Det går bättre i skolan för barn till samkönade par

Debattens vågor har gått höga inför de reformer som har underlättat för samkönade par att skaffa barn. ”Tänk på barnen!” har ofta motståndare till närståendeadoption, annan adoption, fosterföräldraskap och insemination involverandes homosexuella par sagt. Antagandet har varit att sådana reformer har haft ett vuxenperspektiv och att de är till skada för barnen.

En rad studier har under årens lopp antytt att barnen inte tar skada av att växa upp med två föräldrar av samma kön. Dessa har dock lidit av en rad metodologiska brister, varför den nya välgjorda studien med nederländska data ”School Outcomes of Children Raised by Same-Sex Couples: Evidence from Administrative Panel Data” är särskilt välkommen. Den finner:

[C]hildren raised by same-sex couples perform better than children raised by opposite-sex couples in both primary and secondary education.

Så om något går det alltså bättre i skolan för dessa barn. Att bejaka också samkönade pars föräldraskap verkar med andra ord i högsta grad vara förenligt med att ”tänka på barnen”.

Homosexualitet är lösningen

Beakta två problem: att fler barn försämrar klimatproblemet och att det i många länder finns ett överskott av unga män, vilket kan leda till social oro, sexuella övergrepp och annan kriminalitet. Det märkliga är att få verkar ha uppmärksammat att det finns ett alexanderhugg: homosexualitet!

Om fler väljer att ha sexuellt umgänge med personer av samma kön torde antalet nya barn bli färre. Förvisso skaffar många homosexuella barn de också, men i genomsnitt betydligt färre. Och om de män som inte hittar kvinnor istället väljer att ha sexuellt umgänge med andra män kan deras frustrationer dämpas, med lägre förekomst av sociala problem. De som redan återfinns i den homosexuella skaran kan dessutom tänkas bli glada av att få fler att umgås med.

Nu kanske någon invänder att det inte riktigt är så enkelt, ty man väljer inte sin sexuella läggning. Är man heterosexuell vill man inte ha sex med någon av samma kön. Men ska man ge upp så lätt? Jag har hört talas om att det finns terapi som förmår göra under på detta område. Med tanke på de viktiga värden som står på spel kan sådan verksamhet behöva vårt stöd. En variant av denna terapi kanske kan fungera, med en kvinnlig terapeut?

I den mån detta fallerar kanske åtminstone homosexualitet kan uppgraderas i den sexuella hierarkin, med större social (och legal och ekonomisk) uppskattning av homosexuella?

Låt företagen vara progressiva

Bildresultat för apple support pride

I dessa Pride-tider angrips företag som stödjer vad som ibland kallas progressiva värderingar såväl från vänster som från höger. Från vänstersidan anses det kommersiella inslaget i arrangemang för HBTQ-personer suspekt nästan per definition: Det ses som ytligt och vinstmotiverat och anses, t.ex. av Peter Tatchell, förstärka ett ”förborgerligande” av denna minoritet. Från högersidan anförs, t.ex. av Timbros Lars Anders Johansson, att företag missbedömer intresset hos en större allmänhet för den typen av ställningstaganden och att de alltför lätt låter sig influeras av små vänsterorienterade grupper med progressiv agenda.

Ett alternativt synsätt är vad jag skulle kalla det marknadsliberala, som inte anför någon ”meta-synpunkt” alls i frågan. Företag har rätt att profilera sig hur de vill, och varje individ har rätt att förhålla sig till deras profileringar som de vill. Om Peter Tatchell och Lars Anders Johansson anser det stötande att t.ex. Apple stödjer Pride och andra HBTQ-vänliga arrangemang och kampanjer står det dem fritt att sluta köpa Apple-produkter och därmed skicka en signal: Apple går miste om intäkter och får lägre vinst. Samma möjlighet har alla världens konsumenter, och det står förstås aktivister på såväl höger- som vänsterkanten fritt att uppmana andra konsumenter att sluta köpa Apple-produkter. Om Lars Anders Johansson har rätt i att företagen missbedömer det allmänna stödet för progressiva värderingar, av den typ som stöd till Pride innebär, lär det innebära förluster för företag att profilera sig som progressiva. Det kostar mer än det smakar, och vi kan förutsäga att denna typ av profilering kommer att bli allt mindre vanlig ”av sig självt”.

Problemet att med kritisera företag a priori för att de stödjer progressiva värderingar är att man då säger: ”Utför inte marknadstestet! Ni kommer inte få ökad lönsamhet av att stoltsera med regnbågsflaggor och att gå med i Pride-paraden!” Det är förstås en hypotes, men i stället för att mästra företagen föredrar jag den marknadsliberala hållningen: Låt marknadstestet avgöra!  Låt företagen göra det de vill och låt marknaden avgöra vilka profileringar som gynnar lönsamheten; a posteriori blir det uppenbart för företagen.

Några ytterligare reflexioner:

  • Man kan tänka sig företag som inte enbart drivs av vinstmotiv och som vill torgföra progressiva värderingar även till en kostnad. Jag ser inget problem med det om det är sanktionerat av företagets ägare. Vill ett företag betala för att stå för vissa värderingar bör det stå det fritt. Denna grund för att torgföra progressiva värderingar kan kallas preferensbaserad eller genuin snarare än instrumentell (vilken det är om den bakomliggande orsaken är ökad förväntad vinst) – och det borde särskilt tilltala kritiker på vänsterkanten.
  • Någon kanske invänder att de flesta i allmänheten ogillar när företag torgför progressiva värderingar men att de inte bryr sig tillräckligt för att bojkotta företagen. Marknadstestet fungerar därför inte, varför vi, i paternalistisk anda, bör hjälpa konsumenterna på traven och mästra de företag som torgför progressiva värderingar.  Även om premissen stämmer (vilket jag betvivlar) blir frågorna åtminstone två:
    • Varför ska vi ägna vår knappa tid och kraft åt att hjälpa konsumenter som inte bryr sig särskilt mycket om ett fenomen att slippa detsamma, när vi kan använda denna knappa tid och kraft åt att försöka lösa samhällsproblem som människor verkligen bryr sig mycket om?
    • Även om vi lägger knappat tid och kraft åt att mästra företagen, varför skulle de lyssna på oss, om de säljer sina produkter framgångsrikt när de torgför progressiva värderingar? (Premissen var ju att människors ogillande inte påverkar deras konsumtionsbeslut.) Det skulle de förstås inte, varför mästrande texter ter sig ännu mer bortkastade.
  • Givetvis ska företag, enligt det marknadsliberala synsättet, ha rätt att torgföra vilka värderingar de vill, inte bara progressiva. Om ett företag, som amerikanska Chick-fil-A, vill stödja initiativ för att lagstiftningen ska särbehandla HBTQ-personer negativt, bör det stå dem fritt – liksom det bör stå konsumenterna fritt att sluta köpa deras kyckling om de misstycker.

Lagar påverkar människors attityder

Bildresultat för lesbian wedding

Jag har i min forskning med Christian Bjørnskov och Therese Nilsson funnit att mer jämlika lagar för hetero- och homosexuella, inte minst när det gäller möjligheten att ingå äktenskap, är positivt relaterade till, inte bara de senares, utan också de förras livstillfredsställelse. Detta leder in på frågan vilken effekt lagar har – kan det också vara så att lagar påverkar människors attityder, dvs. att de har en normerande effekt? Det kan i så fall utgöra ytterligare skäl att göra lagstiftning mer inkluderande för grupper mot vilka många har en negativ attityd.

En ny studie, ”Do Laws Shape Attitudes? Evidence from Same-Sex Relationship
Recognition Policies in Europe”, visar just detta – att införandet av en möjlighet att ingå äktenskap för par av samma kön medförde mer accepterande attityder mot homosexuella runtom i Europa:

Using data from the European Social Surveys covering 2002- 2016 and exploiting variation in the timing of SSRRPs across countries, we show that legal relationship recognition is associated with statistically significant improvements in attitudes toward sexual minorities. These effects are widespread across demographic groups, emerge only after the policies are adopted, and are not observed for views on other social issues. Our results suggest that laws can exert a powerful influence in shaping societal attitudes.

Som forskarna vidare påpekar stöder inte deras resultat idén om att reformer av detta slag ger upphov till en motreaktion (tvärtom); de ger inte upphov till mer polarisering (attitydförändringen verkar ske på bred front); och de ger inte stöd för idén att attitydförändringar kommer först och legala förändringar därefter. Det senare pekar på behovet av politiker som föregångare – som vågar och vill vidta reformer även om det folkliga stödet är begränsat.

Denna studie utgör goda nyheter, då attitydförändringar av detta slag inte bara gör de legala reformerna mer beständiga utan också gör det mer sannolikt att homosexuella (i det här fallet) behandlas och mår bättre och diskrimineras mindre (och ja, diskriminering är ett fortsatt problem).

En fara med politisk korrekthet

Donald Trump intar en negativ hållning till politisk korrekthet:

I think the big problem this country has is being politically correct.

Det gör nog i och för sig de flesta som använder begreppet: Det utgör ett skällsord, uttalat av dem som vill uttala sig nedlåtande om olika grupper och som ogillar social disciplinering när de säger vad de har på sitt hjärta. Ett bra svar till dem som anser att den politiska korrektheten har gått för långt utifrån sådana utgångspunkter ges av Julia Symons i denna text, som vann en tävling på detta tema utlyst av The Economist.

Här vill jag dock inte diskutera den saken i sig utan ta upp en fara med politisk korrekthet: att den leder till preferensförfalskning. Timur Kuran har påpekat att offentliga och privata preferenser kan skilja sig åt. Det man egentligen tycker kan döljas och t.o.m. förfalskas i den offentliga diskursen, t.ex. av rädsla för social disciplinering. Politisk korrekthet, om vi använder det begreppet för en social norm som innebär att man avstår från att uttala sig nedlåtande om olika grupper, torde i första hand påverka offentliga preferenser – vad människor säger.

Varför är detta ett problem? Förutom det allmänna problemet att vissa uttalanden kan vara nyttiga, i social mening, även om de uppfattas som nedlåtande av vissa, vill jag här peka på risken att vi får en falsk bild av människors privata preferenser. Tänk om hr X. låtsas vara accepterande gentemot homosexuella eller judar men i själva verket hyser starkt icke-accepterande uppfattningar. Då har vi ingen möjlighet att få reda på det och att försöka bemöta sådana uppfattningar. I själva verket kan man tänka sig att de intensifieras inombords, varifrån de inte släpps fram. Detta kan vara en grund för en negativ social spiral under vissa omständigheter, vilket Kuran diskuterar i sin bok, t.ex. när en karismatisk åsiktsentreprenör beter sig politiskt icke-korrekt och snabbt får med sig stora delar av befolkningen.

Jag undrar t.ex. ofta vad människor egentligen tycker om homosexualitet. Är de lika accepterande som nästan alla som uttalar sig offentligt? Är de som uttalar sig offentligt lika accepterande som de låter oss tro?

Besvara gärna min fråga i denna anonyma undersökning.

Otrogen med någon av samma kön

En studie, ”Male Tolerance to Same-Sex Infidelity: A Cross-Cultural Investigation”, har undersökt attityder till otrohet hos en partner, såväl i kinesisk som brittisk kultur, med särskilt tonvikt på om den med vilken partnern är otrogen är av samma kön eller ej.

Några resultat:

  • Män är mer toleranta än kvinnor mot otrohet med någon av samma kön.
  • Om de tvingas välja är det mer sannolikt att män föredrar otrohet hos en partner om det sker med någon av samma kön än att kvinnor gör det.
  • Män och kvinnor som själva upplever attraktion till personer av samma kön är mer toleranta mot otrohet än andra.

Den andra punkten förvånade mig: Jag trodde att kvinnor i minst lika hög grad som män skulle föredra att en partner var otrogen med någon av samma kön, bl.a. därför att det innebär lägre risk för en ny familjebildning med barn. Forskarna spekulerar att detta kan bero på att män som har sex med män stereotypt kan uppfattas som mer feminina, vilket kvinnorna antas ogilla. En annan möjlig förklaring kanske kan vara att män i mindre grad än kvinnor uppfattas som bisexuella, i vilket fall kvinnor kan oroa sig för att männen är ihop med dem av andra skäl än sann kärlek.

Att framträda utan mask

Erik Bruhn var en av 1900-talets störste balettdansare. Jag såg just en mycket uppbygglig dokumentär med honom, i vilken han tämligen öppet ger sin syn på sig själv, sin karriär, sitt liv och livet i allmänhet.

Ett av de yttranden, framförd med en charmig, lätt dansk accent, jag fastnade för var:

One day, I hope that I should be able to stand before you all without having to create an illusion about myself in any kind of mask or dress. I feel it would be a goal for me to be recognized as I am, whatever that is.

Några reflexioner:

  • Fastän man inte arbetar med konstnärlig framställning såsom balett eller skådespeleri, i vilken man så gott som alltid spelar en roll – man är, per definition, inte sig själv på scenen – undrar jag: I vilken grad framträder man i livet bakom en mask?
    • Ett möjligt svar är: Inte alls. Man är allt det man gör. Att i många sammanhang framträda bakom en mask är en del av vem man är. Att erkänna Bruhn som stor balettdansare, som vilken han alltid är någon annan, är därför att erkänna honom som han är.
    • Ett annat möjligt sätt att uttrycka denna tanke kanske är att säga: Man framträder inte bakom en mask eftersom det inte finns något ”egentligt” eller ”sant” jag.
    • En annan möjlighet: Man är inte ett jag utan flera, vilket såväl Paul Bloom som Witold Gombrowicz har varit inne på. Att ibland vara ett jag och ibland ett annat jag betyder inte att man har en mask vid ett av tillfällena.
  • Man kanske bör skilja på att använda en mask ärligt och transparent och att göra det på ett dolt, kanske t.o.m. manipulativt, sätt. Alla vet att en balettdansare spelar en roll – men vet vi när våra medmänniskor spelar roller, t.ex. när de framställer sina liv som perfekta på Facebook? Det senare kan möjligen vara ett problem utan att det förra är det. Men… spelar man en roll när man framställer sig som perfekt på Facebook? Är det inte en del av den man verkligen är att göra det?

