Rättsstaten, kapitalflödena och antisemitismen

Antisemitismen har långa historiska rötter och har resulterat i alltifrån diskriminering av och attacker på enskilda judar till regelrätta pogromer, med det folkmord vi kallar Förintelsen som det allra värsta exemplet.

Antisemitismen varierar mellan världens länder. Ett sätt att mäta den på är att se vilken andel människor i ett land som anser att minst sex av elva negativa påståenden om judar sannolikt stämmer. Just den saken undersöks med hjälp av ADL GLOBAL 100: An Index of Antisemitism. Här anges andelen för olika delar av världen:

Intressant nog är Sverige det minsta antisemitiska landet i indexet: Endast 4% av svenskarna uppfyller kriteriet för antisemitism.

Hur kan den här variationen i antisemitism mellan länder förklaras? I en ny studie, ”Economic Freedom and Antisemitism”, försöker Therese Nilsson och jag ta oss an den frågan med ett institutionellt perspektiv. Med det menas att vi försöker förklara variationen i antisemitiska attityder med hjälp av rättssystemets kvalitet och hur stort utrymme marknadsekonomin har i de olika länderna. Dessa institutionella faktorer mäts med hjälp av Economic Freedom of the World Index. Vad finner vi?

Results reveal that two areas of economic freedom are related to antisemitism in a robust manner: the quality of the legal system, with a reducing impact, and freedom for goods, services and capital to move internationally, with an increasing impact. We argue that these results can be readily understood through our theoretical framework. With an effective and impartial legal system, people in general are less suspicious of minorities; and with a larger leeway for international capitalism, people in general seem to think Jews more able and willing to use the system to their relative advantage.

Detta resultat tyder alltså på att det kan finnas risk för att en liberalisering av reglerna för kapitalflöden över gränserna kan medföra ökad antisemitism, och medvetenhet om att sådana politikförändringar kan ha negativa konsekvenser av detta slag kan förhoppningsvis medföra ”motåtgärder”, som stärkt rättsstat.

Denna studie är en del av ett långvarigt forskningssamarbete mellan Therese Nilsson och mig som undersöker toleransens institutionella rötter. Vi har tidigare undersökt hur ekonomisk frihet relaterar till tolerans (i världen och i USA), hur social tillit påverkar dessa samband, hur globalisering påverkar en vilja att lära barn tolerans och hur tolerans bland andra generationens invandrare i Europa kan förklaras. Vi sammanfattar en del av denna forskning på engelska i kapitlet ”Economic Freedom as a Driver of Trust and Tolerance” i senaste Economic Freedom of the World Report och på svenska i en artikel i Kvartal, ”Så bygger vi mer tolerans”.

Goda avsikter är inte nog

Frank Knight i ”Liberalism and Christianity” i The Economic Order and Religion (1945), s. 52:

The great moral tragedy of life is not that people fail to act in accord with their ideals, or with the right ideals, but that … goodness, good intentions and good people so commonly do harm … because of failure to understand social and other conditions and the consequences of action.

Är det denna insikt som är nationalekonomins främsta intellektuella bidrag?

Individualism och marknadsvänliga regelverk gör länder mer innovativa

De flesta länder eftersträvar innovationer, som är en grund för framtida välstånd. Detta är de mest innovativa länderna i olika inkomstgrupper i världen 2020, enligt Global Innovation Index:

Om nu innovationer är så eftersträvansvärda blir frågan: Hur uppnås de? Det studeras i den nya artikeln ”Individualism, Pro-Market Institutions and National Innovation”. De beskriver sin forskning och sina resultat på följande sätt:

Previous research suggests that both formal institutions (e.g., pro-market institutions) and informal institutions (e.g., individualistic cultural values) are critical drivers of innovation. Most studies, however, consider the independent role of either formal or informal institutions. We contribute to this gap in the literature by exploring the potential interaction between informal institutions, measured by Hofstede’s individualism-collectivism index, and formal institutions, measured by the Economic Freedom of the World index (i.e.,pro-market institutions).

Using cross-sectional data fora diverse sample of 84 countries, we find that both individualism and pro-market institutions are positively associated with innovation. However, the extent to which pro-market institutions promote innovation depends largely on how individualistic a country is and vice versa. For example, more individualistic countries tend to be more innovative, but even the most individualistic countries have below-average levels of innovation when their formal institutional environment lacks market support. At the same time, our findings suggest that the most innovative countries tend to have both strong pro-market institutions and individualistic cultural values.

Däri ligger nog förklaringen till att Sverige är ett så pass innovativt land. Vi har starkt marknadsvänliga formella regelverk, och vi är ett individualistiskt folk.

Två åtgärder som påverkar anställdas beteende

De två forskarna John List och Fatemeh Momeni har i två spännande fältexperiment undersökt hur anställdas beteende påverkas av två åtgärder: när företaget tar socialt ansvar och när företaget betalar lön i förväg.

I studien ”When Corporate Social Responsibility Backfires: Evidence from a Natural Field Experiment” undersöker de vilken effekt på anställdas beteende som ett explicit socialt ansvarstagande får. Resultatet:

This paper uses a natural field experiment to connect corporate social responsibility (CSR) to an important but often neglected behavior: employee misconduct and shirking. Through employing more than 1,500 workers, we find that our use of CSR increases employee misbehavior—24% more employees act detrimentally toward our firm by shirking on their primary job duties when we introduce CSR.

När företaget beter sig ”gott” blir alltså effekten att en inte obetydlig andel av de anställda känner att de kan bete sig ”illa” gentemot företaget. Detta kallas ibland moral licensing (vilket jag har skrivit om tidigare, här och här).

I studien ”Leveraging Upfront Payments To Curb Employee Misbehavior: Evidence From A Natural Field Experiment” undersöker de hur fuskbeteende påverkas av att få betalt i förväg. Resultat:

We propose a simple model to provide insights on how paying a portion of wage upfront can mitigate cheating on the job, through signaling employer’s trust and inducing positive reciprocity. We document a U-shaped relationship between cheating and the share of wage paid upfront. Compared to the baseline of no upfront payment, paying 10% of total wage upfront significantly reduces cheating. A further increase in upfront from 10% to 50% of the total wage does not have a significant impact on cheating, while increasing upfront from 50% to 90% significantly increases misbehavior on the job. We evaluate the the cost-effectiveness of upfront payments by taking into account losses due to forgone upfront money to workers who did not complete the job. We show that as long as misbehavior is costly enough to the principal, paying a small (10%) share of the total wage upfront can be more cost-effective than paying the entire wage upon work completion. Yet, regardless of how costly cheating is to the principal, it is never cost-effective to pay a large (90%) share of the wage upfront.

Att betala lite i förväg tycks alltså vara en bra metod i många fall att minska tendenser till fusk i ett företag – men det är kostsamt att vara naiv och betala det mesta innan arbetet är utfört.

Intressant forskning som visar hur experiment kan ge insikter om hur människor fungerar i företagslika aktiviteter i verkliga livet!

Omoral på arbetsmarknaden

Moralens väktare återfinns runtom i samhället. Icke desto mindre förekommer verksamheter som uppfattas som omoraliska. Hur lockar företag av det slaget till sig anställda? En ny studie, ”Sorting and Wage Premiums in Immoral Work”, ger vissa insikter från Schweiz. Först preciseras sex omoraliska branscher:

gambling and betting activities, monetary intermediations, credit granting, manufacture of tobacco products, wholesale of tobacco products and manufacture of weapons and ammunition.

Sedan undersöks om anställda får mer betalt för att jobba i dessa. Svaret:

First, we show that immoral work commands a wage premium over comparable work not perceived as immoral …

Därefter undersöks om människor skiljer sig åt i synen på vad som är omoraliskt och om anställda i branscher som av många anses omoraliska kännetecknas av att inte anse det särskilt allvarligt att utföra omoraliska handlingar. Svaret:

Second, we provide evidence of sorting by immoral types into immoral work …

Dvs. det är både så att skrupelfria personer dras till branscher som av många uppfattas som omoraliska och att personer lockas dit av högre löner.

Är höginkomsttagare mer oetiska?

För några år sedan undersöktes om människor med hög inkomst var mer eller mindre benägna att rädda judar från Förintelsen. Resultatet var att de var mer benägna att göra det jämfört med personer med lägre inkomst. Detta bloggade jag om här.

En ny experimentell studie, ”Social Class and (Un)ethical Behavior: Causal versus Correlational Evidence”, undersöker i samma anda om människor med (faktisk och hypotetisk) hög inkomst beter sig mer eller mindre oetiskt – om de de ljuger mer eller mindre för att få större vinst i ett spel. Resultat:

We provide evidence that the primed high-status and the actual high-status participants are less likely to cheat in our task. According to our results, the group of both high-status primed and high-income participants is the only group that does not report payments that are significantly larger than the truth-telling benchmark, and reports significantly lower payments than the other groups. Thus, our data clearly rejects the claim that the primed or real poor are substantially more ethical than the rich, as suggested in the literature using priming tasks. On the other hand, we cannot reject the claim that the primed and the truly rich are more ethical: our data are consistent with positive effects.

Denna forskning förefaller alltså visa att det inte finns stöd för den i vissa kretsar populära idén att personer som tjänar mycket är mer oetiska än andra. Kanske är det till och med tvärtom.

Stasis stora skuld

Att kommunismen, såsom den kom att manifestera sig i diverse stater under 1900-talet, har haft en rad negativa konsekvenser är ingen hemlighet – t.ex. sänkte Stalin tilliten i det ryska samhället, vilket också kulturrevolutionen gjorde i det kinesiska; och människor som utsattes för kommunism har mer negativa attityder till finansiella marknader (vilket missgynnar dem ekonomiskt).

En just publicerad studie, ”The Long-Term Costs of Government Surveillance: Insights from Stasi Spying in East Germany”, klargör en viktig mekanism som förklarar negativa utfall av detta slag. Kartan visar andelen av befolkningen i olika delar av Östtyskland som spionerade åt Stasi på sina medmänniskor under 1980-talet:

Spying intensity across counties. This figure shows the county-level surveillance density measured by the average yearly share of operative unofficial informers relative to the population between 1980 and 1988. Source: See Online Appendix B. Maps: MPIDR and CGG (2011) and @EuroGeographics.

Vad denna studie visar är att denna typ av övervakningssamhälle har haft, och har, betyande negativa kulturella och ekonomiska konsekvenser:

Overall, the results of our study offer substantial evidence for negative and long-lasting effects of government surveillance. We find strong and consistent evidence that a higher density of informers negatively affects civic capital by undermining individuals’ interpersonal trust, cooperative behavior, and political engagement. We further find negative and persistent effects of government surveillance on measures of economic performance, such as the probability of employment or self-employment and income (un)conditional on employment. Moreover, we show that reduced educational attainment can explain roughly half of the negative economic effects.

Lägre tillit av olika slag, lägre politiskt engagemang och sämre utfall på arbetsmarknaden, alltså. Hur stor kan effekten beräknas vara?

The East-West gap in GDP (wages) over the period 1991–2010 is 72% (39%). Taking our estimates at face value, the Stasi can account for up to around 50% of the East-West gap in economic performance.

Stasis skuld, och skulden hos utövarna av den politiska ideologi som låg bakom, är stor.

Sänker ojämlikhet tillväxten?

Ett vanligt argument mot stora ekonomiska skillnader i ett samhälle är att de leder till en sämre fungerande ekonomi och lägre ekonomisk tillväxt. Frågan är vilken typ av ekonomiska skillnader som kan tänkas spela roll. I studien ”Does Wealth Inequality Matter for Growth? The Effect of Billionaire Wealth, Income Distribution and Poverty” undersöks detta närmare och forskarna finner:

Our results suggest that wealth inequality has a negative relationship with economic growth, but when we control for the fact that some billionaires acquired wealth through political connections, the relationship between politically connected wealth inequality and economic growth is negative, while politically unconnected wealth inequality, income inequality, and initial poverty have no significant relationship.

Det är alltså förmögenhetsskillnader snarare än inkomstskillnader som kan vara tillväxthämmande, men inte vilka förmögenhetsskillnader som helst, utan sådana som uppkommit genom täta (och korrupta) band mellan näringsliv och politiken. Resultaten tyder på att i länder av Sveriges karaktär är varken inkomst- eller förmögenhetsskillnader en källa till lägre tillväxt.

Resultatet är också intressant om man kopplar det till rättviseresonemang. Många som kritiserar ekonomiska skillnader fokuserar på utfallet – på ojämlikheten i sig – utan att beakta hur skillnaderna har uppkommit. Man kan tänka sig att vissa sätt kan betraktas som rättvisa, medan andra inte är det. Men då duger det inte att bara titta på skillnader som sådana, utan man måste undersöka hur de har uppstått. Se det tidigare inlägget ”Det är inte ojämlikhet människor ogillar utan orättvisa”.

Påverkar ersättningen till arbetslösa arbetslösheten?

Då och då blossar en politisk strid upp om huruvida ersättningssystemet till arbetslösa påverkar arbetslöshetens nivå. På den ena sidan finns de som hävdar att ersättningens utformning påverkar incitamenten att söka jobb. På den andra sidan finns de som kanske inte förnekar detta men som tonar ned betydelsen genom att hävda att människor inte är arbetslösa pga. bristande jobbsökande utan pga. brist på jobb. Mindre generösa ersättningssystem ger då inte lägre arbetslöshet utan bara en sämre tillvaro för de arbetslösa.

En ny studie, ”When the Going Gets Tough… Financial Incentives, Duration of Unemployment and Job-Match Quality”, undersöker saken med spanska data. Forskarna finner följande:

In the aftermath of the Great Recession, the Spanish government reduced the replacement rate (RR) from 60 percent to 50 percent after 180 days of unemployment for all spells beginning on or after July 15, 2012. Using Social Security data and a differences-in-differences approach, we find that reducing the RR by ten percentage points (or 17 percent) increases workers’ odds of finding a job by 41 percent relative to similar workers not affected by the reform. To put it differently, the reform reduced the mean expected unemployment duration by 5.7 weeks (or 14 percent), implying an elasticity of 0.86. A regression discontinuity approach indicates that the reform increased the job-finding rate by 26 percent. We find strong behavioral effects as the reform reduced the expected unemployment duration right from the beginning of the unemployment spell.

Ytterst intressanta resultat. Men kanske de som får jobb får lägre löner? Eller så hamnar de på mindre passande jobb? Det finns inget som tyder på någotdera:

While the reform had no effect on wages, it did not decrease other measures of post-displacement job-match quality. After 15 months, the reform decreased unemployment insurance expenditures by 16 percent, about one-half of which are explained by job seekers’ behavioral changes.

Något för arbetsmarknadspolitiker att beakta.

Kan tillit motverka ekonomisk-politisk polarisering?

I dessa tider uppmärksammas ofta att många väljare intar relativt extrema politiska ståndpunkter i många demokratiska länder, även när det gäller den ekonomiska politiken. Kan en sådan tendens mildras av social tillit, dvs. av att människor litar på människor i allmänhet? Det tycks så, enligt den nya studien ”Radical Distrust: Are Economic Policy Attitudes Tempered by Social Trust?”. I studien studeras ca 190 000 individer i 70 demokratier under perioden 1990–2014. Frågan är hur sannolikheten för att inta extrema attityder i dessa fyra frågor påverkas av om en person litar på andra eller ej:

  • Income equalization: ”Incomes should be made more equal“ vs. „We need larger
    income differences as incentives.”
  • Government responsibility: ”People should take more responsibility to provide for themselves” vs. ”The government should take more responsibility to ensure that everyone is provided for.”
  • State ownership: ”Private ownership of business should be increased” vs. ”Government ownership of business should be increased.”
  • Competition attitudes: ”Competition is good. It stimulates people to work hard and develop new ideas” vs. ”Competition is harmful. It brings out the worst in people.”

Svaren avges från 1 till 10, och extrema ståndpunkter, och ett mått på extremism som används är att någon har svarat 1 eller 10. Man kan således vara en fanatisk marknadsanhängare eller en fanatisk marknadsmotståndare. Vad finner då forskarna? Jo:

The findings forwarded in this paper indicate that social trust at the individual level is negatively related to a variety of extreme policy attitude measures. Our interpretation of this result is that trusting people have a systematic tendency towards preference moderation, at least when it comes to expressing their political views.

Människor som litar på andra tycks alltså mindre benägna att vara fanatiska i ekonomisk-politiska frågor, oavsett om fanatismen handlar om stöd för eller motstånd mot marknadsekonomin och dess mekanismer. En intressant implikation av detta resultat kan vara att hög tillit på detta sätt kan bidra till samsyn, kompromisser och ekonomisk-politiska reformer i ett land (i linje med resultaten i denna studie).

Skattesänkningar minskade staten

Jag har tidigare skrivit omstarving the beast”-hypotesen: idén att om man driver igenom skattesänkningar kommer det att leda till en mindre stat (snarare än till budgetunderskott och ökad statsskuld). Den har inspirerat vissa politiker på högerkanten att förespråka ofinansierade skattesänkningar. En studie jag refererade till i det tidigare inlägget fann svagt eller inget empiriskt stöd för hypotesen. Men det gör en ny tysk studie!

I ”Tax Cuts Starve the Beast! Evidence from Germany” rapporteras följande:

Our results suggest that an exogenous decrease in tax revenues triggers a reduction in public spending of roughly the same amount, with a delay of two to three years. We find that a revenue decline of one Euro reduces public spending on administration and, with a larger delay, social security, by 30 to 45 cents in each case. Spending on infrastructure declines by ten cents. We find no significant effects on spending on education, legal protection and public safety, or culture.

Frågan är vad som gör att lägre skatteintäkter ger lägre utgifter på vissa platser och under vissa tidsperioder. Måhända formella och informella institutioner avgör? Formella institutioner – t.ex. i form av budgetregler – kan ”tvinga fram” utgiftsnedskärningar. Informella institutioner – normer bland politiker (och andra) rörande hur man bör hantera lägre offentliga inkomster – kan innefatta ett ogillande av ”oansvarig” finanspolitik. I denna typ av kontext kan hypotesen stämma!

Påverkar robotiseringen hur människor röstar?

Enligt den nya studien ”We Were The Robots: Automation and Voting Behavior in Western Europe” är svaret ja i 14 västeuropeiska länder 1993–2016:

Higher exposure to robot adoption is found to increase support for nationalist and radicalright parties. Unveiling some potential transmission channels, higher robot exposure at the individual level leads to poorer perceived economic conditions and well-being, lower satisfaction with the government and democracy, and a reduction in perceived political self-efficacy.

Är det inte invandringen så är det robotarna.

Marknaden får företag att bete sig miljövänligt och socialt ansvarsfullt

Företag är i grunden ansvariga för att gynna sina ägare. Genom att sälja varor och tjänster erhålls vinst, som ger utdelningar och ökat värde på aktieinnehav. Innebär inte ett sådant ”ekonomistiskt” fokus att andra värden, t.ex. omsorg om miljön och sociala förhållanden, blir lidande? Kanske, men det kan finnas mekanismer i marknadsekonomin som gör det ekonomiskt lönsamt med en sådan omsorg. Att så inte sällan är fallet visas i en ny studie, ”Does Money Talk? Market Discipline Through Selloffs and Boycotts”.

I en sammanfattning av studien rapporterar forskarna att företag som inte tar ansvar i miljömässiga och sociala frågor (E&S-frågor) tenderar att straffas av såväl investerare som konsumenter:

We find that E&S-conscious investors – institutional investors from countries with cultures that value environmental and social behaviours or investors that hold portfolios with high sustainability ratings – decrease their shareholdings in firms experiencing heightened E&S risks. Similarly, the sales of firms facing heightened E&S risks decrease in countries that are friendlier to E&S issues. As a consequence of the actions of E&S-conscious investors and consumers, firms’ stock returns drop following negative realisations of E&S risks.

Inte nog med att aktiernas värde sjunker i sådana företag – marknadsaktörernas beteende leder också till att företagen sedan förbättrar sitt beteende i E&S-frågor.

Slutsats:

Overall, our results indicate that through their sales and purchases, investors and customers can effectively impose their social preferences on firms, suggesting that market discipline indeed works.

Ett möjligt sätt att förstärka möjligheter för investerare och konsumenter att ”straffa” företag som inte beter sig i enlighet med deras vidare preferenser är att stärka transparensen i hur företag agerar. Det kan ske via medier och sociala medier, inte minst, men det kan också diskuteras om regelverket för företag kan förstärkas på denna punkt.

Individualism ökar regleringen av insiderhandel

Jag har flera gånger pekat på att individualistiska kulturer leder till annorlunda utfall än kollektivistiska – se t.ex. här, här och här. Den nya studien, ”Culture and the Regulation of Insider Trading Across Countries”, bekräftar den slutsatsen.

