Bankvärldens syn på tatueringar

Relaterad bild

Ny forskning, presenterad i ”Discrimination against Workers with Visible Tattoos: Experimental Evidence from Germany”, påvisar diskriminering av personer med synliga tatueringar:

We use a correspondence testing approach to study discrimination against applicants with visible tattoos in the German labor market. The method has been widely employed in discrimination literature; however, the majority of papers examine objects of discrimination that are exogenously given (gender, race, ethnicity, etc.). The design of our experiment allows us to study the extent of discrimination against choice-based characteristics. We send fictitious applications to online job postings in the banking sector. Otherwise identical applications differ only in the picture attached: in the treatment group the applicants have a visible tattoo. The extent of discrimination is measured by the difference in callback rates. We find that candidates without visible tattoos have, on average, a 13 percentage point higher callback rate, or an increase in the callback rate of 54%.

Vill man ge sig in i tysk banksektor gör man det alltså betydligt svårare för sig själv om man tatuerar sig på ett synligt sätt. Kanske är det dock få som tatuerar sig som önskar sig en bankkärriär – man kan tänka sig att för vissa handlar tatueringar om att bygga en identitet som signalerar ointresse för mer konventionella jobb. Men oavsett hur det är med den saken kan man fråga sig varför en begåvad person med intresse för ett bankjobb ska få det svårare enbart pga. en tatuering?

Forskarna undersöker också varför diskrimineringen förekommer och finner följande förklaring mest trolig:

[W]e suggest that the discrimination found in our study might come from animus, particularly from HR managers.

Dessa trista HR-människor kanske har missat att en tatuering kan signalera biologisk kvalitet?

Estetik som grund för politik

Jag har alltid sett mina politiska ställningstaganden som grundade i en kombination av moraliska värderingar (vilka anger de mål jag anser bör försöka uppnås politiskt) och i bedömningar av fakta rörande hur verkligheten ser ut och fungerar (vilket klargör vilka metoder som bäst kan användas för att uppnå målen). Man kanske kan kalla detta sätt att ta ställning för etiskt-rationalistiskt.

Jag har dock tidigare insett att jag i olika frågor tar ställning på annan grund: utifrån estetik. Det gäller t.ex. min syn på älgjakt. Jag intar en negativ hållning till älgjakt därför att jag finner den osmaklig. Jag skulle aldrig vilja delta i den, och får viss avsmak för personer som deltar i den. Men jag anser inte att det nödvändigtvis är omoraliskt att döda älgar. Jag vill inte förbjuda älgjakt tout court.

Efter att ha läst Thomas Manns kapitel ”The Politics of Estheticism” i boken Reflections of a Nonpolitical Man har jag börjat fundera på vad det skulle innebära att mer allmänt ersätta ett etiskt-rationalistiskt utgångspunkt för politiska ställningstaganden med ett estetiskt.

En aspekt av detta är att detta gör politiska ställningstaganden subjektiva. Ja, men min metaetiska syn är sådan att även etiska ställningstaganden är subjektiva, så det ändrar inget i grunden. (Dessutom har jag argumenterat för att det inte spelar någon roll om man försvarar politiska ställningstaganden utifrån en objektiv eller subjektiv grund, vilket ytterligare gör konstaterandet att estetiska ställningstaganden är subjektiva irrelevant.)

En estetisk grund för liberalismen (den ideologi jag själv anser mig ligga i linje med, i stora drag) skiljer sig från etiskt-rationella grunder på så sätt att den utgörs av en uppskattning av den bellezza (för att använda ett av Manns begrepp) som liberalismen innefattar och ger upphov till. För egen del anser jag denna skönhet bestå av en mikro- och en makrodimension. Mikrodelen är individuell frihet och autonomi – att människan får forma sitt liv efter eget tyckte tilltalar mig enormt mycket. Makrodelen är den ordning som uppstår inom ramen för en institutionell ram av politiska och ekonomiska institutioner av frivilliga interaktioner och transaktioner människor emellan, kanske främst den katallaxi som bl.a. Ekonomipristagarna Hayek och Buchanan har utvecklat vår förståelse av med grund i det skotska upplysningstänkandet.

