Jag har lyssnat på ett podcast-avsnitt på temat ”My Healing Journey After Childhood Abuse” med Tim Ferriss och Debbie Millman. Jag har inte varit utsatt för något övergrepp för egen del, men jag fann det ändå extremt intressant och lärorikt att ta del av det Tim och Debbie hade att säga. Det är viktigt för oss som inte har erfarit traumatiska händelser av detta slag att få kunskap om hur de om har gjort det har påverkats.

Detta är en grundlig genomgång, vars primära syfte, skulle jag säga, är att ge andra som har upplevt trauma i sitt liv stöd och hjälp för att gå vidare i livet. Tim och Debbie berättar om vad de själva varit med om, men inte minst om vilka resurser de har använt sig av för att hantera de problem som övergreppen har orsakat i deras liv. De ger tips om olika behandlingar, substanser, terapimetoder och litteratur. Om du har varit med om något liknande i ditt liv tror jag att du kan få ut mycket av denna öppenhjärtiga och personliga konversation; har du inte det kan du ändå lära dig mycket av värde.

Många aspekter av övergrepp och hantering av dem tas upp, men låt mig citera ett resonemang om (begreppet och fenomenet) förlåtelse som jag fann tilltalande:

Debbie Millman: I’m wondering in the work that you’ve done, have you been able to forgive your perpetrator?

Tim Ferriss: I’m laughing because this is a word I’ve always had great trouble with.

Debbie Millman: Me too, me too.

Tim Ferriss: Forgive, forgiving, forgiveness. Only in the last six months, is in any conventional sense I would say, no. I do not find it permissible, I’m not going to have a drink with them, let bygones be bygones in any conventional sense. I would much rather put a bullet in his head, but of the, what I have come to use as a definition of forgiveness, very recently, this is only in the last year, that makes sense to me because forgiveness almost as a concept, given some of the horrible things that have happened, just never even made sense. It was a nonsensical concept to me. Is letting go of hatred, forgiveness is letting go of hatred. And if I think of hatred as swallowing poison and expecting it to kill your enemy, I have found holding resentment and hatred to be so corrosive and so destructive to me personally, right? I hold it in like this hermetically sealed bottle of acid that just for purely practical reasons, I have come to view and pursue forgiveness as the letting go of hatred, because I do not find it serves me.

Jag tilltalas av denna tolkning av förlåtelse: som att låta hatet försvinna. Det tilltalar mig som determinist, som anser att ingen, i djup mening, kan klandras moraliskt för sina handlingar och som därför inte heller i egentlig mening kan förlåtas (såsom begreppet traditionellt förstås). Men det tilltalar mig även i allmän, pragmatisk mening: Hyser man hat eller avsky mot någon som behandlat en mycket illa är man med detta synsätt inte beroende av att någon ångrar sig för att för att förlåta, ty förlåtelsen ligger i ens eget förhållande till hatet, inte i förhållandet till den andra personen. Detta resonemang om förlåtelse tror jag kan vara applicerbart även på andra områden, när man känner sig mycket illa behandlad av någon.