Studien undersöker hur individualism påverkar regleringen av insiderhandel. Förvisso är insiderhandel en omdebatterad företeelse, som inte alla anser ska vara olaglig, men oavsett normativ ståndpunkt är det intressant att ta reda på vad som påverkar hur mycket insiderhandel som tillåts. Resultat:

Our results suggest that individualism is positively related to the severity of insider trading regulation, as more individualistic cultures prefer stricter insider trading regulation. The reason is that individualistic cultures emphasize on the functioning of the market 36 rather than the cost of governmental intervention. Their fear of market failure exceeds the potential harm of the insider trading regulation.

Som författarna påpekar är det intressant att notera att individualism inte innebär ett simplistiskt motstånd mot alla typer av regleringar. Regleringar som får marknadsprocessen att fungera bättre tycks stimuleras av en individualistisk kultur.

Sparandets historiska rötter

Det kommer allt fler studier som undersöker hur olika ekonomiska beteenden har historiska rötter. En ny sådan, ”Historical Legacies in Savings: Evidence from Romania”, undersöker om det finns historiska faktorer som påverkar sparandet hos rumäner. Studien sammanfattas så här:

Imperial history has an important and lasting influence on savings behaviors today. In my sample, the most conservative estimates suggest that Habsburg farmers are 18 percentage points more likely to have accumulated savings in excess of 1000 Lei – the equivalent of a month’s salary – and have saved roughly 320 Lei ($75 USD) more than non-Habsburg farmers. The Habsburg effect is proportional to a 45 percent increase over average non-Habsburg savings, making the imperial effects less than trivial.

I carefully explore several channels through which this relationship persists and find no evidence that transmission operates through risk and time preferences or cultural transmission in savings accumulation. Rather, the results suggest that an important mechanism is financial access. Disparities in financial development across the Habsburg border within Romania were documented as early as 1911 (Mendelski and Libman, 2014), and the evidence I present here suggests that these disparities persist today. … Additional evidence suggests that historical differences in financial access encourages people with lower financial access to substitute savings into informal assets such as animals, grain inventory, or jewelry, which have a lower rate of return than formal savings accounts. Households living in non-Habsburg regions are 25 percent more likely to save in an informal asset and saving in informal assets is associated with 27 percent lower accumulated savings.

Fascinerande forskning och resultat. Man bör inte underskatta betydelsen av finansiell infrastruktur. Det finns ibland en tendens att se finansiella marknader som på det hela taget skadliga. Visst finns det risker och problem med sådana marknader, men man får inte heller glömma de fördelar de ger för att ge grund för finansiering av produktiv verksamhet. Ytterligare en sak att ta med sig är att effekterna av vilka finansiella system som finns på plats kan bli mycket långvariga. Det talar för försiktighet när det gäller att underminera relativt välfungerande sådana.

Se även de tidigare inläggen ”Nyttan av finansiella innovationer”, ”Har handel och kapitalmarknader gett långsiktig tillväxt?” och ”Kommunismens finansiella ekonomi”.

Vad händer när förmögenhetsskatten ändras?

Sverige hade förmögenhetsskatt i 60 år; den avskaffades 2007. Nu förespråkar vissa, med utgångspunkt i ökade förmögenhetsskillnader, dess återinförande. Vad skulle det ha för effekter? Det är inte helt enkelt att säga, men viss vägledning kanske ges av den nya schweiziska studien ”Behavioral Responses to Wealth Taxes: Evidence from Switzerland”, som undersöker effekten av ändringar av en redan existerande förmögenhetsskatt på den förmögenhet som redovisas:

[W]e find that a 1 percentage point drop in the wealth tax rate raises reported wealth by at least 43% after 6 years. Administrative tax records of two cantons with quasi-randomly assigned differential tax reforms suggest that 24% of the effect arise from taxpayer mobility and 20% from house price capitalization. Savings responses appear unable to explain more than a small fraction of the remainder, suggesting sizable evasion responses in this setting with no third-party reporting of financial wealth.

En aspekt som är värd att beakta i dessa resultat är att den redovisade förmögenheten inte är exogen. Höjer man en förmögenhetsskatt är det troligt att skattebasen går ner en hel del – och man kan misstänka att den går ner proportionellt mest hos de allra rikaste, som har skickliga skatteexperter att ta till. För att motverka en sådan effekt till viss del kanske registreringen av förmögenheter förbättras, vilket skulle försvåra ”kreativ skatteplanering” och skattefusk.

Vad har WTO betytt för handeln i världen?

Jag har en känsla av att World Trade Organization (WTO), liksom dess föregångare General Agreement on Tariffs and Trade (GATT), aldrig riktigt har varit särskilt populär utanför en centristisk-teknokratisk politisk gruppering, som förvisso har haft avgörande inflytande på politiken i den fria världen. Bland mer vänsterinriktade bedömare har nog WTO ofta betraktats som ett redskap för mäktiga ekonomiska intressen i den rika världen, som använder handel för att exploatera fattiga länder; medan mer högerinriktade personer, som tenderar att vara starka förespråkare av frihandel, har sett organisationen som byråkratisk och reglerande, snarare än frihetsskapande.

Men bortom den politiska diskussionen kvarstår den viktiga sakfrågan hur WTO har påverkat handeln i världen. Därvidlag är den nya studien ”On the Effects of GATT/WTO Membership on Trade: They are Positive and Large after All” högintressant:

Specifically, our estimate implies that, on average, joining GATT and/or WTO has increased international trade of GATT/WTO member countries by about 72% relative to their domestic sales. …  In particular, our results imply that GATT/WTO membership has increased trade between members by 171% and trade between member countries and non-member countries by about 88%.

Detta är stora effekter, och om man ser handel som något i huvudsak positivt ger studien onekligen starkt stöd för att WTO har fyllt en viktig funktion för världshandeln. Inte bara för medlemsländerna utan också, genom att reducera osäkerhet och öka transparensen i handel och handelspolitik, för andra länder.

Leder friare handel till en större stat?

För drygt 20 år sedan publicerade Dani Rodrik artikeln ”Why Do More Open Economies Have Bigger Governments?”, som presenterade belägg för att länder som är mer öppna för internationell handel också har en större stat (som andel av BNP). Förklaringen till detta ansågs vara att människor i ekonomiskt öppna länder är mer oroliga för ekonomiska störningar utifrån och att de därför efterfrågar ett bättre ekonomiskt skyddsnät.

Nu har en ny studie,”On the Relationship between Trade Openness and Government Size”, undersökt hur det står till med denna sak under 2000-talet.

Forskarna börjar med att utveckla följande hypotes:

We propose that trade openness is associated with bigger governments if (i) the price volatility of a country’s export basket is substantial and (ii) the country is democratic. The first condition satisfies the prior that open trade barriers indeed introduce uncertainty and external risk — something that is not necessarily the case for all trade. The second condition ensures that the people’s desire for greater economic security can be realized through government spending.

Resultaten sammanfattas på detta vis:

Empirical evidence for 143 countries (accounting for approximately 96 percent of world population) from 2000-2016 is consistent with this hypothesis. Exploring areas of public spending, we find intuitive patterns: Consistent with the compensation hypothesis, government spending on economic affairs and housing increases significantly with trade openness, whereas public spending on education, health care, and the military are not immediately concerned. As with our general result, this is only the case in democracies that are subject to high price volatility on the global market.

Studiens resultat är alltså högst förenliga med Rodriks tes i stort men förfinar den alltså genom att studera prisrörligheten för exportvaror och om det politiska systemet spelar roll. En intressant aspekt, om man accepterar resultatet, är att en marknadsliberal politik för handel i en demokrati tycks riskera att leda till en marknadsoliberal politik i termer av en större välfärdsstat (och högre skatter). Ett intressant politiskt dilemma.

Högutbildade politiker är mer reformbenägna

Ofta efterfrågas reformer i politiken. Område si och område anses fungera mindre bra, varför justeringar av regelverket föreslås. Men vad får politiker att föreslå och genomföra liberaliserande reformer? Det finns självfallet en rad bestämningsfaktorer  –däribland den grad av social tillit som finns i samhället. En annan faktor av betydelse – politikers högre utbildning – identifieras i den nya studien ”Empowering Knowledge: Political Leaders, Education, and Economic Liberalization”:

Our analysis establishes a robustly positive relationship between leaders’ total years of education and reforms toward economic liberalization during the leaders’ tenure. This relationship holds in democracies as well as autocracies, and in parliamentary as well as presidential systems. Further investigation on the fields of study suggests that the effect is more pronounced for economics (and business), social science, and natural science. By contrast, higher education in engineering, humanities, and the military does not produce a strong effect of inducing liberalization relative to less educated leaders.

Ytterligare en positiv externalitet av (vissa typer av) universitetsutbildning kan alltså konstateras.

Kolonisering gav ekonomisk utveckling

Skärmklipp 2019-09-28 09.29.41

Det är en kontroversiell fråga hur den europeiska koloniseringen har påverkat de länder i vilken den ägde rum. Många är nog av den uppfattningen att kolonisering är moraliskt förkastlig även om den bidrar till en, i någon mening, bättre samhällsutveckling – nationellt självbestämmande är med andra ord en omhuldad princip. Icke desto mindre är det intressant att ta del av forskning som undersöker koloniseringens konsekvenser. Ett exempel från Australien utgörs av den nya studien ”It’s Time for Westernization: The Advantages of the Early Start for Long-Term Economic Development at the Local Level”. Resultat:

This article examines the ”early start” hypothesis at the local level in the context of Australian colonization. It is found that the longer a place experiences economic activity under European management, the higher the level of economic development it achieves in the long-run.

På kartan ovan visas, genom svarta trianglar, de australiensiska städer som ingår i studien. Dessa koloniserades vid olika tidpunkter, vilket möjliggör studiens fokus på den tidslängd under vilken städerna varit under brittiskt kolonialstyre.

Intressant att denna kolonisering verkar ha bidragit till en god ekonomisk utveckling (i form av högre medianinkomst). Även om man förkastar kolonisering är det väl tveklöst bättre om den har varit kopplad till mer gynnsamma långsiktiga materiella omständigheter (ett sakförhållande som också finner stöd i studien ”The European Origins of Economic Development”).

Reagerar konsumenter på skattesänkningar?

Två intressanta (och relaterade) frågor rörande skatter:

  • Påverkas människors beteende av högre/lägre skattesatser?
  • Kan sänkt skatt fungera som en stimulansåtgärd i tider av ekonomisk nedgång?

De besvaras för Turkiet i den nya studien ”The Effects of Fiscal Stimulus: Firm-Level Evidence from Selective Temporary Consumption Tax Cuts”. Forskarna undersöker effekten av en tillfällig sänkning av en konsumtionsskatt på vissa kapitalvaror och finner följande:

Using data on the change of sales of firms that benefited from this measure and of those that did not over different periods, we find positive and robust effects of consumption tax cuts on the change of firm sales. In line with theoretical predictions, we also find a reversal of these effects following the expiration of the tax cuts.

Denna typ av åtgärd kan vara värd att ha i åtanke när nästa lågkonjunktur infinner sig. Stimulansåtgärder behöver uppenbarligen inte ta formen av nya statliga utgiftssatsningar.

Kommunismens finansiella ekonomi

Finansiella marknader har sina belackare. De mest devota motståndarna återfinns nog inom kommunismen. I östblockets kommuniststater fanns inte möjlighet att handla med aktier, och propagandan mot sådan och annan finansiellt inriktad ”kapitalistisk” verksamhet torde ha varit omfattande. Har det satt några spår? En ny studie, ”The Long-Lasting Effects of Experiencing Communism on Attitudes towards Financial Markets”, undersöker den saken och finner följande:

Utilizing comprehensive German brokerage data, we show that, decades after Reunification, East Germans still invest significantly less in the stock market than West Germans. Consistent with communist friends-and-foes propaganda, East Germans are more likely to hold stocks of companies in communist countries (China, Russia, Vietnam), and are particularly unlikely to invest in American companies or the financial industry. Effects are stronger for individuals exposed to positive “emotional tagging,” e. g., those living in celebrated communist showcase cities. Effects reverse for individuals exposed to negative experiences, e. g., environmental pollution, suppression of religious beliefs, or lack of access to (Western) TV entertainment.

F.d. medborgare i DDR är alltjämt drabbade av negativa konsekvenser av det kommunistiska systemet. De missgynnas ekonomiskt pga. attityder präglade av kommunistisk propaganda och praxis – studien finner belägg för att de ”östtyskar” som idag äger aktier har mindre diversifierade portföljer och lägre avkastning – men det finns också andra negativa konsekvenser, som lägre tillit.

Ger ökad ojämlikhet starkare stöd för omfördelning?

Att inkomstojämlikheten har ökat i många västländer, så även i Sverige, under senare år har nog undgått få. En del kanske därmed har tänkt att detta mer eller mindre automatiskt kommer att leda till ökat stöd för partier som förespråkar mer omfördelning av inkomster. Så verkar inte ha skett. En möjlig anledning till detta kan vara att partival påverkas av icke-ekonomiska faktorer som invandring och kultur, och om personer som i och för sig ogillar ojämlikhet lägger starkare vikt vid dessa kan andra partier ändå väljas. En annan möjlig anledning har att göra med att preferenser om omfördelning är relativt stabila och bestämda av tidigare faktorer i livet. Just det tycks vara fallet i Schweiz, enligt den nya studien ”How do Economic Circumstances Determine Preferences? Evidence from Long-run Panel Data”:

Preferences for redistribution and social spending are correlated with income and unemployment risk, but it is unclear how these relationships come about. I build a theory emphasizing that only large changes in economic circumstances provide the information and motivation needed for people to change their preferences. Stable long-run preferences are shaped mainly by early socialization, which includes economic and ideological influences from the family, and early labor market experiences. Enduring shocks, low intergenerational mobility and the tendency of left-wing parents to be poorer generate correlations between circumstances and preferences. Because preferences are stable, greater inequality may not increase aggregate support for redistribution. Support is found for the theory with panel data from Switzerland, using a range of empirical tests.

En utmaning för traditionella vänsterpartier.

Korruption och ekonomisk tillväxt

Sverige är relativt okorrumperat (även om vissa hävdar att det finns mer korruption än många tror). Andra länder är mer utsatta. Här illustreras den upplevda korruptionen i olika länder, enligt Transparency Internationals undersökning:

Visualizing Corruption Around the World

Vilka är då de ekonomiska konsekvenserna av korruption? Det finns det som menar att korruptionen kan vara positiv för den ekonomiska utvecklingen om den undanröjer olika effektivitetssänkande hinder för investeringar. De flesta har dock funnit negativa effekter. En ny studie, ”Corruption and Economic Growth: New Empirical Evidence”, hävdar att tidigare studier har använt Transparency Internationals korruptionsindex (CPI) på ett felaktigt sätt, då det inte har gått att jämföra över tid. Det har dock varit möjligt sedan 2012. Med beaktande av detta finner studien följande:

We employ new data for 175 countries over the period 2012–2018 and re-examine the nexus between corruption and economic growth. The cumulative long-run effect of corruption on growth is that real per capita GDP decreased by around 17% when the reversed CPI increased by one standard deviation. The effect of corruption on economic growth is especially pronounced in autocracies and transmits to growth by decreasing FDI and increasing inflation.

Korruption förefaller alltjämt synnerligen skadligt för den ekonomiska utvecklingen.

Kvinnor i toppen på företag

Kön verkar alltjämt påverka utfall på arbetsmarknaden, ofta till kvinnors nackdel. En aspekt av detta förhållande är att relativt få kvinnor når toppositioner – de drabbas av vad som ibland kallas ett glastak – och när de väl når sådana positioner får de ofta lägre lön än män. (För en sammanfattning av forskningen om glastak, se Marianne Bertrands bilder från ett föredrag på SNS i december 2018).

Vad händer då när kvinnor når toppositioner? En ny italiensk studie, ”Do Female Executives Make a Difference? The Impact of Female Leadership on Gender Gaps and Firm Performance” (preliminär gratisversion här), undersöker två konsekvenser: dels hur lönefördelningen i företag påverkas, dels hur företagens försäljning, förädlingsvärde och produktivitet förändras. Resultat:

Our results show that the impact of female executives is positive on women at the top of the wage distribution but negative on women at the bottom of the wage distribution. We estimate the opposite effect on men. As a result, we find that female leadership at the firm reduces the gender wage gap at the top of the wage distribution and widens it at the bottom, with essentially no effects on average. We estimate that the impact of female leadership on firm performance – as measured by sales per worker, value added per worker, and total factor productivity (TFP) – is a positive function of the proportion of female workers employed by the firm. The magnitude of the impact is substantial: a female CEO would increase overall sales per employee by about 3.7% if leading a firm employing a proportion of women equal to the average in the sample (about 20%.)

Det verkar alltså inte så dumt med kvinnliga direktörer. Dels jämnas lönefördelningen ut på ett sätt som bättre reflekterar individuell produktivitet, dels går företagen bättre (i synnerhet om andelen kvinnlig anställda är hög). Det är intressant att kvinnliga personer i topposition alltså verkar ha ett kunskapsövertag om de anställda – vad de bidrar med och, därför, hur de bäst allokeras till olika uppgifter i företaget. Detta leder förstås tillbaka till frågan: Hur ska glastaket kunna fås att krackelera än mer?

James Buchanan intervjuar Friedrich Hayek

Både Hayek och Buchanan mottog Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne (1974 respektive 1986), vilket antyder att de var nationalekonomer. De var dock båda tämligen speciella nationalekonomer, med ett särskilt intresse för att utröna hur fria samhällen uppstår och kan bevaras.

Buchanan intervjuar här Hayek. Njutbart och stimulerande!

Är miljardförmögenheter ett problem?

Inte minst sedan Thomas Piketty publicerade Kapitalet i tjugoförsta århundradet har en intensiv debatt försiggått i många länder om hur en liten andel av befolkningen har lyckats bli väldigt rik på senare år. Ofta framställs detta som mycket problematiskt. Frågan är vilka kriterier man ska använda för att utvärdera detta. Ett möjligt kriterium är lycka.

I ”Billionaires, Millionaires, Inequality and Happiness”, som huvudsakligen rapporterar att antal korrelationer, återfinns följande figur:

Skärmklipp 2019-07-21 18.12.12

Tankeväckande. Det är självfallet inte härigenom på något sätt belagt att den förmögenhet som dollarmiljardärer tillsammans har som andel av BNP ökar lyckan – men det är inte heller uteslutet. Många verkar utgå från ett negativt samband. Tänk om det inte visar sig stämma? Skulle det innebära att de ökade ”toppförmögenheterna” inte längre bör ses som problematiska – utan kanske t.o.m. välkomnas utifrån ett allmänintresse?

Skapar diktatorer ekonomisk tillväxt?

Det suckas ibland över demokratiers bristande förmåga att leverera önskvärda resultat. Det kan gälla klimatpolitik likaväl som tillväxtpolitik. Vissa vurmar för idéer om den starke ledaren, som driver igenom en tydlig reformagenda utan tjafs och distraktioner – the benevolent dictator. Tidigare i år publicerades studien ”Democracy Does Cause Growth”, som bör underminera de flesta idéer av nyss nämnt slag.

Nu har studien ”How Often Do Dictators Have Positive Economic Effects? Global Evidence, 1858–2010” också publicerats, som mer precist undersöker effekterna på ekonomisk tillväxt av diktatorer:

Supposedly well-intentioned dictators are often cited as drivers of economic growth. We examine this claim in a panel of 133 countries from 1858 to 2010. Using annual data on economic growth, political regimes, and political leaders, we document a robust asymmetric pattern: growth-positive autocrats (autocrats whose countries experience larger-than-average growth) are found only as frequently as would be predicted by chance. In contrast, growth-negative autocrats are found significantly more frequently. Implementing regression discontinuity designs (RDD), we also examine local trends in the neighbourhood of the entry into power of growth-positive autocrats. We find that growth under supposedly growth-positive autocrats does not significantly differ from previous realizations of growth, suggesting that even the infrequent growth-positive autocrats largely “ride the wave” of previous success. On the other hand, our estimates reject the null hypothesis that growth-negative rulers have no effects. Taken together, our results cast serious doubt on the benevolent autocrat hypothesis.

Synnerligen intressant. Nu finns det än mindre skäl att drömma om starka ledare som kan genomföra den politik vi ibland inte tycker oss se tillräckligt av i demokratier.

Ricky Gervais förstod Slutsky som nioåring

Sam Harris talade nyligen med Ricky Gervais, och mot slutet av programmet avslöjade Gervais att han förstod andan i Slutsky-ekvationen som nioåring. Han berättade om en diskussion i skolan där eleverna först fick veta att arbetare på oljeplattformar tjänade väldigt mycket pengar (1000 pund om dagen). Sedan frågade läraren vad de skulle göra för pengarna om de plötsligt fick ett så välavlönat jobb. Medan de andra svarade att de skulle arbeta hårt och spara för att köpa ett hus eller en bil svarade Ricky att han skulle arbeta mindre. Substitutions- respektive inkomsteffekt!

