Den svenska tilliten består ute i världen

Det är ett välkänt faktum att människor i Sverige i hög grad litar på andra – den sociala tilliten är bland den högsta i världen. Ca 2/3 säger att det går att lita på människor i allmänhet. Men hur stabil är denna attityd?

Det undersöks av Andreas Bergh och Richard Öhrvall i studien ”A Sticky Trait: Social Trust Among Swedish Expatriates in Countries with Varying Institutional Quality”, accepterad för publicering i Journal of Comparative Economics. De studerar tillitens utveckling hos svenskar som har flyttat till andra länder. Vad händer med den? Från deras svenska sammanfattning:

Vi undersöker ett urval om cirka 2 700 utlandssvenskar och det visar sig att utlandssvenskar har ännu högre tillit än svenskar i genomsnitt. I de allra flesta fall är tilliten också oberoende av hur länge man har levt i det nya landet, vilket ger stöd för teorin om tillit som en trögrörlig del av människors personlighet.

Undantaget är utlandssvenskar som vid ganska unga år (30 år eller yngre) flyttade till länder med hög korruption, låg tillit eller dåligt fungerande rättsväsende. I dessa fall syns tydligt att tilliten är lägre om man bott en längre tid i det nya landet. Detta resultat ger stöd för teorin att samhällsinstitutioner påverkar tilliten.

Ungas tillit påverkas alltså negativt av att bo länge i ett korrupt land, men effekten är starkast i början. Det syns emellertid inga tecken på att utlandssvenskars tillit faller under den nivå som svenskar som är kvar i Sverige har. En tänkbar tolkning av detta är att flytten utomlands fungerat som en ’reality check’ som normaliserar utlandssvenskar med osedvanligt hög tillit.

Bortsett från denna effekt tycks alltså tillit vara en motståndskraftig attityd som kan överleva även i länder med betydligt sämre fungerande samhällsinstitutioner än Sveriges.

Fascinerande resultat! Kanske kan de tolkas som ett visst stöd för det Henrik Jordahl och jag fann i vår studie ”Free to Trust: Economic Freedom and Social Capital”, att kvaliteten på de rättsliga institutionerna har förmåga att skapa tillit. Åtminstone i yngre år. Men när tilliten väl är på plats verkar den alltså i regel robust.

Påverkar regn ekonomisk tillväxt?

Bildresultat för rain

I tider av global uppvärmning och förändrade nederbördsmönster runtom i världen uppstår en viktig fråga: Hur påverkas länders förmåga till ekonomisk utveckling av mängden nederbörd? Detta undersöks i den nya studien ”Precipitation and Economic Growth”, som studerar sambandet i drygt 150 länder under tidsperioden 1951–2013:

Our major findings, which turn out to be robust in a large number of stability tests, is that rainfall primarily matters only in the group of less developed and comparatively poor countries. For this country group we find a systematically negative impact of rainfall shortages on economic growth which last for more than a decade, indicating that the effects of overly dry periods go well beyond the short-term effect of crop-failure. Interestingly enough, rainfall surpluses turn out to have no significant growth effects. We also show that the effects for poor countries are not driven by the group of Sub Saharan African countries

Icke så bra när regnet uteblir i fattiga länder, alltså, i den mån man unnar dessa att bli bli rikare.

Arvsskatt ger mer inkomstskatt

Svenska forskare är duktiga på att studera effekter av att helt plötsligt få pengar. Mikael Elinder, Oscar Erixson och Henry Ohlsson finner t.ex. i studien ”The Impact of Inheritances on Heirs’ Labor and Capital Income” att arvtagares arbetsinkomster faller i flera år efter mottagandet av ett arv. David Cesarini, Erik Lindqvist, Matthew Notowidigdo och Robert Östling visar i studien ”The Effect of Wealth on Individual and Household Labor Supply: Evidence from Swedish Lotteries” att arbetsinkomsterna faller efter en lotterivinst. Dessa resultat är kanske inte så konstiga. Får man plötsligt ökad förmögenhet klarar man av ekonomiskt att arbeta mindre.

