Tolerans ger samarbete

Tillsammans med Therese Nilsson och Martin Ljunge har jag under flera år bedrivit forskning om tolerans. Med det menas i vårt fall en vidsynthet gentemot människor som är annorlunda. I synnerhet har vi försökt utröna vad som bestämmer graden av tolerans i ett samhälle, med fokus på institutioner. Några resultat:

Man kan fråga sig varför vi anser det så viktigt att studera vad som kan tänkas bestämma tolerans i ett samhälle. Ett skäl är förstås att tolerans kan förväntas bidra till bättre livsvillkor och högre välmående för minoriteter av olika slag. Ett annat skäl ges i en ny studie, ”The Power of Tolerance vs. Unselfishness as a Cultural Determinant of Cooperation”, av Kimmo Eriksson, Brent Simpson och Irina Vartanova. De gör och finner, i kort sammanfattning, följande:

What makes some societies more cooperative than others? This question is important for a number of reasons, including the possibility that societal differences in cooperation may have played an important role in human cultural evolution (Henrich, 2004; Richerson et al., 2016). … While prior work leads straightforwardly to the hypothesis that higher societal valuations of unselfishness will lead to more cooperation, we explain why tolerance can be expected to be at least as important. We then report findings showing that a societal emphasis on tolerance plays a stronger role than an emphasis on unselfishness in predicting international differences in cooperation, cooperative norms, and cooperative metanorms.

Sambandet mellan en positiv värdering av tolerans i ett land och författarnas samarbetsmått illustreras i denna figur (där man kan notera att Sverige ligger högst i värdering av tolerans):

Det är alltså så att samhällen som kännetecknas av tolerans är mer samarbetsinriktade, vilket i sin tur är en central faktor för att samhällen ska fungera väl på en lång rad områden och lösa olika typer av kollektiva problem. Tolerans är till och med mer viktigt än osjälviskhet för att möjliggöra och upprätthålla samarbete människor emellan. Det är onekligen en viktig anledning att studera toleransens bestämningsfaktorer.

Är överklassen mer självisk?

Debatten om hur överklassen, eller de rika, eller höginkomsttagare, beter sig har pågått länge. Tidigare forskning har indikerat att människor med sådan bakgrund verkar bete sig ”bättre” mot sina medmänniskor än andra. En ny, stor, internationell studie, ”A Large Scale Test of the Effect of Social Class on Prosocial Behavior”, har undersökt detta igen:

Across eight studies with large and representative international samples, we predominantly found positive effects of social class on prosociality: Higher class individuals were more likely to make a charitable donation and contribute a higher percentage of their family income to charity (32,090 ≥ N ≥ 3,957; Studies 1–3), were more likely to volunteer (37,136 ≥N ≥ 3,964; Studies 4–6), were more helpful (N = 3,902; Study 7), and were more trusting and trustworthy in an economic game when interacting with a stranger (N = 1,421; Study 8) than lower social class individuals.

Resultatet är alltså detsamma som tidigare. Personer med en priviligerad livssituation förefallet mer inriktade på att bete sig väl mot andra. Jag har inte systematiskt undersökt hur sådana personer porträtteras i olika kulturella och politiska framställningar, men mitt intryck är att motsatt bild ofta målas upp: att personer med mycket pengar eller social status är mer benägna att roffa åt sig och att ”köra över” sina medmänniskor. (Tänk på Joakim von Anka, Krösus Sork, Ebenezer Scrooge och Monty Burns!) Om detta intryck stämmer, hur har denna diskrepans uppstått?

Företag som satsar på socialt ansvarstagande kan sänka produktiviteten hos sina anställda

Det ligger i tiden att företag ska ta socialt ansvar. Det anses av vissa suspekt att följa Milton Friedmans diktum, att som affärsman sträva efter största möjliga vinst. Det har fått många företag att införa inslag av ”socialt ansvarstagande”. En tanke bakom är att sådana inslag kan bidra till mer nöjda och mer produktiva anställda. Kanske blir man uppmuntrad av att jobba i en organisation som stödjer olika projekt och satsningar med socialt ”rätt och riktig” profil!

Milton Friedman tar i ovan länkade essä upp fallet med företag som ägnar sig åt sociala satsningar som ett medel för att nå större vinst (något han inte har ett principiellt problem med). Kan det tänkas underminera satsningarnas tänkta positiva inverkan på de anställda? De kanske bara blir uppmuntrade av genuint altruistiska sociala satsningar och inte av satsningar som egentligen syftar till att öka vinsten.

Bl.a. detta undersöks i en ny fältexperimentell studie, ”Intentions for Doing Good Matter for Doing Well: The Negative Effects of Prosocial Incentives” (preliminär gratisversion här). Utgångspunkten är att det kanske inte bara spelar roll att ett företag satser på sociala projekt utan att det också kan ha betydelse vilket motiv företaget har för en sådan satsning.

Vad finner då forskarna?

Our field experiment shows that the instrumental use of prosocial incentives to increase effort can backfire. The negative effect is particularly strong for performance-based prosocial incentives, which are, by construction, more instrumental than unconditional incentives, and for the workers who do not care about the charitable cause.

Några resultat illustreras i denna figur, för två sätt att mäta arbetsprestation (om arbetarna levererar fler än tre slogans till marknadsföring i panel A samt det genomsnittliga antalet slogans i panel B). 

Dvs. om den sociala satsningen tydligt utgör en metod för att öka vinsten, genom att få arbetarna att arbeta hårdare, kan effekten bli att dessa blir mindre produktiva, särskilt om de dessutom inte värnar om den sociala satsningen som sådan. Företag som tror sig kunna entusiasmera sina medarbetare genom sociala satsningar bör alltså noga fundera igenom varför och hur dessa satsningar genomförs om de önskar nå önskade resultat.

Däremot visar studien att incitament som belönar högre produktivitet på rent materiell grund har tydligt positiv effekt. 

Se även det tidigare inlägget ”Negativ syn på vinst”.

Analytiskt tänkande ger ateism

Hur kan skillnader i tron på övernaturliga, däribland religiösa, fenomen förklaras? En ny studie, ”Analytic Atheism: Valuing Epistemic Rationality Strengthens the Association between Analytic Thinking and Religious Disbelief”, framför tesen att personer som är starka på analytiskt (till skillnad från intuitivt) tänkande är mindre benägna att tro på övernaturliga och religiösa utsagor, särskilt om de därutöver motiveras av en stark värdering av rationalitet. 

Genom att i tre studier testa hur starka de medverkande är på analytiskt tänkande och hur viktigt de anser det vara med rationalitet, utifrån hur de värderar påståendet ”It is important to me personally to be skeptical about claims that are not backed up by evidence” (samt ett annat påstående om att det är en moralisk skyldighet att inta en sådan hållning), finner forskarna följande:

Consistent with this hypothesis, we show that the association between analytic thinking and weaker religious faith (Study 1), as well as between analytic thinking and disbelief (vs. belief) in God, and related supernatural phenomena (Study 2–3) is stronger among people who ascribe more (vs. less) value to epistemic rationality.

Resultat kan illustreras med denna figur från den första studien, som undersöker relationen till religiös tro:

Som framgår tycks det som om det analytiska tänkandet är mer negativt relaterat till religiös tro hos dem hos värderar rationellt tänkande en standardavvikelse mer än genomsnittet jämfört med dem som värderas sådant tänkande en standardavvikelse mindre än genomsnittet.

Hur förklarar de resultatet?

We propose that valuing epistemic rationality can provide the motivation needed to apply one’s cognitive faculties in pursuit of the truth, and thereby strengthen the link between analytic thinking and religious disbelief. Specifically, we argue that individuals who ascribe high value to epistemic rationality should be particularly likely to recruit their analytic thinking resources in an objective pursuit of the truth when they evaluate the plausibility of specific religious beliefs, or the existence of deities. Because these individuals are motivated to scrutinize arguments and evidence objectively, individual differences in analytic thinking should affect their conclusions, such that those who are more (vs. less) analytical should be less inclined to adopt or maintain epistemically suspect beliefs … such as beliefs in supernatural agents and events.

Detta resultat är i stora drag i linje med forskning som antyder att genomsnittlig intelligens predicerar ateism på landsnivå.

Misstro mot judar

Therese Nilsson och jag publicerade förra året en studie i vilken vi finner att ju högre grad av öppenhet för internationell handel och internationella kapitalrörelser i ett land, desto mer antisemitism återfinns i det landet. Det tyder på att det finns en koppling mellan ekonomisk öppenhet, människors föreställningar om hur judar agerar i den finansiella världsekonomin och en negativ syn på judar. Nu har en ny studie, ”The Downside of Moralizing Financial Markets: Anti-Semitic Stereotypes in German MTurkers”, publicerats some experimentellt undersöker följande:

[W]e investigate whether an arbitrary characteristic of an investor (i.e., a Jewish or non-Jewish name) influences the moral evaluation of an investment itself. Put differently, we elicit whether the way people tend to evaluate financial activities is influenced by anti-Semitic stereotypes. Is the same investment more often evaluated as immoral if the investor happens to have a name that is perceived as Jewish? 

Hur genomfördes experimentet? Så här:

The aim of the main study was to measure the effect of the perception of an investor’s name as Jewish or non-Jewish … on the evaluation of a given investment as immoral. For this purpose, we used a between-subjects design that randomly assigned each participant a vignette (a hypothetical situation) about an investment decision … The only factor that varied between participants was the name of the investor; everything else in the vignette remained constant.

The vignette read as follows:

NAME was born in Munich in 1974. The 45-year-old works as an associate in a Munich IT company in mid-level management. He has invested the money inherited from an aunt (around EUR 50,000), with which she had intended to finance his children’s studies, in shares in German and American companies. NAME’s selection of shares focused on automobile manufacturers, pharmaceutical companies, and commodity companies. He will observe the shares’ performances on the smartphone and try to react to strong market movements.

Below the vignette, respondents were asked to indicate their agreement with the following statement: “He behaves morally badly”. Notice that our intention was not to disentangle why exactly subjects would evaluate the respective behavior to be morally bad, but mainly to identify a difference in the composite evaluations between the conditions with Jewish and with non-Jewish names. 

Vad fann då forskarna?

When presented vignettes with investors whose names had been perceived as Jewish, 34.8% (24/69) of participants either agreed or strongly agreed with the statement that the investor behaved morally badly. However, when presented vignettes with investors whose German name had been perceived as non-Jewish, only 14.5% (8/55) of participants agreed or strongly agreed with this claim.

Med andra ord visade det sig, även i regressionsanalys, att de tyska experimentdeltagarna fann beteendet i fråga klandervärt i högre grad om det rörde sig om en judisk person.

I dagens svenska debatt fokuseras mycket på antisemitism bland muslimer. Det är förvisso ett stort och viktigt problem. Men det är också viktigt att minnas att det finns föreställningar om judar, inte minst på det ekonomiska området, bland icke-muslimska européer, som är djupt problematiska.

Liberalismens problem med barn

Jag skrev för ett tag sedan om liberalismens problem med barn, där min poäng var att en politisk ideologi som sätter samtycke i främst rummet kan sägas hamna i en problematisk situation när man beaktar skaffandet av barn, eftersom barnets samtyckte till att bli till saknas.

Det slog mig, då jag lyssnade på filosofen Agnes Callard i samspråk med Russ Roberts, att problemet har ytterligare en dimension. Callard berättar om hur hennes äldste son reagerade på beskedet att han skulle få ett syskon – med starkt ogillande. Han hade uppfattat det som att han och föräldrarna hade ett implicit kontrakt där han var deras älskade barn och att inget annat barn skulle tillkomma som kunde konkurrera med dem om deras kärlek. Han blev upprörd över detta kontraktsbrott. Problemet ur liberal synvinkel här är att när väl ett eller flera barn finns, och om fler barn skaffas, görs det utan existerande barns samtycke. Detta trots att ankomsten av ett syskon är en revolutionerande och livsförändrande händelse av stora mått.

Någon kanske menar att liberalismen enbart är intresserad av samtycke från ”vuxna” individer och att man kan fatta beslut med konsekvenser för barn utan att bry sig om huruvida de samtycker eller ej. Så tycks förvisso rent faktiskt vara fallet – men att konstatera det är question-begging. Frågan är om detta är en rimlig ordning eller om det bör anses problematiskt att skaffa barn när barnets eget samtycke till att bli till eller till att få syskon saknas eller (i alla fall) saknar reellt värde.

Antag, i det fall vi diskuterar här, med ett nytt syskon, att föregående barn är 18 år och ”vuxen”. Bör inte samtycke inför att få ett (ytterligare) syskon inhämtas? Eller är det så att när ett barn blir vuxet är samtycket irrelevant eftersom barnet, om det så önskar, kan sätta eget bo och distansera sig från sin kärnfamilj, om dess storlek och sammansättning inte befinns tilltalande? Eller att samtycket helt och hållet är irrelevant och föräldrarna anses ha oinskränkt rätt att skaffa barn (eller i alla fall en rätt som i sin omfattning inte påverkas av tidigare barns uppfattningar)?

Ett möjligt argument för den sista synen skulle kunna vara ett ”förväntan-argument”: om det kan förväntas vara så att ett existerande barn längre fram i livet accepterar ett nytt eller flera nya syskon är det i sin ordning att skaffa barn även om det existerande barnet motsätter sig det just nu. Detta argument kan ses som problematiskt eftersom det utgår från att föräldrarna vill och kan bedöma ett barns framtida samtycke, vilket förefaller tveksamt i många fall.

Jag inser att detta inlägg, liksom mitt förra i samma anda, är en intellektuell ”lek” i någon mening, och att nästan alla finner problematiseringen absurd. Men finns det ändå inte något som skaver här i det liberala sinnet?

Industrispionage gynnade Östtyskland

Det talas ofta om industrispionage i Sverige, dvs. spionage mot svenska företag av utländsk makt eller utländska företag i syfte att vinna kommersiella fördelar. Detta tycks vara ökande. Man kan dock fråga sig om industrispionage verkligen ger några större fördelar. I en studie av östtyskt industrispionage i Västtyskland, ”Industrial Espionage and Productivity”, undersöks saken (preliminär gratisversion återfinns här). Forskarna finner:

We show that the flow of information provided by East German informants in the West over the period 1970–1989 led to a significant narrowing of sectoral TFP gaps between West and East Germany. These economic returns were primarily driven by relatively few high-quality pieces of information and particularly large in sectors closer to the West German technological frontier. Our findings suggest that the East-to-West German TFP ratio would have been 13.3 percent lower at the end of the Cold War had East Germany not engaged in industrial espionage in the West.

Med andra ord var industrispionaget av allt att döma framgångsrikt och minskade produktivitetsgapet mellan de två länderna. En vidare fråga är om industrispionage kan försvaras med argumentet att det kan gynna konvergens mellan fattiga och rika länder. Den frågan påminner mig om debatten om patent ska respekteras eller ej. Som vanligt finns två sidor av saken. Risken är att såväl spionage som patentöverträdelser minskar incitamenten för innovativa företag att utveckla nya, produktivitetshöjande produktionsmetoder och avancerade produkter, vilket kan försämra den ekonomiska utvecklingen totalt sett.

Gör nationalekonomi studenter mer egoistiska?

Sedan länge har en debatt ägt rum om hur studenter påverkas (på andra sätt än rent kunskapsmässigt) av att studera nationalekonomi. Vissa har befarat att studenter blir mer själviska av att studera ämnet, och det finns studier sedan tidigare på området (se t.ex. här). Ett problem har dock varit att det har varit svårt att särskilja påverkan från selektion – frågan är om studenter blir egoistiska av att studera nationalekonomi eller om mer egoistiska studenter blir studenter i nationalekonomi. I den mån en högre grad av egoism alls kan konstateras.

Nu finns en ny studie, ”Does Economics Make You Selfish?”, som kanske mer övertygande förmår skilja på påverkan och selektion. Hur genomfördes studien?

We administered an online survey at the beginning and at the end of the semester to a group of undergraduate students enrolled in four intermediate microeconomics courses and one non-social science course. The survey includes questions on personal characteristics and policy preferences, and four economic games with real monetary stakes – a Trust Game (TG), a Triple Dictator Game with charities (DG), and two belief elicitation questions about the behavior of others in the same games. We use these to obtain individual-level measures of ”deviation from self-interest” due to generosity and reciprocity, and beliefs about the social preferences of others.

Vad fann forskarna? Först fann de, gällande frågan, om studenter i nationalekonomi är mer själviska till att börja med:

The economics students in our sample start the semester with a more favorable opinion of market competition and relatively more conservative policy views, and display lower generosity and higher reciprocity in experimental games. But other than economics students being substantially more “pro market”, these effects of differential selection into
economics are relatively small and imprecisely estimated.

Det verkar alltså inte direkt som att det finns något tydligt stöd för att dessa studenter är mer själviska till att börja med. Hur är det då med påverkan från en kurs i mikroekonomi?

We found little to no causal effect of studying economics on social preferences and beliefs about other people’s social preferences. Differences in these outcomes between economics students and the control group did not change during the semester, and are also unaffected by the content of the economics course. We find no effect on an aggregate ”left-right” measure of political positions, nor on views of markets, government intervention, and green policies. The sole evidence of a substantial effect is that economics students come to express less opposition to a highly restrictive statement about immigration policy.

Den enda effekt som alltså kan konstateras är att studenterna blir något mer oliberala i synen på reglering av invandring av att studera nationalekonomi. Dock är säkert inte sista ordet sagt i den övergripande fråga som studeras i denna nya studie. T.ex. kan man tänka sig att en påverkan sker i andra skeden av studierna (genom introduktionskurser eller på högre nivå), vilket inte täcks in här. Men bevisbördan ligger på andra att visa på egoism-stimulerande effekter.

Livet som nollsummespel

Nollsummespel är social interaktion där någon med nödvändighet vinner det någon annan förlorar. Det finns alltså ingen möjlighet att skapa mer resurser; de resurser som finns är fixa. Har inte jag dem i min ägo har du dem i din ägo. Ett sådant sätt att tänka kan prägla hur man ser på livet i allmänhet, vilket har fått några forskare att mynta begreppet belief in a zero-sum game (BZSG). Definition:

BZSG is a general belief system about the antagonistic nature of social relations, shared by people in a society or culture and based on the implicit assumption that a finite amount of goods exists in the world, in which one person’s winning makes others the losers, and vice versa.

Hur påverkar det människors livstillfredsställelse att tänka så? Det undersöks i den nya studien ”Belief in a Zero-Sum Game and Subjective Well-Being across 35 Countries”. Forskarna tar sin utgångspunkt i tidigare forskning som visar på ett negativt samband på landsnivå mellan BZSG och livstillfredsställelse. De vill å ena sidan undersöka om detta negativa samband också gäller på individnivå och om sambandet går via positiv och negativ affekt (som är känslomässiga utvärderingar av hur lyckligt livet är, till skillnad från livstillfredsställelse, som är en kognitiv utvärdering); och de vill å andra sidan undersöka om sambandet ser annorlunda ut beroende på hur mycket människor i det aktuella landet har anammat BZSG.

Vad finner de då i sin studie av 7 146 studenter i 35 länder? Angående sambandet på individnivå:

Empirical support for the mediation hypothesis suggests that people who believe that life is like a zero-sum game are indeed more likely to experience more NA [negative affect] and less PA [positive affect], which may explain their lower life satisfaction.

Vad finner de när landets nivå av BZSG beaktas? Jo:

The cross-level interactions we found … suggest that the effects of individual-level BZSG may alter in societies with different levels of country-level BZSG. The absence of cross-cultural differences in the association of BZSG and NA suggests that individual differences in perceived social antagonism are associated with largely the same amount of NA in low and high country-level BZSG in societies. However, the association of NA and SWLS differs across countries, suggesting that individuals perceiving relations as antagonistic and living in societies with high country-level BZSG might be more likely to evaluate their negative mood as a normal situation and not as a reason to be less satisfied with their lives. Similarly, the negative association of BZSG and SWLS was weaker in societies with higher country-level BZSG. 

Det verkar alltså som att tro på livet som nollsummespel i allmänhet innebär lägre livstillfredsställelse både på lands- och individnivå, och att effekten för individer går genom en känslomässig utvärdering av hur livet är. Dock ser det annorlunda ut för individer som lever i samhällen där en tro på livet som nollsummespel är utbredd. Då försvagas eller försvinner den känslomässiga kopplingen mellan en individuell tro på livet som nollsummespel och livstillfredsställelse. Det tycks alltså som om man är mindre olycklig av att anamma BSZG om andra runtomkring en också gör det.

En vidare fråga är hur man påverkar tron på livet som nollsummespel och om det kan vara bra att minska dess spridning (oavsett om tron är korrekt eller ej).

Religiös förföljelse medför långsiktiga kostnader

Religiös förföljelse är ett relativt okänt fenomen i dagens Sverige och i de flesta andra västliga länder. Icke desto mindre förekommer sådan förföljelse i ett stort antal länder runtom i världen idag, och den har också förekommit under stora delar av många länders historia. Inte minst har Katolska kyrkan, genom inkvisitionen, ägnat sig åt att bekämpa vad den uppfattade som hädelse. Sådan ofrihet kan tänkas resultera i ett klimat av misstro och konformitet.

En ny studie, ”The Long Run Effects of Religious Persecution: Evidence from the Spanish Inquisition”, undersöker vilka långsiktiga effekter den spanska inkvisitionen har haft på dagens spanjorer:

We collect new data from all across Spain, using information from over 67,000 trials held by the Spanish Inquisition between 1480 and 1820. This comprehensive new database allows us to demonstrate that municipalities of Spain with a history of stronger inquisitorial presence show lower economic performance, educational attainment, and trust today. The effects persist after controlling for historical indicators of religiosity and wealth, ruling out potential selection bias.

Denna figur illustrerar effekten genom att jämföra den uppskattade inkomstfördelningen i spanska kommuner ca 2013 utifrån hur mycket inkvisitorisk verksamhet de hade under föregående århundraden:

Forskarna skriver om storleken på effekten:

For a municipality with average GDP per capita, a one standard deviation increase in inquisitorial intensity (0.058) is associated with a 330€ decline in average annual income per capita, while going from the 75% to the 99% percentile reduces income by 1,428€. Our estimates imply that, had Spain not suffered from the Inquisition, its annual national production today would be 4% higher – or 811€ for every man, woman, and child.