Programmet är väl värt att lyssna på även av andra skäl.

Olycklig av reklam

Bildresultat för different brands of toothpaste

En ny studie, ”Advertising as a Major Source of Human Dissatisfaction: Cross-National Evidence on One Million Europeans”, finner att människors lycka påverkas negativt av mer reklam:

[A] hypothetical doubling of advertising expenditure would result in a 3 percent drop in life satisfaction. Around the mean of 2.98, therefore, that 3 percent figure would translate into a fall of 0.09 life satisfaction points when measured on the one to four scale used in the Eurobarometer Surveys. That is not minor in size. It is approximately one half the absolute size of the marriage effect on life satisfaction, or approximately one quarter of the absolute size of the effect of being unemployed (the coefficient on marriage is 0.17 and that on unemployment is -0.38).

Bör reklam därmed förbjudas? Jag skulle vara försiktigt med en sådan slutsats. Det kan vara så att studien är korrekt i så måtto att allt annat lika ger mer reklam mindre lycka, t.ex. pga. den mekanism forskarna föreslår:

[A]dvertising might reduce net human welfare by unduly raising the consumption aspirations of human beings.

Men allt annat kanske inte är lika. Reklam är en del av ett dynamiskt system av konkurrens, där det inte är givet vilka produkter och tjänster som ska erbjudas. Det kommer ständigt utmanare av etablerade producenter i en marknadsekonomi, och dessa kan i regel endast nå fram till konsumenter via reklam. Om förutsättningen för att nya och förbättrade produkter och tjänster som i sig ger tillfredsställelse ska fortsätta att emanera är reklam, kanske reklam är en kostnad (i vid mening) som mer än uppvägs av dessa förtjänster (och de förtjänster som följer av att reklam kan finansiera olika typer av verksamheter som i sig värdesätts). Dvs. man kan acceptera resultatet utan att acceptera förslag om reklamförbud, även om man utgår från livstillfredsställelse som mål. (För en problematisering av sådana mål, se dock ett tidigare inlägg.)

Detta påminner mig om min tid som aktiv i Moderata ungdomsförbundet på 1980-talet. Jag hade då ett flertal diskussioner med SSU:are som ville förbjuda reklam. ”Det är slösaktigt med reklam! Varför behöver vi tio olika sorters tandkräm – vi kan producera den bästa i en fabrik, förbjuda konkurrens och skippa all reklam. Billigt och bra för konsumenten!” Jag förhöll mig skeptisk till denna vision, då som nu.

Vill kunder veta vad kläder kostar att tillverka?

Jag blev, genom annonsering på Savage Lovecast, medveten om att nätförsäljaren av kläder Everlane informerar sina kunder om vad deras produkter kostar att tillverka. Detta gjorde mig lite förbluffad. Jag har inget som helst intresse av att veta vilka kostnader ett företag har; det jag intresserar mig för som konsument är vilket pris företaget tar ut och hur det förhåller sig till den nytta jag anser att produkten har för mig.

Everlane beskriver sin informationspolicy så här:

Radically transparent.
We believe our customers have a right to know how much their clothes cost to make. We reveal the true costs behind all of our products—from materials to labor to transportation—then offer 
them to you, minus the traditional retail markup.

Om vi tar ett par shorts som exempel anges denna information:

Skärmklipp 2019-07-10 21.57.11

Vill verkligen (särskilt många) kunder veta detta? Varför, i så fall? Har de synpunkter på fördelningen av kostnader? Eller på företagets vinst? Jag har inte det, vare sig i det ena eller det andra fallet – och undrar om denna ”radikala transparens” fyller någon egentlig funktion.

Svenska politiker skyller på naivitet

John Stuart Mill i Considerations on Representative Government (1861):

The positive evils and dangers of the representative, as of every other form of government, may be reduced to two heads: first, general ignorance and incapacity, or, to speak more moderately, insufficient mental qualifications, in the controlling body; secondly, the danger of its being under the influence of interests not identical with the general welfare of the community.

Jag kom att tänka på denna karakterisering av politiker efter att ha läst en tankeväckande uppsats av Ola Wong om att svenska politiker har en tendens att skylla på naivitet när de beläggs med att ha gjort något mindre lyckosamt. I själva verket tycks det handla om de två risker med politiskt beslutsfattande som Mill identifierar.

Wong skriver:

Kina? Vi har varit naiva! Vem kunde ana att Kinas kommunistparti, som hela tiden högt och tydligt har sagt att de upprätthåller leninismen och folkets demokratiska diktatur – vem kunde ens föreställa sig att de inte skulle omvandla sig till en lokal variant av Centerpartiet bara vi gav dem våra pengar och högteknologi? Obegripligt!

Detta verkar de facto handla om en icke försvarbar ”general ignorance and incapacity” – en oförmåga att rätt förstå omvärlden. Kanske ligger det nära naivitet, men naivitet framstår som försvarbar okunskap och oförmåga. När man har ansvar för viktigt beslutsfattande är det inte försvarbart att tänka som ett barn.

Wong fortsätter:

Avreglering? Vi har varit naiva! Vem kunde tro att fria vinster i välfärden skulle gynna företagen men inte folket som betalar den? Ja förutom de rapporter som SNS och Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (ESO) utfört då. Men vem, förutom de oberoende experterna som upprepade gånger har larmat, vem kunde ha anat att någon skulle utnyttja ett system där 73 miljarder kronor betalas ut till nystartsjobb utan att staten ens kontrollerar vilka företag pengarna går till? Vem i hela friden kunde tro att folk i en avreglerad marknadsekonomi skulle agera efter sitt vinstmaximerande egenintresse!? Inte Erik Ullenhag i alla fall. ”Vi har anledning att reflektera över att vi var lite naiva”, sa han. Det tyckte han även om att ha finansierat etableringslotsar som rekryterat till Islamiska staten.

Det Wong beskriver här tycks (liksom populismen!) snarast verifiera public choice! Alltså handlar det om Mills andra varning, att politiker och andra styrs av intressen som skiljer sig från vad som kan kallas ett allmänintresse. (Vad nu det kan vara…) Medan vissa beteendeekonomer och statsvetare vill framhäva att människor styrs av nobla, pro-sociala preferenser, tyder en hel del beteende på att det åtminstone inte är hela, och kanske inte ens halva, sanningen i många politiska sammanhang. Politiker kan hävda att de var naiva – men det kan i själva verket handla om att de inte offentligt förmår erkänna att de, eller andra, faktiskt agerar utifrån sitt egenintresse. I den mån de inte förstod att människor kan missbruka offentliga ersättningssystem är vi tillbaka i Mills första varning, om allmän okunskap och oförmåga. En allvarlig brist, inte minst i politiken – som till skillnad från fall av naivitet är klandervärd.

Etnisk identitet på arbetsmarknaden

Tidigare forskning har funnit att en stark etnisk identitet hos invandrare påverkar deras möjligheter på arbetsmarknaden i det nya landet. Som studien ”Ethnic Identity and Labor Market Outcomes of Immigrants in Europe” fastslår:

[W]hen they have a strong identity, second-generation immigrants have a lower chance of finding a job than natives.

En ny studie, ”Ethnic Identity and the Employment Outcomes of Immigrants: Evidence from France”, utvecklar mått på etnisk identitet:

[T]his paper proposes two richer measures of ethnic identity than the ones used in the literature, namely: i) the degree of commitment to the origin country culture and ii) the extent to which the individual holds multiple identities. The paper investigates the impact of the ethnic identity measures on the employment outcomes of immigrants in France.

Ett av de mer intressanta resultaten är att det verkar som om invandrare med multipla etniska identiteter – som identifierar sig både med ursprungslandet och med det nya hemlandet – lyckas bättre i termer av att få jobb än invandrare som är helt assimilerade.

Effekter av ”rättvis handel” med kaffe

”Fair trade”, eller ”rättvis handel”, är en stor och växande företeelse – den omfattade 9,2 miljarder USD 2017. (Jag sätter begreppet inom citationstecken eftersom jag personligen i regel inte betraktar annan handel som orättvis.) Frågan är om de mål man vill uppnå med denna typ av ”rättvisemärkning” faktiskt uppnås. Detta studeras i en metodologiskt välgjord studie, ”The Effects of Fair Trade Certification: Evidence from Coffee Producers in Costa Rica”.

Forskarna sammanfattar huvudresultaten i denna figur:

Figure 3

Sammanfattningsvis:

  • ”Fair trade” har ökat inkomsterna för ”medelinkomsttagarna” i kaffesektorn, ägarna av kaffeproducerande jordbruk, med uppskattningsvis i genomsnitt 2,2%. Dessa motsvarar 1/3 av arbetskraften.
  • Samtidigt har inkomsterna för mellanhänderna minskat med uppskattningsvis i genomsnitt 2,6%. Dessa tjänar mest i sektorn och motsvarar 6% av arbetskraften; förbättringen för ägarna av kaffeproducerande jordbruk kommer till 10% av att de genom kooperativ har ersatt mellanhänder, så en viss omfördelning har alltså ägt rum.
  • Det kan dock inte påvisas att den största gruppen, de outbildade kaffearbetarna (61%), har upplevt någon förbättring av sin genomsnittliga inkomst. Så medan inkomstojämlikheten mellan den grupp som tjänar mest och de två övriga grupperna har minskat, har den ökat mellan de två grupper som tjänar minst.
  • Därutöver finner forskarna inget stöd för positiva effekter av socialt slag för de som arbetar utanför kaffesektorn i de samhällen där kaffeproduktion äger rum. Ett mål var att öka utbildningsgraden, men det kan man inte påvisa att den har gjort. Om något tycks den ha minskat för barn till mellanhänder i kaffesektorn.

Blandade resultat, alltså, som antyder att det inte är enbart positiva effekter av ”fair trade”. Givet ett mål om att hjälpa utsatta personer i världen kanske det finns mer effektiva sätt än att betala mer för sitt kaffe.

Se tidigare inlägg på detta tema här.

Invandrade investerare ger teknologiska framsteg

Jag har tidigare presenterat studier som tyder på att invandrare kan medföra ekonomiskt gynnsamma effekter i Tyskland och i USA. En ny studie, ”Migrant Inventors and the Technological Advantage of Nations”, finner att invandrade investerare kan bidra genom spridning av teknologisk kunskap:

We investigate the relationship between the presence of migrant inventors and the dynamics of innovation in the migrants’ receiving countries. We find that countries are 25 to 50 percent more likely to gain advantage in patenting in certain technologies given a twofold increase in the number of foreign inventors from other nations that specialize in those same technologies. … We complement our results with micro-evidence showing that migrant inventors are more prevalent in the first bulk of patents of a country in a given technology, as compared to patents filed at later stages. We interpret these results as tangible evidence of migrants facilitating the technology-specific diffusion of knowledge across nations.

Detta innebär självfallet inte att alla typer av invandrare ger samhällsekonomiska vinster i alla länder och tider, men studien lägger ytterligare bevis till den forskning som visar att vissa typer av invandrare har potential att göra det. På ett betydandet sätt.

Lämna Uber i fred

Det framförs en del klagomål på Uber och andra nydanande företag som erbjuder ride-sharing. Expertpanelen IGM, bestående av ledande europeiska nationalekonomer, har mot den bakgrunden besvarat två frågor. Den första rör välfärdseffekterna av att lägga restriktioner på denna typ av företag, medan den andra rör andra åtgärder för att komma till rätta med för mycket trafik.

Skärmklipp 2019-06-06 17.12.44.png

Som synes anser en betydande majoritet att den genomsnittliga invånaren kommer att få en försämrad tillvaro om antalet förare i denna typ av företag begränsas. Denna slutsats är ännu starkare när man beaktar de svarandes expertis: 69% avnser då att påstående A stämmer.

Skärmklipp 2019-06-06 17.12.56.png

Det andra påståendet utgår från att trängseln i trafiken är för hög, och då är frågan om det är bättre att införa trängselskatt som minskar trafiken i allmänhet snarare än att begränsa antalet fordon inom ride-sharing. När man beaktar de svarandes expertis anser 94% att en allmän trängselskatt vore bättre.

Jag håller helt med experterna här och hoppas att regleringsivriga politiker lyssnar på dessa europeiska nationalekonomer. En egen reflexion jag (som anser Uber strikt bättre än samtliga taxiföretag jag har nyttjat) har gjort är att det ofta, hos dem som klagar på Uber m.fl., anses vara just ride-sharing-fordonen som utgör problemet istället för de sedan tidigare existerande taxibilarna. Om man anser att antalet fordon som transporterar människor är för högt, varför ifrågasätta de som använder modern teknologi och erbjuder strikt bättre tjänster? Varför inte ifrågasätta de gamla taxiföretagen? Eller, som nationalekonomerna i IGM get stöd för, varför inte avstå från att reglera antalet fordon eller förare och reglera trafiken med trängselskatter istället?

Globaliseringen ökar och ökar

Detta diagram visar graden av ekonomisk, politisk, social och total globalisering i världen:

Skärmklipp 2019-06-02 19.28.52

Som synes har den ökat betydligt sedan 1970, även om en viss avmattning kan skönjas på senare år. Måttet är det s.k. KOF-indexet.

Studien i vilken diagrammet återfinns, ”The Evidence on Globalization”, innehåller en översikt av studier som använder KOF-indexet. Vilka konsekvenser har (den ökade) globaliseringen gett upphov till?

The evidence shows that globalisation has spurred economic growth, promoted gender equality and improved human rights. Moreover, globalisation did not erode welfare state activities, did not have any significant effect on labour market interaction and hardly influenced market deregulation. It increased, however, within‐country income inequality. The consequences of globalisation thus turn out to be overall much more favourable than often conjectured in the public discourse.

Värt att notera i en tid när en negativ syn på globaliseringen tycks vinna mark. Se även gärna min ledare i Ekonomisk Debatt om ”Den hotade globaliseringen”.

Ett hayekianskt försvar av basinkomst

Förslag om en garanterad minimiinkomst, ofta kallad basinkomst eller medborgarlön, förs ofta fram av personer som står, eller uppfattas stå, till vänster politiskt. Det handlar trots allt om ett ambitiöst bidragssystem. Men jag har tidigare påpekat att Ekonomipristagaren James Buchanan, som definitivt är att betrakta som en person på den politiska högerkanten, hade sympati för någon version av basinkomst. Nu visar Matt Zwolinski, i ”A Hayekian Case for Free Markets and a Basic Income”, att det följer av tänkandet hos en annan Ekonomipristagare på högerkanten, F. A. Hayek, att förespråka basinkomst:

Friedrich Hayek is known for his defense of limited government and a free-market economy. But Hayek was also a consistent defender throughout his life of something that looks very much like a Universal Basic Income (UBI). To many, this combination of views will seem paradoxical. The purpose of this paper is to argue that both of these commitments flow naturally from Hayek’s fundamental commitment to individual liberty, understood as the absence of coercion. The paper examines Hayek’s theory of freedom, classifying it as a kind of neo-republican theory concerned with minimizing domination. It then shows how such a commitment to freedom supports both Hayek’s classical liberal commitment to free markets and limited government, and the provision of an “equal minimum for all.”

Grunden för att förstå argumentationen är alltså att förstå vad Hayek menade med frihet och hur ett generellt bidragssystem, även om det innefattar tvångsmässig omfördelning, kan förväntas minimera ”det aggregerade tvånget” i samhället.

Det ideologiska begreppet åtstramning

Fastän många politiska konflikter i Europa på senare år har varit av kulturell karaktär, kvarstår en grundläggande åsiktsskillnad mellan politiker (och ekonomer) på den ekonomiska vänster- och den ekonomiska högerkanten om hur åtstramande den ekonomiska politiken bör vara, särskilt i samband med kriser. Men vad menas med ”åtstramning”? Hur man förstår begreppet verkar centralt för ett rationellt offentligt samtal om huruvida ”åtstramning” är bra eller dåligt.

Mot denna bakgrund är det intressant att notera en ny studie, ”Ideologically-Charged Terminology: Austerity, Fiscal Consolidation and Sustainable Governance”. Till att börja med dokumenteras hur ofta begreppet återfinns i vetenskapliga uppsatser/artiklar:

Skärmklipp 2019-05-22 17.12.18

Sedan undersöks hur begreppet används, och resultaten lyder:

We investigate why previous studies arrived at mixed evidence on the austerity-growth nexus and examine around 3,500 journal articles published in the top 400 journals (RePEc ranking) over the period 1990-2018. The results show that scholars use manifold definitions of austerity and that the term austerity is often used in heterodox journals. Papers published in mainstream journals use the term fiscal consolidation instead. We also find that there is no consistent use of the term austerity and that the empirical measures identify different periods as periods of austerity. We have employed panel data for 34 OECD countries over the period 1960-2014 to examine the empirical consequences of this ambiguity. The results show that depending on how austerity is measured, empirical models on the growth effect of austerity arrive at fundamentally different conclusions. Strategic selection of austerity measures allows scholars to arrive at any desired results about the economic effects of austerity periods.

Det är lätt att slänga sig med ord som ”åtstramning” och hävda att ”åtstramning” ger upphov till vissa effekter. Som läsare av analyser på detta område förefaller det viktigt att noga sätta sig in i vad de forskare man läser menar med begreppet – men också att sätta sig in i andra studier på området och se vilka resultat som uppnås med andra definitioner.

Se även de tidigare inläggen ”Ideologisk makroekonomi” och ”Den ideologiska nationalekonomin”.

Rodrik om identifikation i nationalekonomisk forskning

Dani Rodrik på Twitter:
Skärmklipp 2019-05-29 20.15.51

Ett liknande budskap kan man ta del av i ledaren ”Verktygsbodens fångar” i Ekonomisk Debatt nr 3/2019:

Det handlar inte om att vända utvecklingen mot att sträva efter tydlig identifikation av orsakssamband. Det handlar i stället om att vi behöver anamma en eklektisk syn på metoder, där de mindre bra angreppssätten accepteras i de fall de är de minst dåliga för att analysera vissa viktiga samhällsfrågor.

Den ledaren inspirerades i sin tur av Christopher Ruhms artikel ”Shackling the Identification Police?”:

This article examines potential tradeoffs between research methods in answering important questions versus providing more cleanly identified estimates on problems that are potentially of lesser interest. The strengths and limitations of experimental and quasi‐experimental methods are discussed and it is postulated that confidence in the results obtained may sometimes be overvalued compared to the importance of the topics addressed. The consequences of this are modeled and several suggestions are provided regarding possible steps to encourage greater focus on questions of fundamental importance.

Människor som värdesätter oberoende snarare än lydnad ger välstånd

Den kultur som präglar ett land eller region sätter också ekonomiska avtryck. Tidigare har det t.ex. visats att individualistiska kulturer ger högre välstånd än kollektivistiska. och att social tillit gynnar ekonomisk tillväxt.

En ny studie, ”The Influence of the Cultural Values Independence and Obedience on Regional Incomes: Econometric Evidence”, finner liknande resultat i en studie på regional nivå för en annan kulturell faktor, nämligen oberoende. Regioner där kulturen är sådan att människor uppskattar oberoende snarare än lydnad har högre välstånd:

Employing sub‐national panel data for 1,204 regions from 1980 to 2010, we show that regional appreciation of the cultural value Independence has a positive and statistically significant association with regional per capita income, whereas the value Obedience exerts a negative effect.

Om välståndsökningar eftersträvas tycks det alltså som om man bör sträva efter att stimulera och bevara kulturer där människor är individualistiska, där de litar på varandra och där de värderar oberoende. Det handlar inte bara om ekonomisk politik eller formella institutioner.

Vänstermänniskor vill omfördela mer när fusk är en möjlig förklaring till ojämlikhet

Tidigare forskning, t.ex. av Christina Fong och av Johanna Möllerström m.fl., har klarlagt att människors inställning till omfördelning i hög grad påverkas av uppfattningar om och inställningar till hur ojämlikhet har uppkommit. Människor som ser höga inkomster och förmögenheter som ett resultat av tur eller andra faktorer bortom individuell ansträngning är mer positiva till omfördelning.

Nu visar en ny studie, ”Suspicious Success: Cheating, Inequality Acceptance and Political Preferences” (preliminär gratisversion här), att en möjlighet till fusk som förklaring till ojämlikhet får vissa (de som står till vänster) men inte andra (de som står till höger) att genomdriva omfördelning. Då studien är utförd i Tyskland definieras vänstermänniskor som de som angav att de skulle rösta på Socialdemokraterna, De gröna, Die Linke eller Piratpartiet om det vore federalt val kommande söndag; övriga kategoriseras som högermänniskor. Resultatet:

Using a laboratory experiment, I exogenously vary cheating opportunities for stakeholders who work on a real effort task and earn money according to their self-reported performances. An impartial spectator is able to redistribute the earnings between the stakeholders, although it is not possible to detect cheating. I find that the opportunity to cheat leads to different views on whether to accept inequality. Left-wing spectators substantially reduce inequality when cheating is possible, while the treatment has no significant effect on choices of right-wing spectators.

