Varför tror människor att brottsligheten ökar?

Följande gäller i USA:

As crime rates have dropped for the past decade, the public belief in worsening crime has steadily grown.

Jag får intryck av att samma sak gäller i Sverige: de flesta verkar tro att brottsligheten tilltar hela tiden. Hur kan en sådan missuppfattning förklaras?

Part of the reason for this divergence is what sociologists call pessimistic bias: the unshakable conviction that things are not just worse than they are, but also worse than they used to be. Humans appear to have a hard-wired tendency to compare contemporary life with largely fictitious good old days, in which all schools were top-notch, politicians had integrity, children behaved, and crime was nil. … Researchers also argue that this pessimistic bias can be exacerbated by certain modern factors. The news media come in for a share of the blame, eagerly meeting a consumer demand for gore and tragedy, while spending nowhere near as much energy explaining the reassuring but dry facts in the background.

Kanske påverkas många av tv-program som fokuserar på brott (CSI, Efterlyst, Kojak), vilket förstärker deras inneboende pessimism. En motvikt borde kunna erbjudas av politiker, som skulle kunna berömma sig av fallande brottsfrekvens och framföra fakta härom offentligt. Varför hör vi så sällan politiker tala om fallande brottslighet och dem så ofta tala om hårdare straff? Kan det bero på att de bedömer det som hopplöst att attrahera väljare med positiva berättelser om färre brott? Är människors pessimism bias på detta område alltför stark?

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Frank får mothugg om progressiv beskattning

Robert Frank argumenterar i NYT för progressiv beskattning för att dämpa det problem han upplever finns med höga inkomster: de utgör (eller möjliggör) statussignaler som gör personer med lägre inkomster olyckliga. David Friedman påpekar bl.a. denna svaghet i argumentationen:

But there are also negative externalities from low incomes and positive externalities from high incomes. Consider again the case of medicine. The cost of drugs is in large part the fixed cost of developing them. The more rich people there are who can afford cutting edge drugs, the lower their per unit cost and the wider the range of drugs available. Similarly for cutting edge surgical procedures and any other good where a substantial part of what is being produced is information. There is no reason in economic theory, and you offer no reason, to think that the net externalities run in the direction your argument requires—that making one person richer on net lowers the welfare of others. For all we know it raises it—in which case the consistent application of your arguments would require you to support redistribution from poor to rich.

Detta är i linje med argument som att det kan vara bra med statusjakt om den får dem som driver den ekonomiska utvecklingen att anstränga sig mer och om den leder till lyxkonsumtion som utgör ett första steg i spridandet av förbättrade produkter till det stora flertalet. I vilket fall torde det vara svårt att ta bort statusjakt genom beskattning. Tar den sig inte uttryck på ett sätt, tar den sig sannolikt uttryck på ett annat sätt. Kanske går det inte att få bort statusjakt ens om man skulle vilja utan att ta bort möjligheten till social rörlighet. Slutligen finns det tecken på att de relativa konsumtionseffekter som Frank utgår ifrån inte är så entydigt förekommande som han vill göra gällande. Jag känner mig inte övertygad av Franks argumentation.

Andra påverkar miljövänligheten

Vad bestämmer människors miljövänlighet? En ny studie, ”Environmental and Pro-Social Norms: Evidence on Littering”, publicerad i The B.E. Journal of Economic Analysis & Policy” (preliminär gratisversion här), finner att miljovänlighet inte bestäms i ett vakuum utan att den påverkas av förväntningar om andra människors beteende:

This paper investigates whether perceived environmental cooperation by the public is an important determinant of explaining environmental morale and environmental preferences of individuals. Our hypothesis is that an individual’s behavior is likely to be influenced by their perception of the behavior of other citizens. For example, if an individual believes that throwing litter in a public place is common, then the environmental morale or preference of the individual decreases. Alternatively, if an individual believes others to be compliant, then the environmental morale/preference increases. Using recent EVS data for Western and Eastern European countries, we find strong empirical support for the hypothesis. The results remain robust using 11 different specifications and after dealing with potential causality issues.

Dvs. om man tror att andra inte skräpar ner är man själv mindre benägen att skräpa ner och mer benägen att ge pengar till miljövänliga ändamål. Om man vill stimulera miljövänlighet kan det vara viktigt att satsa pengar på att sätta upp papperskorgar och att samla upp det skräp människor slänger, så att folk inte tror att andra skräpar ner.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Hur ska marknadsmisslyckanden motverkas?

När ett marknadsmisslyckande identifieras brukar den regelmässiga reaktionen vara att förespråka någon typ av politisk åtgärd för att rätta till situationen. Professor Bryan Caplan har ett annat förslag när det gäller ett marknadsmisslyckande på arbetsmarknaden:

Is labor market rigidity a market failure? I’m afraid so. But strangely enough, this market failure is largely caused by anti-market bias! The main reason workers hate wage cuts is that they imagine that wage-cutting employers are satanically ”unfair.” If workers saw wage cuts for what they are – a full-employment mechanism – they’d sing a different tune. While they wouldn’t be happy to see their wages cut, they’d grudgingly accept that a little wage variability is a fair price to pay for near-total employment security. Once this economically enlightened perspective took hold, employers would eagerly cater to it – and the market failure would largely go away.

Med andra ord är marknadsmisslyckandet ett resultat av okunskap, och botemedlet torde bestå av att sprida mer kunskap om hur marknadsekonomin fungerar (eller kan fungera). Detta låter bra, men jag är något mer pessimistisk, av två skäl.

För det första tror jag knappast att denna kunskap går att förmedla till breda lager av anställda (de präglas säkerligen av andra typer av bias, vilket gör dem ovilliga eller oförmögna att ta till sig nationalekonomisk kunskap). För det andra undrar jag om det enbart handlar om ett kunskapsproblem och om situationen inte har drag av ett socialt dilemma. I så fall räcker nog inte mer kunskap, ens om den kunde förmedlas. Ty är man insider på arbetsmarknaden hoppas man nog att man själv inte blir avskedad utan att det drabbar andra, varför man vill ha kvar sin höga lön.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Att titta på lättklädda flickor

Människor vill uppfatta sig själva, och vill att andra ska uppfatta dem, på ett visst sätt. Därför finns en tendens att försöka rättfärdiga beteenden som kan anses tvivelaktiga. Detta beläggs i den nya experimentella studien ”‘I Read Playboy for the Articles’: Justifying and Rationalizing Questionable Preferences”. Forskarna bad manliga studenter att välja mellan två sporttidningar. Mind Hacks sammanfattar resultaten:

One had more articles, but the other featured more sports. When a participant was asked to rate a magazine, one of two magazines happened to be a special swimsuit issue, featuring beautiful women in bikinis. When the swimsuit issue was the magazine with more articles, the guys said they valued having more articles to read and chose that one. When the bikini babes appeared in the publication with more sports, they said wider coverage was more important and chose that issue. This, as it turns out, is a common pattern in studies of this kind, and crucially, participants are usually completely unaware that they are post-justifying their choices.

Finns det fördelar med denna typ av (ofta omedveten) lögn? Forskarna skriver:

First, from a strictly utilitarian point of view, it enables an individual to engage in self-serving behavior without incurring psychological costs. Second, preserving a sense of one’s morality despite evidence to the contrary allows individuals not just to see themselves as good, but as better and more moral than others (Chambers & Windschitl, 2004; Codol, 1975; Epley & Dunning, 2000). Individuals who deceive themselves in these ways may be happier than others – normal psychology is characterized by people seeing themselves as “above-average,” while depression is linked to realism (Dunning & Storey, 1991). Thus rationalization and justification can involve a tradeoff between the truth – people admitting the real reasons for their questionable behavior – and their well-being – denying those reasons leads them to be happier. We would suggest that while the benefits may outweigh the costs for an individual, those costs are likely assumed by that person’s peers: We would likely not want to be the partner, roommate, or subordinate of a person comfortable sacrificing truth for personal happiness.

Håller du med forskarna på slutet? Är sanning viktigare än välmående? Man kan också ställa frågor till dessa peers: ”Om en person i din närhet känner behov av att ljuga om sina förehavanden för att framstå i god dager inför dig, säger det något om dina värderingar och hur du framför dem? Bör du kanske mjuka upp dem? Är det du som ska sluta fördöma någon som tittar på flickor i bikini?”

Visa vem du är genom alkohol

Bör man dricka alkohol i socialt umgänge med viktiga personer, t.ex. potentiella arbetsgivare? Det förefaller oklokt, men enligt den nya uppsatsen ”In Vino Veritas: The Economics of Drinking” kan det vara klokt:

It is argued that drug consumption, most commonly alcohol drinking, can be a technology to give up some control over one’s actions and words. It can be employed by trustworthy players to reveal their type. Similarly alcohol can function as a “social lubricant” and faciliate type revelation in conversations. … There is a tradeoff between the efficiency gains due to the signaling effect and the loss of productivity associated with intoxication.

Dvs. om du vågar dricka med viktiga personer signalerar du en villighet att blotta ditt inre, vilket i regel ses som en god kvalitet av människor som försöker bilda sig en uppfattning om dig. Som forskaren uttrycker det: ”drinking reduces the standard deviation of the noisy signal [about personality type]”. Men det gäller att dricka med viss måtta och i rätt socialt sammanhang.

Död av ätstörningar

Melissa Avrin dog förra året till följd av ätstörningar, 19 år gammal. I en rörande artikel i New York Times beskriver hennes bror en incident där hon letade efter mat:

Once, he explains, in the middle of a bitterly cold night, he looked out the window and saw Melissa on the curb, going through the garbage. ”I went outside and I yelled her name,” he recounts in the interview, his voice breaking. ”Just the way she looked back at me — it was so empty, vacant. It was a deer in the headlights, but that doesn’t even explain it.”

Enligt ”Psychological Treatment of Eating Disorders”, publicerad i American Psychologist, gäller följande:

Significant progress has been achieved in the development and evaluation of evidence-based psychological treatments for eating disorders over the past 25 years. Cognitive behavioral therapy is currently the treatment of choice for bulimia nervosa and binge-eating disorder, and existing evidence supports the use of a specific form of family therapy for adolescents with anorexia nervosa. Important challenges remain. Even the most effective interventions for bulimia nervosa and binge-eating disorder fail to help a substantial number of patients.

Mer forskning om hur man bistår personer med denna problematik förefaller alltså viktig. (Det finns en International Journal of Eating Disorders.)

Risken att straffa oskyldiga

Vad finns det för skäl att vara mot dödsstraff? Jag angav ett sådant — avsaknad av bevis för en avskräckande effekt — i ett tidigare inläggNicke tar upp ett annat skäl i en kommentar:

För mig är en annan anledning helt dominerande till att jag är emot dödsstraff – man kan aldrig garantera att inte oskyldiga blir dömda och dödade. Om man låser in en oskyldig så kan vederbörande bli frisläppt och kompenserad ifall friande bevis dyker upp – en död människa får inte tillbaka livet dock.

Är inte ett problem med detta argument att en död person inte kan uppleva det som negativt att ha dödats som oskyldig? Det är förvisso sant att en sådan person inte kan kompenseras för en dom på felaktiga grunder, men spelar det någon roll? Personen är ju död och kan inte reagera negativt på att inte få kompensation.

Kan man tänka sig modifierade varianter av argumentet, som är mer övertygande? Tre möjligheter:

  1. Den oskyldigt dödsdömde får uppleva mycket lidande före dödens inträde, vilket talar mot dödsstraff. (Möjliga motargument: Även oskyldigt dömda till långa fängelsestraff får uppleva mycket lidande, talar det emot långa fängelsestraff? Även skyldigt dömda får uppleva mycket lidande före dödens inträde, talar det emot dödsstraff även för dem?)
  2. Den oskyldigt dödsdömdes anhöriga får uppleva mycket lidande, vilket talar mot dödsstraff. (Möjliga motargument: Även anhöriga till oskyldigt dömda till långa fängelsestraff får uppleva mycket lidande, talar det emot långa fängelsestraff? Även anhöriga till skyldigt dömda får uppleva mycket lidande, talar det emot straff i allmänhet? Kan man inte kompensera anhöriga till oskyldigt dödade?)
  3. Allmänheten i stort kan bli allvarligt oroad och olycklig av en ordning där man kan dödas som oskyldig, vilket talar mot dödsstraff. (Möjliga motargument: Oroar sig allmänheten i stort verkligen på detta sätt? Oroar den sig inte för att bli oskyldigt dömd till långa fängelsestraff i lika hög grad? Talar det senare i så fall mot långa fängelsestraff?)

Jag vidhåller att det centrala argumentet mot dödsstraff rör avsaknaden av bevis för att det har avskräckande effekt.

Svagt argument mot dödsstraff

Justin E. H. Smith, i en debatt med Gerald Dworkin:

For me, one of the strongest arguments against CP [capital punishment] has not to do with what it does to the criminal who is punished, but what it does to those involved in the application of the punishment.

Detta argument kan tolkas på två sätt:

  1. De som avrättar ser dödande som en normal rutinuppgift, vilket är en attityd som sprids till andra människor och områden och leder till mer dödande. Därför bör dödsstraffet avskaffas.
  2. De som avrättar mår dåligt av sitt arbete, och av omsorg om dem bör dödsstraffet avskaffas.

Vad gäller den första tolkningen har jag inte empirisk kunskap om huruvida prediktionen om attityd- och beteendeförändringar stämmer. Jag betvivlar starkt att den gör det — frågan är dels varför dödande skulle accepteras av andra personer och i andra sammanhang bara för att vissa utför dödande av dömda brottslingar och dels varför den aggregerade effekten skulle vara märkbar, då antalet som utför sådant dödande är få. Men även om prediktionen skulle stämma är det inte självklart att det talar till dödsstraffets nackdel: det beror på vilken typ av dödande vi talar om. Om det t.ex. rör sig om ett möjliggörande av abort eller eutanasi kan effekten ses som positiv.