Slutligen: Apropå Bruhn, se gärna även det tidigare inlägget ”Homosexuella dansare”.

Ökad acceptans av homosexualitet

OECD rapporterar hur synen på homosexualitet ser ut i olika länder och hur den har förändrats:

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.

Blott tre länder har erfarit minskad acceptans: Grekland, Tjeckien och Italien.

Angående den fråga som har ställts och vars genomsnittliga värde återges i figuren ovan:

Acceptance of homosexuality is measured on a scale from 1 to 10, where 1 means that homosexuality is never justifiable and 10 means that it is always justifiable.

Diskriminering på Airbnb

Nedslående resultat om diskriminering av manliga homosexuella par redovisas i studien ”The Silent Treatment: Discrimination Against Same-Sex Relations in the Sharing Economy”:

While online marketplaces in the sharing economy reduce anonymity to build trust, such design choices can facilitate discrimination. This study is one of the first to examine whether there is discrimination against those in same-sex relationships (SSRs) in the sharing economy. We examine whether SSRs face discrimination on the Airbnb platform in Dublin, Ireland, through a field experiment. We find that guests in male SSRs are 20–30 percentage points less likely to be accepted than otherwise identical guests in opposite-sex relationships (OSRs) and in female SSRs. This difference is driven by non-responses from hosts, not outright rejection, and persists regardless of a variety of host and location characteristics.

Kan resultat som dessa förklara framväxten av alternativa plattformar för att boka boende, som misterb&b? Nackdelen är då att homosexuella par blir hänvisade till betydligt mindre marknader, med troligen högre priser, bara för sin sexuella läggnings skull.

Billy Porters klänning

Väljer man en spektakulär klänning får man bereda sig på att bli kölhalad. Det erfor Sara Danius på Nobelprisutdelningen; och det erfor Billy Porter på Oscarsgalan, med sin smokingklänning:

Bildresultat för billy porter oscars

Vad kan ligga bakom kritiken mot Porter? Några möjliga grunder:

  • En version av jantelagen: ”Vem tror du att du är som utmärker dig?”.
  • En kontextuell kritik: ”Klänningen passar inte just här, där den stjäl uppmärksamhet från de viktiga filmerna”.
  • Ogillande av ”könsöverskridande beteende” – och detta ogillande kan komma såväl från heterosexuella (”den sociala ordningen bygger på att manliga och kvinnliga roller respekteras”) som homosexuella (”Porter ger oss homosexuella dåligt rykte; nu tror alla att man som homosexuell nödvändigtvis vill klä sig i kvinnokläder”).
  • En rent estetisk bedömning: Det är inte fel att han har klänning, men just denna klänning är frånstötande.

Nå, för egen del finner jag ingen av dessa grunder tilltalande. En spännande och uppiggande klädedräkt, tycker jag. Detsamma tycker jag om Danius klänning. Och om filmer och Nobelpris inte klarar av konkurrensen från en klänning är nog inte klänningen problemet.

Avsmak inför homosexualitet

För snart två decennier sedan framförde jag tesen att många människors negativa inställning till homosexualitet har känslomässig, snarare än intellektuell eller förnuftsmässig, grund – se min lilla essä ”The Emotional Origin of Homophobia”.  Att en känsla av avsmak rent allmänt spelar roll för hur människors moraliska attityder ser ut är väl belagt – se t.ex. ”On Disgust and Moral Judgments: A Review”.

Nu finner dels en metaanalys, dels en experimentell studie, belägg för att en känsla av avsmak inför homosexualitet påverkar människors grad av ”homonegativitet” (ett begrepp som används allt mer i litteraturen istället för begreppet homofobi):

  • ”A Meta-Analytic Review of the Association Between Disgust and Prejudice Toward Gay Men”: ”A sizeable number of studies have documented a relationship between heterosexual persons’ experience of disgust (measured as an individual difference variable or induced experimentally) and prejudice toward gay men (i.e., homonegativity). Yet, to date, no one has attempted to meta-analytically review this corpus of research. We address this gap by conducting a meta-analysis of published and unpublished work examining heterosexual men and women’s disgust and their homonegativity toward gay men. Fourteen articles (12 published, two unpublished) containing 17 studies were analyzed (N = 7,322). The average effect size for disgust sensitivity studies was moderate to large (d = 0.64), whereas for disgust induction studies, the effect was large (d = 0.77). No evidence of effect size heterogeneity emerged.”
  • ”The Role of Disgust in Homosexuality Judgments”: ”The findings revealed that participants in the induced disgust condition showed greater implicit, but not explicit, disapproval of both homosexual and heterosexual public French kissing, compared to those in the neutral conditions. Homosexual public French kissing was implicitly judged more harshly than heterosexual public French kissing. With regard to disgust sensitivity, results revealed its contribution to implicit judgements.”

Förvisso är forskningen på detta område inte den metodologiskt starkaste och därmed att betrakta som preliminär, men resultaten tyder ändå på att en emotionell komponent har betydelse för många människors negativa attityder mot homosexualitet. Om så är fallet indikerar det att försök att med rationella argument påverka homonegativa personer kan vara lönlösa. Det jag tror kan fungera är att sådana personer får kännedom om att vänner, kollegor och familjemedlemmar är homosexuella – genom öppenhet från homosexuella som de känner och tycker om, men som de inte visste var homosexuella, kanske den emotionellt grundade avsmaken kan avta och rentav förbytas i en positiv känsla.

För Michel Foucaults något annorlunda syn, se inlägget ”Den hotfulla kärleken”.

Unga tiodansare

Bildresultat för baby ballroom

Jag tittar nu på serien Baby Ballroom på Netflix, en serie om barn och ungdomar som dansar tiodans (och tar det på allvar). Är man det minsta intresserad av dans och dansvärlden – och av att se begåvade och drivna ungdomar arbeta hårt för att nå sina mål – rekommenderar jag serien. Tre små reflexioner:

Estetik: Tiodans handlar förstås först och främst om dansen i teknisk och dramatisk mening, men därutöver är det estetiska viktigt på ett speciellt sätt. Frisyrer, smink och kläder spelar stor roll. (En klänning kan kosta uppemot 30 000 kr!)

Föräldrar: Överlag är föräldrarna i serien okunniga om dans (men tycker om det de ser), väldigt krävande (det är vinst som räknas; kanske som föräldrar med barn som sportar) och synnerligen överviktiga (i 80% av fallen).

Sexuell läggning: Detta tycks vara ”elefanten i rummet”. Det verkar viktigt, i synnerhet för föräldrarna, att betona att pojkar som dansar kan retas för att vara homosexuella bara för att de dansar (och deltagaren Jamie hade därför tidigare dolt sitt dansande för sina skolkamrater). Det stämmer förstås att heterosexuella danskillar felaktigt kan antas vara homosexuella och att de kan retas för detta. Men det som ingen verkar vilja erkänna är att det inte är osannolikt att en hel del av pojkarna faktiskt är homosexuella (även om de ännu i många fall är för unga att riktigt inse eller acceptera det själva). När rektorn på Jamies skola berättade att han dansar tiodans betonade Jamie sedan att andra pojkar gott kunde börja dansa eftersom det fanns fina flickor att dansa med. Ingen verkar fråga sig hur homosexuella ungdomar känner sig när alla säger (eller känner sig manade att säga): ”Nej, det är bara fördomar!”

Min favorittiodans: quickstep!

Den nya franska konservatismen

Det råder ingen brist på högintressanta tankar och observationer i Mark Lillas essä ”Two Roads for the New French Right”, om den nya rörelse av konservativa som återfinns i Frankrike och som kanske har fränder i ett antal andra europeiska länder. Måhända en och annan även i vårt land. Jag tänkte ge fem små kommentarer.

1. Min första reaktion rör den grundsyn på människa och samhälle som genomsyrar denna rörelse. Här framtonar en bild av ett traditionellt liv där människor är fast rotade i familj och lokalsamhälle, med hinder för rörlighet såväl för människor och kapital. Gemenskapen är relativt uniformistisk och kulturellt präglad, Individualism avvisas i hög grad. Som Marion Maréchal uttrycker det:

We don’t want this atomized world of individuals without gender, without fathers, without mothers, and without nation.

Det kosmopolitiska synsättet ses här som Det Stora Hotet. Detta gör denna rörelse till anatema för mig – som älskar det kosmopolitiska, frihet, autonomi samt möjlig och faktisk rörelse! (Ett sådant liberalt synsätt innebär inte nödvändigtvis atomisering, men ger utrymme för atomisering för dem som, liksom jag, önskar det.)

2. Min andra reflexion rör något Lilla skriver då han kontrasterar de nya konservativa med två andra politiska synsätt: den etablerade vänstern och högern:

Whatever one thinks of these conservative ideas about society and the economy, they form a coherent worldview. The same cannot really be said about the establishment left and right in Europe today. The left opposes the uncontrolled fluidity of the global economy and wants to rein it in on behalf of workers, while it celebrates immigration, multiculturalism, and fluid gender roles that large numbers of workers reject. The establishment right reverses those positions, denouncing the free circulation of people for destabilizing society, while promoting the free circulation of capital, which does exactly that. These French conservatives criticize uncontrolled fluidity in both its neoliberal and cosmopolitan forms.

Jag ser en en ytterligare kombination: den ”neoliberala”, som välkomnar såväl ekonomisk som kulturell fluiditet. Med Lillas terminologi utgör den då det andra koherenta alternativet. Det verkar vara denna kombination som den nya konservativa rörelsen avskyr allra mest. Det är den jag själv sympatiserar med.

3. Den tredje tanken jag fick rör hur man som ”neoliberal” ska förhålla sig till den faktiska politiska utmaning som de nya konservativa utgör och, befarar jag, alltmer kommer att utgöra. Antag att deras syn på människa och samhälle, och på den ekonomiska och kulturella fluiditet som ska tillåtas, vinner gillande hos ett stort antal väljare framöver, kanske en majoritet. Ska man då kompromissa med sin liberala idealpunkt för att försöka få fler väljare och undvika att de nya konservativa får makten? Eller ska man trots allt satsa på att torgföra det mer renodlade liberala programmet? Jag berör frågan i denna ledare i Ekonomisk Debatt och lutar åt det senare synsättet. Men jag får erkänna att jag inte är säker på den strategin. Jag frågar mig om det förväntade liberala genomslaget inte kan bli större med ett inslag av kompromissande. Jag vacklar. Lilla skriver om en sådan alternativ höger, som går de nya konservativa till mötes en bit:

One possibility is that a renewed, more classical organic conservatism could serve as a moderating force in European democracies currently under stress. There are many who feel buffeted by the forces of the global economy, frustrated by the inability of governments to control the flow of illegal immigration, resentful of EU rules, and uncomfortable with rapidly changing moral codes regarding matters like sexuality. Until now these concerns have only been addressed, and then exploited, by far-right populist demagogues. If there is a part of the electorate that simply dreams of living in a more stable, less fluid world, economically and culturally—people who are not primarily driven by xenophobic anti-elitism—then a moderate conservative movement might serve as a bulwark against the alt-right furies by stressing tradition, solidarity, and care for the earth.

4. Det förvånar mig att de nya konservativa är så negativt inställda till homosexualitet och till ett erkännande av och stöd för ett samliv mellan personer av samma kön (kulturellt och legalt). Lilla verkar lika förvånad:

What these young Catholics can’t see is that gay couples wanting to wed and have children are looking to create such families and to transmit their values to another generation. There is no more conservative instinct.

Just så. Många homosexuella eftersträvar nu vad man närmast får etikettera som ett konservativt sätt att leva (inte helt i min personliga smak, men jag välkomnar en konservativ livsstil för dem som så önskar). Andrew Sullivan argumenterade för samkönade äktenskap redan 1989 i artikeln ”Here Comes the Groom: A (Conservative) Case for Gay Marriage”.

5. Slutligen noterar jag att de nya konservativa motsätter sig surrogatmödraskap. Marion Maréchal:

Today even children have become merchandise. We hear in public debates that we have the right to order a child from a catalogue, we have the right to rent a woman’s womb.

Denna typ av marknadsfientliga retorik och hållning gör att de nya konservativa har en hel del gemensamt med många inom vänstern: Ekonomiska inslag anses ”förfular”, fördärva och förstöra beslut utanför traditionella marknaders ram. ”Neoliberaler” som jag ser det däremot som en väg mot större preferenstillfredsställelse, vilket vi gillar.

Den nya franska konservatismen ter sig från mina utgångspunkter alltså synnerligen frånstötande. Utgör den den stora, kommande utmaningen för ”neoliberaler” i en tid när vänstern redan är försvagad? Bär den delar av vänsterns arv (på det ekonomiska området)?

Hotar homosexualitet samhället?

Jag försöker mig i ”Does Homosexuality Pose a Threat to Society?” på att kommentera nio påståenden om homosexualitet:

”Homosexuality is harmful for society”
”Homosexuals do not reproduce and thus threaten the survival of society”
”Homosexuals pose a threat to children”
”Homosexuality is a depressing and sad lifestyle”
”Homosexuals are obsessed with sex with different partners”
”Homosexuality causes AIDS and other diseases which are costly and deadly”
”Homosexuality undermines religion and hence stability in society”
”Homosexuals want special political rights”
”Homosexuality threatens the family”

Jag avvisar dem alla — om du vill veta på vilka grunder får du klicka på länken ovan. Håller du med mig?

Den mest känslosamma upplevelsen i livet

Jag blev lite rörd av Davey Waveys komma ut-berättelse:

Här kan du läsa min komma ut-berättelse.