Vad kan förklara att vänstermänniskor vill omfördela när ojämlikhet kan ha uppstått pga. fusk men att högermänniskor inte vill det?

There are essentially three different explanations for the polarization in redistributive preferences between the two political camps. (i) Right-wing spectators might believe to a lesser extent that stakeholders are cheating than left-wingers. (ii) Right-wing spectators’ norms about cheating differ from those of left-wing supporters: They find it more acceptable to cheat when possible. (iii) Right-wingers prefer not to redistribute due to potential cheating if they do not know whether a stakeholder indeed cheated, although they know that misreporting is prevalent. In order to distinguish between these three explanations, I examine beliefs and norms about cheating and find no differences between left-wingers and right-wingers. Therefore, the political divide in how to deal with unequal outcomes that might arise from dishonest behavior seems to reflect different preferences.

Som jag förstår resultaten innebär de alltså att vänstermänniskor vill ”fälla snarare än fria” och att högermänniskor vill ”fria snarare än fälla” när det råder genuin osäkerhet om fusk faktiskt förklarar stora inkomstskillnader. Detta är i linje med att de förra torde vara mer bekymrade än de senare över konsekvenser av ojämlikhet, oavsett hur den har uppkommit.

En annan reflexion: I en tid när många tycks mena att den klassiska höger-vänster-skalan är förlegad förefaller denna studie indikera att den alltjämt äger ett inte oansenligt förklaringsvärde till viktiga politiska hållningar.

Rationella tjuvar

Bildresultat för property thieves

När nationalekonomer som Gary Becker (med klassikern ”Crime and Punishment: An Economic Approach”) började hävda att kriminella aktiviteter styrs av rationella överväganden opponerade sig många, inte minst från angränsande discipliner, som sociologi och kriminologi. Kritikerna menade att kriminella har en tendens att bete sig irrationellt och inte i särskilt hög grad beakta förväntade kostnader och intäkter av olika handlingsalternativ. Nu indikerar en ny studie om brottslighet i London, ”The Changing Returns to Crime: Do Criminals Respond to Prices?”, att åtminstone tjuvar kanske trots allt har en distinkt rationell sida:

The reported evidence indicates that potential gains are a major empirical driver of criminal activity and a crucial part of the economic model of crime. The changing structure of goods prices helps to explain over 10–15% of the observed fall in property crime across all goods categories, and the majority of the sharp increases in the commodity related goods observed between 2002 and 2012.

Forskarna pekar bl.a. på att de sjunkande priserna på audiovisuell utrustning har minskat den brottslighet som riktar in sig på denna typ av produkt:

Between 2002 and 2012 their nominal price fell by a huge 9 percent per year on average, as compared to the average price rise of 1.4 per year in the consumer goods panel, and the overall CPI rising by an average 2.9 percent per year. Asking whether the real price fall (of 11.9 = 9.0 + 2.9 percent a year) for this particular group contributed to falling crime produces a more definitive answer – conducting the 38 counterfactual exercise for audio-visual goods reveals that 38 percent of the crime drop of 8 percent a year is attributable to lower prices.

Fascinerande. Frågan är om det finns politiskt verksamma åtgärder för att överlag minska brottslighetens lönsamhet? Jag kan inte dra mig till minnes att jag har hört den saken diskuteras av särskilt många politiker under årens lopp.

Gör socialism folk till fuskare?

Att de socialistiska systemen i Central- och Östeuropa var sämre på att leverera välstånd jämfört med marknadsekonomierna i väst är numera välkänt. Men mindre känt är att de också hade kulturella konsekvenser av olika slag – såsom minskad tillit människor emellan. Nu visar en ny studie, ”The Impact of Two Different Economic Systems on Dishonesty”, att den östtyska socialismen också verkar ha ökat benägenheten att fuska:

We find long-term implications of living in a specific economic system for individual dishonesty when social interactions are possible: participants with an East German background cheated significantly more on an abstract die-rolling task than those with a West German background, but only when exposed to the enduring system of former West Germany. Moreover, our results indicate that the longer individuals had experienced socialist East Germany, the more likely they were to cheat on the behavioural task.

Dessa kulturella effekter kanske utgör den största kostnaden (i vid mening) av socialistiska system av det slag Europa tidigare hade. En intressant sak är att effekterna håller i sig och finns kvar på lång sikt. Det manar till försiktighet med storskaliga experiment som riskerar att bryta ner fungerande grunder för samarbete människor emellan.

Inställningen till förmögenhetsskatt

I Sverige finns sedan 2007 ingen förmögenhetsskatt. Vad kan tänkas påverka människors inställning till en sådan skatt? I en ny studie, ”Salience of Inherited Wealth and the Support for Inheritance Taxation”, finner Spencer Bastani och Daniel Waldenström att den information människor har påverkar deras attityd:

We study how attitudes to inheritance taxation are influenced by information about the role of inherited wealth in society. Using a randomized experiment in a register-linked Swedish survey, we find that informing individuals about the large aggregate importance of inherited wealth and its link to inequality of opportunity significantly increases the support for inheritance taxation. The effect is almost uniform across socio-economic groups and survives a battery of robustness tests. Changes in the perceived economic importance of inherited wealth and altered views on whether luck matters most for economic success appear to be the main driving factors behind the treatment effect. Our findings suggest that the low salience of inherited wealth could be one explanation behind the relatively marginalized role of inheritance taxation in developed economies.

Jag betraktar resultatet som trovärdigt – om människor som inte har starka uppfattningar om förmögenhetsskattens vara eller inte vara får veta saker som de inte tidigare kände till, påverkas de av denna information. I det här fallet t.ex. av tre upplysningar om förmögenhetsskatten:

”Inherited wealth represents about half of all wealth in the population.”, ”Those with the highest incomes inherit the most.” and ”A majority of Swedish billionaires have inherited their fortunes.”

Två frågor infinner sig dock. För det första: Hur skulle svaren påverkas av annan information som skulle uttrycka positiva effekter av förmögenheter (t.ex. ökat nyföretagande) eller negativa effekter av en förmögenhetsskatt (t.ex. orättvisa i det att det är enklare för de rikaste att undkomma sådan skatt)? För det andra: Om man motsätter sig ojämlikhet pga. att den skapar lägre välbefinnande i stora delar av befolkningen om människor känner till den, är frågan om det nödvändigtvis är välfärdshöjande att ge information som ger sådan kännedom. Se mitt tidigare inlägg ”Norsk olycka”.

En alternativ syn på det berömda experimentet på den israeliska förskolan

A Kindergarten teacher accompanies Mathilda, who celebrates her third birthday, in a Kindergarten on July 11, 2013 in Pfungstadt, Germany.

Det finns en studie som ofta används för att kritisera användandet av marknadslösningar för att styra människors beteende (vilket jag nyligen påmindes om då jag läste en recension av Samuel Bowles nya bok The Moral Economy). Studien i fråga heter ”A Fine Is a Price” och innefattar ett experiment som utfördes på en förskola i Israel:

Parents used to arrive late to collect their children, forcing a teacher to stay after closing time. We introduced a monetary fine for late-coming parents. As a result, the number of late-coming parents increased significantly. After the fine was removed no reduction occurred.

Detta resultat förbluffade många nationalekonomer: Hur kom det sig att ”böter” för sena föräldrar ledde till att fler föräldrar blev sena? Som titeln antyder menar författarna att människor är mer komplexa än enkel nationalekonomisk teori har tenderat att anta. När böterna infördes ledde detta, enligt en tolkning, till att föräldrarnas etik och respekt för förskolelärarna underminerades, och de började se böterna som ett pris de kunde välja att betala för att vara lite sena. Som jag skriver ovan har många av detta resultat dragit slutsatsen att monetära incitament ofta är en dålig metod.

Jag vill ifrågasätta den slutsatsen och hävda att det mycket väl kan ha varit bra att införa böterna därför att fler sena ankomster kan vara önskvärda. Jag ifrågsätter alltså inte resultatet som sådant utan hur det ska utvärderas normativt. Antag att en förskola har en regel att föräldrar ska hämta sina barn kl 15. Detta kan förstås vara bra för förskollärarna, som vill gå hem och påta i trädgården eller gå på yoga, men mot den effekten får vägas att föräldrarna tvingas utföra mindre produktivt arbete och att barnen tas ifrån en uppbygglig pedagogisk verksamhet. Det är därför inte alls givet att en sådan regel maximerar den aggregerade välfärden. Att bryta mot regler kan vara effektivt, och genom att införa ett pris på förseningar inför man en mekanism genom vilken de föräldrar för vilka det är mycket värdefullt att arbeta mer kan göra det utan dåligt samvete. De bara betalar en summa för detta. Till detta kommer att förskolan får mer inkomster genom böterna, som kan användas för att finansiera verksamheten. Med detta sätt att se det bör böterna inte kallas för böter utan just, som studiens titel föreslår, för ett pris. Priser möjliggör flexibilitet och möjlighet till välfärdsvinster, till skillnad från rigida regler upprätthållna av ”etik”.

Invandrare har gett USA en mer dynamisk ekonomi

Jag skrev nyligen om en studie som visar att invandrare kan kopplas till mer innovationsverksamhet i Tyskland. Nu har det kommit belägg för en liknande effekt i USA. Studien ”Immigration, Innovation and Growth” finner fyra saker:

First, immigration has a positive impact on innovation, measured by patenting of local firms. Second, immigration has a positive impact on measures of local dynamism, as endogenous growth theory predicts. Third, the positive impact of immigration on innovation percolates over space, but spatial spillovers quickly die with distance. Fourth, the impact of immigration on innovation is stronger for more educated migrants.

Hur förhåller det sig i Sverige, månntro?

Ekonomisk grund för antisemitism

Att judar har förföljts under historiens gång är knappast okänt för någon. Hur kan det förklaras? En ny studie, ”Religion, Division of Labor and Conflict: Anti-Semitism in Germany over 600 Years”, pekar på en faktor: ekonomisk konkurrens!

We study the role of economic incentives in shaping the co-existence of Jews, Catholics and Protestants, using novel data from Germany for 1,000+ cities. The Catholic usury ban and higher literacy rates gave Jews a specific advantage in the moneylending sector. Following the Protestant Reformation (1517), the Jews lost these advantages in regions that became Protestant. We show 1) a change in the geography of anti-Semitism with persecutions of Jews and anti-Jewish publications becoming more common in Protestant areas relative to Catholic areas; 2) a more pronounced change in cities where Jews had already established themselves as moneylenders. These findings are consistent with the interpretation that, following the Protestant Reformation, Jews living in Protestant regions were exposed to competition with the Christian majority, especially in moneylending, leading to an increase in anti-Semitism.

Se där! Protestanismen har en del att svara för. Jag undrar dock varför ekonomisk konkurrens gav upphov till antisemitism. Det tillhör inte vanligheterna att personer som upplever ekonomisk konkurrens från andra börjar svartmåla, förfölja och attackera en hel grupp människor. Kan det vara så att det finns en underliggande aversion mot judar som, när ekonomisk konkurrens uppkommer, aktiverar och förstärker den? Det leder då till frågan vad som orsakar denna underliggande aversion.

IMF-program är bra för den ekonomiska trovärdigheten

Ibland framförs uppfattningen att Internationella Valutafondens program, med åtföljande ekonomiska reformprogram, inte är gynnsamt för de länder som accepterar dem. En möjlig effekt är att sådana länder blir stigmatiserade och ses som ekonomiskt svaga, vilket leder till marknadsreaktioner och försämrad kreditvärdighet. Denna effekt uppstår dock inte, enligt den nya studien ”Stigma or Cushion? IMF Programs and Sovereign Creditworthiness”:

We show that such a negative IMF effect disappears when accounting for endogenous selection into programs. To proxy for a country’s access to financial markets, we use credit ratings and investor assessments for 100 countries from 1988 to 2013. Our instrumental variable strategy exploits the differential effect of changes in IMF liquidity on loan allocation. We find that the IMF can “cushion” against falling creditworthiness, despite contractionary adjustments related to its programs. This positive signaling effect is also visible in monthly event-based specifications using country-times-year fixed effects. A text analysis of rating statements indicates a positive signal to investors if countries under IMF programs commit to economic reforms.

Bra att veta i en tid när IMF alltmer ifrågasätts.

Invandrare och innovation

Genom att titta på vilka som söker patent för uppfinningar i Tyskland finner studien ”Immigrants’ Contribution to Innovativeness: Evidence from a Non-Selective Immigration Country” följande:

Our results suggest a positive and statistically significant impact of Polish immigration on the number of inventors in Germany. Some of these migrants became inventors themselves: Counties that received 10 percent more Polish immigrants than other counties experienced a 0.28 percent higher number of Polish inventors. This effect size is quite small but still one-tenth of what was found for high-skilled immigration in the United States. The spillovers from Polish migrants to inventors of German nationality have a slightly higher point estimate … and, in contrast to the results for the United States, are statistically significant. We conclude that some Polish immigrants are inventors, but that a greater number of them are – independent of their qualification level – complements to incumbent inventors in Germany.

Många som i Storbritannien röstade för Brexit verkar ha gjort på grundval av ett ogillande av EU-migranter. Att försvåra för dessa kan ha konsekvenser för graden av innovation i ekonomin.

Regleringar av företag och fattigdom

Vissa, kanske särskilt på den politiska vänsterkanten, ser företag i allmänhet som potentiellt skurkaktiga och därför i behov av noggrann reglering. Ingen förnekar nog att det finns företag vars verksamhet orsakar skada på olika sätt, men i en föresats att minska risken för sådana konsekvenser kan en långt driven regleringsivrig politik faktiskt medföra skada. I studien ”Business Regulations and Poverty” rapporteras nämligen följande resultat:

Using panel data for 189 economies from 2005 to 2013, this paper shows that business-friendly regulations are correlated with the poverty headcount at the country level. This association is significant using the World Bank’s Doing Business indicators on getting credit and contract enforcement. The findings suggest that the conduit for poverty reduction is business creation, as a source of new jobs and a manifestation of thriving entrepreneurship.

Införs mycket regleringar och byråkrati kan alltså en dynamisk ekonomisk utveckling för sysselsättning, skapad i företag, tänkas hämmas. Tänkvärt.

Acceptans av inkomstskillnader i USA och Norge

Den politiska debatten i Sverige präglas ofta av en upprördhet över inkomstskillnader. Hur skiljer sig attityder till sådana skillnader åt mellan ett skandinaviskt land, med relativt låga skillnader och betydande omfördelning, och USA, med relativt höga skillnader och en mer begränsad omfördelning? En experimentell studie, ”Cutthroat Capitalism Versus Cuddly Socialism: Are Americans More Meritocratic and Efficiency-Seeking than Scandinavians?”, accepterad för publicering i Journal of Political Economy, finner följande:

We provide causal evidence suggesting that fairness considerations are more fundamental for inequality acceptance than efficiency considerations. In both countries, merit instead of luck as the source of inequality causes a huge increase in inequality acceptance, while the introduction of a cost of redistribution has a negligible effect on the distributive choices of the participants.

Angående kopplingen mellan inkomstojämlikhet och rättvisa finner forskarna, i linje med resultat jag presenterar i det tidigare inlägget ”Det är inte ojämlikhet människor ogillar utan orättvisa”, detta:

The present study robustly demonstrates that most people do not consider all inequalities to be unfair. In particular, introducing a difference in productivity instead of luck as the source of inequality causes a large and statistically significant increase in inequality acceptance in all subgroups. Hence, it is important to accommodate the distinction between fairness and equality in our social preference models.

Det duger alltså inte att utifrån ett faktiskt konstaterande av inkomstskillnader, eller ökade sådana skillnader, dra slutsatsen att dessa nödvändigtvis är illegitima eller oönskade.

När det gäller skillnader mellan och inom länderna skriver de:

We have shown that Americans accept significantly more inequality than Scandinavians, but our findings also challenge common perceptions of these societies in the public debate. The United States is sometimes portrayed as representing cutthroat capitalism, but the present study clearly demonstrates that many Americans are concerned with unfair inequalities. In our experiment, the majority of Americans equalize completely when the inequality is due to luck, even when there is a significant cost of redistribution. … Our findings should also nuance the perception of the Scandinavian countries as representing cuddly socialism. We find that a large majority of Scandinavians accept inequalities due to a difference in producivity, what they object to are inequalities due to luck. Hence, the political support for an extensive welfare state in the Scandinavian countries may partly reflect that these policies are viewed as contributing to elimination of inequalities due to luck, without undermining inequalities due to productivity differences.

Givetvis kan man gå vidare och diskutera och ifrågasätta människors uppfattning av vad som är orsakat av egen ansträngning respektive tur, och då kommer man in på fundamentala filosofiska frågor om fri vilja etc. Men det går i vilket fall att konstatera att denna typ av uppfattningar tycks direkt kopplade till politiska hållningar.

Individualism och finansiell utveckling

Jag har, i ”Den nyttiga individualismen”, presenterat en del forskning som tyder på att en individualistisk kultur bidrar till ett antal fördelaktiga utfall, som innovationer, ekonomisk tillväxt och demokratisering. Nu visar studien ”Culture, Legal Origins and Financial Development” att individualism även verkar bidra till finansiell utveckling:

This study proposes that countries with a cultural orientation toward individualism tend to enjoy a higher level of financial development. Estimates based on cross‐country data lend strong support to this hypothesis. Specifically, the results indicate that existing disparity in the level of financial development is significantly correlated with variation in the extent of individualism across countries, where a one standard deviation increase in individualism is associated with 0.631 standard deviations improvement in the level of financial development.

Ännu en studie som ger stöd för insikten att en ekonomis funktionssätt i hög grad påverkas av människors attityder till andra människor och av deras syn på sig själva i sociala sammanhang.

Nationalekonomens attityd

Erwin Dekker är en nederländsk nationalekonom och doktrinhistoriker som berikar mitt sätt att se på mig själv som utövande nationalekonom – och som får mig att fundera på om min syn på vad det innebär, och bör innebära, att vara nationalekonom behöver omprövas. I ”On Emancipators, Engineers and Students: The Appropriate Attitude of the Economist” utvecklar han en analys av olika typer av attityder som man som nationalekonom (eller samhällsvetare mer allmänt) kan inta:

This paper presents an original conceptualization of the different attitudes economists have expressed toward their object of study. It distinguishes between a humanist and ascientist tradition in economics and argues that both stances can be combined with an active and a passive attitude. This results in four different positions or attitudes, that of the positive scientist (passive scientist), the social engineer (active scientist), the student (passive humanist) and the emancipator (active humanist). The paper explores the implications of the four positions and it argues that there are many threads within Austrian economics and Virigina Political Economy that point toward the attitude of the active humanist. … It is argued that the emancipator position has to explicitly engage with what Buchanan calls ”might-bes”, that is hypothetical changes in rules, institutions, or human behavior, and as such has important links with the critical tradition on the left.

Jag har traditionellt strävat efter att vara en passiv vetenskapsman, medan en del kollegor har intagit rollen som aktiv vetenskapsman – som social ingenjör. Det jag finner tänkvärt med Dekkers analys är presentationen av en humanistisk inriktning av den vetenskapliga gärningen. Han förklarar:

In this essay I have argued that the central distinction between the humanist and the scientist is one in the attitude they have towards knowledge about the social world. The attitude of the scientist is that of a detached observer, interested in describing the world as accurately as possible. This descriptive knowledge can be used as an input for theinstrumental use of knowledge by experts. The attitude of the humanist on the other hand is that of the engaged agent, who is facing the same problems as anybody else. While the humanist does not deny that there are people with more expertise about subjects she is primarily interested in how this knowledge can help individuals and groups improve their own lives.

Jag känner mig inte bekväm med att på detta sätt liera mig med människors välmående i rollen som nationalekonom, men jag har viss sympati för en av de varianter som Dekker lyfter fram, nämligen Buchanans idé om att en av nationalekonomens roller är att påpeka att det kan föreligga Paretoförbättrande reformer av samhällets grundläggande regelverk. Se de tidigare inläggen ”Vetenskapsmannen i politiken”, ”Normativa nationalekonomer” och ”Nationalekonomen som politisk ekonom”.

Diskriminering på Airbnb

Nedslående resultat om diskriminering av manliga homosexuella par redovisas i studien ”The Silent Treatment: Discrimination Against Same-Sex Relations in the Sharing Economy”:

While online marketplaces in the sharing economy reduce anonymity to build trust, such design choices can facilitate discrimination. This study is one of the first to examine whether there is discrimination against those in same-sex relationships (SSRs) in the sharing economy. We examine whether SSRs face discrimination on the Airbnb platform in Dublin, Ireland, through a field experiment. We find that guests in male SSRs are 20–30 percentage points less likely to be accepted than otherwise identical guests in opposite-sex relationships (OSRs) and in female SSRs. This difference is driven by non-responses from hosts, not outright rejection, and persists regardless of a variety of host and location characteristics.

