Ska jag börja dricka kaffe?

espresso

Jag är inte alls förtjust i kaffe. Peter Santesson-Wilson sa dock till mig häromdagen att jag borde börja dricka kaffe och upparbeta en smak för denna dryck, eftersom det ger en skön känsla att varje dag kunna tillfredsställa denna preferens.

Jag kom direkt med en invändning, påverkad som jag är av Schopenhauers pessimistiska syn på livet. Han menar att vi är olyckliga när våra preferenser är otillfredsställda och att vi, så fort de blir tillfredsställda, blir olyckliga igen, på ständig jakt efter ny preferenstillfredsställelse. Vi får aldrig ”vila” i lycka. Mot denna bakgrund verkar det inte klokt att skaffa nya preferenser. Som John Stuart Mill uttryckte det:

I have learned to seek my happiness by limiting my desires, rather than in attempting to satisfy them.

Men har dessa båda herrar rätt? Kan vi inte ha preferenser över preferenser som säger att de preferenser som ger ett förväntat nettotillskott i lycka, allt beaktat, ska bejakas och att preferenser som ger en förväntad nettominskning i lycka, allt beaktat, ska motverkas? I så fall blir frågan om man bedömer att en preferens för kaffe tillhör den förra gruppen. Peter hävdar ju det, om man bara är villig att tillvänja sig.

Jag ser två möjliga invändningar. För det första utgår resonemanget från att det i sig inte påverkar lyckan hur många preferenser man har, men det gör det rimligen. Marginaleffekten borde vara avtagande, så att om jag redan har en stor mängd preferenser som var och en ger nettoökning i lycka, ger ytterligare varje ny sådan preferens ett allt mindre tillskott i lycka, och till slut också ett negativt tillskott. Man måste beakta inte bara mikrobilden (varje enskild preferens) utan också makrobilden (det totala antalet preferenser och hur en ytterligare preferens påverkar).

För det andra kanske Christoph Fehige och andra filosofer har rätt när de menar att det finns en asymmetri i hur man bör beakta nya preferenser. Den innebär att en icke-realiserad preferens bör förbli icke-realiserad eftersom en icke-realiserad positiv effekt inte är något att beklaga, medan en icke-realiserad negativ effekt är att hylla. Och eftersom Schopenhauer har rätt i att det finns en negativ del av nya preferenser, talar detta för att avvisa påbörjandet av kaffedrickande. 

Så bör jag börja dricka kaffe? Bör du försöka få dina barn och vänner att börja dricka kaffe? Jag förhåller mig fortsatt mycket tveksam till det. Hmmm… alla dessa tankar bara för att jag valde mineralvatten istället för kaffe i cafékön! Jag försöker väl tillfredsställa en preferens för invecklade resonemang.

28 reaktioner på ”Ska jag börja dricka kaffe?

  1. Många har sagt till mig när det gäller mycket i matväg att ”it is an acquired taste”. Jaha. Men det finns ju så mycket som är gott från början, så varför skall man plåga sig för att skaffa smak för det? Löjligt.

    Detta sagt: En riktigt god latte är gott. I sig. Och en riktigt bra italiensk espresso, så stark att den nästan är trögflytande, med massor av socker, så att den BLIR trögflytande, det behöver man inte lära sig att uppskatta. Och inte heller det kokkaffe jag blev serverad i Oslos motsvarighet av Skansen. Jävlaranamma, det var gott kaffe.

    Det är som med vin. Jag har aldrig gillat vin. Jag gillar fortfarande inte vin. Dvs, sånt som man kallar för vin i Sverige och köper för 40 spänn på systemet.

    Riktigt bra viner kostar 40. Euro. Där har du inget av det sura skit jag trodde var vin när jag bodde i Sverige. Det är intressanta smakupplevelser.

    Så min rekommendation är: Ja, drick kaffe. Men för det behöver du inte bli en kaffedrickare.

  2. Usch vilken trist inställning till önskningar. ”Preferenser” va? :-)

    Lycklig är något man väljer att vara. Om man väljer att vara lycklig älskar man sina önskningar, och varje gång någon blir uppfylld är glädjen dubbel!

