Religionens betydelse när muslimer diskrimineras

Det finns en hel del forskning i Sverige om hur muslimer diskrimineras på arbets- och bostadsmarknaden – se inte minst viktiga studier av Ali Ahmed, Lina Aldén och Mats Hammarstedt. Men vad är det egentligen som orsakar diskriminering? Det undersöks närmare i ett nytt franskt fältexperiment, ”Anti-Muslim Discrimination in France: Evidence from a Field Experiment”. Sammanfattning:

  • This correspondence study compares the callback rates of Muslim and Christian job applicants originating from the same country.
  • Muslims qua Muslims are discriminated against but this general finding masks substantial variation with respect to religiosity.
  • Non-religious Muslims are not discriminated against relative to non-religious Christians.
  • While religiosity constitutes a premium for Christians, it works as a penalty for Muslims, unless they are outstanding.
  • Religious Muslims must submit twice as many applications as their Christian counterparts before being called back by the recruiters.

Det är alltså religiositeten som får potentiella arbetsgivare att i högre grad rata muslimska sökande, snarare än en mer allmän, kulturell muslimsk identitet.

Detta för in tankarna på frågan om vad som kan anses vara legitimt skäl för att avvisa en arbetssökande. Spelar det någon roll om en muslim är religiös eller ej? Om en (kulturellt) kristen är det? Om en jude är det? Det jag möjligen kan se som ett problem med en religiös identitet är att den kan påverka möjligheten eller villigheten att utföra vissa arbetsuppgifter. En barnmorska som inte vill genomföra en abort är ett sådant exempel – och kanske finns det vissa jobb där en muslimsk religiös övertygelse på liknande sätt försvårar eller omöjliggör yrkesutövandet. I vilket fall skulle jag tror att sådana jobb är så få att det inte leder till någon nämnvärd, i forskning noterbar diskriminering.

Två åtgärder som påverkar anställdas beteende

De två forskarna John List och Fatemeh Momeni har i två spännande fältexperiment undersökt hur anställdas beteende påverkas av två åtgärder: när företaget tar socialt ansvar och när företaget betalar lön i förväg.

I studien ”When Corporate Social Responsibility Backfires: Evidence from a Natural Field Experiment” undersöker de vilken effekt på anställdas beteende som ett explicit socialt ansvarstagande får. Resultatet:

This paper uses a natural field experiment to connect corporate social responsibility (CSR) to an important but often neglected behavior: employee misconduct and shirking. Through employing more than 1,500 workers, we find that our use of CSR increases employee misbehavior—24% more employees act detrimentally toward our firm by shirking on their primary job duties when we introduce CSR.

När företaget beter sig ”gott” blir alltså effekten att en inte obetydlig andel av de anställda känner att de kan bete sig ”illa” gentemot företaget. Detta kallas ibland moral licensing (vilket jag har skrivit om tidigare, här och här).

I studien ”Leveraging Upfront Payments To Curb Employee Misbehavior: Evidence From A Natural Field Experiment” undersöker de hur fuskbeteende påverkas av att få betalt i förväg. Resultat:

We propose a simple model to provide insights on how paying a portion of wage upfront can mitigate cheating on the job, through signaling employer’s trust and inducing positive reciprocity. We document a U-shaped relationship between cheating and the share of wage paid upfront. Compared to the baseline of no upfront payment, paying 10% of total wage upfront significantly reduces cheating. A further increase in upfront from 10% to 50% of the total wage does not have a significant impact on cheating, while increasing upfront from 50% to 90% significantly increases misbehavior on the job. We evaluate the the cost-effectiveness of upfront payments by taking into account losses due to forgone upfront money to workers who did not complete the job. We show that as long as misbehavior is costly enough to the principal, paying a small (10%) share of the total wage upfront can be more cost-effective than paying the entire wage upon work completion. Yet, regardless of how costly cheating is to the principal, it is never cost-effective to pay a large (90%) share of the wage upfront.

Att betala lite i förväg tycks alltså vara en bra metod i många fall att minska tendenser till fusk i ett företag – men det är kostsamt att vara naiv och betala det mesta innan arbetet är utfört.

Intressant forskning som visar hur experiment kan ge insikter om hur människor fungerar i företagslika aktiviteter i verkliga livet!

Omoral på arbetsmarknaden

Moralens väktare återfinns runtom i samhället. Icke desto mindre förekommer verksamheter som uppfattas som omoraliska. Hur lockar företag av det slaget till sig anställda? En ny studie, ”Sorting and Wage Premiums in Immoral Work”, ger vissa insikter från Schweiz. Först preciseras sex omoraliska branscher:

gambling and betting activities, monetary intermediations, credit granting, manufacture of tobacco products, wholesale of tobacco products and manufacture of weapons and ammunition.

Sedan undersöks om anställda får mer betalt för att jobba i dessa. Svaret:

First, we show that immoral work commands a wage premium over comparable work not perceived as immoral …

Därefter undersöks om människor skiljer sig åt i synen på vad som är omoraliskt och om anställda i branscher som av många anses omoraliska kännetecknas av att inte anse det särskilt allvarligt att utföra omoraliska handlingar. Svaret:

Second, we provide evidence of sorting by immoral types into immoral work …

Dvs. det är både så att skrupelfria personer dras till branscher som av många uppfattas som omoraliska och att personer lockas dit av högre löner.

Är höginkomsttagare mer oetiska?

För några år sedan undersöktes om människor med hög inkomst var mer eller mindre benägna att rädda judar från Förintelsen. Resultatet var att de var mer benägna att göra det jämfört med personer med lägre inkomst. Detta bloggade jag om här.

En ny experimentell studie, ”Social Class and (Un)ethical Behavior: Causal versus Correlational Evidence”, undersöker i samma anda om människor med (faktisk och hypotetisk) hög inkomst beter sig mer eller mindre oetiskt – om de de ljuger mer eller mindre för att få större vinst i ett spel. Resultat:

We provide evidence that the primed high-status and the actual high-status participants are less likely to cheat in our task. According to our results, the group of both high-status primed and high-income participants is the only group that does not report payments that are significantly larger than the truth-telling benchmark, and reports significantly lower payments than the other groups. Thus, our data clearly rejects the claim that the primed or real poor are substantially more ethical than the rich, as suggested in the literature using priming tasks. On the other hand, we cannot reject the claim that the primed and the truly rich are more ethical: our data are consistent with positive effects.

Denna forskning förefaller alltså visa att det inte finns stöd för den i vissa kretsar populära idén att personer som tjänar mycket är mer oetiska än andra. Kanske är det till och med tvärtom.

Media kan legitimera motstånd mot invandring

Invandring är en av de största politiska frågorna i världen. På senare år har partier och rörelser som motsätter sig invandring, i alla fall på den nivå som har ägt rum, vuxit i popularitet. En bidragande orsak kan vara vilka budskap som förmedlas i media. En ny studie, ”I Have Nothing Against Them, But. . .”, föreslår följande mekanism:

By creating common knowledge about rationales to oppose minorities, whether true or false, the media generates excuses for publicly expressing otherwise-stigmatized positions.

Till exempel skulle media kunna förmedla en bild av att invandrare i hög grad ägnar sig åt brottslighet. Vad finner då forskarna? Jo:

In a first experiment, we show that subjects who believe that their exposure to the rationale [the claim that immigrants commit crimes at vastly higher rates than citizens] will be publicly observable are substantially more likely to make the donation to an anti-immigrant organization than subjects who believe that their exposure to the rationale will remain private. In a second experiment, we show that subjects perceive donors who had been exposed to the rationale as less biased toward immigrants and more persuadable than donors who had not been exposed.

Det är nog därför ingen slump att mycket krut har lagts – både från vänner av och motståndare till invandring – att diskutera huruvida invandrare faktiskt är överrepresenterade i brottsstatistiken (och vad det i så fall beror på). Om folk i allmänhet tror på överrepresentation och att invandringsmotståndare agerar utifrån ett ogillande av brottslighet kan de ”ursäkta” invandringsmotståndarna, och invandringsmotståndarna kan i sin tur bli djärvare.

Se även de tidigare inläggen ”Vad media skriver om invandrare påverkar väljare”, ”Media som orsak till hatbrott mot muslimer”, ”Påverkas oro för invandring av media?” och ”Sociala medier och hatbrott i Ryssland”.

Aktieägande gör folk mer högerorienterade

En del borgerliga regeringar, såväl i Sverige som i andra länder, har genomfört reformer som har underlättat eget ägande av olika slag, t.ex. av bostäder och av aktier. En tanke bakom sådana reformer har säkert varit en övertygelse om att ökad spridning av sådant ägande är bra för de individer som ökar sitt ägande. En annan tanke kan ha varit mer spritt ägande kan göra de individer som ökar sitt ägande mer borgerliga, i politisk mening, vilket kan gynna borgerliga partier på sikt.

En ny experimentell studie, ”How Markets Shape Values and Political Preferences: A Field Experiment”, tyder på att den andra tanken har fog för sig:

Participants from a national sample in England received substantial sums they could invest over a 6‐week period. We assigned them into several treatments designed to distinguish between different theoretical channels of influence. Results show that investment in stocks led to a more right‐leaning outlook on issues such as merit and deservingness, personal responsibility, and equality. Subjects also shifted to the right on policy questions. These results appear to be driven by growing familiarity with, and decreasing distrust of markets.

Något att beakta för politiska strateger, såväl på höger- som på vänsterkanten.

Samarbete ger tålamod

Vad handlade det berömda marshmallow-testet om? Jo:

Put a marshmallow in front of a child, tell her that she can have a second one if she can go 15 minutes without eating the first one, and then leave the room. Whether she’s patient enough to double her payout is supposedly indicative of a willpower that will pay dividends down the line, at school and eventually at work. Passing the test is, to many, a promising signal of future success.

Det verkar alltså bra att ha förmåga att skjuta upp en positiv upplevelse och att inte lyda den ögonblickliga impulsen att få en (mindre) positiv upplevelse direkt. Nu visar en ny studie, ”Children Delay Gratification for Cooperative Ends”, att barn som samarbetar (i par med andra) lyckas bättre med att uppvisa tålamod:

In the current study, we … presented pairs of children (N = 207 individuals) with a modified version of the famous marshmallow test, in which children’s outcomes were interdependently linked such that the children were rewarded only if both members of the pair delayed gratification. Children from two highly diverse cultures (Germany and Kenya) performed substantially better than they did on a standard version of the test, suggesting that children are more willing to delay gratification for cooperative than for individual goals.

Detta med att arbeta tillsammans med andra tycker jag själv ger bättre disciplin och bättre resultat, så resultatet förvånar mig inte. Det förefaller dock viktigt, i alla fall i forskningssamarbeten, vem man samarbetar med. Man måste komma bra överens, komplettera varandra och kunna lämna samarbetet om det inte fungerar väl.

Leder omoral till bättre beteende?

Mänskligt beteende i frågor av moralisk karaktär kan antingen vara stabilt i olika situationer – en ljugande person tenderar t.ex. då att fuska när tillfälle så ges – eller så kan det kännetecknas av moral licensing – beter man sig dåligt i en situation beter man sig istället väl i en annan, eller tvärtom. Man kanske känner skuld över att ha lurat till sig pengar och beslutar sig därför att donera mer till välgörenhet. Vilket av dessa två sätt att fungera stämmer bäst in på mänskligt beteende?

En ny experimentell studie, ”Do Moral Transgressions Lead to Pro-Social Effort? Evidence From a Real-Effort Experiment”, tyder på att människor beter sig stabilt: fuskare beter sig illa även i andra situationer. Forskarna skriver:

Our studies entail a setting where subjects can balance their moral debt using a pro-social real-effort task. In contrast to the prediction of moral licensing, we find that subjects who behave immorally by appropriating money designated for charity then also exert less pro-social effort, compared to a control group that did not take the money.

Kanske man kan tolka resultatet som att vissa är rötägg, helt enkelt, oavsett situation.

Alla accepterar ojämlikhet bakom okunnighetens slöja

Allt som oftast hör man kritik av inkomstklyftor. Det jag ibland undrar är på vilken grund sådan kritik framförs. Ett sätt att få bättre grepp om hur människor ser på inkomstojämlikhet är att utföra experiment. Högst intressanta resultat från ett sådant, utfört i Paris, redovisas i den nya studien ”Preferences over Income Distribution: Evidence from a Choice Experiment”. I sammanfattning:

  • We elicit subjects preferences over pairs of payoff distributions within small groups, in a firm-like setting.
  • When they do not know what their own payoff will be, all subjects prefer the more unequal distribution provided it makes everyone weakly better off. This is true, no matter whether income positions will be based on merit or luck.
  • People change their choice when they learn about their own payoff rank.
  • Even then, 75% of subjects prefer Pareto-dominant distributions.
  • However, 25% engage into money burning at the top in order to reduce inequality, even when it does not make anyone better off.
  • Even when their own money is at stake, 20% of subjects are willing to pay just to reduce the degree of inequality.

Den rawlsianska delen av experimentet, där deltagarna befinner sig bakom en slöja av okunskap, ger alltså som resultat att det föreligger en allmän preferens for inkomstojämlikhet (under förutsättning att denna innebär högre inkomst för åtminstone någon utan att någon får lägre inkomst). Intressant nog gör de det oavsett om inkomster anses vara resultat av tur eller ansträngning. Det är alltså utfallen, eller konsekvenserna, som spelar roll, inte grunden för hur dessa uppkom. Men även med kunskap om hur den egna inkomsten relaterar till andras stödjer 75% denna typ av ojämlika utfall.

Hur hanteras denna typ av resultat av kritiker av inkomstklyftor?

Är det klokt att be om ursäkt offentligt?

Under sin tid som rektor för Harvard University diskuterade Lawrence Summers vid en konferens hur det kommer sig att det är fler män än kvinnor i naturvetenskapen, särskilt i högre positioner. Han sa bl.a. följande:

So my best guess, to provoke you, of what’s behind all of this is that the largest phenomenon, by far, is the general clash between people’s legitimate family desires and employers’ current desire for high power and high intensity, that in the special case of science and engineering, there are issues of intrinsic aptitude, and particularly of the variability of aptitude, and that those considerations are reinforced by what are in fact lesser factors involving socialization and continuing discrimination.

Han menade alltså att inneboende (biologiskt bestämda) skillnader i kognitiv förmåga, särskilt ibland de mest begåvade, utgör den viktigaste förklaringsfaktorn. Detta uttalande väckte stor uppmärksamhet, och många menar att hans avgång något år därefter berodde på att många tunga akademiker, inte minst på Harvard, fann hans tes felaktig och förkastlig.

Nå, i studien ”Does Apologizing Work? An Empirical Test of the Conventional Wisdom” undersöks bl.a. hur människor reagerar på när en offentlig person som Summers ber om ursäkt för ett kontroversiellt uttalande. Gör det människor mer sympatiskt inställda?

I experimentet fick ungefär hälften ta del av en variant av hur historien fortsatte som antyder att Summers inte bad om ursäkt; övriga fick ta del av en variant där han tycktes be om ursäkt:

Variant 1 (Non-apologetic): Summers defended himself by saying he believed that “raising questions, discussing multiple factors that may explain a difficult problem, and seeking to understand how they interrelate is vitally important.”

Version 2 (Apologetic): Summers ended up apologizing for his statements. “I deeply regret the impact of my comments and apologize for not having weighed them more carefully,” Summers wrote in an open letter to the Harvard community. “I was wrong to have spoken in a way that has resulted in an unintended signal of discouragement to talented girls and women. As a university president, I consider nothing more important than helping to create an environment, at Harvard and beyond, in which every one of us can pursue our intellectual passions and realize our aspirations to the fullest possible extent.”

Det visar sig att människor antingen inte påverkades av om en ursäkt gavs eller att de blev mer negativt inställda och mer benägna att förespråka att personen straffas för sitt uttalande. Detta antyder att det kan vara kontraproduktivt för en politiker eller annan offentlig person som trampar i klaveret att ödmjuka sig och be om förlåtelse.

Hur kan en sådan reaktion förklaras? I studien anges följande som möjliga förklaringar:

Many see strength as an important component of leadership, and apologizing can be perceived as a sign of weakness. This is especially true in cases where observers may feel that the original infraction is “no big deal,” or a fake controversy stirred up by the media or political opponents. Furthermore, social psychology literature suggests that under certain circumstances social risk-taking and the breaking of taboos can be perceived as attractive. A politician who apologizes is following a conventional and risk-averse path, and this may increase the desire of others to punish the individual in question.

Det är svårt att tänka sig att Donald Trump ber om ursäkt för något. De som tävlar mot honom kanske bör följa hans exempel om de gör något snedsteg?

Går förhandlingar bättre efter lite mat och dryck?

Bildresultat för drinks businessmen

Som introvert-atomistisk människa fasar jag ofta för socialt umgänge – väl medveten om att sådant umgänge kan ha vissa positiva konsekvenser. T.ex verkar många bli mer samarbetsvilliga om de äter mat från en gemensam tallrik (något jag i regel avskyr). Nå, jag blev därför positivt överraskad av att läsa en ny studie, ”Does Pre-Play Social Interaction Improve Negotiation Outcomes?”, som undersöker effekterna på förhandlingar av att först äta eller dricka ihop:

We study experimentally the impact of pre-play social interactions on negotiations. These interactions are often complex. Thus, we attempt to isolate the impact of several of its more common components: conversations, food, and beverages, which could be alcoholic or nonalcoholic. To do this, our subjects take part in a standardized negotiation (complex and simple) under six conditions: without interaction, interaction only, and interactions with water, wine, water and food and wine and food. We find that none of the treatments improve the outcomes over the treatment without interactions.

Så skönt: Pressen att umgås inför en förhandlingssituation kan härmed antas sjunka. Forskarna menar även att resultatet underminerar skatteregler som medger avdrag för representation. (Det kan dock noteras i studien att kvinnor i förhandlingar med andra kvinnor fick något högre tillit efter socialt umgänge.)

Min syn på socialt umgänge kan kallas atomistisk sammanhållning.

Bankvärldens syn på tatueringar

Relaterad bild

Ny forskning, presenterad i ”Discrimination against Workers with Visible Tattoos: Experimental Evidence from Germany”, påvisar diskriminering av personer med synliga tatueringar:

We use a correspondence testing approach to study discrimination against applicants with visible tattoos in the German labor market. The method has been widely employed in discrimination literature; however, the majority of papers examine objects of discrimination that are exogenously given (gender, race, ethnicity, etc.). The design of our experiment allows us to study the extent of discrimination against choice-based characteristics. We send fictitious applications to online job postings in the banking sector. Otherwise identical applications differ only in the picture attached: in the treatment group the applicants have a visible tattoo. The extent of discrimination is measured by the difference in callback rates. We find that candidates without visible tattoos have, on average, a 13 percentage point higher callback rate, or an increase in the callback rate of 54%.