En effekt av arv blir därför också lägre inkomstskatteintäkter från arvtagare. Antag att en arvsskatt infördes. En sådan skulle ge skatteintäkter i sig – men genom att motverka arvtagarnas minskning av sitt arbetsutbud skulle den också kunna leda till högre skatteintäkter av arbetsinkomst jämfört med en situation utan arvsskatt. En double whammy för finansdepartementet!

En ny studie ”Inheritance Taxation and Wealth Effects on the Labor Supply of Heirs” visar nu hur stor denna effekt kan förväntas vara. Se denna illustration (från forskarnas sammanfattning av sin studie) av den beräknade storleken som en funktion av hur välinformerade arvtagare är om storleken på sina arv. Som synes varierar effekten mellan 8,5 och 10 procent. Om en arvsskatt ger 100 kr till statskassan, leder den också till 8–10 kr i högre inkomstskatteintäkter.

Skärmklipp 2018-12-04 10.00.12.png

Detta resultat kan göra att en arvsskatt ter sig mer attraktiv, allt annat lika, men det kan vara värt att påminna sig varför regeringen Persson 2004 valde att avskaffa den (t.ex. att den i praktiken drabbade medborgarna olika och godtyckligt, att den inte drog in särskilt mycket pengar, att den försvårade generationsskiften i små och medelstora företag och att den fick framgångsrika entreprenörer att lämna Sverige).

Turordningsreglernas ekonomiska betydelse

Turordningsreglerna återfinns i Lagen om anställningsskydd och har till syfte att minska godtyckligheten när anställda avskedas. Sedan 2001 finns ett s.k. ”tvåundantag”, som innebär att en arbetsgivare med högst tio anställda får undanta högst två av dem om de anses vara av särskild betydelse för verksamheten. I en ny översikt av forskningen på området, ”Turordningsregler – lagstiftning med konsekvenser eller spel för gallerierna?”, av Carl Magnus Bjuggren, Martin Olsson och Per Skedinger, klargörs följande:

Vi har med denna genomgång av nationalekonomisk forskning om turordningsreglerna i LAS visat att dessa har reella effekter för både företag och anställda. Resultat från fem studier av tvåundantaget som infördes 2001 tyder på att företagens personalomsättning och arbetsproduktivitet ökade, men det är mer osäkert om det påverkat sysselsättningstillväxten. Dessutom tycks tvåundantaget ha medfört både minskad sjukfrånvaro och VAB. Vidare visar en sjätte studie, genom att jämföra företag som har verksamhet i både Sverige och Finland, att turordningsreglerna skyddar lågavlönade och arbetare med lång anställningstid från uppsägning samt ökar deras löner.

Hur man ställer sig till reglerna beror rimligen på vilken vikt man lägger vid de olika konsekvenser reglerna verkar ha. Eftersträvar man främst hög produktivitet och låg frånvaro tycks en skeptisk inställning till hårt bindande turordningregler vara befogad. Likaså framkommer i den nya studien ”Does Job Security Hamper Employment Prospects?” av Bjuggren och Skedinger att de små företagen blev mer benägna att anställa arbetslösa och deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder efter reformen. Om man däremot värnar om grupper som redan har jobb men som har en relativt svag position på arbetsmarknaden och relativt lång anställningstid, då ter sig reglerna (utan undantaget) ändamålsenliga.

Har Nordhaus räknat fel på klimatet?

William Nordhaus

En av årets Ekonomipristagare, William Nordhaus, har med stor framgång introducerat en miljöekonomisk analysapparat, som inte minst har bidragit till systematiska studier av hur miljöproblem kan hanteras med ekonomiska styrmedel. Nu möter han kritik på en specifik punkt: Han väljer enligt många i sina modeller en alltför hög diskonteringsränta, som anses ge för små insatser för att bekämpa klimatförändringar. Nutiden värderas för högt i förhållande till framtiden av Nordhaus, anser kritikerna.