Kan resultat som dessa förklara framväxten av alternativa plattformar för att boka boende, som misterb&b? Nackdelen är då att homosexuella par blir hänvisade till betydligt mindre marknader, med troligen högre priser, bara för sin sexuella läggnings skull.

Är rationella val trots allt möjliga?

Beteendeekonomins landvinningar har nog fått en och annan att tvivla på att människor är förmögna att göra rationella val. Men en ny analys, ”Rational Choices: An Ecological Approach”, ger vid handen att det under vissa inte helt orimliga villkor mycket väl kan vara så att rationella val trots allt är möjliga. Det har med ekologisk rationalitet att göra:

We address the oft-repeated criticism that the demands which the rational choice approach makes on the knowledge and cognition of a decision-maker (DM) are way beyond the capabilities of typical human intelligence. Our key finding is that it may be possible to arrive at this ideal of rationality by means of cognitively less demanding, heuristic-based ecological reasoning that draws on information about others’ choices in the DM’s environment. Formally, we propose a choice procedure under which, in any choice problem, the DM, first, uses this information to shortlist a set of alternatives. The DM does this shortlisting by a mental process of categorization, whereby she draws similarities with certain societal members—the ingroup—and distinctions from others—the outgroup—and considers those alternatives that are similar (dissimilar) to ingroup (outgroup) members’ choices. Then, she chooses from this shortlisted set by applying her preferences, which may be incomplete owing to limitations of knowledge. We show that, if a certain homophily condition connecting the DM’s preferences with her ingroup–outgroup categorization holds, then the procedure never leads the DM to making bad choices. If, in addition, a certain shortlisting consistency condition holds vis-a-vis non-comparable alternatives under the DM’s preferences, then the procedure results in rational choices.

Detta teoretiskt grundade resultat understryker det vådliga i att utifrån experimentella resultat av individer, utan beaktande av den vidare beslutsmiljö i vilken de verkar, dra slutsatser om rationalitet och, särskilt, slutsatser om paternalism.

Se tidigare inlägg på liknande tema:

Kvinnlig autonomi gav tillväxt

Vad förklarar långsiktig ekonomisk tillväxt? Det finns givetvis många faktorer, men en som inte har fått så mycket uppmärksamhet hittills är kvinnlig autonomi. Enligt en ny studie verkar denna faktor ha spelat en tydlig roll i Europas ekonomiska utveckling. Forskarna använder den ålder vid vilken kvinnor gifte sig som indikator på deras autonomi: ju lägre ålder vid ingående av äktenskap, desto mindre fri var kvinnan att forma sitt eget liv. Denna ålder varierade runtom i Europa, och det verkar som om den relativt höga åldern för att gifta sig kan utgöra en viktig delförklaring till Sveriges starka ekonomiska utveckling under andra halvan av 1800-talet och framåt:

This continued in the early 19th century, when especially South Eastern Europe had low rates. In contrast, Scandinavia and Central Europe, including Switzerland and Austria, had quite high female autonomy values. These are exactly those countries that became ”superstars” in the Second Industrial Revolution, which took place shortly thereafter in the late 19th and early 20th centuries.

Forskarna kopplar bl.a. kvinnlig autonomi till högre utbildning och läskunnighet. Deras slutsats:

In sum, the empirical results suggest that economies with more female autonomy became (or remained) superstars in economic development. The female part of the population needed to contribute to overall human capital formation and prosperity, otherwise the competition with other economies was lost. Institutions that excluded women from developing human capital – such as being married early, and hence, often dropping out of independent, skill-demanding economic activities – prevented many economies from being successful in human history.

Viktigt att beakta när man utformar formella och informella regelverk i en ekonomi.

Inget stöd för att ojämlikhet ger lägre lycka

Finanskrisen gav bl.a. upphov till högre inkomstojämlikhet i Europa. Hur ser sambandet mellan sådan ojämlikhet och lycka/livstilfredsställelse ut? Det undersöks i den nya studien ”Rising Income Inequality During the Great Recession Had No Impact on Subjective Wellbeing in Europe, 2003–2012”:

Findings: income inequality has no statistically significant impact before, during, or after the Great Recession. Instead (contrary to much previous research) a straightforward individualistic utilitarian–materialist understanding is supported: money does increase wellbeing but inequality itself—the gap between rich and poor—is irrelevant.

I den politiska debatten fokuseras ofta på inkomstojämlikhet som ett stort problem, men om sådan ojämlikhet inte är relaterad till lycka eller livstillfredsställelse kanske det indikerar att problemet inte är så stort? Det andra resultatet, att mer pengar ger mer lycka, är minst lika intressant och i enlighet med annan forskning, t.ex. studien ”Subjective Well-Being and Income: Is There Any Evidence of Satiation?”.

Evidens utan teori?

Det är i ropet att förespråka evidensbaserad politik. Det är förstås utmärkt att vilja utgå från fakta, inte minst om konsekvenserna av olika åtgärder, innan viktiga beslut fattas. Men det finns måhända en något naiv tilltro till empirisk evidens, och på senare tid har ett par intressanta varningar framförts.

Den första – ”Purely Evidence-Based Policy Doesn’t Exist” – ges av Lars Peter Hansen, känd för att ha utvecklat ekonometrins verktyg, som förvisso är användbara för framtagandet av evidens. Men Hansen varnar för att det ofta inte går att ta fram säker evidens med de data och metoder som finns och att det det krävs teoretiska modeller (även om de också är imperfekta) för att vägleda och tolka empiriska resultat. Bl.a. skriver han:

While experimental evidence of various guises is available, unlike many of our colleagues in the physical and biological sciences, macroeconomists are limited in terms of the types of experiments we can run. Other sources of evidence can be helpful, including those captured in aggregate time series and in microeconomic cross sections. But for important policy-relevant questions, to use this evidence in meaningful ways requires conceptual frameworks or models. We are often interested in assessing alternative policies for which the information in the existing data may be quite limited. The evidence, economic data, tells us to some degree what happened in the economy as a result of a set of conditions; models are what allow us to compare what happened with what would have happened under a different set of conditions, including, of course, different policies. Without the framework to enable that comparison, the data are descriptive, perhaps, but not nearly as useful. Thus, the models are in essence tools that allow us to explore better hypothetical changes in the underlying economic environment. The choice of model is a vital input into the analysis and can have a big impact on the policy implications.

Han citerar också en annan Ekonomipristagare, F. A. Hayek, om vår begränsade kunskap.

Den andra varningen – ”A Problem in Theory” – ges av Michael Muthukrishna och Joseph Henrich och knyter an till replikationskrisen i experimentella vetenskaper:

The replication crisis facing the psychological sciences is widely regarded as rooted in methodological or statistical shortcomings. We argue that a large part of the problem is the lack of a cumulative theoretical framework or frameworks. Without an overarching theoretical framework that generates hypotheses across diverse domains, empirical programs spawn and grow from personal intuitions and culturally biased folk theories. By providing ways to develop clear predictions, including through the use of formal modelling, theoretical frameworks set expectations that determine whether a new finding is confirmatory, nicely integrating with existing lines of research, or surprising, and therefore requiring further replication and scrutiny. Such frameworks also prioritize certain research foci, motivate the use diverse empirical approaches and, often, provide a natural means to integrate across the sciences. Thus, overarching theoretical frameworks pave the way toward a more general theory of human behaviour.

Under mina doktorandstudier i nationalekonomi stod teorin i centrum – den ansågs vara riktig vetenskap. Sedan kom beteendeekonomin och den experimentella ekonomin, liksom starka datorer och stora datamängder, och empirin kom att stå i centrum. Nu tycks en syntes vara på gång – som förvisso har omfattats av många hela tiden men som inte har dominerat det vetenskapsmetodologiska synsättet – nämligen att båda delarna behövs. Men som Hayek varnade för sin prisföreläsning, ”The Pretence of Knowledge”, behövs alltid, även med goda teorier och goda empiriska metoder och data, epistemisk ödmjukhet:

If man is not to do more harm than good in his efforts to improve the social order, he will have to learn that in this, as in all other fields where essential complexity of an organized kind prevails, he cannot acquire the full knowledge which would make mastery of the events possible.

Bidrar ambassader till export?

Varför öppnar länder ambassader i andra länder? En anledning är politisk-diplomatisk: En ambassad utgör en fast representation genom vilken politisk dialog kan föras med det land i vilket ambassaden ligger. Det kan bidra till förståelse, samarbete och fred. En annan anledning kan vara ekonomisk: En ambassad kanske bidrar till att göra det lättare för företag från hemlandet att börja exportera till det nya landet. Om så är fallet undersöks i en ny studie av Shon Ferguson och Rikard Forslid, ”Sizing Up the Impact of Embassies on Exports”. Resultat:

We test the prediction [att en ambassadetablering kan stimulera fler medelstora företag att börja exportera] using firm‐level data and information on the opening and closing of Swedish and Norwegian embassies abroad. Because Sweden and Norway are such similar countries in terms of geographical position, size, development, etc., we use Norwegian firms as a control group when investigating the effect of Swedish embassies on Swedish firms. This empirical strategy implies that we minimize the obvious problem of spurious correlation related to the opening and closing of embassies. Our results suggest that embassies play an important role in promoting the exports not only of medium‐sized firms but also of larger firms, and we find that the opening of a Swedish embassy is associated with an increase of 4–6 percent in the number of exporters in the second, third, and fourth size quartiles.

Att en ny ambassad stimulerar till fler exporterande företag från hemlandet är onekligen intressant, liksom att det påverkar såväl medelstora som stora företag på liknande, positiva sätt. Fortfarande kvarstår frågan vad en kostnads-intäktsanalys skulle ge. Är det extra värdeskapande som tillkommer tillräckligt stort för att täcka kostnaden av en ny ambassad? Å andra sidan kanske en ambassad etableras ”i vilket fall”, oavsett ekonomiska konsekvenser (av strikt politisk-diplomatiska skäl), och då är det ju en extra bonus att den även bidrar till ekonomisk stimulans av hemlandets företag.

IQ ger ekonomisk rationalitet

Det verkar som om riktigt smarta män beter sig mer som homo economicus än andra män, enligt den nya studien ”IQ, Expectations and Choice”:

Men above the median IQ (high-IQ men) display 50% lower forecast errors for inflation than other men. … High-IQ men are also less likely to round and to forecast implausible values. In terms of choice, only high-IQ men increase their propensity to consume when expecting higher inflation as the consumer Euler equation prescribes. High-IQ men are also forward-looking — they are more likely to save for retirement conditional on saving. Education levels, income, socio-economic status, and employment status, although important, do not explain the variation in expectations and choice by IQ.

Som alla vet är det svårt att utfärda ekonomiska prognoser – många tror (felaktigt) att de flesta nationalekonomer är och bör vara prognosmakare – men om man ska anställa folk som ska försöka sig på det ter det sig klokt att leta efter personer med hög IQ.

Det är inte ojämlikhet människor ogillar utan orättvisa

Detta enligt artikeln ”Why People Prefer Unequal Societies”:

There is immense concern about economic inequality, both among the scholarly community and in the general public, and many insist that equality is an important social goal. However, when people are asked about the ideal distribution of wealth in their country, they actually prefer unequal societies. We suggest that these two phenomena can be reconciled by noticing that, despite appearances to the contrary, there is no evidence that people are bothered by economic inequality itself. Rather, they are bothered by something that is often confounded with inequality: economic unfairness. Drawing upon laboratory studies, cross-cultural research, and experiments with babies and young children, we argue that humans naturally favour fair distributions, not equal ones, and that when fairness and equality clash, people prefer fair inequality over unfair equality.

En utmaning för vänstern, som är fixerade vid ojämlikhet. Men också för högern, som behöver fundera på vilken typ av marknadsekonomi som kan betraktas som rättvis.

Vad händer i välfärdsstaten när miljoner fattiga invandrare dyker upp?

Studien ”Immigrant Voters, Taxation and the Size of the Welfare State” undersöker diverse intressanta effekter av att Västtyskland tog emot åtta miljoner etniska och relativt fattiga tyskar efter andra världskrigets slut. De tvingades flytta från olika områden i Central- och Östeuropa. Resultat baserade på jämförelser av kommuner som tog emot många respektive få av dessa invandrare:

  1. Högre skatter: ”Our results show that tax rates in high- and lowinflow cities followed the same trend up until the expellee inflow but significantly diverged thereafter. High-inflow cities significantly raised taxes on agricultural land as well as firms’ capital and profits, and the gap in tax rates persisted until at least the mid-1960s. At the same time, we find no effect on the rates of two other important local taxes at the time, namely on residential property and a firm’s wage bill. We see this as evidence that cities chose not to raise taxes on items that were most needed by poorer parts of society — namely housing and jobs — while shifting the burden of taxation to farmers and business owners.”
  2. Ändrade offentliga utgifter: ”[H]igh-inflow cities significantly shifted their spending away from non-welfare related items. While they decreased overall per capita spending, they increased spending on social welfare and reduced spending on local infrastructure, housing and schools.”
  3. Vissa politiska effekter: ”We find that high-inflow cities had considerably higher turnout in local elections, which indicates that the inflow raised the economic and political stakes for the population. We also show that high-inflow cities had significantly larger vote shares for the GB/BHE, a party that represented the interests of the expellee. This provides evidence that the expellees used their voting rights to influence local policy setting. Moreover, while we find no significant effect on the vote shares of the two major parties — namely the conservatives (CDU/CSU) and the social democrats (SPD) — we find evidence that both parties responded to the inflow by nominating more expellees as direct candidates in federal elections.”
  4. Större stöd för omfördelning: ”[M]ore than 50 years after the expulsions individuals in high-inflow counties show substantially stronger preferences for redistribution than those in low-inflow counties. This suggests that the arrival of the expellees is partly responsible for the significant differences in preferences for redistribution across German regions to this day.”

Frågan är hur överförbara dessa resultat är när invandringen består av personer från annorlunda kulturer. Jag gissar att mönstret står sig, förutom på punkt 4 – av skäl som presenteras här.

Medborgarskap underlättar integrationen

I många länder är det svårt att bli medborgare. Samtidigt kämpar många länder med intergrationen av invandrare. Vad händer med invandrare när det blir lättare att bli medborgare? Den nya studien ”Access to Citizenship and the Economic Assimilation of Immigrants” finner följande:

Immigrants often have lower employment rates and earnings than natives. Our empirical analysis relies on two reforms generating exogenous variation in the waiting time for citizenship. We find that faster access to citizenship improves the economic situation of immigrant women, especially their labour market attachment with higher employment rates, longer working hours and more stable jobs. Immigrants also invest more in host country‐specific skills like language and vocational training. Faster access to citizenship seems a powerful policy instrument to boost economic integration in countries with traditionally restrictive citizenship policies.

Det är, såvitt jag förstår, relativt enkelt att bli svensk medborgare. Något att hålla fast vid?

Frihandel kan dämpa de negativa välfärdseffekterna av ett varmare klimat

I och med klimatförändringarna kommer villkoren för jordbruk att förändras – men på olika sätt på olika platser runtom jorden. Vissa kommer att erfara försämrade möjligheter, medan andra kommer att få bättre förutsättningar. Detta kommer att ändra vilka komparativa fördelar länder har när det gäller produktionen av mat. Denna situation kan underlättas av flexibilitet, t.ex. gällande hur mycket mark som odlas, vad som odlas och vilka varor som kan säljas till och köpas från andra håll.

Nu visar en ny studie, ”The Crucial Role of International Trade in Adaptation to Climate Change”, att välfärdsförlusterna av klimatförändringar kan minskas rejält om handeln hålls relativt fri, så att länder kan justera vad de exporterar och importerar:

In our benchmark calibration, climate change reduces welfare globally by 1.72%, with a lot of heterogeneity as net-food-importing tropical countries lose from the negative productivity shocks and increased global food prices, while countries exporting agricultural products tend to gain thanks to improved terms of trade. These welfare changes are the results of demand-side, supply-side, and trade adjustments that all contribute to mitigate the adverse shock. Supply-side adjustments are crucial, allowing production to relocate where it is more profitable. The most important supply-side adaptation appears to be the ability to introduce crops that were not productive before climate change to a field, a feature made possible by the functional forms used in our spatially explicit modeling. Since these adjustments reallocate crop production between countries, as well as within countries, international trade plays a strong role in balancing the new domestic supply and demand schedules. If the trade adjustments are prevented from occurring by forcing bilateral import shares to stay constant, welfare losses increase by 76%. (Fetstil tillagd.)

Som forskarna skriver kommer välfärdseffekterna att skilja sig åt, vilket visas i denna figur från en sammanfattning av resultaten:

Skärmklipp 2019-02-06 13.28.52

Notera dock att de grå staplarna, med flexibel anpassning i hur jordbruk och handel bedrivs, är lägre än de andra, överallt, inklusive för hela världen. Världen som helhet, och de allra flesta delar av världen, tjänar alltså på sådan flexibilitet. Den populism som sätter käppar i hjulet för relativt fri handel kan alltså komma att förhindra en jämnare fördelning av, och leda till totalt sett högre, välfärdsförluster i jordbruket i takt med att klimatet förändras.

Ligger sjukdomar bakom våra värderingar?

En hel del forskning i nationalekonomi och ekonomisk historia försöker koppla ekonomisk utveckling till djupt liggande förklaringsfaktorer, som klimat och geografi – se t.ex. ”How Deep Are the Roots of Economic Development?” (preliminär gratisversion här). En del av denna koppling mellan fenomen långt bak i historien och hur dagens ekonomier fungerar rör kulturella faktorer. Dessa kan ha formats för länge sedan och påverka, direkt och indirekt, hur ekonomiska aktörer beter sig och i vilken mån de skapar välstånd.

Jag har på sistone stött på ett par studier som kopplar värderingar om politisk och social frihet till ett bakomliggande fenomen: olika samhällens traditionella utsatthet för sjukdomar.

Studien ”Parasites, Democratization and the Liberalization of Values across Contemporary Countries” finner följande:

We show that, as the hypothesis predicts, collectivism (hence, conservatism), autocracy, women’s subordination relative to men’s status, and women’s sexual restrictiveness are values that positively covary, and that correspond with high prevalence of infectious disease. Apparently, the psychology of xenophobia and ethnocentrism links these values to avoidance and management of parasites. Also as predicted, we show that the antipoles of each of the above values—individualism (hence, liberalism), democracy, and women’s rights, freedom and increased participation in casual sex—are a positively covarying set of values in countries with relatively low parasite stress.

Studien ”Individualistic Values Are Related to an Increase in the Outbreaks of Infectious Diseases and Zoonotic Diseases” finner följande:

Collectivist versus individualistic values are important attributes of intercultural variation. Collectivist values favour in-group members over out-group members and may have evolved to protect in-group members against pathogen transmission. As predicted by the pathogen stress theory of cultural values, more collectivist countries are associated with a higher historical pathogen burden. However, if lifestyles of collectivist countries indeed function as a social defence which decreases pathogen transmission, then these countries should also have experienced fewer disease outbreaks in recent times. We tested this novel hypothesis by correlating the values of collectivism-individualism for 66 countries against their historical pathogen burden, recent number of infectious disease outbreaks and zoonotic disease outbreaks and emerging infectious disease events, and four potentially confounding variables. We confirmed the previously established negative relationship between individualism and historical pathogen burden with new data. While we did not find a correlation for emerging infectious disease events, we found significant positive correlations between individualism and the number of infectious disease outbreaks and zoonotic disease outbreaks. Therefore, one possible cost for individualistic cultures may be their higher susceptibility to disease outbreaks.

Om politisk och social frihet i vissa länder ”ytterst” beror på att dessa länders invånare långt tillbaka i tiden löpte lägre risk att drabbas av parasiter och diverse sjukdomar, och därför blev mindre inriktade på att hålla samman en kollektivistisk och puritansk kultur och politisk enhet, blir en fråga hur lätt det är att förändra kulturellt baserade tankemönster och de värderingar som dessa innefattar. Kan man locka stora delar av befolkningen i länder med stora historiska sjukdomsrisker med frihet och, i så fall, hur? Genom teknologisk utveckling och sjukdomsbekämpning? Och slutligen: Om individualistiska kulturer löper större risk idag att drabbas av vissa sjukdomsutbrott, är det ett pris värt att betala (om man beaktar individualismens nytta i andra avseenden)? Tveklöst, anser jag (och därtill kan läggas att individualismens innovativa ekonomi bättre möjliggör bekämpande av sjukdomar).