  3. Latjo att resonera rationellt över begär man ännu inte har, i praktiken är det ju tvärtom. Kroppen föregår cogito, typ. (Nein, blanda inte in Decartes eller Foucault). Att anpassa sina önskningar efter vad som är realiserbart kan tyckas rationellt, men är också en aningen hopp-löst. Eller minimax regret ungefär. Fehiges resonemang förutsätter att preferenserna tillfredställs efterhand, men säger inget om tid och möjlighet att släcka olika starka önskningar. Att ha en otillfredställd preferens under kort tid som tillfredställs under lång tid är väl inte likvärdig med en icke existerade preferens? Man är ju aldrig tillbaka på noll, utan minnet av tillfredställandet kan ju också vara värdefullt, likaså vetskapen om att en preferens kommer att tillfredställas.

    Mills ansträngning att begränsa begäret kan ju också ses som ett eftersträvansvärt värde. Men det kan även vara en preferens som i sig kan ha oönskade bieffekter. Schopenhauer har förstås rätt i att nya begär tar över gamla, men begär ska nog inte bara förstås som ”avsaknad”, utan som något skapande. I lyckokalkylen för kaffedrickande ska förstås även positiva (sociala vinster) och negativa (missfärgade tänder, kaffedarr, koffeinabstinens) sidoverkningar tas med. Kör, det är sjutton värt det!

    Begreppet ‘preferens’ tycks både rymma ‘begär’, ‘önskning’ och ‘värde’, men det är väl inte riktigt samma sak?

  4. Det är väl onödigt att börja dricka kaffe om man inte tycker om det? Har du klarat dig hittills i livet utan så kan du fortsätta med det. Själv tackar jag sällan nej till en decaff-latte.

  5. Börja du med kaffe, men drick i så fall espresso. Och bete dig framför allt inte som svensken som på flygplatsen i Bologna skällde ut servitören när han fick ett glas mjölk efter att ha beställt en latte.

  6. Jag önskar att jag kunde tycka lika mycket om kaffe som om varm choklad. Tänk vilken lättnad för insulinsystemet att slippa dessa sockerchocker vid varje fika! Och så minskar man ju kaloriintaget, vilket kan vara bra för lilla magen :)

    Te fungerar visserligen, men jag tror att kaffedrickare blir gladare när de får sitt kaffe än vad tedrickare blir när de får sitt te. (Därav mitt chokladval alltför ofta.)

    Ett hälsoargument för att lära sig dricka kaffe, alltså.

  7. Intressant.

    Olika smaker i olika delar av världen, men de sexuella smakerna och dofterna
    är globala. De är läckerheter överallt…
    Man kunde nästan säga att Belugarom är ett slags surrogat för samlag

  8. Det här problemet med maximerad behovstillfredsställelse ur en behaviouristisk synvinkel är vetenskapligt och grundligt penetrerat av psykologen och Harvard-professorn Daniel Gilbert, i boken Stumbling on Happiness. Boken redovisar resultat av omfattande forskning, samt författarens slutsatser. Den utmynnar i stort sett i att vi inte beter oss rationellt när vi söker tillfredsställa våra behov.

    Den sedvanliga kritiken kan riktas mot detta sätt att studera människan, genom platta experiment på universistetsstuderande och liknande. Men den är kolossalt välskriven. Man kan läsa den bara för nöjet att njuta av en vacker engelska.

  9. Ernie: Tack för tipset. Jag har tidigare läst om boken och bläddrat i den men inte läst den. Det borde jag göra. Jag tänker för närvarande så att det är bra att försöka tillfredsställa de preferenser jag har men att det är mindre bra att försöka lägga till nya preferenser. Att fundera på att inte försöka tillfredsställa de preferenser man har är onekligen ett intressant tankespår.

    Så vad tror du Gilbert skulle säga: ska jag börja dricka kaffe? :-)

  10. nonicoclolasos: Törs jag gissa vad Gilbert skulle säga? Förmodligen att vilket beslut du än fattar, så kommer det inte att vara det beslutet som i praktiken tillfredsställde dig bäst :-)

    Din attityd till ämnet kaffe kommer mig att tänka på Kirkegaards inställning till äktenskap :-)

  11. Niclas

    Du kan skriva till USA till de katolska prästerna där och be dem fundera över att inte realisera sina behov eller tillfredställa sina preferenser…

  12. Niclas och Anders H: Intressant resonemang!

    En liten detaljreflektion: ett idogt och så att säga lyckosamt utfört Millskt begärsbegränsande kan ha den negativa konsekvensen att man antingen helt missar, eller inte klarar av att undantagsvis säga ”ja” till, något uppdykande begär som skulle ha mycket stora positiva effekter. Man kan få en avtrubbad personlighet. Man riskerar att nöja sig med något medelmåttigt när man kunde få något fantastiskt.