Detta resultat påminner mig om en studie jag har skrivit om tidigare, som finner att andelen angivare i östtyska distrikt är negativt related till såväl tillit som ekonomiska utfall decennierna efter återföreningen. När staten eller kyrkan (ensamma eller i kombination) upprätthåller strikt kontroll över vad människor tycker och tänker uppkommer destruktiva kulturella och ekonomiska konsekvenser. Något att ha i åtanke för ofrihetens förespråkare.

Finns bisexuella män?

Det finns en tendens, här och där, att se sexuell läggning som ett dikotomt fenomen. Antingen är man heterosexuell eller homosexuell. Kinsey betonade dock, utifrån sina observationer, att sexuell läggning bäst förstås som ett kontinuerligt fenomen. Som han uttryckte det i Sexual Behavior in the Human Male:

The living world is a continuum in each and every one of its aspects.

I linje med detta synsätt lanserade Kinsey-skalan, där sexuell läggning anges på en skala från 0 (helt heterosexuell) till 6 (helt homosexuell), och där man kanske kan betrakta 2–4 som en bisexuell läggning. Illustration:

Nu visar en ny studie, ”Robust Evidence for Bisexual Orientation in Men”, att det finns belägg för att vissa män är bisexuella:

Patterns of physiological (genital) arousal to male and female erotic stimuli can provide compelling evidence for male sexual orientation. (In contrast, most women provide similar physiological responses to male and female stimuli.) We investigated whether men who self-report bisexual feelings tend to produce bisexual arousal patterns. Prior studies of this issue have been small, used potentially invalid statistical tests, and produced inconsistent findings. We combined nearly all previously published data (from eight previous studies in the United States, United Kingdom, and Canada), yielding a sample of 474 to 588 men (depending on analysis). All participants were cisgender males. Highly robust results showed that bisexual-identified men’s genital and subjective arousal patterns were more bisexual than were those who identified as exclusively heterosexual or homosexual. These findings support the view that male sexual orientation contains a range, from heterosexuality, to bisexuality, to homosexuality.

Så var det klarlagt. Let’s show the bi men some respect.

Nyfödda barn med muslimska namn

Nyligen larmade Sverigedemokraternas nyhetsförmedling Riks om följande:

Inlägget implicerar ogillande. Kan en sådan negativ attityd till ett typiskt muslimskt namn påverka hur muslimska föräldrar väljer att namnge sina barn? Man kan ju tänka sig att sådana föräldrar tolkar attityden som ett tecken på trolig diskriminering av barn med muslimska namn. En ny fransk studie, ”The Economic Incentives of Cultural Transmission: Spatial Evidence from Naming Patterns across France”, tyder på att muslimska föräldrar i hög grad avstår från att ge sina barn muslimska namn pga. en förväntad ekonomisk kostnad:

Our main result is that economic factors are important drivers of individual cultural transmission decisions. We find that an increase in the perceived penalty associated with Arabic name holders … reduces the probability that parents will give such names. The magnitude of the effect implied by our estimates is also quite sizable: if the parental expectation of the economic penalty were brought down to zero, the annual number of babies born with Arabic names in France would be more than 50 percent larger.

Tror föräldrarna att ”Mohammed” kommer att få det ekonomiskt svårare – och det finns belägg för att så mycket väl kan bli fallet i även i Sverige – tenderar de alltså i många fall att välja ett mer neutralt namn istället. Detta är förstås en kulturell kostnad för dessa föräldrar, som föredrar att ge ett sina barn ett muslimskt namn (studien antyder att värdet därav motsvarar en ökning av barnens livstidsinkomst med 3%).

För personer som ogillar tecken på muslimsk närvaro i Sverige blir det förvisso rationellt att ge uttryck för negativa uppfattningar om att många kallar sina barn ”Mohammed”, och att stödja eller i alla fall inte motverka diskriminering på arbets- och bostadsmarknaderna, då det alltså kan förväntas leda till att färre barn får ett muslimskt namn. Men är denna påförda plåga etiskt försvarbar? Det tycker inte jag. Såväl diskriminering som namnkritik bör motverkas.

Washington Consensus har ökat välståndet

Det har under många år försiggått en debatt om Washington Consensus, som kort kan beskrivas på följande sätt:

The Washington Consensus is a set of ten economic policy prescriptions considered to constitute the ”standard” reform package promoted for crisis-wracked developing countries by Washington, D.C.-based institutions such as the International Monetary Fund (IMF), World Bank and United States Department of the Treasury. The term was first used in 1989 by English economist John Williamson.

Dessa tio reformrekommendationer återges i denna tabell (källa):

I debatten har begreppet kommit att få en vidare betydelse och symbolisera marknadsvänliga reformer mer allmänt, ofta av kritiker kallade ”neoliberala” reformer. Bortom debattens högstämda retorik återstår dock frågan: Lyckades reformer i Washington Consensus anda uppnå målet om att öka det ekonomiska välståndet? Det undersöks i den nya studien ”The Washington Consensus Works: Causal Effects of Reform, 1970–2015”. Resultat:

We defined generalized reform as a discrete, sustained jump in an index of economic freedom, whose components are consistent with the main tenets of the Washington Consensus. We identify 49 cases of generalized reform in a sample of 141 countries from 1970 to 2015. The average treatment effect associated with these reforms is positive, sizeable, and significant over 5- and 10-year windows. Specifically, over a 5-year horizon, we find growth is 2.07 to 2.87 percentage points higher in the treated countries compared to their matched controls. Over a 10-year horizon, we find a 1.03–1.93 percentage point increase compared to our counterfactual group. These effects are substantial and the results are robust to different thresholds for defining reform and different estimation methods.

Det tycks alltså som att reformer som ökar inslagen av marknadsekonomi och rättsstat leder till ökat välstånd på fem och tio års sikt. Kanske var Washington Consensus inte så dumt ändå?

De som köper aktier påverkas politiskt av det

Ibland har politiker genomfört reformer som möjliggör eller stimulerar ett mer utbrett ägande eller ett mer utbrett deltagande på finansiella marknader. Margaret Thatchers ”Right to Buy”-reform, som erbjöd boende i kommunala bostäder att köpa dessa till rabatterat pris, är ett exempel. Den svenska pensionsreformen, som låter svenskar placera en del av sitt pensionskapital (”premiepensionen”) på aktiemarknaden, är ett annat. När människor på detta sätt blir bostadsägare eller aktiesparare, kan det förändra deras sätt att tänka och deras värderingar?

Det verkar så! En ny fältexperimentell studie, ”How Markets Shape Values and Political Preferences: A Field Experiment”, finner följande:

Participants from a national sample in England received substantial sums they could invest over a 6‐week period. … Results show that investment in stocks led to a more right‐leaning outlook on issues such as merit and deservingness, personal responsibility, and equality. Subjects also shifted to the right on policy questions.

Förutom att deras socioekonomiska värderingar förändrades blev dessa nya aktiesparare bl.a. mer kritiska till regleringar av ekonomin. Vad beror detta skifte till höger då på? Forskarna rapporterar att det troligen beror på en större tillit till marknadsekonomin:

[W]e find that exposure to the market increased subjects’ confidence in the ability of regular people to successfully invest in the market, as well as their own inclination to invest. This pro-market shift perhaps accounts for the broader rightward movement in social-economic values.

Effekten var särskilt stor bland personer på politikens vänsterkant och berodde inte på hur bra eller dåligt det gick på börsen, inte heller på förändrade riskattityder.

Huruvida Thatcher, den svenska pensionsreformens upphovspersoner eller andra reformmakare anade att deras reformer skulle påverka människors värderingar i borgerlig riktning låter jag vara osagt. Men det är onekligen intressant att detta i vilket fall verkar ha inträffat. Man undrar vilka vänsterreformer som kan ge upphov till förstärkta vänstersympatier i breda folklager.

Den akademiska friheten i Sverige 1900–2019

Andreas Bergh och Joakim Wernberg har ett nytt poddavsnitt, betitlat ”Fri forskning”, i vilket de förtjänstfullt diskuterar vad fri forskning innebär. En sak de frågar sig är om den akademiska friheten har minskat eller ökat i Sverige. Som tur är finns data att tillgå!

Numera ingår nämligen ett akademiskt frihetsindex i V-Dem:s databas, där 0 är lägsta möjliga akademiska frihet och 1 är högsta möjliga. Vad visar det för Sverige? En klar ökning sedan 1900-talets början, med ett värde av 0,947 år 2019, vilket är den nivå som har gällt, mer eller mindre, från 1972:

Inte nog med det, denna nivå är en av de högsta i världen år 2019:

Om man tittar närmare på siffrorna för Sverige genom att följa indexets fem beståndsdelar (mätta på en skala från 0 till 4 varje år), som alltså är sammanvägda i indexet som sådant, framkommer denna bild:

Sedan början av 1970-talet är läget rätt stabilt för samtliga fem indikatorer på akademisk frihet. Den indikator som avviker, institutionell autonomi, baserad på frågan ”To what extent do universities exercise institutional autonomy in practice?”, visas av den grå linjen, som befinner sig på en tydligt lägre nivå än övriga. Det torde vara här som förbättringspotential främst föreligger, om någon vill reformera på detta område. Högst nivå har den indikator som fångar uttrycksfriheten för akademi och kultur, baserad på frågan ”Is there academic freedom and freedom of cultural expression related to political issues?”, visad av den ljusblå linjen.

För mer information om hur det akademiska frihetsindexet är konstruerat, se ”The Academic Freedom Index and Other New Indicators Relating to Academic Space: An Introduction” (working paper) eller ”Free Universities: Putting the Academic Freedom Index into Action” (rapport).

Beckett om möjligheten till frälsning

Jag skrev för ett tag sedan följande:

För egen del är jag starkt påverkad av Schopenhauers förståelse av livets karaktär, men jag har svårt att se det som möjligt att uppnå ”frälsning” i form av viljelöshet.

Dvs. livet består av en cykel av lidande och tristess, och det är bara genom att sluta vilja som man kan komma ur den. En nationalekonom skulle kanske uttrycka det som att lösningen ligger i att sluta ha preferenser, att sluta ha mål att sträva mot, att sluta låta sig dras med i det tankemönster som säger att lycka kan uppnås genom preferenstillfredsställelse.

Men, som sagt, har jag inte upptäckt hur man kan sluta vilja, hur man kan sluta ha preferenser, hur man kan sluta ha mål att sträva mot, etc. Jag är fast i Schopenhauers cykel. Intressant nog läste jag just en mycket tankeväckande essä, ”The Wisdom of Surrender”, som tyder på att Samuel Beckett tänkte i liknande banor:

In his later years, Beckett occasionally seemed keen to distance himself from soteriological systems. In 1986, just three years before his death, he told an interviewer that, unlike Schopenhauer, unlike Leopardi and unlike certain ”oriental thinkers”, he didn’t propose a ”way out” or a ”hope of an answer” or a ”solution”. The only solution, Beckett said, grimly, was death.

Hopplöshetens filosofi?

Lagstiftning om äktenskap påverkar mental hälsa

Traditionellt har äktenskap, som rättslig företeelse, varit möjligt att ingå för personer av olika kön. På senare år har även personer av samma kön kunnat göra det. I Nederländerna, som var först ut, infördes denna möjlighet 2001, och i Sverige 2009. En reform av detta slag kan förstås motiveras på olika sätt. En liberal, principiell utgångspunkt om likabehandling är en utgångspunkt; en annan att en möjlighet att gifta sig har olika goda konsekvenser. En ny studie, ”Mental Health Effects of Same-Sex Marriage Legislation”, undersöker just konsekvenserna i Nederländerna på mental hälsa. Forskarna finner följande:

We study how this legislation affected mental health of sexual minorities in the Netherlands. Conducting a difference-in-differences analysis, we compare changes in mental health following the legalization between sexual minorities and heterosexuals. We find that SSML [same-sex marriage legislation] improved mental health of both married and nonmarried sexual minorities, which implies that marriage is not the only channel. Examinations of alternative mechanisms combined with literature suggest that the legislation may also take effect by improving societal tolerance as well as stabilizing partnerships and enriching the choice basket of partnership forms for sexual minorities.

Detta synes mig vara en viktig effekt av lagstiftningen: förbättrad mental hälsa hos en minoritet som har diskriminerats såväl på detta område som på andra genom historien och som erfar sämre mental hälsa än heterosexuella. En intressant del av resultaten är alltså att inte bara de homosexuella som gifter sig mår bättre, utan även andra homosexuella. Ibland förlöjligas reformer för minoriteter som ”symbollagstiftning”, men det tycks vara så att mer likabehandlande lagar, oavsett om de kommer till användning eller ej, medför goda effekter på tidigare diskriminerade grupper. De sänder en signal om inklusivitet.

Låt mig nämna två relaterade studier, som visar att likabehandling av homosexuella är relaterad till större livskvalitet hos homosexuella män och till större livstillfredsställelse hos befolkningen i stort. Ytterligare skäl att välkomna denna typ av lagar.

Olyckliga väljare röstar på populister

Många är bekymrade över det stöd som populistiska partier erhåller runtom i Europa. Det leder in på frågan vad som kan förklara detta stöd. En faktor som hittills inte har uppmärksammats är individens subjektiva välmående. En ny studie, ”Do Unhappy Citizens Vote for Populism?”, undersöker därför kopplingen mellan olika indikatorer på sådant välmående och sannolikheten för att rösta på ett populistiskt parti i Europa under de senaste två decennierna.

Här är en figur som antyder att det kan finnas ett samband:

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är skacc88rmavbild-2021-01-17-kl.-13.04.07.png

Tesen undersöks ekonometriskt i ovan nämna studie, och forskaren finner följande: 

The results suggest that generalized unhappiness with one’s personal well-being – and not merely dissatisfaction with governments – could play a significant role in the rise of European populism. As such, low levels of subjective well-being are proposed as a valid predictor of shifts towards extreme movements.

Ett sätt att minska sannolikheten för att populistiska partier får stöd tycks alltså vara att försöka säkerställa att människor är lyckliga. Kanske genom bättre ekonomiskt, politiska och legala institutioner?

Se ett tidigare, relaterat inlägg: ”Har populismens framfart med globaliseringen att skaffa?”.

Kommunism i skolan

Att kommunismen har bringat mycket problem i världen har påvisats i flera studier. Till exempel har den orsakat lägre tillit i Sovjetunionen, lägre tillit i Kina, lägre tillit i Tyskland och sämre privatekonomi i Tyskland. En ny studie, ”Long-Lasting Effects of Communist Indoctrination in School: Evidence from Poland”, undersöker effekten av kommunistisk indoktrinering i den polska skolan på humankapitalets utveckling. Detta görs genom att titta på två skolreformer och genom att jämföra hur det gick för elever som föddes före och efter de datum som avgjorde om de fick ett extra år av utbildning i det nya systemet eller ej. Den första reformen äger rum fr.o.m. läsåret 1954/1955 och innebar betydligt mindre indoktrinering i marxism-leninism. Den andra reformen ägde rum fr.o.m. läsåret 1989/1990 och innebar att all kommunistisk indoktrinering övergavs. Vad finner då studien?

The results of the analysis suggest that while the educational reform that followed the collapse of the communist regime in 1989 had negligible effects on human capital investments and labour market outcomes, the reform that removed Marxism-Leninism from the curricula in the mid 1950’s had beneficial effects on the probability of completing secondary education, attending university and labour force participation. Although the result for the 1989/90 post-communist reform seems counter-intuitive, it is important to consider that unlike in other East European countries, the load of ideological indoctrination in the Polish education system in the 1980’s was very low. We interpret these results as strong evidence for the negative effects of Marxist-Leninist indoctrination on human capital investments and labour market outcomes.

Tydliga inslag av kommunistisk indoktrinering har alltså negativa effekter på människors utbildning och framgång på arbetsmarknaden. Resultat styrker mig i min uppfattning att detta ekonomisk-politiska system till varje pris bör undvikas.

Kristendomens inflytande i Afrika

I många afrikanska länder är attityderna mot homosexualitet kraftigt negativa, liksom lagarna i många fall straffar homosexuellt beteende. I samband med att politiker i Uganda under 2019 talade om att införa dödsstraff påpekades följande av The Guardian:

Claims that homosexuality is un-African are common on the continent, though contradicted by many historians and experts.

Nu visar ny forskning, i studien ”Christian Missions and Anti-Gay Attitudes in Africa”, att det kristna inflytandet i Afrika i hög grad är skyldig till dessa negativa attityder och repressiva lagar:

We argue that colonial Christian missions had a long-term impact on anti-gay attitudes in
Africa. We use a geo-coded representative survey of African countries and the location of historical Christian missions to estimate a significant and economically meaningful association
between proximity to historical missions and anti-gay sentiments today. Using anthropological
data on pre-colonial acceptance of homosexual practices among indigenous groups, we show
that the establishment of missions, while nonrandom, was exogenous to pre-existing same-sex
patterns among indigenous population. The estimated effect is driven by persons of Christian
faith and statistically indistinguishable from zero on samples of Muslims, nonbelievers, and
followers of traditional indigenous religions. Thus, we argue that our results are indicative of a
causal effect of missionary religious conversion to Christianity.

Studien tyder alltså på att det inte är den afrikanska historien i första hand som innefattade anti-homosexuella attityder utan de kristna missionärernas läror, vilka sedan övertogs av de afrikanska konvertiterna. Ett osmakligt arv.

Tipstack till Christian Bjørnskov.

Sex för pengar och utsatta kvinnors situation

Jag har tidigare skrivit om oavsedda effekter av den svenska sexköpslagen (ökat våld mot kvinnor) och om att annonsering av sexuella tjänster minskade dödligt våld mot sexarbetare. En ny studie på samma tema, ”Crimes Against Morality: Unintended Consequences of Criminalizing Sex Work”, finner följande:

We examine the impact of criminalizing sex work, exploiting an event in which local officials unexpectedly criminalized sex work in one district in East Java, Indonesia, but not in neighboring districts. We collect data from female sex workers and their clients before and after the change. We find that criminalization increases sexually transmitted infections among female sex workers by 58 percent, measured by biological tests. This is driven by decreased condom access and use. We also find evidence that criminalization decreases earnings among women who left sex work due to criminalization and decreases their ability to meet their children’s school expenses while increasing the likelihood that children begin working to supplement household income.

Ytterligare ett forskningsresultat som tyder på att förbud mot sexarbete har skadliga bieffekter, alltså. Det kanske inte är en slump att det i hög grad verkar vara duktiga nationalekonomer som uppmärksammar dessa, i linje med Bastiats uttalande:

There is only one difference between a bad economist and a good one: the bad economist confines himself to the visible effect; the good economist takes into account both the effect that can be seen and those effects that must be foreseen.

För en klassisk analys av oavsedda konsekvenser av medvetet handlande rekommenderar jag Robert Mertons artikel ”The Unanticipated Consequences of Purposive Social Action”.

Behövs staten för att hjälpa människor att fatta bättre beslut?

Mänskligt beslutsfattande avviker ibland betydligt från nationalekonomins rationalitetsideal. En orsak till detta anses vara förekomsten av olika typer av bias. Denna förekomst har föranlett många att förespråka olika typer av paternalistiska åtgärder. Som Mario Rizzo och Glen Whitman konstaterar:

If biases can indeed justify paternalism, then modern‐​day paternalists have an embarrassment of riches. Wikipedia lists about 175 different cognitive and behavioral biases. 

Men är förekomsten av biaser en orsak till att förespråka statliga ingripanden för att styra människor att fatta ”bättre” beslut? I en ny uppsats, ”Behavioral Biases: How Markets Can Outperform Paternalism”, ifrågasätts det, och tanken är denna:

Biased behavior is commonly observed in laboratory experiments. However, this does not mean that new paternalistic approaches are required as the bias found may be overrated and miscredited. Overrated because in real-life situations people may find ways to protect themselves from their own biases. This is especially the case when markets work well, and delegation of decision making is possible such that the biased principals delegate decision making power to agents who help them solving their biases. Importantly, in many circumstances, market-based solutions for these biases work better than government remedies and they are open for innovation. Thus, the paternalistic push is misdirected because it calls for more restrictions and centralization of decision making when the required policy is more competition in the market for delegation services.

Forskarna föreslår alltså frivillig och marknadsbaserad delegation av beslutsfattande som en bättre lösning på problemet än olika typer av statliga åtgärder (oavsett om dessa är grundade i en modell av staten som godsint social planerare, som Leviatan eller som styrd av medianväljarens preferenser). Tänkvärt – särskilt för dem vars reflex är att gå direkt från experimentella resultat till förespråkande av statlig paternalism. Det kanske finns alternativ, och bättre alternativ? (Men en komplikation kan vara att beslutsfattare med bias också uppvisar bias i sina delegationsval…)

Se tidigare inlägg om paternalism här.

Har populismens framfart med globaliseringen att skaffa?

I många länder har populistiska partier firat framgångar på senare år. En hypotes är att detta beror på globaliseringen – öppenheten mellan länder för människor, kapital, varor och tjänster. Denna öppenhet, menar en del, kan medföra omvandlingstryck av inhemska ekonomier och välfärdssystem som skapar otrygghet och oro, vilket får människor att söka ”enkla” politiska lösningar, ofta riktade mot internationalisering, liberalisering och invandring. Men stämmer denna tes? En ny studie av Andreas Bergh och Anders Kärnä, ”Globalization and Populism in Europe”, finner följande:

Using data on vote shares for 267 right-wing and left-wing populist parties in 33 European countries during 1980–2017, and globalization data from the KOF institute, we find no evidence of a positive association between (economic or other types of) globalization and populism.

Det tycks alltså som att det empiriska stödet för hypotesen, åtminstone i Europa de senaste decennierna, är svagt. Däremot verkar det som om EU-medlemskap är förenat med en förstärkning av högerpopulistiska partiers röstandelar.

Invandrare på arbetsplatsen påverkar stödet för Sverigedemokraterna

Vad som bestämmer storleken på stödet för Sverigedemokraterna är en uppmärksammad fråga. Tidigare forskning indikerar att flyktinginvandringens storlek ökar stödet för detta parti. En ny studie, ”Workplace Contact and Support for Anti-Immigration Parties”, finner dock att en ökad andel icke-europeiska invandrare på arbetsplatsen har motsatt effekt:

Our results suggest that a one standard deviation increase in the share of non-European co-workers among the native precinct residents is related to a 0.43 percentage point drop in votes for SD.