Etiskt-rationalistiska grunder för liberalismen utgår inte från bellezza utan från etiska utgångspunkter som rättigheter eller nytta eller sociala kontrakt. En estetisk liberal kan förstås uppskatta sådana inslag och tankemodeller, men inte för att de anses vara moraliskt högstående utan för att de är estetiskt tilltalande, varken mer eller mindre.

Likaså kan en person som grundar sin politiska hållning i estetik förkasta synsätt som är fula.

Vad säger en estetisk liberal till en estetisk socialist? Båda uppskattar sina ideologier på grund av en i känslor grundad skönhetsbetraktelse. Liberalen kan försöka sig på att påverka socialistens känslor av skönhet – kanske kan den senare förevisas aspekter av och inslag i liberalismen som var okända? Likaså kan liberalen försöka sig på att påpeka inslag av fulhet i socialismen. Men! Om socialisten inte påverkas av sådana försök kommer de inte vidare. Om båda accepterar skönheten i demokratin får väljarna (vilka grunder de nu drivs av) avgöra vilken skönhetsvision som politiken ska närma sig.

Kanske kan en estetisk liberalism erbjuda en liberalism med en själ? Kanske är det den enda möjlighet att övervinna auktoritär populism?

Det går att se skönhet och fulhet i något så stort som ett politiskt eller ideologiskt betraktelsesätt. Det är svårt att förneka att auktoritära ideologier som genuin fascism och kommunism har inslag av skönhet – det ordnade mönstret, symbolerna, ritualerna. Men har man lärt sig se skönheten i frihet, autonomi och spontan ordning väger den fulhet som ofrihet, dominans och centralstyrning utgör så tungt att slika ideologier lätt förkastas (av mig) på estetisk grund.

Jag tror dock att många intellektuella har dragits till socialismen på estetisk grund. Planeringen, rationalismen, kontrollen, utopin att sträva mot, den upphöjda position som de intellektuella själva kan inta – till skillnad från den svårförståeliga och oöverskådliga ”marknaden” som ”nyliberalismen” ger fri lejd och som belönar de som lyckas tillfredsställa konsumenter (med de mest osmakliga produkter och tjänster).

Detta är synnerligen preliminära tankar, men de har varit roliga att välkomna och dryfta. Kanske kan de utvecklas på ett redigt sätt framöver. Någonstans ska man börja.

Slöja och solglasögon

Bildresultat för veiled woman

Karl Lagerfeld svarar på en fråga:

I like that you make it clear that you don’t want to be photographed or filmed without your sunglasses on. I don’t either. Who would?
They’re my burka.

Döm om min förvåning då jag upptäckte en akademisk analys av solglasögon och sätt att dölja kroppen, genom slöja, burka etc! Men denna analys, presenterad i artikeln ”Veils and Sunglasses”, ger, till skillnad från Karl Lagerfeld, vid handen att solglasögon och burka snarast har motsatt effekt och karaktär:

Both the veil and sunglasses aim to disrupt gazes. Marshal McLuhan has analysed sunglasses and their relationship with his system of hot and cool media. The attractive eyes of the veiled woman invite the gaze to further scrutiny. A general but relatively profound attraction is effectuated first, which will then create the desire to discover the rest of the face. The perceptual mechanics of dark glasses works the other way. Here the official part of the face is freely exposed, but it loses a part of its attractiveness because the deeper or ‘‘real’’ meaning of the features cannot be fully construed and, in many cases, is not supposed to be construed at all. By hiding in an apparently ‘‘cool’’ way one’s official facial expressions, the resulting play with desire and attraction makes the veil rather hot in the McLuhanian sense.

Fascinerande. För övrigt är jag emot slöjförbud.