Strejta män som har sex med män

Man bör skilja på sexuell läggning (som anger vilket eller vilka kön man attraheras av sexuellt-amoröst), sexuell identitet (som är det sätt på vilket man själv ser på vilket eller vilka kön man attraheras av sexuellt-amoröst) och sexuellt beteende (som anger vilket eller vilka kön personer man har sex med har). Dessa kan överlappa helt: en person med homosexuell läggning kan också ha en homosexuell identitet och enbart ha sex med personer av samma kön. Men de kan också skilja sig åt. Detta framkommer med tydlighet i den nya studien ”Discordance between Sexual Behavior and Self-Reported Sexual Identity: A Population-Based Survey of New York City Men”, publicerad i Annals of Internal Medicine:

Of New York City men reporting a sexual identity, 12% reported sex with other men. Men who had sex with men exclusively but self-identified as heterosexual were more likely than their gay-identified counterparts to belong to minority racial or ethnic groups, be foreign-born, have lower education and income levels, and be married. These men were more likely than gay-identified men who have sex with men to report having only 1 sexual partner in the previous year. However, they were less likely to have been tested for HIV infection during that time (adjusted prevalence ratio, 0.6 [95% CI, 0.4 to 0.9]) and less likely to have used condoms during their last sexual encounter (adjusted prevalence ratio, 0.5 [CI, 0.3 to 1.0]).

Denna tabell är intressant:

En majoritet av dem som enbart har sex med män samt av dem som har sex med både män och kvinnor identifierar sig som heterosexuella. Gissningsvis beror detta inte på att de har en heterosexuell läggning utan på att de finner det socialt tilltalande att leva som och säga att de är heterosexuella. Detta kan säkert i många fall fungera utan större spänningar, men i andra fall går det sämre.

Se även inläggen ”Var befinner du dig på Kinseyskalan?”, ”Jörg Haiders hemliga liv””Gay for pay”, ”Att förfalska vem man är” och ”Heterosexuella homofober”.

Oro för Arnold

Arnold Schwarzenegger berättar i en intervju för en österrikisk tidning om en händelse i sin ungdom. Här översatt:

As a young boy my room was plastered with photos of bodybuilders. Naked, oiled male bodies. That got my mother so concerned, she asked our family doctor one day to take a look at that. ‘Other boys put images of women on their walls, and mine does this!’ She actually believed I was gay. Well, that’s nothing wrong, but for her it was unimagineable back then. However, the doctor, a wise man, calmed her down. Everyone had idols, he said, others would hang up pictures of the Beatles, even though they were men as well. ”Look at it like this, Mrs. Schwarzenegger: as an athlete he surely won’t start to smoke or drink!” That assured her. Her worry lines stayed though.

Jag antar att strejta män tittar på (bilder av) andra män ibland, inte för estetisk eller erotisk tillfredsställelse utan mer för att de män som beskådas utgör personliga förebilder. De kanske har ett utseende eller beteende som uppfattas som fördelaktigt och som är inspirerande för dem som tittar. En bild på Cristiano Ronaldo kan t.ex. vara en påminnelse om att träna hårdare nästa fotbollsträning.

Tips: Patrik Lindenfors. För övrigt finns det inte stöd i modern forskning för att doktorn kan ”bota” homosexualitet.

Bör företag få diskriminera?

Ett homosexuellt par nekades att bo på ett litet hotell i Storbritannien. Nu har de tilldömts skadestånd. Den liberale bloggaren Bengt Held kommenterar hotellägarnas diskriminering och argumentation:

Det blir närmast patetiskt att de snackar om hot mot sin religionsfrihet. Inget hindrar dem att utöva sin religion. Men att tjäna pengar på att hyra ut rum är inte någon religiös ceremoni. Och givetvis gäller samma sak för folk som är muslimer, judar eller grönhåriga. Inte heller ska politiker från Nationaldemokraterna har laglig rätt att neka svarta att hyra rum (med hänvisning till att det vore emot deras egna policy) om de bedriver motsvarande verksamhet.

Jag ber att få anmäla en avvikande mening. Jag anser att hotellägare, och andra privata näringsidkare, bör ha laglig rätt att exkludera vissa kategorier av kunder om de så önskar. Varför då?

  • Exkludering kan vara bra, oförarglig eller dålig. Problemet med ett allmänt förbud mot exkludering är att inte bara den dåliga utan att all exkludering försvinner. Bra exkludering kan, i mitt tycke, röra rökare och barnfamiljer, för att ta två exempel.
  • Det finns skäl att tro att dålig exkludering (dvs. diskriminering) är ett begränsat problem i en välfungerande marknadsekonomi — se ekonomipristagaren Gary Beckers bok härom. Skälet är att exkludering innebär att ett företag accepterar kostnader som icke-exkluderande konkurrenter inte får. Man tackar nej till personal på andra grunder än låg produktivitet; man tackar nej till betalande kunder; man väljer en dyrare leverantör, etc. I en dynamisk konkurrensprocess missgynnas därför ofta exkluderande företag.
  • Ett reciprocitetstänkande förstärker min skepsis mot ett förbud: även om jag ogillar vissa typer av exkludering, t.ex. mot homosexuella, kan någon annan gillla dem, och i ett slags kontraktstänkande bör vi respektera varandras olika synsätt. Om jag vill beskära andras önskan att exkludera är sannolikheten hög att de vill beskära min önskan att exkludera.
  • Man kan även anföra ett harmoniargument: genom ett förbud påtvingas affärsägare kunder de inte önskar, vilket riskerar att skapa ytterligare friktioner och t.o.m. hat. Det gynnar inte de grupper som affärsägarna vill exkludera, att det underliggande avståndstagandet fördjupas: icke-exkluderingen är bara ett ytligt fenomen som inte förändrar djupt liggande uppfattningar.
  • Det finns slutligen risk för ett sluttande-plan-skeende: när privat ägande regleras på ett område kan det komma att regleras på fler områden, vilket kan riskera att försämra ekonomisk dynamik och tillväxt.

Notera alltså att det går utmärkt att förena uppfattningen att exkludering bör tillåtas med uppfattningen att många typer av exkludering är dålig och bör motverkas, t.ex. genom egen bojkott och genom uppmaningar till andra att också bojkotta. Kunder kan exkludera tillbaka! Själv skulle jag aldrig få för mig att stödja det bigotta religiösa paret som utestängde det homosexuella paret med mina pengar, och jag skulle kritisera vänner till mig om de gav ett sådant stöd. Detta är en frivillig markering, som jag tror kan ha stor effekt. Detta synsätt uppfattar jag som genuint liberalt.

Se även inläggen ”Diskrimineras fula?”, ”Diskrimineras homosexuella i Sverige?””Minskar marknadsekonomin löneskillnaderna mellan könen?” och ”Kan och bör staten vara neutral?”.

Komma ut för mamma

Att komma ut för mamma kan ställa till problem:

Tyvärr är det så här svårt för många unga människor på vår jord.

Tips: Henrik Hedberg. Min egen komma ut-historia kan man läsa här. För mig gick det lite bättre, kan jag avslöja, men i mitt fall rörde det sig förvisso inte om något prank.

Alla dessa döda fåglar

Den kristna profetissan Cindy Jacobs, som tillsammans med sin man leder organisationen Generals International, tror sig veta varför så många fåglar dör:

Cindy är inte ensam i kristenheten om att koppla katastrofer av olika slag till politiska beslut som misshagar den kristne guden: pastor Åke Green gör det likaså, liksom den i Grotesco-sammanhang kände pastor Christer From. Den kristne guden är förvisso en straffande gud! Man kanske kunde tycka att han kunde straffa andra än oskyldiga fåglar, men å andra sidan finns det tecken på att den kristne guden inte bryr sig om djurs lidande. Inom ramen för den kristna tolkningen av världen är Cindy uppenbarligen inte helt ute och cyklar. Vad det säger om den kristna tolkningen av världen — huruvida den är rimlig och tilltalande — är en annan sak.

Barn och homofobi

I en läsvärd krönika om hur religiösa får fler barn än icke-religiösa och om hur det — tråkigt nog — talar till religionens fördel i ett evolutionärt perspektiv, nämner Jesse Bering en möjlig förklaring till varför så många religiösa människor i så många kulturer intar en negativ hållning mot homosexuella:

[R]eligiously motivated homophobia may be at least partially rooted in this assumption that gay people are shirking their human reproductive obligations.

Uppgiften för människan, enligt de religiösa, är alltså att föröka sig, och de som inte ägnar sig åt den saken ska stigmatiseras, i hopp om att färre väljer barnlöshetens väg. Jag finner denna tes intressant, men det som talar emot den tycker jag är i) att homosexuella kan få barn (de är i regel inte sterila) men att religiösa ändå inte verkar vilja att de skaffar dem och ii) att heterosexuella som inte kan eller vill få barn inte stigmatiseras på samma sätt (om ens alls). Nu är väl religiösa homofober inte kända för denna typ av detaljanalys, och dessutom är det förvisso så att heterosexuella i genomsnitt skaffar fler barn än homosexuella, så tesen kan ändå äga ett visst, kanske till och med ett betydande, mått av riktighet. (En kompletterande tes har jag själv formulerat i den lilla texten ”The Emotional Origins of Homophobia”.)

Slutligen: Man kan sannerligen ifrågasätta fortplantningen som mål för livet — se vad David BenatarChristoph Fehige och Seana Shiffrin har att säga om saken. Problemet är väl, som Bering är inne på, att få religiösa kommer att lyssna till det budskapet och att de fortsätter att sprida sin avkomma över jorden medan vi övriga, som försöker trotsa naturen, och våra synsätt, blir alltmer sällsynta. Eller talar utvecklingen under 1900-talet, mot ökad sekularisering i åtminstone delar av världen, ett annat språk? Jag hoppas det.

Sanningen bakom ökad flygplatssäkerhet

En amerikansk politiker är upprörd över den allt mer närgångna granskningen av flygresenärer. Varför då?

Delgaudio doesn’t like the new TSA security procedures because he claims they are part of a wide-scale ”homosexual agenda.”

För en gångs skull en amerikansk politiker som har helt rätt i sak!

Läger för män

Preston, 28 år, upplevde tidigt hur han attraherades av andra pojkar:

Reporter: Tell me when you first remember struggling with an attraction to men.
Preston: Probably about age 12. It wasn’t a struggle prior to that until I learned from other people and was shamed into thinking it was a problem.

Dvs. omgivningen (huvudsakligen bestående av mormoner) fick Preston att internalisera ett förakt för sin homosexualitet. I detta inslag från ABC Nightline får vi följa hur han deltar i ett läger i Texas för män som vill bli kvitt sin homosexualitet:

Hur ska man se på läger och andra verksamheter som har till syfte att försöka ändra människors sexuella läggning, särskilt mot bakgrund av att det, enligt American Psychological Association, inte finns stöd i forskning för att sådana försök fungerar? Jag är kluven. Å ena sidan vill jag tillåta dem som önskar försöka att göra det: givet att man är olycklig av att vara homosexuell kan jag inte klandra någon som försöker kontrollera den delen av sitt liv. Även om det inte går att byta sexuell läggning kanske man kan lära sig att minska homosexualitetens inflytande. Å andra sidan ser jag det som tragiskt att vissa blir olyckliga av att vara homosexuella, inte minst när det beror på internaliserade, i regel religiöst grundade normer. I en annan typ av samhälle än det han växte upp i skulle Preston ha kunnat glädjas av sin attraktion till andra män och leva livet som han är, utan den extra kamp han nu utkämpar med hjälp av sina lägerkompisar. Ledsamt nog finns det andra som pga. normer av det här slaget inte orkar utkämpa denna kamp.

Prestons liv fascinerar mig. Han är charmig, men jag undkommer inte känslan av underliggande tragik, som känns så onödig. En sak jag undrar är om hans liv med fru och barn kommer visa sig hållbart över tid. Kanske, kanske inte, och kanske är det inte så hemskt om det inte håller. Äktenskap spricker hela tiden av olika skäl. Jag önskar honom gott i vilket fall.

Tips: Aqurette.

Feminina män och homosexualitet

En vanlig uppfattning är att feminina män i högre grad än andra är homosexuella. Stämmer det? Ja, enligt studien ”Masculinity-Femininity Predicts Sexual Orientation in Men but Not in Women”, publicerad i Journal of Biosocial Science, som undersöker sambandet mellan maskulinitet-femininitet i tonåren och beteende och identitet fem-sex år senare:

[T]he more feminine males had several times the probability of being attracted to same-sex partners, several times the probability of having same-sex partners, and several times the probability of self-identifying as homosexuals, compared with more masculine males.

Detta innebär förstås inte att alla homosexuella män är eller var feminina; inte heller att alla feminina män är eller blir homosexuella. Man kan ändå fundera på varifrån detta samband kommer. Finns biologiska influenser bakom det här resultatet? Jag tror det. Man kan också fundera på varifrån föraktet för femininitet hos män kommer. Jag har en känsla av att negativa attityder mot homosexuella i högre grad har med femininitet att göra än med homosexualitet. ”Om bara homosexuella män beter sig maskulint är de acceptabla” — är inte det ett vanligt förhållningssätt, i synnerhet hos heterosexuella män? Intressant nog fanns, som titeln på studien antyder, inget motsvarande samband mellan maskulinitet och sexuell identitet för kvinnor, vilket förvånade mig.

Se även inlägget ”Vilka barn blir homo?”.

Är sexuell läggning en social konstruktion?

