Människor som värdesätter oberoende snarare än lydnad ger välstånd

Den kultur som präglar ett land eller region sätter också ekonomiska avtryck. Tidigare har det t.ex. visats att individualistiska kulturer ger högre välstånd än kollektivistiska. och att social tillit gynnar ekonomisk tillväxt.

En ny studie, ”The Influence of the Cultural Values Independence and Obedience on Regional Incomes: Econometric Evidence”, finner liknande resultat i en studie på regional nivå för en annan kulturell faktor, nämligen oberoende. Regioner där kulturen är sådan att människor uppskattar oberoende snarare än lydnad har högre välstånd:

Employing sub‐national panel data for 1,204 regions from 1980 to 2010, we show that regional appreciation of the cultural value Independence has a positive and statistically significant association with regional per capita income, whereas the value Obedience exerts a negative effect.

Om välståndsökningar eftersträvas tycks det alltså som om man bör sträva efter att stimulera och bevara kulturer där människor är individualistiska, där de litar på varandra och där de värderar oberoende. Det handlar inte bara om ekonomisk politik eller formella institutioner.

Vänstermänniskor vill omfördela mer när fusk är en möjlig förklaring till ojämlikhet

Tidigare forskning, t.ex. av Christina Fong och av Johanna Möllerström m.fl., har klarlagt att människors inställning till omfördelning i hög grad påverkas av uppfattningar om och inställningar till hur ojämlikhet har uppkommit. Människor som ser höga inkomster och förmögenheter som ett resultat av tur eller andra faktorer bortom individuell ansträngning är mer positiva till omfördelning.

Nu visar en ny studie, ”Suspicious Success: Cheating, Inequality Acceptance and Political Preferences” (preliminär gratisversion här), att en möjlighet till fusk som förklaring till ojämlikhet får vissa (de som står till vänster) men inte andra (de som står till höger) att genomdriva omfördelning. Då studien är utförd i Tyskland definieras vänstermänniskor som de som angav att de skulle rösta på Socialdemokraterna, De gröna, Die Linke eller Piratpartiet om det vore federalt val kommande söndag; övriga kategoriseras som högermänniskor. Resultatet:

Using a laboratory experiment, I exogenously vary cheating opportunities for stakeholders who work on a real effort task and earn money according to their self-reported performances. An impartial spectator is able to redistribute the earnings between the stakeholders, although it is not possible to detect cheating. I find that the opportunity to cheat leads to different views on whether to accept inequality. Left-wing spectators substantially reduce inequality when cheating is possible, while the treatment has no significant effect on choices of right-wing spectators.

Vad kan förklara att vänstermänniskor vill omfördela när ojämlikhet kan ha uppstått pga. fusk men att högermänniskor inte vill det?

There are essentially three different explanations for the polarization in redistributive preferences between the two political camps. (i) Right-wing spectators might believe to a lesser extent that stakeholders are cheating than left-wingers. (ii) Right-wing spectators’ norms about cheating differ from those of left-wing supporters: They find it more acceptable to cheat when possible. (iii) Right-wingers prefer not to redistribute due to potential cheating if they do not know whether a stakeholder indeed cheated, although they know that misreporting is prevalent. In order to distinguish between these three explanations, I examine beliefs and norms about cheating and find no differences between left-wingers and right-wingers. Therefore, the political divide in how to deal with unequal outcomes that might arise from dishonest behavior seems to reflect different preferences.

Som jag förstår resultaten innebär de alltså att vänstermänniskor vill ”fälla snarare än fria” och att högermänniskor vill ”fria snarare än fälla” när det råder genuin osäkerhet om fusk faktiskt förklarar stora inkomstskillnader. Detta är i linje med att de förra torde vara mer bekymrade än de senare över konsekvenser av ojämlikhet, oavsett hur den har uppkommit.

En annan reflexion: I en tid när många tycks mena att den klassiska höger-vänster-skalan är förlegad förefaller denna studie indikera att den alltjämt äger ett inte oansenligt förklaringsvärde till viktiga politiska hållningar.