    Fast å andra sidan är detta då kanske bara en riskprofil man valt, och inget klandervärt…

    Camilla: Jag har ibland funderat på varför kakao (varm choklad) oftast görs med mycket (kanske enbart) mjölk, men kaffe oftast med bara vatten eller lite mjölk. Både kakao och kaffe är beska bönor. Varm choklad är nog lättare att uppskatta tack vare mjölken! (Och inte så mycket sockret, tror jag.) Tänk om kaffe normalt gjordes som en kryddad varm mjölk, men kakao dracks som en besk vattensörja av kakaobönor – då skulle det nog vara tvärtom.

    Sen håller jag med om att te passar bättre för en tyst och njutningsfull stund på egen eller eventuellt tu man hand, medan kaffe är bättre för snack i fikarummet.

    Niclas: I kaffefrågan övertygar mig Fehiges resonemang: den icke-realiserade postiva effekten av att börja dricka kaffe (möjligheten till en något högre grad av social samvaro vid fikat) är inget att beklaga, men den icke-realiserade negativa effekten av att låta bli att dricka kaffe (man slipper bruna tänder, darrningar, beroende) är att hylla. Alltså: börja inte dricka kaffe.

  13. Förlåt, men jag kan inte låta bli att berätta det här: efter att jag skrivit inlägget ovan gick jag för att hämta teet, som stått och dragit medan jag skrev, och med huvudet fullt av ordet ”kaffe” tog jag en sked Nescafepulver i stället för en sked socker i teet! Tala om att bloggosfären kan påverka verkligheten! :-)

  14. Matthias och Camilla:

    Man borde inte tala så här mycket om kaffe, kakao och the utan att också nämna öl. För en tid sedan hittade jag en ”kakaoporter” från ett lokalt bryggeri. En utsökt dark ale-bas, kryddad med äkta kakao. I sanning en märklig smaksensation.

    Skulle det vara moraliskt riktigt, eller tvärt om antastligt, att uppmuntra någon som ännu inte hittat fram till det riktigt goda ölet, att ”upparbeta smak” för det?

  15. Mathias:

    Ditt Nescafé i theet var dagens verkliga höjdare! Kan inte motstå frestelsen att berätta en anektod om min far. Hans hjärtläkare hade förbjudit honom att dricka kaffe, så han utvecklades så småningom till the-konnässör. Men sin gamla kärlek till kaffe kunde han ändå inte riktigt släppa. På den tiden fanns inte koffeinfria kaffebönor. Ville man ha koffeinfritt fick det bli Nescafé.

    En dag i tonåren satt jag med min bror i köket, och vi fann att burken med koffeinfritt Nescafé hade fått sällskap med en burk Nesthea, alltså snabbthe. Burken var ytterst lik motsvarande kaffeburk, så man kunde nästan ta miste. Så kom far ut i köket, och min bror sa till honom: ”Tänk, nu finns det alltså snabbthe i pulverform också!” Pappa såg förvånad ut, tog burken i handen och vände och vred på den. Så sa han: ”Åh, nu förstår jag varför kaffet har smakat så egendomligt på sista tiden!”

  16. Matthias: Skrämmande att bloggar kan ha sådan effekt på människor. :-)

    Ernie: Jag stötte för ett par år sedan på en kvinna på en konferens. Hon hävdade att det finns ett starkt samband mellan preferens för öl och preferens för kaffe: om man tycker om det ena, tycker man om det andra – och tycker man inte om det ena, tycker man inte om det andra. Det hade, menade hon, att göra med tungans känslighet för beskhet. I mitt fall stämmer det hursomhelst: jag tycker inte om öl och inte heller kaffe. Historien om din far var för övrigt riktigt skojig!