Den troliga förklaringen till att en större andel invandrare på jobbet leder till lägre röstandel för Sverigedemokraterna är att kontakthypotesen stämmer. Den säger att ökad kontakt med människor som är annorlunda på något sätt (t.ex. personer med invandrarbakgrund) leder till större förståelse och sympati. Denna förklaring stöds av att forskarna endast finner en effekt av en högre andel invandrare hos svenskar med inhemsk bakgrund när dessa befinner sig på samma skicklighetsnivå (eftersom socialt umgänge primärt sker med personer som är ungefär lika skickliga på att utföra ett jobb som en själv). Likaså finner forskarna en starkare effekt i mindre än i större företag, och sociala kontakter är också enklare i småskaliga sammanhang.

Effekten hittas dock bara för ”icke-utsatta” yrken, dvs. yrken som inte hotas av datorisering. Kanske blir konkurrensen om jobben för stor i utsatta yrken, vilket kan bidra till en mindre positiv syn på invandring.

Resultaten är inte minst intressanta i ett integrationsperspektiv. I den mån man önskar begränsa Sverigedemokraternas tillväxt förefaller det synnerligen viktigt att underlätta för invandrare att komma in på arbetsmarknaden. Dels kan det minska kostnaderna för invandring, dels kan det leda till sociala kontakter som skapar förståelse och positiva attityder till invandring.

Folkets fiender

Kommunismens företrädare i Sovjetunionen, såsom Lenin, talade om folkets fiender:

Dessa fiender till det kommunistiska systemet – intellektuella, akademiker, affärsmän, landägare m.fl. – fängslades och togs till Gulag. En ny studie, ”Enemies of the People”, undersöker vilka långsiktiga konsekvenser det fick:

We show that areas around camps with a larger share of enemies among prisoners are more prosperous today, as captured by night lights per capita, firm productivity, wages, and education. Our results point in the direction of a long-run persistence of skills and a resulting positive effect on local economic outcomes via human capital channels.

Människor med kunskap, kunnande och expertis sätter alltså långvariga avtryck på den miljö i vilken de befinner sig. Det finner jag i sig mycket uppmuntrande!

Man kan dock tänka sig att ett land som helhet missgynnas av att tvångsförflytta intellektuella och forskare, då de antagligen skulle ha kommit ännu mer till sin rätt i en självvald levnadsmiljö. Det blir i så fall ännu ett pris som drabbar en befolkning som tvingas lyda totalitära ideologier, med förföljelse av människor som har avvikande politiska uppfattningar, att de positiva effekter på utbildning och välstånd som de förföljda kan generera, direkt och indirekt, blir lägre. Tyskland tycks ha drabbats på detta sätt efter att judar emigrerade i samband med nazismens genombrott.

Individualism och omfördelning

En av de mest klassiska politiska konfliktlinjerna rör omfördelning från personer med hög inkomst eller förmögenhet till personer med låg inkomst eller förmögenhet. Vad är det som påverkar människors inställning i denna fråga? En hittills föga uppmärksammad faktor är människors kulturella kontext. En ny studie, ”The Cultural Assimilation of Individualism and Preferences for Redistribution”, undersöker, närmare bestämt, vilken roll individualism spelar. ”Individualism” mäts på en skala:

It ranges from 0 to 100, with 0 representing maximum collectivism, i.e., ”a society in which people from birth onwards are integrated into strong, cohesive in-groups, which continue to protect them throughout their lifetime in exchange for unquestioning loyalty”, and 100 maximum individualism, i.e., ”a society in which the ties between individuals are loose: a person is expected to look after himself or herself and his or her immediate family only”.

Man kan tänka sig att personer som växer upp i en kultur som betonar grupptillhörighet och gruppsammanhållning är mer inriktade på att hålla ekonomiska skillnader på en relativt låg nivå, medan personer med bakgrund i en kultur som betonar individens primat och egna ansvar kan tänkas vara mindre bekymrade av ekonomiska klyftor.

Vad finner då studien?

Using global individual-level survey data for more than one million individuals (including 65,000 migrants) in a large number of countries around the world, I find strong support for the hypothesis that more individualistic cultures are associated with lower preferences for redistribution. At the same time, cultural assimilation in this dimension seems to take place relatively fast, where the impact of the destination culture starts to dominate the origin culture when an individual has lived as long in the country of destination as she did in her country of origin. Moreover, I find no statistically significant effect of the origin culture on an individual’s preferences for redistribution if migration took place before the age of 10.

Individualism verkar alltså spela en distinkt roll för att forma människors inställning till omfördelning, men inflytandet förefaller inte hugget i sten utan påverkbart av aktuell kultur.

Apropå individualism verkar den vara en betydelsefull kulturell företeelse, vilket jag skriver om i denna ledare i Ekonomisk Debatt och i flera tidigare blogginlägg.

Rättsstaten, kapitalflödena och antisemitismen

Antisemitismen har långa historiska rötter och har resulterat i alltifrån diskriminering av och attacker på enskilda judar till regelrätta pogromer, med det folkmord vi kallar Förintelsen som det allra värsta exemplet.

Antisemitismen varierar mellan världens länder. Ett sätt att mäta den på är att se vilken andel människor i ett land som anser att minst sex av elva negativa påståenden om judar sannolikt stämmer. Just den saken undersöks med hjälp av ADL GLOBAL 100: An Index of Antisemitism. Här anges andelen för olika delar av världen:

Intressant nog är Sverige det minsta antisemitiska landet i indexet: Endast 4% av svenskarna uppfyller kriteriet för antisemitism.

Hur kan den här variationen i antisemitism mellan länder förklaras? I en ny studie, ”Economic Freedom and Antisemitism”, försöker Therese Nilsson och jag ta oss an den frågan med ett institutionellt perspektiv. Med det menas att vi försöker förklara variationen i antisemitiska attityder med hjälp av rättssystemets kvalitet och hur stort utrymme marknadsekonomin har i de olika länderna. Dessa institutionella faktorer mäts med hjälp av Economic Freedom of the World Index. Vad finner vi?

Results reveal that two areas of economic freedom are related to antisemitism in a robust manner: the quality of the legal system, with a reducing impact, and freedom for goods, services and capital to move internationally, with an increasing impact. We argue that these results can be readily understood through our theoretical framework. With an effective and impartial legal system, people in general are less suspicious of minorities; and with a larger leeway for international capitalism, people in general seem to think Jews more able and willing to use the system to their relative advantage.

Detta resultat tyder alltså på att det kan finnas risk för att en liberalisering av reglerna för kapitalflöden över gränserna kan medföra ökad antisemitism, och medvetenhet om att sådana politikförändringar kan ha negativa konsekvenser av detta slag kan förhoppningsvis medföra ”motåtgärder”, som stärkt rättsstat.

Denna studie är en del av ett långvarigt forskningssamarbete mellan Therese Nilsson och mig som undersöker toleransens institutionella rötter. Vi har tidigare undersökt hur ekonomisk frihet relaterar till tolerans (i världen och i USA), hur social tillit påverkar dessa samband, hur globalisering påverkar en vilja att lära barn tolerans och hur tolerans bland andra generationens invandrare i Europa kan förklaras. Vi sammanfattar en del av denna forskning på engelska i kapitlet ”Economic Freedom as a Driver of Trust and Tolerance” i senaste Economic Freedom of the World Report och på svenska i en artikel i Kvartal, ”Så bygger vi mer tolerans”.

Inflödet av östtyskar sänkte västtyskarnas sociala tillit

Social tillit är en relativt stabil variabel men kan ändras av olika betydelsefulla händelser (”chocker”). En ny studie, ”Migration and Trust: Evidence from West Germany after Unification”, undersöker hur det stora inflödet av människor från det forna Östtyskland till det forna Västtyskland påverkade ”västtyskarnas” sociala tillit. Resultat:

We find that the trust of West Germans is negatively affected by the mass migration of East Germans through the labor supply shock. In addition, such shock is persistent but only confined to participants in the labor force at the time. This finding indicates that the negative effect of receiving many migrants on trust lasts for several decades. The subsequent analysis with various subgroup samples finds that West Germans’ perception of heightened competition with migrants from East Germany in the labor markets is a possible channel through which trust is negatively affected.

Den här studien kompletterar tidigare forskning som indikerar att det kommunistiska systemet sänkte den sociala tilliten bland människor som lydde under det. Dessutom är det, såvitt jag vet, den första studie som undersöker hur just en stor och plötslig immigration påverkar social tillit i det mottagande landets befolkning. Ett intressant resultat är att denna påverkan är långsiktigt sänkande för människor på arbetsmarknaden, antagligen för att de upplever det som ett hot att konkurrensen där ökar.

Individualism och marknadsvänliga regelverk gör länder mer innovativa

De flesta länder eftersträvar innovationer, som är en grund för framtida välstånd. Detta är de mest innovativa länderna i olika inkomstgrupper i världen 2020, enligt Global Innovation Index:

Om nu innovationer är så eftersträvansvärda blir frågan: Hur uppnås de? Det studeras i den nya artikeln ”Individualism, Pro-Market Institutions and National Innovation”. De beskriver sin forskning och sina resultat på följande sätt:

Previous research suggests that both formal institutions (e.g., pro-market institutions) and informal institutions (e.g., individualistic cultural values) are critical drivers of innovation. Most studies, however, consider the independent role of either formal or informal institutions. We contribute to this gap in the literature by exploring the potential interaction between informal institutions, measured by Hofstede’s individualism-collectivism index, and formal institutions, measured by the Economic Freedom of the World index (i.e.,pro-market institutions).

Using cross-sectional data fora diverse sample of 84 countries, we find that both individualism and pro-market institutions are positively associated with innovation. However, the extent to which pro-market institutions promote innovation depends largely on how individualistic a country is and vice versa. For example, more individualistic countries tend to be more innovative, but even the most individualistic countries have below-average levels of innovation when their formal institutional environment lacks market support. At the same time, our findings suggest that the most innovative countries tend to have both strong pro-market institutions and individualistic cultural values.

Däri ligger nog förklaringen till att Sverige är ett så pass innovativt land. Vi har starkt marknadsvänliga formella regelverk, och vi är ett individualistiskt folk.

Västvärlden gjorde sig av med klaner och blev rik

Fenomenet klaner har diskuterats mycket i svenska media på sistone, särskilt eftersom de i vissa fall kopplas till kriminell verksamhet bland invandrare. Det var därför intressant att stöta på ett blogginlägg av Jane Shaw Stroup, som utifrån två böcker presenterar tesen att en viktig förklaring till att västvärlden har utvecklats på det sätt den har, med rättsstat, demokrati och marknadsekonomi som kännetecken, har grund i beslut, inte minst av påven Gregorius I och andra inom Katolska kyrkan, som effektivt underminerade klaner som organisationsform i samhället.

Den ena boken är Deepak Lals Unintended Consequences: The Impact of Factor Endowments, Culture and Politics on Long-Run Economic Performance, och den andra är Joseph Henrichs The WEIRDEST People in the World: How the West Became Psychologically Peculiar and Particularly Prosperous. Jag har inte läst någon av dessa böcker, så jag förlitar mig på Stroups återgivande. Så här beskriver hon Henrichs resonemang:

Henrich gathers up hundreds of studies, including many personality tests, to argue that the destruction of traditional kinship led people to develop a wide range of unusual characteristics. They became “increasingly individualistic, independent, self-focused, nonconformist, and relationally mobile.” And that’s just for starters. [5]

Without the support of clans, Europeans in the Middle Ages created voluntary associations such as guilds, monasteries, and universities and many moved from agriculture to towns and cities. Because they learned to deal with people outside their kin, they were able to develop markets, vastly increasing their access to new products—and to new ideas. No longer did they have to deal only with family members because only family members could be trusted. WEIRD [Western, Educated, Industrialized, Rich, Democratic] people learned that outsiders could be trusted—and, to make sure of it,  they developed institutions like the “law merchant” and contracts. They developed other useful habits like attention to punctuality. … So, such characteristics led to markets, economic growth, and innovation. 

Jag ser detta som en tes, inte som ett etablerat faktum, men det är onekligen intressant att tänka sig att den institutionella ordning som kännetecknar västvärlden, och det välstånd den i hög grad har bidragit till, har kulturella rötter – kanske inte minst i hur Katolska kyrkan har sett på och utfärdat regler om äktenskap och familjebildning som har underminerat klaner. Deepak Lals tes, i den första boken, är att denna syn och dessa regler infördes av rent egoistiska skäl, för att kyrkan skulle kunna ta del av människors arv. I så fall är västvärldens utveckling en bieffekt av en egoistisk strävan av en mäktig organisation att bli ännu rikare!

Gör ansiktsmasker verkligen nytta?

Som läsare av denna blogg vet finns det ett antal studier som påvisar att användande av ansiktsmask reducerar smittspridning. Men trots det fortsätter många svenska experter att motsätta sig en rekommendation om maskanvändning. Ett vanligt argument är att människor i praktiken (i) använder fel masker, (ii) använder masker fel och (iii) beter sig mer riskfyllt (t.ex. går till jobbet med mask trots att de är sjuka och borde stanna hemma), varför allmän maskanvändning inte hjälper eller t.o.m. orsakar skada.

Låt mig presentera två studier, en från Tyskland och en från Kanada, som har undersökt vilken effekt maskanvändning har just i praktiken. Dvs. studierna studerar inte överföring i en abstrakt laboratoriemiljö utan ute i samhället, utifrån människors faktiska beteende. Den metod de använder nyttjar att kraven på maskanvändning infördes vid olika tidpunkter i olika delar av dessa länder.

Den tyska studien, ”Face Masks Considerably Reduce COVID-19 Cases in Germany”, gör och finner följande:

We study the effectiveness of face masks. We employ public regional data about reported severe acute respiratory syndrome coronavirus 2 infections for Germany. As face masks became mandatory at different points in time across German regions, we can compare the rise in infections in regions with masks and regions without masks. Weighing various estimates, we conclude that 20 d after becoming mandatory face masks have reduced the number of new infections by around 45%. on the region we consider, we find that face masks reduced the number of newly registered SARS‐CoV‐2 infections between 15% and 75% over a period of 20 days after their mandatory introduction. Assessing the credibility of the various estimates, we conclude that face masks reduce the daily growth rate of reported infections by around 47%.

Den kanadensiska studien, ”Face Masks, Public Policies and Slowing the Spread of COVID-19: Evidence from Canada”, gör och finner följande:

We estimate the impact of mask mandates and other non-pharmaceutical interventions (NPI) on COVID-19 case growth in Canada …. We partially account for behavioral responses using Google mobility data. Our identification approach exploits variation in the timing of indoor face mask mandates staggered over two months in the 34 public health regions in Ontario, Canada’s most populous province. We find that, in the first few weeks after implementation, mask mandates are associated with a reduction of 25 percent in the weekly number of new COVID-19 cases. Additional analysis with province-level data provides corroborating evidence. Counterfactual policy simulations suggest that mandating indoor masks nationwide in early July could have reduced the weekly number of new cases in Canada by 25 to 40 percent in mid-August, which translates into 700 to 1,100 fewer cases per week.

Dessa två studier ger vid handen att trots att vissa använder masker felaktigt, och trots att vissa kanske beter sig mer riskfyllt i andra dimensioner när de använder mask, är allmän maskanvändning förknippad med en stor minskning av smittspridningen.

Hur påverkar Ramadan arbetsplatsolyckor?

Ramadan är den muslimska fastemånaden, under vilken muslimer förväntas avstå från mat, dryck, rökning, alkohol och sex mellan solens uppgång och nedgång. Hur kan det tänkas påverka arbetslivet för muslimer som bor i länder där de flesta inte är muslimer? Å ena sidan kanske Ramadan innebär stress, då man som muslim måste följa annorlunda regler än andra; likaså kanske man blir försvagad av att inte äta och dricka på dagarna, vilket kan öka risken för olyckor. Å andra sidan kanske man gynnas hälsomässigt av att inte röka eller dricka alkohol, och kanske också genom att arbetsgivare anpassar arbetet på ett sätt som innebär mindre riskfyllda och krävande uppgifter att utföra.

En ny studie, ”The Ramadan Effect in the Workplace”, undersöker nettoeffekten av Ramadan på arbetsplatsolyckor i Spanien:

Taking advantage of daily observations from 2003 to 2016, as well as of the solar rotation of Ramadan days (11 days backward each year), we estimate an average decrease in injuries in a range between 0.9% and 1.4%. There is no similar effect on accidents involving non-Muslim workers (mainly South Americans and Romanians). In addition, we find that the effect on Muslim workers is stronger where Ramadan is harsher (longer duration of the fasting day based on latitude) and when the presence of naturalized Muslims is higher.

Det förefaller alltså som om Ramadan innebär hälsomässiga fördelar i arbetslivet för muslimer, utan att icke-muslimer drabbas. Hur kan detta förklaras?

We explain these results as mainly driven by a decrease in hours worked, as recorded through the Labour Force Surveys, and a lower probability to start a new job during Ramadan days. … Finally, our results cannot be explained entirely by religious accommodations, but are partly due to their combination with a probable rise in carefulness by Muslim workers during Ramadan.

Att den lägre förekomsten av arbetsplatsolyckor för muslimer under Ramadan i hög grad beror på flexibilitet i hur och när arbetet utförs och i när man börjar ett nytt jobb kanske ändå tyder på att vissa kostnader uppkommer: för arbetsgivaren, som måste organisera om, och för den enskilde muslimen, som kanske får vänta med att ta ett nytt jobb. Som vanligt får då kostnaderna vägas mot ”intäkterna” i form av bättre hälsa i arbetslivet och individuell tillfredsställelse för dem som på ett enklare sätt kan utöva sin religion, där gissningsvis de senare överväger.

Ju mer en generation ger till en annan, desto lägre mortalitet

Samhällen skiljer sig åt i fråga om hur stor omfördelningen mellan olika generationer är. Sådan omfördelning kan vara både offentlig och privat. En ny studie, ”Intergenerational Resource Sharing and Mortality in a Global Perspective”, finner att graden av omfördelning påverkar när liemannen dyker upp:

Using a comprehensive measure of public and private intergenerational transfers in a society relative to lifetime income, we have found that the greater the share of transfers, the lower the risk of death. This relationship holds true across countries that have very different transfer mechanisms and country-specific frameworks. … The association with mortality does not seem to depend on whether the transfers are public or private or on specific types of welfare regimes. Far more important is the relative generosity of transfers, here defined as shares of lifetime income for a representative individual.

Sambandet illustreras i denna figur:

Varför tror forskarna att intergenerationell generositet kan motverka döden?

The most obvious explanation would be that transfers improve health and survival by meeting the material needs of the recipients, particularly dependent children and the elderly, or the destitute of any age. But the link we find between transfers and survival might reflect more than this. Transfer intensity may reflect the strength of social networks and social capital, which have been found to promote health. Transfer behavior is deeply rooted in human biology, and there is growing evidence that both giving and receiving transfers improve health.

Det är väl, som för det mesta när denna typ av länderjämförande studier genomförs, inte säkert att kausaliteten går i den riktning forskarna föreslår, eller att det inte finns andra variabler som förklarar både intergenerationell generositet och mortalitet (t.ex. ekonomisk utveckling). Men jag finner studien högst intressant som en första analys av sambandet.

Skillnader i tålamod och risktagande förklarar mycket av skillnaderna i skolprestationer

En hel del av skoldebatten, såväl i Sverige som i andra länder, fokuserar på PISA-resultaten, som anger hur väl 15-åringar behärskar läsning, matematik och naturvetenskap. I denna figur illustreras skillnaderna mellan länder:

En viktig fråga rör hur dessa skillnader i skolprestationer mellan länder kan förklaras. En ny studie, ”Culture and Student Achievement: The Intertwined Roles of Patience and Risk-Taking”, undersöker kulturella faktorers roll – närmare bestämt om ett lands tids- och riskpreferenser bidrar till att förklara skillnaderna. Det verkar de i hög grad göra:

Our baseline analysis finds a strong and competing relationship between the two intertemporal cultural traits and students’ educational achievement. Patience has a strong positive and risk-taking a strong negative association with test scores. The substantial positive correlation between the two implies that looking at these cultural values individually gives very misleading results and that it is important to condition on the one when interested in the effect of the other. Together, the two aggregate intertemporal cultural components account for two-thirds of the variation in country average scores. Thus, a significant portion of the cross-country variation in student achievement may be closely related to fundamental cultural differences that play out in human capital investment decisions.

Kulturella skillnader länder emellan avseende tålamod och risktagande har alltså ett stort förklaringsvärde när det gäller prestationer i skolan. Genom vilka mekanismer? Forskarna skriver:

Patience is significantly positively correlated with aggregate indicators
of family inputs, school inputs, and residual achievement differences (which likely combine productivity differences with unobserved inputs) across countries. Risk-taking is negatively correlated with family and residual inputs. Results are consistent with culture working through
various input channels, with a particularly important role for family and residual inputs.

Intressanta resultat som jag hoppas finner sin väg in i svensk skoldebatt. Finns här något att lära om hur man kan stärka de kulturella drag som verkar generera högpresterande elever?

Religionens betydelse när muslimer diskrimineras

Det finns en hel del forskning i Sverige om hur muslimer diskrimineras på arbets- och bostadsmarknaden – se inte minst viktiga studier av Ali Ahmed, Lina Aldén och Mats Hammarstedt. Men vad är det egentligen som orsakar diskriminering? Det undersöks närmare i ett nytt franskt fältexperiment, ”Anti-Muslim Discrimination in France: Evidence from a Field Experiment”. Sammanfattning:

  • This correspondence study compares the callback rates of Muslim and Christian job applicants originating from the same country.
  • Muslims qua Muslims are discriminated against but this general finding masks substantial variation with respect to religiosity.
  • Non-religious Muslims are not discriminated against relative to non-religious Christians.
  • While religiosity constitutes a premium for Christians, it works as a penalty for Muslims, unless they are outstanding.
  • Religious Muslims must submit twice as many applications as their Christian counterparts before being called back by the recruiters.

Det är alltså religiositeten som får potentiella arbetsgivare att i högre grad rata muslimska sökande, snarare än en mer allmän, kulturell muslimsk identitet.