Vill man ge sig in i tysk banksektor gör man det alltså betydligt svårare för sig själv om man tatuerar sig på ett synligt sätt. Kanske är det dock få som tatuerar sig som önskar sig en bankkärriär – man kan tänka sig att för vissa handlar tatueringar om att bygga en identitet som signalerar ointresse för mer konventionella jobb. Men oavsett hur det är med den saken kan man fråga sig varför en begåvad person med intresse för ett bankjobb ska få det svårare enbart pga. en tatuering?

Forskarna undersöker också varför diskrimineringen förekommer och finner följande förklaring mest trolig:

[W]e suggest that the discrimination found in our study might come from animus, particularly from HR managers.

Dessa trista HR-människor kanske har missat att en tatuering kan signalera biologisk kvalitet?

Vad säger det om en människa att hon vill låta en dö så att fem kan överleva?

Bildresultat för trolley problem

Det filosofiska problem som kallas för the trolley problem handlar om att en skenande spårvagn närmar sig. Du står intill spåret, vid en spak som kan ändra spårvagnens riktning, bort från ett spår där fem personer ligger, oförmögna att röra sig, till ett annat spår, där en person ligger, oförmögen att röra sig. Den moraliska frågan är: Bör du dra i spaken? Om du gör det dör en person; annars dör fem personer.

Hur man besvarar denna fråga brukar anses indikera om man är utilitarist/konsekvensetiker eller om man är deontologiskt orienterad i sitt etiska synsätt. Medan utilitaristen anser att du bör dra i spaken, eftersom det är bättre att en dör än att fem dör, säger deontologen att det aldrig är acceptabelt att utföra en handling som leder till att någon oskyldig dör.

Men en experimentell studie, ”‘Utilitarian’ Judgments in Sacrificial Moral Dilemmas Do Not Reflect Impartial Concern for the Greater Good”, tyder på att detta sätt att förstå svaret på frågan ovan är högst tvivelaktigt:

In Study 1, we found that rates of ‘utilitarian’ judgment were associated with a broadly immoral outlook concerning clear ethical transgressions in a business context, as well as with sub-clinical psychopathy.

In Study 2, we found that ‘utilitarian’ judgment was associated with greater endorsement of rational egoism, less donation of money to a charity, and less identification with the whole of humanity, a core feature of classical utilitarianism.

In Studies 3 and 4, we found no association between ‘utilitarian’ judgments in sacrificial dilemmas and characteristic utilitarian judgments relating to assistance to distant people in need, self-sacrifice and impartiality, even when the utilitarian justification for these judgments was made explicit and unequivocal. …

Taken together, these results suggest that there is very little relation between sacrificial judgments in the hypothetical dilemmas that dominate current research, and a genuine utilitarian approach to ethics.

De som väljer att dra i spaken uppvisar alltså inte tecken, i andra sammanhang, på att vara allmänt godhjärtade, osjälviska och villiga till uppoffring, på det sätt man normalt tänker sig att en utilitarist skulle göra. Snarare tvärtom! Så medan moraliska dilemman av det här slaget kan vara intellektuellt underhållande verkar de inte prediktera ”praktiskt moraliskt beteende” särskilt bra alls.

Vänstermänniskor vill omfördela mer när fusk är en möjlig förklaring till ojämlikhet

Tidigare forskning, t.ex. av Christina Fong och av Johanna Möllerström m.fl., har klarlagt att människors inställning till omfördelning i hög grad påverkas av uppfattningar om och inställningar till hur ojämlikhet har uppkommit. Människor som ser höga inkomster och förmögenheter som ett resultat av tur eller andra faktorer bortom individuell ansträngning är mer positiva till omfördelning.

Nu visar en ny studie, ”Suspicious Success: Cheating, Inequality Acceptance and Political Preferences” (preliminär gratisversion här), att en möjlighet till fusk som förklaring till ojämlikhet får vissa (de som står till vänster) men inte andra (de som står till höger) att genomdriva omfördelning. Då studien är utförd i Tyskland definieras vänstermänniskor som de som angav att de skulle rösta på Socialdemokraterna, De gröna, Die Linke eller Piratpartiet om det vore federalt val kommande söndag; övriga kategoriseras som högermänniskor. Resultatet:

Using a laboratory experiment, I exogenously vary cheating opportunities for stakeholders who work on a real effort task and earn money according to their self-reported performances. An impartial spectator is able to redistribute the earnings between the stakeholders, although it is not possible to detect cheating. I find that the opportunity to cheat leads to different views on whether to accept inequality. Left-wing spectators substantially reduce inequality when cheating is possible, while the treatment has no significant effect on choices of right-wing spectators.

Vad kan förklara att vänstermänniskor vill omfördela när ojämlikhet kan ha uppstått pga. fusk men att högermänniskor inte vill det?

There are essentially three different explanations for the polarization in redistributive preferences between the two political camps. (i) Right-wing spectators might believe to a lesser extent that stakeholders are cheating than left-wingers. (ii) Right-wing spectators’ norms about cheating differ from those of left-wing supporters: They find it more acceptable to cheat when possible. (iii) Right-wingers prefer not to redistribute due to potential cheating if they do not know whether a stakeholder indeed cheated, although they know that misreporting is prevalent. In order to distinguish between these three explanations, I examine beliefs and norms about cheating and find no differences between left-wingers and right-wingers. Therefore, the political divide in how to deal with unequal outcomes that might arise from dishonest behavior seems to reflect different preferences.

Som jag förstår resultaten innebär de alltså att vänstermänniskor vill ”fälla snarare än fria” och att högermänniskor vill ”fria snarare än fälla” när det råder genuin osäkerhet om fusk faktiskt förklarar stora inkomstskillnader. Detta är i linje med att de förra torde vara mer bekymrade än de senare över konsekvenser av ojämlikhet, oavsett hur den har uppkommit.

En annan reflexion: I en tid när många tycks mena att den klassiska höger-vänster-skalan är förlegad förefaller denna studie indikera att den alltjämt äger ett inte oansenligt förklaringsvärde till viktiga politiska hållningar.

Gör socialism folk till fuskare?

Att de socialistiska systemen i Central- och Östeuropa var sämre på att leverera välstånd jämfört med marknadsekonomierna i väst är numera välkänt. Men mindre känt är att de också hade kulturella konsekvenser av olika slag – såsom minskad tillit människor emellan. Nu visar en ny studie, ”The Impact of Two Different Economic Systems on Dishonesty”, att den östtyska socialismen också verkar ha ökat benägenheten att fuska:

We find long-term implications of living in a specific economic system for individual dishonesty when social interactions are possible: participants with an East German background cheated significantly more on an abstract die-rolling task than those with a West German background, but only when exposed to the enduring system of former West Germany. Moreover, our results indicate that the longer individuals had experienced socialist East Germany, the more likely they were to cheat on the behavioural task.

Dessa kulturella effekter kanske utgör den största kostnaden (i vid mening) av socialistiska system av det slag Europa tidigare hade. En intressant sak är att effekterna håller i sig och finns kvar på lång sikt. Det manar till försiktighet med storskaliga experiment som riskerar att bryta ner fungerande grunder för samarbete människor emellan.

En alternativ syn på det berömda experimentet på den israeliska förskolan

A Kindergarten teacher accompanies Mathilda, who celebrates her third birthday, in a Kindergarten on July 11, 2013 in Pfungstadt, Germany.

Det finns en studie som ofta används för att kritisera användandet av marknadslösningar för att styra människors beteende (vilket jag nyligen påmindes om då jag läste en recension av Samuel Bowles nya bok The Moral Economy). Studien i fråga heter ”A Fine Is a Price” och innefattar ett experiment som utfördes på en förskola i Israel:

Parents used to arrive late to collect their children, forcing a teacher to stay after closing time. We introduced a monetary fine for late-coming parents. As a result, the number of late-coming parents increased significantly. After the fine was removed no reduction occurred.

Detta resultat förbluffade många nationalekonomer: Hur kom det sig att ”böter” för sena föräldrar ledde till att fler föräldrar blev sena? Som titeln antyder menar författarna att människor är mer komplexa än enkel nationalekonomisk teori har tenderat att anta. När böterna infördes ledde detta, enligt en tolkning, till att föräldrarnas etik och respekt för förskolelärarna underminerades, och de började se böterna som ett pris de kunde välja att betala för att vara lite sena. Som jag skriver ovan har många av detta resultat dragit slutsatsen att monetära incitament ofta är en dålig metod.

Jag vill ifrågasätta den slutsatsen och hävda att det mycket väl kan ha varit bra att införa böterna därför att fler sena ankomster kan vara önskvärda. Jag ifrågsätter alltså inte resultatet som sådant utan hur det ska utvärderas normativt. Antag att en förskola har en regel att föräldrar ska hämta sina barn kl 15. Detta kan förstås vara bra för förskollärarna, som vill gå hem och påta i trädgården eller gå på yoga, men mot den effekten får vägas att föräldrarna tvingas utföra mindre produktivt arbete och att barnen tas ifrån en uppbygglig pedagogisk verksamhet. Det är därför inte alls givet att en sådan regel maximerar den aggregerade välfärden. Att bryta mot regler kan vara effektivt, och genom att införa ett pris på förseningar inför man en mekanism genom vilken de föräldrar för vilka det är mycket värdefullt att arbeta mer kan göra det utan dåligt samvete. De bara betalar en summa för detta. Till detta kommer att förskolan får mer inkomster genom böterna, som kan användas för att finansiera verksamheten. Med detta sätt att se det bör böterna inte kallas för böter utan just, som studiens titel föreslår, för ett pris. Priser möjliggör flexibilitet och möjlighet till välfärdsvinster, till skillnad från rigida regler upprätthållna av ”etik”.

Beter sig folk bättre om de tror sig vara observerade?

Bildresultat för watching eyes

För några år sedan kom ett antal studier som tydde på att bilder av ögon påverkar hur människor beter sig (vilket jag då bloggade om). Om vi noterar ögon får vi en känsla av att vara betraktade, och vi vill då visa oss vara ”goda” människor som inte skräpar ned etc. Nu har en översiktsartikel om denna forskning, ”Do ‘Watching Eyes’ Influence Antisocial Behavior? A Systematic Review & Meta-Analysis”, kommit. Resultat:

In our meta-analysis of 15 experiments from 13 research papers we report a reduction in the risk of antisocial behaviour of 35% when eye cues are present. By contrast, systematic reviews have suggested CCTV cameras reduce crime by only 16%.

Trots att det har förelegat visst tvivel på att den effekt som ögon ger är robust och stort indikerar denna färska genomgång att den faktiskt verkar relativt robust och stor. Ett alternativ till, eller komplement till, övervakningskameror?

Könsskillnader i villighet att betala skatt

Den nya studien ”Gender, Social Value Orientation and Tax Compliance” bekräftar att kvinnor är mer villiga att uppge sin inkomst inför betalning av skatt än män:

We conducted a large cross-national tax compliance experiment carried out in Italy, U.K., U.S., Sweden, and Romania, and assessed tax compliance as reported income as a percentage of total earned income in the experiment. We uncover that women declare a significantly higher percentage of their income than men in all five countries.

Ett nytt resultat är dock att detta inte verkar bero på att kvinnor är mer allmänt prosociala än män:

While some scholars have argued that differences in honesty between men and women is actually being mediated by the fact that women are more prosocial than men, we find that women are not more prosocial than men in all countries. Furthermore, though overall women tend to be more prosocial on average than men, SVO [Social Value Orientation] has no mediation effect between gender and tax compliance. We conclude then that although differences in prosociality between men and women seem to be context dependent, differences in tax compliance are indeed much more consistent.

Frågan är då: Vad beror denna skillnad i skattebetalningsvilja på? Kanske kvinnor gynnas mer än män av offentliga utgifter?

Acceptans av inkomstskillnader i USA och Norge

Den politiska debatten i Sverige präglas ofta av en upprördhet över inkomstskillnader. Hur skiljer sig attityder till sådana skillnader åt mellan ett skandinaviskt land, med relativt låga skillnader och betydande omfördelning, och USA, med relativt höga skillnader och en mer begränsad omfördelning? En experimentell studie, ”Cutthroat Capitalism Versus Cuddly Socialism: Are Americans More Meritocratic and Efficiency-Seeking than Scandinavians?”, accepterad för publicering i Journal of Political Economy, finner följande:

We provide causal evidence suggesting that fairness considerations are more fundamental for inequality acceptance than efficiency considerations. In both countries, merit instead of luck as the source of inequality causes a huge increase in inequality acceptance, while the introduction of a cost of redistribution has a negligible effect on the distributive choices of the participants.

Angående kopplingen mellan inkomstojämlikhet och rättvisa finner forskarna, i linje med resultat jag presenterar i det tidigare inlägget ”Det är inte ojämlikhet människor ogillar utan orättvisa”, detta:

The present study robustly demonstrates that most people do not consider all inequalities to be unfair. In particular, introducing a difference in productivity instead of luck as the source of inequality causes a large and statistically significant increase in inequality acceptance in all subgroups. Hence, it is important to accommodate the distinction between fairness and equality in our social preference models.

Det duger alltså inte att utifrån ett faktiskt konstaterande av inkomstskillnader, eller ökade sådana skillnader, dra slutsatsen att dessa nödvändigtvis är illegitima eller oönskade.

När det gäller skillnader mellan och inom länderna skriver de:

We have shown that Americans accept significantly more inequality than Scandinavians, but our findings also challenge common perceptions of these societies in the public debate. The United States is sometimes portrayed as representing cutthroat capitalism, but the present study clearly demonstrates that many Americans are concerned with unfair inequalities. In our experiment, the majority of Americans equalize completely when the inequality is due to luck, even when there is a significant cost of redistribution. … Our findings should also nuance the perception of the Scandinavian countries as representing cuddly socialism. We find that a large majority of Scandinavians accept inequalities due to a difference in producivity, what they object to are inequalities due to luck. Hence, the political support for an extensive welfare state in the Scandinavian countries may partly reflect that these policies are viewed as contributing to elimination of inequalities due to luck, without undermining inequalities due to productivity differences.

Givetvis kan man gå vidare och diskutera och ifrågasätta människors uppfattning av vad som är orsakat av egen ansträngning respektive tur, och då kommer man in på fundamentala filosofiska frågor om fri vilja etc. Men det går i vilket fall att konstatera att denna typ av uppfattningar tycks direkt kopplade till politiska hållningar.

Tron på moraliserande gudar ger samarbete

En ambitiös ny studie, ”Moralizing Gods, Impartiality and Religious Parochialism Across 15 Societies”, undersöker hur en tro på moraliserande, straffande gudar påverkar människors vilja att samarbeta med andra:

The emergence of large-scale cooperation during the Holocene remains a central problem in the evolutionary literature. One hypothesis points to culturally evolved beliefs in punishing, interventionist gods that facilitate the extension of cooperative behaviour toward geographically distant co-religionists. Furthermore, another hypothesis points to such mechanisms being constrained to the religious ingroup, possibly at the expense of religious outgroups. To test these hypotheses, we administered two behavioural experiments and a set of interviews to a sample of 2228 participants from 15 diverse populations. These populations included foragers, pastoralists, horticulturalists, and wage labourers, practicing Buddhism, Christianity, and Hinduism, but also forms of animism and ancestor worship. Using the Random Allocation Game (RAG) and the Dictator Game (DG) in which individuals allocated money between themselves, local and geographically distant co-religionists, and religious outgroups, we found that higher ratings of gods as monitoring and punishing predicted decreased local favouritism (RAGs) and increased resource-sharing with distant co-religionists (DGs). The effects of punishing and monitoring gods on outgroup allocations revealed between-site variability, suggesting that in the absence of intergroup hostility, moralizing gods may be implicated in cooperative behaviour toward outgroups. These results provide support for the hypothesis that beliefs in monitoring and punitive gods help expand the circle of sustainable social interaction, and open questions about the treatment of religious outgroups.

Några tankar om resultaten:

  • Christian Bjørnskov och jag finner i en studie att religiositet tycks negativt relaterad till social tillit, vilket ger indikationer på att religiös tro inte bara har positiva sociala effekter. Ett resultat i studien är att ju mer homogent det religiösa landskapet är i ett land, desto mindre blir effekten – och i de mest homogena länderna är religiositet t.o.m. positivt relaterad till social tillit. Det är i ett fraktionaliserat religiöst landskap som en stark religiös tro förefaller underminera tilliten till människor i allmänhet (vilket dock är förenligt, som i denna nya studie, med en mer samarbetsvillig syn på personer som man vet något om och som är lika en själv och med lägre samarbetsvilja, i många fall, med personer från andra religioner, om harmoni mellan de religiösa grupperna inte föreligger redan från början).
  • En fråga är vilken betydelse idén om en straffande gud har. Beter sig människor väl därför att de annars förväntar sig ett straff av en varelse som ser allt de gör (och inte gör)? I så fall: Är det lovvärt att samarbeta för att vilja undvika ett straff (jämfört med att göra att av en egen, inneboende vilja)?
  • Man kan också förstå den psykologiska lockelsen av religioner om de innefattar en vilja att dela med sig av sina resurser främst till likasinnade. Det kan ge en trygghet i en turbulent och osäker värld. (Numera torde välfärdsstaten i många länder ha ersatt den religiösa gemenskapen som grund för materiell trygghet – se James Buchanans tes om detta.)
  • Även om religion i vissa avseenden har positiva konsekvenser innebär det förstås inte att den är sann eller att den inte också har negativa konsekvenser.

Uppdatering

Det tycks föreligga allvarliga dataproblem i denna studie: se ”Corrected analyses show that moralizing gods precede complex societies but serious data concerns remain”.

Är rationella val trots allt möjliga?

Beteendeekonomins landvinningar har nog fått en och annan att tvivla på att människor är förmögna att göra rationella val. Men en ny analys, ”Rational Choices: An Ecological Approach”, ger vid handen att det under vissa inte helt orimliga villkor mycket väl kan vara så att rationella val trots allt är möjliga. Det har med ekologisk rationalitet att göra:

We address the oft-repeated criticism that the demands which the rational choice approach makes on the knowledge and cognition of a decision-maker (DM) are way beyond the capabilities of typical human intelligence. Our key finding is that it may be possible to arrive at this ideal of rationality by means of cognitively less demanding, heuristic-based ecological reasoning that draws on information about others’ choices in the DM’s environment. Formally, we propose a choice procedure under which, in any choice problem, the DM, first, uses this information to shortlist a set of alternatives. The DM does this shortlisting by a mental process of categorization, whereby she draws similarities with certain societal members—the ingroup—and distinctions from others—the outgroup—and considers those alternatives that are similar (dissimilar) to ingroup (outgroup) members’ choices. Then, she chooses from this shortlisted set by applying her preferences, which may be incomplete owing to limitations of knowledge. We show that, if a certain homophily condition connecting the DM’s preferences with her ingroup–outgroup categorization holds, then the procedure never leads the DM to making bad choices. If, in addition, a certain shortlisting consistency condition holds vis-a-vis non-comparable alternatives under the DM’s preferences, then the procedure results in rational choices.

