En fara med politisk korrekthet

Donald Trump intar en negativ hållning till politisk korrekthet:

I think the big problem this country has is being politically correct.

Det gör nog i och för sig de flesta som använder begreppet: Det utgör ett skällsord, uttalat av dem som vill uttala sig nedlåtande om olika grupper och som ogillar social disciplinering när de säger vad de har på sitt hjärta. Ett bra svar till dem som anser att den politiska korrektheten har gått för långt utifrån sådana utgångspunkter ges av Julia Symons i denna text, som vann en tävling på detta tema utlyst av The Economist.

Här vill jag dock inte diskutera den saken i sig utan ta upp en fara med politisk korrekthet: att den leder till preferensförfalskning. Timur Kuran har påpekat att offentliga och privata preferenser kan skilja sig åt. Det man egentligen tycker kan döljas och t.o.m. förfalskas i den offentliga diskursen, t.ex. av rädsla för social disciplinering. Politisk korrekthet, om vi använder det begreppet för en social norm som innebär att man avstår från att uttala sig nedlåtande om olika grupper, torde i första hand påverka offentliga preferenser – vad människor säger.

Varför är detta ett problem? Förutom det allmänna problemet att vissa uttalanden kan vara nyttiga, i social mening, även om de uppfattas som nedlåtande av vissa, vill jag här peka på risken att vi får en falsk bild av människors privata preferenser. Tänk om hr X. låtsas vara accepterande gentemot homosexuella eller judar men i själva verket hyser starkt icke-accepterande uppfattningar. Då har vi ingen möjlighet att få reda på det och att försöka bemöta sådana uppfattningar. I själva verket kan man tänka sig att de intensifieras inombords, varifrån de inte släpps fram. Detta kan vara en grund för en negativ social spiral under vissa omständigheter, vilket Kuran diskuterar i sin bok, t.ex. när en karismatisk åsiktsentreprenör beter sig politiskt icke-korrekt och snabbt får med sig stora delar av befolkningen.

Jag undrar t.ex. ofta vad människor egentligen tycker om homosexualitet. Är de lika accepterande som nästan alla som uttalar sig offentligt? Är de som uttalar sig offentligt lika accepterande som de låter oss tro?

Besvara gärna min fråga i denna anonyma undersökning.

Otrogen med någon av samma kön

En studie, ”Male Tolerance to Same-Sex Infidelity: A Cross-Cultural Investigation”, har undersökt attityder till otrohet hos en partner, såväl i kinesisk som brittisk kultur, med särskilt tonvikt på om den med vilken partnern är otrogen är av samma kön eller ej.

Några resultat:

  • Män är mer toleranta än kvinnor mot otrohet med någon av samma kön.
  • Om de tvingas välja är det mer sannolikt att män föredrar otrohet hos en partner om det sker med någon av samma kön än att kvinnor gör det.
  • Män och kvinnor som själva upplever attraktion till personer av samma kön är mer toleranta mot otrohet än andra.

Den andra punkten förvånade mig: Jag trodde att kvinnor i minst lika hög grad som män skulle föredra att en partner var otrogen med någon av samma kön, bl.a. därför att det innebär lägre risk för en ny familjebildning med barn. Forskarna spekulerar att detta kan bero på att män som har sex med män stereotypt kan uppfattas som mer feminina, vilket kvinnorna antas ogilla. En annan möjlig förklaring kanske kan vara att män i mindre grad än kvinnor uppfattas som bisexuella, i vilket fall kvinnor kan oroa sig för att männen är ihop med dem av andra skäl än sann kärlek.

Att framträda utan mask

Erik Bruhn var en av 1900-talets störste balettdansare. Jag såg just en mycket uppbygglig dokumentär med honom, i vilken han tämligen öppet ger sin syn på sig själv, sin karriär, sitt liv och livet i allmänhet.

Ett av de yttranden, framförd med en charmig, lätt dansk accent, jag fastnade för var:

One day, I hope that I should be able to stand before you all without having to create an illusion about myself in any kind of mask or dress. I feel it would be a goal for me to be recognized as I am, whatever that is.

Några reflexioner:

  • Fastän man inte arbetar med konstnärlig framställning såsom balett eller skådespeleri, i vilken man så gott som alltid spelar en roll – man är, per definition, inte sig själv på scenen – undrar jag: I vilken grad framträder man i livet bakom en mask?
    • Ett möjligt svar är: Inte alls. Man är allt det man gör. Att i många sammanhang framträda bakom en mask är en del av vem man är. Att erkänna Bruhn som stor balettdansare, som vilken han alltid är någon annan, är därför att erkänna honom som han är.
    • Ett annat möjligt sätt att uttrycka denna tanke kanske är att säga: Man framträder inte bakom en mask eftersom det inte finns något ”egentligt” eller ”sant” jag.
    • En annan möjlighet: Man är inte ett jag utan flera, vilket såväl Paul Bloom som Witold Gombrowicz har varit inne på. Att ibland vara ett jag och ibland ett annat jag betyder inte att man har en mask vid ett av tillfällena.
  • Man kanske bör skilja på att använda en mask ärligt och transparent och att göra det på ett dolt, kanske t.o.m. manipulativt, sätt. Alla vet att en balettdansare spelar en roll – men vet vi när våra medmänniskor spelar roller, t.ex. när de framställer sina liv som perfekta på Facebook? Det senare kan möjligen vara ett problem utan att det förra är det. Men… spelar man en roll när man framställer sig som perfekt på Facebook? Är det inte en del av den man verkligen är att göra det?