Vad gäller den andra tolkningen har jag heller inte där empirisk kunskap om huruvida prediktionen om avrättarnas försämrade välmående stämmer. Jag betvivlar starkt att den gör det. Det kan t.ex. vara så att vissa personer anser att dödsstraffet är befogat och att de utför en god handling genom att administrera detta straff. Det finns inget skäl att tro att de mår dåligt av sitt jobb.* Rent allmänt anser jag vuxna människor kapabla att själva bedöma om de önskar utföra en viss arbetsuppgift, och om de mår dåligt står det dem fritt att byta jobb. Man kan också tänka sig att erbjuda psykologisk expertis som stöd i fall av negativa reaktioner, vilket kan lindra eller eliminera problemet.

Själv motsätter jag mig dödsstraffet, men inte av det skäl Smith anför utan därför att det inte finns klara belägg för att det avskräcker allvarliga brott: se ”Det ineffektiva dödsstraffet” och ”Avskräcker dödsstraffet?”.

________________

*Jag har också mött ett snarlikt argument i debatter om eutanasi. Där är tanken att det är förkastligt att erbjuda någon läkare alls möjligheten att bistå en svårt sjuk patient som önskar dö, eftersom alla läkare kommer att må dåligt av en sådan sak. Men undersökningar visar att en relativt stor minoritet av läkare välkomnar dödshjälp, och om någon av dem som ser det som en god handling vill bistå, anser jag att de ska få göra det, med en förväntan om att detta inte kommer att inverka menligt på hur de mår. Lite statistik:
– En tredjedel av svenska läkare stödjer ett tillåtande av dödshjälp. (Ref.)
– Drygt en tredjedel av franska onkologer stödjer eutanasi som i Nederländerna. (Ref.)
– Mellan 11 och 27 procent av indiska och pakistanska läkare finner eutanasi acceptabel (dock små samples). (Ref.)
– 31 procent av läkare i England och Wales kan tänka sig att medverka till självvalt livsslut. (Ref.)
– En studie i Schweiz antyder att skillnader i inställning föreligger mellan onkologer, palliativa specialister och medicinstuderande. (Ref.)
– 22 procent av amerikanska onkologer stödjer läkarassisterat självmord. (Ref.)
– 36 procent av amerikanska läkare kan tänka sig att medverka till assisterat självmord (om det blir lagligt) och 24 procent till aktiv dödshjälp. (Ref.)

Den olycklige pendlaren

Betänk detta när du beslutar dig för var du ska bosätta dig:

According to the calculations of Frey and Stutzer, a person with a one-hour commute has to earn 40 percent more money to be as satisfied with life as someone who walks to the office. Another study, led by Daniel Kahneman and the economist Alan Krueger, surveyed nine hundred working women in Texas and found that commuting was, by far, the least pleasurable part of their day.

Pendling verkar alltså sänka lyckan. Eller är det så att människor som av andra anledningar är olyckliga pendlar i högre grad?

Oskyldiga straffas ibland

En viktig mekanism för att disciplinera företag i en marknadsekonomi är kunders möjligheter att straffa genom att flytta sina förehavanden till andra företag. När Skandiaskandalen fick uppmärksamhet i media drabbades företaget hårt av en förtroendekris, som fick många kunder att byta försäkringsbolag. Nu visar en ny studie, ” Undeserved Loss: The Spread of Legitimacy Loss to Innocent Organizations in Response to Reported Corporate Deviance”, publicerad i Administrative Science Quarterly, som undersöker förändringar i placeringen av medel i PPM-systemet, att inte bara Skandia drabbades:

When managers of the insurance firm Skandia were accused of self-dealing, the mutual fund subsidiaries of other insurance and pension firms lost business. Negative audience reactions were limited to the periods of high media attention to the scandal and were directed most strongly to organizations that shared the insurer organizational form with Skandia. But there was also withdrawal of funds from subsidiaries of firms of similar size. Also, because the Skandia scandal involved real estate dealings, other firms with real estate holdings experienced withdrawals from their mutual fund subsidiaries. Because the value of mutual funds is based on the underlying securities and is independent of the management firms’s stocks, these investors’ movements would be difficult to justify by a concern for future returns, and in fact, there was no evidence of lower returns in the fund managers that saw outflows of investors. The scandals did not cause losses to all mutual fund providers. Consistent with a contagious loss of legitimacy, individuals moved toward the organizations that were the furthest removed from the “guilty,” so net investment moved from mutual fund families operated by subsidiaries of Swedish insurance firms to independently operated fund families and fund families operated by subsidiaries of foreign firms.

En tanke som slog mig är att denna effekt kanske minskar disciplineringen, eftersom det företag som fuskar inte bara drabbas för egen del: konkurrenter drabbas också. På så sätt blir effekten mindre allvarlig, relativt sett, för det fuskande företaget, jämfört med en situation där bara just det företaget hade straffats.

Välgörenhet när andra observerar

Varför hjälper vissa människor andra? Kanske för att få högre social status. Den nya studien ”Altruism towards Strangers in Need: Costly Signaling in an Industrial Society”, publicerad i Evolution and Human Behavior, finner:

On behalf of a charitable organization, 186 students enrolled in 16 different courses were asked to offer support to unfamiliar persons in need. In accordance with our predictions, the results show that significantly more subjects are willing to give assistance if they make charity offers in the presence of their group members than when the offers are made in secret. … [T]he likelihood of charity service was strongly influenced by the expected cost of altruistic behavior. Publicly demonstrated altruistic intentions yielded long-term benefits: Subjects who were willing to participate in a particular charity activity gained significantly higher sociometry scores (as a sign of social recognition) than did others.

Något för välgörenhetsorganisationer att tänka på. De kan fundera på att i ökad grad erbjuda människor möjligheter att ge eller bistå på ett offentligt sätt.

Se även inlägget ”Varför ge till välgörande ändamål?”.

Varning om död kan vara kontraproduktiv

Om man vill minska rökningens omfattning kan information om rökningens skadeverkningar vara en väg framåt. Emellertid visar en ny studie, ”When the Death Makes You Smoke”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology, att det inte är självklart att de allra starkaste varningarna har avsedd effekt:

One of the principal vehicles for informing tobacco consumers about the risks of smoking is the warning message on each cigarette package. Based on terror management theory, the present study investigates the impact of mortality-salient warnings on cigarette packages compared to warnings with no mortality threat. Results suggest that to the degree that smoking is a source of self-esteem, later attitudes towards smoking become more positive if the warning message is mortality-salient. On the contrary, if the warning is terrifying but not mortality-salient and relates to the source of self-esteem, smoking attitudes become more negative with higher smoking-based self-esteem. Thus, mortality-salient warnings may increase the tendency to favor smoking under certain circumstances.

Denna figur illustrerar resultatet:

Studien illustrerar att goda avsikter inte räcker: man måste också införskaffa kunskaper om hur människor faktiskt reagerar på information innan man utformar den. Alltför starka hot kan skrämma dem som får självförtroende av rökning till att röka mer för att dämpa existentiell oro.

Doktorer som berör

Beröring människor emellan är en läskig företeelse: den är påträngande och kan sprida sjukdomar. Den tycks dock inte utan sina förtjänster. Jag har tidigare rapporterat om en studie som finner att beröring ökar viljan till samarbete. Den nya studien ”The Effect of a Practitioner’s Touch on a Patient’s Medication Compliance”, publicerad i Psychology, Health & Medicine, finner följande:

Four general practitioners were instructed to slightly touch (or not) their adult patients who suffered from a pharyngitis when they asked them for a verbal promise to take the prescribed antibiotic medication. One week later, patients were solicited at home to evaluate the number of tablets that were taken. Greater medication compliance was found in the touch condition.

Många människor är märkliga: varför följs inte medicinska instruktioner lika bra utan beröring?

Delad nota, ökat matintag

Ogillar du, liksom jag, att dela notan på restaurang? Då bör du finna resultaten i studien ”The Inefficiency of Splitting the Bill”, publicerad i The Economic Journal, av intresse. När tre versioner av ett experiment på restaurang genomfördes — ett där alla betalar individuellt, ett där notan delas lika och ett där någon annan betalar hela notan — blev utfallet det följande:

Med andra ord:

We find that the theoretical predictions work: people react to changes in incentives and they largely seem to ignore negative externalities. These results have great importance in the design of institutions. Institutions and rules that ignore the effect of negative externalities are inefficient – not only in theory, but also in practice. This inefficiency is the result of people playing the equilibrium of the game; even if they all prefer to be in a ‘different game’ (e.g., pay the bill individually). Interestingly, when asked which mechanism they would prefer, prior to informing them which mechanism they would face, 19 (80%) out of the 24 subjects we asked indicated they would prefer the individual pay over splitting the bill. However, when forced to play according to the less preferred set of rules (splitting the bill), subjects nevertheless minimise their losses by taking advantage of others.

Människor är, som det verkar, i rätt hög grad själviska. En intressant fråga som tas upp i avslutningen av artikeln är varför människor går med på att dela notan. Vad tror du?

Uppfattas altruister som attraktiva?

Varför beter sig vissa människor på ett sätt som gynnar andra? Är de genuina altruister eller vill de uppfattas som altruister för att nå vissa egoistiska mål? Det finns visst stöd för det senare, närmare bestämt för att uppfattad altruism gör en person mer attraktiv i andras ögon:

  • ”Do Humans Prefer Altruistic Mates?”, publicerad i British Journal of Psychology: ”We then seek evidence of whether mate choice on the basis of altruistic traits is present and find it in one study … We also predict that a stronger female MPAT [mate preference toward altruistic traits], as measured by responses to the MPAT scale, will be expressed – a result found in all three studies.”
  • ”Altruists Attract”, publicerad i Evolutionary Psychology: ”[C]ooperative behavior increases the perceived attractiveness of the cooperator. ”
  • ”Doing Good or Doing Well?”, publicerad i American Economic Review: ”Using the unique property of image motivation–its dependency on visibility–we show that image is indeed an important part of the motivation to behave prosocially, and that extrinsic incentives crowd out image motivation.” (Se ett tidigare inlägg om denna studie här.)

Cynisk som jag är tenderar jag att betrakta personer som framställer sig som goda med stor skepsis. Men konsekvensetiker som jag är tycker jag ändå att ”icke-altruistiska mekanismer” för att generera goda konsekvenser är bra. Det är inte motivet utan resultatet som spelar roll.

Tips: Ryan Sager.

Tror folk på experter?

Man kan tänka sig att människor tycker olika i diverse sakfrågor därför att de i olika grad är benägna att tro på experter. Vissa kan sträva efter att lyssna till vad vetenskapen säger, andra kan strunta i det. En ny studie, ”Cultural Cognition of Scientific Consensus”, finner dock att olika uppfattningar i diverse sakfrågor snarare beror på att det finns olika syn på vilka som är experter. Människor som strävar efter vetenskaplig kunskap kan därför lätt komma fram till olika uppfattningar om vad vetenskapen säger. Närmare bestämt:

We hypothesized that scientific opinion fails to quiet societal dispute on such issues not because members of the public are unwilling to defer to experts but because culturally diverse persons tend to form opposing perceptions of what experts believe. Individuals systematically overestimate the degree of scientific support for positions they are culturally predisposed to accept as a result of a cultural availability effect that influences how readily they can recall instances of expert endorsement of those positions.

The study furnished two forms of evidence in support of this basic hypothesis. The first was the existence of a strong correlation between individuals’ cultural values and their perceptions of scientific consensus on risks known to divide persons of opposing worldviews. Subjects holding hierarchical and individualistic outlooks, on the one hand, and ones holding egalitarian and communitarian outlooks, on the other, significantly disagreed about the state of expert opinion on climate change, nuclear waste disposal, and handgun regulation. …

The second finding identified a mechanism that could explain this effect. When asked to evaluate whether an individual of elite academic credentials, including membership in the NAS, was a “knowledgeable and trustworthy expert,” subjects’ answers proved conditional on the fit between the position the putative expert was depicted as adopting (on climate change, on nuclear waste disposal, or on handgun regulation) and the position associated with the subjects’ cultural outlooks. If individuals more readily count someone as an expert when that person endorses a conclusion that fits their cultural predispositions, individuals of opposing cultural outlooks will over time form opposingly skewed impressions of what most experts believe. As a result, even when experts by and large agree, individuals of diverse worldviews will disagree about the state of scientific consensus.

Mycket intressant. En implikation av dessa resultat kanske är att det inte räcker för att få ökad acceptans för en viss uppfattning, att låta den framföras av experter. Misstron hos dem vars världsbild inte harmonierar med expertens budskap är stor, och experten betraktas helt enkelt inte som expert. Kanske smutskastas t.o.m. en expert som säger saker man ogillar.

En fråga är hur vanligt det är med människor som faktiskt har ändrat uppfattning i sak pga. förutsättningslös kunskapsinhämtning. Har du gjort det? I vilken fråga då? (Jag kan nog faktiskt sägas ha gjort det i två frågor: klimatfrågan och rökförbud.)

Slutligen blir den här saken inte mindre komplicerad av att vetenskaplig konsensus är en kontinuerlig variabel. Om experter faktiskt tycker olika, blir det särskilt svårt för allmänheten att ta ställning till hur det objektiva kunskapsläget ser ut — samt lättare för folk att fortsätta förfäkta uppfattningar som harmonierar med de egna grundläggande värderingarna.