Antisemitismen kostade Tyskland mycket

Ekonomiska konsekvenser av antisemitism är kanske bland de minst viktiga. Icke desto mindre visar en ny studie, ”Discrimination, Managers and Firm Performance: Evidence from ‘Aryanizations’ in Nazi Germany”, att även dessa konsekvenser var mycket negativa:

We study how the forced removal of Jewish managers in Nazi Germany, caused by surging antisemitism, affected large firms. The loss of Jewish managers with certain qualifications led to large and persistent stock price reductions for affected firms. Dividend payments and returns on assets also declined. A back-of-the envelope calculation suggests that the aggregate market valuation of firms listed in Berlin fell by 1.8 percent of German GNP. The findings imply that discrimination can lead to persistent and first-order economic losses.

HT: Alexander Fink.

Hur påverkar konkurrens kreativitet?

Medan ekonomer brukar framhäva konkurrensens förtjänster finns det andra, inte minst en del psykologer, som brukar betona att konkurrens kan verka hämmande på människors skaparkraft och kreativitet. Vem har rätt? En ny studie, ”Creativity Under Fire: The Effects of Competition on Creative Production”, verkar ge båda sidor stöd:

I find that intensifying competition induces agents to produce original, untested ideas over tweaking their earlier work, but heavy competition drives them to stop investing altogether.

Dvs. att utsättas för konkurrens av måttligt slag stimulerar till mer kreativitet, medan ”super-konkurrens” får folk att ge upp. Som forskaren skriver i en populärvetenskaplig sammanfattning:

Although intrinsic motivation can be valuable, this paper shows that winner-takes-all competition can motivate creativity, if properly managed. We can speculate that a few (perhaps even one) competitors of similar ability is enough to motivate creativity, whereas many strong competitors may discourage this effort.

Ger Facebook depression?

Den nya studien ”The Economic Effects of Facebook” finner bland annat:

Using a large field experiment with over 1,765 individuals, we document the value of Facebook to users and its causal effect on news consumption and awareness, well-being and daily activities. Participants reveal how much they value one week of Facebook usage and are then randomly assigned to a validated Facebook restriction or normal use. Those who are off Facebook for a week reduce news consumption, are less likely to recognize politically-skewed news stories, report being less depressed and engage in healthier activities. One week of Facebook is worth $25, and this increases by 15% after experiencing a Facebook restriction (26% for women), reflecting information loss or that using Facebook may be addictive.

Det jag fann mest intressant var att värdet av en veckas Facebook-användande ansågs vara 25 dollar. Min egen värdering är något, men inte jättemycket, högre. Frågan är dock om det är bra att spendera tid där. Forskarna fann ju också att en veckas frånvaro ledde till mindre depressiva känslor.  Hur kan det förklaras?

The reduction in depression we find from being off of Facebook might be explained by two mechanisms. First, being off Facebook encourages individuals to engage in more positive, healthy activities, such as exercising and eating out less often, which could explain the improvement in mood. Second, Facebook itself might be a channel for decreasing subjective well-being, and changes in activities and consumption patterns could be a result of feeling better. Untangling the direction of causality would be an important area for future research.

Påverkar jag, genom bilder på restaurangmat, andra att äta för mycket och må sämre?

Demokrati orsakar tillväxt

Som någon som håller fast vid demokratins primat (i en tid när det utmanas från mycket olika håll) finner jag det förtjänstfullt att ta del av forskning, i form av studien ”Democracy Does Cause Growth”, som visar att demokrati, utöver andra förtjänster, bringar högre ekonomiskt välstånd:

We provide evidence that democracy has a positive effect on GDP per capita. … Our baseline results show that democratizations increase GDP per capita by about 20 percent in the long run. We find similar effects using a propensity score reweighting strategy as well as an instrumental-variables strategy using regional waves of democratization. The effects are similar across different levels of development and appear to be driven by greater investments in capital, schooling, and health.

Statens betydelse för ekonomisk utveckling

Personer som likt mig kommer från den klassiskt liberala idétraditionen har en skeptisk syn på staten; en del mer anarkistiskt orienterade personer avvisar den till och med helt. Om man eftersträvar ekonomisk utveckling kanske det emellertid är klokt att fundera på riktigheten i en sådan avvisande syn. I studien ”State History and Economic Development: Evidence from Six Millennia” finner Oana Borcan, Ola Olsson och Louis Putterman följande:

The presence of a state is one of the most reliable historical predictors of social and economic development. In this article, we complete the coding of an extant indicator of state presence from 3500 BCE forward for almost all but the smallest countries of the world today. We outline a theoretical fmework where accumulated state experience increases aggregate productivity in individual countries but where newer or relatively inexperienced states can reach a higher productivity maximum by learning from the experience of older states. The predicted pattern of comparative development is tested in an empirical analysis where we introduce our extended state history variable. Our key finding is that the current level of economic development across countries has a hump-shaped relationship with accumulated state history.

Det mått på statshistoria som författarna tar fram består av tre delar och fångar det antal år som en fullt autonom stat, förstådd på detta sätt, har existerat:

(1) The existence of a state above tribal level; (2) Whether rule was internally or externally based (i.e. whether a country’s territory had an autonomous government or was ruled partly or fully by an authority outside of its borders); (3) How much of its territory was under the control of a government (as opposed to multiple competing governments and regions still lacking state presence).

Forskarna finner att de länder som har existerat längst och kortast tid som fullt autonoma stater har lägre välstånd än länder däremellan, vilket illustreras i denna figur:

Denna spännande forskning visar att hur länge man har haft en fullt autonom stat spelar roll för hur välståndet har utvecklats – men också därmed att staten är ett tveeggat svärd ur ekonomisk synvinkel. De länder som har haft fullt autonoma stater allra längst och allra kortast tenderar att ha lägre välstånd. Liberala tankar om hur staten bör utformas för att generara välstånd och andra utfall, som frihet, är därmed trots allt inte obsoleta.

Rationalitet som process

Något som förenar många neoklassiska nationalekonomer och beteendeekonomer är förståelse av rationalitet som ett statiskt fenomen. Ännu en gång utmanar Mario Rizzo och Glen Whitman denna förståelse av rationalitet, i artikeln ”Rationality as a Process”:

Real human beings do not make decisions instantaneously and without error. Nor do they know all of their goals, and their fully specified willingness to trade them off against each other, prior to making any decisions. Nor do they hold beliefs that are instantaneously consistent with each other and the world. Forming one’s preferences and beliefs is a process, and therefore it seems natural to evaluate them in terms of that process. In doing so, we find that the static approach implicitly conflates rationality with a form of omniscience. If our normative standard is the flawless or optimal solution to problems as defined and understood by the analyst, we will no doubt find many violations of “rationality.” However, these may not be the agent’s problems. They may be problems of inadequate and superficial analysis, driven by the analyst’s static conception of rationality. As an alternative, we suggest the possibility of a process-driven account of rationality that includes a role for intrapersonal bargaining and arbitrage, dialectical reasoning, responsiveness of alleged biases to cost, and learning in response to error. Such an account would surely be preferable on normative grounds, but it also holds the promise of better positive accounts of human behavior.

Analysen tycks mig rationell – och viktig, ty med denna mindre snäva förståelse av rationalitet blir policyimplikationerna också mindre interventionistiska.

Se även tidigare inlägg på liknande tema: ”Den nya paternalismen problematiserad”, ”Beteendeekonomi för politiker”, ”Mot moralisk styrning”, ”Pigou i praktiken” och ”Leder mjuk paternalism till hård?”.

Låter sig politiker påverkas av intressegrupper?

Ibland får man intryck av att public choice-skolans insikter av vissa nationalekonomer och statsvetare anses felaktiga och obsoleta. (För en bra, modern översikt av dessa insikter, se helt färska The Oxford Handbook of Public Choice, Volume 1 och Volume 2). Politikens aktörer drivs inte alls, enligt denna avvisande hållning, av egenintresse, utan av en vilja att göra gott (kanske att maximera en social välfärdsfunktion). Det är inte bara felaktigt, utan även förolämpande och farligt, att antyda att politiker kan agera för att gynna sin egen materiella ställning eller maktposition. Ett exempel på en hållning åt det hållet presenteras av statsvetaren Steven Kelman.

Nå, det finns nog skäl att tro att public choice-teorin kan vara relevant. En ny studie, ”Political Donations and the Allocation of Public Procurement Contracts”, tyder på att ett av de fenomen som uppmärksammas i denna teori, intressegruppsverksamhet, verkar förekomma och påverka politikens aktörer i Tjeckien när det gäller offentlig upphandling:

We study whether and when firms’ donations to political parties induce favouritism in public procurement allocations. Our analysis builds on a unique, comprehensive dataset covering all public procurement contracts and all corporate donations to major political parties in the Czech Republic over the period from 2007 to 2014, and exploits changes in political control over regional governments within this period for identification purposes. We find that firms donating 10% more to a political party gaining (losing) power witness an increase (decrease) in the value of their public procurement contracts by 0.5–0.6%. Importantly, and in line with theoretical expectations, these effects only arise for contracts allocated under less restrictive procurement allocation processes. Assessing the underlying mechanisms, we show that donating firms receive more small contracts allocated under less regulated procurement procedures, face less competition in more regulated and open procurement procedures, and tend to win with bids further above the estimated cost of the procurement contract.

Faran med att ignorera denna typ av forskning, vilket en del verkar vilja göra därför att den skapar en negativ bild av politikens aktörer, vilket försämrar tilliten till det politiska systemet, är att direkt skadligt och opportunistiskt beteende kan fortleva och skapa verklig grund för ett folkligt missnöje. Den intressanta frågan är hur man hanterar problem av detta slag. Kan mer översyn och reglering vara en väg framåt? Ett förbud mot bidrag från vissa typer av givare? Krav på att bidrag över ett visst belopp redovisas? (En del åtgärder av detta slag har vidtagits i Sverige.)

Etiskt tvivelaktiga experiment

Följande meningsutbyte mellan Joseph Schumpeter och Max Weber på Café Landtmann i Wien 1918 rapporteras i boken Prophet of Innovation: Joseph Schumpeter and Creative Destruction:

[Schumpeter] and his friend Felix Somary had a long discussion with Max Weber, whose work Schumpeter much admired. Their meeting took place in a coffeehouse just across from the University of Vienna, where Weber had recently become a professor. Soon the conversation turned to the Russian Revolution, and Schumpeter said that at last Marxism would have a practical test. Weber replied that the result was likely to be catastrophic, because the Bolsheviks were so brutal. ”That may well be,” Schumpeter said, ” but it would be a good laboratory to test our theories.”

”A laboratory heaped with human corpses!” said Weber.

”Every anatomy classroom is the same thing,” replied Schumpeter.

As the conversation went on, Somary recalled, ”Weber became more vehement and raised his voice, as Schumpeter for his part became more sarcastic and lowered his. All around us the cafe customers stopped their card games and listened eagerly, until the point when Weber sprang to his feet and rushed out into the Ringstrasse, crying ‘This is intolerable!'” Meanwhile, ”Schumpeter, who had remained behind with me, only smiled and said, ‘How can someone carry on like that in a coffeehouse!'”

En dråplig historia!

Den pekar på ett intressant vetenskapsmetodologiskt problem: att det, för att ta fram ny kunskap om vilka konsekvenser en viss åtgärd eller reform ger upphov till, kan krävas att människor behandlas olika. Helst slumpmässigt olika, genom s.k. randomized controlled trials. Men är det etiskt försvarbart att ge vissa en favör utan att ge andra densamma? Är det etiskt försvarbart att ge vissa en plåga utan att ge andra densamma? Kanske, men i så fall krävs en kostnads-intäktsanalys som gör det sannolikt att den förväntade vinsten av medveten olikabehandling är positiv.*

För att se problemet, beakta samtalet mellan Schumpeter och Weber. Anta att utgångspunkten är en önskan att ta reda på konsekvenserna av att införa kommunism. Nu infördes inte kommunismen som ett randomiserat experiment, men antag att vi hade kunnat göra det. Schumpeter skulle nog ha stött idén och tänkt: ”Vad bra med ett randomiserat experiment! Därigenom kan vi äntligen få vederhäftig kunskap om hur kommunismen verkligen fungerar.” Weber skulle nog ha förfasats och tänkt: ”Experiment i all ära, men hur kan vi, bara för att få mer kunskap, acceptera att en stor mängd människor troligen kommer att dödas i processen?” Kanske skulle Schumpeter svara: ”Weber, du glömmer att den solida kunskap vi får fram ger oss bättre möjlighet att rädda och berika människoliv i framtiden! Att vissa offras på kunskapens altare är en kostnad vi måste ta.” Men Weber, alltmer upprörd, skulle kunna tänkas replikera: ”Även om den intertemporala kostnads-intäktsanalysen ger ett positivt utslag på detta sätt, finns det saker vi inte bör göra mot våra medmänniskor – som att offra vissa för att andra ska få leva! Eller i kostnads-intäktsanalystermer: Vinsten är faktiskt inte positiv, ty kostnaden av att offra vissa människor för andra är oändligt hög”. (Jfr. trolley-problemet i moralfilosofin.)

Exemplet är förstås extremt: Normalt sett rör sig experiment inte om liv och död på detta drastiska sätt. Men grundfrågan är icke desto mindre relevant. Om pålitlig kunskap om en reforms konsekvenser är önskvärd och en intäkt i kostnads-intäktsanalysen, utgör olikabehandling en kostnad i samma analys. Är det självklart att intäkten överstiger kostnaden? I fallet med kommunism tror jag många, likt Weber, svarar nej på den frågan.

Men hur är det med någt mindre drastiska ekonomisk-politiska reformer i dagens Sverige? I en ledare i Ekonomisk Debatt, som pläderar för randomisering i svensk politisk kontext, tar Lena Hensvik upp denna typ av invändning:

Från politikerhåll hörs ofta argumentet att det är orättvist att en viss grupp (behandlingsgruppen) får tillgång till en insats när en annan grupp (kontrollgruppen) inte får detta. Argumentet är förvisso sant – om vi med säkerhet vet att insatsen fungerar. Men detta är långt ifrån alltid fallet, framför allt inte när nya insatser införs eller gamla förändras. Poängen är att vi behöver randomiserade experiment i de fall där vi faktiskt inte vet vad som fungerar, eller vilket av flera möjliga alternativ som är mest kostnadseffektivt.

Hon menar att olikabehandlingen är orättvis (en kostnad) men att den understiger intäkten av att veta att insatsen fungerar. Ta som exempel jobbskatteavdragets effekter på sysselsättningen. I en artikel i Ekonomisk Debatt beklagar Karin Edmark, Che-Yuan Liang, Eva Mörk och Håkan Selin det faktum att avdraget infördes samtidigt för alla omöjliggör en solid utvärdering av desss sysselsättningseffekter. Det må vara sant, men det verkar inte bekymra dem nämnvärt att en olikabehandling, efter var man bor eller vilken typ av hushåll man tillhör, skulle fördela fördelar olika.

Många samhällsvetare tycks vara Schumpeterianer i den här frågan. Det är lätt att förstå deras entusiasm för randomisering. Men glömmer de inte lite för lätt bort Weber?**


*Om generalitet som en önsvärd egenskap i ekonomisk politik, se boken Politics by Principle, Not Interest: Towards Nondiscriminatory Democracy.

**Kanske kan man se kostnaden av olikabehandling som relativt negligerbar om konsekvenserna av behandlingen i fråga är genuint osäker. Antag tre möjliga fall: En behandling förväntas ge favörer; en behandling förväntas ge skador; och en behandlings konsekvenser är genuint osäkra. Ett randomiserat experiment i de två första fallen kommer medvetet att ge vissa favörer eller skador medan andra inte påverkas. Detta innebär en etisk kostnad. I det tredje fallet finns det ingen anledning att tro, a priori, att någon kommer att gynnas eller missgynnas av att ingå i behandlings- eller kontrollgrupp, varför ingen medvetet gynnas eller missgynnas. Men även mot detta resonemang kan man vända invändningar, t.ex. att konsekvenserna a posteriori kan visa sig bli väldigt olika för grupperna, vilket orsakar faktisk olikabehandling trots allt.

Ideologi och vapenexport

Jag trodde att vänsterorienterade regeringar var mindre benägna än högerorienterade regeringar att ge tillstånd till vapenexport. Det verkar, enligt den nya studien ”Government Ideology and Arms Exports”, inte stämma:

The results indicate that left-wing governments are more likely to grant arms export licences than governments of other partisan orientation. The finding is robust to the inclusion of control variables checking for further characteristics of the exporter government. Including interaction terms shows, that left-wing governments care about the human rights protection in importing countries and prefer to export to countries which are not involved in a conflict.

Men vänsterregeringar verkar alltså däremot lägga större vikt vid att exportera till länder som inte är i konflikt med andra.

Hur kan ett resultat som detta, som tyder på en större benägenhet för vänsterregeringar att ge tillstånd till vapenexport, förklaras? Studiens författare, Agnes Brender, skriver:

One explanation might be that issue compensation is taking place. Left-wing governments have to do more because they are perceived as less competent in the policy area (Jensen 2010). In addition, right-wing governments might indeed place a higher emphasis on national security and defence and are therefore less willing to endanger it by selling important technologies to potential enemies, although it would benefit their constituency. Rightwing governments may be more inclined to increase own weapon procurement in order to support the defence industrial base. Another explanation might be that leftist governments avoid military confrontation and show support of allies by sending weapons instead of troops. Finally, left-wing governments might get into difficulty when jobs are at danger, granting more arms exports to reduce the risk of higher unemployment.

I svensk kontext har jag en känsla av att Socialdemokraterna har varit minst lika benägna som borgerliga partier att exportera vapen, vilket i så fall är i linje med denna studies resultat.

Grupptillhörighetens mörka sida

Den mänskliga historien är präglad av konflikter mellan olika grupper, inom och mellan länder. Civilisationens stora utmaning torde handla om att reducera konflikter och att möjliggöra fredlig samexistens baserad på frivillighet. Ett steg mot en djupare förståelse av vad som ligger bakom gruppers tendens att bete sig skadligt mot andra ges i den nya experimentella studien ”Anti-Social Behavior in Groups” av Michal Bauer, Jana Cahlíková, Dagmara Celik Katreniak, Julie Chytilová, Lubomir Cingl och Tomáš Želinský.

De finner följande:

We show that deciding in a group with randomly assigned real-life peers magnifies aggressive competitiveness: it (i) increases prevalence of anti-social behavior that improves the relative position of their own group but is costly for the decision maker, in-group members, and the victim, and (ii) makes people more willing to seek competition with outsiders. Next, using an integrated design that links literatures on group membership and group decision making, we demonstrate that this psychological effect of deciding in a group context on aggressive competitiveness is the prime source of the difference in the extent of pro-social behavior between unitary groups and individuals, a more important one than a shift towards self-regarding behavior associated with group deliberation. We establish these findings by implementing experiments in the field, among a large and diverse sample of adolescents in Central Europe and East Africa. We observe strikingly similar effects at both sites, which increases our confidence that the preference for competing aggressively when deciding in a group is a deeply rooted and generalizable behavioral response.

Det är alltså så att beslutsfattande i grupp inte främst innefattar egoistiskt beteende, där individer försöker få det så bra som möjligt utan att bry sig om andra, utan att det i huvudsak präglas av anti-socialt beteende, där individer vill försämra för andra även om de själva måste betala för det, så länge den egna gruppens relativa position stärks.

Om vi utifrån detta funderar på civilisationens stora utmaning är en fråga hur förekomsten av anti-socialt beteende kan fås att minska. Kan institutioner som begränsar möjlighet till partialitet och diskriminering, som i den liberala rättsstatstraditionen, ”lägga band på” denna tendens till att skada andra (och i viss mening sig själv)? Eller är sådana institutioner i själva verket i sin tur beroende av frånvaro av anti-sociala attitder? Vad finns då kvar att göra? Kan man t.ex. medvetet, när man funderar på hur ett samhälle organiseras, minska inslag av grupptillhörighet, som enligt forskningen ovan i sig ger upphov till anti-sociala tendenser, såväl i människors mentala förställningar som i faktiska sätt att organisera tillvaron?

Se vidare:

  • Tidigare inlägg om individualismens förtjänster.
  • Assar Lindbeck och Dennis Snowers bok om hur insiders skadar outsiders på arbetsmarknaden.

Gynnades kvinnor av den norska kvoteringslagen?

År 2006 införde Norge en kvoteringslag som stipulerar att minst 40 procent av styrelserna i börsbolag och statligt ägda bolag skulle vara av vardera könet. Har denna lag varit gynnsam för Norges kvinnor?

