning” och ”Okunskap på DN Kultur”.

En sådan chef skulle man ha

I Witold Gombrowicz roman De besatta skaffar sig flickan Maja vid ett tillfälle jobb:

När Maja frågade om sina arbetsuppgifter blev han mycket hövlig och fick något vädjande i blicken. ”Kärnan,” utbrast han jäktat, ”er främsta och viktigaste arbetsuppgift är att inte ta upp min tid. Kom aldrig med några fler frågor.” (s. 210)

Åldrande och död

I Statsrådets verk av Bo Balderson har statsrådet tvingat sig till lift i jakten på generaldirektör Västermarks mördare. Bilens förare verkar, som jag, företrädesvis uppskatta ungdom:

”Västermark?” sa den unge. ”Stod det inte om honom i tidningen? Fyllde han femti? Eller dog han?” Det var uppenbart att ynglingen inte ansåg skillnaden stor.

Teater om ekonomi

ehrenberg1

Mästerekonomen och teaterinspiratören

Det är inte varje dag ett teaterstycke som utgår från en bok i ekonomi skrivs. Vilket ekonom är det då som har inspirerat till det dramatiska verk — Finanskris Krasch Boom Bang! — som nu framförs på Västrahamnsteatern i Malmö? Är det månne Adam Smith? David Ricardo? Carl Menger? Eller någon av ekonomipristagarna till minne av Alfred Nobel? Å nej, det är en ännu skarpare ekonomisk tänkare: Johan Ehrenberg!* Det är hans och Sten Ljunggrens Nya ekonomihandboken** som utgör grunden för teaterstycket:

Det här handlar mycket om att popularisera Johan Ehrenbergs idéer, såklart. … Pjäsen är för vår tid ovanligt tydlig i sitt politiska ställningstagande. Föreställningen avbryts då och då av att skådespelarna förklarar politiska och ekonomiska begrepp. Och precis som i Ekonomihandbokens förord, klargör skådespelarna sin socialistiska utgångspunkt i början av föreställningen.

Det är bara att beklaga att man inte befinner sig i Malmö, där detta storslagna verk till den store ekonomens ära kan avnjutas.

__________________

*Ja, det är den Johan Ehrenberg, han som förespråkar socialisering av Sveriges banker och som i Filosofiska rummet försvarar Marx arbetsvärdelära (till skillnad från mindre insiktsfulla eller av ideologi förblindade ekonomer, som Joseph Schumpeter i kapitel 3, ”Marx the Economist”, av Capitalism, Socialism, and Democracy).
**Mästerverket recenseras entusiastiskt av en annan stor ekonom, Ali Esbati, i Flamman. Fil.dr Anna Larsson är däremot lätt kritisk i sin recension i Ekonomisk Debatt, varför hon inte kan anses vara en ekonom i samma klass som Ehrenberg och Esbati.

Rumpfixerad professor

Vem tycker inte om att titta på fina rumpor? I Witold Gombrowicz fantastiska roman Ferdydurke visar professor Pimko sannerligen ingen blygsel på den punkten. Han har tagit en 30-årig man i sin vård och behandlar honom som en 16-åring och tilltalar honom därefter:

Nå, nå, nå lille unge! Liten näsa, så små öron då, lilla hansingarna! Bra bra bra! Liten stjärt, en sån söt liten stjärt!

Han tar honom till skolan och tittar ut över skolgården:

Och hur går det för alla dessa ungdomar? frågade Pimko med låg röst. Jag ser att de går omkring… Det är utmärkt. De går omkring och de pratar och deras mödrar tittar på dem…. det är utmärkt. Det finns ingenting så effektivt som en mor, strategiskt placerad bakom ett staket, när det gäller att få fram en frisk ung stjärt.

Han hyser också in honom hos en familj i vilken en dotter finns:

Till skolflickan, till den moderna skolflickan! Hon gör dig förälskad i ungdomen. Juvenils kommer att göra dig liten. Det ger dig en liten stjärt! Små stjärtsingar! skrek han så högt att hästen började sparka bakut och kusken vände honom ryggen i förakt efter att åter ha satt sig på kuskbocken.

Ja, så fortsätter den gode professorn. Själv är jag lite mer diskret med min beundran av små stjärtsingar. Men beundrar, det gör jag.

Den idealiske middagstalaren?

Adjunkt Vilhelm Persson beskriver sin svåger, statsrådet:

Han är en talare som när han reser sig inte vet vad han skall säga, när han talar inte vet vad han säger och när han sätter sig inte vet vad han har sagt.

Ur Statsrådets verk av Bo Balderson (s. 48).