Se även inläggen ”Vetenskap och att tänka själv” och ”Ska man bry sig om experter?”.

Böter på dagis

För tio år sedan publicerades en känd studie om effekten av att införa böter för föräldrar som är sena med att hämta sin barn på dagis, ”A Fine Is a Price”, i Journal of Legal Studies. Däri rapporterades följande:

Parents used to arrive late to collect their children, forcing a teacher to stay after closing time. We introduced a monetary fine for late‐coming parents. As a result, the number of late‐coming parents increased significantly.

En förklaring skulle kunna vara att föräldrarna började se det som en helt normal möjlighet, att betala för att komma sent, medan det tidigare fanns en social norm som sa att det är fult att komma för sent. Detta resultat används ofta som ett argument mot att använda sig av monetära incitament — de kan ju ha motsatt effekt genom att tränga undan andra normer och en intern vilja att göra rätt. Nå, jag hörde nyligen professor Dennis Mueller problematisera den slutsatsen genom att påpeka att ett system med böter skulle kunna innefatta högre välfärd än ett system med sociala normer, trots att det förra innefattar fler sena ankomster. Ty:

  • Om någon bryter mot en norm uppkommer ingen inkomst; om någon bryter mot en regel som upprätthålls med bot uppkommer inkomster när människor bryter mot den. Kanske tillräckligt för att finansiera att en förskollärare stannar längre.
  • En norm kan vara mer oflexibel än en regel som upprätthålls med bot, och just att föräldrar ser boten som ett pris kan öka effektiviteten. De föräldrar som inte har något viktigt skäl att vara sena hämtar rimligen sina barn i tid; de föräldrar som har mycket viktiga saker att göra betalar villigt boten, eftersom värdet av den tid de använder till annat än att hämta barnen i tid överstiger boten. (Hur ofta måste inte föräldrar rusa iväg från viktiga arbetsuppgifter för att hinna hämta barnen i tid?)

Det förefaller alltså viktigt att beakta effekter i ”allmän jämvikt” och inte stirra sig blind på det partiella målet, att föräldrar ska komma i tid.

Lättpåverkade läkare

Dan Ariely har studerat hur läkare beställer test för sina patienter. Detta görs med elektroniska formulär, som antingen kan vara tomma initialt eller färdigifyllda. I det förra fallet kryssar läkaren för de test som ska utföras, i det senare klickar läkaren bort de test som inte ska utföras. Har dessa två alternativ olika effekter?

And the basic result was that in the empty set, physicians chose an average five tests. And in the full set, they chose an average 13 tests. … And the difference was about $1,300 per patient.

Onekligen intressant — jag som trodde att läkare (likt nationalekonomer) var hyperrationella. Nå, jag har tre frågor:

  1. Hur ser formulären ut i Sverige? Är de ifyllda i förväg eller är utgångsläget ett tomt formulär?
  2. Är det självklart att fler test är sämre än färre? Fem test kanske är för få (objektivt sett, om man nu kan tala om objektivitet här); 13 kanske är för många. Hur kan man fastställa var optimum ligger?
  3. Om man anar att för många, onödiga test beställs, hur ska läkare påverkas att beställa färre? Att byta formulärstrategi kan vara en åtgärd; kan ekonomiska styrmedel vara en annan? Jag tänker mig att sektionen på sjukhuset ”drabbas” om alltför höga kostnader för test konstateras.

Arbete stimulerar hjärnan

Det finns visioner om att människor ska kunna arbeta mindre eller sluta arbeta helt. De kan tyckas tilltalande på många plan, men tidigare forskning tyder på att pensionering kan försämra såväl psykisk som fysisk hälsa. Arbete kanske trots allt är bra för de flesta människor. I linje med sådana resultat  presenteras i studien ”Does Retirement Affect Cognitive Functioning?” stöd för ett negativt samband mellan att sluta arbeta och förmågan att minnas ord och att räkna upp ord snabbt:

The empirical results highlight a significant negative causal impact of retirement on cognitive functioning. This negative effect remains even when controlling for individual heterogeneity and the endogeneity of the retirement decision. We show that this relationship is unlikely to be due to reverse causality by using eligibility for Social Security and expected age of retirement as instruments for retirement.

Pga. demografiska förändringar kan det förefalla samhällsekonomiskt klokt att förlänga pensionsåldern, men det finns alltså även individuella faktorer som talar för att inte sluta arbeta tidigt. Så bra, kanske man kan tycka, att jobbskatteavdraget är större för personer som är 65 och äldre.

Att förlora status

De flesta bryr sig om sin status. Men vad är viktigast: att inte förlora eller att vinna status? Den nya experimentella studien ”Holding Your Place: Reactions to the Prospect of Status Gains and Losses”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology, finner bl.a. följande:

The results of three experiments provide evidence that individuals attach greater value to status when recalling the risk of status loss than when recalling the potential for status gain (Experiment 1), are willing to pay more to avoid a status loss than to achieve a status gain (Experiment 1), and put forth greater effort when striving to prevent status loss than when striving to gain status (Experiment 2).

Vilka är konsekvenserna av denna asymmetri? En effekt skulle kunna vara en obenägenhet att fuska och utnyttja andra människor, ty även om det finns en chans att vinna i status genom ett sådant förfarande (om man inte upptäcks) finns det också en risk att förlora (om man upptäcks), där det senare upplevs som relativt viktigt att undvika. En annan effekt skulle kunna vara begränsad villighet till risktagande, vilket kan ha en negativ effekt på entreprenörskap. En sak jag undrar är om det inte vore bättre om känslostyrda reaktioner av det här slaget kunde undvikas. Är man känslokall kanske man inte bryr sig om att förlora status så mycket.

Ekonomipristagare om beteendeekonomi

I Karen Horns intervjubok Roads to Wisdom: Conversations with Ten Nobel Laureates in Economics får ekonomipristagaren Gary Becker följande fråga (s. 146):

What do you think about behavioral economics? Do you think it is useful even though it questions the rationality assumption? Can it teach us anything at all?

Han svarar:

There are three different aspects about behavioral economics. One is that in this approach, you can extend the concept of people’s preferences, so that their utility includes equity and so on. I certainly accept that. I have done some of that myself, and some people have been doing this for a long time. Doing this is useful in some instances, although maybe not in others. Another aspect is about all those psychological quirks and deviations. I think that has taught us something. On the other hand, third, I think there is sometimes confusion in this kind of literature between what is important at the individual level and what is important at the group level, which is why economists look at these things — the market level, so to speak. There are all those quirks that are unimportant at the group level because they cancel out. They don’t survive, just like discrimination. A lot of discrimination doesn’t survive due to market forces. In many cases, there is done too little of that sort of market analysis. But on the whole, I think behavioral economics has added some insights, and it is a useful contribution to economics in general — if its limits are accepted, and if the role of market forces is not overlooked. I just have these two provisos.

Den tredje punkten finner jag särskilt intressant: även John List och Steven Levitt samt John List och Daniel Millimet har berört den och varnar för förenklade slutsatser om irrationalitet på makronivå på basis av irrationalitet på mikronivå. I samma intervjubok (s. 235) ger ekonomipristagaren Vernon Smith sin syn på saken:

The maintained hypothesis in psychology is that people aren’t rational, and therefore the system can’t be rational either — whereas we economists have learned that institutions matter. Well laid-out institutions can help people with rational decision-making. Therefore, I actually believe that a lot of the current work in cognitive psychology is likely to be affected by experiments with repeat interactive decision making experiences.

Känslokylans fördelar

I många experiment har det visat sig att människor kännetecknas av förlustaversion:

[L]oss aversion refers to people’s tendency to strongly prefer avoiding losses to acquiring gains.

Som investerare är måhända inte detta en bra egenskap att ha. I ”Investment Behavior and the Negative Side of Emotion”, publicerad i Psychological Science, visas att personer med en viss hjärnskada, som gör dem mindre känslostyrda, lyckas bättre med sina investeringar än ”normala” människor:

The results of this study support our hypothesis that patients with lesions in specific components of a neural circuitry critical for the processing of emotions will make more advantageous decisions than normal subjects when faced with the types of positive-expected-value gambles that most people routinely shun. Such findings lend support to theoretical accounts of risk-taking behavior that posit a central role for emotions (Loewenstein et al., 2001). Most theoretical models of risk taking assume that risky decision making is largely a cognitive process of integrating the desirability of different possible outcomes with their probabilities. However, researchers have recently argued that emotions play a central role in decision making under risk (Mellers, Schwartz, & Ritov, 1999; Slovic, Finucane, Peters, & MacGregor, 2002). The finding that lack of emotional reactions may lead to more advantageous decisions in certain situations lends further support to such accounts.

Låt inte känslor komma i vägen för rationellt tänkande! Det är en lärdom jag tar med mig från denna studie. (Eller är en sådan föresats bara möjlig om den i sig backas upp av känslor?)

Sätt att tjäna mer pengar

Det verkar finnas sätt att öka sina inkomster:

Om du ska köpa ett hus eller gå på restaurang kan det, å andra sidan, vara bra för dig att tänka på dessa att dessa ”trick” används.

Globaliseringen av mentalsjukdomar

Är mentalsjukdomar (åtminstone delvis) sociala konstruktioner? En fascinerande artikel i New York Times ger visst stöd för en sådan förståelse:

Swimming against the biomedical currents of the time, they have argued that mental illnesses are not discrete entities like the polio virus with their own natural histories. These researchers have amassed an impressive body of evidence suggesting that mental illnesses have never been the same the world over (either in prevalence or in form) but are inevitably sparked and shaped by the ethos of particular times and places. In some Southeast Asian cultures, men have been known to experience what is called amok, an episode of murderous rage followed by amnesia; men in the region also suffer from koro, which is characterized by the debilitating certainty that their genitals are retracting into their bodies. Across the fertile crescent of the Middle East there is zar, a condition related to spirit-possession beliefs that brings forth dissociative episodes of laughing, shouting and singing.

Artikeln handlar mycket om att västvärlden nu exporterar sin syn på mentalsjukdomars orsaker och botemedel, vilken tränger undan andra kulturella konstruktioner:

Cross-cultural psychiatrists have pointed out that the mental-health ideas we export to the world are rarely unadulterated scientific facts and never culturally neutral. ”Western mental-health discourse introduces core components of Western culture, including a theory of human nature, a definition of personhood, a sense of time and memory and a source of moral authority. None of this is universal,”Derek Summerfield of the Institute of Psychiatry in London observes.

Denna utveckling finner jag, från mitt lekmannaperspektiv, svårbedömd. Å ena sidan tycker jag det verkar bra att en rationell syn på mentalsjukdomars orsaker och botemedel sprider sig i världen. När det på vissa håll hävdas att människor är besatta av onda andar, konstaterar västerländsk psykiatri att tillstånd kan analyseras strikt medicinskt och behandlas med beprövade metoder. Å andra sidan framhålls det i artikeln att en djupare förståelse av kulturellt präglade yttringar av vissa tillstånd kan försvåras av en västerländsk tolkning. Vad skulle Thomas Szasz säga?

Se även ”Mental Illness” i Stanford Encyclopedia of Philosophy.

Pengar i skolan ger bättre prestationer

Det talas numera ofta negativt om försök att locka fram goda beteenden med pengar. Det sägs tränga ut en inre motivation att göra gott. Så är det förvisso ibland, men inte alltid. Enligt den nya studien ”A Stitch in Time: The Effects of a Novel Incentive-Based High-School Intervention on College Outcomes” har ett program som erbjuder lärare och studenter pengar haft goda effekter:

I analyze the longer-run effects of a program that pays both 11th and 12th grade students and teachers for passing scores on Advanced Placement exams. Using a difference-in-differences strategy, I find that affected students attend college in greater numbers, have improved college GPAs, and are more likely to remain in college beyond their freshman year. Moreover, the program improves college outcomes even for those students who would have enrolled in college without the program.

I also find evidence of increased college graduation for black and Hispanic students ─ groups that tend to underperform in college. This evidence suggests that relatively late high-school interventions may confer lasting positive and large effects on student achievement in college, and may be effective at improving the educational outcomes of minority students. The finding of enduring benefits when extrinsic motivators are no longer provided is important in light of concerns that incentive-based-interventions may lead to undesirable practices such as ”teaching-to-the-test” and cheating.

Vore jag förälder skulle jag införa ett liknande system för mina barn. Ju bättre prestationer i skolan, desto mer pengar.

Se även de tidigare inläggen ”Belöning i skolan”, ”Bättre prestationer i skolan” och ”Pengar för studentexamen?”.

Nackdel med att vara lång

Jag har tidigare rapporterat om fördelar med att vara lång. Det finns dock också nackdelar. En sådan är att det ofta blir trångt att sitta i många sammanhang. En annan, från sportens värld, beläggs i den nya studien ”How Embodied Cognitions Affect Judgments: Height-Related Attribution Bias in Football Foul Calls”:

Many fouls committed in football (called soccer in some countries) are ambiguous, and there is no objective way of determining who is the “true” perpetrator or the “true” victim. Consequently, fans as well as referees often rely on a variety of decision cues when judging such foul situations. Based on embodiment research, which links perceptions of height to concepts of strength, power, and aggression, we argue that height is going to be one of the decision cues used. As a result, people are more likely to attribute a foul in an ambiguous tackle situation to the taller of two players. We find consistent support for our hypothesis …

Forskningsresultat av det här slaget bör integreras i domarutbildningar.

