Historiska rötter för EU-stöd

Stödet för EU varierar en hel del runtom i Europa. I den dagspolitiska debatten, i synnerhet i flyktigt rapporterande medier, får man lätt intryck av att denna typ av attityd bestäms av tillfälliga och framförallt aktuella händelser. Man kan dock tänka sig att det finns mer djupt liggande historiska förklaringar till varierande stöd för EU. Den saken undersöks i den nya studien ”Overcoming History through International Organizations: Historical Roots of EU Support and Euroscepticism”. Den idé som testas är att i regioner som har utsatts för negativ behandling av nationalstater genom historien är stödet för internationella organisationer, som EU, större, då den internationella organisationen ses som en garant för att övergrepp inte sker framöver.

Resultat:

I use the historically homogeneous regions of Alsace and Lorraine in France as a natural experiment. A municipal level geographical regression discontinuity design documents that more negative exposure led to persistently higher EU support in three important referenda and less success of Eurosceptic parties in parliamentary elections. This effect is not driven by linguistic differences, migration, socioeconomic factors or public good provision, but linked to a stronger European identity. This stronger identity is neither explained by perceived economic benefits, nor comes at the expense of a weaker national or regional identity.

Det är högst intressant att attityder av detta slag har djupare rötter än vad som normalt verkar antas vara fallet. Samtidigt kanske resultatet inte stämmer överallt – jag har t.ex. fått höra av många tjecker att deras EU-skepticism har att göra med att de genom historien har behandlats illa av främmande makter och med att de upplever att EU också vill styra och ställa och lägga sig i (likt Österrike-Ungern och Sovjetunionen).

Värdet av flexibla arbetstider

Bildresultat för uber

Det finns en tendens att utvärdera arbete utifrån den inkomst som erhålles. Givetvis är pengar viktiga, men det finns många andra aspekter av arbete som kan värderas (positivt eller negativt) av individen. En sådan faktor kan vara flexibla arbetstider. En ny studie, ”The Value of Flexible Work: Evidence from Uber Drivers (preliminär gratisversion här) undersöker om det påverkar hur Uber-förare upplever sitt arbete:

Measuring time variation in drivers’ reservation wages allows us to estimate the surplus and labor supply implications of Uber relative to alternative, less-flexible work arrangements. Despite other drawbacks to the Uber arrangement, we estimate that Uber drivers earn more than twice the surplus they would in less-flexible arrangements.

Jag har ett intryck av att även egenföretagare i viss mån motiveras av att kunna lägga upp sitt arbete som de själva vill, vilket är lättare i egen verksamhet än i anställning. Ytterligare en anledning att möjliggöra andra former av arbete än det traditonella lönearbetet, särskilt som teknologisk utveckling ger nya möjligheter.

Homosexualitet är lösningen

Beakta två problem: att fler barn försämrar klimatproblemet och att det i många länder finns ett överskott av unga män, vilket kan leda till social oro, sexuella övergrepp och annan kriminalitet. Det märkliga är att få verkar ha uppmärksammat att det finns ett alexanderhugg: homosexualitet!

Om fler väljer att ha sexuellt umgänge med personer av samma kön torde antalet nya barn bli färre. Förvisso skaffar många homosexuella barn de också, men i genomsnitt betydligt färre. Och om de män som inte hittar kvinnor istället väljer att ha sexuellt umgänge med andra män kan deras frustrationer dämpas, med lägre förekomst av sociala problem. De som redan återfinns i den homosexuella skaran kan dessutom tänkas bli glada av att få fler att umgås med.

Nu kanske någon invänder att det inte riktigt är så enkelt, ty man väljer inte sin sexuella läggning. Är man heterosexuell vill man inte ha sex med någon av samma kön. Men ska man ge upp så lätt? Jag har hört talas om att det finns terapi som förmår göra under på detta område. Med tanke på de viktiga värden som står på spel kan sådan verksamhet behöva vårt stöd. En variant av denna terapi kanske kan fungera, med en kvinnlig terapeut?

I den mån detta fallerar kanske åtminstone homosexualitet kan uppgraderas i den sexuella hierarkin, med större social (och legal och ekonomisk) uppskattning av homosexuella?

Är kvinnliga ledare mer eller mindre krigiska?

Bildresultat för queen victoria

Ibland hajar man till när man ser en titel på en artikel – som när jag häromdagen såg titeln ”Queens”! Det visade sig att studien handlar om huruvida länder med kvinnliga politiska ledare under hundratals år av europeisk historia hamnar mer eller mindre i konflikt med andra länder, jämfört med länder ledda av män. Forskarna skriver om sin studie:

To conduct our analysis, we construct a new panel dataset which tracks the genealogy and conflict participation of European polities during every year between 1480 to 1913. Our primary sample covers 193 reigns in 18 polities, with queens ruling in 18% of these reigns. We include polity fixed effects, holding constant time invariant features of a polity that affect conflict, and exploit variation over time in the gender of the ruler. Using the first born male and sister instruments, we find that polities ruled by queens were 39 percentage points more likely to engage in a war in a given year, compared to polities ruled by kings. These estimates are economically important, when compared to mean war participation of 30 percentage points over this period.

Det tycks alltså som att drottningar har haft en betydligt starkare tendens att hamna i krig än kungar! Detta resultat förvånade mig.

Varför flagga för Gustav II Adolf?

Bildresultat för gustav adolf

Som läsare av denna blogg torde känna till är jag allmänt skeptisk till flaggor. Detsamma gäller flaggdagar. Jag finner det osmakligt att genom symbolism av detta slag förstärka kollektivistiska känslor, särskilt när det handlar om att ”hedra” på myter baserade händelser (religiösa helgdagar), nationalistiska stämningar (nationaldagen) eller socialistiska strävanden (1 maj). Men den dag jag nog finner allra mest frånstötande att flagga på är Gustav Adolf-dagen. Varför ska Sverige ”hedra” minnet av en man som orsakade lidande och död i Europa? Jag finner det förfärligt – och skulle inte heller äta en bakelse med denne mans nuna på denna dag.