Jag är en stor beundrare av historikern John Boswell, vars doktorsavhandling Christianity, Social Tolerance, and Homosexuality (University of Chicago Press, 1980) påverkade mig mycket då jag läste den 1993. Nå, i ett mycket intressant bokkapitel, ”Revolutions, Universals, and Sexual Categories”, tar Boswell upp frågan om vissa saker, i synnerhet sexuell läggning, är en av människors kategorisering oberoende företeelse eller om sexuell läggning i själva verket uppkom som ett resultat av människors kategorisering. Så här beskriver han de två extrempositionerna:

Nominalists (”social constructionists” in the current debate) in the matter aver that categories of sexual preference and behavior are created by humans and human societies. Whatever reality they have is the consequence of the power they exert in those societies and the socialization processes that make them seem real to persons influenced by them. People consider themselves ”homosexual” or ”heterosexual” because they are induced to believe that humans are either ”homosexual” or ”heterosexual.” Left to their own devices, without such processes of socialization, people would simply be sexual. The category ”heterosexuality,” in other words, does not so much describe a pattern of behavior inherent in human beings as it creates and establishes it. Realists (”essentialists”) hold that this is not the case. Humans are, they insist, differentiated sexually. Many categories might be devised to characterize human sexual taxonomy, some more or less apt than others, but the accuracy of human perceptions does not affect reality. The heterosexual/homosexual dichotomy exists in speech and thought because it exists in reality: It was not invented by sexual taxonomists, but observed by them.

Medan vissa — t.ex. David Halperin i One Hundred Years of Homosexuality —menar att homosexuella inte existerade före ordets tillblivelse, menar Boswell att det finns många tecken i historien på att homosexuella (och, för den delen, heterosexuella) har setts som en distinkt kategori människor, från Antiken och framåt, vilket han menar ger stöd för en mer essentialistisk förståelse av sexuell läggning. Min egen syn ligger lite mitt emellan extrempunkterna (och i viss mån gör Boswells syn det också). Dvs. jag tror att sexuell läggning är ett i grunden icke-valt och icke-kulturberoende fenomen, i hög grad biologiskt bestämt, som däremot förstås och tolkas på olika sätt beroende på kultur. Detta kan man t.ex. studera när det gäller motståndare till homosexualitet, som har konstruerat olika modeller över homosexualitetens etiologi och, därmed, över hur den ska bekämpas. Är den ett beteende som kan fresta vem som helst och som måste motverkas genom stigmatisering och straff? Eller är den en sjukdom som inte smittar och som måste motverkas genom vård?

Det faktum att människors förståelse av sexuell läggning har förändrats tror jag ligger bakom många legala reformer, såsom avkriminaliseringen av homosexuella handlingar (1944), borttagandet av sjukdomsstämpeln (1979), partnerskap (1994) och äktenskap (2009). Har inte den essentialistiska förståelsen kommit att dominera? Vissa är homosexuella; det är inget fel med det; vi ska alla ha lika rättigheter och skyldigheter. Detta samtidigt som forskningen har gått i en distinkt socialkonstruktivistisk riktning, vilket Boswell alltså tar upp och kritiserar.

Se även inlägget ”Var det bra att homosexuella skapades?”.

Det blir bättre

Vi må leva i relativt toleranta tider, men det innebär inte att allt är fine and dandy om man är ung och homosexuell. På kort tid har fyra suicidfall uppmärksammats i USA: 15-årige Billy hängde sig, 13-årige Asher sköt sig i huvudet, 13-årige Seth hängde sig och 18-årige Tyler hoppade från en bro. Detta efter att bl.a. ha trakasserats och mobbats pga. (faktisk eller påstådd) homosexualitet. Forskning visar också att suicidfrekvensen är relativt hög bland unga homosexuella.

Jag ser det som oerhört beklämmande att unga människor ska behöva utstå negativ behandling pga. sin sexuella läggning. Är du förälder bör du tala med dina barn om att inte behandla andra illa, av detta eller andra skäl; och du bör också vara beredd på att du själv kan ha ett homosexuellt barn. Ge dem detta viktiga budskap.

Nu dras också ett bra internetprojekt igång, It gets better, där något äldre homosexuella berättar för unga homosexuella som har det svårt, att det blir bättre. Här är Johnnie från London:

Ta en titt på fler You Tube-videor som människor har lagt upp i detta projekt.

Därmed inte sagt att alla eller ens de flesta unga homosexuella har det svårt. Så är det inte. En del har det t.o.m. mycket bra. Jag hoppas att ännu fler får det mycket bra. Vi kan alla bidra till det.

Vilka barn blir homo?

Psykologen Jesse Bering går igenom forskning som visar att barns beteendemönster — i synnerhet könsotypiska sådana — relativt väl kan prediktera vilken sexuell läggning de kommer att ha. En pojke som leker mycket med Barbie är mer sannolikt homosexuell senare i livet än en pojke som mest spelar fotboll; en flicka som brottas mycket med pojkarna är mer sannolikt lesbisk senare i livet än en flicka som mest leker med Barbie. Därmed inte sagt att korrelationen nödvändigtvis ligger nära 1 mellan könsotypiskt beteende och homosexualitet. Nå, Bering nämner bl.a. studien ”Sexual Orientation and Childhood Gender Nonconformity: Evidence from Home Videos”, publicerad i Developmental Psychology:

Retrospective studies have also shown large differences in childhood gender nonconformity, but these studies have been criticized for possible memory biases. The authors studied an indicator of childhood gender nonconformity not subject to such biases: childhood home videos. They recruited homosexual and heterosexual men and women (targets) with videos from their childhood and subsequently asked heterosexual and homosexual raters to judge the gender nonconformity of the targets from both the childhood videos and adult videos made for the study. Prehomosexual children were judged more gender nonconforming, on average, than preheterosexual children, and this pattern obtained for both men and women. This difference emerged early, carried into adulthood, and was consistent with self-report.

Själv minns jag hur jag en gång blev retad i skolan efter att någon hade fått nys om att jag hade önskat mig en Barbie i julklapp — och hur jag gråtande bad min pappa att få slippa spela fotboll när jag var sju. Så blev jag som jag blev också (även om de tidiga tecknen i mitt fall nog inte finns på film).

Slutligen: Är du förälder? Då rekommenderar jag även ”Tänk om ditt barn är homosexuellt”, ”Ung och homo-gay” och ”Är mödrar beredda på homosexuella barn?”.

Finns bisexuella?

En ung man förklarar saker och ting:

Se även inläggen ”Bäst att vara bi” och ”Var befinner du dig på Kinseyskalan?”.

Homosexuella dansare

Ett av mina största intressen är dans, särskilt balett. Då och då funderar jag på om de manliga dansare jag ser och beundrar är hetero- eller homosexuella — inte minst därför att frågan om varför det skulle kunna finnas en koppling mellan ett (konstnärligt) yrkesval och sexuell läggning ter sig intressant. En studie, ”Sexual Orientation and Professional Dance”, publicerad i Archives of Sexual Behavior, bringar lite mer klarhet i frågan:

We interviewed 136 professional dancers about the prevalence of homosexuality among dancers, the dancers’ own sexual development, and relationships between dancers of different sexual orientations. Dancers estimated that over half of male dancers are gay, but that only a small minority of female dancers are lesbian. Gay men recalled more intense early interest in dance compared to heterosexual men and women, and were more feminine as boys than were heterosexual men. Gay men’s homosexual feelings typically preceded their dance experience, and only one gay man felt that his dance experiences may have influenced his sexual orientation. Heterosexual men voiced some mild complaints about gay male dancers, but these were balanced by positive sentiments.

I enlighet med den stereotypa uppfattning som ser manliga dansare som homosexuella tycks det alltså vara så att de är kraftigt överrepresenterade.* Icke desto mindre är många av dem heterosexuella, och jag kan förstå att det är lite besvärande för dem att betraktas som homosexuella i andras ögon. Inte för att det skulle vara fel, i deras ögon, att vara homosexuell, men därför att de faktiskt inte är det. Jag har läst två intervjuer på senare år (en dansk och en svensk) med manliga balettdansare och noterat att de heterosexuella har velat betona det maskulina inslaget i professionell dans: att den bygger på stenhård träning, att jämföra med en elitidrottares, och att sådan dans också ger gott om tillfällen att komma nära kvinnliga dansare.

Nu torde inte dansarnas sexuella läggning spela någon roll för den estetiska upplevelsen (som kan röra såväl kroppar som själva dansen); snarare rör mina funderingar hur en koppling kan förklaras. Är homosexuella mer (naturligt) intresserade av estetisk verksamhet? Är atletiska homosexuella mer benägna att satsa på dans än på sport pga. större öppenhet för homosexuella inom dansen? Eller finns andra möjliga förklaringar?

Läs gärna är en intervju med en av mina favoritdansare Marcelo Gomes (homosexuell), som bl.a. rör dessa frågor.

_____________________

*Jag utgår förenklat från att resultaten är generaliserbara, vilket förstås inte är säkert.

Får vetenskapen människor att tänka om?

Hur reagerar människor när de får höra att vetenskapliga resultat motsäger deras uppfattningar? Tyvärr verkar många ovilliga till omprövning: snarare försöker man bortförklara resultaten än att tänka om. Detta bekräftas i en ny studie, ”The Scientific Impotence Excuse: Discounting Belief-Threatening Scientific Abstracts”, publicerad i Journal of Applied Social Psychology:

The scientific impotence discounting hypothesis predicts that people resist belief-disconfirming scientific evidence by concluding that the topic of study is not amenable to scientific investigation. In 2 studies, participants read a series of brief abstracts that either confirmed or disconfirmed their existing beliefs about a stereotype associated with homosexuality. Relative to those reading belief-confirming evidence, participants reading belief-disconfirming evidence indicated more belief that the topic could not be studied scientifically and more belief that a series of other unrelated topics could not be studied scientifically. Thus, being presented with belief-disconfirming scientific evidence may lead to an erosion of belief in the efficacy of scientific methods.

Detta är ett intressant sätt att motsätta sig en revidering av etablerade uppfattningar: att anse de studerade frågorna olämpliga för vetenskaplig analys. Finns det sådana frågor? Den aktuella studien studerade homosexualitet; en annan fråga som jag kommer att tänka på där jag tror att psykologiska försvarsmekanismer av det här slaget lätt sätter in är klimatfrågan. I vilket fall är det särskilt olyckligt om en reaktion av det här slaget leder till allmän misstro mot vetenskapen.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Bör konservativa stödja homoäktenskap?

Ja, enligt Andrew Sullivan finns starka skäl för det:

[I]t is conservative not to eject people from the fabric and tradition of their own families; it is conservative to support emotional and financial stability which the daily discipline of marriage fosters; it is conservative not to balkanize citizens into groups based on identity; it is conservative to discourage gay men and women from marrying straight men and women on false pretenses and then ending up in divorce; it is conservative to include everyone into the social institutions that stabilize society; it is conservative to promote mutual responsibility and care-giving to avoid too much dependence on government; it is conservative not to trample states rights and amend the federal constitution when such things are grotesquely unnecessary; it is conservative to adjust to social change by adapting existing institutions, like civil marriage, than inventing totally new and untested ones, like civil unions.

Själv är jag inte konservativ men undrar om inte de som endast värnar om ”det traditionella äktenskapet mellan en kvinna och en man” tar intryck av denna argumentation.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Kvinnor som umgås med homosexuella män

Det finns en grupp kvinnor som går under beteckningen ”fag hags”, därför att de har många och kanske främst homosexuella män som vänner. Varför umgås dessa kvinnor i så hög grad med bögar? Känner de sig fula och räds umgänget med heterosexuella män? Nej, snarare tvärtom, enligt studien ”The Relation Between Women’s Body Esteem and Friendships with Gay Men”, publicerad i Body Image:

We tested two hypotheses: (a) women with gay male friends have poor body esteem and are rejected by heterosexual men, and (b) more contact with gay men is positively related to body esteem. Participants were 154 heterosexual women, who completed measures of their friendships with gay men, straight men and women, body esteem, relationship involvement and break-ups. Results supported the hypothesis that women’s body esteem, specifically feelings of sexual attractiveness, is positively associated with friendships with gay men.

Det kanske är så att dessa kvinnor anser sig och anses vara attraktiva och att homosexuella män trots det kan och vill umgås med dem utan sexuella avsikter, vilket kan uppfattas som tilltalande för kvinnorna i fråga. Det kanske också finns gemensamma intressen mellan kvinnor som uppfattar sig som attraktiva och homosexuella män, t.ex. av ett estetiskt slag (mode, heminredning, diskussioner om snygga män).

W.H. Auden har i vilket fall utfärdat en varning till dessa kvinnor (som dock tycks utgå från ett romantiskt intresse som inte nödvändigtvis finns där).

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Sparar homosexuella par mer?

Ibland framställs homosexuella som kortsiktiga hedonister utan tanke på framtiden. Exempelvis skriver Murray Rothbard i ”Keynes, the Man” om The Apostles, den intellektuella elitgrupp i Cambridge som bl.a. Keynes ingick i:

The Apostolic confrontation with bourgeois values included praise for avant-garde aesthetics, holding homosexuality to be morally superior (with bisexuality a distant second), and hatred for such traditional family values as thrift or any emphasis on the future or long run, as compared to the present. (”In the long run,” as Keynes would later intone in his famous phrase, ”we are all dead.”)

Men stämmer det att homosexuella inte intar ett långsiktigt perspektiv? Den nya studien ”Sexual Orientation and Household Savings: Do Homosexual Couples Save More?” rapporterar följande:

We analyze how sexual orientation is related to household savings using 2000 US Census data, and find that gay and lesbian couples own significantly more retirement income than heterosexuals, while cohabiting heterosexuals save more than their married counterparts. In a household savings model, we interpret this homosexual-specific differential as due to the extremely low fertility of same-sex couples, in addition to the precautionary motives driving cohabiting households to save more than married ones.

Om man tolkar sparbeteende som en indikation på hur stor vikt man lägger vid framtiden verkar alltså homosexuella par nog så långsiktiga som andra.

Se även inlägget ”Sexraggande nationalekonom”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Två förebilder

Eminem:

You’ve been accused of writing gay-bashing lyrics in the past. Would you like to see gay marriage approved in Michigan, where you live?
I think if two people love each other, then what the hell? I think that everyone should have the chance to be equally miserable, if they want.