Orsak till homosexualitet

En kvinna som säger sig kunna ”bota” homosexuella genom terapi ställer en mycket viktig fråga till en (wallraffande) ”patient”:

She moves on. ”Any Freemasonry in the family?” No, I say, again asking her to elaborate. ”Because that often encourages it as well. It has a spiritual effect on males and it often comes out as SSA [same-sex attraction].”

Om jag hade känt till denna koppling hade jag inte varit så snabb med att avfärda frimurarna.

Se även inläggen ”Terapi för att byta läggning”, ”Bota homosexualitet?” och ”Kan homosexuella bli strejta?”.

Är sociala preferenser verkliga?

Att människor i viss mån har sociala preferenser och bryr sig om andra än sig själva har visats i ett antal experiment, som emellertid har kritiserats för att vara just experiment. Tänk om det är så att personer som deltar i experiment anpassar sig och beter sig som de tror att forskaren vill att de ska bete sig? I så fall blir resultaten missvisande. Sådana farhågor har bl.a. uttrycks av John List och Steven Levitt. En ny studie, ”Can We Infer Social Preferences from the Lab? Evidence from the Trust Game”, antyder att deras oro kan stillas en smula:

In order to test whether individuals who are reciprocal in the real-world are also reciprocal in the lab, we compare the MBA students’ donation behavior to a measure of reciprocity obtained in the lab: their behavior as the responder in the Berg et al. (1995) trust game. In this game, the amount returned by the responder is a measure of her other-regarding preferences. To address any concern about a potential experimenter effect, we measure each subject’s sensitivity to social pressure via the Crowne-Marlowe (1960) social desirability scale. Social desirability is commonly thought of as an individual’s tendency to project favorable images of herself during social interaction, which allows us to control for the influence of social pressure or reputational concerns.

We find that responder behavior in the trust game predicts the amount donated to the university. A one standard deviation increase in the fraction of the amount returned to the sender by the responder increases the amount of donation by $31, equal to 31% of the average amount donated. This effect is robust to controlling for wealth and other demographic characteristics.

Interestingly, the amount returned by the responder in the trust game is not correlated with the social desirability scale, whereas the amount donated to the university is. This finding indicates that social pressure has a larger effect in the field than in the lab. As a result, this evidence suggests that, at least in our case, reciprocity is better measured in the lab than the field.

Fascinerande, på åtminstone två sätt:

  1. Studien visar att laboratorieexperiment förmår generera bra mått på verkliga sociala preferenser — och att sådana preferenser är en realitet.
  2. Deltagarna var MBAs från University of Chicago, en bastion för homo economicus-modellen. Även dessa beter sig alltså prosocialt, vilket inte minst är intressant mot bakgrund av diskussionen om huruvida nationalekonomin drar till sig eller skapar egoistiska människor.

Nöjda mödrar, duktiga barn

Vad gör att ett barn utvecklas väl? Många faktorer spelar förstås in, men en icke oväsentlig faktor tycks vara mödrarnas livstillfredsställelse. Detta enligt den nya tyska studien ”Maternal Life Satisfaction and Child Outcomes: Are They Related?”:

Our results, based on data from the German Socio-Economics Panel Study, indicate that the more satisfied a mother, the better the verbal and motor skills of her two- to three-year-old child and the more “normal” the socio-emotional behavior of her five- to six-year-old child. The relationship is more pronounced for boys than for girls. Using mothers’ life satisfaction before the birth of her child as an instrument, we can exclude the problem of reverse causality. Addressing the issue of further individual heterogeneity, robustness tests indicate that neither mothers’ personalities nor their cognitive abilities are the main drivers of the results.

Måhända ett skäl för kvinnor som inte är särskilt nöjda med livet att ta det lugnt med barnalstrandet.

Inbillad smärta

Ett intressant fall beskrivs i British Medical Journal:

A builder aged 29 came to the accident and emergency department having jumped down on to a 15 cm nail. As the smallest movement of the nail was painful he was sedated with fentanyl and midazolam. The nail was then pulled out from below. When his boot was removed a miraculous cure appeared to have taken place. Despite entering proximal to the steel toecap the nail had penetrated between the toes: the foot was entirely uninjured.

Hur ofta är våra (fysiska och psykiska) smärtor inbillade?

Kvinnors chokladsug varierar

Jag är mer eller mindre ständigt sugen på choklad, men det visar sig att kvinnors chokladsug varierar. Enbart hälften av alla kvinnor tycks ha chokladsug, och av dem uppträder chokladsuget i hälften av fallen i början av menstruationen. Kan det vara så att kvinnors chokladsug är hormonbestämt? I studien ”Perimenstrual Chocolate Craving: What Happens after Menopause?”, publicerad i Appetite, rapporteras:

This study examines whether the primary cause of this ”perimenstrual” craving is a direct effect of hormonal changes around the perimenstrum, or rather if the craving is a general response in some individuals to stress or other notable events. Insofar as there is a direct hormonal effect, one would predict a substantial decrease of 38% in total chocolate craving in women post-menopause, corresponding to the proportion of women pre-menopause who report craving chocolate exclusively perimenstrually. Based on a survey of pre- and post-menopausal alumnae of the same University, we report a significant but small decrease in prevalence of chocolate cravings post-menopause. The decrease is only 13.4% and thereby much smaller than a 38% drop predicted by a purely hormonal explanation, suggesting that female reproductive hormones are not the principal cause of perimenstrual chocolate craving.

Bra, då vet vi det.

Rationella, trots allt?

Det är populärt, numera, att framställa människor som irrationella. Experimentell forskning sägs visa att människor inte beter sig i enlighet med teorin om förväntad nytta, och som alternativ har bl.a. prospect theory utvecklats. Den sägs på ett bättre sätt kunna förklara människors val under osäkerhet. Nu går Krzysztof Kontek till teoretisk motattack, i ”The Illusion of Irrationality”:

Expected Utility Theory, based as it is on the assumption that wealth changes are perceived in absolute terms, can neither predict nor explain the preference reversals observed in the Common Ratio and Allais paradoxes. This leads to the conclusion that people are irrational. However, once it is assumed that wealth changes are perceived in relative terms, the preference reversals are fully predictable and there is no reason to regard people as irrational. As the perception of wealth changes in relative terms was stated even by Kahneman and Tversky, people’s behavior should be regarded as rational and the relative utility function should be used for its description. It follows that the stated irrationality is merely a result of using an improper model. This is what we call the illusion of irrationality.

Vad säger beteendeekonomerna om detta? (Man kan kanske fråga sig om detta är en substantiell eller semantisk diskussion.)

Förstfödda egoister

Påverkas människors personlighet av födselordning? Den nya experimentella studien ”Birth Order Affects Behaviour in the Investment Game: Firstborns Are Less Trustful and Reciprocate Less”, publicerad i Animal Behaviour, antyder att så är fallet:

We tested the hypothesis that birth order can shape adult cooperative behaviours towards nonkin. An anonymous investment game was played by 510 unrelated students. The results of the game show that firstborns were less trustful and reciprocated less than others. No significant differences in trust or reciprocity were found among laterborn and only children based on birth order. Firstborn status was a better predictor of cooperativeness than age, sex, income or religion.

En av studiens upphovsmän spekulerar om en möjlig orsak till att förstfödda kan vara mer egoistiska:

One possibility, the researchers say, is family dynamics. When new siblings arrive, they siphon off parental attention, and in response firstborns feel the need to compete more and cooperate less. The behavior of children without siblings fits that explanation: They behaved like middle and lastborns. ”That suggests that what influences cooperative behavior isn’t being born first … but instead a child changes his behavior when another sibling arrives,” Courtiol says.

Om föräldrar är medvetna om denna möjliga effekt, kan de genom medvetna strategier påverka sina förstfödda att bli mer tillitsfulla och omtänksamma? Hur kan sådana strategier i så fall se ut?

Film om social kontroll

Den tyska filmen Det vita bandet handlar om människorna i en liten by för knappt 100 år sedan. Byn präglas av rigida hierarkier, social kontroll och en nästan pervers straffmentalitet. På toppen står en exploaterande baron, en fascistisk präst (som påminner starkt om biskopen i Fanny och Alexander) samt en elak läkare. Från tidiga år tuktas barnen att lyda. Minsta avsteg straffas hårt, såväl psykiskt som fysiskt. Religionen är en central del i detta: indoktrinering om synd och skam är en integrerad del av uppfostran, även i skolan, där konfirmationsundervisning bedrivs. Denna tortyrkammare lyckas inte med sina uttalade föresatser: att få fram oklanderliga nya medborgare. Barnen skadas, förvrids och blir kopior av sina föräldrar. Förtryckets komplicerade psykologi och dynamik illustreras väl. Istället för kärlek och värme skapas grymhet.

Filmen påminde mig åter om hur oerhört glad jag är över att leva i det moderna samhället, präglat av respekt för barn, av social frihet, individualism och autonomi samt av valmöjligheter i fråga om alla typer av relationer, intressen och yrkesval. Den påminde mig därvidlag också om varför jag starkt ogillar konservatismen som ideologi, med dess betoning just av hierarki, ordning och kollektivets primat, gärna med vidskeplig grund (religion, fördomar, tabun), om så anses krävas. Mot allt detta står den liberala idén om atomistisk sammanhållning och den av nationalekonomer ofta framhållna idén om frivillig interaktion människor emellan.

Här finns en trailer. Filmen visas just nu på biografen Zita i Stockholm. A must-see.

Se även inläggen ”Frihet kontra familj och småstad”, ”Trånga små själar” och ”Kom inte för nära”.

Består vi av flera jag?

Finns du? Eller finns ni? Många ser en människa som bestående av flera jag. Som professor Paul Bloom påpekar i den fascinerande artikeln ”First Person Plural”, publicerad i The Atlantic, är detta synsätt inte nytt:

It can be found in Plato, and it was nicely articulated by the 18th-century Scottish philosopher David Hume, who wrote, ”I cannot compare the soul more properly to any thing than to a republic or commonwealth, in which the several members are united by the reciprocal ties of government and subordination” Walt Whitman gave us a pithier version: ”I am large, I contain multitudes.”

Jag ser det precis så för egen del, och jag tycker särskilt att denna insikt är intressant med avseende på diskussioner om rationalitet och paternalism. Bloom konstaterar först något viktigt:

If struggles over happiness involve clashes between distinct internal selves, we can no longer be so sure that our conflicting judgments over time reflect irrationality or error.

Irrationalitet uppstår när ett mål är givet och när de medel som används för att försöka uppnå det målet inte är de bästa möjliga. Men med flera jag finns inget överordnat mål, utan barje jag har ett eget mål. De kan förvisso sammanfalla, men de kan också skilja sig åt. Det kan alltså finnas flera parallella och mer eller mindre inkonsistenta mål. Det finns en tendens att se det som självklart att jag-imorgons mål ska vara överordnade jag-idags mål, dvs. att långsiktiga mål ska ses som överordnade. Inte sällan utgår paternalister från det, och anser sig ha rätt att styra beslutsfattande i den riktningen. Bloom problematiserar rätteligen:

The main problem with all of this is that the long-term self is not always right. Sometimes the short-term self should not be bound. … I wouldn’t want to live next door to someone whose behavior was dominated by his short-term selves, and I wouldn’t want to be such a person, either. But there is also something wrong with people who go too far in the other direction. We benefit, intellectually and personally, from the interplay between different selves, from the balance between long-term contemplation and short-term impulse. We should be wary about tipping the scales too far. The community of selves shouldn’t be a democracy, but it shouldn’t be a dictatorship, either.

Särskilt svårt har jag för förslag att införa en extern diktator, såsom generaldirektören för Statens Folkhälsoinstitut. Jag-imorgon föredrar frihet för jag-idag – det borde även paternalister, som vill ge prioritet åt jag-imorgon med styrande, ibland tvingande, metoder, beakta.

Falska märkesglasögon

Personer som äger märkesvaror blir lätt lite sura på personer som köper billiga falsarier. På så sätt eroderas ju grunden för den popularitet som man som innehavare av äkta märkesvaror tror följer av att ha sådana varor (exklusivitet och uppfattad rikedom). Nu visar en ny studie, ”The Counterfeit Self: The Deceptive Costs of Faking It”, accepterad för publicering i Psychological Science, att falska märkesvaror har vidare negativa effekter:

Though people buy counterfeit products to signal positive traits, we show that wearing counterfeit products makes individuals feel less authentic and increases their likelihood of both behaving dishonestly and judging others as unethical. In four experiments, participants wore purportedly “fake” or “branded” sunglasses. Those wearing “fake” sunglasses cheated more across multiple tasks than did participants wearing “branded” sunglasses, when they believed they had a preference for counterfeits (Experiment 1A) and when they were randomly assigned to wear them (Experiment 1B).

Se upp för personer med falska produkter, med andra ord. Får jag rekommendera the real thing istället?

Är kvinnor eller män bäst vänner?

En vanlig stereotyp uppfattning är att kvinnor är mjuka och omtänksamma och att män är hårda och kalla. En ny studie, ”Males’ Greater Tolerance of Same-Sex Peers”, publicerad i Psychological Science, kanske utgör skäl att ompröva den:

Three studies were conducted to examine the often-cited conclusion that human females are more sociable than males. Using perceptions of roommates, roommate changes at three collegiate institutions, and an experimental manipulation of friendship beliefs, the studies demonstrated unequivocally that males exhibit a higher threshold of tolerance for genetically unrelated same-sex individuals than females do. Tolerance was defined as acceptance of the stresses and strains within relationships.

Nu behöver i och för sig inte tolerans tolkas som mjukhet och omtanke, men om man värderar en förmåga till överseende hos sina vänner kan män ändå göra relativt bra ifrån sig.