  17. Ernie: Kakaoporter för först mina tankar till Brasses sockerkaka med korv och syrliga karameller, men vid närmare begrundan låter det som om det skulle kunna vara ganska gott (någon gång, som omväxling). Historien om din far var skojig, men också lärorik. Smaken beror inte bara på smaken utan även på synintryck och vad man tror.

    Niclas: Beskhetssambandet låter rimligt. Jag började själv tycka om kaffe och öl vid ungefär samma tidpunkt i livet. Grapefrukt borde kunna höra till samma grupp (även om grapefrukten skiljer sig från kaffe och öl med sin starka sura komponent), och även spenat. Bidrar denna insikt till något i urpsprungsinlägget: lämpligt att skaffa sig nya preferenser eller ej? Man tycks ju ha risk att skaffa sig flera på en gång genom att skaffa sig en.

  18. En riktig man dricker kaffe, konjak och Whiskey. Kärringarna i den här tråden kan ha sitt Te för sig själva, det dricker inte vi män.

    Ska jag vara ärligt så tycker jag det ser lite bögigt ut med killar som dricker Te istället för kaffe, eller varm choklad eller vad det nu är för påhitt som vissa kommer på.

    Du kommer göra dig själv en stor tjänst genom att börja dricka kaffe. Positiva sidor, du kommer få bättre självförtroende och orka jobba hårdare. Du kommer efter hårt arbete uppskatta att ta dig en härlig kopp svart kaffe. Tro mig den känslan efter hårt arbete och sedan ta en kopp kaffe kan ingen dryck framkalla. Du kommer inte känna dig utanför på rasterna, kaffe är en stark dryck jämfört med vatten, Te och annat därför kommer du inte ses som nån kärring. Du kommer förmodligen få minskat matsug vilket är bra då du blir smalare. Du kommer få ökad sexlust, detta är jävligt positivt.

    Negativt då: Vissa överkänsliga individer kan bli hyperaktiva i början och så att säga känna att kroppen är stressad, faktiskt av bara en kopp kaffe men detta lägger sig efter att du druckit kaffe i nån vecka (regelbundet. Missfärgningar ohc liknande kommer du inte att få såvida du borstar tänderna som vanligt och håller din hälsa i trim.

  19. Pjn:

    Vad var nu det här för något? *Avsluta* arbetspasset med kaffe? Nej, det är vid arbetsdagens eller arbetspassets *början* som naturligtvis kaffets välsignelser blir som mest påtagliga! Men det ska vara *bra* kaffe. Starkt och mörkrostat, gärna espressobryggt.

    *Riktigt* te är ingen kärringdryck, men i våra dagar har det ju nästan försvunnit och ersatts med smaksatta teer som smakar förfärligt. En gång bjöds jag ett te som var smaksatt med något de kallade rabarbergrädde. Tacka min starka karaktär för att jag överlevde!

  20. Det är sant, ska man dricka Te ska det vara svart, grönt eller vitt te. Jag har föredrar vitt och grönt framför det svarta men alla typer av ”falska” teer med olika smaker ohc liknande går bort.

    Skillnaden mellan Te och kaffe är ju at man blir lugn av Te och mer alert av kaffe, därmed föredrar jag kaffe starkare då jag har tendenser att ibland bli trött av Te. Engelsmän dricker ju i princip enbart Te och när jag varit där har jag slagits av hur dåliga de är på att göra bra kaffe, det smakar vattnigt precis som i USa.

  21. GRÖNT TE?? men det är ju bara SÅÅÅ bögigt, Pjn!

    (sorry, kunde bara inte låta bli…)

    Niclas, borde jag lära mig att uppskatta öl? Jag påbörjade denna process i tonåren men avbröt den vid 18 och blev helnykterist. Idag har jag inga filosofiska problem med alkohol men saknar varje tillstymmelse till dragning åt det hållet. Jag kanske missar något väsentligt?

    Och förresten – borde jag bli bisexuell? Det går säkert också att lära sig om man verkligen vill. Visserligen är jag lyckligt gift men min hustru skulle troligen inte bli speciellt svartsjuk om det var män jag förlustade mig med. Jag kanske missar något väsentligt! Man måste ju inte bli nån förtappad tedrickare för den skull…

    (Dricker jag te så är det minst två påsar Earl Grey per kopp, eller kaffestarkt Lapsang. Det kanske är fjolligt men jag har lärt det av min fru).

Kommentarer inaktiverade.