Ronaldo:

Cristiano Ronaldo has signalled his support for the impending introduction of gay marriage in his native Portugual. … ”We must respect the choices of each other, because, after all, all citizens should have the same rights and responsibilities.”

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Smala bögar, tjocka flator

Stämmer den stereotypa bilden av homosexuella män som relativt smala och av homosexuella kvinnor som relativt tjocka? Ja, enligt den nya studien ”A Population-Based Study of Sexual Orientation Identity and Gender Differences in Adult Health”, publicerad i American Journal of Public Health. Resultaten visar bl.a. följande:

Boston researchers determined that gay women were more than twice as likely as straight women to be obese, while gay men were 50 percent less likely to be obese compared to their heterosexual counterparts … After scrutinizing a health survey of more than 67,000 Massachusetts residents between the ages of 18 and 64, the researchers found that 14 percent of gay men were obese versus 21 percent of straight men. The opposite was true of gay women: 26 percent were found to be obese, as compared with 17 percent of the straight women.

Kan dessa skillnader bero på olika skönhetsideal i olika subkulturer? För manlig attraktion kan det visuella intrycket vara viktigare, vilket gör att homosexuella män håller sig i bättre form; för kvinnlig attraktion kanske inre egenskaper är relativt viktigare, vilket i helt kvinnliga miljöer leder till ett mindre fokus på kroppsform.

Fetman i USA varierar också mellan delstater och är betydligt högre än i Sverige.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Lesbiska föräldrar, för barnens bästa?

Vissa motsätter sig att homosexuella skaffar barn, särskilt om det sker genom adoption eller insemination, eftersom de tror att barn till homosexuella mår sämre än andra. En ny studie, ”US National Longitudinal Lesbian Family Study: Psychological Adjustment of 17-Year-Old Adolescents”, publicerad i Pediatrics, ger dem inget stöd i denna tro:

According to their mothers’ reports, the 17-year-old daughters and sons of lesbian mothers were rated significantly higher in social, school/academic, and total competence and significantly lower in social problems, rule-breaking, aggressive, and externalizing problem behavior than their age-matched counterparts in Achenbach’s normative sample of American youth.

Detta, att barn till lesbiska kan må bättre än andra barn, är i linje med tidigare forskning. Översiktsartikeln ”(How) Does the Sexual Orientation of Parents Matter?”, publicerad i American Sociological Review, rapporterar:

Most of the differences in the findings discussed above cannot be considered deficits from any legitimate public policy perspective. They either favor the children with lesbigay parents, are secondary effects of social prejudice, or represent ”just a difference” of the sort democratic societies should respect and protect.

Likaså finner en svensk studie, ”Barn med homosexuella föräldrar”, som ingick i SOU:n Barn i homosexuella familjer, en fördel av att ha vuxit upp med homosexuella föräldrar:

Resultatet visar att barnen i den undersökta gruppen i genomsnitt har ett bättre självförtroende än normgruppen. Grupperna följer samma mönster vad gäller totalengagemanget i sina familjemedlemmar, men den undersökta gruppen visar ett starkare engagemang i kategorin ”syskon”. Kategorin ”extraförälder” finns enbart i den undersökta gruppen. Barnens engagemang i den kategorin är jämförbar med engagemanget i ”pappa”. Den undersökta gruppen har goda kamratrelationer samt god social förmåga, även om det finns tecken på en viss reservation inför omgivningen.

Man ska förstås ta dessa forskningsresultat med en nypa salt — det finns metodologiska problem med dessa studier som kan göra det svårt att generalisera utifrån dem — men de ger åtminstone en samlad indikation på att tvärsäkra uttalanden som ifrågasätter homosexuellt föräldraskap ”för barnens bästa” bör avvisas.

Fetstilen är tillagd av mig.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Intresse för slöjd?!

Svensk Uppslagsbok, 1949 års upplaga, uppslagsordet homosexualitet:

Utom den abnorma sexualdriften framträda hos homosexuella i många fall också andra avvikelser från det för könet normala. På själslivets område finner man ofta smådrag i smak och intresse, uppträdande och vanor, som överensstämma med det motsatta könets. En homosexuell man t.ex. har ofta något mjukt och feminimt i sitt uppträdande, och han intresserar sig gärna för kvinnliga handaslöjden, hemsysslor o.d. Icke sällan föreligga rent kroppsliga likheter med det motsatta könet: hos homosexuella män kvinnliga, rundade former, dålig skäggväxt, falsettartad röst, hos homosexuella kvinnor kraftig och kantig kroppsbyggnad, antydan till skäggväxt, grov stämma etc. Själva de yttre sexualorganen äro därvid i flertalet fall fullkomligt normala. Homosexualitet synes i flertalet fall vara medfött, och man torde få räkna med att orsaken är någon rubbning i könskörtlarna, vilket medför en ändring i den normala avsöndringen till kroppen av s.k. sexualhormoner, i den riktning att den motsatta könets sexualhormon blir dominerande. Även en senare under livet inträffad skada å könsorganen kan någon gång giva upphov till homosexuella tendenser.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Grym hycklare

Jag nämnde härförleden George Rekers, en känd homofob som hade avslöjats med en ung prostituerad man. Rekers har tidigare försökt ”bota” homosexuella, liksom vittna i rättegångar, där han har framställt homosexuella som mentalt störda. Här beskrivs hur han gick till väga med en ung pojke, två år yngre än mig:

In 1974, Rekers, a leading thinker in the so-called ex-gay movement, was presented with a 4-year-old ”effeminate boy” named Kraig, whose parents had enrolled him in the program. Rekers put Kraig in a ”play-observation room” with his mother, who was equipped with a listening device. When the boy played with girly toys, the doctors instructed her to avert her eyes from the child. According to a 2001 account in Brain, Child Magazine, ”On one such occasion, his distress was such that he began to scream, but his mother just looked away. His anxiety increased, and he did whatever he could to get her to respond to him… Kraig became so hysterical, and his mother so uncomfortable, that one of the clinicians had to enter and take Kraig, screaming, from the room.” Rekers’s research team continued the experiment in the family’s home. Kraig received red chips for feminine behavior and blue chips for masculine behavior. The blue chips could be cashed in for candy or television time. The red chips earned him a ”swat” or spanking from his father. Researchers periodically entered the family’s home to ensure proper implementation of the reward-punishment system. After two years, the boy supposedly manned up. Over the decades, Rekers, who ran countless similar experiments, held Kraig up as ”the poster boy for behavioral treatment of boyhood effeminacy.” At age 18, shamed by his childhood diagnosis and treatment, Rekers’s poster boy attempted suicide, according to Gender Shock, a book by journalist Phyllis Burke.

Man kan skratta åt pinsamma hycklare som Rekers. Man får dock inte glömma bort att han, och personer av hans typ, är mycket destruktiva och skadliga. Bisarrt nog har Rekers en blogg där han ger sexråd till tonåringar!

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Typiskt gay

Det finns gott om oväntade smygisar: parlamentsledamoten Sir Norman Fry, som lade ut en bild av sig själv på en gaysajt, och senator Larry Craig, som arresterades vid ett försök att idka sex med en polis, är två exempel, liksom nu senast George Rekers, en antigayaktivist med tjusig mustasch som har varit på resa med en prostituerad ung man, som han påstår reste med för att bära hans väskor. Det är nog dags att tala om en ny gaystereotyp:

Beware!

Tips: Peter Santesson-Wilson.

Varför attraherar Sverigedemokraterna homosexuella?

Igår hölls omröstning på homosajten QX:

Det mest intressanta, förutom att Moderaterna är största parti, är det stöd Sverigedemokraterna får. De är större än det homovänliga Folkpartiet i denna grupp! Hur kan det komma sig? Företrädare för SD har ju tidigare, men även nyligen, gett uttryck för en homofientlig syn. Dess nuvarande ledning uttrycker sig emellertid annorlunda och anför följande förklaring:

Det är också en tydlig indikation på den starka oro som många homosexuella känner inför massinvandringen och det homohat som den tilltagande islamiseringen medför.

Jag tror själv att denna förklaring är rimlig. Samma typ av resonemang gav den homosexuella politikern Pim Fortuyn framgångar i Nederländerna: invandringsskepsis eftersom invandrare, genom reaktionära värderingar, hotar de ”livsstilsfriheter” som kännetecknar västerländska demokratier. (Har detta med Poppers toleransparadox att göra?) Min egen uppfattning ligger inte alls åt det här hållet. Jag ogillar förvisso reaktionära värderingar, men jag är inte säker på att sådana präglar invandrare i allmänhet och, även om så vore, finner jag det egoistiskt att av det skälet motsätta sig invandring. Min vision är öppna gränser, inte slutna. Allt fler homosexuella verkar inte hålla med.

Se även Philip Wendahls försvar av Pim Fortuyn och Bengt Helds inlägg om SD:s homoflirt.

Vem ska man lita på?

Kardinal Tarcisio Betone, Katolska kyrkan:

Många psykologer och psykiatriker har visat att det inte finns någon länk mellan celibatet och pedofili medan åter många andra har visat, enligt vad jag har blivit underrättad, att det finns ett samband mellan homosexualitet och pedofili.

Professor Gregory Herek, University of California at Davis:

The empirical research does not show that gay or bisexual men are any more likely than heterosexual men to molest children. This is not to argue that homosexual and bisexual men never molest children. But there is no scientific basis for asserting that they are more likely than heterosexual men to do so. And, as explained above, many child molesters cannot be characterized as having an adult sexual orientation at all; they are fixated on children.

Attityder till homosexualitet och prostitution

Will Wilkinson har tagit fram två figurer med hjälp av data från World Values Survey. De anger den andel av befolkningen i olika länder som anser att homosexualitet respektive prostitution aldrig kan rättfärdigas, vilket kan ses som mått på intolerans.

Värt att notera är att intoleransen mot homosexualitet är rekordlåg i Sverige — och att intoleransen mot sexköp har ökat rejält det senaste decenniet.

Man kan fråga sig om attityderna mot homosexualitet och prostitution hör ihop. Man kan tänka sig fyra kombinationsmöjligheter:

Om utgångspunkten är en kristen etik, som säger att sex enbart får förekomma inom ett äktenskap mellan man och kvinna, hamnar man i position 4. Är man däremot något av en libertin, som ser sexuell frihet mellan samtyckande vuxna som central för ett gott liv, hamnar man i position 1. Position 2 och 3 är mer komplexa, och frågan är hur de kombinationerna motiveras. Position 2 återfinns t.ex. hos många politiker i dagens Sverige, och jag kan tänka mig att en avgörande förklaring är synen på frivillighet: sådan anses föreligga i fråga om homosexualitet men inte i fråga om prostitution. Position 3 förknippar jag med reaktionära och principlösa män, som råkar ogilla bögar men som personligen tilltalas av att kunna köpa sex.

En vidare fråga är hur intolerans hör ihop med inställning till lagstiftning. Man kan vara intolerant mot ett fenomen utan att vilja förbjuda det. I så måtto kan en liberal som anser att såväl homosexuella handlingar som sexköp ska vara tillåtna antingen ha en intolerant eller tolerant privat attityd. En liberal som är intolerant privat kan dock, om hon återfinns i position 2 ovan, tänkas förespråka förbud, därför att sexköp ses som en ofrivillig transaktion. En konservativ person som är intolerant kan tänkas förespråka legala förbud, då denne i regel inte har några principiella problem med staten som aktör när det gäller att reglera privatmoraliska frågor.

Hur ser ni på dessa samband?

Är mödrar beredda på homosexuella barn?

När mammor ser sina små barn växa upp, tänker de då tanken att de kan vara homosexuella? En ny studie, ”Normalizing Heterosexuality: Mothers’ Assumptions, Talk, and Strategies with Young Children”, publicerad i American Sociological Review, rapporterar:

The data suggest that most mothers, who are parenting in a gendered and heteronormative context to begin with, assume that their children are heterosexual, describe romantic and adult relationships to children as only heterosexual, and make gays and lesbians invisible to their children. Those who consider that their children could some day be gay tend to adopt one of three strategies in response: Most pursue a passive strategy of ”crossing their fingers” and hoping otherwise. A very few try to prepare their children for the possibility of being gay. A larger group, primarily mothers from conservative Protestant religions, work to prevent homosexuality.

Med tanke på att tidigare forskning visar att unga homosexuella mår dåligt av att osynliggöras och problematiseras, är det beklagansvärt att det är mycket få mödrar som har en öppen, bejakande och stödjande inställning till barns eventuella homosexualitet. Jag hoppas att du som är förälder och läser detta börjar fundera på att ha en sådan inställning, likt Karl Lagerfelds mor eller denna mamma:

Gudomlig sodomi

Sir Elton John har väckt uppmärksamhet med detta uttalande:

I think Jesus was a compassionate, super-intelligent gay man who understood human problems.

Roligt nog finns det fler gaygudar än Jesus. Horus och Seth till exempel:

The Tale of Horus and Seth, a papyrus fragment, describes how the two gods ”lay down together. At night, Seth let his member become stiff and he inserted it between the thighs of Horus…”

Redan de gamla egyptierna…

Orsak till homosexualitet

En kvinna som säger sig kunna ”bota” homosexuella genom terapi ställer en mycket viktig fråga till en (wallraffande) ”patient”:

She moves on. ”Any Freemasonry in the family?” No, I say, again asking her to elaborate. ”Because that often encourages it as well. It has a spiritual effect on males and it often comes out as SSA [same-sex attraction].”

Om jag hade känt till denna koppling hade jag inte varit så snabb med att avfärda frimurarna.

Se även inläggen ”Terapi för att byta läggning”, ”Bota homosexualitet?” och ”Kan homosexuella bli strejta?”.