Gud tycker som jag

Hur kommer religiösa människor fram till vad deras gud anser i olika frågor? Ny forskning av professor Nicholas Epley, ”Believers’ Estimates of God’s Beliefs Are More Egocentric than Estimates of Other People’s Beliefs”, publicerad i PNAS, finner att de i hög grad menar att deras gud tycker som de själva redan gör:

[P]eople’s own beliefs on important social and ethical issues were consistently correlated more strongly with estimates of God’s beliefs than with estimates of other people’s beliefs (Studies 1–4). Manipulating people’s beliefs similarly influenced estimates of God’s beliefs but did not as consistently influence estimates of other people’s beliefs (Studies 5 and 6). A final neuroimaging study demonstrated a clear convergence in neural activity when reasoning about one’s own beliefs and God’s beliefs, but clear divergences when reasoning about another person’s beliefs (Study 7). In particular, reasoning about God’s beliefs activated areas associated with self-referential thinking more so than did reasoning about another person’s beliefs. Believers commonly use inferences about God’s beliefs as a moral compass, but that compass appears especially dependent on one’s own existing beliefs.

Dessa resultat ger ytterligare skäl för att betrakta påståendet att ateism underminerar ”god moral” som undermåligt. Alla moraluppfattningar är subjektiva.

För en populärvetenskaplig presentation, se Not Exactly Rocket Science.

Är äktenskapet så bra?

DN rapporterar (liksom Expressen) om en ny studie, ”Gender and the Relationship between Marital Status and First Onset of Mood, Anxiety and Substance Use Disorders”, publicerad i Psychological Medicine:

Personer som är gifta löper mindre risk att drabbas av psykiska problem som depression, ångest och oro.

Äktenskapet anges orsaka denna mindre risk. Nationalekonomen Eric Crampton ifrågasätter dock den tolkningen av resultaten och menar att en minst lika rimlig tolkning är att personer med mindre risk att drabbas av psykiska problem i högre grad får tillfälle att gifta sig. Han påpekar klokt:

None of the news reports even asked about causality. I’m not sure a lot more could have been done about causality in the paper given the data. But I’d certainly be nervous about staking bold causality claims on it, and all of the journalists are suggesting the relationship is causal.

Även de svenska journalisterna.

Vem vinner Wimbledon?

Hur ska man kunna prediktera vem som vinner en tävling? En vanlig syn torde vara att förlita sig på experter, som har djup kunskap om de tävlande. Men det finns skäl att tro att människor utan djup kunskap kan vara duktiga på att använda sig av heuristika, eller tumregler, för att göra relativt goda prediktioner. Studien ”Predicting Wimbledon 2005 Tennis Results by Mere Player Name Recognition”, publicerad i International Journal of Forecasting, visar att detta kan stämma i fallet med en känd tennisturnering:

Our results show that a ranking of tennis players based on aggregated name recognition by laypeople and amateurs was as effective in predicting match outcomes as official ATP rankings and Wimbledon experts’ seedings. Also, for cases in which the recognition heuristic can be applied, individual decisions made based on mere name recognition are as accurate as predictions made by ATP rankings or Wimbledon experts.

En möjlig förklaring:

In the domain of professional tennis, media coverage — and through this, also recognition — is correlated with success. This could explain why the recognition heuristic performs well, even though it makes predictions based on partial ignorance.

Människor är inte perfekt rationella och kunniga, men det intressanta är att vi i många fall tycks ha utvecklat metoder för en relativt god prediktionsförmåga i alla fall.

Är valfrihet en börda?

Det brukar numera hävdas att människor blir förvirrade och olyckliga av mycket valfrihet, vilket av vissa t.o.m. används som grund för att förespråka regleringar och förbud. Tim Harford sammanfattar ny forskning som ger oss anledning att betvivla denna slutsats allmänna giltighet:

The average of all these studies suggests that offering lots of extra choices seems to make no important difference either way. There seem to be circumstances where choice is counterproductive but, despite looking hard for them, we don’t yet know much about what they are. Overall, says Scheibehenne: “If you did one of these studies tomorrow, the most probable result would be no effect.” Perhaps choice is not as paradoxical as some psychologists have come to believe. One way or another, we seem to be able to cope with it.

Tips: Marginal Revolution.

Oavsedd konsekvens

En artikel i The Psychologist påpekar att goda avsikter inte alltid utgör en garanti för goda konsekvenser:

[M]erely describing a song as ”suicide-inducing” or ”life-affirming” leads listeners to perceive it as such (North & Hargreaves, 2005); by labelling music as suicide-inducing, campaigners and legislators may be helping to create the problem they aim to eradicate.

Se även inlägget ”Opera och självmord”.

När favoritlaget förlorar

Det finns många som hejar på ett visst idrottslag. Hur hanterar sådana personer den besvikelse som en förlust innebär? Studien ”Use of Retroactive Pessimism as a Method of Coping with Identity Threat”, publicerad i Group Processes & Intergroup Relations, antyder att de tenderar att revidera sin bedömning av lagets chanser i efterhand:

Retroactive pessimism involves retrospectively lowering one’s evaluations of a group’s chances for success after a failed competition. … [W]e hypothesized that displays of retroactive pessimism would be magnified in persons with strong allegiances to a group. This hypothesis was tested by having supporters of two college basketball teams evaluate the chances for victory for each team both prior to the game between the teams and subsequent to the contest. Regression analyses confirmed expectations (the greatest magnitude of retroactive pessimism was reported by highly identified supporters of the losing team in their evaluations of the winning team).

En förståelig psykologisk försvarsmekanism. Ett alternativ vore kanske att inte binda sig så starkt till ett lag och att inte ha överdrivna förväntningar (eller förhoppningar) om vinst från början.

Varför så få kvinnliga direktörer?

Det är fortfarande relativt få kvinnor i ledande ställning i svenskt näringsliv. Hur kommer det sig, trots att välfärdsstaten ger kvinnor i Sverige mycket stöd? IFN-forskarna Magnus Henrekson och Mikael Stenkula analyserar denna fråga i ”Why Are There So Few Female Top Executives in Egalitarian Welfare States?”, publicerad i Independent Review. Deras förklaring består av flera delar – en som har med institutioner och politik att göra och en av mer psykologisk art.

När det gäller välfärdsstatens ekonomisk-politiska utformning menar de att den är gynnsam för genomsnittskvinnan men knappast för den kvinna som vill göra en toppkarriär:

  • En lång föräldraledighet, som i huvudsak nyttjas av kvinnor, tenderar att orsaka statistisk diskriminering.
  • En subventionerad och i hög grad offentligt producerad barnomsorg är inte särskilt flexibel.
  • Skattekilar gör det alltför dyrt att anlita professionell hjälp i hemmet.
  • Tidig pensionering gör att kvinnor, som kanske har tagit barnledigt, får svårt att hinna avancera karriärmässigt.

Men det finns också, menar de, psykologiska mekanismer som förklarar sakernas tillstånd, t.ex. denna:

[T]he Scandinavian feminists’ interpretation of gender inequality in top positions as a result of severe discrimination and patriarchal structures may be counterproductive. The pessimistic view may be self-fulfilling, sapping potential female executives of enthusiasm and inspiration.

För att fler kvinnor ska lyckas nå toppositioner i näringslivet verkar alltså såväl politiska som psykologiska åtgärder behöva vidtas. Vissa kanske drar slutsatsen att alla tendenser till diskriminering ska bekämpas hårdare genom striktare lagar, hårdare straff och mer resurser till DO och rättsväsendet samt att kvotering behövs. Andra kanske istället förespråkar sänkta inkomstskatter och avdrag för hushållsnära tjänster. (Vad man än tycker om detta avdrag bör man fundera på vad som händer om de rödgröna avskaffar det, som utlovat, dels för karriärkvinnor och dels för de städande kvinnorna.) Nå, i vilket fall finner jag Henrekson och Stenkulas analys, med betoning på incitament och självbild, vara relevant och ett friskt inslag i en rätt fantasilös offentlig diskussion.

Kvinnors rädsla för ormar och spindlar

spindelRädsla för ormar och spindlar är vanligare hos kvinnor än hos män. Ny forskning i Evolution and Human Behavior, ”Does Women’s Greater Fear of Snakes and Spiders Originate in Infancy?”, undersöker om denna skillnad har tidiga rötter:

Consistent with the greater incidence of snake and spider phobias in women, results show that female but not male infants learn rapidly to associate negative facial emotions with fear-relevant stimuli. No difference was found between the sexes for fear-irrelevant stimuli.

Flickor är mjuka, pojkar är hårda?

Intelligenta tar mer risker och är mindre otåliga

Att intelligens har sina fördelar torde inte förvåna särskilt många; se länkarna underst i detta inlägg för en del om detta. Nu visar en ny studie, ”Are Risk Aversion and Impatience Related to Cognitive Ability?”, att såväl riskaversion som otålighet är negativt relaterade till intelligens:

Individuals with higher cognitive ability are significantly more willing to take risks in the lottery experiments, and are significantly more patient over the year-long time horizon studied in the intertemporal choice experiment. The correlation between cognitive ability and risk aversion is present for both young and old, and for males and females, although the relationship is somewhat weaker for females and younger individuals. We find that the correlation of both traits with cognitive ability remains strong and significant even after removing variation due to personal characteristics such as gender, age, and height, as well as important economic variables including education, income, and liquidity constraints.

Det är nog bra att de som är mest villiga att ta risker (vilket t.ex. är viktigt för entreprenörskap) är de smarta. Man kan också konstatera att tålighet och självkontroll har visat sig vara viktiga egenskaper för att nå framgång, såväl i skolan som ekonomiskt.

Se även de tidigare inläggen ”Intimiderande intelligens”, ”Intelligens och tillväxt”, ”Intelligensen i olika akademiska ämnen”, ”Samarbetar smarta mer?”, ”Är intelligens viktig på arbetsmarknaden?”, ”Intelligens ger ateism” och ”Intelligens ger ekonomisk framgång”.

Opera och självmord

lucia di lammermoorJag är förtjust i opera, även om det i regel inte är själva handlingen utan sången som fascinerar mig mest. Handlingen innefattar i vilket fall regelmässigt olycka och död. Kan detta påverka operapubliken? Studien ”Opera Subculture and Suicide for Honor”, publicerad i Death Studies, hittar ett samband mellan operakonsumtion och suicidacceptans:

A multivariate logistic regression analysis finds that opera fans are 2.37 times more accepting of suicide because of dishonor than nonfans. Only two variables, religiosity and education, are more closely related to suicide acceptability than opera fanship.

Kausalitetsfrågan infinner sig förstås som vanligt: Orsakar opera denna acceptans, eller söker sig personer med sådan acceptans till opera? Jag anser i vilket fall att det kan finnas rationella skäl till suicid, men jag undrar om heder kan anses vara ett av dem. Ett märkligt begrepp, vars vikt i andra människors tänkande jag inte riktigt förstår mig på.

Tips: Mind Hacks. För en dokumentation av förekomsten av temat död i operans värld, se boken Opera: död, dårar och doktorer.

Vad är anatidefobi?

ankaMänniskors psykologiska sida kan uppvisa märkliga drag, såsom udda fobier:

Anatidaephobia is defined as a pervasive, irrational fear that one is being watched by a duck. The anatidaephobic individual fears that no matter where they are or what they are doing, a duck watches.

Bacillskräck kan minska sjukdomsrisk

bakterierJag har viss bacillskräck. Kan det vara rationellt? Ja, det tycks så, enligt den nya studien ”Frequency and Recency of Infection and Their Relationship with Disgust and Contamination Sensitivity”, publicerad i Evolution and Human Behavior:

Heightened contamination sensitivity was associated with more frequent infectious illness, but not with recency of infection. We also found that participants who had heightened contamination sensitivity and who were also more disgust sensitive had significantly fewer recent infections.

Forskarna menar att en känslighet för risken att smittas och en förmåga att känna avsmak kan vara evolutionärt framvuxna för att minska risken för sjukdom. Redan små barn är känsliga inför risken att smittas.

Att vara oersättlig

En bra strategi för att få stanna kvar på och få en stark position på sitt jobb kan vara att göra sig oersättlig. Vilken arbetsgivare vill bli av med någon som är central för en god verksamhet? Detsamma kan gälla i relationer. Tror man att man är oersättlig kan det leda till en avslappnad inställning till relationen; tror man att man är ersättlig kan det leda till oro och påverka beteendet. En ny studie, ”Becoming Irreplaceable: How Comparisons to the Partner’s Alternatives Differentially Affect Low and High Self-Esteem People”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology, finner stöd för detta:

kärlekspar

It is proposed that people are motivated to feel hard to replace in romantic relationships because feeling irreplaceable fosters trust in a partner’s continued responsiveness. By contrast, feeling replaceable motivates compensatory behavior aimed at strengthening the partner’s commitment to the relationship. A correlational study of dating couples and two experiments examined how satiating/thwarting the goal of feeling irreplaceable differentially affects relationship perception and behavior for low and high self-esteem people. The results revealed that satiating the goal of feeling irreplaceable increases trust for people low in self-esteem. In contrast, thwarting the goal of feeling irreplaceable increases compensatory behaviors meant to prove one’s indispensability for people high in self-esteem.