Detta teoretiskt grundade resultat understryker det vådliga i att utifrån experimentella resultat av individer, utan beaktande av den vidare beslutsmiljö i vilken de verkar, dra slutsatser om rationalitet och, särskilt, slutsatser om paternalism.

Se tidigare inlägg på liknande tema:

Ljuger altruister?

Altruister är personer som värnar om andras välmående, och man skulle kunna tro att sådana personer är mindre benägna att ljuga än andra. Stämmer det? Den nya experimentella studien ”Do Altruists Lie Less?” ger svaret:

We find that altruists lie less when lying hurts another party but we do not find any evidence in support of the hypothesis that altruists are more (or less) averse to lying than others in environments where lying has no effects on the payoffs of others.

Jag finner detta resultat rimligt. En altruist vill undvika lögner, inte för att det (som Kant ansåg) alltid är fel att ljuga, utan för att inte åsamka andra skada. När en sådan negativ effekt inte följer av att ljuga, ljuger altruisten lika mycket som andra.

Ger Facebook depression?

Den nya studien ”The Economic Effects of Facebook” finner bland annat:

Using a large field experiment with over 1,765 individuals, we document the value of Facebook to users and its causal effect on news consumption and awareness, well-being and daily activities. Participants reveal how much they value one week of Facebook usage and are then randomly assigned to a validated Facebook restriction or normal use. Those who are off Facebook for a week reduce news consumption, are less likely to recognize politically-skewed news stories, report being less depressed and engage in healthier activities. One week of Facebook is worth $25, and this increases by 15% after experiencing a Facebook restriction (26% for women), reflecting information loss or that using Facebook may be addictive.

Det jag fann mest intressant var att värdet av en veckas Facebook-användande ansågs vara 25 dollar. Min egen värdering är något, men inte jättemycket, högre. Frågan är dock om det är bra att spendera tid där. Forskarna fann ju också att en veckas frånvaro ledde till mindre depressiva känslor.  Hur kan det förklaras?

The reduction in depression we find from being off of Facebook might be explained by two mechanisms. First, being off Facebook encourages individuals to engage in more positive, healthy activities, such as exercising and eating out less often, which could explain the improvement in mood. Second, Facebook itself might be a channel for decreasing subjective well-being, and changes in activities and consumption patterns could be a result of feeling better. Untangling the direction of causality would be an important area for future research.

Påverkar jag, genom bilder på restaurangmat, andra att äta för mycket och må sämre?

Personer som känner sig moraliska kan bete sig omoraliskt

Kan det vara så att människor har en slags moralisk ”idealpunkt”, och om de inte befinner sig i den kan de känna behov av att röra sig i riktning mot den? Kan det förklara varför ”altruistiska” människor kan bete sig omoraliskt och att ”egoistiska” människor kan bete sig moraliskt? Ja, så kan det vara, enligt studien ”Sinning Saints and Saintly Sinners: The Paradox of Moral Self-Regulation”, publicerad i Psychological Science:

We propose that moral self-worth is one of the gauges that indicate when moral action is needed. Past work has shown that people’s self-worth is defined to a large extent by how moral they perceive themselves to be (Dunning, 2007). Behaving immorally has a negative influence on perceptions of self-worth, and people engage in moral behavior in order to regain some of that lost worth. This set of compensatory behaviors can be included under a blanket term—moral cleansing, which refers to actions people engage in when their moral self-worth has been threatened. … More recently, it has been shown that people will literally and figuratively cleanse themselves in response to violations of certain moral rules. For example, participants might express an increased desire to donate their organs or to volunteer for an ideological cause after contemplating paying the poor to harvest their organs (Tetlock, Kristel, Elson, Green, & Lerner, 2000), or they might literally disinfect themselves with an antiseptic hand wipe after duplicating an unethical story by hand (Zhong & Liljenquist, 2006). Taken together, these results suggest that people monitor their feelings of moral self-worth and use cleansing behaviors to maintain those feelings. If moral cleansing is used as a means to compensate when moral self-worth is below some standard, then compensation might also occur, in the form of amoral or immoral behavior, when moral self-worth is above an ideal level. That is, if people feel ”too moral,” they might not have sufficient incentive to engage in moral action because prosocial behavior is inherently costly to the individual. For example, people might not feel the need to donate blood or volunteer if they have already established their reputation as a moral person. This type of response can be thought of as moral licensing. People may be licensed to refrain from good behavior when they have accrued a surplus of moral currency.

Forskarna finner också experimentellt stöd för sin tes. Intressant, detta, att det kan utgöra en impuls att bete sig omoraliskt, om man känner sig mycket moralisk. Detta gör kanske att man inte kan lita på att de som verkar moraliska kommer att fortsätta vara det. En sak jag undrar är dock vad som händer med personer som upplever sig vara i moralisk ”jämvikt” — fortsätter de bara att bete sig som de redan gör? Vad är det då som kan rubba jämvikten?

Är experter i filosofi att lita på?

I ”Persistent Bias in Expert Judgments about Free Will and Moral Responsibility: A Test of the Expertise Defense”, accepterad för publicering i Consciousness and Cognition, testas om experters moraliska intuitioner på ett viktigt filosofiskt område är att lita på:

Many philosophers appeal to intuitions to support some philosophical views. However, there is reason to be concerned about this practice as scientific evidence has documented systematic bias in philosophically relevant intuitions as a function of seemingly irrelevant features (e.g., personality). One popular defense used to insulate philosophers from these concerns holds that philosophical expertise eliminates the influence of these extraneous factors. Here, we test this assumption. We present data suggesting that verifiable philosophical expertise in the free will debate—as measured by a reliable and validated test of expert knowledge—does not eliminate the influence of one important extraneous feature (i.e., the heritable personality trait extraversion) on judgments concerning freedom and moral responsibility. These results suggest that, in at least some important cases, the expertise defense fails.

Även experters filosofiska uppfattningar verkar alltså kunna bestämmas av icke-intellektuella faktorer, som personlighet. Detta är i linje med tidigare forskning, som antyder att filosofiska experter är lika människor i allmänhet i tänkande och beteende: se t.ex. härhär och här. Ändå är vi många som hänvisar till stora filosofer allt som oftast.

Experiment om brott

En hel del forskning finner att straff avskräcker brottslighet, i linje med ekonomipristagaren Gary Beckers teori, presenterad i ”Crime and Punishment: An Economic Approach”. Nu visar ny experimentell forskning, presenterad i ”Theft and Deterrence”, följande:

We report results from economic experiments of decisions that are best described as petty larceny, with high school and college students who can anonymously steal real money from each other. Our design allows exogenous variation in the rewards of crime, and the penalty and probability of detection. We find that the probability of stealing is increasing in the amount of money that can be stolen, and that it is decreasing in the probability of getting caught and in the penalty for getting caught. Furthermore, the impact of the certainty of getting caught is larger when the penalty is bigger, and the impact of the penalty is bigger when the probability of getting caught is larger.

Den klassiska nationalekonomiska insikten om att incitament spelar roll för mänskligt beteende har fortfarande en del som talar för sig.

Ger religiösa mer dricks?

Tidigare forskning har funnit att kyrkobesökare inte är ärligare än andra. En ny studie, ”Religion and Prosocial Behaviour: A Field Test”, publicerad i Applied Economics Letters, visar följande:

Religious people are thought to be more prosocial than nonreligious people. Laboratory studies of this using ultimatum, dictator, public goods and trust games have produced mixed results, which could be due to lack of context. This article examines the relationship between religion and prosocial behaviour using data from a context-rich, naturally occurring field experiment that closely resembles the dictator game – tipping in restaurants. Customers were surveyed as they left a set of restaurants in Richmond, Virginia, in the summers of 2002 and 2003. Our findings reveal no evidence of religious prosociality.

Religionen framställs ibland som en garant för gott beteende i ett samhälle. Underlaget för sådana påståenden tycks inte särskilt starkt. Kan det ha att göra med att grundläggande moraliska intuitioner kan ha biologisk, snarare än religiös, grund?

Diskriminering pga. brytning

Att det förekommer diskriminering är klarlagt i tidigare forskning. Men vad baseras den på? I den nya svenska studien ”Is It How You Look or Speak That Matters? An Experimental Study Exploring the Mechanisms of Ethnic Discrimination” undersöks om människors bedömning av utländska personer är annorlunda än den av svenskar och om det i så fall beror på att de ser annorlunda ut eller på att de talar svenska med brytning:

The experiment is conducted in Sweden and the results show that candidates not perceived as stereotypically Swedish are considered to be worse performers. These beliefs are found in within-gender but not in cross-gender evaluations and are not eliminated when additional performance-related information about the candidates is provided. When candidates are presented by both looks and speech, differential evaluations based on looks disappear. Instead, we find strong negative beliefs about performance for candidates that speak Swedish with a foreign accent implying that ethnic stereotypes associated with speech override stereotypes associated with appearance. The negative beliefs associated with foreign-accented speech are not supported by corresponding mean differences in the candidates’ actual test performance.

Det är alltså utländsk brytning som får svenskar att tro att någon presterar sämre än dem utan brytning — trots att de faktiskt inte presterar sämre. Jag tycker om forskarnas konstaterande, i synnerhet dess andra del:

Our findings, on the one hand, stress the importance of language proficiency for subsequent labor market outcomes but, on the other hand, also the importance of an increasing tolerance for foreign-accented speech among the majority population.

Är privat- och offentliganställda annorlunda?

Att människor förmår relatera emotionellt till och bry sig om andra accepteras numera även av de flesta nationalekonomer, som talar om ”prosociala preferenser”. Men styrkan i sådana preferenser varierar människor emellan, vilket tas som utgångspunkt för den nya studien ”Pro-Social Preferences and Self-Selection into the Public Health Sector: Evidence from Economic Experiments”:

In this paper we study the extent to which these differences are related to career choices, by testing whether preferences vary systematically between Tanzanian health worker students who prefer to work in the private health sector and those who prefer to work in the public health sector. Despite its important policy implications, this issue has received hardly any attention to date. By combining data from a questionnaire and two economic experiments, we find that students who prefer to work in the public health sector have stronger pro-social preferences than those who prefer to work in the private sector.

Är slutsatsen att enbart offentlig hälsovård ska erbjudas, så att de med svagare prosociala tendenser söker sig till andra sysselsättningar? Inte nödvändigtvis. Forskarna skriver:

A systematic self-selection of pro-socially motivated health workers into the public sector suggests that it is a good idea to have two sectors providing health services: this can ensure efficient matching of individuals and sectors by allowing employers in the two sectors to use different payment mechanisms tailored to attract and promote good performance from different types of health workers.

Om man utgår från att alla har samma typer av preferens och organiserar och ersätter hälsovårdsarbetet utifrån ett sådant homogenitetsantagande kan det alltså fungera sämre i närvaro av faktisk heterogenitet.

Barn, apor och elefanter som konstnärer

Som läsare av denna blogg känner jag till är jag svag för abstrakt konst. Ibland hävdas, av personer som inte delar min uppskattning av denna typ av konst, att ”ett barn kunde ha målat det där”. Stämmer det? Frågan har nu undersökts vetenskapligt, vilket rapporteras i artikeln ”Seeing the Mind Behind the Art: People Can Distinguish Abstract Expressionist Paintings From Highly Similar Paintings by Children, Chimps, Monkeys, and Elephants”, publicerad i Psychological Science:

To test whether people really conflate paintings by professionals with paintings by children and animals, we showed art and nonart students paired images, one by an abstract expressionist and one by a child or animal, and asked which they liked more and which they judged as better. The first set of pairs was presented without labels; the second set had labels (e.g., “artist,” “child”) that were either correct or reversed. Participants preferred professional paintings and judged them as better than the nonprofessional paintings even when the labels were reversed. Art students preferred professional works more often than did nonart students, but the two groups’ judgments did not differ.

Intressant, förvisso, men min egen uppfattning är att det är helt ointressant om en vuxen, ett barn eller en elefant har målat en tavla, så länge jag tycker om den.

Rationell genom marknaden

Experimentella studier visar ofta att det föreligger en diskrepans mellan människors villighet att betala för en vara (willingness to pay, WTP) och det lägsta pris de är villiga att acceptera för att sälja varan om de äger den (willingness to accept, WTA). Detta strider mot neoklassisk ekonomisk teori och klassiska rationalitetsantaganden och har förklarats med vad som brukar kallas the endowment effect, att människor värderar en vara högre bara för att de är i besittning av den.

Ett problem med tidigare studier har dock varit att de antingen inte har observerat människor i faktiska marknadsmiljöer (utan i laboratorier) och att de, i den mån de har observerat människor i faktiska marknadsmiljöer, inte har säkerställt att deltagande är exogent. Problemet då blir att de som deltar i experimentet kan delta för att de är av en viss typ, som påverkar experimentets resultat. En ny fältexperimentell studie, ”Does Market Experience Eliminate Market Anomalies? The Case of Exogenous Market Experience”, undviker dock i hög grad det problemet och finner följande:

This paper attempts to rectify this issue by making market experience exogenous. I do so by returning to the sportscard market and exogenously inducing a random sample of subjects to enter the sportscard market and make trades (i.e., gain experience). I then follow the subjects over a six month period and at the end of this period test for market experience effects via a field experiment. … My results can be simply stated: there is evidence that market experience eliminates the value disparity. For example, subjects who were induced to enter the market after the September experiment were significantly more willing to trade their wares in the second and third experiments than those who were not induced into the market. This result suggests that market experience alone can attenuate an important market anomaly.

Detta resultat antyder att marknadens aktörer kan lära av att delta i marknaden över tid, så att deras beteende till slut är att betrakta som mer eller mindre förenligt med neoklassisk teori. En implikation tycker jag är att man ska vara försiktig med att efterfråga statliga ingrepp i marknaden så fort anomalier konstateras. De kan vara tillfälliga.

Se även inlägget ”Den rationella marknaden”.

Ögon får oss att tänka på vårt goda rykte

Tidigare forskning har visat att bilder på ögon kan få människor att bete sig mer samarbetsvilligt och vänligare mot andra, t.ex. genom att skräpa ned mindre. ”Big brother is watching you!”, så att säga. En ny studie, ”An Eye-Like Painting Enhances the Expectation of a Good Reputation”, accepterad för publicering i Evolution and Human Behavior, antyder att en viktig motivation är att vinnlägga sig om ett gott rykte:

We conducted the dictator game in the presence of, or without, a painting of stylized eyes. The participants were then asked to complete a post-experimental questionnaire designed to investigate what they were thinking when they decided the amount of money to offer the recipient and how they perceived the experimental situation. Participants in the eye condition allocated more money to the recipient than did those in the control condition. This effect was not mediated by fear of punishment but by the expectation of a reward. Moreover, the results suggested that the participants expected their actions would enhance their reputation in the eyes of a third party.

Redan Adam Smith noterade att detta med att ha ett gott rykte är viktigt för människor: se t.ex. bokkapitlet ”Good Conduct in the Great Society: Adam Smith and the Role of Reputation”.

Existerar skönhetssömn?

Det finns en gammal föreställning om att sömn är gynnsam för hur vacker man ter sig för andra. Nu visar den svenska studien ”Beauty Sleep: Experimental Study on the Perceived Health and Attractiveness of Sleep Deprived People”, publicerad i British Medical Journal, att denna föreställning verkar ha fog för sig:

Our findings show that sleep deprived people appear less healthy, less attractive, and more tired compared with when they are well rested. This suggests that humans are sensitive to sleep related facial cues, with potential implications for social and clinical judgments and behaviour.

Denna positiva effekt av sömn kanske något kan dämpa den irritation man annars lätt kan känna över att behöva sova.

Hur få barn att äta grönsaker?

Det har blivit vanligt bland många nationalekonomer att se med viss skepsis på förmågan att generera gott beteende med materiella incitament. Sådana kan förstöra den inneboende motivation människor kan ha för att göra gott, menar man. En ny studie, ”Eating for Pleasure or Profit: The Effect of Incentives on Children’s Enjoyment of Vegetables”, publicerad i Psychological Science, undersöker om detta stämmer för en viktig typ av vardagssituation: barns grönsaksätande. Studien jämför effekten av materiella incitament, sociala incitament och inga incitament och finner:

Liking increased more in the three intervention conditions than in the control condition, and there were no significant differences between the intervention conditions. These effects were maintained at follow-up. Children in both reward conditions increased consumption, and these effects were maintained for 3 months; however, the effects of exposure with no reward became nonsignificant by 3 months. These results indicate that external rewards do not necessarily produce negative effects and may be useful in promoting healthful eating.

Onekligen en intressant slutsats — och en användbar upplysning för föräldrar.

Kristendom och rasism

Ofta har människor en bild av religion som en god kraft i samhället, som verkar i riktning mot tolerans och acceptans. Så är inte alltid fallet, enligt den nya studien ”Priming Christian Religious Concepts Increases Racial Prejudice”, publicerad i Social Psychological and Personality Science:

Positive correlations have been found between several self-report measures of religiousness and racial prejudice; however, no experiment has yet examined the direct effect of religion on racial attitudes. In the current studies, persons were subliminally primed with Christian or neutral words. Then covert racial prejudice (Study 1) and general negative affect toward African-Americans (Study 2) were assessed. Participants subliminally primed with Christian words displayed more covert racial prejudice against African-Americans (Study 1) and more general negative affect toward African-Americans (Study 2) than did persons primed with neutral words.

De kristna kodord som användes, och som visades i 35 ms, var: ”Bible, faith, Christ, church, gospel, heaven, Jesus, Messiah, prayer, and sermon”. En möjlig förklaring till resultatet skulle kunna vara att religion har en tendens att skapa ett vi-och-dem-tänkande:

These findings suggest that ”‘religious prosociality is not extended indiscriminately: the ‘dark side’ of within-group cooperation is between-group competition and conflict. The same mechanisms involved in in-group altruism may also facilitate out-group antagonism” (Norenzayan & Shariff, 2008, p. 62).

I vilket fall är religion ingen garanti för ”godhet”: det kan t.o.m. förhålla sig så att religion förstärker eller skapar negativa förhållningssätt, attityder och beteende mot andra människor.

Effekten av en vacker kvinna

Jag har tidigare rapporterat om hur manliga schackspelare påverkas av vackra kvinnliga motspelare. En ny studie, ”The Presence of an Attractive Woman Elevates Testosterone and Physical Risk Taking in Young Men”, publicerad i Social Psychological and Personality Science, finner att unga skejtarkillar också påverkas:

The results of this field experiment provide evidence that young men take greater physical risks when in the presence of an attractive woman and that increases in circulating testosterone partially explain this effect. Such displays of physical risk taking might best be understood as hormonally fueled advertisements of health and vigor aimed at potential mates and signals of strength, fitness, and daring intended to intimidate potential rivals. The finding that increased risk taking led to both more successes and more crashes suggests that although sexual displays in human males might be adaptive in terms of reproductive success, they might also be costly in terms of survival, as has been found in other species (Hunt et al., 2004). Other instances of physical risk taking that contribute to men’s early mortality, such as dangerous driving and physical aggression, might also be influenced by increases in testosterone brought about by the presence of attractive women. The possibility that male risk taking emerges in part because of an adaptive legacy that wages survival against reproductive success offers a Darwinian perspective on the causes of such costly expressions of risk taking.