Detta för in tankarna på frågan om vad som kan anses vara legitimt skäl för att avvisa en arbetssökande. Spelar det någon roll om en muslim är religiös eller ej? Om en (kulturellt) kristen är det? Om en jude är det? Det jag möjligen kan se som ett problem med en religiös identitet är att den kan påverka möjligheten eller villigheten att utföra vissa arbetsuppgifter. En barnmorska som inte vill genomföra en abort är ett sådant exempel – och kanske finns det vissa jobb där en muslimsk religiös övertygelse på liknande sätt försvårar eller omöjliggör yrkesutövandet. I vilket fall skulle jag tror att sådana jobb är så få att det inte leder till någon nämnvärd, i forskning noterbar diskriminering.

Påverkar institutioner hur tillfredsställda människor är med sina liv?

Under de senaste decennierna har forskningen om institutioner blivit mycket omfattande. Med ”institutioner” avses enligt Douglass North följande:

Institutions are the humanly devised constraints that structure political, economic and social interaction. They consist of both informal constraints (sanctions, taboos, customs, traditions, and codes of conduct), and formal rules (constitutions, laws, property rights).

Forskningen om institutioner består av många delområden – vissa studier rör vad som förklarar institutioners utformning och utveckling, medan andra undersöker vilka konsekvenserna av olika institutioner är. I ett nytt kapitel i Handbook of Labor, Human Resources and Population Economics av Christian Bjørnskov och mig presenterar vi en översikt av den forskning som har kartlagt hur politiska, juridiska och ekonomiska institutioner påverkar livstillfredsställelse. Kapitlet heter ”Institutions and Life Satisfaction”. Vi tror att kapitlet kan vara till nytta för alla, t.ex. inom nationalekonomi, statskunskap och sociologi, som arbetar med institutioner. Det är ett utmärkt sätt att motivera sin forskning att påvisa en koppling till livstillfredsställelse.

Livstillfredsställelse mäts i regel genom att människor i enkäter får besvara denna fråga:

All things considered, how satisfied are you with your life as a whole these days?

Svaren ges sedan på en skala mellan 1 och 10. Vi inkluderar även några studier som istället fokuserar på lycka, vilket är ett relaterat mått (men mer inriktat på affektiva upplevelser).

Översikten omfattar 37 studier av hur politiska institutioner är relaterade till livstillfredsställelse, 15 studier av hur rättsliga institutioner är det och 61 studier av hur ekonomiska institutioner är det. Samtliga studier presenteras kort i tabeller i kapitlet. En kort sammanfattning av resultaten lyder:

The present review of a large number of studies indicates, first with regard to political institutions, that democracy as such and direct democracy as an instance of allowing citizens the option to participate in collective decision-making seems able to boost life satisfaction, at least under certain conditions. For example, democracy seems more potent in high-income and transition countries. In advanced countries, proportional representation also seems to bring with it a higher satisfaction with life. Bicameralism appears to have a positive effect as well. Second, with regard to legal institutions, it is quite clear that the higher the quality of the legal system, i.e., the better functioning the rule of law is, the more life satisfaction there is. Likewise, more equal treatment of citizens, irrespective of gender or sexual orientation, has the same effect. Third, with regard to economic institutions, the general pattern is that more economic freedom – i.e., a larger role for markets – brings with it more life satisfaction. So does globalization overall (even though actual trade can have a negative effect). However, when looking at more specific institutions, it seems like a more stringent employment protection and a larger welfare state can stimulate wellbeing.

För mer detaljer, referenser och diskussion, välkommen att läsa vårt kapitel här.

Påvebesök förbättrar de mänskliga rättigheterna

Som läsare av denna blogg väl känner till är jag ingen större vän av Katolska kyrkan och påven. Icke desto mindre måste jag erkänna att denna kyrka och dess högste företrädare ibland kan föra med sig förbättringar i världen. Ett exempel på detta ges i den nya studien ”Pacem in Terris: Are Papal Visits Good News for Human Rights?” av Marek Endrich och Jerg Gutmann:

Our estimated causal treatment effect of papal visits indicates an increase in human rights protection. This effect sets in before the pope’s visit, which can be explained by the pope’s ability and frequently demonstrated willingness to voice politically costly criticism of politicians for their insufficient efforts to protect human rights. Consistent with this explanation, there are no further improvements in human rights protection after the visit of the pope. Yet, there is also no sign that human rights protection reverts to its original level. The salience of human rights in political discourse during pope visits is supported by an event study of the global media coverage of national human rights issues. During a papal visit, international media pay significantly more attention to the human rights record of the host country than before or after. This supports a key element of our assumed causal mechanism.

Att påven kan bidra till att människor behandlas bättre av den världsliga makten är förstås utmärkt (fastän jag egentligen inte är förtjust i begreppet mänskliga rättigheter – men det, liksom Katolska kyrkans övriga förehavanden, är en fråga att diskutera vidare vid ett annat tillfälle). Som liberal inser man att oinskränkt politisk makt är problematisk och att det kan finnas värdefulla balanserande maktcentra i andra delar av samhället.

Två åtgärder som påverkar anställdas beteende

De två forskarna John List och Fatemeh Momeni har i två spännande fältexperiment undersökt hur anställdas beteende påverkas av två åtgärder: när företaget tar socialt ansvar och när företaget betalar lön i förväg.

I studien ”When Corporate Social Responsibility Backfires: Evidence from a Natural Field Experiment” undersöker de vilken effekt på anställdas beteende som ett explicit socialt ansvarstagande får. Resultatet:

This paper uses a natural field experiment to connect corporate social responsibility (CSR) to an important but often neglected behavior: employee misconduct and shirking. Through employing more than 1,500 workers, we find that our use of CSR increases employee misbehavior—24% more employees act detrimentally toward our firm by shirking on their primary job duties when we introduce CSR.

När företaget beter sig ”gott” blir alltså effekten att en inte obetydlig andel av de anställda känner att de kan bete sig ”illa” gentemot företaget. Detta kallas ibland moral licensing (vilket jag har skrivit om tidigare, här och här).

I studien ”Leveraging Upfront Payments To Curb Employee Misbehavior: Evidence From A Natural Field Experiment” undersöker de hur fuskbeteende påverkas av att få betalt i förväg. Resultat:

We propose a simple model to provide insights on how paying a portion of wage upfront can mitigate cheating on the job, through signaling employer’s trust and inducing positive reciprocity. We document a U-shaped relationship between cheating and the share of wage paid upfront. Compared to the baseline of no upfront payment, paying 10% of total wage upfront significantly reduces cheating. A further increase in upfront from 10% to 50% of the total wage does not have a significant impact on cheating, while increasing upfront from 50% to 90% significantly increases misbehavior on the job. We evaluate the the cost-effectiveness of upfront payments by taking into account losses due to forgone upfront money to workers who did not complete the job. We show that as long as misbehavior is costly enough to the principal, paying a small (10%) share of the total wage upfront can be more cost-effective than paying the entire wage upon work completion. Yet, regardless of how costly cheating is to the principal, it is never cost-effective to pay a large (90%) share of the wage upfront.

Att betala lite i förväg tycks alltså vara en bra metod i många fall att minska tendenser till fusk i ett företag – men det är kostsamt att vara naiv och betala det mesta innan arbetet är utfört.

Intressant forskning som visar hur experiment kan ge insikter om hur människor fungerar i företagslika aktiviteter i verkliga livet!

Omoral på arbetsmarknaden

Moralens väktare återfinns runtom i samhället. Icke desto mindre förekommer verksamheter som uppfattas som omoraliska. Hur lockar företag av det slaget till sig anställda? En ny studie, ”Sorting and Wage Premiums in Immoral Work”, ger vissa insikter från Schweiz. Först preciseras sex omoraliska branscher:

gambling and betting activities, monetary intermediations, credit granting, manufacture of tobacco products, wholesale of tobacco products and manufacture of weapons and ammunition.

Sedan undersöks om anställda får mer betalt för att jobba i dessa. Svaret:

First, we show that immoral work commands a wage premium over comparable work not perceived as immoral …

Därefter undersöks om människor skiljer sig åt i synen på vad som är omoraliskt och om anställda i branscher som av många anses omoraliska kännetecknas av att inte anse det särskilt allvarligt att utföra omoraliska handlingar. Svaret:

Second, we provide evidence of sorting by immoral types into immoral work …

Dvs. det är både så att skrupelfria personer dras till branscher som av många uppfattas som omoraliska och att personer lockas dit av högre löner.

Existentiell risk och mänsklighetens undergång

Jag lyssnade häromdagen på ett utmärkt samtal mellan Sam Harris och Toby Ord, bl.a. om den senares forskning om existentiell risk, som presenteras i boken The Precipice: Existential Risk and the Future of Humanity. I samtalet nämns ett tankeexperiment som Ords tidigare handledare Derek Parfit har formulerat (i Reasons and Persons):

I believe that if we destroy mankind, as we now can, this outcome will be much worse than most people think. Compare three outcomes:
(1) Peace.
(2) A nuclear war that kills 99% of the world’s existing population.
(3) A nuclear war that kills 100%.
(2) would be worse than (1), and (3) would be worse than (2). Which is the greater of these two differences? Most people believe that the greater difference is between (1) and (2). I believe that the difference between (2) and (3) is very much greater.

Jag vet inte om det riktigt passar sig att avvika i en grundläggande tankegång från en så framstående filosof som Parfit, därtill understödd av många andra vars tankeförmåga jag beundrar (som Ord). Jag tror ändå att jag kan göra det, då jag ser avvikelsen, inte som en funktion av tankeförmåga, utan som en följd av olika (subjektiva) moraliska uppfattningar, som inte kan vara rätt eller fel.

Den uppfattning jag lutar åt är därtill inspirerad av en annan filosof, David Benatar. I boken Better Never to Have Been: The Harm of Coming Into Existence för han en diskussion om huruvida det är bra eller dåligt att börja existera och presenterar i samband med det dessa två satser:

… the absence of pain is good, even if that good is not enjoyed by anyone,
whereas … the absence of pleasure is not bad unless there is somebody for whom this absence is a deprivation.

Om vi börjar med att jämföra (1) och (3) är då frågan om ett kärnvapenkrig som utplånar hela mänskligheten är bra eller dåligt jämfört med fred. Svaret skulle kunna bli: Det beror på människors lyckosituation i det fredliga utgångsläget samt sättet på vilket de utplånas. Antag att människor i allmänhet är lyckliga initialt och att alla utplånas omedelbart och utan plåga. I så fall är det inte dåligt om (3) sker. Förlust av lycka är inget negativt om det inte finns någon som erfar förlust av lycka. Antag att människor i allmänhet är olyckliga initialt och att alla utplånas omedelbart och utan plåga. I så fall är det bra om (3) sker, ty upplevd olycka försvinner.

Om vi sedan beaktar (2) leder detta sätt att resonera, med angivna antaganden, till att (2) är dåligt i den utsträckning de 1% som fortsätter leva är mindre lyckliga än tidigare, och dessutom direkt olyckliga, vilket – eftersom detta är ytterst sannolikt – gör (2) sämre än både (1), då de överlevande var lyckligare under fred, och (3), som leder till utplåning av all olycka.

Sammanfattningsvis kan (1) vara, men behöver inte vara, bra och (2) skulle oavsett vilket vara sämre. Härom är slutsatsen liknande den hos Parfit. Men när (3) beaktas uppdagas en fundamental skillnad i normativt synsätt: (3) är aldrig sämre men kan vara bättre än (1) och är bättre än (2) under angivna antaganden. För Parfit är (3) däremot den enorma katastrofen.

Men är det ändå inte dåligt om mänskligheten utplånas? Denna fråga tycks mig utgå från ett slags religiös premiss: att försvinnandet av något gott (om vi utgår från en god initial situation) är dåligt oavsett om det finns någon som beklagar detta försvinnande eller ej.

Antagandet om att ett kärnvapenkrig innebär omedelbar och smärtfri eliminering kan förstås ifrågasättas, vilket komplicerar analysen. Men för att klargöra grundläggande värderingar ser jag det som nyttigt att börja med det antagande jag utgår från ovan. Det synsätt som här presenteras innebär en problematisering av en hel del analyser av existentiell risk, som ter sig mindre problematisk än om man t.ex. delar Parfits synsätt.

Är höginkomsttagare mer oetiska?

För några år sedan undersöktes om människor med hög inkomst var mer eller mindre benägna att rädda judar från Förintelsen. Resultatet var att de var mer benägna att göra det jämfört med personer med lägre inkomst. Detta bloggade jag om här.

En ny experimentell studie, ”Social Class and (Un)ethical Behavior: Causal versus Correlational Evidence”, undersöker i samma anda om människor med (faktisk och hypotetisk) hög inkomst beter sig mer eller mindre oetiskt – om de de ljuger mer eller mindre för att få större vinst i ett spel. Resultat:

We provide evidence that the primed high-status and the actual high-status participants are less likely to cheat in our task. According to our results, the group of both high-status primed and high-income participants is the only group that does not report payments that are significantly larger than the truth-telling benchmark, and reports significantly lower payments than the other groups. Thus, our data clearly rejects the claim that the primed or real poor are substantially more ethical than the rich, as suggested in the literature using priming tasks. On the other hand, we cannot reject the claim that the primed and the truly rich are more ethical: our data are consistent with positive effects.

Denna forskning förefaller alltså visa att det inte finns stöd för den i vissa kretsar populära idén att personer som tjänar mycket är mer oetiska än andra. Kanske är det till och med tvärtom.

Media kan legitimera motstånd mot invandring

Invandring är en av de största politiska frågorna i världen. På senare år har partier och rörelser som motsätter sig invandring, i alla fall på den nivå som har ägt rum, vuxit i popularitet. En bidragande orsak kan vara vilka budskap som förmedlas i media. En ny studie, ”I Have Nothing Against Them, But. . .”, föreslår följande mekanism:

By creating common knowledge about rationales to oppose minorities, whether true or false, the media generates excuses for publicly expressing otherwise-stigmatized positions.

Till exempel skulle media kunna förmedla en bild av att invandrare i hög grad ägnar sig åt brottslighet. Vad finner då forskarna? Jo:

In a first experiment, we show that subjects who believe that their exposure to the rationale [the claim that immigrants commit crimes at vastly higher rates than citizens] will be publicly observable are substantially more likely to make the donation to an anti-immigrant organization than subjects who believe that their exposure to the rationale will remain private. In a second experiment, we show that subjects perceive donors who had been exposed to the rationale as less biased toward immigrants and more persuadable than donors who had not been exposed.

Det är nog därför ingen slump att mycket krut har lagts – både från vänner av och motståndare till invandring – att diskutera huruvida invandrare faktiskt är överrepresenterade i brottsstatistiken (och vad det i så fall beror på). Om folk i allmänhet tror på överrepresentation och att invandringsmotståndare agerar utifrån ett ogillande av brottslighet kan de ”ursäkta” invandringsmotståndarna, och invandringsmotståndarna kan i sin tur bli djärvare.

Se även de tidigare inläggen ”Vad media skriver om invandrare påverkar väljare”, ”Media som orsak till hatbrott mot muslimer”, ”Påverkas oro för invandring av media?” och ”Sociala medier och hatbrott i Ryssland”.

Förtjänster av privat bostadsägande

I ett tidigare inlägg presenterade jag forskning som visade att aktieägande var förknippat med förändrade uppfattningar om marknader och mer högerinriktade politiska åsikter. En annan sak som inte minst borgerliga politiker har ägnat sig åt är att underlätta för människor att äga sin egen bostad. Kan det likaså tänkas ha effekter på hur människor tänker och beter sig?

Den nya studien ”Homeownership, Political Participation, and Social Capital in Post‐Communist Countries and Western Europe” undersöker det i f.d. kommunistiska stater. Forskarna skriver:

We use the privatization of publicly‐owned housing in post‐communist countries as an exogenous source of variation of homeownership status to identify its impact on political participation and social capital formation. We find that homeownership is strongly related to higher participation in local‐level and national elections. In post‐communist countries, homeownership is also related to higher social trust. However, the positive association between homeownership and volunteering found in developed market economies does not extend to post‐communist countries.

Det tycks överlag alltså som om ägandet av den egna bostaden har positiva sociala konsekvenser, både för politiskt deltagande och för social tillit. Dock ska betonas att resultaten skiljer sig år mellan olika grupper av f.d. kommunistiska länder, och forskarna skriver:

We hypothesize that the specific effects of homeownership arising in a country or region depend on their cultural, historical, and institutional context.

Icke desto mindre är detta politiskt användbar kunskap.

Aktieägande gör folk mer högerorienterade

En del borgerliga regeringar, såväl i Sverige som i andra länder, har genomfört reformer som har underlättat eget ägande av olika slag, t.ex. av bostäder och av aktier. En tanke bakom sådana reformer har säkert varit en övertygelse om att ökad spridning av sådant ägande är bra för de individer som ökar sitt ägande. En annan tanke kan ha varit mer spritt ägande kan göra de individer som ökar sitt ägande mer borgerliga, i politisk mening, vilket kan gynna borgerliga partier på sikt.

En ny experimentell studie, ”How Markets Shape Values and Political Preferences: A Field Experiment”, tyder på att den andra tanken har fog för sig:

Participants from a national sample in England received substantial sums they could invest over a 6‐week period. We assigned them into several treatments designed to distinguish between different theoretical channels of influence. Results show that investment in stocks led to a more right‐leaning outlook on issues such as merit and deservingness, personal responsibility, and equality. Subjects also shifted to the right on policy questions. These results appear to be driven by growing familiarity with, and decreasing distrust of markets.

Något att beakta för politiska strateger, såväl på höger- som på vänsterkanten.

Stasis stora skuld

Att kommunismen, såsom den kom att manifestera sig i diverse stater under 1900-talet, har haft en rad negativa konsekvenser är ingen hemlighet – t.ex. sänkte Stalin tilliten i det ryska samhället, vilket också kulturrevolutionen gjorde i det kinesiska; och människor som utsattes för kommunism har mer negativa attityder till finansiella marknader (vilket missgynnar dem ekonomiskt).

En just publicerad studie, ”The Long-Term Costs of Government Surveillance: Insights from Stasi Spying in East Germany”, klargör en viktig mekanism som förklarar negativa utfall av detta slag. Kartan visar andelen av befolkningen i olika delar av Östtyskland som spionerade åt Stasi på sina medmänniskor under 1980-talet:

Spying intensity across counties. This figure shows the county-level surveillance density measured by the average yearly share of operative unofficial informers relative to the population between 1980 and 1988. Source: See Online Appendix B. Maps: MPIDR and CGG (2011) and @EuroGeographics.

Vad denna studie visar är att denna typ av övervakningssamhälle har haft, och har, betyande negativa kulturella och ekonomiska konsekvenser:

Overall, the results of our study offer substantial evidence for negative and long-lasting effects of government surveillance. We find strong and consistent evidence that a higher density of informers negatively affects civic capital by undermining individuals’ interpersonal trust, cooperative behavior, and political engagement. We further find negative and persistent effects of government surveillance on measures of economic performance, such as the probability of employment or self-employment and income (un)conditional on employment. Moreover, we show that reduced educational attainment can explain roughly half of the negative economic effects.

Lägre tillit av olika slag, lägre politiskt engagemang och sämre utfall på arbetsmarknaden, alltså. Hur stor kan effekten beräknas vara?

The East-West gap in GDP (wages) over the period 1991–2010 is 72% (39%). Taking our estimates at face value, the Stasi can account for up to around 50% of the East-West gap in economic performance.

Stasis skuld, och skulden hos utövarna av den politiska ideologi som låg bakom, är stor.

En byråkrats dröm

Jag säger inte att regleringar av människors beteende under pågående Corona-kris är förkastliga – tvärtom kan de säkert vara välmotiverade i flera fall –men jag kan inte undgå att tänka tanken att situationen är en byråkrats dröm. Med byråkrat menar jag här en typ av människa som älskar ordning och planering samt att styra och ställa – och som har ett jobb där dessa egenskaper kommer till användning. (Kanske har byråkraten en del gemensamt med Adam Smiths ”man of system”.)

Tanken slog mig när jag läste en beskrivning av det tjeckiska regelverket för simbassänger nu när dessa öppnas upp den 25 maj efter nedstängning:

9E9F7F61-35BE-45E8-A7F6-D1562F9B0A03_1_201_a

Vilken sann glädje för en byråkrat att ta fram dessa detaljerade instruktioner! Och inte bara för simbassänger, utan för en lång rad andra verksamheter. Corona-krisen är i detta avseende a dream come true för denne.

Agnostikern blir inte hjälte

Jag har under hela Corona-krisen intagit en agnostisk hållning i frågan om vilken strategi Sverige bör välja. De flesta andra verkar antingen stödja den rådande inriktningen eller förespråka en annan, dvs. de har tagit ställning. Ofta passionerad ställning. Har man tagit ställning, i synnerhet om så har skett med passion, ogillar man dels dem som tagit ställning för en hållning som avviker från den man själv gillar, dels dem som väljer att inte ta ställning (t.ex. av agnostiska skäl). Man vill att även andra ska göra det rätta.

När vi. säg 31/12 2021, utvärderar Sveriges strategi och försöker ta ställning till om den var bättre eller sämre än tänkbara alternativ kommer det kanske visa sig att det föreligger stöd för att den ena eller andra hållningen var eller hade varit bäst. Den som inte, framtill dess, har uttryckt ett ställningstagande kommer då, oavsett vilken hållning som ”vinner”,  troligen att framstå eller framställas som intellektuellt svag (om personen inte tidigare har haft förmåga att inse att en viss hållning är att föredra) eller moraliskt svag (om personen anses ha haft förmåga att inse att en viss hållning är att föredra men inte uttalat det). Den som tog ställning för den mindre bra strategin kommer också framstå, eller framställas, i dålig dager, och troligen i en sämre dager än den som inte tog ställning, men en sådan person hade å andra sidan en hyfsat hög sannolikhet att få rätt a priori, i vilket fall äran hade tillfallit denne.

Agnostikern kan inte bli hjälte, men inte heller skurk (i samma grad som den som stött fel strategi). En strategi om strategivalet för en riskavert person?


Resonemanget bygger på enighet om målsättningen för strategin. Om oenighet föreligger – t.ex. om hur dåligt det är med dödsfall – blir jämförelsen mer komplicerad.

