Ökad acceptans av homosexualitet

OECD rapporterar hur synen på homosexualitet ser ut i olika länder och hur den har förändrats:

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.

Blott tre länder har erfarit minskad acceptans: Grekland, Tjeckien och Italien.

Angående den fråga som har ställts och vars genomsnittliga värde återges i figuren ovan:

Acceptance of homosexuality is measured on a scale from 1 to 10, where 1 means that homosexuality is never justifiable and 10 means that it is always justifiable.

Vi tror vi har men har inte fri vilja

Bildresultat för your mouth says determinism

En av mina favoritfilosofer Galen Strawson ger dock kvinnan rätt i det hon verkar ha sagt (men påpekar också att mannens hållning, en tro på fri vilja, i regel inte kan undvikas):

Han utvecklar denna syn i den utmärkta essän ”Luck Swallows Everything”, som också återges i hans senaste bok, Things That Bother Me: Death, Freedom, the Self, Etc.

Människor som värdesätter oberoende snarare än lydnad ger välstånd

Den kultur som präglar ett land eller region sätter också ekonomiska avtryck. Tidigare har det t.ex. visats att individualistiska kulturer ger högre välstånd än kollektivistiska. och att social tillit gynnar ekonomisk tillväxt.

En ny studie, ”The Influence of the Cultural Values Independence and Obedience on Regional Incomes: Econometric Evidence”, finner liknande resultat i en studie på regional nivå för en annan kulturell faktor, nämligen oberoende. Regioner där kulturen är sådan att människor uppskattar oberoende snarare än lydnad har högre välstånd:

Employing sub‐national panel data for 1,204 regions from 1980 to 2010, we show that regional appreciation of the cultural value Independence has a positive and statistically significant association with regional per capita income, whereas the value Obedience exerts a negative effect.

Om välståndsökningar eftersträvas tycks det alltså som om man bör sträva efter att stimulera och bevara kulturer där människor är individualistiska, där de litar på varandra och där de värderar oberoende. Det handlar inte bara om ekonomisk politik eller formella institutioner.

Den svenska sexköpslagen har ökat våldet mot kvinnor

Den svenska sexköpslagen gör det straffbart att köpa sexuella tjänster, men inte att sälja dem. Ett av målen är att minska prostitutionens omfattning, vilket verkar ha blivit fallet. Men en ny studie, ”Prostitution and Violence: Empirical Evidence from Sweden” av Maria Perrotta Berlin, Giovanni Immordino, Francesco Russo och Giancarlo Spagnolo, undersöker en annan möjlig effekt av denna lag, nämligen hur våld mot kvinnor har påverkats. De finner följande:

The increase in violence we measure in connection to the 1999 prostitution law is taking place indoor and perpetrated by acquaintances. At the same time, in treated counties, where we observe more convictions for violent crimes against women, we observe fewer men convicted for buying sex. Therefore, the increase in violence we observe is likely not to take place in the context of the sex market; instead it indicates increased violence against non-prostitutes from frustrated former customers, a possible negative externality of criminalizing prostitution. All in all, our evidence from Sweden suggests therefore that intimate partner violence and violence on women in general has increased as a consequence of the Nordic Model.

Dvs. resultaten tyder på att sexköpslagen har ökat frustrationen hos män som har fått det svårare att köpa sex, så att de i ökad grad misshandlar kvinnor i hemmiljö. En oavsedd konsekvens som det tycks mig viktig för politiker att beakta när denna lag utvärderas och medan lagen finns och tillämpas.

Vänstermänniskor vill omfördela mer när fusk är en möjlig förklaring till ojämlikhet

Tidigare forskning, t.ex. av Christina Fong och av Johanna Möllerström m.fl., har klarlagt att människors inställning till omfördelning i hög grad påverkas av uppfattningar om och inställningar till hur ojämlikhet har uppkommit. Människor som ser höga inkomster och förmögenheter som ett resultat av tur eller andra faktorer bortom individuell ansträngning är mer positiva till omfördelning.