Människan tycks i hög grad fungera som andra djur och följa biologiska impulser. Några reflexioner:

  • I vilken mån kan och bör impulser av detta slag medvetandegöras och ifrågasättas? (Jag har Paglia i åtanke.)
  • Hur påverkas mäns beteende och prestationer av enkönade miljöer, såsom internatskolor, fängelser, idrottslag och kloster? Blir de mer passiviserade i sådana?
  • Hur skiljer sig män som inte tävlar om kvinnors gunst, t.ex. sådana som lever i celibat och homosexuella, från skejtarpojkarna?

Se även inlägget ”Skejtarkulturen är fascinerande”.

Hur får man andra att ge?

Om du arbetar för en välgörenhetsorganisation, eller om du själv behöver tillskott i kassan, kan det vara bra att ta del av resultatet från den experimentella studien ”The Influence of Verbal Responses to Common Greetings on Compliance Behavior: The Foot-In-The-Mouth Effect”, publicerad i Applied Social Psychology:

Before you ask anyone for a donation, you first ask them how they’re feeling. After they tell you they’re feeling good, and you tell them you’re glad they’re feeling good, they’ll be more likely to contribute to helping someone who isn’t.

Jag har en känsla av att amerikaner är bättre på att nyttja denna psykologiska mekanism än svenskar. Å andra sidan kanske marginaleffekten är större här, där denna typ av emotionella bemötande är mer sällsynt.

Påverkas läkare av patienters utseende?

Hur påverkas vi av andras utseende? Behandlar vi fula annorlunda än vackra? Jag gör det definitivt. Även läkare, som det verkar, enligt studien ”Are Physicians’ Ratings of Pain Affected by Patients’ Physical Attractiveness?”, publicerad i Social Science & Medicine:

The results showed that physician’s ratings of pain were influenced both by attractiveness of patients and by nonverbal expressions of pain. Unattractive patients, and patients who were expressing pain, were perceived as experiencing more pain, distress, and negative affective experiences than attractive patients and patients who were not expressing pain. Unattractive patients also received higher ratings of solicitude on the doctor’s part and lower ratings of health than attractive patients. Physician’s assessments of pain appear to be influenced by the physical attractiveness of the patient.

I det här fallet är det dock inte klart om det är en fördel att vara vacker. Vill man inte, som patient, att läkaren ska uppfatta det som att man upplever smärta?

Vilka anser att moralen är relativ?

Joshua Knobe rapporterar om forskningsresultat som tyder på att de som tror på objektiv moral skiljer sig från dem som tror på relativ moral:

People are more inclined to be relativists when they score highly in openness to experience, when they have an especially good ability to consider multiple possibilities, when they have matured past childhood (but not when they get to be middle-aged).

Detta resultat underminerar uppfattningen att ”människor i allmänhet” tror på existensen av objektiv moral. Vissa har en sådan tro; andra har det inte; och det finns kognitiva och psykologiska — snarare än strikt filosofiska — skillnader mellan grupperna som tycks kunna bidra till att förklara de olika synsätten. Knobes egen forskning visar dessutom att människor har en tendens att bli mer relativistiska när de beaktar konflikter om moral som innefattar personer från annorlunda kulturer (eller planeter):

[W]hen participants are asked to consider individuals who come at the issue from wildly different perspectives, they end up concluding that these individuals could have opposite opinions without either of them being in any way wrong. This result seems strongly to suggest that people can be drawn under certain circumstances to a form of moral relativism.

Intressant hur experimentell forskning gör insteg, inte bara i nationalekonomin utan också i filosofin.

Ögon som ser dig

Ögon kan ha en stark effekt på människor. Till exempel verkar de kunna få oss att bete oss mer hänsynsfullt mot andra, enligt den nya studien ”Effects of Eye Images on Everyday Cooperative Behavior: A Field Experiment”, kommande i Evolution and Human Behavior:

Laboratory studies have shown that images of eyes can cause people to behave more cooperatively in some economic games, and in a previous experiment, we found that eye images increased the level of contributions to an honesty box. However, the generality and robustness of the eyes effect is not known. Here, we extended our research on the effects of eye images on cooperative behavior to a novel context—littering behavior in a university cafeteria—and attempted to elucidate the mechanism by which they work, by displaying them both in conjunction with, and not associated with, verbal messages to clear one’s litter. We found a halving of the odds of littering in the presence of posters featuring eyes, as compared to posters featuring flowers. This effect was independent of whether the poster exhorted litter clearing or contained an unrelated message, suggesting that the effect of eye images cannot be explained by their drawing attention to verbal instructions. There was some support for the hypothesis that eye images had a larger effect when there were few people in the café than when the café was busy. Our results confirm that the effects of subtle cues of observation on cooperative behavior can be large in certain real-world contexts.

Jag antar att detta är en evolutionärt utvecklad reaktion, att vilja undvika att observeras som normbrytare. Det vore intressant att jämföra hur effekten av ett par ögon skiljer sig från en övervakningskamera bakom vilken riktiga ögon finns. Det vore också intressant att studera dem som inte låter sig påverkas av ett par ögon. Vad kännetecknar deras beteendemönster?

Se även inlägget ”Tilltagande nedskräpning”.

Beter sig människor dåligt när det är enkelt?

Moraliska teorier utgår ofta från strikta regler som ska gälla i alla situationer. ”Du skall icke stjäla” är ett exempel. Men följer människor i praktiken den typen av dogmatiska regler — eller är deras faktiska beteende mer beroende av situation? Det senare får stöd i den nya studien ”Active Transgressions and Moral Elusions: Action Framing Influences Moral Behavior”, publicerad i Social Psychological and Personality Science:

In Study 1, participants were more likely to help a student with a disability if they were asked directly than if they were passively presented with the opportunity to help. In Study 2, participants completing a math task cheated less when cheating involved an action on their part rather than an omission. This research indicates that individuals are less likely to transgress if the transgression is explicit …

Är detta något att förfasa sig över? Kanske, men härdad som jag är lyser förfasandet med sin frånvaro i mitt fall. Det rationella tycks mig istället att vara att ta till sig dessa insikter om hur människor beter sig, särskilt när man utformar olika system. Om man t.ex. vill att människor tar ställning till att registrera sig i Donationsregistret kan det vara mer verkningsfullt att tvinga dem att svara ja eller nej, förslagsvis i samband med att de skaffar id-kort eller körkort, istället för att mer passivt erbjuda dem en möjlighet att ta ställning.

Påverkbara könsskillnader

Det är välkänt att det föreligger könsskillnader inom naturvetenskaperna, i regel till männens fördel. Är könsskillnader i prestation svåra att förändra? Det verkar inte så. En ny studie, ”Reducing the Gender Achievement Gap in College Science: A Classroom Study of Values Affirmation”, publicerad i Science, undersöker om könsskillnader mellan fysikstudenter går att påverka med en psykologisk metod:

In this randomized double-blind study, 399 students either wrote about their most important values or not, twice at the beginning of the 15-week course. Values affirmation reduced the male-female performance and learning difference substantially and elevated women’s modal grades from the C to B range. Benefits were strongest for women who tended to endorse the stereotype that men do better than women in physics. A brief psychological intervention may be a promising way to address the gender gap in science performance and learning.

I denna figur jämförs tenta- och fysiktestresultat för dem som fick genomgå värderingsövningen med en kontrollgrupp:

Denna studie tycker jag är hoppingivande, i det att den klargör att könsskillnader inte är omöjliga att förändra. Metoden i fråga tar bara 15 minuter att använda. Frågan är hur många (manliga?) föreläsare som är villiga att använda metoder av det här slaget för att hjälpa sina kvinnliga studenter. Kanske måste föreläsarna först genomgå något slags träning? Nå, studien rör nybörjarstudenter i fysik. En vidare fråga är om könsskillnader bland de allra bästa fysikerna går att eliminera med psykologiska metoder av detta slag. Kan man tänka sig att könsskillnader blir svårare att eliminera ju högre upp man kommer? Det kan i vilket fall inte skafa om fler kvinnliga studenter hjälps, genom psykologiska metoder, att prestera bättre. Vissa av dem kommer säkert att nå längre också som forskare därigenom.

Se även inläggen ”Olympiad för intelligenta”, ”Bland de bästa matematikerna dominerar pojkar”, ”De sämsta och bästa är pojkar”, ”Könsskillnader i matematik”, ”Kvinnor i naturvetenskap” och ”Professorns kön påverkar kvinnliga studenter”.

Folkomröstning under ed

När man frågar människor hur mycket de är beredda att betala för en kollektiv nyttighet visar det sig att de ofta svarar annorlunda i en hypotetisk än i en verklig situation. Detta kallas hypothetical bias. I regel uppges betalningsviljan vara större i den hypotetiska situationen. Hur kan man reducera det här problemet och bättre få veta människors faktiska värdering av potentiella projekt? I en ny studie, ”Referenda under Oath”, framförs hypotesen att personer som skriver under en ed kommer att ange en mer sanningsenlig värdering än andra. I ett experiment lät forskarna vissa deltagare skriva under denna ed (medan andra deltagare inte gjorde det):

Hade eden någon effekt?

Our results suggest the oath can work to eliminate the hypothetical bias: the oath causes hypothetical “yes” response rates to significantly decrease, while real “yes” response rates remained statically identical. Having subjects (freely) sign an oath to provide honest answers makes them more likely to do so even without any actual economic commitment.

Se där. Bör jag överge mitt motstånd mot att avge löften nu? Åtminstone bör jag fundera på att sluta försöka övertyga andra om att inte avge löften.

Positiv effekt av avundsjuka?

Människor har olika mycket och lyckas olika väl i livet. Det kan ge upphov till avundsjuka. Normalt sett ses avund med skepsis, men givet skillnader mellan människor kanske den inte behöver vara så dålig. Enligt den nya studien ”Warding Off the Evil Eye: When the Fear of Being Envied Increases Prosocial Behavior”, publicerad i Psychological Science, har (elakartad) avundsjuka effekter på de avundades beteende:

The fear of being envied makes people act prosocially, in an attempt to ward off the potentially destructive effects of envy. In three experiments, people who were in a superior position and could be envied were more likely than control participants to give time-consuming advice to a potentially envious person or to help a potentially envious person pick up erasers she had accidentally scattered. However, helping behavior increased only if envy was likely to be malicious rather than benign. People who were better off did not increase their helping behavior toward people in general, but increased their helping only toward the potentially envious. This finding is consistent with the idea that the better off act more prosocially as an appeasement strategy. The fear of being envied serves useful group functions, because it triggers prosocial behavior that is likely to dampen the potentially destructive effects of envy and simultaneously helps to improve the situation of people who are worse off.

Jag finner resultatet fascinerande. Hur ska det utvärderas? Som jag ser det kan man tänka sig (1) en situation utan avundsjuka; (2) en situation med avundsjuka utan att detta gör de avundade mer prosociala; (3) en situtation med avundsjuka som gör de avundade mer prosociala; och (4) en situation med avundsjuka som undanröjer grunden för avundsjuka. Jag är oklar över hur dessa fyra alternativa situationer ska rangordnas i termer av social välfärd.

Ett par funderingar:

  • Antagligen är (3) bättre än (2), i alla fall i ett statiskt perspektiv. I ett mer dynamiskt perspektiv är jag inte så säker. Vore jag marxist skulle jag t.ex. oroa mig för att (3) gör (4) mindre sannolik, dvs. om avundsjukan leder till snällare beteende på en del områden som lugnar de avundsjuka kanske det gör det mindre sannolikt att den fundamentala grunden för avundsjukan (t.ex. privat ägande och ojämlik fördelning därav) åtgärdas. Detta resonemang har vissa likheter med vissa marxisters tveksamhet inför välfärdsstaten.
  • (1) kan låta lockande, inte minst för en liberal, i den mån avundsjuka faktiskt utgör grund för omfördelning, men i ett dynamiskt perspektiv kanske avundsjuka fyller en funktion, i det att den ger vissa människor motivation att anstränga sig hårt och förbättra sin situation. Frånvaro av avundsjuka skulle, enligt detta resonemang, kunna passivisera. Kanske är (3) trots allt att föredra: avundsjuka finns kvar (liksom de för en liberal mindre problematiska grunderna för den), men dess negativa effekter dämpas något, vilket inte minst gör (4) mindre sannolik.

Jag är för övrigt själv ibland avundsjuk.

Ipred-lagens effekter

Upprördheten mot Ipred-lagen var stor i många kretsar då den infördes 1 april 2009. Då var effekterna av lagen okända; nu vet vi mer. I den nya studien ”Piracy, Music and Movies: A Natural Experiment” undersöker Adrian Adermon och Che-Yuan Liang hur lagen har påverkat omfattningen av illegal fildelning och försäljning av musik och film:

We find that the reform decreased Internet traffic by 18 percent during the subsequent six months. It also increased sales of physical music by 27 percent and digital music by 48 percent. Furthermore, it had no significant effects on the sales of theater tickets or DVD movies. The results indicate that pirated music is a strong substitute for legal music whereas the substitutability is less for movies.

Studien är metodologiskt innovativ, bl.a. i det att den jämför utvecklingen i Sverige, där Ipred-lagen infördes, med den i Norge och Finland, som inte fick en motsvarande lag. Nå, ser man till resultatet i studien tycks det alltså som om ”fritt fram” för fildelning av musik har högst märkbara, negativa effekter på ersättningen till musikens upphovsmän (i alla fall på kort sikt; effekterna var i hög grad borta efter sex månader). Om dessa effekter är bra eller dåliga kan förstås diskuteras — se de tidigare inläggen ”Splittring om fildelning”, ”Behövs upphovsrätt för musik?”, ”Gynnas kreativiteten av långt upphovsrättsskydd?” och ”Fildelningens välfärdseffekter” — men ett första steg i en sådan diskussion är att veta vilka effekterna är. Denna studie tar fram sådan kunskap och är därför värdefull.

Se även inlägget ”Vad påverkar piratkopiering?”.

Värre brott, svagare straff

Hur resonerar människor om sambandet mellan brott och straff? En ny studie, ”The Scope-Severity Paradox: Why Doing More Harm Is Judged to Be Less Harmful”, publicerad i Social Psychological and Personality Science, antyder att resonemangen ofta är paradoxala:

Punishment should be sensitive to the severity of the crime. Yet in three studies the authors found that increasing the number of people victimized by a crime actually decreases the perceived severity of that crime and leads people to recommend less punishment for crimes that victimize more people. … [T]he scope-severity paradox is a robust, real-world effect. They collected archival data of actual jury verdicts spanning a 10-year period and found that juries required defendants to pay higher punitive damages when their negligent behavior harmed fewer people.

Forskarna menar alltså att denna paradox uppkommer därför att människor, när de bedömer brott, finner brott mer allvarliga om de är lättare att sätta sig in i och identifiera sig med, i regel genom att färre drabbas. Detta påminner om resultat som tyder på att kön och sexuell läggning påverkar straffutdelningen, trots att brottet är detsamma. Nu är det förvisso inte självklart att ”värre brott, hårdare straff” är en eftersträvansvärd princip: det viktiga, enligt mitt förmenande, är att straff utformas optimalt.

Att lita på de sina

Tidigare forskning har identifierat ett negativt samband mellan starka familjer och tillit till människor i allmänhet. En möjlig förklaring skulle kunna vara att om man växer upp inom ramen för en liten, stark gemenskap lär man sig att främst lita på ”de sina” och misstro ”de andra”. En ny studie, ”Do Strong Family Ties Inhibit Trust?”, publicerad i JEBO, finner också stöd för ett sådant negativt samband:

We provide direct evidence that people with strong family ties have a lower level of trust in strangers than people with weak family ties, and argue that this association is causal. We also investigate the mechanisms that underlie this effect, and provide evidence that these revolve around the level of outward exposure: factors that limit exposure limit subjects’ experience as well as motivation to deal with strangers. Our findings are based on experimental data derived from a new design of the ‘trust game’ combined with panel survey data, both drawn from a sample of the British population.

Eftersom tillit till människor i allmänhet enligt forskningen är positivt relaterad till en rad av många högt värdesatta utfall, som tillväxt, hälsa, ärlighet och lycka, torde dessa nya resultat kunna ligga till grund för att ifrågasätta ett alltför starkt vaktslående om family values. Starka familjeband medför, som det verkar, en social kostnad.

Misstänksamhet mot utländsk brytning

Att lita mindre på utsagor framförda av en person med utländsk brytning kan ha med misstro mot det främmande att göra. En ny studie, ”Why Don’t We Believe Non-Native Speakers? The Influence of Accent on Credibility”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology, visar dock att det snarare kan handla om att det blir kognitivt svårare att behandla det som sägs:

Non-native speech is harder to understand than native speech. We demonstrate that this “processing difficulty” causes non-native speakers to sound less credible. People judged trivia statements such as “Ants don’t sleep” as less true when spoken by a non-native than a native speaker. When people were made aware of the source of their difficulty they were able to correct when the accent was mild but not when it was heavy. This effect was not due to stereotypes of prejudice against foreigners because it occurred even though speakers were merely reciting statements provided by a native speaker.

Detta resultat utgör en faktor som får mig att vilja bo kvar i Sverige: att inte uppfattas som lika trovärdig som andra enbart pga. det sätt man uttalar ord är (för mig) en stor kostnad. Resultatet får mig också att fundera på om man bör lägga mer kraft på att arbeta bort brytningar i språkundervisning. (Det kanske förutsätter lärare utan brytning, och sådana är, enligt min personliga erfarenhet, sällsynta.) Slutligen: om man talar med utländsk brytning talar det måhända för arbeten där man främst uttrycker sig i skrift snarare än i tal.

Är altruister populära?

Nej, inte nödvändigtvis. Man skulle kunna tro att personer som beter sig på ett sätt som gynnar gruppen de ingår i välkomnas av alla, men den nya studien ”The Desire to Expel Unselfish Members from the Group”, publicerad i Journal of Personality and Social Psychology, finner att så inte är fallet. Tvärtom ratas väldigt altruistiska gruppmedlemmar, enligt flera experiment. Forskarna förklarar varför:

Parks and Stone found that unselfish colleagues come to be resented because they ”raise the bar” for what is expected of everyone. As a result, workers feel the new standard will make everyone else look bad. It doesn’t matter that the overall welfare of the group or the task at hand is better served by someone’s unselfish behavior, Parks said.