Corona-strategier i en fyrfältare

I debatten om Corona-strategi dominerar det samhälleliga perspektivet. Frågan är då vilken politisk eller myndighetsbaserad strategi som ska gälla för alla i ett visst land eller i en viss region. Mot detta perspektiv kan man ställa det individuella perspektivet – vilken strategi man som individ väljer att följa, oavsett vilka regler som gäller på den samhälleliga nivån. Den poäng jag vill göra är att man kan tänka sig fyra kombinationer av samhällelig och individuell strategi. Illustration:

Skärmklipp 2020-05-11 20.26.53

Typ A: En person som vill ha strikta regler för alla andra och för sig själv.
Typ D: En person som vill ha milda regler för alla andra och för sig själv.
Typ B: En person som vill ha milda regler för alla andra och strikta regler för sig själv.
Typ C: En person som vill ha strikta regler för alla andra och milda regler för sig själv.

Jag misstänker att de flesta tänker på personer av typ A och D, som önskar samma typ av regler för sig själva som för alla andra. De mer intressanta fallen tycker jag är B och C. Personer av typ B vill inte lägga restriktioner på andra men vill själv vara mycket försiktig och restriktiv. (Jämför med en person som är för drogliberalisering men som aldrig skulle vilja använda droger för egen del.) Kanske ser de ett stort värde i ekonomisk och social frihet och lägger relativt liten vikt vid dödsfall i allmänhet. Som individuella strategier kanske de väljer strikt fysisk isolering, leverans av varor istället för att gå och handla själva, användande av ansiktsmask, etc. Personer av typ C vill styra och ställa med andra men vill själva ha stor frihet. (Jämför med Keynes immoralism.*) De kanske intar denna hållning för att de ser förtjänster i nedstängning av stora delar av samhället för att minska smittspridning, men de vill vara free-riders för egen del och leva fritt i ett samhälle där risken att insjukna är liten. En komplikation för denna typ är att det kan vara svårt att göra det de vill om saker de vill göra är nedstängda även för dem; likaså kan brott mot beteenderegler straffas, vilket kan få även denna typ av personer att följa regler (om den förväntade kostnaden av regelbrott är tillräckligt hög). Icke desto mindre kan denna hållning intas i princip.

Jag undrar hur stor andel av svenskarna som kan placeras i de fyra typgrupperna. En (mycket okvalificerad) gissning: typ D 55%, typ A 30%, typ B 10%, typ C 5%.


*I min artikel ”Choosing One’s Own Informal Institutions: On Hayek’s Critique of Keynes’s Immoralism” tolkar jag Keynes immoralism så att den ansågs gälla för en elit men inte för människor i allmänhet.

Synen på döden som förklaring till svenskars reaktion på tusentals döda

Vissa verkar väldigt starkt övertygade om att en strikt strategi, med breda nedstängningar och långtgående förbud, för att bekämpa covid-19 är att föredra. Andra, inte minst i Sverige, förespråkar en mildare strategi baserad på myndighetsrekommendationer. Vad förklarar dessa olika inställningar?

En huvudförklaring är nog att bedömningar av konsekvenserna skiljer sig åt, särskilt med avseende på hur många som dör pga. covid-19 under respektive strategi. Tror man att en strikt strategi leder till betydligt lägre antal döda på lång sikt, tenderar man nog att förespråka en sådan; tror man däremot att strategivalet inte spelar någon större roll (som Johan Giesecke tycks göra) förefaller det onödigt att stänga ned samhället, och en mildare ordning förespråkas.

När jag häromdagen såg denna tweet slog det mig att det kanske finns en annan viktig förklaring till olika inställningar till strategival:

 

Denna andra huvudförklaring är av värderingsmässigt slag och rör synen på döden som allmänt fenomen. Med ”allmänt fenomen” avser jag dödsfall som äger rum utan man i förväg vet vem som dör eller, om vi vet något, dödsfall som äger rum i enlighet med någon sannolikhetsfördelning. I det förra fallet befinner vi oss bakom en slöja av okunskap; i det senare bakom en slöja av osäkerhet.

Om man ser dödsfall i allmänhet som ytterst allvarliga företeelser vill man vidta även mycket kostsamma åtgärder för att förhindra dem. Om man däremot har en mer avslappnad syn på döden lutar man rimligen åt en mild strategi även om man bedömer att dödsfallen blir fler på sikt. Den citerade tweeten ger, som jag tolkar den, uttryck för det förra synsättet – och kanske är den förklaring som efterfrågas just att många svenskar faktiskt inte tycker det är särskilt allvarligt med döden (som allmänt fenomen), särskilt inte när de som drabbas med hög sannolikhet är mycket gamla. Detta är en annan förklaring än att hävda att svenskar visst reagerar men tror att dödsfallen inte blir fler, och kanske färre, med en mildare strategi. Istället för olika faktamässiga bedömningar har vi de som tycker att ”Varje människoliv har ett unikt och oändligt värde!” mot de som tycker att ”Låt döden ha sin gång!”.

Hur löser man då denna konflikt, om den har sin grund i olika värderingar? Enligt Ayer: Man kan bara uttrycka sin känsla av ogillande. ”Bu!” och ”Fy!” kan man säga (eller fråga varför så få reagerar, med ett implicit ”Bu!” och ”Fy!” till dem som inte reagerar) och hoppas på en emotionell respons.

Förra året dog 88 766 personer i Sverige (enligt SCB). Hur reagerade svenskarna på det, och hur borde de ha reagerat? Och hur reagerar de och hur bör de reagera på siffran 100 000, som kanske blir aktuell i år?

Varför jag använder ansiktsmask

2020-03-30 10.27.59-1

Nonicoclolasos, Stockholm, april 2020

För tolv år sedan skrev jag på denna blogg att jag skulle vilja bära munskydd. Då vågade jag inte, men jag bär numera ansiktsmask när jag ger mig ut för att handla. Varför gör jag det?

Det huvudsakliga skälet är att jag anser att det finns belägg för att det med stor sannolikhet minskar risken för att smitta andra med Corona-viruset. Det är däremot mer oklart om det innebär ett skydd för mig själv (jag har dock sett två studier som tyder på visst skydd: källa1, källa2). I vilket fall ser jag det som en dygd att försöka minimera risken att smittan sprids vidare, och en del av sådana försök (utöver andra beteendeändringar som rekommenderas av myndigheterna och som jag följer) är att använda ansiktsmask.

Jag tror även att det vore bra om alla bar ansiktsmask och skulle vilja rekommendera dig som läsare att börja med det genast (och, i linje med en ledare i British Medical Journal, och i linje med WHO:s rekommendation [fr.o.m. den 5 juni 2020], tror jag det vore bra om folkhälsomyndigheter rekommenderade det till allmänheten, vilket sker i allt fler länder). I så fall kan dessa råd för hur man använder masker komma väl till pass. Om du inte redan har tillgång till ansiktsmask, och så länge det är brist i sjukvården, går det att göra egna masker (se instruktion från amerikanska CDC). Som jag ser det vore det en enkel åtgärd med utbredd användning av mask: Om jag har fel och den inte fungerar är inget direkt förlorat; om jag har rätt är den ytterligare ett medel för att bekämpa pandemin.

Vad är grunden för min syn att smittspridning kan minska genom bärande av ansiktsmask? Förutom två common sense-reflexioner, baseras mitt ställningstagande på en del studier som tyder på att så är fallet.

Common sense-reflexioner

  • Det verkar märkligt att föreställa sig att en person som har ett lager mellan sin näsa och mun och andra människor inte sprider färre partiklar än en person som talar och hostar rakt ut. Titta på denna video, som visar hur små droppar emanerar från munnen på en man utan och med mask. Och titta på dessa två bilder, som visar hur droplets sprids med och utan mask (källa):

  • Sjukvården tycks göra bedömningen att smittspridning dämpas av användande av mask – varför skulle inte samma sak gälla för människor i allmänhet?

Studier/diskussion av studier

  • ”Mass Mask-Wearing Notably Reduces COVID-19 Transmission”, opublicerat manuskript: ”[W]e find that an entire population wearing masks in public leads to a median reduction in the reproduction number R of 25.8%, with 95% of the medians between 22.2% and 30.9%. In our window of analysis, the median reduction in $R$ associated with the wearing level observed in each region was 20.4% [2.0%, 23.3%]. We do not find evidence that mandating mask-wearing reduces transmission. Our results suggest that mask-wearing is strongly affected by factors other than mandates. We establish the effectiveness of mass mask-wearing, and highlight that wearing data, not mandate data, are necessary to infer this effect.”
  • ”An Evidence Review of Face Masks against COVID-19”, publicerad i PNAS: ”The preponderance of evidence indicates that mask wearing reduces transmissibility per contact by reducing transmission of infected respiratory particles in both laboratory and clinical contexts. Public mask wearing is most effective at reducing spread of the virus when compliance is high. … Because many respiratory particles become smaller due to evaporation, we recommend increasing focus on a previously overlooked aspect of mask usage: mask wearing by infectious people (“source control”) with benefits at the population level, rather than only mask wearing by susceptible people, such as health care workers, with focus on individual outcomes.”
  • ”Mask Mandates Save Lives”, IMF Working Paper: ”We find a significant and substantial effect—mask mandates reduced new weekly COVID-19 cases, hospital admissions, and deaths by 55, 11 and 0.7 per 100,000 inhabitants on average. Crucially, we find that the effect of mask mandates depends on the attitudes toward mask wearing at the county level, with larger effects in counties more positively inclined towards mask wearing. Our results imply that mandates saved 87,000 lives through December 19, 2020, while a nationwide mandate could have saved 58,000 additional lives.”
  • ”Reducing Transmission of SARS-CoV-2”, publicerad i Science: ”Infectious aerosol particles can be released during breathing and speaking by asymptomatic infected individuals. No masking maximizes exposure, whereas universal masking results in the least exposure.” Illustration:
  • ”Physical Distancing, Face Masks, and Eye Protection to Prevent Person-to-Person Transmission of SARS-CoV-2 and COVID-19: A Systematic Review and Meta-Analysis”, publicerad i The Lancet: ”The findings of this systematic review of 172 studies (44 comparative studies; n=25 697 patients) on COVID-19, SARS, and MERS provide the best available evidence that current policies of at least 1 m physical distancing are associated with a large reduction in infection, and distances of 2 m might be more effective. These data also suggest that wearing face masks protects people (both health-care workers and the general public) against infection by these coronaviruses, and that eye protection could confer additional benefit. However, none of these interventions afforded complete protection from infection …”. Illustration:
  • ”Face Masks Considerably Reduce COVID-19 Cases in Germany: A Synthetic Control Method Approach”, opublicerat manuskript: ”We use the synthetic control method to analyze the effect of face masks on the spread of Covid-19 in Germany. Our identification approach exploits regional variation in the point in time when face masks became compulsory. Depending on the region we analyse, we find that face masks reduced the cumulative number of registered Covid-19 cases between 2.3% and 13% over a period of 10 days after they became compulsory. Assessing the credibility of the various estimates, we conclude that face masks reduce the daily growth rate of reported infections by around 40%.”
  • ”Face Masks and Coverings for the General Public: Behavioural Knowledge, Effectiveness of Cloth Coverings and Public Messaging”, opublicerat manuskript: ”Cloth face masks and coverings for the general public are effective in improving: i) source protection, i.e.,  reduced virus transmission from the wearer when they are of optimal material and construction and fitted correctly; and ii) wearer protection, i.e., reduced rate of infection of those who wear them.”
  • ”Face Mask Use and Control of Respiratory Virus Transmission in Households”, publicerad i Emerging Infectious Diseases: ”[T]he relative reduction in the daily risk of acquiring a respiratory infection associated with adherent mask use (P2 or surgical) was in the range of 60%–80%.”
  • ”Physical Interventions to Interrupt or Reduce the Spread of Respiratory Viruses: Systematic Review”, publicerad i British Medical Journal: ”In this systematic review we found that physical barriers such as handwashing, wearing a mask, and isolation of potentially infected patients were effective in preventing the spread of respiratory virus infections.”
  • ”Respiratory Virus Shedding in Exhaled Breath and Efficacy of Face Masks”, publicerad i Nature Medicine: ”Our results indicate that surgical face masks could prevent transmission of human coronaviruses and influenza viruses from symptomatic individuals.”
  • ”SARS-CoV-2 Infections and Serologic Responses from a Sample of U.S. Navy Service Members — USS Theodore Roosevelt, April 2020”, publicerad i Morbidity and Mortality Weekly Report: ”Among a convenience sample of 382 young adult U.S. service members aboard an aircraft carrier experiencing a COVID-19 outbreak, 60% had reactive antibodies, and 59% of those also had neutralizing antibodies at the time of specimen collection. One fifth of infected participants reported no symptoms. Preventive measures, such as using face coverings and observing social distancing, reduced risk for infection. … Service members who reported taking preventive measures had a lower infection rate than did those who did not report taking these measures (e.g., wearing a face covering, 55.8% versus 80.8% …”
  • ”Face Masks Against COVID-19: An Evidence Review”, opublicerat manuskript: ”The preponderance of evidence indicates that mask wearing reduces the transmissibility per contact by reducing transmission of infected droplets in both laboratory and clinical contexts. Public mask wearing is most effective at stopping spread of the virus when compliance is high. The decreased transmissibility could substantially reduce the death toll and economic impact while the cost of the intervention is low. Thus we recommend the adoption of public cloth mask wearing, as an effective form of source control, in conjunction with existing hygiene, distancing, and contact tracing strategies.”
  • ”A Modelling Framework to Assess the Likely Effectiveness of Facemasks in Combination with ‘Lock-Down’ in Managing the COVID-19 Pandemic”, publicerad i Proceedings of the Royal Society A: ”We show that, when facemasks are used by the public all the time (not just from when symptoms first appear), the effective reproduction number, Re, can be decreased below 1, leading to the mitigation of epidemic spread. Under certain conditions, when lock-down periods are implemented in combination with 100% facemask use, there is vastly less disease spread, secondary and tertiary waves are flattened and the epidemic is brought under control. The effect occurs even when it is assumed that facemasks are only 50% effective at capturing exhaled virus inoculum with an equal or lower efficiency on inhalation. Facemask use by the public has been suggested to be ineffective because wearers may touch their faces more often, thus increasing the probability of contracting COVID-19. For completeness, our models show that facemask adoption provides population-level benefits, even in circumstances where wearers are placed at increased risk.”
  • ”Association of Country-Wide Coronavirus Mortality with Demographics, Testing, Lockdowns and Public Wearing of Masks”, opublicerat manuskript: ”In a multivariable analysis of 194 countries, the duration of infection in the country, and the proportion of the population 60 years of age or older were positively associated with per-capita mortality, while duration of mask-wearing by the public was negatively associated with mortality (all p<0.001). … In countries with cultural norms or government policies supporting public mask-wearing, per-capita coronavirus mortality increased on average by just 8.0% each week, as compared with 54% each week in remaining countries.”
  • ”Physical Interventions to Interrupt or Reduce the Spread of Respiratory Viruses”, publicerad i Cochrane Database of Systematic Reviews: ”Nine case-control studies suggested implementing transmission barriers, isolation and hygienic measures are effective at containing respiratory virus epidemics. Surgical masks or N95 respirators were the most consistent and comprehensive supportive measures.”
  • ”The Case for Universal Cloth Mask Adoption and Policies to Increase the Supply of Medical Masks for Health Workers”, publicerad i Covid Economics: ”We provide strongly suggestive evidence from cross-country data that facemask use slows the growth rate of cases and deaths. This complements extant scientific data on mask usage. Our analysis suggests each cloth facemask generates thousands of dollars in value from reduced mortality risk.”
  • ”The First Randomized, Controlled Clinical Trial of Mask Use in Households to Prevent Respiratory Virus Transmission”, publicerad i International Journal of Infectious Diseases: ”We found compliance to be low, but compliance is affected by perception of risk. In a pandemic, we would expect compliance to improve. In compliant users, masks were highly efficacious.”
  • ”Influenza Virus Aerosols in Human Exhaled Breath: Particle Size, Culturability and Effect of Surgical Masks”, publicerad i PLOS Pathogens: ”Surgical masks reduced viral copy numbers in the fine fraction by 2.8 fold … and in the coarse fraction by 25 fold … Overall, masks produced a 3.4 fold … reduction in viral aerosol shedding.”
  • ”Professional and Home-Made Face Masks Reduce Exposure to Respiratory Infections among the General Population”, publicerad i PLOS One: ”Any type of general mask use is likely to decrease viral exposure and infection risk on a population level, in spite of imperfect fit and imperfect adherence, personal respirators providing most protection.”
  • ”Effectiveness of Masks and Respirators Against Respiratory Infections in Healthcare Workers: A Systematic Review and Meta-Analysis”, publicerad i Journal of Infectious Diseases: ”Meta-analysis of observational studies provided evidence of a protective effect of masks … and respirators … against severe acute respiratory syndrome (SARS). This systematic review and meta-analysis supports the use of respiratory protection.”
  • ”The Role of Facemasks and Hand Hygiene in the Prevention of Influenza Transmission in Households: Results from a Cluster Randomized Trial; Berlin, Germany, 2009–2011”, publicerad i BMC Infectious Diseases: ”Results suggest that household transmission of influenza can be reduced by the use of NPI, such as
    facemasks and intensified hand hygiene, when implemented early and used diligently. Concerns about acceptability and tolerability of the interventions should not be a reason against their recommendation.”
  • ”Testing the Efficacy of Homemade Masks: Would They Protect in an Influenza Pandemic?”, publicerad i Disaster Medicine and Public Health Preparedness: ”The number of microorganisms isolated from coughs of healthy volunteers wearing their homemade mask, a surgical mask, or no mask was compared using several air-sampling techniques. The median-fit factor of the homemade masks was one-half that of the surgical masks. Both masks significantly reduced the number of microorganisms expelled by volunteers, although the surgical mask was 3 times more effective in blocking transmission than the homemade mask. Our findings suggest that a homemade mask should only be considered as a last resort to prevent droplet transmission from infected individuals, but it would be better than no protection.”
  • ”Impact Assessment of Non-Pharmaceutical Interventions against COVID-19 and Influenza in Hong Kong: An Observational Study”, opublicerat manuskript: ”In the two surveys we estimated that 74.5% and 97.5% of the general adult population wore masks when going out, and 61.3% and 90.2% avoided going to crowded places, respectively. Implications: Containment measures, social distancing measures and changes in population behavior have successfully prevented spread of COVID-19.”
  • ”Surgical Face Masks Worn by Patients with Multidrug-Resistant Tuberculosis: Impact on Infectivity of Air on a Hospital Ward”, publicerad i American Journal of Respiratory and Critical Care Medicine: ”Surgical face masks on patients with MDR-TB significantly reduced transmission and offer an adjunct measure for reducing TB transmission from infectious patients.”
  • ”SARS Transmission, Risk Factors, and Prevention in Hong Kong”, publicerad i Emerging Infectious Diseases: ”In addition, frequent mask use in public venues, frequent hand washing, and disinfecting the living quarters were significant protective factors…”
  • ”Modeling the Effectiveness of Respiratory Protective Devices in Reducing Influenza Outbreak”, publicerad i Risk Analysis: ”It was found that a 50% compliance in donning the device resulted in a significant (at least 50% prevalence and 20% cumulative incidence) reduction in risk for fitted and unfitted N95 respirators, high-filtration surgical masks, and both low-filtration and high-filtration pediatric masks. An 80% compliance rate essentially eliminated the influenza outbreak.”
  • ”The Effect of Mask Use on the Spread of Influenza During a Pandemic”, publicerad i Risk Analysis: ”We conclude that population‐wide use of face masks could make an important contribution in delaying an influenza pandemic. Mask use also reduces the reproduction number, possibly even to levels sufficient for containing an influenza outbreak.”
  • ”HKU hamster research shows masks effective in preventing Covid-19 transmission”: ”Tests on hamsters showed wearing surgical masks can significantly reduce the non-contact transmission of the deadly Covid-19 virus, especially when masks were worn by infected individuals …”
  • Dessutom kan ansiktsmasker ha andra fördelar, som att skydda mot luftföroreningar och åtföljande hjärt-kärl-problem (källa).

Invändningar

Låt mig avslutningsvis bemöta några invändningar.

  • ”Studierna håller inte måttet.”
    Det är sant att samtliga studier har sina begränsningar, men det är viktigt att beakta att frånvaro av vattentäta bevis inte är bevis på frånvaro av effekt. När många studier, med olika metodologi, tyder på en positiv effekt, anser jag det själv påkallat att bära ansiktsmask: Den potentiella positiva effekten finns där, men om det skulle vara så att maskbärandet är verkningslöst är inte särskilt mycket förlorat.
  • ”Det finns en risk för ökad smittspridning eftersom folk inte bär maskerna korrekt eller tar större risker på andra sätt.”
    • Det viktiga är att flera av studierna ovan beaktar att användandet av masker är imperfekt, och de kommer ändå fram till att nettoeffekten är positiv (om än mindre positiv än om användandet vore perfekt). Man får skilja på en direkt positiv effekt och en indirekt negativ effekt (precis som i andra sammanhang när skyddande åtgärder vidtas). Även om det finns en negativ effekt – i det här fallet att masker inte används eller används fel – måste det vägas mot att många använder masker och dessutom på ett korrekt sätt och, inte minst, att även imperfekt användande kan ge visst skydd.
    • Det går att publicera enkla råd för hur man ska göra med masker, precis som man gör rörande hur man ska tvätta händerna. Människor i en pandemi torde vara motiverade att lära sig hur man gör.
    • Även i sjukvården används masker imperfekt; det är inte ett skäl att rekommendera dess utövare att sluta använda masker. T.ex. fann en studie i tuberkulosvården att 65% av sjukhuspersonalen använde masker fel (källa).
    • En studie indikerar att frivilligt maskanvändande ökar avståndet mellan människor, vilket förstärker den positiva effekten utöver det fysiska skydd masker i sig erbjuder (källa).
    • En studie finner att maskanvändande är relaterat till att man pillar sig själv i ansiktet i mindre grad, vilket har en negativ inverkan på smittspridningen (källa).
    • Angående att ta större risker på andra sätt är frågan varför just maskanvändande avfärdas utifrån denna tanke. Varför inte också handtvätt? Varför inte också bilbälten? Eller vilken annan skyddsåtgärd som helst. Återigen kan det inte uteslutas att det finns en sådan motverkande effekt, men är det rimligt att därför hävda att nettoeffekten är negativ av maskbärande? Det tycks mig inte så.
    • Jag skulle även vilja komma med följande motargument: Studierna ovan visar i samtliga fall att masker kan ge positiv effekt. Ingen visar på en negativ effekt. Vilka empiriska studier finns att anföra (som jag inte har hittat) som påvisar en negativ nettoeffekt (eller ens en negativ bruttoeffekt)? Sänd mig dem för läsning, om du hittar några. Om sådana inte finns att anföra, hur rimligt är det att förlita sig på en tro på maskers negativa nettoeffekt, givet de studier jag anför ovan?
  • ”Om du är sjuk ska du inte gå ut med mask utan stanna hemma.”
    Problemet med detta argument är att man inte säkert vet om man är smittad – det finns starka skäl att tro att man kan vara smittad utan att ha märkt av några symtom (källa) och smitta andra 2,5 dag innan man har symtom (källa) – och därför är det preventivt att bära mask även om man tror sig vara frisk. (Erfar man symtom bör man mycket riktigt hålla sig hemma.)
  • ”Hemmagjorda masker är det enda alternativet just nu pga. brist, och de fungerar inte. Endast andningsskydd fungerar.”
    Detta är ett dikotomt tänkande som inte har stöd i studierna ovan. Hemmagjorda masker, och enkla munskydd, ger förvisso sämre skydd mot spridande av smitta än skydd av hög kvalitet, men de ger ett bättre skydd än inget alls. Två översikter tyder på att det inte finns stöd för att N95-andningsskydd i faktisk användning fungerar bättre än enklare munskydd, troligen pga. dålig efterlevnad i att använda de mer obekväma andningsskydden (källa1, källa2). Men båda typerna av mask fungerar bättre än ingen mask alls.