Man kan förstås tänka sig att den som går runt och oroar sig över att ersättas också mer sannolikt, på grund av det, riskerar att dumpas. Vem är intresserad av någon som inte visar tillit och som medvetet försöker framhäva sig själv som viktig och oersättlig? Samtidigt har jag svårt att förstå dem som uppvisar mer eller mindre obetingad tillit till en partner, så till den grad att de i vigselceremonier lovar evig trohet. Något sådant löfte skulle jag aldrig kunna uttala – och det tycks mig som att många som uttalar det gör det på basis av romantiska illusioner (som då förvisso i sig kan te sig attraktiva, då de innefattar att kärleken gör en oersättlig). Är inte den bästa grunden för en relation en stabil men betingad tillit: inte så att man går runt och ängsligt oroar sig och försöker visa sig viktig, men inte heller så att man tror att relationen består för evigt oavsett vad man gör? Då kanske man maximerar sannolikheten för fortsatt relation. Men vad vet jag om romantisk kärlek?

Gynnas fotgängarna av ny airbag?

airbagNationalekonomin har på senare år kritiserats för att inte tillräckligt beakta psykologisk forskning om hur människor faktiskt beter sig i olika situationer. Det har resulterat i det stora forskningsfält som nu kallas beteendeekonomi. Jag undrar om inte ett annat fält skulle må bra av lite psykologisk forskning: trafik. Där är problemet att forskare och lagstiftare ofta utgår från en utopisk modell av människan som inte beaktar den fulla beteendeanpassning som ofta följer. Därför verkar de t.ex. inte inse hur zebralagen eller cykelhjälmar kan öka risken för olyckor.

Eric Crampton rapporterar nu om en innovation, ett slags airbag på motorhuven som är tänkt att skydda fotgängare som blir påkörda. Det låter bra, men som Crampton påpekar är nettoeffekten oklar:

Drivers will pay less heed to pedestrians, with an end-result of a small increase in the number of pedestrian-car collisions, but with a lower death rate per collision. Effect on pedestrian deaths overall then is ambiguous.

Det krävs tydligen en psykologiskt kunnig nationalekonom för en sådan insikt.

Se även Peter Kleins inlägg ”Incentives Matter, Football Helmet Edition”.

Mäns missuppfattningar om aggressivitet

aggressionJag har alltid funnit aggressiva män påfrestande och töntiga. Jag är inte ensam därom. En ny studie, ”Men’s Misperceptions about the Acceptability and Attractiveness of Aggression”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology, ger aggressiva män anledning att fundera på om de inte bör lägga band på sig:

Study 1 found that men (but not women) overestimated the aggressiveness of their peers. Study 2 demonstrated that men (but not women) overestimated peer approval of aggression and disapproval when an affront was not responded to aggressively. Study 3 found that men overestimate how attractive aggression is to women. Study 4 found that greater perceived discrepancies in aggression between self and peers was related to lower self-esteem, a weaker gender identification, and greater feelings of social marginalization, suggesting that men’s misperceptions about aggression norms have negative consequences for self-perceptions.

Nej, man blir inte poppis av att bråka och slåss. Sluta med det.

Intellektuella och fotboll

Jag förundras varje gång jag stöter på intellektuella som tar fotboll på allvar — i synnerhet när de favoriserar ett visst lag och, likt barn, fullständigt lever sig in i dess fram- och motgångar. Jag har noterat flera exempel efter AIK:s SM-vinst.

Även mycket framstående tänkare tycks kunna fungera på detta sätt. Jag drar mig till minnes att filosofen A.J. Ayer hade en slik passion för Tottenham Hotspur. Från biografin A.J. Ayer: A Life (s. 239–240):

tottenham fansAlthough Ayer’s future wife, Dee, remembered him pointing out the patterns the players made on the field — ”Pretty, aren’t they?” — there was nothing especially high-minded or aesthetic in Ayer’s appreciation of football: the pleasure in the game, as in life, was to immerse oneself in it, to identify with one’s chosen team — and his enjoyment was sincere and unselfconscious. Julian, not uncritical of his father, recalled that he would roar himself hoarse during a match in a genuine display of excitement and then, sharing a cab with other supporters, ”would argue all the way home, at it hammer and tongs”.

Två reflexioner:

  • Även om jag inte riktigt förstår fenomenet inser jag att det kan ha sina fördelar: även jag tycker att det är bra att ”immerse oneself” i saker och ting för att skapa lyckoupplevelser.
  • Jag har dock svårt att värja mig från uppfattningen att det är aningen primitivt och atavistiskt att ingå i ett kollektiv på detta sätt och att stödja ett visst lag med frenesi på godtyckliga grunder. Om ändå det lag man hejade på valdes rationellt, utifrån klara kriterier — vilket också implicerar en möjlighet att byta lag att heja på — skulle jag finna det lättare att acceptera.

Se även inläggen ”Vilket lag ska man heja på?”, ”Sport och skönhet” och ”Värderingar och fakta”. Media: SvD1, SvD2DN1, DN2AB1, AB2Expr.

Rationell monsterskräck

Jag har tidigare skrivit om det märkliga fenomenet, att få tårar i ögonen av en bok eller film – trots att man vet att det rör sig om fiktion. Kan en sådan reaktion betraktas som rationell? Är det rationellt att bli rädd av att se Frankensteins monster härja i en film? Richard Joyce hävdar i ”Rational Fear of Monsters”, publicerad i British Journal of Aesthetics, att det mycket väl kan vara det:

monster

The proposition that I have endeavoured to present with plausibility is that in certain circumstances—those corresponding roughly to our emotional encounters with fictions—the mechanism underlying emotions is within our control. In other circumstances, no doubt, emotions are outside our control, but fiction seems a model example of where we can, within rough limits, command them (indeed, it might well be argued that this is the whole point of our interest in fiction). If, when we have these emotions, it is the norms of instrumental practical rationality that hold sway, then all that remains to be shown is that there are circumstances in which a person can be justified in thinking that having such an emotion will be to her good.

Detta är ett instrumentellt försvar av känsloreaktioner av fiktion: det rör sig om känslor som vi vill, och i förväg förstår att vi kommer att, uppleva. Därför kan de betraktas som rationella, om de också i slutändan bedöms vara till nytta av individen som upplever dem. En fråga man då kan ställa sig är varför människor vill uppleva starka känslor på detta sätt. Lindrar det livets tristess? Är det ett led i att ”behandla”, frigöra eller neutralisera andra, redan existerande känslor, som har med verkliga skeenden att göra? Eller finns andra förklaringar? Vidare kvarstår den psykologiska frågan: Hur kan människor bli känslomässigt berörda av något de vet är påhittat?

Är offentliganställda godare människor?

Skiljer sig offentliganställda från anställda i privat sektor? Är de mer altruistiska och vill göra gott för sina medmänniskor? Är de mindre benägna att ta risker och, därför, offentliganställda, där konkurrensen och lönevariationen är mindre? Dessa frågor undersöks i den nya nederländska studien ”Public Sector Employees: Risk Averse and Altruistic?”. De intressanta resultaten:

byråkrat

Respondents of a large-scale survey were offered a substantial reward and could choose between a widely redeemable gift certificate, a lottery ticket, or making a donation to a charity. Our analysis shows that public sector employees are significantly less likely to choose the risky option (lottery) and, at the start of their career, significantly more likely to choose the pro-social option (charity). However, when tenure increases, this difference in pro-social inclinations disappears and, later on, even reverses. Our results further suggest that quite a few public sector employees do not contribute to charity because they feel that they already contribute enough to society at work for too little pay.

Det finns alltså överlag inte skäl att utgå från att anställda i offentlig sektor i genomsnitt är särskilt mycket mer generösa i sina handlingar och mer ädla i sina motiv än andra. Det får mig att tänka på Elinor och Vincent Ostroms artikel ”Public Choice: A Different Approach to the Study of Public Administration”.

Varför jag inte spelar dataspel

Edmund White skriver följande i City Boy (s. 21):

I did nothing often. As though I knew how compulsive I could be, I was almost afraid of developing habits.

Så tänker jag när det gäller dataspel (och kanske kaffedrickande). Jag har aldrig vågat prova.

Att säga det allra värsta

En ny forskningsöversikt av Harvard-professorn i psykologi Daniel Wegner, ”How to Think, Say, or Do Precisely the Worst Thing for Any Occasion”, publicerad i Science, beskriver ironiska fel: hur det vi allra mest och medvetet försöker undvika inte kan undvikas av oss. Ett exempel:

[W]hen people are asked not to think about a target word while under pressure to respond quickly in a word association task, they become inclined to offer precisely that forbidden target word.

skinheadsEtt annat exempel:

But the ironic process theory holds that unconscious urges to express such prejudices will be especially insistent when we try to control them under load. This possibility was initially documented in research that asked British participants to suppress their stereotypes of skinheads (white supremacists) and found that such stereotypes then rebounded—even leading experimental participants to sit far away from a skinhead in a waiting room.

För att undvika pinsamheter av detta slag, som att inte säga saker man på förhand har bestämt sig för att inte säga, kan man satsa på att bli mindre av kontrollmänniska:

Strategies people use to relax excessive striving for control, for example, show promise in reducing the severity of ironic effects. Potentially effective strategies include accepting symptoms rather than attempting to control them … and disclosing problems rather than keeping them secret.

Psykologisk forskning kan vara rafflande.

Olikhet i välfärdsstaten

Hur påverkar etniska skillnader i befolkningen människors inställning till omfördelning? En ny litteraturöversikt av Holger Stichnoth och Karine Van der Straeten, ”Ethnic Diversity and Attitudes Towards Redistribution: A Review of the Literature”, som särskilt tar upp de senaste årens experimentella resultat, fastslår följande:

[A]lthough numerous studies document a negative and statistically significant relationship, most of these studies do not point to a quantitatively important role for ethnic diversity in shaping natives’ preferences for redistribution. In most studies, the association is much weaker than for other factors such as own income (current or expected) or beliefs about the role of effort versus luck in determining this income.

Att inte bara lägga vikt vid statistisk signifikans utan också vid storleken på de skattade koefficienterna är helt i linje med Deirdre McCloskeys och Stephen Ziliaks återkommande råd. Att etniska skillnader spelar roll men en liten roll för stödet för omfördelning är viktigt att klargöra. Personer som vurmar för välfärdsstaten bör därför inte i särskilt hög grad rädas invandring, i alla fall inte av detta skäl.

Att satsa på orealistiska mål

vodkaEnligt den nya studien ”Alcohol Breeds Empty Goal Commitments”, publicerad i Journal of Abnormal Psychology, påverkas vi i våra ambitioner av alkoholkonsumtion:

The authors hypothesized that alcohol leads individuals to strongly commit to their goals without considering information about the probability of goal attainment. In Study 1, participants named their most important interpersonal goal, indicated their expectations of successfully attaining it, and then consumed either alcohol or a placebo. In contrast to participants who consumed a placebo, intoxicated participants felt strongly committed to their goals despite low expectations of attaining them. In Study 2, goal-directed actions were measured over time. Once sober again, intoxicated participants with low expectations did not follow up on their strong commitments. Apparently, when prospects are bleak, alcohol produces empty goal commitments, as commitments are not based on individuals’ expectations of attaining their goals and do not foster goal striving over time.

Problemet här är väl att uthålligheten falnar i takt med att berusningen avtar; annars är kanske detta med att ställa upp storslagna mål inte så dumt. Jag föreställer mig att många människor är riskaverta och timida i livet och att de sällan vill sätta upp mål som är svåra att nå. Alkohol verkar kunna ge lite mod och ambitioner – lite optimism bias.

Tips: Mind Hacks.

Nytt argument för demokrati

Argumenten för representativ demokrati är många: ett av de vanligaste är att val möjliggör byte av politiker som väljarna är missnöjda med. En ny studie, ”Elections and Deceptions: Theory and Experimental Evidence”, ger ett annat argument, baserat på ett experimentellt resultat:

Our main insight is that candidates behave more benevolently when democratically elected than when exogenously appointed.

Skälet till detta, menar forskarna, är att det är förknippat med en psykologisk kostnad för politiska kandidater att ljuga och att löften som utställs i valkampanjer därför utgör ett slags ankare för deras beteende när de väl är valda. Utan en möjlighet att väljas utställs inga löften som kan utgöra en intern restriktion på beteendet.

Ett annat resultat är också intressant:

[C]andidates feel more obliged to serve the public interest the higher their approval ratings are.

Hur ser dynamiken ut här? Antag en politiker som börjar bete sig på ett sätt som inte gynnar allmänintresset. Då faller hans popularitet. Det leder i sin tur till en psykologisk känsla hos politikern, att det är mindre viktigt att arbeta för allmänintresset. En negativ spiral, alltså. Om politikern förutser den kanske han i och för sig är mer benägen att gynna allmänintresset redan från början. En annan fråga är om det alltid är bra för väljarna att säga att de tycker om de politiker som för tillfället styr – därigenom leds  ju politikerna att gynna allmänintresset i högre grad – men att sedan, om detta inte uttrycker sanna preferenser, rösta bort dem i nästa val. Dock kan ju politikerna inse att väljarna kan preferensförfalska, varför signalen om popularitet kanske slutar påverka. En sista fråga är om dessa experimentella resultat verkligen kan generaliseras till politikens värld.

Hänger galenskap och kreativitet ihop?

Ja, det verkar så:

John Nash1. Researchers … have found high levels of psychopathology… in writers, poets, visual artists and composers …
2. Family studies have produced evidence of creative interests and aptitudes in close relatives of psychiatric patients …
3. Research on psychiatric patients … suggest that they have enhanced performance relative to control participants on tasks that require divergent thinking. …
4. A new theory based on genetics suggest that gene mutations that increase a person’s risk of developing mental illnesses … have been preserved, even preferred, during human evolution, due to their relationship with creativity. …
5. Symptoms of certain disorders like hypomania (mild mania) favour creativity by giving a boost to the imagination and energy.