Människor tycks alltså inte bara beakta absoluta effekter av beteende, i det här fallet att alla får det bättre av altruisternas insatser, utan också relativa effekter, hur de själva framstår i förhållande till andra.

Att slippa gråt

Gråter du lätt och vill slippa göra det? Då kanske det kan vara idé att försöka få tag på lite paroxetin:

Frederick van der Veen’s team at the Erasmus Medical Centre in Rotterdam, the Netherlands, gave 25 female volunteers a single dose of either paroxetine – a selective serotonin reuptake inhibitor (SSRI) which briefly increases serotonin levels – or a placebo. Four hours later they were asked to watch one of two emotional movies: Brian’s Song, in which the hero dies of cancer, or Once Were Warriors, about domestic violence, and to indicate if, and to what extent certain scenes had made them cry. On another day, the women watched the second film with their treatments swapped over. ”It didn’t matter which movie they saw, we saw a strong and consistent effect of paroxetine,” says van der Veen, who presented the results at the Forum of European Neuroscience in Amsterdam last week. ”Higher serotonin levels lead to less crying.”

Se även inläggen ”Tårar i ögonen av bok eller film”, ”Är det  bra att gråta?” och ”Förmåga till fantasi”.

Rena händer, rena sinnen

Som läsare av denna blogg känner till vurmar jag för renlighet, särskilt för händer. En känsla av fysisk renhet kan medföra en oavsedd konsekvens, enligt den nya studien ”A Clean Self Can Render Harsh Moral Judgment”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology:

Physical cleanliness has many medical benefits, such as protection from the dangers of contagion. We explore a potential unintended consequence of cleanliness. Given the metaphorical association between physical cleanliness and moral purity (Zhong & Liljenquist, 2006), we contend that a clean self may also be linked to a virtuous self. This enhanced moral self-perception can in turn license harsher moral judgment. Three experiments found that cleanliness, whether induced via physical cleansing or through a visualization task, licensed severe judgment on morally contested issues such as abortion and pornography.

Man skulle kunna tänka sig att det inte är känslan av fysisk renhet som ger intolerans, utan att det finns en bakomliggande faktor som får vissa att vilja hålla sig (och andra) rena såväl på det fysiska som på det ”moraliska” området. Men om valet står mellan medmänniskor som har rena händer och medmänniskor som är toleranta mot abort och porr, vad ska man då välja?

Är kyrkobesökare ärliga?

Det finns en föreställning om att religion är bra i ett samhälle därför att den ger en grund för moraliskt beteende. Stämmer det? En österrikisk studie, ”Honesty on the Streets — A Natural Field Experiment on Newspaper Purchasing”, ger vid handen att den uppfattningen inte är självklart sann. Undersökningen bestod av att låta människor oövervakat välja hur mycket de skulle betala för en söndagstidning, där priset angavs till 60 cent. I en enkät fann forskarna bl.a. följande:

People who regularly attend service at church pay 22.1 cents less for the Sunday tabloid … This is a large effect, and we can only speculate with regard to its reasons. One reason might be that the church attendees lacked the coin money to make a proper payment. Active religious participation is high in the region, and on a typical Sunday morning it is plausible that many people might have donated some of their coin money to the church. Of course, this explanation does not change the fact that church attendees are particularly dishonest when paying for the newspaper. Another possible explanation is that the church attendees share relevant social traits. Gneezy (2005) found that honesty interacts with social preferences towards the person who benefits from one’s honesty. According to this explanation, a typical church attendee might believe that it would do little harm to the wealth of the publisher if he does not pay for the paper.

Åtminstone kan de kristna fuskarna antas vara ärliga när de tillfrågas om vad de betalade. Alltid något, men de utgör knappast på det hela taget ett moraliskt föredöme.

Tips: Tobias Heldt.

Undervisning på nätet

I takt med att antalet studenter på universiteten ökar kanske undervisning på nätet kommer att öka i popularitet. Det kan vara ett billigt sätt att förmedla undervisning. Frågan är om kvaliteten på undervisningen är lika bra. I en ny experimentell studie, ”Is It Live or Is It Internet? Experimental Estimates of the Effects of Online Instruction on Student Learning”, undersöks detta:

Students in a large introductory microeconomics course at a major research university were randomly assigned to live lectures versus watching these same lectures in an internet setting, where all other factors (e.g., instruction, supplemental materials) were the same. … [W]e find modest evidence that live-only instruction dominates internet instruction. These results are particularly strong for Hispanic students, male students, and lower-achieving students.

Det högre mått av struktur och den högre grad av interaktivitet som schemalagda liveföreläsningar innebär tycks alltså kunna resultera i bättre studieresultat, i alla fall för vissa studentgrupper. (Detta påminner mig om resultat som antyder att betyg kan vara särskilt viktiga för pojkar med lågutbildade föräldrar.) Även om effekterna inte är jättestora, även om de pengar som sparas skulle kunna användas för studiestödjande åtgärder av annat slag och även om man skulle kunna variera det sätt på vilket nätföreläsningarna ges, tycks det ändå påkallat med viss försiktighet innan nätföreläsningar tas i bruk.

Den fria viljans psykologi

Hur kommer det sig att vissa tror, och att andra inte tror, att människor har en fri vilja? Kan det i viss mån bero på psykologiska, i kontrast mot filosofiska, orsaker? En ny experimentell studie, Distance, Anger, Freedom: An Account of the Role of Abstraction in Compatibilist and Incompatibilist Intuitions”, accepterad för publicering i Philosophical Psychology, finner att människors intuitioner på detta område påverkas av hur abstrakt en viss frågeställning är.

I ett av experimenten fick deltagarna först läsa en text som sades vara från en föreläsning — där vissa fick veta att de skulle få höra den ”om några dagar” och där andra fick veta att de skulle få höra den ”om några år”. I föreläsningen angavs först att det är fastslaget av vetenskapsmän att universum är deterministiskt; sedan berättades om Bill:

Bill became attracted to his secretary, and he decided that the only way to be with her would be to kill his wife and 3 children. Knowing that it would be impossible to escape from his house in the event of a fire, he set up a device in his basement that burned down the house and killed his family.

De fick därefter ange hur de skulle besvara denna fråga ”om några dagar” (vissa deltagare) eller ”om några år” (övriga deltagare):

Assuming these scientists are right, when Bill decided to set the fire, was that a decision he made freely?

Svaren angavs på en skala från 1 (helt ofri) till 7 (helt fri). Det visar sig att resultaten skiljer sig åt mellan dem som ska besvara frågan i närtid och dem som ska besvara frågan långt in i framtiden:

As hypothesized, participants in the distant condition attributed lower levels of free will to Bill (M=4.90 (SD=2.43) for distant and M=5.89 (SD=1.94) for near; t(113)=-2.41, p=.02, all tests two-tailed). … A judgment made in the near future is based more on anger, whereas a judgment made in the distant future is based more on cognitive considerations.

En implikation av denna studie är att våra uppfattningar i filosofiska frågor nog inte enbart bör ses som bestämda av förnuftsmässig analys: vi påverkas av subtila faktorer av olika slag. (Är detta resultat om hur våra uppfattningar bestäms i sig ett argument för att vi inte har fri vilja?)

Hur skulle du själv besvara frågan förresten? (Nu.)

Se även inläggen ”Tron på den fria viljan är universell””Varför tror vissa på fri vilja?” och ”Dilbert om fri vilja”.

En fara med deliberativ demokrati

För några år sedan var deliberativ demokrati en populär normativ teori (och förespråkades t.ex. på flera ställen i Demokratiutredningens betänkande). Grundidén är att en demokrati, för att vara levande, kräver ett deltagarinslag, där medborgarna gemensamt diskuterar politikens innehåll. En ny studie, ”Participatory Decision Making: A Field Experiment on Manipulating the Votes”, visar på en fara med en sådan typ av demokrati:

Many believe that deliberative democracy, where individuals discuss alternatives before voting on them, should result in collectively superior outcomes because voters become better informed and decisions are justified using reason. These deliberations typically involve a moderator, however, whose role has been under-examined. We conduct a field experiment to test the effects moderators may have. Participants in a class of 107 students voted on options over their writing and exam requirements. Before voting, they participated in group discussions of about five people each with one moderator. Some (randomly assigned) moderators remained neutral throughout, while others made limited interventions, supporting a specific option. We find a substantial moderator effect. Our experiment is structured like deliberations used world-wide to make community decisions and thus should have some external validity. The results indicate that if organized interest groups had influence over moderators, they might be able to hijack a deliberative decision-making process.

Mitt intryck av litteraturen om deliberativ demokrati är att den tenderar att lite naivt tro att de gemensamma diskussionerna med nödvändighet leder till bättre politiska beslut, och jag ser denna studie som en förtjänstfull påminnelse om att så inte behöver vara fallet. Den institutionella inramningen behöver analyseras noga för att klargöra effekterna av medborgardeltagande av olika slag.

Jag rekommenderar även artiklarna ”Hayekian Political Economy and the Limits of Deliberative Democracy” (av min gode vän Mark Pennington) och ”The Communicative Character of Capitalistic Competition: A Hayekian Response to the Habermasian Challenge” (av min gode vän Michael Wohlgemuth), som utgör två ytterligare kritiska röster med bas i Hayeks förståelse av hur marknad respektive politik fungerar, samt böckerna Deliberative Democracy och Why Deliberative Democracy?, som presenterar argument för deliberativ demokrati.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Tabu mot incest

I de flesta kulturer finns ett tabu mot incest. Orsaken till det är omdebatterad: Edvard Westermarck ansåg orsaken vara biologisk (en anpassning med syfte att öka genetisk diversifiering), medan Sigmund Freud ansåg den vara kulturell (ett sätt för att motverka de incestuösa tendenser som han menade finns hos de flesta). En ny studie, ”Westermarck, Freud, and the Incest Taboo: Does Familial Resemblance Activate Sexual Attraction?”, publicerad i Personality and Social Psychology Bulletin, tycks ge Freud rätt:

Evolutionary psychological theories assume that sexual aversions toward kin are triggered by a nonconscious mechanism that estimates the genetic relatedness between self and other. This article presents an alternative perspective that assumes that incest avoidance arises from consciously acknowledged taboos and that when awareness of the relationship between self and other is bypassed, people find individuals who resemble their kin more sexually appealing. Three experiments demonstrate that people find others more sexually attractive if they have just been subliminally exposed to an image of their opposite-sex parent (Experiment 1) or if the face being rated is a composite image based on the self (Experiment 2). This finding is reversed when people are aware of the implied genetic relationship (Experiment 3).

Dvs. kännedom om genetiskt släktskap minskar graden av sexuell upphetsning, medan genetiskt släktskap som är dolt ökar graden av sådan upphetsning. Detta är skrämmande forskningsresultat för de av oss som omfattas av ett tabu mot incest.

Som alltid förespråkar jag emellertid rationell analys, vilket ger upphov till tre frågor:

  1. När någon förfasas över incest anförs ofta synbart rationella skäl, som ”det ökar sannolikheten för genetiska skador på avkomman”. Antag att två närbesläktade personer båda är sterila. Är då sexuell aktivitet dem emellan moraliskt fel? De som svarar ”ja” kan, mot bakgrund av de nya forskningsresultaten, tänkas resonera i enlighet med känslomässigt inlärda reaktioner utan saklig grund.
  2. Antag att två icke-besläktade personer försöker skaffa barn med kännedom om förhöjd risk för skador på det eventuella barnet (t.ex. Downs syndrom eller hjärtproblem). Är detta moraliskt fel? De som förkastar incestuösa förhållanden med argumentet att de innefattar förhöjd risk för skador på eventuell avkomma men som svarar ”nej”på denna fråga tycks mig inkonsekventa.
  3. Bör incestuösa förhållanden vara olagliga? Det anser jag inte. Däremot kan man fundera på om det inte är rimligt att stigmatisera försök att skaffa barn inom ramen för sådana förhållanden (precis som i alla förhållanden där förhöjd risk för skador på eventuella barn kan konstateras). I den mån en villighet att testa fostret och att abortera vid förekomst av skador finns, kan grunden för stigmatiseringen dock falla.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Olycklig av mycket pengar

Jag har noterat en negativ effekt av att bo på femstjärninga hotell, äta på gourmetrestauranger och att flyga i business class: jag blir lätt missnöjd med tjänster av lägre kvalitet. En ny studie, ”Money Giveth, Money Taketh Away: The Dual Effect of Wealth on Happiness”, publicerad i Psychological Science, finner apropå det följande:

This study provides the first evidence that money impairs people’s ability to savor everyday positive emotions and experiences. In a sample of working adults, wealthier individuals reported lower savoring ability (the ability to enhance and prolong positive emotional experience). … [W]e found that participants exposed to a reminder of wealth spent less time savoring a piece of chocolate and exhibited reduced enjoyment of it compared with participants not exposed to wealth. This article presents evidence supporting the widely held but previously untested belief that having access to the best things in life may actually undercut people’s ability to reap enjoyment from life’s small pleasures.

Är det då inte bättre att nöja sig med det enkla livet? Kanske det. John Stuart Mill var inne på en sådan linje:

I have learned to seek my happiness by limiting my desires, rather than in attempting to satisfy them.

En annan möjlig väg framåt är att uppleva tillväxt i den mängd pengar man har. Adam Smith ansåg att det gav möjlighet till lycka — genom att ständigt få det bättre kan allt högre förväntningar tillfredsställas, gång på gång på gång. Eftersom jag har svårt för att se mig som buddhistisk munk — har man väl smakat det goda livet är det svårt att släppa taget om det — får jag hoppas på tillväxt för egen del.

Addendum. En allmän fördel av ett samhälle där människor inte nöjer sig med det enkla livet är innovationer som gynnar mänskligheten i stort. Om alla hela tiden är nöjda med vad de har skulle ekonomisk utveckling stanna av: se de tidigare inläggen ”Att få det bättre än andra” och ”Ett samhälle utan social rörlighet”. I så måtto tror jag att det enkla livet är en ”lyx” man kan unna sig så länge de flesta andra inte gör det.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Diskriminering av vackra

Forskning visar att vackra människor uppfattas och behandlas annorlunda än fula människor. Detta gäller såväl på det ekonomiska som på det politiska området. I regel gynnas man av skönhet. En ny studie, ”Don’t Hate Me Because I’m Beautiful”, accepterad för publicering i Journal of Experimental Social Psychology, visar emellertid att man får se upp, som vacker, när man möter personer av samma kön:

The current research demonstrates that the nature of this bias depends on whether one is evaluating a member of the same sex or the opposite sex. Experiment 1 (N = 2639) investigated selection of scholarship applicants and demonstrated that a pro-attractiveness bias held only for selection of opposite-sex scholarship applicants; no such bias was observed for highly attractive same-sex applicants. Experiment 2 (N = 622) investigated evaluations of prospective job candidates and demonstrated again that pro-attractiveness bias was observed only for opposite-sex candidates; participants discriminated against highly attractive same-sex candidates.

Forskarna menar att mindre vackra kan känna sig hotade av vackra personer av samma kön och därför behandlar dem negativt. Om de vackra vill dra fördel av sitt utseende i ansökningssituationer får de försöka hitta utvärderare av motsatt kön — eller homosexuella av samma kön.

Se även inlägget ”Diskrimineras fula?”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Musikens sociala funktion

De flesta människor jag känner tycker om musik. Hur kommer det sig? En ny studie, ”Joint Music Making Promotes Prosocial Behavior in 4-Year-Old Children”, publicerad i Evolution and Human Behavior, anför en evolutionär teori som rör musikens förmåga att binda samman:

Humans are the only primates that make music. But the evolutionary origins and functions of music are unclear. Given that in traditional cultures music making and dancing are often integral parts of important group ceremonies such as initiation rites, weddings or preparations for battle, one hypothesis is that music evolved into a tool that fosters social bonding and group cohesion, ultimately increasing prosocial in-group behavior and cooperation. Here we provide support for this hypothesis by showing that joint music making among 4-year-old children increases subsequent spontaneous cooperative and helpful behavior, relative to a carefully matched control condition with the same level of social and linguistic interaction but no music. Among other functional mechanisms, we propose that music making, including joint singing and dancing, encourages the participants to keep a constant audiovisual representation of the collective intention and shared goal of vocalizing and moving together in time — thereby effectively satisfying the intrinsic human desire to share emotions, experiences and activities with others.

Jag finner resultaten och tesen rimliga. Det är nog ingen slump att organisationer — alltifrån staten till kyrkor och revolutionära kampgrupper — använder sig av musik för att försöka skapa enhet och glöd. Vad sägs om ”Rule Britannia” som exempel?

Själv blir jag, som individualist-atomist-autonomist, nervös av musikens förmåga att verka i riktning mot gemenskap och närhet. Det kanske kan förklara varför musiken inte spelar en så stor roll i mitt liv och varför jag, särskilt teoretiskt, kan tilltalas av udda, dissonant musik som snarast skrämmer iväg andra. (Måhända indikerar det att jag är hjärnskadad. Eller neurotisk.) Det normala verkar hursomhelst vara att söka gruppgemenskap genom musik — eller åtminstone att uppleva sådan gemenskap av musik.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Får vetenskapen människor att tänka om?

Hur reagerar människor när de får höra att vetenskapliga resultat motsäger deras uppfattningar? Tyvärr verkar många ovilliga till omprövning: snarare försöker man bortförklara resultaten än att tänka om. Detta bekräftas i en ny studie, ”The Scientific Impotence Excuse: Discounting Belief-Threatening Scientific Abstracts”, publicerad i Journal of Applied Social Psychology:

The scientific impotence discounting hypothesis predicts that people resist belief-disconfirming scientific evidence by concluding that the topic of study is not amenable to scientific investigation. In 2 studies, participants read a series of brief abstracts that either confirmed or disconfirmed their existing beliefs about a stereotype associated with homosexuality. Relative to those reading belief-confirming evidence, participants reading belief-disconfirming evidence indicated more belief that the topic could not be studied scientifically and more belief that a series of other unrelated topics could not be studied scientifically. Thus, being presented with belief-disconfirming scientific evidence may lead to an erosion of belief in the efficacy of scientific methods.