Uppdaterad 2020-07-31

Står europeiska akademiker till vänster?

För ett antal år sedan undersökte Henrik Jordahl, Lotta Stern och jag var svenska forskare och universitetslärare står politiskt – se en sammanfattning av vad vi fann här.

En ny studie, ”Are Universities Left‐Wing Bastions? The Political Orientation of Professors, Professionals and Managers in Europe”, undersöker något liknande men jämför professorers politiska inriktning runtom i Europa med andra akademiska yrkesgruppers politiska inriktning. Övergripande resultat:

Professors and artists stand out as having a more left‐wing/liberal orientation than most other professions (as can be predicted from their dominance of cultural capital), and especially CEOs and small business managers stand out as more conservative and right‐wing …

En relaterad fråga är hur konformistisk universitetsvärlden är jämfört med andra akademiska miljöer. Det undersöks också i studien:

However, with regard to the residual variance, as a measure of homogeneity within occupational groups, the pattern is less clear. Professors do not stand out as having a low dispersion of orientations. If universities were exclusionary organizations where diversity of opinions is undesired and conservative scholars are excluded, one would expect this would have resulted in a high level of homogeneity of opinions.

Det finns dock ett område där samsynen professorer emellan är stor och större än för jämförbara yrkesgrupper: de har en mycket liberal syn på invandring:

Importantly, professors are more tolerant to immigration than other professional graduates of three fields that are usually not seen as left‐wing bastions: the (para‐) medical field, economics/business, the STEM fields, and law.

Annars finner studien också vissa skillnader mellan akademiska discipliner (vilket också Henrik, Lotta och jag finner i den svenska studie jag nämner inledningsvis):

Also, when we split out the results by fields of study, professors with a humanities degree are more left‐wing and liberal on most indicators, but this is not the case for professors with a social science degree.

Om nu professorer i genomsnitt är mer vänsterorienterade, i alla fall inom vissa discipliner, vad kan det bero på? Se de tidigare inläggen ”Skola i socialism” och ”Varför ogillar många akademiker marknadsekonomin?”.

Det farliga blyet

Förr i tiden innehöll bensin icke oansenliga mängder bly. I studien ”Understanding How Low Levels of Early Lead Exposure Affect Children’s Life-Trajectories” undersöks vilka effekterna blev av blyets utfasning:

Following 800,000 children differentially exposed to the phaseout of leaded gasoline in Sweden, we find that even a low exposure affects long-run outcomes, that boys are more affected, and that changes in non-cognitive skills explain a sizeable share of the impact on crime and human capital.

En utfasning med mycket goda effekter i termer av minskad brottslighet och mer, samt mer lyckad, utbildning, som det verkar.

Östtyskar utan västtysk tv blev mer rasistiska

Jag skrev nyligen om en studie som visar att sociala medier har förstärkt främlingsfientlighet och stimulerat till hatbrott i Ryssland och slutade med att efterlysa exempel på hur sociala medier kan förstärka goda attityder och beteenden. Nå, den nya studien ”A Window to the World: The Long-Term Effect of Television on Hate Crime” undersöker förvisso inte sociala medier men väl ett gammalt medium, nämligen tv, och dess effekter på attityder till invandring och hatbrott:

In the German Democratic Republic (GDR) foreign television served as a window to the world and exposed viewers to foreign influences. But certain parts of the GDR were excluded from receiving Western television due to geographical features. I argue that this resulted in long-lasting differences in the attitude towards foreigners. Using the spatial variation in signal strength as a natural experiment, the paper tests the effect of Western broadcasts on the rate of hate crimes. Municipalities with no access to foreign broadcasts exhibit a higher degree of xenophobic violence in the period of the migration crisis in Germany between 2014 to 2017.

Tänka sig att detta medium, som under andra halvan av 1900-talet ofta sågs ned på och betraktades som fördummande alternativt depraverande, verkar ha fört något så gott med sig!

Sänker ojämlikhet tillväxten?

Ett vanligt argument mot stora ekonomiska skillnader i ett samhälle är att de leder till en sämre fungerande ekonomi och lägre ekonomisk tillväxt. Frågan är vilken typ av ekonomiska skillnader som kan tänkas spela roll. I studien ”Does Wealth Inequality Matter for Growth? The Effect of Billionaire Wealth, Income Distribution and Poverty” undersöks detta närmare och forskarna finner:

Our results suggest that wealth inequality has a negative relationship with economic growth, but when we control for the fact that some billionaires acquired wealth through political connections, the relationship between politically connected wealth inequality and economic growth is negative, while politically unconnected wealth inequality, income inequality, and initial poverty have no significant relationship.

Det är alltså förmögenhetsskillnader snarare än inkomstskillnader som kan vara tillväxthämmande, men inte vilka förmögenhetsskillnader som helst, utan sådana som uppkommit genom täta (och korrupta) band mellan näringsliv och politiken. Resultaten tyder på att i länder av Sveriges karaktär är varken inkomst- eller förmögenhetsskillnader en källa till lägre tillväxt.

Resultatet är också intressant om man kopplar det till rättviseresonemang. Många som kritiserar ekonomiska skillnader fokuserar på utfallet – på ojämlikheten i sig – utan att beakta hur skillnaderna har uppkommit. Man kan tänka sig att vissa sätt kan betraktas som rättvisa, medan andra inte är det. Men då duger det inte att bara titta på skillnader som sådana, utan man måste undersöka hur de har uppstått. Se det tidigare inlägget ”Det är inte ojämlikhet människor ogillar utan orättvisa”.

Sociala medier och hatbrott i Ryssland

Sociala medier har många belackare. Kanske inte helt utan grund. Den nya studien ”Social Media and Xenophobia: Evidence from Russia” undersöker hur sociala medier påverkar hatbrott med etniska motiv och xenofobiska attityder i Ryssland:

Higher penetration of social media led to more ethnic hate crimes, but only in cities with a high preexisting level of nationalist sentiment. Consistent with a mechanism of coordination of crimes, the effects are stronger for crimes with multiple perpetrators. We implement a national survey experiment and show that social media persuaded young and low-educated individuals to hold more xenophobic attitudes, but did not increase respondents’ openness to expressing these views.

Onekligen beklämmande. Det vore intressant att se om sociala medier också kan förstärka ”goda” attityder och beteenden bland människor som har en initial inriktning mot sådana. Då får man en möjlighet att väga effekterna mot varandra.

Utfasningen av kärnkraft leder till dödsfall

Det är viktigt med konsekvensanalys i energipolitiken. Jag skrev nyligen om en studie som fann att de högre elpriser som följde av nedstängningen av kärnkraft efter Fukushima har lett till fler dödsfall än olyckan i sig. Nu visar den nya studien ”The Private and External Costs of Germany’s Nuclear Phase-Out” att den tyska nedstängningen av kärnkraft verkar ha mycket hälsofarliga effekter:

We find that the lost nuclear electricity production due to the phase-out was replaced primarily by coal-fired production and net electricity imports. The social cost of this shift from nuclear to coal is approximately 12 billion dollars per year. Over 70% of this cost comes from the increased mortality risk associated with exposure to the local air pollution emitted when burning fossil fuels.

Det tycks som om mer än 1 000 människor per år dör pga. ökade luftföroreningar till följd av ökad användning av fossila bränslen när kärnkraften fasas ut. Hur ser den svenska regeringens underlag ut vad gäller effekter av dessa slag av den svenska utfasningen av kärnkraft?

Religionens betydelse för lycka

En rad studier har funnit ett positivt samband mellan religiositet och lycka, liksom en rad studier har funnit ett positivt samband mellan en känsla av kontroll över det egna livet (vilket ofta kallas subjektiv frihet) och lycka. Hur kan de här resultaten förlikas med varandra? Den frågan beaktas i den nya studien ”Cultural Evolution Shifts the Source of Happiness from Religion to Subjective Freedom”:

Numerous studies have reported a positive individual-level association between After surveying 40,534 randomly selected respondents from 43 nations, we find that in countries where happiness is more closely related to religious faith, it is less strongly associated with subjective freedom, and vice versa.

Det tycks alltså som om det är antingen eller: i länder där religiositet tenderar att ge lycka, blir människor inte så lyckliga av subjektiv frihet, och tvärtom. Hur kommer detta sig?

Rising individualism and emancipative values, as an outcome of modernization, diminish the importance of religious faith for people’s happiness, while increasing the importance of subjective freedom. We conclude that the dominant emancipatory direction of cultural evolution favors freedom over religion.

Intressant med denna prediktion, att religion som grund för lycka kommer att avta i takt med att kulturell förändring äger rum i riktning mot individualism. Det verkar dock, för att spekulera lite, som om människan behöver en känsla av kontroll för att erfara lycka. Religionen kan innebära en sådan extern kontroll. Den är därigenom rigid. Subjektiv frihet är en annan typ av upplevd kontroll, en intern sådan, och kanske därmed också flexibel och i samklang med människans inneboende preferenser på ett annat sätt.

Varför arbetar religiösa kvinnor mindre?

Kvinnor tenderar att arbeta i mindre utsträckning och mindre än män, och religiösa kvinnor tenderar att arbeta i mindre utsträckning och mindre än icke-religiösa kvinnor. Hur kan detta förklaras? Beror det på olika preferenser eller på sociala normer som håller kvinnor (särskilt religiösa sådana) tillbaka? Detta undersöks i den nya studien ”Preferences or Patriarchy: Why Do Religious Women Work Less?”:

[W]e estimate the employment happiness premium, which we define as the happiness gain associated with being employed, for men and women belonging to six world religions and for the non-religious. Our results indicate that the employment happiness premium is higher for men than for women for every world religion and that the gender gap in the employment happiness premium varies significantly across religions. 

Män verkar alltså vara lyckligare än kvinnor av att ha ett arbete. Det kan tyda på att könsgapet i sysselsättning beror på preferenser. Men forskarna visar att variationen i hur väl detta gap förklaras av könsgapet i hur lycklig man blir av att vara sysselsatt är betydande:

Next, we ask whether the gender gap in the employment happiness premium can explain the gender gap in employment. That is, is it plausible that preferences explain employment patterns across religions and genders? We find that preferences plausibly explain the gender employment gap for Buddhists, Orthodox Christians, and the non-religious. In contrast, they explain less than half the observed gender employment gap for Hindus, Muslims, Catholics and Protestants. 

Dvs. det tycks som att kvinnor tillhörande hinduismen, islam, katolicismen och protestantismen hålls tillbaka av vad som skulle kunna kallas patriarkala normer i hög grad.

Ger tålamod lycka?

Det berömda marshmallow-experimentet indikerar att människor som är tålmodiga tenderar att lyckas bättre i livet. Det handlar om att kunna behärska sig i stunden – att kontrollera sin omedelbara lust till preferenstillfredsställelse för att kunna få ut ännu större sådan i framtiden. Det kan gälla en rad olika beteenden – t.ex. en förmåga att spara inför framtiden. Nåväl, en central fråga är om tålamod är förknippat med livstillfredsställelse. En ny studie ”The Cost of Being Too Patient” tyder på att så är fallet:

We establish that the relationship between patience and various measures of subjective and experienced well-being is hump-shaped: there exists an optimal amount of patience that maximizes happiness. Beyond this optimal level, higher levels of patience have a negative impact on well-being.

Resultaten tyder alltså på att man kan vara alltför tålmodig, om målet är att vara tillfredsställd med sitt liv. Man läser ibland om människor som har anammat ett extremt sparande och som unnar sig ganska lite under livets gång – och som dör tämligen rika. Den typen av beteende kanske kan sägas illustrera resultatet. Dock verkar det för de flesta vara så att mer tålamod skulle öka livstillfredsställelsen. Ja, det är bra att spara för framtiden i det genomsnittliga fallet, men med måtta.

Se även det tidigare inlägget ”Samarbete ger tålamod”.

Uppfattningar om invandringens storlek påverkar röstandet

Det verkar finnas stöd i forskningen för att faktisk invandring påverkar hur väljare röstar; se t.ex. studien ”Invandring och väljarstödet för Sverigedemokraterna – lärdomar från flyktingkrisen 2015”. Nå, faktisk invandring är en sak – men kan det även vara så att uppfattad invandring påverkar väljarnas beteende? Ja, enligt den nya italienska studien ”Perceived Immigration and Voting Behavior”:

Our results show that the increase in perceived exposure to arrivals significantly predicts the negative trend in turnout that Italian municipalities experienced in the last years. It also explains the recent rise in protest and populist votes, as well as the increased consensus gathered by antiimmigration and extreme-right parties. As expected, these effects are mainly driven by voters in municipalities with wider access to the broadband.

Därför torde såväl traditionella media och sociala media, och deras framställning av faktisk och inte minst potentiell invandring, spela betydande roll för vissa väljares sätt att bete sig. Man skulle kunna tänka sig att ett sätt att stävja uppgången i stöd för invandringskritiska partier kan vara att från styrande partiers sida göra det trovärdigt att det framtida tillskottet av invandrare inte är särskilt stort.

Det går bättre i skolan för barn till samkönade par

Debattens vågor har gått höga inför de reformer som har underlättat för samkönade par att skaffa barn. ”Tänk på barnen!” har ofta motståndare till närståendeadoption, annan adoption, fosterföräldraskap och insemination involverandes homosexuella par sagt. Antagandet har varit att sådana reformer har haft ett vuxenperspektiv och att de är till skada för barnen.

En rad studier har under årens lopp antytt att barnen inte tar skada av att växa upp med två föräldrar av samma kön. Dessa har dock lidit av en rad metodologiska brister, varför den nya välgjorda studien med nederländska data ”School Outcomes of Children Raised by Same-Sex Couples: Evidence from Administrative Panel Data” är särskilt välkommen. Den finner:

[C]hildren raised by same-sex couples perform better than children raised by opposite-sex couples in both primary and secondary education.

Så om något går det alltså bättre i skolan för dessa barn. Att bejaka också samkönade pars föräldraskap verkar med andra ord i högsta grad vara förenligt med att ”tänka på barnen”.

Krig gör människor mer religiösa

Ofta hävdas att religiositet ger upphov till konflikter och i vissa fall även krig. Nu visar en ny studie, ”War Increases Religiosity”, att krig ger upphov till religiositet!

[W]e analyse survey data from 1,709 individuals in three post-conflict societies—Uganda, Sierra Leone and Tajikistan. The nature of these conflicts allows us to infer, and statistically verify, that individuals were quasirandomly afflicted with different intensities of war experience—thus potentially providing a natural experiment. We then show that those with greater exposure to these wars were more likely to participate in Christian or Muslim religious groups and rituals, even several years after the conflict.

Å ena sidan kan man förstå att det kan vara välgörande för de personer som har varit med om krig att få stöd och uppleva ritualer för att känna att de är del av ”något större”. Å andra sidan: Om man anser att religiositet också medför en del nackdelar (man kan anse religionens påståenden falska och man kan anse att den förmedlar en förståelse av världen som är felaktig och värderingar som är osmakliga) är det inte självklart på det hela taget ett positivt utfall. Oavsett vilket är det bäst att undvika krig.

Marknadsinteraktion gör människor mer omsorgsfulla

Inte sällan framställs marknader som socialt skadliga, genom att stimulera egoism och girighet. Stämmer det med fakta? Inte enligt den nya studien ”Market Integration Accounts for Local Variation in Generalized Altruism in a Nationwide Lost-Letter Experiment”:

[T]his study reports results from a large-scale, nationwide lost-letter experiment in which 5,980 letters were dispersed in a sample of 188 Italian communities. The study confirms the relevance of market integration in accounting for differences in levels of prosociality: In areas where market exchange is dominant, return rates are high.

Inte nog med det – den typ av omsorg om andra och deras ägodelar som experimentet påvisar är av generellt slag:

It also casts a light on the relationship between ingroup and outgroup prosociality: Return rates for both Italian and foreign recipients are the same; they vary together; and ingroup returns are highly predictive of outgroup returns at the community level.

Lite av en bekräftelse av Montesquieus doux commerce-tes, att handel stimulerar till en generös och välvillig attityd till människor i allmänhet och, inte minst, gentemot dem som är annorlunda.

Detta resultat är i linje med resonemang och resultat i en del av min egen forskning med Henrik Jordahl och Therese Nilsson, som tyder på samband mellan graden av marknadsekonomi och kulturella faktorer som tillit och tolerans samt mellan globalisering och en vilja att lära barn tolerans.

Hjälper munskydd?

Bildresultat för face mask

Många, särskilt i Asien, bär munskydd i tron att det reducerar smittspridning i samband med Coronavirusets framfart. Stämmer det? Jag har tidigare vurmat för munskydd; en studie jag just fann, ”Face Mask Use and Control of Respiratory Virus Transmission in Households”, tyder på att munskydd kan dämpa smittspridning:

[T]he relative reduction in the daily risk of acquiring a respiratory infection associated with adherent mask use (P2 or surgical) was in the range of 60%–80%.

Dock verkar det inte fungera så bra som allmän preventiv metod eftersom efterlevnaden är svag i de flesta fall, inte minst, kan man ana, i kulturer som normalt sett inte bär munskydd.

Politiska konsekvenser av flyktingar

Vad hände politiskt i Danmark när flyktingar började anlända under perioden 1993–2013? Det studeras i ”The Political Consequences of Immigration: Evidence from Refugee Shocks in Denmark”. Ett mycket intressant mönster framträder, och det rör vilka som blir politiska kandidater:

[R]efugee migration causes more candidates with a low socioeconomic status (SES) to enter and be elected into politics. This effect is driven both by parties and voters: First, established parties place low-SES candidates higher on lists and switch to a party system, where individual candidate popularity, rather than party list position, determines election. Second, voters cast individual votes for these low-SES candidates.

Hur ska detta mönster förstås? Jo:

I find that voters’ preference for low-SES candidates can in part be explained by their increased preferences for redistribution toward economically vulnerable natives, which mirrors the preferences of low-SES candidates.

En möjlig slutsats är att partier kanske kan konkurrera med partier som Sverigedemokraterna om de öppnar för att bredda den typ av kandidater som ställer upp i val.

Ta inte börsen på så stort allvar

De flesta svenskar har nog intresse av att följa börsutvecklingen. Såväl aktuellt sparande som sparande till pensionen är i hög grad placerat i aktier. Men det är nog klokt att inte låta sig distraheras alltför mycket av de dagliga rörelserna. Det kan ha negativa konsekvenser, enligt den nya studien ”When the Market Drives You Crazy: Stock Market Returns and Fatal Car Accidents”:

This paper provides evidence that daily fluctuations in the stock market have important – and hitherto neglected – spillover effects on fatal car accidents. Using the universe of fatal car accidents in the United States from 1990 to 2015, we find that a one standard deviation reduction in daily stock market returns is associated with a 0.6% increase in fatal car accidents that happen after the stock market opening.

Om man inte kan låta bli att uppröras och oroas av börsnedgångar kanske rekommendationen får bli att åka kollektivt istället för att åka bil.

Säkerhetsvakter minskar bankrån – och flyttar dem

Antalet bankrån har minskat över tid i Sverige:

Antalet anmälda bankrån de senaste 10 åren (Källa: Brå).

Förvisso finns inte många bankkontor kvar att råna, i en tid när mycket av bankverksamheten har digitaliserats. Men även säkerhetsarbetet torde ha förbättrats på en rad punkter. En möjlig åtgärd är att anlita säkerhetsvakter. Har sådana effekt?

Detta studeras med italienska data i den nya studien The Race Between Deterrence and Displacement: Theory and Evidence from Bank Robberies”. Där är bankrån mer frekvent förekommande än i Sverige. Vad finner forskarna?

A guard lowers the likelihood a bank is robbed by 35-40%. Over half of this reduction is displaced to nearby unguarded banks. Theory suggests optimal policy to mitigate this spillover is ambiguous. Our findings indicate restricting guards in sparse, rural markets and requiring guards in dense, urban markets could be socially beneficial.

Mycket intressant resultat, att en säkerhetsvakt förvisso minskar rånrisken men att denna risk ökar för banker i närheten som inte har vakt. Det påminner mig om en situation i mitt hus i Stockholm, där en granne skaffade larm, vilket ledde till att den andre grannen på samma våning också skaffade larm. Man vill inte vara den olarmade! Eller, om man är bank, den ovaktade. Resultaten tyder kanske också på vikten av en allmän bevakning i form av en effektiv polismakt, som vaktar ”alla” banker, så att vi kan undvika att mötas av instruktionen ”Upp med händerna!”

Påverkar ersättningen till arbetslösa arbetslösheten?