En natt av skräck

Witold Gombrowicz härliga roman De besatta är inte utan sina komiska inslag. Som t.ex. denna lilla kommentar till det professor Skoliński säger till betjänten efter en natt i det gamla köket:

”Hade ni varit med om det jag fick uppleva i natt hade ni blivit vithårig!” Som retoriskt grepp var formuleringen rätt missriktad eftersom Grzegorz hår var vitt som snö. (s. 108)

Varför kommer man för sent?

Polismästare Ros kom lite sent till överståthållare Nothin och anförde trafikproblem som förklaring. Nothin var trots förklaringen irriterad och gav följande förmanande upplysning:

Det finns egentligen bara en förklaring till att man kommer för sent. Nämligen att man inte börjar i tid.

Ur Lena Ebervall och Per E. Samuelsons Ers majestäts olycklige Kurt (s. 200).

En skattehöjares valtal

I Statsrådets verk av Bo Balderson får vi nöjet att ta del av en av statsrådets appeller mitt i brinnande valrörelse:

Ja, om ni känner er dystra nångång av alla skatter och sånt, så har jag kommit på ett knep som brukar hjälpa mej. Jag sätter mej ner och tänker: Dom är i alla fall lägre nu än dom kommer att vara om ett par tre år! Ja, det vill säga om ni ger oss en förnyad fullmakt att omdana samhället i socialistisk riktning.

Är det inte något lite Mona Sahlinskt över det hela?

Rakad skalle

George Costanza i Seinfeld, upprörd över män som rakar bort allt hår trots att de inte är flintskalliga:

It’s like riding a wheelchair just for the fun of it!

En icke-keynesiansk professor

xavierJag har tidigare uppmärksammat att många nationalekonomer nu förespråkar keynesiansk stimulanspolitik — men också att det finns undantag. Ett definitivt undantag utgörs av professor Xavier Sala-í-Martin vid Columbia University i New York. Som han skriver på sin hemsida:

It is commonly agreed that Keynes came up with the idea that public works are the best way to help the economy during a recession. As a result, Keynesian economists seem to have developed a blind faith in the government in general, and in the system of public works in particular. I do not share the same faith in the government. I do not share the same faith in public works. And this may help explain why.

Hans motivering på länken är förstås vetenskapligt oantastlig.

Se ett tidigare inlägg om Sala-í-Martins forskning: ”Fattigdomen minskar pga ekonomisk tillväxt”

Se upp för de farliga bestarna

Attackerad hundägare

Attackerad hundägare

I Bo Baldersons Statsrådets verk befinner sig adjunkt Vilhem Persson (motvilligt) på sitt årliga sommarbesök hos sin syster Margareta, hennes man (statsrådet) och deras 16 barn:

Men värst var hundarna. De gamla, små gick väl an, men den nya stora var förfärlig. Den formligen vräkte sig mot mig, och barnen uppmuntrade den med rop som: ”Ja, hälsa på morbror då!” och: ”Är jag inte gullig så säj?” och ”Att han försökte slicka dej på munnen är en instinkt, han vill att du ska kräkas upp maten åt honom.” När jag avvisade den, eller försökte avvisa den, verkade de oförstående och närmast misslynta. (Jag har märkt det där hos de flesta hundägare. Tar man inte emot deras djur som vore de ens egna, sedan länge saknade barn och ger dem fritt spelrum på ens person, säger de till varandra med dova röster att man inte är någon djurvän. Och det dömer en. Sedan är man inte ett vitten värd. För att riktigt tillfredsställa dessa hundägare ska man lägga sig ner på marken och låta bestarna gå över en hel och hållen med tassar och tunga.) Sedan den gjort ett sista desperat försök att få mig på fall genom att kasta sig mot knävecken, fick Margareta den i alla fall kopplad och barn och djur drogs bort mot bassängen, där dressyr skulle övas.

Ja, hundar och hundägare kan vara mycket påfrestande. Jag misstänker att Frankrikes ex-president håller med, apropå denna nyhetsrubrik i The Daily Mail:

Former French President Chirac hospitalised after mauling by his clinically depressed poodle.

Adjunkt Persson hade visst lite fel ändå: även de gamla, små ska man se upp för!

Se tidigare inlägg om Vilhelm Persson: ”Rökning vid middagsbordet”, ”Djur och natur” och ”Den läskiga naturen”.

Nöjena varierar

bodilDN På Stan (18/12, s. 16) frågar några äldre personer:

När du går ut — vart går du helst?

Bodil Malmsten, 64 år, författare, svarar:

Jag går inte ut. Jag åker buss, det tycker jag är roligt.

Hur avslutar du dina mejl?