Vackra kvinnliga tennisspelare

Caroline Wozniaki 2

Caroline Wozniacki

Som läsare av denna blogg är jag fascinerad av skönhet, såväl som människa och som forskare. Jag har nyligen stött på två studier om kvinnliga tennisspelares utseende.

Den första, ”Are Attractive Female Tennis Players More Successful? An Empirical Analysis”, finner följande:

[W]e investigate professional female tennis players, which were ranked in the top 100 of the tennis world ranking in one selected week in 2011. OLS regressions demonstrate a significant positive relationship between physical attractiveness and sporting success in terms of prize money for the years 2012 and 2013 as well as for the whole career. … Furthermore, the study examines whether the probability of winning an individual tennis match is influenced by physical attractiveness. The logit model used shows that the larger the difference in physical attractiveness, the higher the probability of winning for the more attractive tennis player in individual matches.

Den andra, ”Does Online Media Put Beauty Before Performance? The Impact of Physical Attractiveness on the Popularity of Female Tennis Players in Online Media”, finner följande:

Based on a sample of the top 100 Women’s Tennis Association (WTA) single ranking of one selected calendar week in 2011 and 2012, we find that physical attractiveness significantly increases the popularity on Facebook, SI.com, and Google, as well as the change in online popularity for Facebook and WTA news. Nevertheless, a tennis player’s performance has a larger effect on online popularity than physical attractiveness.

Skönhet tycks alltså vara en gynnsam egenskap även för kvinnliga tennisspelare. Det är mer troligt att de vinner (kan det tänkas bero på att skönhet är kopplat till hälsa/styrka av evolutionära skäl?), och de blir mer poppis på nätet (även om de fysiska prestationerna är ännu viktigare). Jag undrar nu om dessa resultat även gäller manliga tennisspelare. Man kan misstänka det.

Skönhet får folk att stödja högern

Nyligen presenterade jag en del studier som indikerar att intelligens är relaterad till politiska attityder. Enligt studien ”Effects of Physical Attractiveness on Political Beliefs” (preliminär gratisversion här) verkar mänsklig skönhet också vara det:

Controlling for socioeconomic status, we find that more attractive individuals are more likely to report higher levels of political efficacy, identify as conservative, and identify as Republican.

Detta stämmer väl överens med resultat i min forskning med Henrik Jordahl och Panu Poutvaara, som vi presenterar i ”The Right Look: Conservative Politicians Look Better and Voters Reward It”. Där visar vi att vackra politiker på högersidan belönas mer av väljarna för sin skönhet än politiker på vänstersidan; men också att högerpolitiker i genomsnitt ser bättre ut.

Hur menar vi att denna koppling mellan skönhet och en ideologisk högerorientering kan förklaras?

A simple economic explanation of the appearance gap in favor of the right is that beautiful people earn more money (Hamermesh and Biddle, 1994, Mobius and Rosenblat, 2006, Scholz and Sicinski, 2015), and the more people earn, the more they are inclined to oppose redistribution (Alesina and Giuliano, 2011) and, arguably, to support, get active in and represent parties to the right. A more general psychological explanation could be that good-looking people are more likely to perceive the world as a just place, since they are treated better than others (Langlois et al. 2000), achieve higher status (Anderson et al. 2001) and are happier (Hamermesh and Abrevaya, 2013) – and a frequent reason for people to sympathize with the left is a perception of the world as unfair.7 In line with this, it has been found that greater self-reported attractiveness is negatively related to a preference for egalitarianism, typically associated with the left: The more beautiful people consider themselves, the less they are in favor of redistribution (Price et al., 2011, Belmi and Neale, 2014).

Det är viktigt att förstå hur politik faktiskt fungerar. Visst spelar sakfrågor (rätteligen) en stor roll, men andra faktorer, som utseende, spelar nog en större roll än många tror. En skicklig politisk analytiker beaktar detta för att bättre förstå, och kanske också ta sig fram och få bättre genomslag i, politiken. Den riktigt ambitiöse kan försöka ändra hur politiken fungerar på denna punkt. Lättare sagt än gjort, tror jag.