Rationella tjuvar

Bildresultat för property thieves

När nationalekonomer som Gary Becker (med klassikern ”Crime and Punishment: An Economic Approach”) började hävda att kriminella aktiviteter styrs av rationella överväganden opponerade sig många, inte minst från angränsande discipliner, som sociologi och kriminologi. Kritikerna menade att kriminella har en tendens att bete sig irrationellt och inte i särskilt hög grad beakta förväntade kostnader och intäkter av olika handlingsalternativ. Nu indikerar en ny studie om brottslighet i London, ”The Changing Returns to Crime: Do Criminals Respond to Prices?”, att åtminstone tjuvar kanske trots allt har en distinkt rationell sida:

The reported evidence indicates that potential gains are a major empirical driver of criminal activity and a crucial part of the economic model of crime. The changing structure of goods prices helps to explain over 10–15% of the observed fall in property crime across all goods categories, and the majority of the sharp increases in the commodity related goods observed between 2002 and 2012.

Forskarna pekar bl.a. på att de sjunkande priserna på audiovisuell utrustning har minskat den brottslighet som riktar in sig på denna typ av produkt:

Between 2002 and 2012 their nominal price fell by a huge 9 percent per year on average, as compared to the average price rise of 1.4 per year in the consumer goods panel, and the overall CPI rising by an average 2.9 percent per year. Asking whether the real price fall (of 11.9 = 9.0 + 2.9 percent a year) for this particular group contributed to falling crime produces a more definitive answer – conducting the 38 counterfactual exercise for audio-visual goods reveals that 38 percent of the crime drop of 8 percent a year is attributable to lower prices.

Fascinerande. Frågan är om det finns politiskt verksamma åtgärder för att överlag minska brottslighetens lönsamhet? Jag kan inte dra mig till minnes att jag har hört den saken diskuteras av särskilt många politiker under årens lopp.

Gör socialism folk till fuskare?

Att de socialistiska systemen i Central- och Östeuropa var sämre på att leverera välstånd jämfört med marknadsekonomierna i väst är numera välkänt. Men mindre känt är att de också hade kulturella konsekvenser av olika slag – såsom minskad tillit människor emellan. Nu visar en ny studie, ”The Impact of Two Different Economic Systems on Dishonesty”, att den östtyska socialismen också verkar ha ökat benägenheten att fuska:

We find long-term implications of living in a specific economic system for individual dishonesty when social interactions are possible: participants with an East German background cheated significantly more on an abstract die-rolling task than those with a West German background, but only when exposed to the enduring system of former West Germany. Moreover, our results indicate that the longer individuals had experienced socialist East Germany, the more likely they were to cheat on the behavioural task.

Dessa kulturella effekter kanske utgör den största kostnaden (i vid mening) av socialistiska system av det slag Europa tidigare hade. En intressant sak är att effekterna håller i sig och finns kvar på lång sikt. Det manar till försiktighet med storskaliga experiment som riskerar att bryta ner fungerande grunder för samarbete människor emellan.

Inställningen till förmögenhetsskatt

I Sverige finns sedan 2007 ingen förmögenhetsskatt. Vad kan tänkas påverka människors inställning till en sådan skatt? I en ny studie, ”Salience of Inherited Wealth and the Support for Inheritance Taxation”, finner Spencer Bastani och Daniel Waldenström att den information människor har påverkar deras attityd:

We study how attitudes to inheritance taxation are influenced by information about the role of inherited wealth in society. Using a randomized experiment in a register-linked Swedish survey, we find that informing individuals about the large aggregate importance of inherited wealth and its link to inequality of opportunity significantly increases the support for inheritance taxation. The effect is almost uniform across socio-economic groups and survives a battery of robustness tests. Changes in the perceived economic importance of inherited wealth and altered views on whether luck matters most for economic success appear to be the main driving factors behind the treatment effect. Our findings suggest that the low salience of inherited wealth could be one explanation behind the relatively marginalized role of inheritance taxation in developed economies.

Jag betraktar resultatet som trovärdigt – om människor som inte har starka uppfattningar om förmögenhetsskattens vara eller inte vara får veta saker som de inte tidigare kände till, påverkas de av denna information. I det här fallet t.ex. av tre upplysningar om förmögenhetsskatten:

”Inherited wealth represents about half of all wealth in the population.”, ”Those with the highest incomes inherit the most.” and ”A majority of Swedish billionaires have inherited their fortunes.”