DiEGO har en nyttig genomgång av 13 sätt att avsluta ett mejl. Jag tror att jag ska avsluta med ”Ödmjukast” eller ”Vänligen” hädanefter. Jag vill uppfattas som sträng och uppfordrande! :-)

Ekonomisk dadaism

mussoliniJag befinner mig på kollokvium i Frankrike, och kvällens diskussion handlade bl.a. om fascismens syn på hur en ekonomi ska organiseras. Jag fann följande karakterisering såväl adekvat som humoristisk:

The first remark to be made is that it is a task of tremendous difficulty to define clearly the essentials of Fascist Economics. Regarding the literature and the verbose documents of Fascism and National-Socialism … one might be tempted to give up the task as hopeless and to dismiss it as economic Dadaism. The anti-capitalistic programme of Communism is at least clear and unequivocal and provides a relatively well-defined basis of discussion; we know where we are and we can take our stand. Not so with Fascism. … More than any other form of political radicalism, Fascism sails along with a minimum of intellectual freight — and is proud of it. Any interpretation of Fascism which fails to give due weight to this irrationalism misses one of the most important points. (s. 86)

Från: Röpke, Wilhelm (1935). ”Fascist Economics.” Economica, 2(5): 85—100.

Solbränd?

Silvio Berlusconi förnekar sig inte. Detta sa han till Rysslands president:

I told the president that [Obama] has everything needed in order to reach a deal with him: he’s young, handsome and tanned.

Homohäst kommer ut

Nu är det dags för homodjuren att få sin läggning erkänd och respekterad! Som hästen Ship’s Captain:

Skämt åsido, lördagen den 8 november öppnar utställningen Rainbow Animals — om homosexualitet i djurvärlden på Naturhistoriska riksmuseet.

Tips: hästkännaren Joakim Nilsson.

Skrämd av nysningar

Nu har jag vaccinerat mig mot årets influensa. Risken att drabbas minskar med 50 procent, och om man drabbas blir symptomen lindrigare. Det kostade 150 kr på min vårdcentral (se här var du kan vaccinera dig). Väl investerade pengar!

Cosmo Kramer

Cosmo Kramer

Bakgrunden är att jag nästan är neurotiskt rädd för baciller och blir svettig om någon i min närhet hostar eller nyser. Jag skrattade gott när jag i ett Seinfeld-avsnitt upptäckte att jag har en frände i Kramer. Han var på besök hos sin bokförläggare för att diskutera lanseringen av en soffbordsbok om soffbord. (Lanseringen visade sig vara i fara, eftersom Kramer hade spottat ut kaffe på programledaren Kathy Lee i ett tv-framträdande.) Samtalet:

Kramer: Hey boss.
Mr. Lippman: Kramer. Come in.
Kramer: How’re you doin’ there, big guy?
Mr. Lippman: Have a seat.
Kramer: What, have you got yourself a cold?
[Mr. Lippman sneezes, Kramer jumps in his chair.]
Kramer: Wow, that’s quite a honk! Get yourself some vitamin C with rose hips and bioflavenoids.
Mr. Lippman: The reason I asked you in here, is I caught your appearance on ”Regis and Kathy Lee” the other day and –
Kramer: It was pretty good, huh?
[New sneeze, Kramer jumps again.]
Mr. Lippman: Anyway, the thinking here is that it would be best if you didn’t do any more of these shows.
Kramer: Because of the coffee thing?
Mr. Lippman: Kramer, I’m sorry.
Kramer: What about ”Sonia Live”? Now you’re not cancelling ”Sonia Live”?
Mr. Lippman: It’s out –
Kramer: She’s a doctor, I got a thing for her.
Mr. Lippman: Kramer, I –
[Mr. Lippman sneezes again, Kramer falls out of his chair.]

Det är farligt att nysa i nysräddas närhet. Vi kan ramla och skada oss. Även om vi blir mindre rädda efter vaccination.

Kommateringsfråga

Beakta denna bokdedikation:

To my parents, Ayn Rand and God.

Säger den att Ayn Rand och Gud är de två föräldrarna eller att de två föräldrarna är några andra än Ayn Rand och Gud och att boken tillägnas alla fyra?*

Om dedikationen istället hade skrivits med ytterligare ett kommatecken skulle oklarheten ha kunnat undvikas:

To my parents, Ayn Rand, and God.

Dedikationen nämns som exempel på hur the Oxford comma kan bidra till att skapa språklig klarhet. I amerikansk engelska används detta kommatecken flitigt, men mindre ofta i brittisk engelska. Hur är det i svenskan? Är det acceptabelt att använda kommatecken före ”och” i en uppräkning för att undvika oklarhet?

________________________________
*Dedikationen är dubbelt rolig eftersom Ayn Rand förespråkade ateism. Tips: Tom G. Palmer.

Vad är en idealist?

H. L. Mencken:

An idealist is one who, on noticing that a rose smells better than a cabbage, concludes that it will also make better soup.

(Se hur Mencken, lika träffsäkert, definierar ”puritanism”.)