Norma och Pollione

Jag rekommenderade nyligen ett utdrag ur operan I puritani. Här kommer en en lika stark rekommendation: Joan Sutherland som Norma och John Alexander som Pollione i Norma (liksom I puritani skriven av Bellini).

Förresten: Schopenhauer gillade också Norma!

Puritanerna

Min favoritsångerska Joan Sutherland som Elvira och Alfredo Kraus som Arturo i Bellinis opera I puritani:

Vilka röster! Och ovanligt med en tenor som kan matcha Sutherland på slutet.

Här kan du ta del av en definition av puritanism.

Tjeckisk hiphop

Får jag, inför helgen, rekommendera en av mina musikaliska favoriter? Det rör sig om den tjeckiske hiphop-artisten Smack (som egentligen heter Jakub Janeček och som verkar inom den del av hiphopen som kallas grime, med snabba låtar).

Kanske kan du få ny musikalisk inspiration från min topp 5-lista?

1. Temno:

2. Tak se hejbej:

3. Nemůžeš prcat se mnou:

4. Tancuj:

5. Piko je všechno:

Det är bäst att inte veta vad texterna betyder. Men visst låter tjeckiskan härligt brutal – och märkligt inspirerande?

Tre svenska intellektuella att lyssna till

När jag härförleden lyssnade på en diskussion om amerikansk politik med Sam Harris, Andrew Sullivan och David Frum slog det mig ännu en gång att det i den anglosaxiska kultursfären finns ett betydande antal intellektuella, i regel med bakgrund i den akademiska världen men verksamma i den offentliga debatten, som är värda att lyssna till. Jag funderade i anslutning till det på om det finns några sådana i Sverige i dag. Min slutsats var att det nog finns ett dussintal. Topp tre på min lista är:

  1. Andreas Bergh – docent i nationalekonomi
  2. Jesper Ahlin Marceta – doktorand i filosofi
  3. Karim Jebari – fil dr i filosofi

Dessa har det gemensamt att de är specialister på vissa saker – de har bedrivit egen forskning, som publiceras i vetenskapliga tidskrifter – men de kombinerar denna specialistkunskap med väsentlig kunskap om flera andra områden, intelligens, vishet, gott omdöme samt ett intresse för och en förmåga att knyta samman olika perspektiv för att analysera ”de stora frågorna”.

De skiljer sig därvidlag från rena specialister, som kan vara nog så smarta men som inte förmår gå utanför sitt fält och som ofta kan ha direkt dåligt omdöme. Men de skiljer sig också från allmänna tyckare utan djupare kvalifikationer, som dominerar i traditonella och sociala media. Slutligen har de ofta annorlunda uppfattningar än jag – vilket gör dem extra värda att lyssna till. Join me in doing so!

Brittens dödsdag

Denna dag 1976 dog en av mina favoritkompositörer, Benjamin Britten (63 år gammal), vilket noterades av hans livskamrat Peter Pears i dennes kalender:

Pears' diary entry for Britten's death

Till hans minne har Arvo Pärt skrivit det fantastiska, kontemplativa verket Cantus in memoriam Benjamin Britten:

 

Callas 95

Maria Callas dog 1977, blott 53 år gammal. I dag är det 95 år sedan hon föddes. Jag vill varmt rekommendera den film som nyligen kom, Maria by Callas, som skildrar centrala delar av hennes liv med hennes egna ord. Jag tänkte nämna två tankar jag fick då jag såg filmen.

  1. Många av oss strävar efter framgång. Callas illustrerar att framgång ofta har ett högt pris och kanske rentav inte är önskvärd. T.ex. får man andras ögon på sig, man möter ständigt höga (och allt högre) förväntningar och man förlorar lätt mycket av sin autonomi. Det kan vara värt att offra framgång, och den status och de pengar den medför, om man därigenom får behålla mer kontroll över sitt liv.
  2. Callas fick aldrig barn, och i filmen stod det klart att detta var en sorg för henne.
    (a) Hon förklarar detta med att det var hennes ”öde” att vara en stor operasångerska, vilket var oförenligt med barnalstring. (Jag har hört Birgit Nilsson uttrycka liknande tankar.) Detta illustrerar att man kan finna tröst i ett deterministiskt synsätt när livet inte blir som man vill.
    (b) Om man inte får barn kan man dock finna mening i att lämna efter sig ett ”kulturellt” arv. Därigenom kan man kanske sätta ett ännu större avtryck på världen (om nu det bringar mening). Vi kan alltjämt njuta av Callas fantastiska röst, som i detta utdrag från La traviata:

Se även det tidigare inlägget ”Förstörd av kärlek”.

Poesi för varje borgerlig väljare

Trots att jag är färgad av Gombrowicz syn på poesi och trots att jag avvisar kärleken: när Igitur talar så lyssnar jag. Alltid.

Kristian Lundbergs Yarden och dess uppföljare borde vara tvingande läsning för varje borgerlig väljare, för alla dem som tror att det här inte existerar, som tror att vi hela tiden väljer, att ingen hamnar i sprickorna. De borde vara tvingande läsning för alla som tror att inget skevt manifesteras, att inget börjar om i oändlighet, att ingen kärlek finns. De borde vara tvingande läsning för alla. Din egen värld av obegriplighet kan bara buga sig, instämma hummande.

Man kanske skulle ta och köpa Och allt skall vara kärlek?