Estetik i allt

Bildresultat för cecil beaton

Cecil Beaton

Jag rekommenderar den dokumentär om Cecil Beaton som visas på Svt Play (t.o.m. den 9 febuari 2019). Som Wikipedia beskriver honom:

Sir Cecil Walter Hardy Beaton, CBE (14 January 1904 – 18 January 1980) was an English fashion, portrait and war photographer, diarist, painter, interior designer and an Oscar–winning stage and costume designer for films and the theatre.

Det jag slogs mest av i filmen var hur estetiken styrde honom genom allt. När London bombades under andra världskriget tog han många bilder, och en sak som skiljde hans foton från andras var att han även i de hemskaste av omständigheter lyfte fram den skönhet som trots allt stod att finna. T.ex. tog han bilder av vackra soldater. För mig, som upplever skönhet som det kanske mest meningsskapande och glädjande i livet, är detta syn- och tillvägagångssätt ytterst inspirerande. Det går att anlägga ett estetiskt perspektiv på i stort sett allt – även i krig.

Men är det inte ytligt? Ska man inte se hemskheten för vad den är och se och acceptera livets brutalitet? Kanske det, men givet insikten om livets fundamentala meningslöshet måste människan, för att inte gå under, ”skapa” mening. Om det sålunda är möjligt att finns livsglädje i skönhet är det eftersträvansvärt att söka efter, ta del av och (likt Beaton) sprida skönhet, även – och kanske särskilt – i svåra tider och situationer.

Man behöver inte (enbart) tolka det estetiska perspektivet som att man lägger stor vikt vid skönhet; man kan (även) tolka det i ett metaperspektiv. Det går att se livet som ett slags teater vars form är minst lika väsentlig som dess hårda innehåll – och vars form inte är helt huggen i sten utan i många stycken förändrings- och tolkningsbar. Kanske kan man säga att det handlar om att spela människa, snarare än att vara det.

Slutligen ser jag inte ett estetiskt perspektiv som oförenligt med allvar och hårt arbete. Kanske blir det t.o.m. enklare att utföra det senare med upplevelser av skönhet och med en metasyn som i viss mån ”tar bort allvaret” i något slags fundamental mening men som ändå möjliggör en konstruktion av allvar – eller en syn på allvar som fiktion.

Ta en titt på Beatons fotografier av kändisar här.

Sara Danius klänning

Bildresultat för sara danius

Det har blossat upp en metadebatt om Sara Danius klänning i samband med årets Nobelprisutdelning. Frågan rör om det ska anses försvarbart att uppmärksamma klänningen – är det inte ett tecken på dekadens att fokusera på något så ytligt när vi egentligen bör tala om Nobelpristagarnas vetenskapliga bidrag?

Mitt svar är nej. Jag anser inte att man bör ställa framstående vetenskap och glimrande estetik mot varandra. Båda är värda att uppmärksamma, diskutera och hylla! Angående synsättet att det skulle vara ytligt att bry sig om utsidan, vill jag låta Lord Henry Wotton komma till tals:

It is only shallow people who do not judge by appearances. The true mystery of the world is the visible, not the invisible.

Men är det inte naivt att tro att båda kan få tillräckligt utrymme? Om klänningar hamnar i fokus finns inte tid eller plats för rapportering om vetenskap, kanske någon menar. Måhända, men jag tror att många har förmåga att uppskatta och notera bådadera; och i vilket fall att de som främst lockas av det estetiska knappast skulle uppmärksamma det vetenskapliga mer om alla på Nobelprisutdelningen var gråtrist klädda.

Det är en utmaning för vetenskapssamhället att göra vetenskapen spännande och intressant för en bredare publik! (Själv tycker jag att Nobelstiftelsen lyckas bra med att i media föra ut kunskap om vad pristagarna har gjort.) Klarar man inte av konkurrensen från en klänning är problemet inte att människor tycker om att notera och diskutera klänningar.

Se även inlägget ”Ska vi bara bry oss om insidan?”.