Den just publicerade studien ”Breaking the Glass Ceiling? The Effect of Board Quotas on Female Labour Market Outcomes in Norway” (preliminär gratisversion här) finner följande:

We document that the women appointed to these boards post-reform were observably more qualified than their female predecessors along many dimensions, and that the gender gap in earnings within boards fell substantially. However, we see no robust evidence that the reform benefited the larger set of women employed in the companies subject to the quota. Moreover, the reform had no clear impact on highly qualified women whose qualifications mirror those of board members but who were not appointed to boards. Finally, we find mixed support for the view that the reform affected the decisions of young women. While the reform was not accompanied by any change in female enrollment in business education programmes, we do see some improvements in labour market outcomes for young women with graduate business degrees in their early career stages; however, we observe similar improvements for young women with graduate science degrees, suggesting this may not be due to the reform. 

Det tycks alltså som om lagen har varit gynnsam för de kvinnor som har kunnat ta plats i styrelserna, men att den inte har lyckats generera några särskilt tydliga, allmänna fördelar för yrkesverksamma kvinnor.

Två typer av ekologisk rationalitet

Det neoklassiska rationalitetsbegreppet har utmanats av beteendekonomin, vars betoning av icke-rationalitet i en hel del mänskligt beslutsfattande har fått stor uppmärksamhet och stort genomslag. Ett sätt att beskriva denna utmaning är att mer realistiska, på psykologisk analys grundade antaganden om vad som kännetecknar en ekonomisk beslutsfattare har kommit att föredras. Men det är inte självklart hur psykologi och nationalekonomi ska kombineras.

I den just publicerade artikeln ”Two Types of Ecological Rationality: Or How to Best Combine Psychology and Economics” utvecklar Erwin Dekker och Blaž Remic vad som skiljer och förenar två sådana ansatser, som båda betonar förekomsten av ekologisk rationalitet (ER). Den ena, ER1, representeras av Gerd Gigerenzer och den andra, ER2, av Ekonomipristagaren Vernon Smith. Dessa står i viss kontrast mot det dominerande beteendeekonomiska synsättet, som i artikeln kallas för ”heuristics-and-biases”-programmet (H&B):

H&B has become widely accepted as the standard way of integrating psychology and economics (Angner 2018). The H&B program presents itself as a serious challenge to the neoclassical picture of the rational economic man, and argues that a serious reconsideration of rationality is necessary, since individuals are only boundedly rational (Tversky and Kahneman 1974; Kahneman 2003; Camerer, Loewenstein, and Rabin 2004; Mullainathan and Thaler 2000). The proponents of ecological rationality do not seek to challenge this claim of bounded rationality. They fully accept it – in fact, they sometimes go even further in emphasizing the cognitive limitations of individuals. However, they argue that in the interaction with their (social) environment individuals are nonetheless able to make reasonably good, or as good as rational, decisions, because they are able to use the environment to their advantage through cues or institutional features of that environment.

Men det finns skillnader mellan ER1 och ER2:

ER1, part of Gigerenzer’s fast-and-frugal heuristics approach, is based on the picking up of cues in the environment, which are inputs for heuristics used to arrive at quick decisions. The individual is ‘ecologically rational’ to the extent that the strategies, the heuristics, used are well adapted to her environment. ER2, part of the market-experimental approach developed by Smith, Plott and others, is based on institutional constraints and social and cultural norms, which help the individual to navigate his social environment. The system is ‘ecologically rational’ to the extent that it facilitates this navigation by the individual by means of embedded norms, learning or feedback mechanisms, and leads to outcomes that are efficient in the aggregate. Both the institutional rules and in particular the social norms emerge in the process of social interaction, and represent the cognitive content that is off-loaded to the environment.

I denna figur kontrasteras de tre ansatserna för att kombinera psykologi med nationalekonomi:

Skärmklipp 2018-12-30 00.40.23

Slutsatsen, vad gäller implikationerna för det beteendeekonomiska forskningsprogrammet, är intressant:

It is tempting to accept the standard narrative that modern behavioral economics is the reintroduction of psychology into economics. However, that narrative relies heavily on the idea that there is one economics and one psychology. In this paper, we demonstrate that this narrative is severely complicated when we look at the two conceptions of ecological rationality, which are offered as alternatives to modern behavioral economics and accounts of ‘bounded rationality’. As we have demonstrated, these present two alternative combinations of economics and psychology. The methodological question for economists, therefore, shifts from a concern over whether economics needs psychology to what type of integration of the two fields is desirable and fruitful.  … To move forward the fruitful discussion between these different programs, it is important to realize that such deep methodological differences exist. Psychology is and will remain relevant to economics, as is by now broadly accepted. But importing parts of another discipline, or even merging the two, should not and cannot occur without a good understanding of which goods we are importing.

Själv är jag (likt David Levine) mindre övertygad om värdet av integration av psykologi och nationalekonomi, men givet att man är positivt inställd till en sådan utveckling kan denna artikel erbjuda grund för en del nyttiga reflexioner. Inte minst finner jag det fascinerande att, likt Gigerenzer, peka på att det finns kognitiva genvägar och att, likt Smith, peka på att det finns informella och formella institutioner som har förmåga att få människor att nästan förefalla rationella.

Läs mer:

Kritik av experimentell ekonomi och beteendeekonomi

Som läsare av denna blogg nog minns har jag förmedlat en och annan kritik av beteendeekonomi. Nu noterar jag en synnerligen intressant Twitter-tråd av Harvard-ekonomen Moshe Hoffman, som förvisso erkänner förtjänster i såväl beteendeekonomin som det nära relaterade fältet experimentell ekonomi men som också, på ett pregnant och koncentrerat sätt, noterar ett antal svagheter. Läsning anbefalles!

Tråden illustrerar också hur värdefull Twitter kan vara som källa till viktig information och stimulerande tankegångar. Det gäller att följa rätt personer, helt enkelt. Och de finns. (Se Tyler Cowens lilla lovprisning av Twitter.)

Varför utvecklas barn till tonårsmödrar sämre?

Det tycks klart att barn vars mödrar är tonåringar då de föds utvecklas sämre i livet än andra barn. Hur kommer det sig? En förklaring är selektion: att de som får barn i tonåren har en rad egenskaper och erfarenheter som i sig påverkar barnens utfall i olika avseenden. Ny forskning från Norge beaktar denna typ av förklaring genom att jämföra barn som är kusiner:

[U]sing Norwegian administrative data that links individuals across three generations, we compare the outcomes of children born to a teen mother with the outcomes of children born to her sisters (that is, we compare outcomes of cousins).  In this way, we allow for negative selection into teen motherhood by controlling for all family background characteristics (observed and unobserved) of teen mothers that are common across sisters.

När man tar hänsyn till betydelsen av tonårsmödrarnas bakgrund är det fortfarande så att det finns en negativ effekt på barnen av att ha en tonårsmamma:

With all controls included, we find that children born to teen mothers have cognitive test scores that are 13 percent of a standard deviation lower, complete half a year less of schooling, have four percent lower earnings at age 30, and are three percentage points more likely to have a teen birth themselves.

Vad kan förklara denna kvarstående negativa effekt? Forskarna finner att tre faktorer spelar roll: mödrarnas beteende (i synnerhet rökning), brist på pengar – samt fäder med diverse problem:

[P]aternal quality is much lower for children born to teen mothers even once we control for observable and unobservable characteristics of the teen mother.   The ”partners” of teen mothers score significantly lower on a cognitive test at age 18, are shorter (consistent with diminished nutrition in childhood), and are less likely to have started academic high school at age 16.

Det är alltså inte bara brist på pengar, eller rökning, som förklarar dessa barns sämre utveckling. Deras problematiska fäder utgör en nog så viktig förklaring. Hur kommer man till rätta med den problematiken?

 

Ger invandring valframgångar för nationalistiska partier?

Vissa oroar sig för invandringens politiska konsekvenser. En möjlig sådan konsekvens rör hur människor röstar. T.ex. kan man oroa sig för att de sedan tidigare boende i ett land i allt högre grad börjar rösta på högerpopulistiska, invandringskritiska partier. Finns det grund för denna typ av oro?

Studien ”Skill of the Immigrants and Vote of the Natives: Immigration and Nationalism in European Elections 2007–2016” kommer fram till följande:

In this paper we document the impact of immigration at the regional level on Europeans’ political preferences as expressed by voting behavior in parliamentary or presidential elections between 2007 and 2016. We combine individual data on party voting with a classification of each party’s political agenda on a scale of their ”nationalistic” attitudes over 28 elections across 126 parties in 12 countries. … [L]arger inflows of highly educated immigrants were associated with a change in the vote of citizens away from nationalism. However the inflow of less educated immigrants was positively associated with a vote shift towards nationalist positions. These effects were stronger for non-tertiary educated voters and in response to non-European immigrants. … Conversely, immigration did not affect electoral turnout.

Det tycks alltså som att det, för invandringsvänliga och högerpopulismkritiska personer, finns en trade-off här. Vill man hjälpa de mest utsatta – lågutbildade invandrare från icke-europeiska länder – verkar det kunna ge obehagliga politiska reaktioner i delar av den inhemska befolkningen. Notera dock att attityderna till högutbildade invandrare är mer positiva och att deras ankomst kan ske utan att de nationalistiska partierna når framgångar i val. Avspeglas denna välvilliga attityd möjligen i den (enligt min mening ytterst berättigade) upprördhet som många svenskar har visat de högutbildade invandrare som regelmässigt ”kompetensutvisas” från Sverige?

Ekonomiska konsekvenser av islam

Bildresultat för timur kuran

När islam diskuteras – vilket ju rätt ofta sker – fokuseras mest på dess värderingar och dess syn på lagstiftning (sharia). Men Timur Kuran uppmärksammar den forskning som undersöker denna religions ekonomiska konsekvenser. I översiktsartikeln ”Islam and Economic Performance: Historical and Contemporary Links”, nyligen publicerad i Journal of Economic Literature, presenterar han vad nationalekonomiska studier på området har kommit fram till (sedan 1997). Genomgången är omfattande och obligatorisk läsning för var och en som vill bilda sig en uppfattning i denna fråga.

Några av de resultat som presenteras:

Ramadan fasting by pregnant women harms prenatal development; Islamic charities mainly benefit the middle class; Islam affects educational outcomes less through Islamic schooling than through structural factors that handicap learning as a whole; Islamic finance hardly affects Muslim financial behavior; and low generalized trust depresses Muslim trade. The last feature reflects the Muslim world’s delay in transitioning from personal to impersonal exchange. The delay resulted from the persistent simplicity of the private enterprises formed under Islamic law. Weak property rights reinforced the private sector’s stagnation by driving capital out of commerce and into rigid waqfs. Waqfs limited economic development through their inflexibility and democratization by restraining the development of civil society.

Själv tycker jag inte minst att den negativa kopplingen mellan islam och social tillit är intressant. (Christian Bjørnskov och jag har tidigare funnit att religiositet i allmänhet är negativt relaterad till social tillit.) Kuran skriver mer om saken:

Low generalized trust, which harms economic performance by narrowing the domain of feasible exchanges, is a legacy of the Muslim world’s history. Not until the 1850s, and in some places much later, were institutions conducive to impersonal exchange put in place. Prior to the transplant of modern commercial and financial laws to replace indigenous institutions dating from the Middle Ages, personal exchange was the norm. Commercial contracts involved natural people known to one another. Enterprises were small and short-lived. No demand existed for the firm, which is a profit-seeking organization meant to outlive its founders and employees. Commercial capital accumulation was severely limited. The legal system responsible for low generalized trust developed in the early Islamic era, the 7th to 10th centuries. High inequality of land productivity, which favored predation over production as an enrichment strategy and also encouraged income redistribution, may have 80 contributed to its specifics.

Denna syn knyter an till Henrik Jordahls och min studie om att kvaliteten på de legala institutionerna kan vara viktig för social tillit. Men hur man reformerar institutioner i en situation med låg tillit, där det dessutom finns inslag i den dominerande religionen som verkar mot att etablera tillitsstimulerande institutioner,  är inte helt enkelt att se.

Följ gärna Timur Kuran på Twitter.

Kvinnor är hökar

På senare år har andelen kvinnor i de församlingar som beslutar om penningpolitiken runtom i världen ökat, även om andelen alltjämt är låg. Se denna figur:

Hur kan detta ha påverkat den penningpolitik som förs? Min gissning var att kvinnor är mer duvaktiga, dvs mer benägna att för en given inflationstakt förespråka låga räntor. Enligt den nya studien ”Do Women Matter in Monetary Policymaking?”, baserad på data från 103 länder under perioden 2002–2016 och varifrån figuren ovan kommer, förhåller det sig tvärtom:

We show that central bank boards with a higher proportion of women set higher interest rates for the same level of inflation. This suggests that women board members have a more hawkish approach to monetary policy.

Tittar man på storleken av denna effekt ser man att den inte är negligerbar. Forskarna sammanfattar:

In terms of magnitude, an increase of one percentage point in inflation results in an interest rate that is 30 basis points higher in a central bank with a 50% share of women members compared to the rate with a 10% share of women.

De genomför också en detaljanalys av Sveriges riksbank:

We confirm this cross-country result in a more granular analysis, where we look at the voting behaviour of members of the executive board of the Sverige Riksbank during the period 2000-2017. A detailed analysis of the voting behaviour of each member of the Riksbank’s Executive Board confirms that, in each meeting, women were more likely than men to propose a change towards a higher interest rate.

Förvånande resultat för mig, som sagt, som kanske styrs lite väl mycket av föreställningen att kvinnor tenderar att inta ”mjukare” hållningar i policyfrågor.

Den svenska tilliten består ute i världen

Det är ett välkänt faktum att människor i Sverige i hög grad litar på andra – den sociala tilliten är bland den högsta i världen. Ca 2/3 säger att det går att lita på människor i allmänhet. Men hur stabil är denna attityd?

Det undersöks av Andreas Bergh och Richard Öhrvall i studien ”A Sticky Trait: Social Trust Among Swedish Expatriates in Countries with Varying Institutional Quality”, accepterad för publicering i Journal of Comparative Economics. De studerar tillitens utveckling hos svenskar som har flyttat till andra länder. Vad händer med den? Från deras svenska sammanfattning:

Vi undersöker ett urval om cirka 2 700 utlandssvenskar och det visar sig att utlandssvenskar har ännu högre tillit än svenskar i genomsnitt. I de allra flesta fall är tilliten också oberoende av hur länge man har levt i det nya landet, vilket ger stöd för teorin om tillit som en trögrörlig del av människors personlighet.

Undantaget är utlandssvenskar som vid ganska unga år (30 år eller yngre) flyttade till länder med hög korruption, låg tillit eller dåligt fungerande rättsväsende. I dessa fall syns tydligt att tilliten är lägre om man bott en längre tid i det nya landet. Detta resultat ger stöd för teorin att samhällsinstitutioner påverkar tilliten.

Ungas tillit påverkas alltså negativt av att bo länge i ett korrupt land, men effekten är starkast i början. Det syns emellertid inga tecken på att utlandssvenskars tillit faller under den nivå som svenskar som är kvar i Sverige har. En tänkbar tolkning av detta är att flytten utomlands fungerat som en ’reality check’ som normaliserar utlandssvenskar med osedvanligt hög tillit.

Bortsett från denna effekt tycks alltså tillit vara en motståndskraftig attityd som kan överleva även i länder med betydligt sämre fungerande samhällsinstitutioner än Sveriges.

Fascinerande resultat! Kanske kan de tolkas som ett visst stöd för det Henrik Jordahl och jag fann i vår studie ”Free to Trust: Economic Freedom and Social Capital”, att kvaliteten på de rättsliga institutionerna har förmåga att skapa tillit. Åtminstone i yngre år. Men när tilliten väl är på plats verkar den alltså i regel robust.

Påverkar regn ekonomisk tillväxt?

Bildresultat för rain

I tider av global uppvärmning och förändrade nederbördsmönster runtom i världen uppstår en viktig fråga: Hur påverkas länders förmåga till ekonomisk utveckling av mängden nederbörd? Detta undersöks i den nya studien ”Precipitation and Economic Growth”, som studerar sambandet i drygt 150 länder under tidsperioden 1951–2013:

Our major findings, which turn out to be robust in a large number of stability tests, is that rainfall primarily matters only in the group of less developed and comparatively poor countries. For this country group we find a systematically negative impact of rainfall shortages on economic growth which last for more than a decade, indicating that the effects of overly dry periods go well beyond the short-term effect of crop-failure. Interestingly enough, rainfall surpluses turn out to have no significant growth effects. We also show that the effects for poor countries are not driven by the group of Sub Saharan African countries

Icke så bra när regnet uteblir i fattiga länder, alltså, i den mån man unnar dessa att bli bli rikare.

Arvsskatt ger mer inkomstskatt

Svenska forskare är duktiga på att studera effekter av att helt plötsligt få pengar. Mikael Elinder, Oscar Erixson och Henry Ohlsson finner t.ex. i studien ”The Impact of Inheritances on Heirs’ Labor and Capital Income” att arvtagares arbetsinkomster faller i flera år efter mottagandet av ett arv. David Cesarini, Erik Lindqvist, Matthew Notowidigdo och Robert Östling visar i studien ”The Effect of Wealth on Individual and Household Labor Supply: Evidence from Swedish Lotteries” att arbetsinkomsterna faller efter en lotterivinst. Dessa resultat är kanske inte så konstiga. Får man plötsligt ökad förmögenhet klarar man av ekonomiskt att arbeta mindre.

En effekt av arv blir därför också lägre inkomstskatteintäkter från arvtagare. Antag att en arvsskatt infördes. En sådan skulle ge skatteintäkter i sig – men genom att motverka arvtagarnas minskning av sitt arbetsutbud skulle den också kunna leda till högre skatteintäkter av arbetsinkomst jämfört med en situation utan arvsskatt. En double whammy för finansdepartementet!

En ny studie ”Inheritance Taxation and Wealth Effects on the Labor Supply of Heirs” visar nu hur stor denna effekt kan förväntas vara. Se denna illustration (från forskarnas sammanfattning av sin studie) av den beräknade storleken som en funktion av hur välinformerade arvtagare är om storleken på sina arv. Som synes varierar effekten mellan 8,5 och 10 procent. Om en arvsskatt ger 100 kr till statskassan, leder den också till 8–10 kr i högre inkomstskatteintäkter.

Skärmklipp 2018-12-04 10.00.12.png

Detta resultat kan göra att en arvsskatt ter sig mer attraktiv, allt annat lika, men det kan vara värt att påminna sig varför regeringen Persson 2004 valde att avskaffa den (t.ex. att den i praktiken drabbade medborgarna olika och godtyckligt, att den inte drog in särskilt mycket pengar, att den försvårade generationsskiften i små och medelstora företag och att den fick framgångsrika entreprenörer att lämna Sverige).

Turordningsreglernas ekonomiska betydelse

Turordningsreglerna återfinns i Lagen om anställningsskydd och har till syfte att minska godtyckligheten när anställda avskedas. Sedan 2001 finns ett s.k. ”tvåundantag”, som innebär att en arbetsgivare med högst tio anställda får undanta högst två av dem om de anses vara av särskild betydelse för verksamheten. I en ny översikt av forskningen på området, ”Turordningsregler – lagstiftning med konsekvenser eller spel för gallerierna?”, av Carl Magnus Bjuggren, Martin Olsson och Per Skedinger, klargörs följande:

Vi har med denna genomgång av nationalekonomisk forskning om turordningsreglerna i LAS visat att dessa har reella effekter för både företag och anställda. Resultat från fem studier av tvåundantaget som infördes 2001 tyder på att företagens personalomsättning och arbetsproduktivitet ökade, men det är mer osäkert om det påverkat sysselsättningstillväxten. Dessutom tycks tvåundantaget ha medfört både minskad sjukfrånvaro och VAB. Vidare visar en sjätte studie, genom att jämföra företag som har verksamhet i både Sverige och Finland, att turordningsreglerna skyddar lågavlönade och arbetare med lång anställningstid från uppsägning samt ökar deras löner.

Hur man ställer sig till reglerna beror rimligen på vilken vikt man lägger vid de olika konsekvenser reglerna verkar ha. Eftersträvar man främst hög produktivitet och låg frånvaro tycks en skeptisk inställning till hårt bindande turordningregler vara befogad. Likaså framkommer i den nya studien ”Does Job Security Hamper Employment Prospects?” av Bjuggren och Skedinger att de små företagen blev mer benägna att anställa arbetslösa och deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder efter reformen. Om man däremot värnar om grupper som redan har jobb men som har en relativt svag position på arbetsmarknaden och relativt lång anställningstid, då ter sig reglerna (utan undantaget) ändamålsenliga.

Har Nordhaus räknat fel på klimatet?

William Nordhaus

En av årets Ekonomipristagare, William Nordhaus, har med stor framgång introducerat en miljöekonomisk analysapparat, som inte minst har bidragit till systematiska studier av hur miljöproblem kan hanteras med ekonomiska styrmedel. Nu möter han kritik på en specifik punkt: Han väljer enligt många i sina modeller en alltför hög diskonteringsränta, som anses ge för små insatser för att bekämpa klimatförändringar. Nutiden värderas för högt i förhållande till framtiden av Nordhaus, anser kritikerna.