Detta är ett intressant sätt att motsätta sig en revidering av etablerade uppfattningar: att anse de studerade frågorna olämpliga för vetenskaplig analys. Finns det sådana frågor? Den aktuella studien studerade homosexualitet; en annan fråga som jag kommer att tänka på där jag tror att psykologiska försvarsmekanismer av det här slaget lätt sätter in är klimatfrågan. I vilket fall är det särskilt olyckligt om en reaktion av det här slaget leder till allmän misstro mot vetenskapen.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Irrationella medborgare

När irrationellt beteende konstateras på det ekonomiska området drar många slutsatsen att politiska ingrepp krävs för att ställa saker till rätta. Men tänk om även politikens deltagare uppvisar irrationellt beteende? En ny studie, ”When Corrections Fail: The Persistence of Political Misperceptions”, publicerad i Political Behavior, rapporterar om resultatet av experiment i vilket deltagarna fick läsa påhittade nyheter som var och en innehöll en falsk men ändå spridd uppfattning: att det fanns massförstörelsevapen i Irak, att Bushs skattesänkningar ökade statens intäkter och att Bush-regeringen införde ett totalförbud för stamcellsforskning. Efter varje nyhet stod, i vissa fall, en tydlig korrigering. Resultat:

We conducted four experiments in which subjects read mock news articles that included either a misleading claim from a politician, or a misleading claim and a correction. Results indicate that corrections frequently fail to reduce misperceptions among the targeted ideological group. We also document several instances of a “backfire effect” in which corrections actually increase misperceptions among the group in question.

Det verkar som om människor inte bara som konsumenter utan också som medborgare och väljare är långtifrån perfekta beslutsfattare.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Effekten av romantisk musik

Vi människor påverkas av både det ena och det andra, däribland musik. Den nya studien ”‘Love Is In the Air’: Effects of Songs with Romantic Lyrics on Compliance with a Courtship Request”, publicerad i Psychology of Music, finner följande:

An experiment was carried out where 18—20-year-old single female participants were exposed to romantic lyrics or to neutral ones while waiting for the experiment to start. Five minutes later, the participant interacted with a young male confederate in a marketing survey. During a break, the male confederate asked the participant for her phone number. It was found that women previously exposed to romantic lyrics complied with the request more readily than women exposed to the neutral ones.

Se där! Det gäller att sätta på rätt musik när man vill få romantisk respons hos andra (i studien användes den mycket romantiska sången ”Je l’aime à mourir”). Tidigare forskning visar att musik med prosocial text ökar dricksbeloppen på restauranger och empatin för andra. Musikvalet är alltså inte helt oviktigt.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Man lär sig av misstag

En orsak till att jag har en skeptisk grundinställning till paternalism är att jag tror att människor har förmåga att lära av sina misstag. I ett dynamiskt perspektiv kan det ha sina fördelar att låta människor försöka lösa olika uppgifter och ibland göra fel, även om vi genom välmenande ingripanden direkt kan minska risken att göra fel. En ny studie, ”Unsuccessful Retrieval Attempts Enhance Subsequent Learning”, publicerad i Journal of Experimental Psychology, kanske kan sägas ge visst stöd för denna hållning. Resultaten kan sammanfattas så här:

People remember things better, longer, if they are given very challenging tests on the material, tests at which they are bound to fail. In a series of experiments, they showed that if students make an unsuccessful attempt to retrieve information before receiving an answer, they remember the information better than in a control condition in which they simply study the information. Trying and failing to retrieve the answer is actually helpful to learning.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Varför skattefuskas det?

Det är inte särskilt lätt att skattefuska i en modern ekonomi, eftersom inkomster i regel inrapporteras av en tredje part. Förklarar det att skattefusket är relativt begränsat — eller beror det snarare på en moralisk uppfattning att det är fel att skattefuska? En ny dansk studie, ”Unwilling or Unable to Cheat? Evidence from a Randomized Tax Audit Experiment in Denmark”, finner följande:

Using comprehensive administrative tax data, we present four main findings. First, we find that the tax evasion rate is very small (0.3%) for income subject to third-party reporting, but substantial (37%) for self-reported income. Since 95% of all income is third-party reported, the overall evasion rate is very modest. Second, using bunching evidence around large and salient kink points of the nonlinear income tax schedule, we find that marginal tax rates have a positive impact on tax evasion, but that this effect is small in comparison to avoidance responses. Third, we find that prior audits substantially increase self-reported income, implying that individuals update their beliefs about detection probability based on experiencing an audit. Fourth, threat-of-audit letters also have a significant effect on self-reported income, and the size of this effect depends positively on the audit probability expressed in the letter. All these empirical results can be explained by extending the standard model of (rational) tax evasion to allow for the key distinction between self-reported and third-party reported incomes.

Det tycks alltså inte vara så att moraluppfattningar hindrar skattefusk: när människor tror sig kunna komma undan med skattefusk är fusket relativt omfattande. Genom ett ändrat regelverk, med inrapportering av inkomster från en tredje part och med en tydlig risk för granskning, påverkas beteendet tydligt. Jag tillhör dem som finner den svenska skattekvoten för hög, men jag anser inte att skattefusk är rätt metod att ”åtgärda” det problemet. Det bör istället hanteras på politisk väg. För varje givet regelverk anser jag att medborgarna ska betala de skatter de är ålagda att betala.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Barns syn på rättvisa

Jag nämnde nyligen att viljan att omfördela påverkas av hur människor uppfattar orsaken till inkomstskillnader. Nu visar en ny norsk studie, ”Fairness and the Development of Inequality Acceptance”, publicerad i Science, att detta sätt att tänka är mindre vanligt hos barn men att det blir vanligare i tonåren:

We found that as children enter adolescence, they increasingly view inequalities reflecting differences in individual achievements, but not luck, as fair, whereas efficiency considerations mainly play a role in late adolescence.

Dvs. när barn är små vill de dela lika, men när de blir större tycker de i allt högre grad att inkomstskillnader är acceptabla om de beror på att vissa har ansträngt sig mer än andra. Några frågor:

  1. Är barnens uppfattning mer tilltalande än ungdomarnas, dvs. kan ungdomarnas syn ses som mer insiktsfull och välövervägd eller som mer korrumperad och kopplad till själviska impulser?
  2. Anser de som accepterar inkomstskillnader att dessa är rättvisa eller att de är orättvisa, där orättvisa accepteras därför att konsekvenserna för någon annan målvariabel anses väga tyngre?
  3. Varför förs aldrig eller sällan resonemang av det här slaget i den politiska debatten? Anser de som talar sig varma för distributiv rättvisa att några inkomstskillnader kan anses rättvisa? På vilken grund?
  4. Vad blir slutsatsen om vi inser att ingen egentligen förtjänar mer än någon annan?

Här kan man läsa en populärvetenskaplig sammanfattning.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Att titta på lättklädda flickor

Människor vill uppfatta sig själva, och vill att andra ska uppfatta dem, på ett visst sätt. Därför finns en tendens att försöka rättfärdiga beteenden som kan anses tvivelaktiga. Detta beläggs i den nya experimentella studien ”‘I Read Playboy for the Articles’: Justifying and Rationalizing Questionable Preferences”. Forskarna bad manliga studenter att välja mellan två sporttidningar. Mind Hacks sammanfattar resultaten:

One had more articles, but the other featured more sports. When a participant was asked to rate a magazine, one of two magazines happened to be a special swimsuit issue, featuring beautiful women in bikinis. When the swimsuit issue was the magazine with more articles, the guys said they valued having more articles to read and chose that one. When the bikini babes appeared in the publication with more sports, they said wider coverage was more important and chose that issue. This, as it turns out, is a common pattern in studies of this kind, and crucially, participants are usually completely unaware that they are post-justifying their choices.

Finns det fördelar med denna typ av (ofta omedveten) lögn? Forskarna skriver:

First, from a strictly utilitarian point of view, it enables an individual to engage in self-serving behavior without incurring psychological costs. Second, preserving a sense of one’s morality despite evidence to the contrary allows individuals not just to see themselves as good, but as better and more moral than others (Chambers & Windschitl, 2004; Codol, 1975; Epley & Dunning, 2000). Individuals who deceive themselves in these ways may be happier than others – normal psychology is characterized by people seeing themselves as “above-average,” while depression is linked to realism (Dunning & Storey, 1991). Thus rationalization and justification can involve a tradeoff between the truth – people admitting the real reasons for their questionable behavior – and their well-being – denying those reasons leads them to be happier. We would suggest that while the benefits may outweigh the costs for an individual, those costs are likely assumed by that person’s peers: We would likely not want to be the partner, roommate, or subordinate of a person comfortable sacrificing truth for personal happiness.

Håller du med forskarna på slutet? Är sanning viktigare än välmående? Man kan också ställa frågor till dessa peers: ”Om en person i din närhet känner behov av att ljuga om sina förehavanden för att framstå i god dager inför dig, säger det något om dina värderingar och hur du framför dem? Bör du kanske mjuka upp dem? Är det du som ska sluta fördöma någon som tittar på flickor i bikini?”

Viljan att omfördela

En del undersökningar av hur människor ser på inkomstskillnader fokuserar enbart på inkomstskillnaderna som sådana, inte på hur de har uppkommit. Men det förefaller t.ex. rimligt att inkomstskillnader som beror på att någon har arbetat hårdare än någon annan ses som mindre problematiska än skillnader som är helt godtyckliga, även om skillnaderna är lika stora. En ny experimentell studie, ”Redistributive Justice – Entitlements and Inequality in a Third-Party Dictator Game”, finner följande:

Using a third-party redistributive task, the design examines how impartial decision makers redistribute the income of an advantaged stakeholder to a disadvantaged stakeholder. The results show that redistribution significantly decreases when entitlements to income are legitimized either by having an endowed stakeholder earn the right to his advantageous position or by having him earn his income. When both rights and income are earned, however, redistribution does not decrease further.

Resultat som dessa tycker jag talar för att se mått på inkomstskillnader, t.ex. Ginikoefficienten, som ”insatsfaktorer” i rättvisebedömningar, inte som mått på rättvisa per se. (Om fri vilja inte existerar blir dock frågan om någon någonsin är mer förtjänt av en högre inkomst än någon annan, men experimentet tog inte upp sådana filosofiska djupsinnigheter.)

Varning om död kan vara kontraproduktiv

Om man vill minska rökningens omfattning kan information om rökningens skadeverkningar vara en väg framåt. Emellertid visar en ny studie, ”When the Death Makes You Smoke”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology, att det inte är självklart att de allra starkaste varningarna har avsedd effekt:

One of the principal vehicles for informing tobacco consumers about the risks of smoking is the warning message on each cigarette package. Based on terror management theory, the present study investigates the impact of mortality-salient warnings on cigarette packages compared to warnings with no mortality threat. Results suggest that to the degree that smoking is a source of self-esteem, later attitudes towards smoking become more positive if the warning message is mortality-salient. On the contrary, if the warning is terrifying but not mortality-salient and relates to the source of self-esteem, smoking attitudes become more negative with higher smoking-based self-esteem. Thus, mortality-salient warnings may increase the tendency to favor smoking under certain circumstances.

Denna figur illustrerar resultatet:

Studien illustrerar att goda avsikter inte räcker: man måste också införskaffa kunskaper om hur människor faktiskt reagerar på information innan man utformar den. Alltför starka hot kan skrämma dem som får självförtroende av rökning till att röka mer för att dämpa existentiell oro.

Delad nota, ökat matintag

Ogillar du, liksom jag, att dela notan på restaurang? Då bör du finna resultaten i studien ”The Inefficiency of Splitting the Bill”, publicerad i The Economic Journal, av intresse. När tre versioner av ett experiment på restaurang genomfördes — ett där alla betalar individuellt, ett där notan delas lika och ett där någon annan betalar hela notan — blev utfallet det följande:

Med andra ord:

We find that the theoretical predictions work: people react to changes in incentives and they largely seem to ignore negative externalities. These results have great importance in the design of institutions. Institutions and rules that ignore the effect of negative externalities are inefficient – not only in theory, but also in practice. This inefficiency is the result of people playing the equilibrium of the game; even if they all prefer to be in a ‘different game’ (e.g., pay the bill individually). Interestingly, when asked which mechanism they would prefer, prior to informing them which mechanism they would face, 19 (80%) out of the 24 subjects we asked indicated they would prefer the individual pay over splitting the bill. However, when forced to play according to the less preferred set of rules (splitting the bill), subjects nevertheless minimise their losses by taking advantage of others.

Människor är, som det verkar, i rätt hög grad själviska. En intressant fråga som tas upp i avslutningen av artikeln är varför människor går med på att dela notan. Vad tror du?

Nakenhet och normkonflikter

Det hävdas ofta att det behövs ett slags enhet och sammanhållning i ett samhälle, t.ex. för att vi ska lita på varandra. Det finns också tecken på att Sverige har varit, och kanske fortfarande är, ett samhälle med dessa kännetecken.

Men ett sådant enhetssamhälle har, vilket sällan påpekas, också sina kostnader. Jag finner själv en mer eller mindre påtvingad enhetlighet kvävande. Mot den bakgrunden fann jag denna beskrivning av olika synsätt på klädsel vid dusch och bad intressant. Den har fått badhusen att sluta upprätthålla enhetliga regler:

I dag har vi en kultur där individens frihet står högt i kurs. Det är känsligt att försöka inskränka den friheten. Om vår personal säger till badgäster att de ska vara nakna i bastun eller att de ska ha behå när de är i bassängen är risken stor att bli bemött med tillmälen och rena hot. Därför avstår vi hellre.

Jag välkomnar denna individualism som attityd och att den också påverkar (det formella och det informella) regelverket i liberal riktning. Det finns olika normer samtidigt som prövas och delvis konkurrerar med varandra. Å ena sidan finns kvinnor som vill skyla hela sin kroppar vid bad. Å andra sidan finns kvinnor som vill visa sina bröst. Olika badhus väljer nu olika regelverk. Jag önskar att denna normpluralism ska sprida sig till fler områden. En sådan pluralism stör förvisso den enkla människan, liksom den fascistiska människan. I say: let them fret — och öppna sina egna badhus.

Slumpmässigt valda väljare

Jamie Whyte har ett förslag på hur det politiska systemet skulle kunna förbättras:

So what is the best way to improve modern politics? The answer is not to increase voter turnout. On the contrary, the number of voters should be drastically reduced so that each voter realizes that his vote will matter. Something like 12 voters per district should be about right. … These 12 voters should be selected at random from the electorate. … A random selection would deliver a proportional representation of sexes, ages, races and income groups. This would improve on the current system, in which the voting population is skewed relative to the general population: the old vote more than the young, the rich vote more than the poor, and so on.

Jag finner förslaget intressant. Om väljare är irrationella finns det goda skäl att tro att politiker blir valda på skakiga grunder. Om varje väljare ser sin röst som viktig förändras incitamenten att införskaffa information. Ett slumpmässigt urval av ett litet antal väljare kan vara värt att pröva, kanske i en valkrets först (i enlighet med idén om experimentell politik). Förslaget är i linje med vissa nationalekonomers och filosofers ifrågasättande av det så vanliga målet om högt valdeltagande: läs t.ex. argument från Bryan CaplanGreg Mankiw och Jason Brennan; jämför med Philip Pettit och Geoffrey Brennans förslag att göra val offentliga.

Vad ser du som Whytes förslags främsta svaghet?

Är sociala preferenser verkliga?

Att människor i viss mån har sociala preferenser och bryr sig om andra än sig själva har visats i ett antal experiment, som emellertid har kritiserats för att vara just experiment. Tänk om det är så att personer som deltar i experiment anpassar sig och beter sig som de tror att forskaren vill att de ska bete sig? I så fall blir resultaten missvisande. Sådana farhågor har bl.a. uttrycks av John List och Steven Levitt. En ny studie, ”Can We Infer Social Preferences from the Lab? Evidence from the Trust Game”, antyder att deras oro kan stillas en smula:

In order to test whether individuals who are reciprocal in the real-world are also reciprocal in the lab, we compare the MBA students’ donation behavior to a measure of reciprocity obtained in the lab: their behavior as the responder in the Berg et al. (1995) trust game. In this game, the amount returned by the responder is a measure of her other-regarding preferences. To address any concern about a potential experimenter effect, we measure each subject’s sensitivity to social pressure via the Crowne-Marlowe (1960) social desirability scale. Social desirability is commonly thought of as an individual’s tendency to project favorable images of herself during social interaction, which allows us to control for the influence of social pressure or reputational concerns.

We find that responder behavior in the trust game predicts the amount donated to the university. A one standard deviation increase in the fraction of the amount returned to the sender by the responder increases the amount of donation by $31, equal to 31% of the average amount donated. This effect is robust to controlling for wealth and other demographic characteristics.

Interestingly, the amount returned by the responder in the trust game is not correlated with the social desirability scale, whereas the amount donated to the university is. This finding indicates that social pressure has a larger effect in the field than in the lab. As a result, this evidence suggests that, at least in our case, reciprocity is better measured in the lab than the field.

Fascinerande, på åtminstone två sätt:

  1. Studien visar att laboratorieexperiment förmår generera bra mått på verkliga sociala preferenser — och att sådana preferenser är en realitet.
  2. Deltagarna var MBAs från University of Chicago, en bastion för homo economicus-modellen. Även dessa beter sig alltså prosocialt, vilket inte minst är intressant mot bakgrund av diskussionen om huruvida nationalekonomin drar till sig eller skapar egoistiska människor.

Skönhet stjäl uppmärksamhet

Nej, det verkar inte gå att låta bli att distraheras av ett vackert ansikte. Detta enligt studien ”Can Beauty Be Ignored? Effects of Facial Attractiveness on Covert Attention”, publicerad i Psychonomic Bulletin & Review:

The effect of facial attractiveness on covert attention was investigated in a spatial cuing task. Participants were asked to judge the orientation of a cued target presented to the left or right visual field while ignoring a task-irrelevant face image flashed in the opposite field. The presentation of attractive faces significantly lengthened task performance. The results suggest that facial beauty automatically competes with an ongoing cognitive task for spatial attention.

Kanske inte undra på att vackra politiker når större framgångar i val. Vad än väljarna sysslar med har de, som det verkar, svårt att värja sig från dessa kandidaters skönhet.

Kan riskkapitalister gynna arbetare?

På politikens vänstersida finns en tendens att betrakta kapitalister som utsugare. Det kanske är dags att tänka om, åtminstone vad gäller en viss sort: riskkapitalister. Enligt den nya studien ”Venture Capital Availability and Labor Market Performance in Industrial Countries: Evidence Based on Survey Data”, publicerad i Kyklos, är tillgången på riskkapital relaterad till ett antal arbetsmarknadsvariabler:

This paper finds that more readily available venture capital is likely to have lowered unemployment rates and raised employment rates in industrial countries over the period 1982 to 2003. More readily available venture capital is also likely to have lowered the share of long-term unemployed in the total number of unemployed. The magnitude of the effects appears to have been substantial.

I artikeln sägs inte så mycket om hur riskkapital kan ha dessa effekter, men anlägger man ett experimentellt perspektiv på hur en ekonomi fungerar skapas jobb när entreprenörer lyckas introducera innovationer som tilltalar tillräckligt många konsumenter. Eftersom kunskapen om vilka nya produkter och tjänster som blir lönsamma är högst osäker, behöver många idéer testas, likt experiment, på marknaden. Det låter sig i regel inte göras utan någon typ av (osäker) finansiering. Min kollega Dan Johansson presenterar teorin om den experimentellt organiserade ekonomin i denna artikel, publicerad i Journal of Evolutionary Economics, och den utgör ett bra komplement till de nya, empiriska forskningsresultaten om riskkapital.

