Debatten om hur överklassen, eller de rika, eller höginkomsttagare, beter sig har pågått länge. Tidigare forskning har indikerat att människor med sådan bakgrund verkar bete sig ”bättre” mot sina medmänniskor än andra. En ny, stor, internationell studie, ”A Large Scale Test of the Effect of Social Class on Prosocial Behavior”, har undersökt detta igen:

Across eight studies with large and representative international samples, we predominantly found positive effects of social class on prosociality: Higher class individuals were more likely to make a charitable donation and contribute a higher percentage of their family income to charity (32,090 ≥ N ≥ 3,957; Studies 1–3), were more likely to volunteer (37,136 ≥N ≥ 3,964; Studies 4–6), were more helpful (N = 3,902; Study 7), and were more trusting and trustworthy in an economic game when interacting with a stranger (N = 1,421; Study 8) than lower social class individuals.

Resultatet är alltså detsamma som tidigare. Personer med en priviligerad livssituation förefallet mer inriktade på att bete sig väl mot andra. Jag har inte systematiskt undersökt hur sådana personer porträtteras i olika kulturella och politiska framställningar, men mitt intryck är att motsatt bild ofta målas upp: att personer med mycket pengar eller social status är mer benägna att roffa åt sig och att ”köra över” sina medmänniskor. (Tänk på Joakim von Anka, Krösus Sork, Ebenezer Scrooge och Monty Burns!) Om detta intryck stämmer, hur har denna diskrepans uppstått?