Hur är det med forskare: föreligger ett samband även där mellan galenskap och kreativitet? Eller sållas de galna ut av de mer strikta formerna för vetenskaplig verksamhet?

Kan hyperbolisk diskontering vara rationell?

Att diskontera innebär att man värderar en given sak mer nu än i framtiden. Vanligtvis antas i ekonomiska modeller att denna diskontering sker med en konstant diskonteringsränta, dvs. hur jag värderar x idag i förhållande till hur jag värderar x imorgon motsvarar hur jag (idag och om 365 dagar) värderar x om 365 dagar i förhållande till hur jag värderar x om 366 dagar. Experiment med såväl människor som andra djur indikerar dock att de flesta inte diskonterar på detta vis utan hyperboliskt, dvs. hur jag värderar x idag i förhållande till hur jag värderar x imorgon skiljer sig från hur jag värderar x om 365 dagar i förhållande till hur jag värderar x om 366 dagar, dels på så sätt att kvoten mellan min värdering av x idag och min värdering av x imorgon överstiger kvoten mellan min värdering av x om 365 dagar och min värdering av x om 366 dagar och dels på så sätt att jag om 365 dagar har samma värdering av x då i förhållande till x en dag senare som jag har av x idag i förhållande till x imorgon, vilket antyder tidsinkonsistens. Är hyperbolisk diskontering att betrakta som irrationell?

Inte nödvändigtvis, om man introducerar osäkerhet. Två lästips:

  • ”Uncertainty and Hyperbolic Discounting” av Partha Dasgupta och Erik Maskin: ”We show that if the typical problem involves payoffs whose realization times are uncertain, then optimal preferences give rise to relatively patient behavior when the time horizon is long but induce a switch to impatience when the horizon grows short.”
  • ”Hyperbolic Discounting Is Rational” av J. Doyne Farmer och John Geanakoplos: ”We show that when agents cannot be sure of their own future one-period discount rates, then hyperbolic discounting can become rational and exponential discounting irrational.”

Jag är inte helt övertygad om rimligheten i de exakta modelleringarna i de två uppsatserna, men jag fann analyserna och huvudpoängerna riktigt uppiggande och en välkommen kontrast till de så vanliga kategoriseringarna av hyperbolisk diskontering som exempel på irrationalitet.

Idén om tidspreferens (en preferens för nytta nu än nytta senare) har inte minst utvecklats av Eugene von Böhm-Bawerk i Capital and Interest. Se översiktsartikeln ”Time Discounting and Time Preference” av Shane Frederick, George Lowenstein och Ted O’Donoghue, publicerad i Journal of Economic Literature.

Betalt för blodgivning?

euroDet råder ofta brist på blod. Tidigare forskning har visat att betalning med pengar kan avskräcka en del från att bli blodgivare, kanske därför att de inte vill uppfatta sig eller uppfattas av andra som personer som ger blod av egoistiska skäl. Men som det påpekas i den nya studien ”Do All Material Incentives for Prosocial Behavior Backfire?” kan man tänka sig andra materiella incitament än kontanter, såsom presentkort:

We find that although the majority of donors declare their donation behavior would not be affected by either cash or voucher payments, there is a large difference in the fraction of donors who declare they would stop donating between the ”cash” and ”voucher” groups. While only 3.5 percent responded they would stop donating if given a 10-euro voucher, about 13 percent declared they would stop being a donor if given 10 euros in cash. Thus, donors do not seem to display a general aversion to material incentives, but a substantial fraction shows a marked aversion to cash payments.

Detta resultat är i linje med tidigare studier som visar att lotter och medaljer kan stimulera blodgivning. Det vore intressant att fråga icke-donatorer om de skulle kunna tänka sig att börja donera för 10 euro i kontanter eller i form av ett presentkort. Dags att tänka i nya banor och inte enbart förlita sig på bristvaran altruism!

Kärlek kontra sex

Jag har hört sägas att män tänker på sex var och varannan minut. Jag vet inte om det stämmer, men en ny studie, ”Why Love Has Wings and Sex Has Not”, publicerad i Personality and Social Psychology Bulletin, finner i vilket fall att kärlek och sex påverkar vårt tänkande:

This article examines cognitive links between romantic love and creativity and between sexual desire and analytic thought based on construal level theory. It suggests that when in love, people typically focus on a long-term perspective, which should enhance holistic thinking and thereby creative thought, whereas when experiencing sexual encounters, they focus on the present and on concrete details enhancing analytic thinking. Because people automatically activate these processing styles when in love or when they experience sex, subtle or even unconscious reminders of love versus sex should suffice to change processing modes. Two studies explicitly or subtly reminded participants of situations of love or sex and found support for this hypothesis.

Oj då. Jag som har förkastat den romantiska kärleken hamnar i underläge på kreativitetens område. Inte alls bra för en forskare. Å andra sidan är analytiskt tänkande inte att förakta. Nu vet jag hur det kan stimuleras.

Finns det något bra med att åldras?

Fastän jag vanligtvis betonar åldrandets tragik verkar det finns ett och annat positivt med att åldras, enligt studien ”Wisdom and Aging: Irrational Preferences in College Students but Not Older Adults”, publicerad i Cognition:

shoppande pensionärA decision-maker is ”irregular” if she would choose B from {A, B, C} but not from {A, B} … Similarly to previous studies we observed irregular choices by college students faced with hypothetical discount cards for supermarkets. However, older adults showed no such tendency.

Hur kan det komma sig, när kognitiv förmåga avtar med ålder? Forskarna finner visst stöd för följande förklaring:

Older adults would benefit from greater experience and thus manifest more regular choice. … The marketplace expertise available to senior citizens might therefore offer a buffer against decline in inhibitory control.

Detta kan möjligen vara en lärdom när experimentella laboratorieresultat med studenter ska ligga till grund för slutsatser om ”den verkliga världen”. Det kan vara så att marknadens institutioner eller erfarenhet förmår att ”leda” människor så att de agerar som om de vore relativt rationella.

Varifrån kommer moral?

Jonathan Haidt och Fredrik Björklund ger följande svar i bokkapitlet ”Social Intuitionists Answer Six Questions about Moral Psychology”:

Moral beliefs and motivations come from a small set of intuitions that evolution has prepared the human mind to develop; these intuitions then enable and constrain the social construction of virtues and values.

Grunden är alltså biologisk, men moraliska uppfattningar formas också i ett social samspel som preciserar vad som är rätt och fel i en viss kontext.

Ibland är det bra att glömma

Minnesforskning är ett spännande område, men det är också forskning om glömska. Jag har tenderat att se glömska som mer eller mindre renodlat negativt, men efter att ha läst det kommande bokkapitlet ”Autobiographical Forgetting, Social Forgetting and Situated Forgetting: Forgetting in Context” har jag reviderat den uppfattningen. Att glömma kan ha positiva effekter för individen.

One main idea from the SMS [Self-Memory System] is that what is remembered from our lives, and what in turn is forgotten, is determined by our current working self (the image of ourselves we have at any given time). As noted above, autobiographical memories that are consistent with the goals and values of our working self are prioritised for remembering, whereas memories that conflict with our working self are likely to be forgotten … Within the SMS model then, autobiographical forgetting is a goal-directed, executive process, where certain memories are actively gated from consciousness. Those memories that are irrelevant, inconsistent with current identity goals, or upsetting are particularly likely to be forgotten.

Att vara människa är att ha begränsad kognitiv förmåga, där det givet sådana begränsningar kan vara bra att radera data i minnesbanken ibland; att vara människa är att finna mening i en självbild vars konflikt med minnen kan tala för glömska; och att vara människa innebär emotionella problem, vilket indikerar att minnen som orsakar skada kan behöva glömmas. Intressant nog kan individuell glömska ibland stå i konflikt med sociala behov av att minnas. I kapitlet talas t.ex. om hemska krigsminnen. Ett samhälle kanske behöver människor som minns och berättar, även om det på individnivå är plågsamt för dem som vi vill ska undvika att glömma.

Fripassagerare ses som omoraliska

Utom i ett fall:

Our findings demonstrate that free riding is always perceived as a morally blameworthy action, except for one case in which it is seen as morally praiseworthy. The exceptional case is the one, which we will call ”ratting on a rat”, in which the judged free rider moves second, after observing that the other player has free ridden too.

Tänk på hur du beter dig: ditt beteende kan smitta! ”Om någon gör så, kan andra också göra så”, tycks många resonera.

Källa: Cubitt, Robin P., Drouvelis, Michalis, Gächter, Simon och Kabalin, Ruslan (2009). ”Moral Judgment in Social Dilemmas: How Bad Is Free Riding?” CeDEx Discussion Paper 2009-15, University of Nottingham.

Bra med optimism

151407_ariely019Människor är, som beteendeekonomer älskar att klargöra, inte alltid helt rationella:

One of the most basic findings in behavioral economics is what’s called the “optimism bias,” also known as the “positivity” illusion. The basic idea is that when people judge their chances of experiencing a good outcome  … they estimate their odds to be higher than average. But when they contemplate the probability that something bad will befall them … they estimate their odds to be lower than those of other people.

Men som professor Dan Ariely påpekar kan det ibland vara bra med denna typ av felbedömningar:

Imagine a society in which no one would take on the risk of creating startups, developing new medications, or opening new businesses. We know most new enterprises fail in the first few years. Yet they crop up all the time, sometimes jump-starting entirely new sectors. A society in which no one is overly optimistic and no one takes too much risk? Such a culture wouldn’t advance much.

Nackdelen är att överdriven optimism också skapar problem, inte minst av det slag vi noterar i nuvarande kris: människor har trott sig kunna bli rika på placeringar och investeringar som inte visade sig långsiktigt hållbara. Men skulle vi vilja ha ett samhälle utan överdriven optimism? Då tackar vi också nej till risktagande och utveckling av ett positivt slag. Det torde inte gå att få det ena utan att få det andra. Det handlar om att bedöma om systemet som helhet över tid fungerar bättre än tänkbara alternativ eller ej.

Är din vilja mindre fri än du tror?

Är vi medvetna om att vi fattar beslut — eller får vi för oss att vi fattar beslut när vi märker resultatet av våra handlingar? Det senare tycks antyda att våra egentliga beslut fattas före det att vi är medvetna om dem. Detta är vad en ny studie, ”We Infer Rather than Perceive the Moment We Decided to Act”, publicerad i Psychological Science, finner:

A seminal experiment found that the reported time of a decision to perform a simple action was at least 300 ms after the onset of brain activity that normally preceded the action. In Experiment 1, we presented deceptive feedback (an auditory beep) 5 to 60 ms after the action to signify a movement time later than the actual movement. The reported time of decision moved forward in time linearly with the delay in feedback, and came after the muscular initiation of the response at all but the 5-ms delay. In Experiment 2, participants viewed their hand with and without a 120-ms video delay, and gave a time of decision 44 ms later with than without the delay. We conclude that participants’ report of their decision time is largely inferred from the apparent time of response.

Kan det här tolkas som en indikation på att vår vilja inte är fri, i den meningen att våra beslut fattas genom omedvetna processer som vi inte kan styra över?

Se även inlägget ”Hjärnforskning och fri vilja”.

Varför applådera?

Varför applåderar vi på en konsert? För att vi i genuin mening tycker om det som framförs eller för att vi styrs av det sociala sammanhanget? I Ferdydurke beskriver Witold Gombrowicz vad som kan ligga bakom:

När en konsertpianist spelar Chopin så säger ni: åhörarna förtrollades och hänfördes av en kongenial tolkning av Mästarens förtrollande musik. Men det är möjligt att inte en enda av åhörarna förtrollades; det är fullt möjligt att de mottagit föreställningen mindre entustiastiskt om de inte hade vetat att Chopin var en stor mästare och pianisten en stor pianist. Det är också möjligt att orsaken till att alla applåderade, skrek och hoppade i bänkarna, med ansiktena förvridna av känsla, var att alla andra gjorde likadant. Ty eftersom var och en av dem trodde att alla de andra upplevde ett nöje och en njutning av enormt och överjordiskt slag, så skulle de vara benägna att av just det skälet visa samma nöje och njutning; och sålunda är det fullt möjligt att ingen i salen direkt och omedelbart hänfördes av upplevelsen, fastän var och en anpassade sin hållning till sin grannes och visade alla yttre tecken på det. Och det är först när hela auditoriet på det sättet hänförts, när varenda en har uppmuntrats av alla andra att klappa i händerna, ropa, bli röda i ansiktet av njutning och entusiasm, det är först då, säger jag, som dessa demonstrationer av njutning och entusiasm uppstår, ty vi är tvungna att anpassa våra känslor till vårt uppförande.  (s. 75)

ovationGombrowicz ser igenom det sociala spelet, på ett nästan spelteoretiskt sätt. De som deltar i det reflekterar nog i det flesta fall inte över det utan har okritiskt internaliserat en social anpassningsmekanism. ”Jodå, jag tyckte verkligen om pianisten i afton!”. Vissa  försöker dock säkert medvetet dölja att de inte har en egen genuin uppfattning i tron att andra inte genomskådar dem. En tragisk aspekt av denna typ av massbeteende är att självständiga bedömningar av ny konst lyser med sin frånvaro. Ängsligt tittar man sig om och försöker utröna vad andra, vad massan, tycker. Först därefter vågar man, så att säga, applådera.

Se även ”Tycker inte du heller om poesi?”.