Berörande film om kärlek

Jim ser George för första gången: kärlek vid första ögonkastet

Jag såg häromdagen filmen A Single Man, modeskaparen Tom Fords regidebut. Estetiken i filmen var föga förvånande enastående. Men det som berörde mest var de intensiva känslor som porträtterades, såväl av kärlek som av lidande (och hur de två hänger ihop). En scen gjorde mig tårögd av upprördhet. (Varför berörs man känslomässigt av fiktion egentligen?) Scenen bestod av ett telefonsamtal till huvudpersonen George från en kusin till hans partner Jim. Kusinen ringde för att berätta att Jim hade dött i en bilolycka nära föräldrahemmet, där han var på besök. När George, chockad av plötslig sorg, frågade när begravningen skulle äga rum, så att han kunde köpa en flygbiljett, fick han svaret att begravningen endast var för familjen. Sexton år av kärlek tillsammans betydde inget för ”familjen”. Fascism i vardagen.

Här kan man se filmens trailer:

Filmen bygger på en bok av Christopher Isherwood, som precis som George var en engelsman i Californien som älskade och älskades av en yngre amerikansk man. (Jag har just beställt boken.) En annan berörande film, om man nu är sugen på sådana, är dokumentären om Isherwood och hans partner, Chris & Don: A Love Story. Den gjorde mig också tårögd, men mer av ömhet än av upprördhet.

Ur dagens nyhetsskörd

Två män som dansar

Efter att ha sett detta utdrag ur tv-serien Torchwood slog det mig att ett kriterium på det samhälle jag eftersträvar är att två män ska kunna dansa med varandra på ett dansgolv utan att någon ens höjer ett ögonbryn.

Tips: David Ninnad.

Homosexuella på universitetet

Forskning i USA tyder på att homosexuella i högre grad än heterosexuella skaffar sig en universitetsutbildning. Men är den sexuella läggningen – om man är homo-, bi- eller heterosexuell – relaterad till prestationer? Studien ”Sexual Orientation and Outcomes in College”, publicerad i Economics of Education Review, finner t.ex. detta för manliga studenter:

After conditioning on observable demographic characteristics and institution fixed effects, we find that (compared to their heterosexual peers): (1) gay males have higher college grade point averages and perceive their academic work as more important; (2) gay and bisexual males are more likely to report the presence of a faculty member or administrator with whom they could discuss a problem; and (3) gay and bisexual males place more importance on participating in student organizations, volunteer activities, the arts, and politics.

Det finns ibland en tendens i den offentliga debatten att framställa homosexuella som svaga offer. Ibland finns det förvisso skäl att uppröras, även i upplysta länder, över diskriminering; men prestationsmässigt tycks homosexuella inte skilja sig från andra i negativ riktning i alla fall.

Tips: Henrik Jordahl.

Rugbyspelare kommer ut

Apropå en relevant fråga berättar rugbyspelaren Gareth Thomas nu att han är homo-gay:

He said he realised in summer 2006 that he could no longer live a lie. He told his wife, Jemma, that he was gay and felt like his life was ”falling apart” as his four-year marriage broke down. … Thomas said he knew from the age of 16 or 17 that he was gay but could not accept it and feared it would affect his playing career. He said he made up stories about girls to fit in with his male friends and felt he was sometimes overly aggressive as he played the straight man.

En bättre illustration av heteronormativitet in action – och av dess höga personliga kostnader för de homo-gays som inte vågar leva sina liv på ett ärligt och öppet sätt och för personer i deras närhet, som Jemma Thomas – har jag svårt att tänka mig.

Se även inlägget ”Män som lever heterosexuellt…”.

Poeter i Piteå

Så gulligt! Killar på industriprogrammet på en skola i Piteå har skrivit kärleksdikter. Ett exempel läses i detta tv-inslag.

Tips: Bengt Held.

Relevant fråga

Ja, vad säger de som vill osynliggöra, försvåra eller stigmatisera homosexuella relationer, som förr i tiden?

gays_gifta

Tips: Andrew Sullivan. Se även inlägget ”Män som lever heterosexuellt…”.

Var det bra att homosexuella skapades?

Har homosexuella inte alltid funnits? Därom tvista essentialister och konstruktivister. Själv anser jag att en homosexuell läggning har funnits under mycket lång tid men att en homosexuell identitet inte har funnits så länge. (David Halperin talar om ”one hundred years of homosexuality”). Fram till en viss tidpunkt tänkte man inte på homosexuella som en grupp personer som var sådana utan på homosexuella handlingar, som kunde utföras av alla (mer eller mindre). Vi är i vilket fall numera vana att tänka på varandra i termer av sexuella identiteter: vi är alla antingen homo-, bi- eller heterosexuella. Men är dessa rigida kategoriseringar att välkomna, eller är de mest problematiska? Edmund White lutar åt den senare uppfattningen, åtminstone från homosexuellas perspektiv. I City Boy (s. 184–185) skriver han:

Before they [gay people] were ”liberated” and given an ”identity,” they were everywhere and nowhere. As long as the word homosexual was never pronounced, many boys and men slipped across the border of convention and had homosexueal flings and then hurried guiltily back into heterosexuality under cover of obscurity and anonymity. The past saw many more casual experiments in same-sex love than later, when the category was finally clearly labeled and surrounded with the barbed wire of notoriety. It became easier in certain milieus to come out, but at the same time the stakes were higher … In places like contemporary Greece fewer and fewer men and boys were willing to have sex with another male. Only the highly motivated made it across the barbed-wire fence. I sometimes regret the invention of the category ”gay.”

Jag förstår hans poäng. Skapandet av kategorin skapade skarpa gränser, förutom att den också användes för att sjukdomsförklara. Samtidigt har den möjliggjort en befrielse av dem som genuint är homosexuella, så att de kan leva sina liv som alla andra, numera också med samma lagliga rättig- och skyldigheter. Visst kunde en person med homosexuell läggning lättare ha sex med ”heterosexuella” tidigare, men han kunde inte så lätt bo ihop med en annan man och erkännas som del av ett par och gifta sig och skaffa barn, som nu. Så jag ser nog trots allt den homosexuella identiteten som huvudsakligen fördelaktig, även om den enligt min smak inte får ta överhanden. Den är en del av ett mångfasetterat liv. Att få människor att inte se gränserna mellan de olika identiteterna som så skarpa kan jag förvisso se som önskvärt, men kanske kan det ske utan att kategorierna som sådana överges?

Coco och Igor

Jag deltar, som jag brukar, i Stockholms filmfestival; i år ser jag 19 filmer. Ikväll såg jag den sjätte av dessa, Coco Chanel & Igor Stravinsky, om den sexuella relationen dessa skapande själar emellan. Jag fastnade för tre saker i filmen:

  1. Parispublikens initialt avvisande reaktion på Stravinskijs musik var chockerande och visar på hur genier ofta blir missförstådda. Konventionellt tänkande om konst är icke tilltalande, särskilt inte som det tar sig avvisande uttryck mot det nydanande.
  2. Den roligaste scenen i filmen var när balettimpressarion Sergei Diaghilev satt bakom skrivbordet på sitt kontor och betraktade en ung, naken man. Efter ett tag sade han till den unge mannen att han kunde klä på sig, samtidigt som Coco trädde in i rummet. Diaghilev kommenterade avspänt det hela med: ”Jag söker efter en ny sekreterare.”
  3. Den skådespelare som spelade Coco, Anna Mouglalis, hade den mest underbara röst. Mörk och sensuell och rogivande.

Trailer:

PS. I tisdags såg jag baletten Sacre du printemps på Dansmuseet i Stockholm, till Stravinskijs storslagna musik. Stockholmspubliken jublade!

Män som lever heterosexuellt…

… men som i smyg har sex med andra män kommer till tals i novembernumret av QX (s. 32–33). Peter, 39 år, är gift sedan 13 år tillbaka och har två barn:

Han försöker träffa män som är i samma situation som honom, bisexuella män med stadig partner som ger löfte om diskretion.
– De förstår min situation på ett annat sätt. Jag skulle aldrig våga träffa någon som är öppet homosexuell. Dom har inget att förlora, och är inte rädda för att bli upptäckta med en annan man.

I en del fall är det säkert något slags intern eller extern homofientlighet som har fått dem att välja den traditionella vägen, med fru och barn; i andra fall kan det vara en vilja att ha kakan och äta upp den samtidigt. I vilket fall torde det inte finnas någon anledning att se annorlunda på denna typ av otrohet än på otrohet av det vanligare slaget, med kvinnor.

Varning till vissa flickor

W. H. Auden utfärdar en varning till faktiska och potentiella fag hags, som …

… go around with a social group of queers. All right, the people are more amusing, the conversation wittier, but it does terrible things for the girls’ egos because they find themselves in a society where they are not really needed.

Ur Davenport-Hines, Richard (2003). Auden. London: Vintage: 245.

Barbarerna i den islamiska republiken

hängning av homosSex unga män är på väg att avrättas i Iran:

Jag tror inte att jag skulle trivas i det landet.

Hyllning till Turing

BBC Radio uppmärksammade nyligen den brittiska regeringens postuma ursäkt till Alan Turing, som dömdes för homosexuella handlingar 1952. Bl.a. framfördes denna hyllning av Matt Harvey:

Alan_Turinghere’s a toast to Alan Turing
born in harsher, darker times
who thought outside the container
and loved outside the lines
and so the code-breaker was broken
and we’re sorry
yes now the s-word has been spoken
the official conscience woken
– very carefully scripted but at least it’s not encrypted –
and the story does suggest
a part 2 to the Turing Test:
1. can machines behave like humans?
2. can we?

Upprörande hederskultur

Jag skrev för några dagar sedan om den destruktiva homofobi som leder till mycket lidande för unga homosexuella. Dess grund i en muslimskt färgad hederskultur framträder med stor tydlighet i den dokumentär av Oscar Hedin, Värre än djur, som visades i SVT igår. Där framträder Mohammad och Cherin och berättar modigt och personligt om vad de har utsatts för av sina familjer. Förutom fysisk och verbal misshandel, även dödshot. Cherins styvpappa säger:

För mig är hon inte en människa, hon är värre än ett djur. Hon är inte en människa och hon är inte ett djur, hon är sämre.

Vad kan göras åt problem av det här slaget? Jag känner mig mycket upprörd men maktlös.

Se dokumentären i SVT Play.

Destruktiv homofobi

Vi förleds lätt att tro att det är oproblematiskt att vara öppet homosexuell numera. För vissa är det uppenbarligen inte så, vilket framgår i en gripande intervju i DN idag. Där berättar en 18-årig kurdisk kille om sitt liv:

– Både muslimer och kristna fördömer oss homosexuella. Det känns surt och svårt. Jag har ju inte precis valt att bli bög.
Han svarar med ett enda ord när jag frågar hur det känns att vara så föraktad av sin egen familj.
– Hjärtskärande.

Denna typ av förtryck drabbar, med stor tydlighet, den enskilde, men också andra:

– Det blir synd om min fru, för jag kommer att vara otrogen.

Detta ”moralsystem” är destruktivt. Båda homosexuella och de kvinnor de mer eller mindre måste gifta sig med skulle bli lyckligare om homosexualitet kunde accepteras.

Se även inlägget ”Vem tänker på kvinnorna?”.

Ung och homo-gay

austin En fascinerande artikel i New York Times berättar om ungdomar som accepterar och står för sin homo- eller bisexuella läggning i tidiga år. Som Austin, 13 år:

”When I first realized I was gay,” Austin interjected, ”I just assumed I would hide it and be miserable for the rest of my life. But then I said, ‘O.K., wait, I don’t want to hide this and be miserable my whole life.'”
I asked him how old he was when he made that decision.
”Eleven,” he said.

I artikeln beskrivs också hur föräldrar tenderar att reagera negativt på tidiga besked av det här slaget, i tron att sexuell läggning är ”en fas”. Är det något jag skulle vilja säga till de av mina läsare som är föräldrar är det: var förberedd på att ditt barn kan älska personer av samma kön och ta emot ett sådant besked på ett accepterande och bejakande sätt. Det är riskfyllt med en avståndstagande reaktion.

Som jag har beskrivit här upptäckte även jag tidigt att det var pojkar och inte flickor som gällde. Jag var dock aningen senfärdig med att själv acceptera och berätta om det.

Heteronormativ fotboll

lippiI Sverige har vi kommit långt. Icke så i Turkiet, där en homosexuell man inte får döma fotboll längre. I Italien tycks det inte mycket bättre:

Homosexuella spelare är inte välkomna i italienska landslaget. Det säger förbundskapten Marcello Lippi i ett uttalande som rör upp känslorna rejält i Italien.

Även känslorna hos denna bloggare rörs upp.

Vill homosexuella bo bland religiösa?

Charlotta Mellander har tagit fram ett diagram över sambandet i USA mellan religiositet, mätt som andelen av befolkningen i en stat som anger att religion spelar en viktig roll i deras liv, och andelen av hushållen som utgörs av homosexuella par. Korrelationen är -0,49 (med statistisk signifikans på 5-procentsnivån). Inte helt förvånande, kanske, med tanke på religionens ofta homofientliga inställning.

homo religion

Grekisk charm

I inledningen till Platons Protagoras samtalar Sokrates och en vän:

Companion: Where do you come from, Socrates? And yet I need hardly ask the question, for I know that you have been in chase of the fair Alcibiades. I saw the day before yesterday; and he had got a beard like a man — and he is a man, as I may tell you in your ear. But I thought that he was still very charming.

Socrates: What of his beard? Are you not of Homer’s opinion, who says ”Youth is most charming when the beard first appears?”. And that is now the charm of Alcibiades.

Se där, det är fler än jag och Witold som tilltalas av ungdomlig skönhet!

Diskrimineras homosexuella i Sverige?