Slutligen: Apropå Bruhn, se gärna även det tidigare inlägget ”Homosexuella dansare”.

Ökad acceptans av homosexualitet

OECD rapporterar hur synen på homosexualitet ser ut i olika länder och hur den har förändrats:

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.

Blott tre länder har erfarit minskad acceptans: Grekland, Tjeckien och Italien.

Angående den fråga som har ställts och vars genomsnittliga värde återges i figuren ovan:

Acceptance of homosexuality is measured on a scale from 1 to 10, where 1 means that homosexuality is never justifiable and 10 means that it is always justifiable.

Diskriminering på Airbnb

Nedslående resultat om diskriminering av manliga homosexuella par redovisas i studien ”The Silent Treatment: Discrimination Against Same-Sex Relations in the Sharing Economy”:

While online marketplaces in the sharing economy reduce anonymity to build trust, such design choices can facilitate discrimination. This study is one of the first to examine whether there is discrimination against those in same-sex relationships (SSRs) in the sharing economy. We examine whether SSRs face discrimination on the Airbnb platform in Dublin, Ireland, through a field experiment. We find that guests in male SSRs are 20–30 percentage points less likely to be accepted than otherwise identical guests in opposite-sex relationships (OSRs) and in female SSRs. This difference is driven by non-responses from hosts, not outright rejection, and persists regardless of a variety of host and location characteristics.

Kan resultat som dessa förklara framväxten av alternativa plattformar för att boka boende, som misterb&b? Nackdelen är då att homosexuella par blir hänvisade till betydligt mindre marknader, med troligen högre priser, bara för sin sexuella läggnings skull.

Billy Porters klänning

Väljer man en spektakulär klänning får man bereda sig på att bli kölhalad. Det erfor Sara Danius på Nobelprisutdelningen; och det erfor Billy Porter på Oscarsgalan, med sin smokingklänning:

Bildresultat för billy porter oscars

Vad kan ligga bakom kritiken mot Porter? Några möjliga grunder:

  • En version av jantelagen: ”Vem tror du att du är som utmärker dig?”.
  • En kontextuell kritik: ”Klänningen passar inte just här, där den stjäl uppmärksamhet från de viktiga filmerna”.
  • Ogillande av ”könsöverskridande beteende” – och detta ogillande kan komma såväl från heterosexuella (”den sociala ordningen bygger på att manliga och kvinnliga roller respekteras”) som homosexuella (”Porter ger oss homosexuella dåligt rykte; nu tror alla att man som homosexuell nödvändigtvis vill klä sig i kvinnokläder”).
  • En rent estetisk bedömning: Det är inte fel att han har klänning, men just denna klänning är frånstötande.

Nå, för egen del finner jag ingen av dessa grunder tilltalande. En spännande och uppiggande klädedräkt, tycker jag. Detsamma tycker jag om Danius klänning. Och om filmer och Nobelpris inte klarar av konkurrensen från en klänning är nog inte klänningen problemet.

Avsmak inför homosexualitet

För snart två decennier sedan framförde jag tesen att många människors negativa inställning till homosexualitet har känslomässig, snarare än intellektuell eller förnuftsmässig, grund – se min lilla essä ”The Emotional Origin of Homophobia”.  Att en känsla av avsmak rent allmänt spelar roll för hur människors moraliska attityder ser ut är väl belagt – se t.ex. ”On Disgust and Moral Judgments: A Review”.

Nu finner dels en metaanalys, dels en experimentell studie, belägg för att en känsla av avsmak inför homosexualitet påverkar människors grad av ”homonegativitet” (ett begrepp som används allt mer i litteraturen istället för begreppet homofobi):

  • ”A Meta-Analytic Review of the Association Between Disgust and Prejudice Toward Gay Men”: ”A sizeable number of studies have documented a relationship between heterosexual persons’ experience of disgust (measured as an individual difference variable or induced experimentally) and prejudice toward gay men (i.e., homonegativity). Yet, to date, no one has attempted to meta-analytically review this corpus of research. We address this gap by conducting a meta-analysis of published and unpublished work examining heterosexual men and women’s disgust and their homonegativity toward gay men. Fourteen articles (12 published, two unpublished) containing 17 studies were analyzed (N = 7,322). The average effect size for disgust sensitivity studies was moderate to large (d = 0.64), whereas for disgust induction studies, the effect was large (d = 0.77). No evidence of effect size heterogeneity emerged.”
  • ”The Role of Disgust in Homosexuality Judgments”: ”The findings revealed that participants in the induced disgust condition showed greater implicit, but not explicit, disapproval of both homosexual and heterosexual public French kissing, compared to those in the neutral conditions. Homosexual public French kissing was implicitly judged more harshly than heterosexual public French kissing. With regard to disgust sensitivity, results revealed its contribution to implicit judgements.”

Förvisso är forskningen på detta område inte den metodologiskt starkaste och därmed att betrakta som preliminär, men resultaten tyder ändå på att en emotionell komponent har betydelse för många människors negativa attityder mot homosexualitet. Om så är fallet indikerar det att försök att med rationella argument påverka homonegativa personer kan vara lönlösa. Det jag tror kan fungera är att sådana personer får kännedom om att vänner, kollegor och familjemedlemmar är homosexuella – genom öppenhet från homosexuella som de känner och tycker om, men som de inte visste var homosexuella, kanske den emotionellt grundade avsmaken kan avta och rentav förbytas i en positiv känsla.

För Michel Foucaults något annorlunda syn, se inlägget ”Den hotfulla kärleken”.