Man kan förstås diskutera diskonteringsräntan, men man bör inse att den nivå man förespråkar baseras på ett normativt val. Därför är denna rubrik i DN missvisande: ”Så räknar årets ekonomipristagare fel på klimatet”. Det finns inget rätt och fel gällande valet av diskonteringsränta – valet speglar en subjektiv attityd, som i sig inte har ett sanningsvärde. Därför är det enligt min mening orimligt att kritisera Nordhaus som prismottagare därför att han förespråkar en relativt hög diskonteringsränta. Hans vetenskapliga gärning har inte med detta att göra. Man kan däremot kritisera honom som klimatdebattör, om man råkar ha en annan uppfattning i diskonteringsfrågan.

Läs mer

Skäl att ändra a-kassan

En av de mer kontroversiella politiska frågorna rör a-kassans utformning. Hur generös ska ersättningen vara? Ska den vara lika hög över tid eller variera? Ska den ha en slutpunkt? Här behöver individens behov av skydd vägas mot hennes incitamenten att söka nytt jobb. Som tur är finns det forskare som studerar frågan och kan bidra med kvalificerade åsikter. Jag tänker på den för mig övertygande och delvis överraskande analysen i ”The Optimal Timing of Unemployment Benefits: Theory and Evidence from Sweden”, publicerad i American Economic Review, som kommer fram till denna slutsats:

In trading off insurance and incentives, our analysis suggests that the flat benefit profile in Sweden has been too generous overall. However, both from the insurance and the incentives side, we find no evidence to support the introduction of a declining tilt in the profile.

Om något verkar det bra att låta a-kassans ersättningsgrad öka över tid! Forskarna förklarar sina resultat pedagogiskt i denna sammanfattning, och konstaterar:

In the context of Sweden, we see that benefits given early in an unemployment spell have a larger incentive cost and a much lower value to the unemployed than benefits received later in the spell. This means that decreasing benefits early on to increase benefits later on would be socially desirable.

Finns det något parti eller någon organisation på arbetsmarknaden som förespråkar detta?

Framtidens pengar – en statlig angelägenhet?

Vice riksbankschef Cecilia Skingsley har talat i London:

”Sverige kommer troligen bli ‘kontantfritt’ inom tre till fem år”, sade hon. …

Hon sade också att centralbankerna kommer att behöva utvecklas och anpassas till det som kommer att bli ett mycket förändrat landskap. De kan introducera egna digitala valutor, något som Riksbanken överväger …

”Om vi inte gör något kan vi se fram mot en framtid där pengar kommer att privatiseras spontant”, sade Cecilia Skingsley. ”Uppsidan med att bli ett Google för pengaskapande eller betalningar är mycket attraktiv och något som vi alla (inom centralbanks-, regleringssfären) tror att vi måste vara mycket fasta med att sätta regler för”, fortsatte hon.

Bildresultat för apple payJag är personligen väldigt kluven till utvecklingen. Å ena sidan älskar jag ny betalningsteknologi och använder nästan inte kontanter alls längre. Å andra sidan ser jag en risk med att en möjlighet till genuint privata betalningar försvinner och att centralbanker, och i förlängningen staten, kan övervaka varenda ekonomisk transaktion medborgarna gör. Detta behöver inte vara ett problem, men vem vet som som styr staten i framtiden. Ett extremt tankeexperiment: Om Hitler hade styrt med framtidens betalningsteknologi hade det varit omöjligt att ge ekonomiskt stöd till utsatta personer eller att gömma undan pengar. Detta oroar mig djupt. Apropå Skingsleys sista mening litar jag då mer på Google och (särskilt) Apple!

Läs mer

Massutvandring som orsak till den svenska vänsterns styrka

Under slutet av 1800- och början av 1900-talet utvandrade över en miljon svenskar. I en artikel i nya numret av Ekonomisk Debatt, ”Emigrationen till Amerika och den svenska arbetarrörelsen”, presenterar Mounir Karadja och Erik Prawitz sin fascinerande forskning om vad denna utvandring hade för politiska konsekvenser i Sverige. De sammanfattar sina resultat på följande sätt:

Under en tid då Sverige ännu var ett fattigt och relativt odemokratiskt land, finner vi att kommuner med högre utvandring uppvisar bredare medlemskap i arbetarrörelsen, har högre strejkbenägenhet och röstar mer på vänsterpartier. Våra resultat är konsistenta med hypotesen att förbättrade valmöjligheter, dvs lättheten att emigrera, underlättade för arbetare att organisera sig i den riskfyllda arbetarrörelsen. Vidare resulterade emigrationen i faktiska politiska förändringar i dessa kommuner. Emigrationskommuner hade högre utgifter på fattigvård och var mer benägna att införa mer inkluderande politiska styren. Att dessa områden alltjämt i dag i större utsträckning röstar för vänsterpartier tyder på att utvandringen satt långvariga spår i det svenska politiska landskapet.

Det jag tycker om med denna studie är det noggranna arbete som ligger bakom etablerandet av resultaten – som därmed är synnerligen trovärdiga – men också  att de presenterar för mig överraskande och helt ny kunskap. Utan massutvandringen skulle vänsterns dominans i Sverige under 1900-talet ha varit betydligt svagare!

Denna artikel på svenska är i sin tur en sammanfattning av deras kommande artikel ”Exit, Voice and Political Change: Evidence from Swedish Mass Migration to the United States” i Journal of Political Economy.

Utländsk arbetskraft kan gynna den inhemska

Det finns en föreställning att utländsk arbetskraft med nödvändighet försämrar villkoren för den inhemska. En ny studie från Schweiz, ”The Abolition of Immigration Restrictions and the Performance of Firms and Workers: Evidence from Switzerland”, visar att så inte behöver vara fallet. Utgångspunkten är en gradvis införd reform som öppnade upp arbetsmarknaden för personer som bor i grannländer men som pendlar för att arbeta i Schweiz. Vad blev effekterna?

We show that the greater availability of CBW [cross-border workers] produced a progressive and significant increase in their employment in municipalities close to the border, but had very little effect beyond 30 minutes from the border. Despite of this, natives working in municipalities close the border did not experience, on average, any differential change in average log hourly wages, log employment, or log number of full-time equivalents after the liberalization relative to natives in similar municipalities further away from the border. Instead, we find evidence that wages and employment of highly educated natives increased as a consequence of the reform. These positive effects resulted from pushing some of the natives to managerial and high-paying occupations, from stimulating productivity and job growth in incumbent firms, from attracting new firms, and from promoting firms’ innovation activities. Most of these effects are most prominent in skill-intensive sectors and firms in need of skilled workers.

Ett viktig perspektiv denna studie bidrar med är att fokusera på företagen och hur de agerar när tillgången på arbetskraft ökar. Jag skulle tro att en och annan blir förvånad över vad som skedde i de schweiziska företagen – vilket illustrerar hur viktigt det är att ta dessa i beaktande när effekterna av utländsk arbetskraft analyseras.

Se även det tidigare inlägget ”Invandring och jobben”.

Humankapital ger ekonomisk utveckling

Dessa två plottar tyder på ett ganska starkt, positivt samband mellan antal utbildningsår och BNP per arbetare (till vänster) och mellan kognitiv förmåga och BNP per arbetare (till höger).

De är hämtade från Federico Rossis nyskrivna översikt ”Human Capital and Macro-Economic Development: A Review of the Evidence”. Givetvis presenteras där mer rigoröst framtagna resultat, med större kausal trovärdighet. Slutsatsen lyder:

Human capital is an important ingredient of economic development. By any metric, rich countries are more abundant in human capital compared to poor countries. The gap is particularly meaningful when the notion of human capital is broadened to go beyond educational attainment, and to incorporate differences in schooling quality and out-of-school investments in skills. Moreover, human capital plays an important role in shaping technology, productivity, wages and the firm size distribution along the process of development.

Att utveckla humankapitalet, såväl genom högre kvalitet i utbildningssystemet som genom förstärkt kognitiv förmåga, tycks alltså vara en viktig väg för att uppnå en god ekonomisk utveckling.

Se även det tidigare inlägget ”Intelligens och tillväxt”.

Konkurrensens ekonomiska betydelse

Är konkurrens företag emellan viktig för ekonomisk tillväxt? Den saken undersöks i ett såväl historiskt som modernt perspektiv i studien ”British Relative Economic Decline Revisited”. Begreppet konkurrens förstås i vid mening och innefattar sådant som rätt att starta företag och gå in på existerande marknader (dvs. frånvaro av vissa typer av regleringar) och att staten avhåller sig från att konservera existerande industristrukturer genom stöd och industripolitik.

Forskaren beskriver några av slutsatserna i sin studie:

The results of the “Thatcher Experiment” in the 1980s make the case and paved the way for reversing relative economic decline. Competition was much strengthened by ongoing trade liberalisation, deregulation, and discontinuing 1970s’ industrial policy. As competition strengthened, there were major changes in industrial relations which were associated with organisational change, together with divestment and restructuring in large firms.

At the sectoral level, stronger competition and greater openness were correlated with improved productivity performance. As the age of information and communication technology came along, Britain was able to embrace the opportunities associated with rapid diffusion of the new technologies, which required big changes in working practices and management hierarchies, better than its continental-European peer group. This would not have happened with 1970s-style industrial relations and a heavily-regulated service sector.

Kan Thatchers inriktning mot reformer som ökade konkurrensen bero på hennes insikter om entreprenörskapets betydelse?

Institutionerna avgör

Det är vanligt i samhällsvetenskaperna numera att anse institutioner centrala för hur ett lands ekonomi fungerar. Ekonomipristagaren Douglass North definierar institutioner på följande sätt:

Institutions are the humanly devised constraints that structure human interaction. They are made up of formal constraints (rules, laws, constitutions), informal constraints (norms of behavior, conventions, and self imposed codes of conduct), and their enforcement characteristics. Together they define the incentive structure of societies and specifically economies.

I en ny studie, ”Institutional Comparative Statics”, vidgas perspektivet något:

Our main contribution to this literature is to emphasize that institutional quality or ”strength” influences the way that the political economy equilibrium will respond to shocks and changes in the economic environment. This point is, we believe, important but not widely understood. For instance, though development problems are often blamed on poor institutions, policy advice is independent of the institutional environment. Consider Africa. Nearly every economist regards the poverty of Africa as being closely related to institutional problems. Yet they continue to make policy prescriptions which ignore this, for instance discussing the benefits of allowing African countries to export more freely to OECD countries without considering how the initially poor institutions determine the consequences of export booms. We think history and a great deal of cross-national evidence shows that the consequences of changes in economic opportunities or the environment is conditional on the institutions of a country. This implies that there is no necessity that opening markets to exports from Africa would stimulate economic growth in Africa.

Denna insikt gör nationalekonomens analys mer komplicerad, för det räcker inte att beakta hur en förändring av ekonomisk politik (eller viktiga teknologiska, medicinska eller ekonomiska händelser) i isolering skulle påverka ekonomins utveckling — dessutom måste det övergripande ekonomisk-politisk-juridiska regelverket beaktas, som påverkar hur en given förändring av ekonomisk politik (eller teknologiska, medicinska eller ekonomiska händelser) faller ut. En synnerligen intressant fråga mot denna bakgrund blir: Vilka förändringar i institutioner behöver komma till för att olika förändringar i omgivningen ska falla väl ut? Varför leder t.ex. vissa institutioner till att nya naturresurser försämrar ekonomins utveckling och andra till att nya naturresurser förbättrar ekonomins utveckling? (Tre svenska forskare har gjort bidrag här.) Hur kan den förra typen av institutioner ersättas av den senare — med avseende på nya naturresurser och mer allmänt? Det vet vi fortfarande ganska lite om.

Ideologisk makroekonomi

Det finns en stark tilltro till vetenskapsmän och -kvinnor i vårt samhälle. De ses av många som sakliga och objektiva experter, som förmedlar en sann bild av hur saker och ting ser ut och fungerar. Är detta en rimlig utgångspunkt? Det kan förstås diskuteras, men en innovativ ansats när det gäller nationalekonomer ges i den nya uppsatsen ”Towards a Political Economy of Macroeconomic Thinking”. Så här beskriver Gilles Saint-Paul sin analys:

This paper investigates, in a simplified macro context, the joint determination of the (incorrect) perceived model and the equilibrium. I assume that the model is designed by a self-interested economist who knows the true structural model, but reports a distorted one so as to influence outcomes. This model influences both the people and the government; the latter tries to stabilize an unobserved demand shock and will make different inferences about that shock depending on the model it uses. The model’s choice is constrained by a set of autocoherence conditions that state that, in equilibrium, if everybody uses the model then it must correctly predict the moments of the observables. I then study, in particular, how the models devised by the economists varies depending on whether they are ”progressive” vs. ”conservative”.

The predictions depend greatly on the specifics of the economy being considered. But in many cases, they are plausible. For example, conservative economists will tend to report a lower keynesian multiplier, and a greater long-term inflationary impact of output expansions. On the other hand, the economists’ margin of manoeuver is constrained by the autocoherence conditions. Here, a ”progressive” economist who promotes a Keynesian multiplier larger than it really is, must, to remain consistent, also claim that demand shocks are more volatile than they really are. Otherwise, people will be disappointed by the stabilization performance of fiscal policy and reject the hypothesized value of the multiplier. In some cases, autocoherence induces the experts to make, loosely speaking, ideological concessions on some parameter values.

Jag finner denna analys fascinerande och tror att den har ett hyfsat stort förklaringsvärde. Verkligheten och förväntan om en sammanhållen analys (”autokoherens”) sätter förstås sina gränser, men inom ett fält som makroekonomi, med mycket osäkerhet om hur ekonomin och politiska åtgärder fungerar, kan man nog tänkas komma undan med att faktiskt driva en relativt ideologisk linje som uppfattas, av politiska beslutsfattare och allmänhet, som icke-ideologisk. Kan man tänka sig att risken för ideologiskt inflytande över ekonomens uttalanden är som minst när en ekonom som i sin övergripande ideologi står till vänster (höger) förespråkar en modell som i en given kontext minskar (ökar) statens engagemang i ekonomin? När en keynesian beskriver multiplikatorn som mindre än alla andra, när en neoklassisk ekonom gör det motsatta?

Minskar en stor stat tillväxten?

En politiskt kontroversiell fråga rör hur statens storlek påverkar den ekonomiska tillväxten. Politiker på vänsterkanten brukar hävda att nya statliga satsningar av olika slag har förmåga att lyfta ett lands ekonomi; politiker på högerkanten brukar istället hävda att sådana satsningar och de högre skatter de tenderar att medföra hämmar ett lands tillväxtpotential. Vad säger egentligen forskningen? En ny översikt av Andreas Bergh och Magnus Henrekson, ”Government Size and Growth: A Survey and Interpretation of the Evidence”, accepterad för publicering i Journal of Economic Surveys (preliminär gratisversion här), finner följande:

The literature on the relationship between the size of government and economic growth is full of seemingly contradictory findings. This conflict is largely explained by variations in definitions and the countries studied. An alternative approach – of limiting the focus to studies of the relationship in rich countries, measuring government size as total taxes or total expenditure relative to GDP and relying on panel data estimations with variation over time – reveals a more consistent picture. The most recent studies find a significant negative correlation: an increase in government size by 10 percentage points is associated with a 0.5% to 1% lower annual growth rate. We discuss efforts to make sense of this correlation, and note several pitfalls involved in giving it a causal interpretation. Against this background, we discuss two explanations of why several countries with high taxes seem able to enjoy above average growth. One hypothesis is that countries with higher social trust levels are able to develop larger government sectors without harming the economy. Another explanation is that countries with large governments compensate for high taxes and spending by implementing market-friendly policies in other areas. Both explanations are supported by ongoing research.

Överlag ett negativt tecken på sambandet, alltså. Som påpekas ovan är dock kausalitetsfrågan svår att klargöra:

[A]lthough there is close to a consensus on the sign of the correlation, there is also consensus on the fact that causality is very hard to establish with certainty using the method of instrumental variable estimation – or any other method currently available. … The main lesson to be learned from exploring these important mechanisms is that a negative coefficient on government expenditure in growth regressions need not imply that large government causes slower growth. On the other hand, a negative coefficient on taxes actually provides rather strong evidence that high taxes cause lower growth, because reverse causality leads us to expect a positive correlation.

När det gäller hur högskatteländer som Sverige kan växa så pass bra tycker jag om de två förslagen till förklaringar. Författarna skriver t.ex.:

It seems likely that many reforms in Sweden in the 1980s and the 1990s compensated for the negative effects of high taxes. The Scandinavian countries … also have relatively high levels of economic freedom.

Detta är i linje med Richard Posners tolkning, och jag finner den själv rimlig. Frågan är: Med lägre skatter på arbete, som Sverige har fått på senare år, har inte landet potential att växa ännu bättre?

Färre men bättre utbildade barn

Ekonomipristagaren Gary Becker har lanserat teorin att föräldrar står inför ett val mellan antalet barn och hur bra det går för barnen i livet: det föreligger en trade-off mellan kvantitet och kvalitet. I en ny ekonomisk-historisk studie, ”The Child Quantity-Quality Trade-Off during the Industrial Revolution in England”, testas teorin:

We are able to document a large and statistically significant negative effect from quantity to quality: each additional child decreased the chances of finding literacy among all family siblings by more than eight percentage points, thus lending strong support to the Beckerian trade-off hypothesis.

Författarna påpekar att övergången till färre men mer välutbildade barn kan utgöra en central förklaringsfaktor till den ekonomiska utveckling som tog sin början i och med den industriella revolutionen. Man ska förvisso ha i åtanke att dessa resultat gäller en tid då allmän skolgång inte förelåg. Med moderna data verkar resultaten blandade. En svensk studie finner små eller inga effekter, liksom denna. Samtidigt finner vissa andra stöd för Beckers teori, inte minst i Kina: se t.ex. här och här.

Olycka av ojämlikhet

Om ojämlikhet ger upphov till olycka därför att människor som har mindre ekonomiska resurser upplever sig relativt fattiga när de noterar andras större ekonomiska resurser, har jag två reflexioner.

  1. Borde inte effekten av ojämlikhet på olycka vara mindre om de med allra högst inkomster drar ifrån övriga, jämfört med om skillnaderna ökar längre ner i inkomstfördelningen? Om olycka av ojämlikhet följer av att vissa noterar att andra drar ifrån, och om personer med vanliga inkomster aldrig råkar på personer med toppinkomster, torde det inte spela någon större roll om de senare tjänar 15 eller 20 gånger mer än de förra för vanliga inkomsttagares olycka. Det verkar också vara just så, att den ökade ojämlikheten i Sverige (och andra länder) har uppkommit därför att de med de allra högsta toppinkomsterna har ökat sina inkomster snabbare än andra. Det kanske inte är så farligt?
  2. Ger inte uppmärksammandet av ojämlikhet i sig upphov till ökad olycka? När politiker och  media trumpetar ut att de rika blir rikare och att barnfattigdomen ökar, riskerar inte det, snarare än det faktum att de rika blir rikare och att barnfattigdomen ökar, att öka olyckan? Om mekanismen är att de relativt fattiga måste notera att de har det sämre än andra, och om de tidigare inte noterade det, kan uppmärksamhet förvärra problematiken. Förvisso kan de som trumpetar ut hävda att endast om de trumpetar ut kan omfördelande politik, som minskar ojämlikheten, komma till stånd. Det må så vara, men om det yttersta målet är att minska den olycka som noterad ojämlikhet ger upphov till är det i alla fall inte uppenbart att offentliggörande av ojämlikhet leder till minskad olycka. Ignorance may, indeed, be bliss. 

Se även det tidigare inlägget ”Okunskap om ojämlikhet”, om hur amerikaner underskatter ojämlikheten, samt OECD-rapporten ”Inequality and Well-Being in OECD Countries: What Do We Know?”.

Lästips om expressivt beteende

Ett sätt att förklara ekonomiskt och politiskt beteende är att se det som expressivt. Det betyder att individen motiveras i sitt handlande av en egenintresserad önskan att erhålla nytta genom att bekräfta och förmedla en viss identitet. Expressiv röstning innebär t.ex. att jag röstar på ett parti, och talar om för andra att jag gör det, för att ge andra en viss bild av mig själv, inte (i första hand) för att jag egentligen tror att min röst har någon effekt på vilken politik som ska föras eller för att jag bryr mig om vilken politik som ska föras. Denna typ av teori tycks bli allt vanligare, i synnerhet i nationalekonomisk analys av politik. Jag vill ge tre lästips för den som är intresserad av att lära sig mer om expressivt beteende och dess effekter:

God läsning!