Det finns tecken på det, enligt Ali Ahmeds och Mats Hammarstedts studie ”Detecting Discrimination against Homosexuals: Evidence from a Field Experiment on the Internet”, publicerad i Economica (preliminär gratisversion här):

killparThis paper presents the first field experiment studying discrimination against homosexuals on the housing market. The study is conducted on the rental housing market in Sweden using the internet as a research platform. Two fictitious couples, one heterosexual and one male homosexual, apply for vacant rental apartments advertised by landlords on the internet. Our findings show that homosexual males are discriminated against on the Swedish housing market, since the homosexual couple gets far fewer call-backs and fewer invitations to further contacts and to showings of apartments than the heterosexual couple.

En text som användes vid svar på bostadsannonserna var:

Hi,
We would like to apply for the apartment that has been announced vacant. We are a couple searching for an apartment (2-4 rooms). Johan works as a nurse and is 32 years old while Per is 33 years old and works as a banker. We have no children, no pets, and are also nonsmokers. We have no payment complaints. Good references are available.
Sincerely
Johan & Per

Johan & Per fick svar tillbaka i 44,4 procent av fallen; motsvarande brev från Malin & Fredrik fick svar i 56,4 procent av fallen. Vi lever inte i så upplysta, toleranta och accepterande tider som vi ibland tror, även om det säkert var mycket värre bara för några decennier sedan.

Se även Eva Mörks inlägg ”Skötsam och rökfri studentska önskar hyra”.

Homosoldat?

james whartonJag blev tårögd av upprördhet då jag för 15 år sedan läste hur Joseph Steffan tvingades lämna den amerikanska flottan enbart därför att det uppdagades att han var homosexuell. Numera går det bra i de flesta västländer, bl.a. i Sverige och Storbritannien, att vara verksam i försvaret som öppet homosexuell. USA är fortfarande ett skamligt undantag. I den brittiska arméns tidning Soldier berättar soldaten James Wharton vad det handlar om. Som han säger till Daily Mail:

I haven’t got any personal problems. My problems are like every other soldier’s – bombs and bullets.

Kan homosexuella bli strejta?

I en översikt av forskningen om effekterna av försök att ändra sexuell läggning (sexual orientation change efforts, SOCE) kommer American Psychological Association fram till följande:

(a) an enduring change to an individual’s sexual orientation as a result of SOCE is unlikely, and some participants were harmed by the interventions; (b) sexual orientation identity, not sexual orientation, appears to change via psychotherapy, support groups, or life events; and (c) clients benefit from approaches that emphasize acceptance, support, and recognition of important values and concerns.

Och jag som trodde att det fanns terapi som fungerade för att göra homos strejta! Nu blir jag besviken.

Se även inlägget ”Bota homosexualitet?”.

Lesbiskheten syns direkt

Kan man se om en kvinna är lesbisk? Ja, det verkar inte så svårt, enligt studien ”Female Sexual Orientation Is Perceived Accurately, Rapidly, and Automatically from the Face and Its Features”, snart publicerad i Journal of Experimental Social Psychology:

martina navratilovaStudy 1 showed that female sexual orientation could be accurately judged from the face and from just eyes without brows and limited to the outer canthi. Study 2 then examined the speed and efficiency of these judgments, showing that judgments of the faces following very brief, near subliminal (40 millisecond) exposures were significantly better than chance guessing. Finally, Study 3 tested the automaticity of judgments of female sexual orientation by examining the effects of deliberation on accuracy. Participants who made snap judgments of female sexual orientation were significantly more accurate than participants who made thoughtful and deliberated judgments. These data therefore evidence a robust, reliable, and automatic capacity for extracting information about female sexual orientation from nonverbal cues in the face.

Tidigare har samma resultat funnits för homosexuella män. Det verkar svårt att smyga med sin läggning. Lika bra att komma ut! (Eller är det så att vissa lesbiska vill och lyckas förbli smygisar och att de av det skälet inte ingår i ovan nämnda studie?)

Det är Pride-vecka

Vad passar då bättre än denna video från musikalen Billy Elliot (som jag såg för några veckor sedan i New York, med just dessa två rollinnehavare)? Som Billys kompis Michael sjunger:

What the hell is wrong with expressing yourself?

Det gäller att satsa på sin dröm och vara den man är.

Hör även låten sjungas av kompositören, Sir Elton John, och se det tidigare inlägget ”Varför är könstänkandet så starkt?”. Media: SvD, AB, Dagen.

Homosexualitet som evolutionär kraft

albatrosserOm homosexualitet har biologisk grund, hur kommer det sig att denna typ av sexuell läggning har överlevt i den evolutionära processen? I ”Same-Sex Sexual Behavior and Evolution”, accepterad för publicering i Trends in Ecology and Evolution, tar sig biologerna Nathan Bailey och Marlene Zuk an den frågan genom att analysera existerande studier på området. Förutom att konstatera att homosexuellt beteende äger rum i en stor mängd djurarter menar forskarna följande, enligt en sammanfattning i Scientific American:

[I]n addition to being an adaptational strategy, ”these behaviors can be a force,” Bailey said. ”They create a context in which selection can occur [differently] within a population.”

Här kan man höra Nathan Bailey tala om studien på National Public Radio. Se även det tidigare inlägget ”Homosexualitet och evolution”.

Tuve Skånbergs fasa

Tuve Skånberg har konsekvent under sin politiska karriär motarbetat ”den onaturliga familjen” — och hans nuvarande kampanj för att komma in i Europaparlamentet är inget undantag. Låt mig gissa att Tuve inte skulle känna sig helt bekväm på IKEA:s varuhus i Stoughton, Massachusetts:

ikea_hiss

Foto: Mombian. Media: Dagen.
Tidigare inlägg: ”Kristen hycklare”, ”Vad är en familj?”, ”Undvik kärnfamiljen som norm” och ”Naturliga familjer”.

Moderaterna går hem

Traditionellt har nog homosexuella som väljargrupp uppfattats som mer vänsterinriktad än befolkningen i stort. På senare år har det förändrats. T.ex. är Moderaterna största parti inför EU-valet bland besökarna på QX.se:

EU-valet qx

Undersök vilka partier och kandidater du ligger närmast i två test inför EU-valet.

Gay betyder glad

Den ursprungliga betydelsen av gay är glad och munter. Det verkar stämma bra överens med ordets moderna betydelse. Ta en titt på sambandet mellan andelen homosexuella hushåll och lyckan i amerikanska delstater:

gayindex

Homo-gays sprider lycka! (Kanske genom att de ökar värdet på sina grannars bostäder?) Eller så kanske de helt enkelt flyttar till delstater där människor är lyckliga (och måhända mer toleranta). Diagrammet kommer härifrån, där det finns fler diagram över variabler som samvarierar med lyckan i amerikanska delstater.

Tips: Charlotta Mellander.

Nazister i demokratisk förklädnad

Bengt Held har frågat Nationaldemokraterna vad de tycker i olika homofrågor. Här har vi ett parti som inte kan beskyllas för att vara politiskt korrekt!

1. Är Nationaldemokraterna för att frivilliga homosexuella relationer mellan vuxna ska vara tillåtet? (Sverige tillät homosexuella relationer 1944). Ja, nej eller partiet har ingen åsikt?
[Jan Ermefjäll] Svar: Nej, min uppfattning är att homosexuella bör leva i celibat för sitt eget bästa. Homosexuella behöver vägledning och hjälp i hur man kan bli fri från homosexuell fixering.

3. Ni har kritiserat Prideparaden. Anser nd att HBT-rörelsen ska ha laglig rättighet att anordna HBT-parader och demonstrationer? Ja, nej eller ingen åsikt?
[Jan Ermefjäll] Svar: Nej, dessa manifestationer är skamliga och har inget berättigande.

4. Är nd för att tillåta föreningar för HBT-personer som tex RFSL? Ja, nej eller ingen åsikt?
[Jan Ermefjäll] Svar: Nej, vi anser att RFSL bedriver propaganda för abnorm sexuell lössläppthet och droger.

Jag tror inte att det partiet får min röst.

Katolska kyrkans politiska agenda

Efter att ha sett dokumentärfilmen Suddenly, Last Winter känner jag, om möjligt, större aversion mot Katolska kyrkan än tidigare. Filmen handlar om kampen för ett legalt erkännande av samkönade relationer i Italien. Något sådant har, trots försök av den förra regeringen, ännu inte kunnat skådas. Anledningen framkom med tydlighet i filmen: Katolska kyrkans starka aktivism i frågan. Påven, biskopar, präster, nunnor och katolska lekmän ger alla uttryck för, och legitimerar, en nästan chockerande okänslighet inför kärlek mellan personer av samma kön. Om det stannade där vore det illa men ändå en sak — men när det utgör grund för politik är det extremt upprörande. Politikerna i Italien lyssnar till och följer kyrkan, till skillnad från majoriteten politiker i t.ex. Spanien och Sverige. Med tomma men nedlåtande slagord, som att homosexualitet är ”onaturligt” och att ett legalt erkännande av homosexuella relationer ”underminerar familjen”, permanentas diskriminering och stigmatisering. Kristen kärlek i praktisk handling.

Luca och Gustav presenterar här sin film:

Se även min text ”Does Homosexuality Pose a Threat to Society?”, det tidigare inlägget ”Fascisten i Rom” samt information om den fantastiska filmen Suddenly, Last Summer. Media: DN1, DN2, DN3, DN4Dagen1, Dagen2, Dagen3AB, SvD.

En stor dag

mcbride_klotz

Riksdagen har idag med stor majoritet fattat beslut om att Äktenskapsbalken ska göras könsneutral. Det låter så kliniskt och tekniskt, men Andrew Sullivan uttrycker vad det i grunden handlar om:

When people talk about gay marriage, they miss the point. This isn’t about gay marriage. It’s about marriage. It’s about family. It’s about love. It isn’t about religion. It’s about civil marriage licenses. Churches can and should have the right to say no to marriage for gays in their congregations, just as Catholics say no to divorce, but divorce is still a civil option. These family values are not options for a happy and stable life. They are necessities. Putting gay relationships in some other category — civil unions, domestic partnerships, whatever — may alleviate real human needs, but by their very euphemism, by their very separateness, they actually build a wall between gay people and their families. They put back the barrier many of us have spent a lifetime trying to erase.

Riksdagen har idag rivit en barriär. Det är inte längre partnerskap — separate but equal — som gäller. Precis som Mary McBride och Leslie Klutz (på bilden) får nu homosexuella par i Sverige ingå äktenskap precis som alla andra. Det är stort. Det borde även kristna tycka.

Se även de tidigare inläggen ”I nöd och lust” och ”Komplicerad syn på äktenskapet”.
Media: AB1, AB2, SvD, Dagen1, Dagen2, DN, Sydsvenskan

Ger sex lycka?

sexdagsHur ser förhållandet mellan sex och lycka ut? I studien ”Money, Sex and Happiness: An Empirical Study” av David Blanchflower och Andrew Oswald, publicerad i Scandinavian Journal of Economics, får vi reda på en del om det. Det kanske inte helt förvånande huvudresultatet:

Frequency of sexual activity is shown to be positively associated with happiness. The effect of sex on happiness is statistically well-determined, monotonic and large.

Några mer detaljerade resultat:

(i) The median American has sexual intercourse two to three times a month (among people under 40 years of age, the median amount of sex is once a week). Approximately 7% of the population report having sex at least four times a week.
(ii) A third of American women over the age of 40 report they did not have sexual intercourse in the previous year. The figure for men is 15%.
(iii) Homosexual and bisexual people make up 2% to 3% of the United States population.
(iv) There is some evidence that sex has disproportionately strong effects on the happiness of highly educated people.
(v) The happiness-maximizing number of sexual partners in the previous year is 1.
(vi) Homosexuality has no statistically significant effects on happiness.
(vii) Married people have more sex than those who are single, divorced, widowed or separated.
(viii) Highly educated females have fewer sexual partners.
(ix) Income has no clear effect. Money buys neither more sexual partners nor more sex.

Resultat (iv) var väntat. Det som överraskade mig bland övriga resultat var hur sällan median-amerikanen har sex (resultat i), att monogami verkar optimalt för lycka (resultat v) och att högre inkomst inte tycks öka den sexuella verksamheten (resultat ix). Resultaten ska, som i alla tvärsnittsstudier, tolkas med försiktighet, t.ex. med avseende på kausalitet. Är det kanske så, att ju lyckligare man är, desto mer sex kan och vill man ha?

Den hotfulla kärleken

bosie1

Lord Alfred Douglas

Lord Alfred Douglas skrev om ”the love that dare not speak its name”. Men hur kan kärlek mellan två personer av samma kön upplevas som hotfull? Michel Foucault resonerar på följande sätt:

One of the concessions one makes to others is not to present homosexuality as anything but a kind of immediate pleasure, of two young men meeting in the street, seducing each other with a look, grabbing each other’s asses and getting each other off in a quarter of an hour. There you have a kind of neat image of homosexuality without any possibility of generating unease, and for two reasons: it responds to a reassuring canon of beauty, and it cancels everything that can be troubling in affection, tenderness, friendship, fidelity, camaraderie, and companionship, things that our rather sanitized society can’t allow a place for without fearing the formation of new alliances and the tying together of unforeseen lines of force. I think that’s what makes homosexuality ”disturbing”: the homosexual mode of life, much more than the sexual act itself. To imagine a sexual act that doesn’t conform to law or nature is not what disturbs people. But that individuals are beginning to love one another — there’s the problem.*

Kanske är dessa tankegångar den verkliga förklaringen till att vissa motsätter sig en könsneutral äktenskapsbalk. Att tillåta homosexuella handlingar är en sak; att på vilka villkor släppa in homosexuella i det sociala livet, i familjer och vänkretsar, i kyrkor och rådhus, en helt annan. Som sagt:

But that individuals are beginning to love one another — there’s the problem.

_________________

* Från ”Friendship as a Way of Life”, i Ethics: Subjectivity and Truth (s. 136—137).