Man kan förstås diskutera diskonteringsräntan, men man bör inse att den nivå man förespråkar baseras på ett normativt val. Därför är denna rubrik i DN missvisande: ”Så räknar årets ekonomipristagare fel på klimatet”. Det finns inget rätt och fel gällande valet av diskonteringsränta – valet speglar en subjektiv attityd, som i sig inte har ett sanningsvärde. Därför är det enligt min mening orimligt att kritisera Nordhaus som prismottagare därför att han förespråkar en relativt hög diskonteringsränta. Hans vetenskapliga gärning har inte med detta att göra. Man kan däremot kritisera honom som klimatdebattör, om man råkar ha en annan uppfattning i diskonteringsfrågan.

Läs mer

Skäl att ändra a-kassan

En av de mer kontroversiella politiska frågorna rör a-kassans utformning. Hur generös ska ersättningen vara? Ska den vara lika hög över tid eller variera? Ska den ha en slutpunkt? Här behöver individens behov av skydd vägas mot hennes incitamenten att söka nytt jobb. Som tur är finns det forskare som studerar frågan och kan bidra med kvalificerade åsikter. Jag tänker på den för mig övertygande och delvis överraskande analysen i ”The Optimal Timing of Unemployment Benefits: Theory and Evidence from Sweden”, publicerad i American Economic Review, som kommer fram till denna slutsats:

In trading off insurance and incentives, our analysis suggests that the flat benefit profile in Sweden has been too generous overall. However, both from the insurance and the incentives side, we find no evidence to support the introduction of a declining tilt in the profile.

Om något verkar det bra att låta a-kassans ersättningsgrad öka över tid! Forskarna förklarar sina resultat pedagogiskt i denna sammanfattning, och konstaterar:

In the context of Sweden, we see that benefits given early in an unemployment spell have a larger incentive cost and a much lower value to the unemployed than benefits received later in the spell. This means that decreasing benefits early on to increase benefits later on would be socially desirable.

Finns det något parti eller någon organisation på arbetsmarknaden som förespråkar detta?

Framtidens pengar – en statlig angelägenhet?

Vice riksbankschef Cecilia Skingsley har talat i London:

”Sverige kommer troligen bli ‘kontantfritt’ inom tre till fem år”, sade hon. …

Hon sade också att centralbankerna kommer att behöva utvecklas och anpassas till det som kommer att bli ett mycket förändrat landskap. De kan introducera egna digitala valutor, något som Riksbanken överväger …

”Om vi inte gör något kan vi se fram mot en framtid där pengar kommer att privatiseras spontant”, sade Cecilia Skingsley. ”Uppsidan med att bli ett Google för pengaskapande eller betalningar är mycket attraktiv och något som vi alla (inom centralbanks-, regleringssfären) tror att vi måste vara mycket fasta med att sätta regler för”, fortsatte hon.

Bildresultat för apple payJag är personligen väldigt kluven till utvecklingen. Å ena sidan älskar jag ny betalningsteknologi och använder nästan inte kontanter alls längre. Å andra sidan ser jag en risk med att en möjlighet till genuint privata betalningar försvinner och att centralbanker, och i förlängningen staten, kan övervaka varenda ekonomisk transaktion medborgarna gör. Detta behöver inte vara ett problem, men vem vet som som styr staten i framtiden. Ett extremt tankeexperiment: Om Hitler hade styrt med framtidens betalningsteknologi hade det varit omöjligt att ge ekonomiskt stöd till utsatta personer eller att gömma undan pengar. Detta oroar mig djupt. Apropå Skingsleys sista mening litar jag då mer på Google och (särskilt) Apple!

Läs mer