Då och då blossar en politisk strid upp om huruvida ersättningssystemet till arbetslösa påverkar arbetslöshetens nivå. På den ena sidan finns de som hävdar att ersättningens utformning påverkar incitamenten att söka jobb. På den andra sidan finns de som kanske inte förnekar detta men som tonar ned betydelsen genom att hävda att människor inte är arbetslösa pga. bristande jobbsökande utan pga. brist på jobb. Mindre generösa ersättningssystem ger då inte lägre arbetslöshet utan bara en sämre tillvaro för de arbetslösa.

En ny studie, ”When the Going Gets Tough… Financial Incentives, Duration of Unemployment and Job-Match Quality”, undersöker saken med spanska data. Forskarna finner följande:

In the aftermath of the Great Recession, the Spanish government reduced the replacement rate (RR) from 60 percent to 50 percent after 180 days of unemployment for all spells beginning on or after July 15, 2012. Using Social Security data and a differences-in-differences approach, we find that reducing the RR by ten percentage points (or 17 percent) increases workers’ odds of finding a job by 41 percent relative to similar workers not affected by the reform. To put it differently, the reform reduced the mean expected unemployment duration by 5.7 weeks (or 14 percent), implying an elasticity of 0.86. A regression discontinuity approach indicates that the reform increased the job-finding rate by 26 percent. We find strong behavioral effects as the reform reduced the expected unemployment duration right from the beginning of the unemployment spell.

Ytterst intressanta resultat. Men kanske de som får jobb får lägre löner? Eller så hamnar de på mindre passande jobb? Det finns inget som tyder på någotdera:

While the reform had no effect on wages, it did not decrease other measures of post-displacement job-match quality. After 15 months, the reform decreased unemployment insurance expenditures by 16 percent, about one-half of which are explained by job seekers’ behavioral changes.

Något för arbetsmarknadspolitiker att beakta.

Hur påverkar en blandad befolkning människors uppfattning om kvaliteten i den offentliga sektorn?

EU präglas av rörlighet, såväl i form av migration inom unionen som av ett tillskott av utomeuropeiska personer, vilket resulterar i mer blandade befolkningar. Det kan man värdesätta eller motsätta sig i sig, men det är också intressant att studera olika konsekvenser av ökad blandning. En sådan konsekvens kartlägga, på europeisk regional nivå, i studien ”Does Diversity Undermine the Welfare State? Evidence from the Provision of Local Public Services in European Regions”. Resultat:

We find evidence that the presence of a heterogeneous composition of population in the region is associated to a relatively lower quality of local public services; employing objective measures of local public services only moderately confirm the results, hence raising an issue of (mis)perception. Regional autonomy can act, only partially, as a moderating mechanism between diversity and the quality of local public services.

Att en mer blandad befolkning leder till att människor uppfattar det som att deras lokala offentliga tjänster får lägre kvalitet är kanske inte helt förvånande, i synnerhet inte om den mer blandade befolkningen består av personer som är i behov av offentligt stöd. Då kan t.ex. undanträngningseffekter uppstå. Det är kanske heller inte helt förvånande att större regionalt självstyre bidrar till att försvaga detta samband, då lokalt beslutsfattande ofta kan anpassa verksamheter efter de förutsättningar som där råder. (Något att beakta för de som tror att förstatligande är lösningen på det mesta.) Intressant nog finner forskarna att kvaliteten, mätt mer objektivt, inte verkar ha försämrats i takt med en mer blandad befolkning. Kan det vara så att t.ex. media överdriver problem i offentlig sektor när ”annorlunda” personer kommer och nyttjar olika tjänster?

Samarbete ger tålamod

Vad handlade det berömda marshmallow-testet om? Jo:

Put a marshmallow in front of a child, tell her that she can have a second one if she can go 15 minutes without eating the first one, and then leave the room. Whether she’s patient enough to double her payout is supposedly indicative of a willpower that will pay dividends down the line, at school and eventually at work. Passing the test is, to many, a promising signal of future success.

Det verkar alltså bra att ha förmåga att skjuta upp en positiv upplevelse och att inte lyda den ögonblickliga impulsen att få en (mindre) positiv upplevelse direkt. Nu visar en ny studie, ”Children Delay Gratification for Cooperative Ends”, att barn som samarbetar (i par med andra) lyckas bättre med att uppvisa tålamod:

In the current study, we … presented pairs of children (N = 207 individuals) with a modified version of the famous marshmallow test, in which children’s outcomes were interdependently linked such that the children were rewarded only if both members of the pair delayed gratification. Children from two highly diverse cultures (Germany and Kenya) performed substantially better than they did on a standard version of the test, suggesting that children are more willing to delay gratification for cooperative than for individual goals.

Detta med att arbeta tillsammans med andra tycker jag själv ger bättre disciplin och bättre resultat, så resultatet förvånar mig inte. Det förefaller dock viktigt, i alla fall i forskningssamarbeten, vem man samarbetar med. Man måste komma bra överens, komplettera varandra och kunna lämna samarbetet om det inte fungerar väl.

Leder sämre ekonomi till politisk radikalisering?

Forskare och andra är ivriga att försöka förklara varför alltfler väljare i många länder i allt högre grad numera stödjer radikala partier. En vanlig hypotes är att försämrad ekonomi får dem att söka sig till populistiska partier som föreslår stora förändringar i opposition med beprövad och mer pragmatisk politik. Denna hypotes testas empiriskt med nederländska data i studien ”Do Changes in Material Circumstances Drive Support for Populist Radical Parties? Panel Data Evidence from The Netherlands during the Great Recession, 2007–2015”:

[W]e examine whether individual-level changes in economic circumstances drive support for radical parties across the ideological divide. Analyzing eight waves of panel data collected in The Netherlands, before, during, and after the Great Recession (2007–2015), we demonstrate that people who experienced an income loss became more supportive of the radical left but not of the radical right. Looking at these parties’ core concerns, we find that income loss increased support for income redistribution championed by the radical left, but less so for the anti-immigration policies championed by the radical right.

Det verkar alltså som om högerpopulistiska partiers ökade stöd inte emanerar från väljare vars privata ekonomi försämrades efter finanskrisen. Dessa blev istället mer benägna att stödja vänsterpopulistiska partier. Kanske är istället ökad invandring en trolig förklaring av det ökade stödet för högerpopulistiska partier (även i Sverige)?

Hur får man bort tentafusk?

Tentafusk är ett obehagligt fenomen som skapar orättvisa i bedömningen av studenters kunskaper. Hur omfattande är det och hur kan man minska dess omfattning? Det undersöks i studien ”Catching Cheating Students”:

This paper develops an algorithm for identifying cases of students copying off one another’s exam answers. We test this algorithm using data from a course taught at a top university in which the professor suspected cheating may have occurred. We find compelling evidence of cheating involving at least 10% of the class’s 242 students on a midterm exam. When seating positions were randomly assigned and monitoring was increased for the final exam, almost all evidence of cheating disappeared. We are able to rule out that the observed correlations in answers across students who voluntarily sit next to each other is due to studying together, as opposed to cheating on the exam …

Två åtgärder verkar alltså fungera: slumpmässig placering av studenter och övervakning. Dessa kan knappast vara särskilt svåra att införa. Däremot menar forskarna att deklarationer och undertecknande av koder av olika slag i vilka studenterna förbinder sig att inte fuska inte är verksamma.

Försiktighetsprincipen kan vara livsfarlig

Inte sällan åberopas försiktighetsprincipen för att vägleda politiskt beslutsfattande, inte minst när miljö och hälsa står på spel. Detta är ett sätt att beskriva principen:

… PP is generally understood as a norm urging or permitting policymakers to take preventive action in the face of unknown, uncertain, or probable dangers, motivated by the experience of how seemingly valuable and promising practices may lead to seriously adverse consequences in spite of lack of solid evidence to this effect …

Genom att åberopa principen kan alltså olika förslag på nydanande reformer, inte minst av teknisk art, avvisas, eftersom det kan finnas risker med sådana. Ett exempel är genmodifierade organismer.

En aspekt av principen är dock att det kan finnas alternativkostnader med att stoppa en del riskfyllda verksamheter. Att inte genomföra något kan innebära att mycket bra utfall kan stoppas. Enligt den nya studien ”Be Cautious with the Precautionary Principle: Evidence from Fukushima Daiichi Nuclear Accident” verkar detta ha varit fallet efter kärnkraftsolyckan i Fukushima:

After the accident, all nuclear power stations ceased operation and nuclear power was replaced by fossil fuels, causing an exogenous increase in electricity prices. This increase led to a reduction in energy consumption, which caused an increase in mortality during very cold temperatures. We estimate that the increase in mortality from higher electricity prices outnumbers the mortality from the accident itself, suggesting the decision to cease nuclear production has contributed to more deaths than the accident itself.

Att stoppa något som riskerar att vara farligt låter förstås bra; men man kan också därigenom stoppa en rad fördelar och orsaka andra stora försämringar. Man måste vara försiktigt i tillämpningen av försiktighetsprincipen. (Kan man använda principen mot principen själv?)

Kan tillit motverka ekonomisk-politisk polarisering?

I dessa tider uppmärksammas ofta att många väljare intar relativt extrema politiska ståndpunkter i många demokratiska länder, även när det gäller den ekonomiska politiken. Kan en sådan tendens mildras av social tillit, dvs. av att människor litar på människor i allmänhet? Det tycks så, enligt den nya studien ”Radical Distrust: Are Economic Policy Attitudes Tempered by Social Trust?”. I studien studeras ca 190 000 individer i 70 demokratier under perioden 1990–2014. Frågan är hur sannolikheten för att inta extrema attityder i dessa fyra frågor påverkas av om en person litar på andra eller ej:

  • Income equalization: ”Incomes should be made more equal“ vs. „We need larger
    income differences as incentives.”
  • Government responsibility: ”People should take more responsibility to provide for themselves” vs. ”The government should take more responsibility to ensure that everyone is provided for.”
  • State ownership: ”Private ownership of business should be increased” vs. ”Government ownership of business should be increased.”
  • Competition attitudes: ”Competition is good. It stimulates people to work hard and develop new ideas” vs. ”Competition is harmful. It brings out the worst in people.”

Svaren avges från 1 till 10, och extrema ståndpunkter, och ett mått på extremism som används är att någon har svarat 1 eller 10. Man kan således vara en fanatisk marknadsanhängare eller en fanatisk marknadsmotståndare. Vad finner då forskarna? Jo:

The findings forwarded in this paper indicate that social trust at the individual level is negatively related to a variety of extreme policy attitude measures. Our interpretation of this result is that trusting people have a systematic tendency towards preference moderation, at least when it comes to expressing their political views.

Människor som litar på andra tycks alltså mindre benägna att vara fanatiska i ekonomisk-politiska frågor, oavsett om fanatismen handlar om stöd för eller motstånd mot marknadsekonomin och dess mekanismer. En intressant implikation av detta resultat kan vara att hög tillit på detta sätt kan bidra till samsyn, kompromisser och ekonomisk-politiska reformer i ett land (i linje med resultaten i denna studie).

Marknadsekonomi och materialism

Det finns en föreställning om att marknader och välstånd leder till att människor blir giriga och materialistiska. Det behöver inte vara fallet, enligt den nya studien ”Economic Freedom and Materialism: An Empirical Analysis”:

Our findings suggest that countries with more economic freedom, i.e. those countries that embrace markets to a greater extent, are less materialistic. We also find that countries with a higher GDP per capita are correlated with less materialism.

Forskarna använder mått på materialism från World Values Survey och kopplar det till mått på ekonomisk frihet, särskilt rättsstatens kvalitet, öppenhet för internationell handel och och kapitalrörelser samt sparsamma regleringar, liksom till BNP per capita. De empiriska resultaten tyder alltså på negativa samband – att ekonomiskt friare och rikare länder har invånare som är mindre materialistiska.

Hur skulle detta kunna förklaras? Forskarna föreslår två möjliga mekanismer:

  • The market makes us richer and being richer allows us to focus on alternative, non‑material things.

  • Economic freedom may lead to faith in the rules of the system and so there’s not a need to be as material‑focused.

Att bra rättsystem och vissa marknadsmekanismer kan ge ”goda” kulturella utfall tyder även tidigare forskning av mig och mina medförfattare Henrik Jordahl och Therese Nilsson på (se t.ex. här och här).

Att vinna val ger längre liv

Att ge sig in i politiken kan medföra fördelar och nackdelar. Utöver rent politiska sådana kan även personliga konsekvenser uppstå. T.ex. på livslängden! Den nya studien ”Longevity Returns to Political Office” undersöker just den saken:

Does political office cause worse or better longevity prospects? Two perspectives in the literature offer contradicting answers. First, increased income, social status, and political connections obtained through holding office can increase longevity. Second, increased stress and working hours associated with holding office can have detrimental effects on longevity. To provide causal evidence, we exploit a regression discontinuity design with unique data on the longevity of candidates for US gubernatorial office. The results show that politicians winning a close election live 5–10 years longer than candidates who lose.

Tänk om resultaten är applicerbara i Sverige. Tänk på alla de år då Socialdemokraterna vann och vann – så välgörande, kan man tänka, för de politikernas hälsa. Huruvida det svenska samhällets hälsa gynnades, ja, därom tvista de lärde.

Skattesänkningar minskade staten

Jag har tidigare skrivit omstarving the beast”-hypotesen: idén att om man driver igenom skattesänkningar kommer det att leda till en mindre stat (snarare än till budgetunderskott och ökad statsskuld). Den har inspirerat vissa politiker på högerkanten att förespråka ofinansierade skattesänkningar. En studie jag refererade till i det tidigare inlägget fann svagt eller inget empiriskt stöd för hypotesen. Men det gör en ny tysk studie!

I ”Tax Cuts Starve the Beast! Evidence from Germany” rapporteras följande:

Our results suggest that an exogenous decrease in tax revenues triggers a reduction in public spending of roughly the same amount, with a delay of two to three years. We find that a revenue decline of one Euro reduces public spending on administration and, with a larger delay, social security, by 30 to 45 cents in each case. Spending on infrastructure declines by ten cents. We find no significant effects on spending on education, legal protection and public safety, or culture.

Frågan är vad som gör att lägre skatteintäkter ger lägre utgifter på vissa platser och under vissa tidsperioder. Måhända formella och informella institutioner avgör? Formella institutioner – t.ex. i form av budgetregler – kan ”tvinga fram” utgiftsnedskärningar. Informella institutioner – normer bland politiker (och andra) rörande hur man bör hantera lägre offentliga inkomster – kan innefatta ett ogillande av ”oansvarig” finanspolitik. I denna typ av kontext kan hypotesen stämma!

Hur påverkar handel kvinnors deltagande i arbetslivet?

I många länder med låg medelinkomst är kvinnors deltagande i arbetslivet inte alls lika vanligt som i länder med hög medelinkomst. En ny studie, ”Trade and Female Labor Participation: Stylized Facts Using a Global Dataset”, undersöker om andelen kvinnor som är anställda i 29 000 tillverkningsföretag i 64 länder med relativt låg medelinkomst påverkas av om företagen är involverade i internationell handel eller ej.

Resultat:

The study finds a female labor share premium for all four trading types [exporters, importers, global value chain participants and foreign firms], controlling for firm output, capital intensity, total factor productivity, and fixed effects. The findings also hold after controlling for differences in relative wages between men and women and excluding traditional export sectors (apparel and electronics) from the sample. The female labor share premium is much higher for production workers compared with non-production workers, implying that women specialize in low-skill production. In line with these findings, the study finds that the female labor share premium for exporters and global value chain participants is highest in low-tech sectors. And female ownership and management expand the female labor share premium for trading firms.

Detta kanske kan ses som ytterligare en fördel av handel länder emellan: Fenomenet tycks bidra till att underlätta för kvinnor att lönearbeta. Dessutom:

[T]he results suggest that although average wage rates are lower for firms with higher female labor shares, this negative correlation is smaller for trading firms.

Hur miljöengagerade män uppfattas

Tidigare forskning har påvisat att män som ägnar sig åt miljövänlig konsumtion tenderar att uppfattas som mer feminina än andra män. En sådan stereotyp kanske avskräcker många män från att konsumera på ett mer ”grönt” sätt. Nu visar dock en ny studie, ”The Green Mate Appeal: Men’s Pro‐Environmental Consumption Is an Honest Signal of Commitment to their Partner”, att sådan konsumtion kan göra män mer attraktiva som långsiktiga partner:

[O]ur current research shows that men who engage in green consumption are likely to increase their mate value under specific circumstances. More precisely, we found that men who display green consumption behaviors are perceived as more environmentally conscious, more feminine, and more altruistic (Study 1) and are perceived by heterosexual women as more desirable long‐term (but not short‐ term) partners (Study 2). Fatherhood has no effect on womenʼs inferences about a manʼs eco‐friendliness though (Study 3), while father commitment (Study 4a) and partner commitment (Study 4b) do. Finally, we checked whether these inferences about men are true (Study 5). We found that (a) fathers, even committed ones, are not eco‐friendlier consumers and that (b) committed men are eco‐friendlier consumers, suggesting that green consumption is an honest signal of partner commitment but not of father commitment …

Själv är jag nog inte en särskilt grön konsument, men så har jag också förkastat den romantiska kärleken. De män som inte har gjort det kan göra klokt i att överväga en omläggning i mer miljövänlig riktning då de shoppar. Det kan påverka hur de uppfattas i positiv riktning.

Leder omoral till bättre beteende?

Mänskligt beteende i frågor av moralisk karaktär kan antingen vara stabilt i olika situationer – en ljugande person tenderar t.ex. då att fuska när tillfälle så ges – eller så kan det kännetecknas av moral licensing – beter man sig dåligt i en situation beter man sig istället väl i en annan, eller tvärtom. Man kanske känner skuld över att ha lurat till sig pengar och beslutar sig därför att donera mer till välgörenhet. Vilket av dessa två sätt att fungera stämmer bäst in på mänskligt beteende?

En ny experimentell studie, ”Do Moral Transgressions Lead to Pro-Social Effort? Evidence From a Real-Effort Experiment”, tyder på att människor beter sig stabilt: fuskare beter sig illa även i andra situationer. Forskarna skriver:

Our studies entail a setting where subjects can balance their moral debt using a pro-social real-effort task. In contrast to the prediction of moral licensing, we find that subjects who behave immorally by appropriating money designated for charity then also exert less pro-social effort, compared to a control group that did not take the money.

Kanske man kan tolka resultatet som att vissa är rötägg, helt enkelt, oavsett situation.

Ojämställd lagstiftning

Världsbanken har nyligen tagit fram en ny databas, Women, Business and and the Law (WBL), som mäter hur ojämställd lagstiftningen är i 190 länder under de senaste 50 åren. I en ny publikation, ”Gendered Laws”, presenteras dessa nya data.

För varje land beräknas ett index, som maximalt kan ha värdet 100, vilket indikerar ”perfekt legal jämställdhet” mellan kvinnor och män. Indexet består av 35 indikatorer som är grupperade enligt följande:

 

Varje indikator har värdet 1 om svaret är ”ja”; sedan beräknas värdet på de åtta grupperna som ett enkelt medelvärde av de underliggande indikatorerna, omskalat till 100. Hela indexet för ett land och år är sedan det enkla medelvärdet av värdena på de åtta grupperna.

I publikationen presenteras en del stiliserade fakta om hur kvinnor och män behandlas olika i lagstiftning.

Stylized Fact 1:  A woman in the average country has three‐quarters the rights of a man.

Illustration:

Skärmklipp 2020-01-08 18.45.25.png

Stylized Fact 2:  Women are most severely penalized when it comes to laws that are related to having children and getting paid.

Stylized Fact 3:  Religious laws do not explain gendered laws.

Stylized Fact 4:   The past five decades have seen tremendous progress, but the pace of reform has differed across regions.

Illustration av faktum nr 4:

Skärmklipp 2020-01-08 18.47.50

Stylized Fact 5:    The pace of reform varies not only across countries, but also across the individual indicators.

Illustration:

Skärmklipp 2020-01-08 18.51.15.png

Förhoppningsvis kan dessa nya data komma till användning i ny forskning om hur skillnader i lagstiftning för kvinnor och män påverkar olika typer av utfall. Förvisso är det inte bara formella institutioner som spelar roll utan även informella, såsom sociala normer, men en fördel med ett fokus på formella regler är att de i princip är enkla att reformera.

Påverkar robotiseringen hur människor röstar?

Enligt den nya studien ”We Were The Robots: Automation and Voting Behavior in Western Europe” är svaret ja i 14 västeuropeiska länder 1993–2016:

Higher exposure to robot adoption is found to increase support for nationalist and radicalright parties. Unveiling some potential transmission channels, higher robot exposure at the individual level leads to poorer perceived economic conditions and well-being, lower satisfaction with the government and democracy, and a reduction in perceived political self-efficacy.

Är det inte invandringen så är det robotarna.

Marknaden får företag att bete sig miljövänligt och socialt ansvarsfullt

Företag är i grunden ansvariga för att gynna sina ägare. Genom att sälja varor och tjänster erhålls vinst, som ger utdelningar och ökat värde på aktieinnehav. Innebär inte ett sådant ”ekonomistiskt” fokus att andra värden, t.ex. omsorg om miljön och sociala förhållanden, blir lidande? Kanske, men det kan finnas mekanismer i marknadsekonomin som gör det ekonomiskt lönsamt med en sådan omsorg. Att så inte sällan är fallet visas i en ny studie, ”Does Money Talk? Market Discipline Through Selloffs and Boycotts”.

I en sammanfattning av studien rapporterar forskarna att företag som inte tar ansvar i miljömässiga och sociala frågor (E&S-frågor) tenderar att straffas av såväl investerare som konsumenter:

We find that E&S-conscious investors – institutional investors from countries with cultures that value environmental and social behaviours or investors that hold portfolios with high sustainability ratings – decrease their shareholdings in firms experiencing heightened E&S risks. Similarly, the sales of firms facing heightened E&S risks decrease in countries that are friendlier to E&S issues. As a consequence of the actions of E&S-conscious investors and consumers, firms’ stock returns drop following negative realisations of E&S risks.

Inte nog med att aktiernas värde sjunker i sådana företag – marknadsaktörernas beteende leder också till att företagen sedan förbättrar sitt beteende i E&S-frågor.

Slutsats:

Overall, our results indicate that through their sales and purchases, investors and customers can effectively impose their social preferences on firms, suggesting that market discipline indeed works.