Två frågor infinner sig dock. För det första: Hur skulle svaren påverkas av annan information som skulle uttrycka positiva effekter av förmögenheter (t.ex. ökat nyföretagande) eller negativa effekter av en förmögenhetsskatt (t.ex. orättvisa i det att det är enklare för de rikaste att undkomma sådan skatt)? För det andra: Om man motsätter sig ojämlikhet pga. att den skapar lägre välbefinnande i stora delar av befolkningen om människor känner till den, är frågan om det nödvändigtvis är välfärdshöjande att ge information som ger sådan kännedom. Se mitt tidigare inlägg ”Norsk olycka”.

En alternativ syn på det berömda experimentet på den israeliska förskolan

A Kindergarten teacher accompanies Mathilda, who celebrates her third birthday, in a Kindergarten on July 11, 2013 in Pfungstadt, Germany.

Det finns en studie som ofta används för att kritisera användandet av marknadslösningar för att styra människors beteende (vilket jag nyligen påmindes om då jag läste en recension av Samuel Bowles nya bok The Moral Economy). Studien i fråga heter ”A Fine Is a Price” och innefattar ett experiment som utfördes på en förskola i Israel:

Parents used to arrive late to collect their children, forcing a teacher to stay after closing time. We introduced a monetary fine for late-coming parents. As a result, the number of late-coming parents increased significantly. After the fine was removed no reduction occurred.

Detta resultat förbluffade många nationalekonomer: Hur kom det sig att ”böter” för sena föräldrar ledde till att fler föräldrar blev sena? Som titeln antyder menar författarna att människor är mer komplexa än enkel nationalekonomisk teori har tenderat att anta. När böterna infördes ledde detta, enligt en tolkning, till att föräldrarnas etik och respekt för förskolelärarna underminerades, och de började se böterna som ett pris de kunde välja att betala för att vara lite sena. Som jag skriver ovan har många av detta resultat dragit slutsatsen att monetära incitament ofta är en dålig metod.

Jag vill ifrågasätta den slutsatsen och hävda att det mycket väl kan ha varit bra att införa böterna därför att fler sena ankomster kan vara önskvärda. Jag ifrågsätter alltså inte resultatet som sådant utan hur det ska utvärderas normativt. Antag att en förskola har en regel att föräldrar ska hämta sina barn kl 15. Detta kan förstås vara bra för förskollärarna, som vill gå hem och påta i trädgården eller gå på yoga, men mot den effekten får vägas att föräldrarna tvingas utföra mindre produktivt arbete och att barnen tas ifrån en uppbygglig pedagogisk verksamhet. Det är därför inte alls givet att en sådan regel maximerar den aggregerade välfärden. Att bryta mot regler kan vara effektivt, och genom att införa ett pris på förseningar inför man en mekanism genom vilken de föräldrar för vilka det är mycket värdefullt att arbeta mer kan göra det utan dåligt samvete. De bara betalar en summa för detta. Till detta kommer att förskolan får mer inkomster genom böterna, som kan användas för att finansiera verksamheten. Med detta sätt att se det bör böterna inte kallas för böter utan just, som studiens titel föreslår, för ett pris. Priser möjliggör flexibilitet och möjlighet till välfärdsvinster, till skillnad från rigida regler upprätthållna av ”etik”.

Invandrare har gett USA en mer dynamisk ekonomi

Jag skrev nyligen om en studie som visar att invandrare kan kopplas till mer innovationsverksamhet i Tyskland. Nu har det kommit belägg för en liknande effekt i USA. Studien ”Immigration, Innovation and Growth” finner fyra saker:

First, immigration has a positive impact on innovation, measured by patenting of local firms. Second, immigration has a positive impact on measures of local dynamism, as endogenous growth theory predicts. Third, the positive impact of immigration on innovation percolates over space, but spatial spillovers quickly die with distance. Fourth, the impact of immigration on innovation is stronger for more educated migrants.

Hur förhåller det sig i Sverige, månntro?