Nu visar en ny studie, ”Suspicious Success: Cheating, Inequality Acceptance and Political Preferences” (preliminär gratisversion här), att en möjlighet till fusk som förklaring till ojämlikhet får vissa (de som står till vänster) men inte andra (de som står till höger) att genomdriva omfördelning. Då studien är utförd i Tyskland definieras vänstermänniskor som de som angav att de skulle rösta på Socialdemokraterna, De gröna, Die Linke eller Piratpartiet om det vore federalt val kommande söndag; övriga kategoriseras som högermänniskor. Resultatet:

Using a laboratory experiment, I exogenously vary cheating opportunities for stakeholders who work on a real effort task and earn money according to their self-reported performances. An impartial spectator is able to redistribute the earnings between the stakeholders, although it is not possible to detect cheating. I find that the opportunity to cheat leads to different views on whether to accept inequality. Left-wing spectators substantially reduce inequality when cheating is possible, while the treatment has no significant effect on choices of right-wing spectators.

Vad kan förklara att vänstermänniskor vill omfördela när ojämlikhet kan ha uppstått pga. fusk men att högermänniskor inte vill det?

There are essentially three different explanations for the polarization in redistributive preferences between the two political camps. (i) Right-wing spectators might believe to a lesser extent that stakeholders are cheating than left-wingers. (ii) Right-wing spectators’ norms about cheating differ from those of left-wing supporters: They find it more acceptable to cheat when possible. (iii) Right-wingers prefer not to redistribute due to potential cheating if they do not know whether a stakeholder indeed cheated, although they know that misreporting is prevalent. In order to distinguish between these three explanations, I examine beliefs and norms about cheating and find no differences between left-wingers and right-wingers. Therefore, the political divide in how to deal with unequal outcomes that might arise from dishonest behavior seems to reflect different preferences.

Som jag förstår resultaten innebär de alltså att vänstermänniskor vill ”fälla snarare än fria” och att högermänniskor vill ”fria snarare än fälla” när det råder genuin osäkerhet om fusk faktiskt förklarar stora inkomstskillnader. Detta är i linje med att de förra torde vara mer bekymrade än de senare över konsekvenser av ojämlikhet, oavsett hur den har uppkommit.

En annan reflexion: I en tid när många tycks mena att den klassiska höger-vänster-skalan är förlegad förefaller denna studie indikera att den alltjämt äger ett inte oansenligt förklaringsvärde till viktiga politiska hållningar.

Är abortmotstånd typiskt för högern?

Det har tydligen varit bråk mellan Ben Shapiro, en amerikansk debattör på högerkanten, och Andrew Neil, en brittisk journalist, pga. en kritisk fråga rörande Shapiros abortmotstånd. Shapiro kallade i samband med det Neil för ”lefty”. Be that as it may.

Det jag vill lyfta fram här är ett intressant diagram som Sophie Hill tog fram efter Shapiros sammankoppling mellan abortmotstånd och att identifiera sig som höger:

Som synes är variationen mycket stor mellan olika länder. Shapiro verkar ha rätt i den meningen att korrelationen mellan abortmotstånd och att identifiera sig som höger i många länder, särskilt i USA, är positiv. Men det finns också rätt många länder där korrelationen är nära noll och där den är negativ. I Sverige är den t.ex. ungefär noll: Det finns inget samband mellan var man placerar sig på höger-vänster-skalan och ett starkt abortmotstånd. Sverige har dessutom lägst andel totalt sett av länderna i diagrammet som aldrig anser att aborter kan rättfärdigas. Resultatet förvånar mig lite – jag trodde nog att högermänniskor skulle dominera bland de ca 5% som är starka abortmotståndare.

Själv brukar jag ange mig vara en 9:a på höger-vänsterskalan (där 10 är längst till höger) – och jag är snarast Singerian i bioetiska frågor, så jag välkomnar påpekandet att höger inte med automatik betyder att man har en starkt konservativ bioetisk syn.