Sportteologi

nicola1

Nicola Legrottaglie och en annan man

Katoliken och fotbollsspelaren Nicola Legrottaglie har kommit ut med en bok:

Homosexualitet är på modet nu. För många är det ett sätt att protestera på. Bibeln berättar att homosexualitet inte är bra. Därför uppmanar jag homosexuella, både kvinnor och män, att läsa Bibeln, skriver han.

En skarp analys — visst är det så att homosexualitet är ett mode och ett sätt att protestera på istället för en icke-vald sexuell läggning som folk numera, inte minst pga. kyrkans försvagade position, vågar berätta om för andra — och ett kärleksbudskap som imponerar. Påven är säkert nöjd med sin undersåte.

Se de tidigare inläggen ”Sport, skönhet och dumhet”, ”Fascisten i Rom”, och ”Jesus är en domare”.
Media: SvD

Harvey Milk och Ebbe Carlsson

harveymilk2ebbecarlsson1

På kort tid har jag sett två verklighetsbaserade filmer om homosexuella män som rörde sig i politikens värld: Milk och Ebbe — The Movie. Den första handlar om Harvey Milk, politiker i San Francisco, som mördades av en politikerkollega 48 år gammal 1978. Den andra handlar om Ebbe Carlsson, journalist, förlagschef och privatspanare, som dog i AIDS 44 år gammal 1992. Två både inspirerande och tragiska livsöden. Vad fastnade jag för i filmerna (och i deras liv)?

  • Det är (nästan) aldrig för sent att ändra livsinriktning och göra skillnad. Harvey flyttade 40 år gammal, efter en grå tillvaro med ett intetsägande jobb i New York, till San Francisco, där han startade egen kamerafirma och blev politiker.
  • Döden kommer, och det gäller att ta vara på den tid man har och leva livet till det yttersta. Ebbe visste att han skulle dö i AIDS, och det gav honom dels en impuls att ta större risker, att göra det han verkligen ville göra, och dels en tröst när han blev förtalad, förnedrad och föraktad i samband med Ebbe Carlsson-affären.
  • Båda stod till vänster i politiken, men medan Harvey föreföll nästintill altruistisk (men ekonomiskt illiterat) fick man en känsla av att Ebbe var en egocentrisk streber som såg Socialdemokraterna som det maktbärande parti man måste ingå i för att kunna få inflytande. Hur fördelar sig dagens politiker i dessa två läger?
  • Hur man når framgång. Ebbe fick rådet ”att kunna allt och känna alla”. Aj då. Mina framgångar lär bli begränsade.

Båda filmerna rekommenderas varmt.

Se en trailer för Milk, en trailer för Ebbe — The Movie samt ett tidigare inlägg om Ebbe Carlsson.
Media: SvD1, SvD2, SvD3 DN1, DN2, DN3GP

Intolerans på vänsterkanten

myrdal

Jan Myrdal (foto: Dan Hansson)

Mohamed Omar har intervjuat Jan Myrdal. Han är något så paradoxalt som en konservativ kommunist. Han vill med våld omstörta det kapitalistiska samhället, men det är inte ett socialt liberalt samhälle han vill skapa i dess ställe, det är ett som är säkert. Han berättar med gillande hur svenskarna ser på homosexuella:

Om folkmeningen vore avgörande så skulle det inte finnas några synliga bögar i Sverige. Arbetare har en serie uppfattningar som av de liberala anses vara ”reaktionära” eller ”fascistiska”. Gå ut på en svensk byggarbetsplats, där hittar du inte några ”liberala”. Där är ”bög” ett skällsord. Det finns massor av skämt som visar på det.

Problemet är förstås kapitalismen, som släpper fram, bejakar och berikar de avvikande med rosa pengar:

Kapitalisterna vill kommersialisera sexualiteten. Tidigare var det en privatsak. De har upptäckt att man kan göra verkliga pengar på det. I kapitalismen ska man tjäna pengar på allting.

Men tro det eller ej, han utesluter inte helt homosex för egen del:

Heteroförhållandet är för majoriteten av oss fortfarande det normala. Men det är klart, pröva att sätta någon av oss på en enkönad båt ute till havs eller i ett enkönat fängelse. 

Jan Myrdal som stjärtgosse? (Han verkar själv föredra den termen.) Bäva månde de andra matroserna eller fångarna!

Tänk om ditt barn är homosexuellt

Många i vårt samhälle är toleranta, t.o.m. accepterande, mot homosexuella nuförtiden. Antagligen du som läser detta också. Men hur skulle du reagera om ett av dina egna barn berättade för dig att han eller hon är homo- eller bisexuell? Många föräldrar är helt oförberedda på en sådan nyhet, men det borde de inte vara. Att fundera igenom möjligheten kan göra hanteringen av sådan information enklare. Framförallt borde därigenom en emotionellt grundad, förkastande reaktion kunna undvikas. En ny studie, publicerad i Pediatrics, antyder att negativa föräldrareaktioner, särskilt av det förkastande slaget, har allvarliga effekter på homo- och bisexuella barn:

Higher rates of family rejection were significantly associated with poorer health outcomes. On the basis of odds ratios, lesbian, gay, and bisexual young adults who reported higher levels of family rejection during adolescence were 8.4 times more likely to report having attempted suicide, 5.9 times more likely to report high levels of depression, 3.4 times more likely to use illegal drugs, and 3.4 times more likely to report having engaged in unprotected sexual intercourse compared with peers from families that reported no or low levels of family rejection.  

Visst finns det möjliga problem med studier av detta slag, t.ex. att de bygger på egenrapportering från ungdomarnas sida och att det kan finnas omvänd kausalitet, men även om resultaten visar att föräldrar förkastar självmordsbenägna, deprimerade och missbrukande barn, snarare än att förkastande i sig leder till de utfallen, finns det anledning till oro och upprördhet. Föräldrar bör noga tänka efter hur de agerar mot sina barn. Det är nog få saker som är så svåra att hantera i livet som att förkastas av de egna föräldrarna för något man är.

Läs gärna min egen ”komma ut”-berättelse samt ”Our Daughters and Sons: Questions and Answers for Parents of Gay, Lesbian and Bisexual People”, en informationstext från PFLAG (en amerikansk organisation för bl.a. föräldrar till homo- och bisexuella).

De halvt dolda

dehalvtdoldaJag hade inte tänkt skriva något om Jonas Gardells dramaserie De halvt dolda, vars fyra delar nu har visats i Svt, av rädsla att låta patetisk. Men jag kan inte låta bli. Serien har berört mig på djupet. Dels för att dess teman ligger mig nära — frikyrkans märkliga värld (med dess legalism, konformism, hyckleri och sångskatt) och homosexualitet (både det egna uppvaknandet och andras aversion) — och dels för att den visar på livets bräcklighet och på lidandets realitet. Den pekar också på att vi i hög grad formas av vår sociala kontext. Att negligeras eller att bli slagen som barn sätter sina spår. Linus negligerades av en alkoholiserad mor och blev våldsam. Ragnar misshandlades fysiskt och psykiskt av sin far, missionären, och blev själv sträng. Att vara förälder utgör ett stort ansvar.

Gardell skriver på sin blogg:

Var och en av oss är en dimma som syns en kort stund och sedan försvinner.

Ja. Just därför att livet är bräckligt och präglat av lidande tycker jag om att försöka se det som en dimma som syns en kort stund och sedan försvinner. Detta synsätt utesluter inte att man fokuserar på och försöker förmera livets många glädjeämnen, som också återfinns i serien: ungdomlig skönhet, attraktion, närhet, vänskap, konst. Eftersom dimman försvinner gäller det att leva livet fullt ut medan man har det.

Det enda jag inte tyckte om var det vanliga problemet med svenska skådespelare som låter tillgjorda. Den enda som inte gjorde det var alkoholistmamman Anette, briljant spelad av Ia Langhammer. Sötast var Henrik, spelad av Kristoffer Berglund (i grönt på bilden ovan; annan bild).

Ett tag till kan du se samtliga fyra avsnitt här.

Brott att bryta mot könsnormer

Häromdagen väckte påven uppmärksamhet när han varnade för överträdelser av den ”naturliga” könsordningen. Han bekräftade därigenom välkänd katolsk fientlighet, såväl i retorik och lära som i försök att påverka lagstfitning, mot homo- och transsexuella. Michel Foucault berättar att sådan fientlighet har förekommit förr:

This concerns the case of Marie Le Marcis. Born in 1581 and baptized as a girl, she eventually adopted men’s dress, took the first name of Marin, and undertook to marry a widow, Jeanne Le Febvre. Arrested, she was given a death sentence on May 4, 1601, for ”the crime of sodomy.” The report by the doctor Jacques Duval saved her from being burned at the stake. She was sentenced to remain a girl.*

och

Anne Grandjean, born in 1732 at Grenoble, dressed as a man and married Françoise Lambert at Chambéry, on June 24, 1761. Informed against and accused, she was summoned before the court of Lyon, where she was first sentenced to the iron collor and banishment for desecrating the marriage tie. A judgment from the Tournelle, on January 10, 1765, cleared her of  the accusation but ordered her to change back to women’s dress.*

Glädjande nog är respekt och förståelse för personer som Marin och Anne större nuförtiden, i alla fall utanför kyrkans väggar.

*S. 56 i ”The Abnormals”, från Ethics: Subjectivity and Truth.
Se Lag (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall
Tidigare inlägg: ”Respekt för transsexuella”, ”Gen för transsexualism”, ”Facisten i Rom”

Fascisten i Rom

Nej, det är inte Mussolini:

Det är lika viktigt att ”rädda mänskligheten” från homosexualitet som att rädda jordens regnskogar.

Inte för att man hade annat att förvänta från en som säger sig dyrka Jahve.

Minskad intolerans mot homosexuella

Katolska kyrkan förnekar sig inte. Med näbbar och klor motsätter den sig att homosexuella handlingar, som i vissa länder bestraffas med döden, avkriminaliseras.

Som tur är verkar allt färre dela dess omoraliska, ondskefulla inställning. Min kollega Camilla har tagit fram följande diagram på basis av World Values Survey. Det visar hur inställningen till homosexuella förändrades under 1990-talet i olika länder. I undersökningen ombeds man att ange om man inte vill ha homosexuella som grannar, och för varje land mäts alltså den andel som svarar att de inte vill det:

wvs_homo

Här finns de underliggande siffrorna. Det finns hopp om framtiden, trots mörkermännen i Rom.

Se tidigare inlägg: ”Svensk omoral”, ”Det är inte bara Förintelsen som förnekas i Iran” och ”Fem år av frihet”.

Religiös ondska

3 Mos. 20:13:

Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen.

Homosexualitet och evolution

myrorBrandon Keim undrar, på basis av E. O. Wilsons arbeten på senare tid, om inte homosexualitet i evolutionär mening kan förstås på samma sätt som insekter som istället för att själva fortplanta sig ägnar sig åt att ta hand om andra:

Observed in some species of ants, bees and wasps, eusociality has perplexed researchers unable to explain — in traditionally evolutionary terms, at least — how entire insect castes could have evolved not merely to refrain from reproducing, but to care for genetically distant larva. … [C]ould non-reproducing humans, such as (most) gays and lesbians, as well as heterosexuals who choose not to have kids, actually be a manifestation of this emergent eusociality?

Jag ser frågan som intressant rent kunskapsmässigt men inte som normativt viktig. Keims teori bygger dock på inslag av gruppselektion, en omdiskuterad mekanism.

Fördjupning
Om Bert Hölldobler och E. O. Wilsons nya bok The Superorganism, se detta inlägg av Tyler Cowen.
Om den sexuella läggningens bestämningsfaktorer, se ”Is Homosexuality Inherited?” av Richard Horton, redaktör för The Lancet.
Om kritik av idén om gruppselektion, se detta inlägg av Richard Dawkins.
Om normativa argument mot barnalstring: ”Bättre att inte existera”, ”Bör nya människor skapas?” och ”Är det moraliskt godtagbart att skaffa barn?”.

Lösning på problemet med fallande bostadspriser?

David Furnish och Elton John betalar mycket för sina bostäder

David Furnish och Elton John betalar mycket för sina bostäder

Enligt Stellan Lundström, professor i fastighetsekonomi, kommer bostadspriserna att fortsätta falla:

De har gått ner 10-15 procent och kommer säkert att gå ner 10-15 procent till.*

Riksbankens väntade räntesänkningar kommer till viss del att kunna bromsa utvecklingen, men det finns tecken på att en annan bromsmedicin finns att tillgå: fler homo-gays!

En studie av Richard Florida och Charlotta Mellander (som disputerade vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping i fredags) antyder att det finns ett positivt samband mellan bostadspriser och andelen homosexuella i amerikanska städer:

The findings indicate that the Bohemian-Gay Index has substantial effects on housing values across all permutations of the model and across all region sizes. It remains positive and significant alongside variables for regional income, wages, technology and human capital. The Bohemian-Gay Index also has a substantial direct effect on other key variables, particularly income, and because of that has an additional indirect effect on housing values.

Det finns mer forskning med samma resultat. Kausaliteten förstås svår att klarlägga — är det inte lika troligt att homosexuella dras till områden med höga bostadspriser? I vilket fall skulle ju områden med fallande bostadspriser kunna försöka bli homovänligare. Oavsett om det leder till högre (eller mindre låga) bostadspriser eller ej.

Förresten: Dr Bergh förhåller sig skeptisk till professor Florida men får svar på tal, bl.a. i kausalitetsfrågan, av dr Mellander et al.

______________________

*Se även färsk OECD-statistik (s 9) på fastighetsprisernas nedgång i olika länder.

Homohäst kommer ut

Nu är det dags för homodjuren att få sin läggning erkänd och respekterad! Som hästen Ship’s Captain:

Skämt åsido, lördagen den 8 november öppnar utställningen Rainbow Animals — om homosexualitet i djurvärlden på Naturhistoriska riksmuseet.

Tips: hästkännaren Joakim Nilsson.