Experimentell politik

Det finns en stark politisk tradition av enhetstänkande i Sverige: en likadan politisk lösning ska gälla alla. Ett sådant tänkande utgår i regel från att vi redan vet vilka metoder som mest framgångsrikt uppfyller givna mål, liksom från att målen är just givna. Men om det finns goda skäl att anta att målen varierar människor, stadsdelar, kommuner, landsting, regioner etc. emellan, och om det finns goda skäl att anta att det råder osäkerhet om vilka metoder som mest framgångsrikt uppfyller givna mål, då finns det också anledning att vara öppen för pluralism och experimenterande. Olika politiska beslut bör då kunna gälla på olika platser, för att lättare kunna utvärdera olika metoder och se vilka som fungerar bäst. Det kan handla om att staten tillämpar olika politik och regelverk eller om att t.ex. kommuner tillåts välja olika politik och regelverk.

En sådan ansats föreslås av Len Burman med avseende på stimulansåtgärder, eftersom vi faktiskt vet ganska lite om hur olika sådana åtgärder fungerar:

What do we do in the face of our ignorance? At the national level, we probably should try lots of different things — kind of a diversification strategy. We’re doing that. But we should also encourage the states to experiment so we can learn what works, rather than mandate a one-size-fits-all approach. The ideal ”experiment” would assign different ”treatments” to different states. States that begin with A-E: tax credits, F-K: infrastructure, and so on. We could even have a control group that would get nothing.

Den politiska debatten motverkar denna öppna och vetenskapsvänliga syn på politik. I debatten ska man vara självsäker och låtsas veta allt. Det torde leda till sämre resultat än om alla ödmjukt erkände sin okunnighet i många frågor och att vi bör ta fram bättre kunskap om konsekvenser genom differentierad, experimentell politik. Det jag tror många är rädda för är att behöva överge gamla käpphästar — och att skillnaderna i olika ekonomiska utfall riskerar att öka. Själv tror jag att skillnader bör ses i ett dynamiskt perspektiv: de kan bli en drivkraft till reformer, men för att veta vilka som fungerar bäst behöver som sagt olika metoder prövas.

För en analys av grunder för kommunalt självstyre, se Gissur Ó. Erlingsson och Jörgen Ödalens artikel ”Kommunalt självstyre, demokrati och individuell autonomi”, publicerad i Tidskrift för politisk filosofi.

Vad är klockan?

När någon ställer frågan ”Vad är klockan?” när klockan är 15.08, blir svaret i regel: ”Tio över tre”. Detta svar är, strikt talat, falskt, men ändå ges det. Människor rundar av och är inte helt sanningsenliga i kommunikationen med andra. Detta beläggs i en ny fransk experimentell studie, ”Truthfulness and Relevance in Telling the Time”:

The present study shows that such a mindreading ability and attention to the point of view of the hearer is at work even in the simplest forms of everyday communication between strangers. Speakers tend to make the effort of inferring what information may be relevant, i.e. be both consequential and easy to process, for the hearer. In so doing, they go beyond facilitating comprehension, and attend to the interests that make comprehension desirable to the hearer in the first place. Helpful speakers aim at relevance in what they say. They spontaneously adjust the level of accuracy of their utterances – up or down as the context requires – so as to optimise relevance.

Ett resultat är att respondenterna inte rundade av tiden för att det var enklare för dem själva (inga skillnader återfanns t.ex. mellan respondenter med analog och respondenter med digital klocka). Är detta ett generellt inslag i kommunikation: att vi uttrycker oss för att optimera relevans för mottagaren? Vad får vi ut av det som talare? Finns det ett reciprokt inslag, så att vi förväntar oss att andra optimerar relevans för oss, om vi gör det för dem? Vad skulle Kant säga om detta avsteg från strikt sanningsenlighet? Upphör inte all grund för tillit genom detta relevansoptimering? Slutligen: Vore det inte kul att börja bestämma tid med människor på ett icke avrundat sätt: ”Vi kan väl ses och luncha kl. 12.03?”?

Tilltagande nedskräpning

År 1982 lanserade James Wilson och George Kelling teorin om trasiga fönster. Den säger att om enkla förseelser inte åtgärdas och beivras, som när trasiga fönster inte byts ut och när fönsterkrossare inte bestraffas, signalerar det att man kan bete sig slarvigt eller t.o.m. kriminellt utan att det har några konsekvenser för en. Det leder till fler förseelser. En ny studie av João Ramos och Benno Torgler, ”Are Academics Messy? Testing the Broken Windows Theory with a Field Experiment in the Work Environment”, undersöker om teorin stämmer på en universitetsinstitution:

We explore academics’ and postgraduate students’ behaviour under an order condition (clean environment) and a disorder condition (messy environment). We find strong support that signs of disorderly behaviour triggers littering. In the disorder treatment 59% of the subjects litter compared to 18% in the order condition. The results remain robust when controlling compared to previous studies for a large set of factors in a multivariate analysis. When academic staff members and postgraduate students observe that others violated the social norm of keeping the common room clean the probability of littering increases ceteris paribus by around 40 percent.

Det gäller alltså att se till att förfallet inte börjar, för börjar det, eskalerar det. Frågan är hur man bäst undviker att förfallet börjar. Ska man utse någon ansvarig? Ska man hota med straff? Ska man ordna med höjd risk för upptäckt? Övervakningskamera? Vädja till omsorg om det allmänna bästa?

Förstfödda egoister

Påverkas människors personlighet av födselordning? Den nya experimentella studien ”Birth Order Affects Behaviour in the Investment Game: Firstborns Are Less Trustful and Reciprocate Less”, publicerad i Animal Behaviour, antyder att så är fallet:

We tested the hypothesis that birth order can shape adult cooperative behaviours towards nonkin. An anonymous investment game was played by 510 unrelated students. The results of the game show that firstborns were less trustful and reciprocated less than others. No significant differences in trust or reciprocity were found among laterborn and only children based on birth order. Firstborn status was a better predictor of cooperativeness than age, sex, income or religion.

En av studiens upphovsmän spekulerar om en möjlig orsak till att förstfödda kan vara mer egoistiska:

One possibility, the researchers say, is family dynamics. When new siblings arrive, they siphon off parental attention, and in response firstborns feel the need to compete more and cooperate less. The behavior of children without siblings fits that explanation: They behaved like middle and lastborns. ”That suggests that what influences cooperative behavior isn’t being born first … but instead a child changes his behavior when another sibling arrives,” Courtiol says.

Om föräldrar är medvetna om denna möjliga effekt, kan de genom medvetna strategier påverka sina förstfödda att bli mer tillitsfulla och omtänksamma? Hur kan sådana strategier i så fall se ut?

Falska märkesglasögon

Personer som äger märkesvaror blir lätt lite sura på personer som köper billiga falsarier. På så sätt eroderas ju grunden för den popularitet som man som innehavare av äkta märkesvaror tror följer av att ha sådana varor (exklusivitet och uppfattad rikedom). Nu visar en ny studie, ”The Counterfeit Self: The Deceptive Costs of Faking It”, accepterad för publicering i Psychological Science, att falska märkesvaror har vidare negativa effekter:

Though people buy counterfeit products to signal positive traits, we show that wearing counterfeit products makes individuals feel less authentic and increases their likelihood of both behaving dishonestly and judging others as unethical. In four experiments, participants wore purportedly “fake” or “branded” sunglasses. Those wearing “fake” sunglasses cheated more across multiple tasks than did participants wearing “branded” sunglasses, when they believed they had a preference for counterfeits (Experiment 1A) and when they were randomly assigned to wear them (Experiment 1B).

Se upp för personer med falska produkter, med andra ord. Får jag rekommendera the real thing istället?

Har moraliska uppmaningar effekt?

Moralister finns det gott om i denna värld. Men har uppmaningar om att ”göra det rätta” någon effekt på faktiskt beteende? En ny experimentell studie, ”‘Do the Right Thing:’ The Effects of Moral Suasion on Cooperation”, rapporterar att sådana uppmaningar faktiskt kan ha effekt. Utgångspunkten var ett spel där en summa kunde gå till individen själv eller till hela gruppen. I det senare fallet ökade totalsumman med 40 procent men individen fick själv mindre. Den unika Nashjämvikten är att behålla hela summan för sig själv. Några resultat:

  • När man uppmanade deltagarna att ge till hela gruppen med två moraliska budskap (den gyllene regeln respektive utilitarism) ökade givandet till gruppen.
  • Effekten blev bara tillfällig – såvida inte det fanns en möjlighet att straffa individer som började behålla summan för sig själva. I närvaro av en straffmöjlighet fortsatte det moraliska budskapet att ha effekt på givandet.
  • Effekten beror både på en förväntan om att andra kommer att ge till gruppen och påverkade egna preferenser.

Uppenbarligen kan moraliska uppmaningar påverka beteende och därmed fylla en funktion – under vissa omständigheter:

[O]ur results also indicate that the potential for persistent positive effects depends on the richness of the strategic environment in which moral suasion is used. In our experiment, the interaction of a moral frame and the presence of punishments appears important to sustain cooperation when moral messages or punishments alone could not do so.

Är pojkar mer tävlingsinriktade än flickor?

Ett flertal studier visar att män är mer tävlingsinriktade än kvinnor. En ny studie av Anna Dreber, Emma von Essen och Eva Ranehill, ”Outrunning the Gender Gap: Boys and Girls Compete Equally”, studerar svenska barn i åldrarna 7 till 10 år och finner, tvärtemot en liknande israelisk studie, inga könsskillnader.

Tävlingsinriktningen har mätts i tre olika aktiviteter –  löpning, hopprep och dans – på följande vis:

First the children perform the task individually. Their performance is measured and they are then matched together in pairs of two depending on their result. Thereafter the children perform the task a second time in these matched pairs. Competitiveness is measured as the difference in performance between the individual and matched performance, and is thus considered as the reaction to competition.

Deras resultat:

We find no gender differences in competitiveness among children in Sweden in any of the three tasks. Boys and girls increase their performance equally in the competitive setting for running and skipping rope, and there is no difference between the average increases. Regarding the dancing task, both boys and girls decrease their performance when competing, possibly due to attempts of imitating the other child. However, this decrease in performance is not significantly different between the two genders.

Forskarna menar att resultaten kan tyda på en kulturell del i bestämningen av tävlingsinriktning och följaktligen att allt inte har med biologi att göra. Om den slutsatsen står sig implicerar den bl.a. att vissa könsskillnader går att påverka genom medvetna val.

Se även de tidigare inläggen ”Dags för enkönade skolklasser?” och ”Är män mer tävlingsinriktade än kvinnor?”.

Kan ett gott liv vara olyckligt?

Jag tycker mig ha observerat att människor bedömer andras lycka utifrån sin egen bild av hur ett gott liv uppnås. Jag får visst stöd i den nya studien ”Love and Happiness” av Jonathan Phillips, Luke Misenheimer och Joshua Knobe. De beskrev en kvinna i fyra olika situationer och bad sedan deltagarna ange om de ansåg henne lycklig:

  1. Maria är omtänksam och har ett gott familjeliv samt många meningsfulla vänskaper och intressen. Hon känner sig trots detta nedstämd hela tiden och ser sitt liv som ett totalt misslyckande.
  2. Maria är omtänksam och har ett gott familjeliv samt många meningsfulla vänskaper och intressen. Hon känner sig mycket nöjd med tillvaron och ser sitt liv som det bästa möjliga.
  3. Maria är ytlig, utan vänskaper och utan mål i livet förutom att festa och erhålla högre social status. Hon känner sig nedstämd hela tiden och ser sitt liv som ett totalt misslyckande.
  4. Maria är ytlig, utan vänskaper och utan mål i livet förutom att festa och erhålla högre social status. Trots det känner hon sig mycket nöjd med tillvaron och ser sitt liv som det bästa möjliga.

Sedan ombads deltagarna att för varje situation ange, på en skala på 1 till 7, i vilken de mån de ansåg Maria lycklig. Resultaten visas i denna figur:

Resultaten tyder på att människor anser att man kan vara olycklig även om livet, ”objektivt” sett, är gott – och att olycka inte beror på om livet, ”objektivt” sett, är gott.

Jag kommer att tänka på John Stuart Mill när han skriver:

It is better to be a human being dissatisfied than a pig satisfied; better to be Socrates dissatisfied than a fool satisfied.

En central fråga här torde vara hur man definierar ett gott liv. Det förutsätts här att man gör det oberoende av lycka, men då blir frågan vari ett gott liv består. Jag lutar, contra Mill, åt att Maria 2 och Maria 4 lever lika goda liv (eftersom de är lika lyckliga) och att Maria 1 och Maria 3 lever lika dåliga liv (eftersom de är lika olyckliga). Håller ni med?

Vem vinner Wimbledon?

Hur ska man kunna prediktera vem som vinner en tävling? En vanlig syn torde vara att förlita sig på experter, som har djup kunskap om de tävlande. Men det finns skäl att tro att människor utan djup kunskap kan vara duktiga på att använda sig av heuristika, eller tumregler, för att göra relativt goda prediktioner. Studien ”Predicting Wimbledon 2005 Tennis Results by Mere Player Name Recognition”, publicerad i International Journal of Forecasting, visar att detta kan stämma i fallet med en känd tennisturnering:

Our results show that a ranking of tennis players based on aggregated name recognition by laypeople and amateurs was as effective in predicting match outcomes as official ATP rankings and Wimbledon experts’ seedings. Also, for cases in which the recognition heuristic can be applied, individual decisions made based on mere name recognition are as accurate as predictions made by ATP rankings or Wimbledon experts.

En möjlig förklaring:

In the domain of professional tennis, media coverage — and through this, also recognition — is correlated with success. This could explain why the recognition heuristic performs well, even though it makes predictions based on partial ignorance.

Människor är inte perfekt rationella och kunniga, men det intressanta är att vi i många fall tycks ha utvecklat metoder för en relativt god prediktionsförmåga i alla fall.

Ersättning ökar donationen av blod

Det råder brist på blod. Vissa hävdar fortfarande, måhända inspirerade av Richard Titmuss bok The Gift Relationship, att materiell belöning motverkar blodgivande genom att förstöra en inre, altruistisk motivation att hjälpa. En ny studie, ”Will There Be Blood? Incentives and Substitution Effects in Pro-social Behavior”, visar tvärtom att sådan belöning, t.ex. i form av t-shirts, muggar och presentkort, har positiva effekter:

[W]e find that blood donors respond to the presence of extrinsic incentives in a standard way; donations increase when incentives are offered, the increase is greater for incentives of higher economic value, and donors substitute toward blood drives with incentives and away from drives without incentives, and more so the greater the value of incentive offered. Furthermore, the presence of incentives does not disproportionately attract individuals to a drive who are not eligible to donate.

Så här såg en inbjudan att delta ut i det fältexperiment som studiens resultat bl.a. bygger på:

Denna studie är inte den enda som visar att materiell belöning kan uppmuntra till prosocialt beteende: lottermedaljer och presentkort har tidigare visat sig kunna stimulera människor att donera blod. Denna slutsats tycks mig mycket viktig.

Vackra litar på andra som tittar på dem

Ibland kan subtila mekanismer påverka hur mycket vi litar på andra människor. En ny studie, ”Attractiveness Qualifies the Effect of Observation on Trusting Behavior in an Economic Game”, publicerad i Evolution and Human Behavior, finner att observation och skönhet spelar roll:

Here, we tested the effects of cues of observation on trusting behavior in a two-player Trust game and the extent to which these effects are qualified by participants’ own attractiveness. Although explicit cues of being observed (i.e., when participants were informed that the other player would see their face) tended to increase trusting behavior, this effect was qualified by the participants’ other-rated attractiveness (estimated from third-party ratings of face photographs). Participants’ own physical attractiveness was positively correlated with the extent to which they trusted others more when they believed they could be seen than when they believed they could not be seen. This interaction between cues of observation and own attractiveness suggests context dependence of trusting behavior that is sensitive to whether and how others react to one’s physical appearance.

Det är inte minst intressant att personer som är vackra litar mer på andra när de vet att de observeras, som om de förväntar sig att andra kommer att bete sig bättre mot dem (pga. deras skönhet). Detta tycks vara en korrekt förväntan, enligt tidigare forskning. Man kan här notera en fördel av att vackra människor bemöts positivt pga. sitt utseende.

För en översikt om tillitsforskningen, se ”Tillitens ekonomi” av mig och Henrik Jordahl, publicerad i Ekonomisk Debatt.

Etiska principer är inte så viktiga

Ofta ansluter sig människor till etiska principer, som de menar utgör grund för olika ställningstagande i moraliska frågor. Men stämmer det att det är principerna som styr, eller är principerna ett sätt att beskriva det man av andra skäl redan tycker? Ja, det verkar så. En ny experimentell studie, ”The Motivated Use of Moral Principles”, publicerad i Judgment and Decision Making, finner bl.a. följande:

Five studies demonstrated that people selectively use general moral principles to rationalize preferred moral conclusions. In Studies 1a and 1b, college students and community respondents were presented with variations on a traditional moral scenario that asked whether it was permissible to sacrifice one innocent man in order to save a greater number of people. Political liberals, but not relatively more conservative participants, were more likely to endorse consequentialism when the victim had a stereotypically White American name than when the victim had a stereotypically Black American name.

När mannen som kunde offras hette ”Tyrone Payton” (ett typiskt svart namn) var konservativa mer villiga att offra honom; när han hette ”Chip Ellsworth III” (ett typiskt vitt överklassnamn) var liberaler (i amerikansk mening) mer villiga att offra honom.

Det kan alltså vara så att de (emotionellt baserade) ställningstaganden som vi kallar moraliska inte riktigt kan erkännas vara subjektiva, varken för en själv eller för andra, varför försök att åberopa principer ofta görs. Men eftersom moraliska ställningtaganden de facto är subjektiva, vore det inte på tiden att sluta hänvisa till etiska principer som det ändå inte går att argumentera om?

Vem hjälper man helst?

Adam Smith noterade att människor tenderar att bry sig mer om sig själva och sina nära än människor i fjärran länder. Hans observation får nu stöd av studien ”Sex Differences in Violent versus Non-Violent Life-Threatening Altruism”, publicerad i Evolutionary Psychology, i vilken det undersöks hur män och kvinnor vill hjälpa andra i en vålds- och i en icke-våldssituation:

Results indicated that people were more likely to help siblings than cousins and friends in both the violent and non-violent hypothetical scenarios. Participants indicated a greater likelihood to help people in violent situations than in non-violent situations. Women indicated a greater estimated likelihood than men to help people in non-violent situations while men indicated a greater estimated likelihood than women to help people in violent situations. Both male and female participants indicated a greater estimated likelihood to help women than men in violent situations.