Ett möjligt sätt att förstärka möjligheter för investerare och konsumenter att ”straffa” företag som inte beter sig i enlighet med deras vidare preferenser är att stärka transparensen i hur företag agerar. Det kan ske via medier och sociala medier, inte minst, men det kan också diskuteras om regelverket för företag kan förstärkas på denna punkt.

Vackra ungdomar utsätts för mer brottslighet

Tidigare forskning om utseendets betydelse för hur människor behandlas har främst funnit att skönhet är relaterat till positiva utfall. Så även i kriminella sammanhang – t.ex. finns tecken på att vackra personer behandlas förmånligare av domstolar och de, till att börja med, är mindre benägna att vara brottsliga.

En ny finsk studie, ”Beauty Is in the Eye of the Offender: Physical Attractiveness and Adolescent Victimization”, finner däremot en negativ effekt av att vara vacker – genom att vackra ungdomar i högre grad utsätts för brott!

Tanken är att två direkta kanaler och en indirekt kanal förklarar detta, vilket illustreras i denna figur. Dels ökar risken att utsättas för sexuella angrepp (bl.a. därför att vackra människor är mer tilltalande för sexuellt inriktade brottslingar) och för våldsbrott (bl.a. därför att vackra människor väcker aggression och avund hos vissa medmänniskor). Dels kan sättet att bete sig vara annorlunda för vackra människor – de kan befinna sig på platser och i aktiviteter som är mer riskfyllda.

Skärmklipp 2020-01-02 17.14.23.png

De empiriska resultaten, som använder sig av ungdomars uppfattning om i vilken grad andra finner dem vackra som mått på skönhet, visar följande:

We found consistent support for the theoretically expected pathways. The direct and indirect associations of physical attractiveness on sexual victimization were particularly strong. For example, highly attractive boys were five times more likely than other boys to have experienced child sexual abuse.

Skönhet må vara en välsignelse i många sammanhang men innefattar alltså även mycket obehagliga risker för övergrepp och våld.

Kläderna påverkar hur kompetenta människor uppfattas vara

Bildresultat för young man in suit

Att människors utseende påverkar hur de uppfattas är väl belagt (bl.a. i min forskning med Henrik Jordahl och Panu Poutvaara om skönhetens effekter på framgångar i politiken – se här, här och här). Men hur påverkar kläderna människors uppfattningar om dem? En ny studie, ”Economic Status Cues from Clothes Affect Perceived Competence from Faces”, undersöker det:

Here we show that subtle economic status cues in clothes affect perceived competence from faces. In nine studies, people rated the competence of faces presented in frontal headshots. Faces were shown with different upper-body clothing rated by independent judges as looking ‘richer’ or ‘poorer’, although not notably perceived as such when explicitly described. The same face when seen with ‘richer’ clothes was judged significantly more competent than with ‘poorer’ clothes. The effect persisted even when perceivers were exposed to the stimuli briefly (129 ms), warned that clothing cues are non-informative and instructed to ignore the clothes (in one study, with considerable incentives).

Det gäller att tänka på vilket intryck man ger genom sitt val av kläder. Man kan tycka att kläderna inte borde spela roll, men gör de det är det bra att känna till det. Likaså kan det vara bra att fundera på sitt eget sätt att bedöma andra – och att därmed kanske kunna bearbeta och förändra det.

Individualism ökar regleringen av insiderhandel

Jag har flera gånger pekat på att individualistiska kulturer leder till annorlunda utfall än kollektivistiska – se t.ex. här, här och här. Den nya studien, ”Culture and the Regulation of Insider Trading Across Countries”, bekräftar den slutsatsen.

Studien undersöker hur individualism påverkar regleringen av insiderhandel. Förvisso är insiderhandel en omdebatterad företeelse, som inte alla anser ska vara olaglig, men oavsett normativ ståndpunkt är det intressant att ta reda på vad som påverkar hur mycket insiderhandel som tillåts. Resultat:

Our results suggest that individualism is positively related to the severity of insider trading regulation, as more individualistic cultures prefer stricter insider trading regulation. The reason is that individualistic cultures emphasize on the functioning of the market 36 rather than the cost of governmental intervention. Their fear of market failure exceeds the potential harm of the insider trading regulation.

Som författarna påpekar är det intressant att notera att individualism inte innebär ett simplistiskt motstånd mot alla typer av regleringar. Regleringar som får marknadsprocessen att fungera bättre tycks stimuleras av en individualistisk kultur.

Globalisering och omfördelning

En ofta framförd oro i samband med globaliseringen är att den leder till större ekonomiska skillnader mellan människor. Det finns tecken på att så kan vara fallet. En möjlig lösning på problemet är mer omfördelning. Men vad påverkar om åtgärder av det slaget genomförs?

Den nya studien ”The Effects of Economic Globalisation and Ethnic Fractionalisation on Redistribution” undersöker en aspekt av denna frågeställning: hur etnisk fraktionalisering påverkar globaliseringens effekt på omfördelning. Resultat:

In highly fractionalised countries, powerful ethnicities are able to extract globalisation-induced benefits, whereas their governments face substantial political obstacles when redistributing income between ethnic groups. Using the newly constructed KOF Globalisation Index, we find supportive evidence for the interactive effect of ethnic fractionalisation and de jure financial globalisation on redistribution. In particular, the total effect of de jure financial globalisation on redistribution is negative in highly fractionalised countries. Governments in these countries are apparently not only reluctant to offset potential consequences stemming from de jure financial globalisation, but they even reduce redistribution to lower levels.

Jag tycker mig ha noterat en tendens i debatten, att vissa tror att ökad ojämlikhet mer eller mindre automatiskt kommer att leda till (ökat stöd för) mer omfördelning. Det är en förhastad slutsats.

Sverige har traditionellt varit ett etniskt homogent land, men det har förändrats under de senate decennierna. Kan det försvåra en klassisk socialdemokratisk omfördelningspolitik när ekonomins internationalisering är fortsatt omfattande? Det vore i linje med tidigare forskning.

Sparandets historiska rötter

Det kommer allt fler studier som undersöker hur olika ekonomiska beteenden har historiska rötter. En ny sådan, ”Historical Legacies in Savings: Evidence from Romania”, undersöker om det finns historiska faktorer som påverkar sparandet hos rumäner. Studien sammanfattas så här:

Imperial history has an important and lasting influence on savings behaviors today. In my sample, the most conservative estimates suggest that Habsburg farmers are 18 percentage points more likely to have accumulated savings in excess of 1000 Lei – the equivalent of a month’s salary – and have saved roughly 320 Lei ($75 USD) more than non-Habsburg farmers. The Habsburg effect is proportional to a 45 percent increase over average non-Habsburg savings, making the imperial effects less than trivial.

I carefully explore several channels through which this relationship persists and find no evidence that transmission operates through risk and time preferences or cultural transmission in savings accumulation. Rather, the results suggest that an important mechanism is financial access. Disparities in financial development across the Habsburg border within Romania were documented as early as 1911 (Mendelski and Libman, 2014), and the evidence I present here suggests that these disparities persist today. … Additional evidence suggests that historical differences in financial access encourages people with lower financial access to substitute savings into informal assets such as animals, grain inventory, or jewelry, which have a lower rate of return than formal savings accounts. Households living in non-Habsburg regions are 25 percent more likely to save in an informal asset and saving in informal assets is associated with 27 percent lower accumulated savings.

Fascinerande forskning och resultat. Man bör inte underskatta betydelsen av finansiell infrastruktur. Det finns ibland en tendens att se finansiella marknader som på det hela taget skadliga. Visst finns det risker och problem med sådana marknader, men man får inte heller glömma de fördelar de ger för att ge grund för finansiering av produktiv verksamhet. Ytterligare en sak att ta med sig är att effekterna av vilka finansiella system som finns på plats kan bli mycket långvariga. Det talar för försiktighet när det gäller att underminera relativt välfungerande sådana.

Se även de tidigare inläggen ”Nyttan av finansiella innovationer”, ”Har handel och kapitalmarknader gett långsiktig tillväxt?” och ”Kommunismens finansiella ekonomi”.

Vad avskräcker brott?

Den klassiska rättsekonomiska modellen över kriminellt beteende studerar det som en funktion av sannolikheten att åka fast och kostnaden när man väl åker fast (dvs. straffets hårdhet). Ju högre förväntad kostnad, desto lägre brottslighet. Men är det sannolikheten att åka fast eller straffets hårdhet som betyder mest för den potentielle brottslingens beslut?

En ny studie, ”Stay or Flee? Probability versus Severity of Punishment in Hit-and-Run Accidents”, undersöker det i samband med smitningsolyckor i Italien – vilket förvisso är en speciell typ av brott (oplanerat, i de flesta fall begånget av personer som tidigare inte varit dömda för brott och med en kort tidsperiod för att fatta beslut). Forskarna finner följande:

Using Italian data for the period 1996-2016, we rely on daylight as an exogenous source of variation affecting the probability of apprehension and find that the likelihood of hit-and-run conditional on an accident taking place increases by around 20% with darkness. Relying on two legislative reforms which increased the penalties in case of hit-and-run, we find no significant effect on driver’ behavior. Our results show that criminal activities in unplanned circumstances and under intense time pressure and emotional distress are deterred more by the certainty rather than the severity of legal sanctions.

Dvs. personer som kör på andra av misstag verkar inte bli mindre benägna att smita för att straffet skärptes; det som påverkade dem var istället sannolikheten att åka fast. Det tyder på att den kriminalpolitiska debatten, i vilken ibland vissa lite förenklat verkar postulera att hårdare straff mer eller mindre automatiskt har en avskräckande effekt, mer kan behöva fundera på hur sannolikheten att åka fast kan höjas. Mer övervakning? Fler poliser? Mer engagerade medborgare, som ser och rapporterar vad som sker?

Vad händer när förmögenhetsskatten ändras?

Sverige hade förmögenhetsskatt i 60 år; den avskaffades 2007. Nu förespråkar vissa, med utgångspunkt i ökade förmögenhetsskillnader, dess återinförande. Vad skulle det ha för effekter? Det är inte helt enkelt att säga, men viss vägledning kanske ges av den nya schweiziska studien ”Behavioral Responses to Wealth Taxes: Evidence from Switzerland”, som undersöker effekten av ändringar av en redan existerande förmögenhetsskatt på den förmögenhet som redovisas:

[W]e find that a 1 percentage point drop in the wealth tax rate raises reported wealth by at least 43% after 6 years. Administrative tax records of two cantons with quasi-randomly assigned differential tax reforms suggest that 24% of the effect arise from taxpayer mobility and 20% from house price capitalization. Savings responses appear unable to explain more than a small fraction of the remainder, suggesting sizable evasion responses in this setting with no third-party reporting of financial wealth.

En aspekt som är värd att beakta i dessa resultat är att den redovisade förmögenheten inte är exogen. Höjer man en förmögenhetsskatt är det troligt att skattebasen går ner en hel del – och man kan misstänka att den går ner proportionellt mest hos de allra rikaste, som har skickliga skatteexperter att ta till. För att motverka en sådan effekt till viss del kanske registreringen av förmögenheter förbättras, vilket skulle försvåra ”kreativ skatteplanering” och skattefusk.

Vad har WTO betytt för handeln i världen?

Jag har en känsla av att World Trade Organization (WTO), liksom dess föregångare General Agreement on Tariffs and Trade (GATT), aldrig riktigt har varit särskilt populär utanför en centristisk-teknokratisk politisk gruppering, som förvisso har haft avgörande inflytande på politiken i den fria världen. Bland mer vänsterinriktade bedömare har nog WTO ofta betraktats som ett redskap för mäktiga ekonomiska intressen i den rika världen, som använder handel för att exploatera fattiga länder; medan mer högerinriktade personer, som tenderar att vara starka förespråkare av frihandel, har sett organisationen som byråkratisk och reglerande, snarare än frihetsskapande.

Men bortom den politiska diskussionen kvarstår den viktiga sakfrågan hur WTO har påverkat handeln i världen. Därvidlag är den nya studien ”On the Effects of GATT/WTO Membership on Trade: They are Positive and Large after All” högintressant:

Specifically, our estimate implies that, on average, joining GATT and/or WTO has increased international trade of GATT/WTO member countries by about 72% relative to their domestic sales. …  In particular, our results imply that GATT/WTO membership has increased trade between members by 171% and trade between member countries and non-member countries by about 88%.

Detta är stora effekter, och om man ser handel som något i huvudsak positivt ger studien onekligen starkt stöd för att WTO har fyllt en viktig funktion för världshandeln. Inte bara för medlemsländerna utan också, genom att reducera osäkerhet och öka transparensen i handel och handelspolitik, för andra länder.

Hemligt pervers

Jag lyssnar regelbundet på Savage Lovecast, i vilken Dan Savage ger råd om sex och samlevnad. Han återkommer då och då till ett fenomen som han kallar permissible secret perving (PSP). Två exempel som har berörts:

  • En skoförsäljare erfar sexuell stimulans av att se och röra skor och fötter, men han håller det hemligt och ingen, vare sig kollegor eller kunder, uppfattar vad som försiggår i hans inre.
  • En person går till en tatuerare och upplever sexuell stimulans av att bli berörd och omhändertagen av tatueraren, men tatueraren uppfattar inte attraktionen.

Som framgår av det första ordet i begreppet PSP anser Dan att detta är etiskt acceptabelt. Jag gör också det och kan erkänna att jag själv kanske kan kallas för hemligt pervers i en viss situation: i säkerhetskontroller på flygplatser. Om jag noterar en säkerhetskontrollant som jag finner attraktiv hoppas jag att maskinen indikerar något suspekt så att jag blir genomsökt. Jag gör dock inte något medvetet för att orsaka en genomsökning, då jag finner det etiskt tveksamt att ta knappa resurser i anspråk för egen njutnings skull när dessa bättre används för att lokalisera riktiga säkerhetshot. (Denna aspekt återfinns inte i de två exemplen ovan.)

Hur ser du på de hemligt perversa? Är deras beteende etiskt acceptabelt, under antagande att perversionen verkligen är och förblir en hemlighet och att det inte orsakar någon annan negativ effekt? (Man kan anse ett beteende etiskt acceptabelt men ändå ogilla det på estetisk grund, helt enkelt därför att man personligen inte tilltalas av eller t.o.m. äcklas av det beteendet rör. Här frågar jag dock enbart om den etiska bedömningen.)

Intelligens ger sofistikerad produktion

En bärande tanke i den svenska modellen för produktion och arbetsmarknad har varit att omställning ska uppmuntras, så att ekonomisk dynamik får verka och omvandla ekonomin från låg- till högproduktiv produktion. Tanken har varit att de politiska beslutade institutionerna och praxis bland arbetsmarknadens parter har förmåga att stimulera en sådan dynamisk ordning. Jag hajade därför till när jag noterade en ny studie som kopplade produktion av sofistikerade produkter till något helt annat. I studien ”Intelligence and Economic Sophistication” undersöker nämligen forskarna hur genomsnittlig IQ hänger samman med hur sofistikerade de produkter som exporteras från ett land är. Här är först en enkel plott:

Skärmklipp 2019-12-01 18.01.51.png

Som synes är relationen positiv. Vad ger regressionsresultat vid handen? Jo:

We empirically establish that collective intelligence is indeed related to a more sophisticated product space and that besides having a direct positive effect on economic growth (e.g., Weede and Kämpf 2002; Jones and Schneider 2006), intelligence has an indirect beneficial effect on a country’s growth through the country’s “knowledge”-endowment that is required to produce varied, sophisticated goods. Furthermore, we find that this indirect effect is reinforced by the presence of democratic institutions.

I den mån dessa resultat anses trovärdiga implicerar de dels att länder som eftersträvar en produktiv ekonomisk struktur stimulerar kognitiv förmåga, t.ex. genom ett högkvalitativt utbildningssystem, dels att sådana länder är meritokratiska och låter de med hög kognitiv förmåga komma till sin rätt.

Påverkar kvinnliga politiker politiken?

child-care-happy-kids.jpg

Vissa verkar mena att kön inte har någon betydelse för vilka uppfattningar en person har och vilka prioriteringar som görs. Jag har dock tidigare påvisat att kvinnlig rösträtt fick politisk betydelse. En ny studie, ”Does the Entry of a Woman into Political Office Affect Policy Choices?”, undersöker hur kvinnliga politiker påverkar den politik som förs. Resultat:

[W]e analyze whether higher female representation has substantive consequences for policy choices using the example of child care – a public good arguably valued by women. We hand-collect micro-data for 224,644 candidates running in the local council elections of 2002, 2008 and 2014 across 1,634 municipalities in the German state of Bavaria. Exploiting an open-list electoral system, we run RDD regressions centered around mixed-gender races for the last council seat that accrues to a party. We find that a female victory in a mixed-gender race accelerates the expansion of public child care provision by 40-50%. Our main strategy to explore mechanisms uses information from hand-collected minutes of 7,721 monthly council meetings. An additional woman in the council leads to more frequent discussions on child care and induces all female councilors to speak up more often.

Kön spelar politisk roll i Bayern, inte minst genom att kvinnor verkar inspirera varandra att tala och agera i politiska församlingar. Måhända gäller detta även i Sverige. Tidigare forskning (se här och här) tyder på det.

Hur påverkar globalisering social rättvisa?

Begreppet social rättvisa är omstritt – dels hur det ska förstås, dels vilken vikt man ska lägga vid det. Hayek är känd för att anse begreppet meningslöst och, i försök till tillämpning, farligt i en marknadsekonomi – han valde t.ex. The Mirage of Social Justice som underrubrik till andra delen av sin trilogi Law, Legislation and Liberty. Bl.a. skriver han:

The commitment to “social justice” has, in fact, become the chief outlet for moral emotion, the distinguishing attribute of the good man, and the recognized sign of the possession of a moral conscience. … But the near-universal acceptance of a belief does not prove that it is valid or even meaningful any more than the general belief in witches or ghosts proved the validity of those concepts. What we have to deal with in the case of “social justice” is simply a quasi-religious superstition of the kind which we should respectfully leave in peace so long as it merely makes those happy who hold it, but which we must fight when it becomes the pretext of coercing other men. And the prevailing belief in “social justice” is at its present probably the gravest threat to most other values of a free civilization.

Ord och inga visor. Men de flesta i vår politiska diskurs verkar icke desto mindre anse begreppet användbart och dessutom tilltalande.

Om man nu gör det är det intressant att försöka utröna vad som påverkar graden av social rättvisa. I studien ”Globalization and Social Justice in OECD Countries” undersöks hur globaliseringen är relaterad till social rättvisa inom OECD. Som mått på social rättvisa används ett index som Bertelsmann Stiftung har tagit fram och som består av dessa delar:

The social justice indicator is based on five sub-indicators: poverty prevention, equitable access to education, labor market inclusiveness, social cohesion and equality, and intergenerational justice.

När forskarna relaterar detta mått till globalisering finner de följande:

The results show that countries that experienced rapid globalization enjoy social justice. The results are important because advocates of the dark side of globalization propagate the view that globalization reduces social justice. It is conceivable that globalization enhances social justice because voters demand more active governments when globalization is proceeding rapidly. The relationship between globalization and social justice is pronounced for poverty prevention, social cohesion and equality, and intergenerational justice, and thus supports the compensation hypothesis. Globalization, however, was not associated with the indicators on equitable access to education and labor market inclusiveness. These findings are plausible because the equitable access to education indicator is based on future-oriented measures and election-motivated governments are more concerned about the present than the future. Governments also do not directly influence market outcomes on which the labor market inclusiveness indicator is based.

Dessa regressionsbaserade resultat är i linje med dessa enkla plottar:

Skärmklipp 2019-12-01 17.30.34

Det verkar alltså som om globalisering är positivt relaterad till tre av de fem delarna av indexet och inte alls till två av dem; men i inget fall kan en negativ relation identifieras. Ett resultat som kan jämföras med andra studier som har undersökt sambandet mellan globalisering och fattigdom, barns hälsa, tolerans, livslängd och inkomstjämlikhet.

Blir väljare trötta av folkomröstningar?

Inställningen till folkomröstningar varierar. Man kan kanske ana en ökad avoghet mot denna typ av direktdemokrati efter Brexit, med de låsningar och slitningar den folkomröstningen har gett upphov till. Det land som har flest folkomröstningar torde vara Schweiz. En ny studie, ”Overstrained Citizens? The Number of Ballot Propositions and the Quality of the Decision Process in Direct Democracy”, undersöker hur väljarna reagerar på att få ta ställning i politiska frågor på detta sätt:

Using three comprehensive data sets from Switzerland with over 3,500 propositions, we exploit variation in the number of federal and cantonal propositions. Voters know the most about the content of federal propositions when they are exclusively presented and less with a high number of concurrent cantonal propositions on the ballot. Across other outcomes we find no consistent indications that – for the observed variation in the exposure to popular votes – a high number of propositions impedes the quality of decision making in Swiss federal direct democracy. In the medium to longer term, more federal propositions on the ballot rather relate to higher perceived political influence and satisfaction with democracy.

Åtminstone i den schweiziska politiska kulturen verkar (federala) folkomröstningar alltså i huvudsak ses som ett positivt inslag av många väljare, och dessa väljare verkar inte bli mindre kunniga om de politiska sakfrågorna av fler omröstningar. Dessa verkar rentav lyckobringande. Kan detta ses som skäl att uppvärdera folkomröstningar (trots Brexit och svenska erfarenheter)?

Hur kan kvinnors minskade inkomst efter barnafödande motverkas?

Det är välkänt att kvinnors inkomstutveckling påverkas negativt av barnafödande. En studie med danska data finner t.ex. att barnafödande skapar ett gap på lång sikt mellan kvinnors och mäns inkomster på 20%. Hur ska detta kunna motverkas? Det är en av de saker som undersöks i den nya studien ”What Causes the Child Penalty? Evidence from Same Sex Couples and Policy Reforms”, som använder norska data. Forskarna finner följande:

[W]e provide causal estimates on the impact of two family policies aimed at reducing the relative child penalty: paternity leave and subsidized early child care. Our precise and robust regression discontinuity results show no significant impact of paternity leave use on the relative child penalty. Early subsidized care seems to have more promise as a policy tool for affecting child penalties, as we find a 25% reduction in child penalties per year of child care use from a large Norwegian reform that expanded access to child care.

En fråga i svensk kontext är möjligen om mer verkligen kan göras med subventioner av tidig barnomsorg, eftersom subventionerna redan är betydande.