Å andra sidan kan män tänkas vara upphovsmän till de där våldsamma situationerna i högre grad än kvinnor. Nå, en undran jag har är om dessa tendenser går att påverka, eller är de (av biologiska skäl) ”huggna i sten”? Kan vi t.ex. lära oss att bry oss om kineser lika mycket som svenskar?

Olikhet i välfärdsstaten

Hur påverkar etniska skillnader i befolkningen människors inställning till omfördelning? En ny litteraturöversikt av Holger Stichnoth och Karine Van der Straeten, ”Ethnic Diversity and Attitudes Towards Redistribution: A Review of the Literature”, som särskilt tar upp de senaste årens experimentella resultat, fastslår följande:

[A]lthough numerous studies document a negative and statistically significant relationship, most of these studies do not point to a quantitatively important role for ethnic diversity in shaping natives’ preferences for redistribution. In most studies, the association is much weaker than for other factors such as own income (current or expected) or beliefs about the role of effort versus luck in determining this income.

Att inte bara lägga vikt vid statistisk signifikans utan också vid storleken på de skattade koefficienterna är helt i linje med Deirdre McCloskeys och Stephen Ziliaks återkommande råd. Att etniska skillnader spelar roll men en liten roll för stödet för omfördelning är viktigt att klargöra. Personer som vurmar för välfärdsstaten bör därför inte i särskilt hög grad rädas invandring, i alla fall inte av detta skäl.

Nytt argument för demokrati

Argumenten för representativ demokrati är många: ett av de vanligaste är att val möjliggör byte av politiker som väljarna är missnöjda med. En ny studie, ”Elections and Deceptions: Theory and Experimental Evidence”, ger ett annat argument, baserat på ett experimentellt resultat:

Our main insight is that candidates behave more benevolently when democratically elected than when exogenously appointed.

Skälet till detta, menar forskarna, är att det är förknippat med en psykologisk kostnad för politiska kandidater att ljuga och att löften som utställs i valkampanjer därför utgör ett slags ankare för deras beteende när de väl är valda. Utan en möjlighet att väljas utställs inga löften som kan utgöra en intern restriktion på beteendet.

Ett annat resultat är också intressant:

[C]andidates feel more obliged to serve the public interest the higher their approval ratings are.

Hur ser dynamiken ut här? Antag en politiker som börjar bete sig på ett sätt som inte gynnar allmänintresset. Då faller hans popularitet. Det leder i sin tur till en psykologisk känsla hos politikern, att det är mindre viktigt att arbeta för allmänintresset. En negativ spiral, alltså. Om politikern förutser den kanske han i och för sig är mer benägen att gynna allmänintresset redan från början. En annan fråga är om det alltid är bra för väljarna att säga att de tycker om de politiker som för tillfället styr – därigenom leds  ju politikerna att gynna allmänintresset i högre grad – men att sedan, om detta inte uttrycker sanna preferenser, rösta bort dem i nästa val. Dock kan ju politikerna inse att väljarna kan preferensförfalska, varför signalen om popularitet kanske slutar påverka. En sista fråga är om dessa experimentella resultat verkligen kan generaliseras till politikens värld.

Betalt för blodgivning?

euroDet råder ofta brist på blod. Tidigare forskning har visat att betalning med pengar kan avskräcka en del från att bli blodgivare, kanske därför att de inte vill uppfatta sig eller uppfattas av andra som personer som ger blod av egoistiska skäl. Men som det påpekas i den nya studien ”Do All Material Incentives for Prosocial Behavior Backfire?” kan man tänka sig andra materiella incitament än kontanter, såsom presentkort:

We find that although the majority of donors declare their donation behavior would not be affected by either cash or voucher payments, there is a large difference in the fraction of donors who declare they would stop donating between the ”cash” and ”voucher” groups. While only 3.5 percent responded they would stop donating if given a 10-euro voucher, about 13 percent declared they would stop being a donor if given 10 euros in cash. Thus, donors do not seem to display a general aversion to material incentives, but a substantial fraction shows a marked aversion to cash payments.

Detta resultat är i linje med tidigare studier som visar att lotter och medaljer kan stimulera blodgivning. Det vore intressant att fråga icke-donatorer om de skulle kunna tänka sig att börja donera för 10 euro i kontanter eller i form av ett presentkort. Dags att tänka i nya banor och inte enbart förlita sig på bristvaran altruism!

Samarbete när människor är olika

Människor har behov av att samarbeta i ett samhälle. Experimentell forskning har visat att när en utomstående övervakare saknas kan sociala normer säkerställa samarbete mellan människor som har lika mycket resurser och som får lika stora förtjänster av samarbetet. Men hur blir det med samarbetet när människor skiljer sig åt – när en del har mer resurser och när en del får ut mer av samarbetet än andra? Just det undersöks i en ny experimentell studie, ”Enforcement of Contribution Norms in Public Good Games with Heterogeneous Populations”, av Ernesto Reuben och Arno Riedl. Resultat:

We find that without punishment possibilities, heterogeneity does not matter much. In all treatments free-riding is relatively frequent and steadily increases over time. In other words, we do not find evidence for a contribution norm other than free-riding to emerge. In the treatments with punishment the picture changes drastically. In homogeneous as well as heterogeneous groups, contributions are much higher than without punishment and they do not decrease over time. More importantly, the contribution pattern differs strongly across treatments. In the treatment with unequal endowments and unrestricted contribution possibilities, contributions are proportional to endowments. Similarly, in the treatment with unequal marginal benefits from the public good, contributions are almost perfectly proportional to the ratio of marginal benefits.

Det är alltså dels så att människor behöver hot om straff för att bidra till kollektiva nyttigheter, oavsett om de är lika eller olika, och dels så att de sociala normer som föredras vid olikhet tycks se likadana ut människor emellan. Människor betalar i proportion till sin rikedom och i proportion till marginalnyttan av den kollektiva nyttigheten. Det som förbryllar mig är att många verkar finna en proportionell princip orättvis i verkliga livet. Tag som exempel beskattningens område, där de flesta tycks vurma för progressiva skatteskalor. Hur kommer det sig?

Fripassagerare ses som omoraliska

Utom i ett fall:

Our findings demonstrate that free riding is always perceived as a morally blameworthy action, except for one case in which it is seen as morally praiseworthy. The exceptional case is the one, which we will call ”ratting on a rat”, in which the judged free rider moves second, after observing that the other player has free ridden too.

Tänk på hur du beter dig: ditt beteende kan smitta! ”Om någon gör så, kan andra också göra så”, tycks många resonera.

Källa: Cubitt, Robin P., Drouvelis, Michalis, Gächter, Simon och Kabalin, Ruslan (2009). ”Moral Judgment in Social Dilemmas: How Bad Is Free Riding?” CeDEx Discussion Paper 2009-15, University of Nottingham.

Kypares imponerande minne

Hur brukar kypare på de restauranger du besöker klara av att minnas beställningarna? Enligt en ny studie av erfarna argentinska kypare, ”Strategies of Buenos Aires Waiters to Enhance Memory Capacity in a Real-Life Setting”, publicerad i Behavioural Neurology,  är de minnesmästare:

Buenos Aires traditional waiters demonstrated an expert memory for drink orders in an ecological controlled experiment, as compared to a group of control novice subjects, suggesting a bound strategy (both spatial and feature based) at the core of the expertise.

Dock visade det sig att kyparna enbart lyckades minnas vem som hade beställt vad när beställarna satt kvar på sina platser. När de bytte plats, enligt detta schema, fick beställarna fel drycker:

restaurangbyte

Kyparna kan sägas visa prov på ”bounded rationality”: de lär sig att minnas vem som beställer vad under förutsättning att alla sitter kvar på sina platser.* Eftersom kvarsittande lär råda i 99 procent av fallen, ter sig detta som en bra strategi på det hela taget: det är antagligen betydligt mer krävande att koppla ihop beställningar med ansikten än med platser. En fråga man kan ställa sig är om personer med bra minne blir kypare eller om kypare skaffar sig bra minne. Det senare kan nog sägas vara mer troligt:

Buenos Aires waiters reported systematically that they have not thought of any particular strategy and that their great ability comes only with time and practice. They have developed their expertise spontaneously as suggested by the debriefing of the interviews.

En annan faktor som talar för en lärandeeffekt är att personer som redan från början har bra minnen antagligen skulle kunna få betydligt högre lön om de valde ett annat yrke.

*Herbert Simon lanserade begreppet ”bounded rationality”, vilket han beskriver i sin prisföreläsning till minne av Alfred Nobel 1978.
Tips: The Guardian.

Diskrimineras homosexuella i Sverige?

Det finns tecken på det, enligt Ali Ahmeds och Mats Hammarstedts studie ”Detecting Discrimination against Homosexuals: Evidence from a Field Experiment on the Internet”, publicerad i Economica (preliminär gratisversion här):

killparThis paper presents the first field experiment studying discrimination against homosexuals on the housing market. The study is conducted on the rental housing market in Sweden using the internet as a research platform. Two fictitious couples, one heterosexual and one male homosexual, apply for vacant rental apartments advertised by landlords on the internet. Our findings show that homosexual males are discriminated against on the Swedish housing market, since the homosexual couple gets far fewer call-backs and fewer invitations to further contacts and to showings of apartments than the heterosexual couple.

En text som användes vid svar på bostadsannonserna var:

Hi,
We would like to apply for the apartment that has been announced vacant. We are a couple searching for an apartment (2-4 rooms). Johan works as a nurse and is 32 years old while Per is 33 years old and works as a banker. We have no children, no pets, and are also nonsmokers. We have no payment complaints. Good references are available.
Sincerely
Johan & Per

Johan & Per fick svar tillbaka i 44,4 procent av fallen; motsvarande brev från Malin & Fredrik fick svar i 56,4 procent av fallen. Vi lever inte i så upplysta, toleranta och accepterande tider som vi ibland tror, även om det säkert var mycket värre bara för några decennier sedan.

Se även Eva Mörks inlägg ”Skötsam och rökfri studentska önskar hyra”.

Rationella restauranggäster

Två israeliska ekonomer, Ori Heffetz och Moses Shayo, har utfört ett experiment i en verklig ekonomisk miljö, en restaurang, för att se om ett högre pris kan fungera som en kvalitetssignal som får konsumenter att öka sin efterfrågan. Restauranggästerna fick välja på fem huvudrätter i en meny till fast pris, där priset för respektive rätt vid beställning à la carte angavs i parentes. Frågan är om gästerna beställde mer av de annars dyraste rätterna när de beställde menyn till fast pris. I ”How Large Are Non-Budget-Constraint Effects of Prices on Demand?” rapporteras:

Elementary consumer theory assumes that prices affect demand only because they affect the budget constraint (BC). By contrast, several models suggest that prices can affect demand through other channels (e.g. because they signal quality). … The results are striking. None of these non-BC price treatments has any detectable effect on consumer demand. … [Our findings] … suggest that while non-BC price effects on demand may exist and may be experimentally detectable, their magnitude in at least some real-world settings might be too small to matter.

Ekonomiska aktörer i verkliga livet tycks alltså, åtminstone i det här avseendet, inte avvika från vad klassisk nationalekonomi predikterar. Som Moses Shayo säger:

Maybe, sometimes, old-fashioned economics is just about right.

Tänka sig.

Att visa sig god för andra

Varför beter sig människor på ett sätt som gynnar andra? Enligt den nya studien ”Doing Good or Doing Well? Image Motivation and Monetary Incentives in Behaving Prosocially” av Dan Ariely, Anat Bracha och Stephan Meier, publicerad i American Economic Review, kan det bero på tre faktorer: yttre motivation (t.ex. pengar), inre motivation (en preferens för att göra gott) och signalering (en preferens för att framstå som att man gör gott inför andra). Intressant nog kan de här faktorerna interagera med varandra. I studien undersöks hur människors önskan att signalera påverkas av monetära incitament. En hypotes är att människor blir mindre benägna att göra saker som gynnar andra om andra känner till att de (i viss mån) gör dem därför att de får pengar för dem, inte därför att de har en inre motivation att göra gott.

Hypotesen får stöd, vilket illustreras i följande figur, som visar donationsviljan till Röda korset med och utan monetära incitament och när donationen sker privat, utan att andra ser, och offentligt:

röda korset

Som forskarna skriver:

The results of the laboratory experiment, illustrated also in a field study, support our hypothesis that monetary incentives depend crucially on visibility: monetary incentives are more effective in facilitating private, rather than public, prosocial activity. People want to be seen by others as doing good. But with extrinsic incentives, the signal of a prosocial act gets diluted, as one might behave prosocially mainly to do well for oneself. The image value decreases, and the incentive becomes less effective. If no one is watching (i.e., private contribution), the incentive to also do well for oneself cannot dilute any signal to others, and consequently extrinsic incentives are very likely to increase prosocial behavior.

Policyimplikationerna är intressanta. Om man med politiska medel, t.ex. subventioner och bidrag, vill styra människor att bete sig gott, då bör man se till att osynliggöra stöden.

Se även inlägget ”Varför ge till välgörande ändamål?”.

Varför ge till välgörande ändamål?

Man kan tänkas vilja ge till välgörande ändamål för att man bryr sig om ändamålen i fråga eller därför att man känner social press att ge. I studien ”Testing for Altruism and Social Pressure in Charitable Giving”, av Stefano DellaVigna, John List och Ulrike Malmendier, undersöks vilket motiv som dominerar:

dörrinsamlingTo distinguish the two types of motivation, we design a door-to-door fund-raising drive in which we vary the ability of households to seek or avoid a solicitor. Some households are informed about the exact time of solicitation with a flyer on the door-knob; thus, they can seek the fund-raiser if giving is welfare-enhancing, and avoid it if giving is welfare-decreasing. We find that the flyer reduces the share of households opening the door by 10 to 25 percent, suggesting that the average household seeks to avoid fund-raisers. Moreover, if the flyer allows checking a box for ‘Do Not Disturb’, giving is 30 percent lower. The latter decrease is concentrated among donations smaller than $10. These findings suggest that social pressure is an important determinant of door-to-door giving. … The estimates suggest that most of the door-to-door giving is due to social pressure, as opposed to altruism.

Man förstår nu varför olika organisationer anställer folk som stör en på gatan.

Nå, skulle det vara bättre om det social trycket inte existerade? Å ena sidan skulle därigenom många människor kunna använda resurser till annat, som ger dem större nytta; å andra sidan skulle därigenom många verksamheter som arbetar med behjärtansvärda aktiviteter få mindre resurser, vilket kan ge många potentiella mottagare lägre nytta. Vidare: Är det sociala trycket svagare i ett land med stor välfärdsstat, där många kanske känner att de redan ”ger” till välgörande ändamål via skattsedeln? Om trycket är högre i länder med liten välfärdsstat, innebär det att frivillig och obligatorisk finansiering av välfärd är substitut? Slutligen: Om du, oavsett motiv, skulle ge till ett välgörande ändamål, till vilken organisation skulle du då ge?

Se även inläggen ”Ska vi rädda liv? Kan vi?” och ”Bör avdragsrätt för gåvor införas?”.

Smarta fåglar

I studien ”Raising the Level: Orangutans Use Water as a Tool” (från Biology Letters) klargörs att orangutanger är duktiga på problemlösning:

We investigated the use of water as a tool by presenting five orangutans (Pongo abelii) with an out-of-reach peanut floating inside a vertical transparent tube. All orangutans collected water from a drinker and spat it inside the tube to get access to the peanut.

Mer förvånande är kanske att vissa fåglar också har en dylik förmåga, enligt två nya studier:

Never underestimate the intelligence of birds.

Ger bistånd ekonomisk tillväxt?

Bidrar bistånd till ekonomisk utveckling? Det är svårt att hitta trovärdiga belägg för det i forskningen (se t.ex. här och här). Vissa kritiserar dock den existerande litteraturen för att inte på ett bra sätt ta hänsyn till problemet med endogenitet. Det kan vara den ekonomiska utvecklingen som bestämmer biståndet, snarare än att biståndet påverkar den ekonomiska utvecklingen, vilket t.ex. skulle kunna förklara negativa samband mellan bistånd och tillväxt.

oljeschejkEn ny studie, ”How Is Foreign Aid Spent? Evidence from a Natural Experiment”, publicerad i American Economic Journal: Macroeconomics, använder sig därför av ett naturligt experiment för att isolera effekten av bistånd på tillväxt. Detta sker genom att undersöka hur variationer i oljepriser påverkar biståndet från OPEC-länder och hur det i sin tur påverkar olika ekonomiska variabler. Resultat:

The main findings are robust to various specifications. The petro-aid was largely consumed, nearly all in imports. It did not lead to a measurable increase in growth, prices, or an appreciation of the exchange rate. Imported goods during the aid surge shifted away from capital goods and toward noncapital goods, and aid crowded out domestic savings. A significant share of the aid fled the country in unaccounted transactions.

Återigen erhålls resultatet att bistånd inte ökar tillväxten på ett statistiskt signifikant sätt. Däremot ökar alltså konsumtionen och kapitalflykten, medan sparandet minskar.

Även om detta naturliga experiment är ett bra sätt att klargöra biståndets kausala effekter på ekonomin, är en nackdel att det är svårt att generalisera resultaten. De kan nog sägas vara trovärdiga för de länder som studeras och för den typ av hjälp som gavs (ovillkorade kontantstöd), men vilka implikationerna är för andra länder och andra typer av bistånd är mer oklart. Hursomhelst, även om bistånd inte ökar tillväxten kan det förstås ha effekt på mikronivå.

Ånger kan fylla en funktion

Vi har nog alla upplevt ånger. Ånger implicerar att vårt beslutsfattande inte är helt perfekt och att vi begår misstag. Vissa tar det som grund för att föreslå paternalistiska ingrepp i människors valfrihet, där tanken är att människor ska hjälpas att slippa begå misstag och slippa ånger. Är det inte mycket bättre att förekomma misstagen? Måhända, men jag befarar att paternalister har en tendens att underskatta möjligheten att lära sig av misstag. Om man alltid ska beskyddas från livets faror torde ens karaktärsutveckling och förmåga att hantera nya beslutssituationer försvagas — vilket kan göra en verkligt sårbar när man står inför en situation utan skydd från ovan.

Experimentell forskning visar också att människor, benägna som de är att begå misstag och känna ånger, faktiskt förmår att lära av misstag och ånger och bete sig annorlunda i kommande valsituationer. I den nya studien ”Regret Once, Think Twice” sammanfattas den existerande litteraturen på följande sätt:

[W]hen making a choice, people anticipate the experience of regret based on their previous experience of regret relevant to the choice option. This leads to the general conclusion that the impact of experienced regret on subsequent choice is mediated through the anticipation of the experience of regret.

Så jag rekommenderar oss att ta det lugnt trots att människor begår fel. Annars kanske vi får ångra oss.

Se även ”Är ånger ett tecken på irrationalitet?” samt Peter Santesson-Wilsons inlägg ”Nyckelbarnen och den nya världen där inget får hända”.