Önskan att bli amputerad

amputationApotemnofili är en intensiv och långvarig önskan att amputera en viss kroppsdel, trots att den är helt frisk. Så udda och så tokigt, kan tyckas. En fallstudie, ”Apotemnophilia: A Neurological Disorder”, publicerad i Cognitive Neuroscience and Neuropsychology, ger ny kunskap om dess grund:

Here we present evidence from two individuals suggestive that this condition, long thought to be entirely psychological in origin, actually has a neurological basis. We found heightened skin conductance response to pinprick below the desired line of amputation. We propose apotemnophilia arises from congenital dysfunction of the right superior parietal lobule and its connection with the insula.

Biologin som bas för kunskap om människan, hennes olika problem och metoder för att lösa dem visar sig ännu en gång användbar.

Snabbterapi

terapi”Speed dating” är ett välkänt fenomen. Ett antal dejtvilliga träffas i en lokal och får några minuter på sig att prata med ett antal potentiella älsklingar. I New York Times rapporteras nu om en likaledes tidseffektiv metod för att få hjälp med personliga problem. Den nyttjades av fru Tsang då hennes ordinarie terapeut var på semester:

Instead, Ms. Tang went to talk about her fears with a panel of eight psychiatrists and psychologists offering three-minute sessions of what was billed as “speed shrinking” to those whose regular therapists were on vacation or to anyone else needing a very fast dose of advice.

Kanske kan NK:s översta våning omvandlas till snabbterapilokal? Jag skulle testa!

Faran med köp av gröna produkter

Antalet organiska eller ekologiska produkter i våra butiker har ökat på senare år. Sådana produkter verkar varken ha bättre näringsinnehåll eller gynna miljön, men det uppfattas ändå som berömvärt av många att köpa dem. Nu visar en ny studie, ”Do Green Products Make Us Better People?”, accepterad för publicering i Psychological Science, att det för människors beteende tycks bäst om dessa varor observeras utan att köpas:

salladThree experiments examine the effects of green products. Experiment 1 establishes that people attach higher social and ethical values to green than conventional consumerism. Experiment 2 demonstrates the opposing effects of mere exposure to green products and purchasing green products on altruistic behavior. Finally, Experiment 3 extends the licensing effect of purchasing green products to clear ethical violations: cheating and stealing money.

Så köper man gröna produkter känner man sig god och duktig, vilket kan leda till att man faktiskt blir mindre god och duktig på andra områden.

Fungerar försök att övertyga?

Vi utsätts på många områden för försök att övertyga oss. Försöken kan gälla vad vi köper, om och hur vi röstar, hur vi investerar och vad vi ger pengar till. Men är sådana försök framgångsrika? Ibland, ibland inte. Mer detaljer presenteras i den utmärkta översiktsartikeln ”Persuasion: Empirical Evidence” av Stefano DellaVigna och Matthew Gentzkow. Detta är en allmän slutsats:

The evidence suggests that persuasive communication is more eff ective for voters, donors and investors than it is for consumers. This could be due to the fact that there is more crowding of messages to consumers. The evidence also suggests that personal contact is a key determinant of the e ffectiveness of persuasion across contexts. While this may be due to di fferences in the information conveyed, it is consistent with social pressure playing an important role.

Som exempel på intressanta resultat som återges i artikeln kan detta anges:

[S]everal studies of news markets document a strong demand on the part of consumers for news that has a political slant consistent with their own views (Gentzkow and Shapiro forthcoming; Gentzkow and Shapiro 2004). This may be driven by both irrational ”confi rmatory bias” (Lord, Ross, and Lepper 1979) and rational inferences about quality by consumers with heterogeneous priors (Gentzkow and Shapiro 2006). Regardless of the mechanism, it implies that the overall eff ect of persuasive messages (or of important new information) could be smaller than it would be in a world where receivers’ demand for news was independent of their prior beliefs.

Är du sådan att du mest tar del av politiska budskap som redan passar dina existerande uppfattningar? Jag har en sådan tendens, men jag försöker motverka den. Ty i en situation där olika medier profilerar sig politiskt mot specifika grupper och är vinklade kan en mediakonsument som tar del av olika mediers budskap få saklighet totalt sett. (Det är fastslaget i American Economic Review.)

Kypares imponerande minne

Hur brukar kypare på de restauranger du besöker klara av att minnas beställningarna? Enligt en ny studie av erfarna argentinska kypare, ”Strategies of Buenos Aires Waiters to Enhance Memory Capacity in a Real-Life Setting”, publicerad i Behavioural Neurology,  är de minnesmästare:

Buenos Aires traditional waiters demonstrated an expert memory for drink orders in an ecological controlled experiment, as compared to a group of control novice subjects, suggesting a bound strategy (both spatial and feature based) at the core of the expertise.

Dock visade det sig att kyparna enbart lyckades minnas vem som hade beställt vad när beställarna satt kvar på sina platser. När de bytte plats, enligt detta schema, fick beställarna fel drycker:

restaurangbyte

Kyparna kan sägas visa prov på ”bounded rationality”: de lär sig att minnas vem som beställer vad under förutsättning att alla sitter kvar på sina platser.* Eftersom kvarsittande lär råda i 99 procent av fallen, ter sig detta som en bra strategi på det hela taget: det är antagligen betydligt mer krävande att koppla ihop beställningar med ansikten än med platser. En fråga man kan ställa sig är om personer med bra minne blir kypare eller om kypare skaffar sig bra minne. Det senare kan nog sägas vara mer troligt:

Buenos Aires waiters reported systematically that they have not thought of any particular strategy and that their great ability comes only with time and practice. They have developed their expertise spontaneously as suggested by the debriefing of the interviews.

En annan faktor som talar för en lärandeeffekt är att personer som redan från början har bra minnen antagligen skulle kunna få betydligt högre lön om de valde ett annat yrke.

*Herbert Simon lanserade begreppet ”bounded rationality”, vilket han beskriver i sin prisföreläsning till minne av Alfred Nobel 1978.
Tips: The Guardian.

Rationella restauranggäster

Två israeliska ekonomer, Ori Heffetz och Moses Shayo, har utfört ett experiment i en verklig ekonomisk miljö, en restaurang, för att se om ett högre pris kan fungera som en kvalitetssignal som får konsumenter att öka sin efterfrågan. Restauranggästerna fick välja på fem huvudrätter i en meny till fast pris, där priset för respektive rätt vid beställning à la carte angavs i parentes. Frågan är om gästerna beställde mer av de annars dyraste rätterna när de beställde menyn till fast pris. I ”How Large Are Non-Budget-Constraint Effects of Prices on Demand?” rapporteras:

Elementary consumer theory assumes that prices affect demand only because they affect the budget constraint (BC). By contrast, several models suggest that prices can affect demand through other channels (e.g. because they signal quality). … The results are striking. None of these non-BC price treatments has any detectable effect on consumer demand. … [Our findings] … suggest that while non-BC price effects on demand may exist and may be experimentally detectable, their magnitude in at least some real-world settings might be too small to matter.

Ekonomiska aktörer i verkliga livet tycks alltså, åtminstone i det här avseendet, inte avvika från vad klassisk nationalekonomi predikterar. Som Moses Shayo säger:

Maybe, sometimes, old-fashioned economics is just about right.

Tänka sig.

Att visa sig god för andra

Varför beter sig människor på ett sätt som gynnar andra? Enligt den nya studien ”Doing Good or Doing Well? Image Motivation and Monetary Incentives in Behaving Prosocially” av Dan Ariely, Anat Bracha och Stephan Meier, publicerad i American Economic Review, kan det bero på tre faktorer: yttre motivation (t.ex. pengar), inre motivation (en preferens för att göra gott) och signalering (en preferens för att framstå som att man gör gott inför andra). Intressant nog kan de här faktorerna interagera med varandra. I studien undersöks hur människors önskan att signalera påverkas av monetära incitament. En hypotes är att människor blir mindre benägna att göra saker som gynnar andra om andra känner till att de (i viss mån) gör dem därför att de får pengar för dem, inte därför att de har en inre motivation att göra gott.

Hypotesen får stöd, vilket illustreras i följande figur, som visar donationsviljan till Röda korset med och utan monetära incitament och när donationen sker privat, utan att andra ser, och offentligt:

röda korset

Som forskarna skriver:

The results of the laboratory experiment, illustrated also in a field study, support our hypothesis that monetary incentives depend crucially on visibility: monetary incentives are more effective in facilitating private, rather than public, prosocial activity. People want to be seen by others as doing good. But with extrinsic incentives, the signal of a prosocial act gets diluted, as one might behave prosocially mainly to do well for oneself. The image value decreases, and the incentive becomes less effective. If no one is watching (i.e., private contribution), the incentive to also do well for oneself cannot dilute any signal to others, and consequently extrinsic incentives are very likely to increase prosocial behavior.

Policyimplikationerna är intressanta. Om man med politiska medel, t.ex. subventioner och bidrag, vill styra människor att bete sig gott, då bör man se till att osynliggöra stöden.

Se även inlägget ”Varför ge till välgörande ändamål?”.

Två typer av egenkärlek

rousseauRousseau gör en distinktion mellan amour de soi och amour-propre. Den förra typen av kärlek är en kärlek till den egna fortlevnaden; den yttrar sig i en stark vilja att skaffa boende, mat och trygghet. Den senare typen av kärlek är en kärlek till en god relativ position; den yttrar sig i en stark vilja att skaffa respekt, anseende och beundran från andra. Om detta kan man läsa i Frederick Neuhousers bok Rousseau’s Theodicy of Self-Love: Evil, Rationality, and the Drive for Recognition (Oxford University Press, 2008).

Det jag fastnade för i en recension av Wayne Martin var diskussionen om amour-propre, särskilt mot bakgrund av den diskussion som pågår inom nationalekonomin, där Robert Frank och andra ser denna typ av kärlek som välfärdssänkande och där de vill försöka minimera dess förekomst genom sådant som progressiva konsumtions- eller inkomstskatter. Människor ska hindras från att försöka förbättra sin relativa position genom att arbeta och konsumera ”för mycket”.

Rousseau verkar mer ha varit av uppfattningen att amour-propre är en oundviklig del av människans natur, även om de former den tar kan påverkas och formas. Antingen kan den bli ”eldig” och destruktiv eller fredlig och innefatta respekt för regler och andras utrymme att också försöka förbättra sin position. Frank et al. fokuserar enbart på den senare, mildare formen av amour-propre. Men till skillnad från dessa verkar Rousseau ha insett att denna strävan efter position är så stark att den inte går att utradera med institutionella eller politiska medel. Tvärtom kan det vara så att om den fredliga och respektfyllda egenkärleken förhindras, kan den ”eldiga” och destruktiva komma att framträda i högre grad. Summan av de strävanden som amour-propre ger upphov till kanske är konstant – och ett samhälle kanske mår bäst av att tillåta arenor där statusjakt förekommer. Den moderna nationalekonomiska litteraturen kan behöva bekanta sig med den filosofiska.

Martin skriver:

The healthy satisfaction of amour propre may, for instance, involve institutions and practices whereby individuals can pursue their passion for being recognized as the best in a certain domain — an ambition that is one of the first manifestations of amour-propre in Rousseau’s state of nature narrative, and that both Rousseau and Neuhouser credit in many of mankind’s greatest accomplishments. Individuals will characteristically seek out forms of personal relationship in which they can be valued above all others in the eyes of their beloved. If society is suitably ordered and educational practices suitably reformed, the desire for recognition can be satisfied without the widespread vice and misery that it has so often incurred.

Se även inläggen ”Hur stort hus vill du ha?”, ”Att få det bättre än andra” och ”Ska sport och smink beskattas?”.

Recessioner sätter mentala spår

Ekonomiska kriser verkar påverka människors sätt att tänka på ganska fundamentala sätt, enligt den nya studen ”Growing Up in a Recession: Beliefs and the Macroeconomy” av Paola Giuliano och Antonio Spilimbergo:

[W]e show that individuals growing up during recessions tend to believe that success in life depends more on luck than on effort, support more government redistribution, but are less confident in public institutions. Moreover, we find that recessions have a long-lasting effect on individuals’ beliefs.

Resultatet att människors uppfattning om vad som bestämmer framgång i livet påverkar deras inställning till omfördelning har belagts i tidigare forskning av Christina Fong. Men är det inte aningen märkligt att recessioner får unga människor att tro att de som upplever framgång gör det beroende på tur? Varför anses det vara mindre tursamt att vara framgångsrik i goda tider?

Ska irrationella väljare styras?

I förra veckan deltog professor Gilles Saint-Paul i den konferens med Mont Pelerin Society som anordnades i Stockholm. Han presenterade uppsatsen ”The Welfare State and the Rise of Paternalism”, i vilken han kommer fram till detta:

saintpaulThis article has discussed how the welfare state favours increasingly paternalistic policies, as society’s conception of the individual moves away from that of unitary, rational people, and considers them instead as made of multiple selves plagued by behavioural issues. One mechanism is that individual responsibility loses legitimacy and efficiency in a post-utilitarian society, leading to a substitution of coercive prevention measure for incentive schemes.

Paternalism när det gäller ekonomiska val är en sak. På konferensen kom Saint-Paul in på paternalism när det gäller politiska val, en tanke jag fann högintressant. Idén är att om man förespråkar ”ekonomisk paternalism” därför att ekonomiska aktörer kan förväntas bete sig irrationellt, och om sådan paternalism införs av politiska beslutsfattare, då kan en majoritet av väljarna tänkas rösta mot politiker som förespråkar ekonomisk paternalism. De vill vara fria att fatta sina egna konsumtionsbeslut, måhända under den felaktiga utgångspunkten att de är synnerligen rationella beslutsfattare. Den fråga Saint-Paul ställde var: Är det inte följdriktigt att den som i en sådan situation förespråkar ekonomisk paternalism även förespråkar ”politisk paternalism”? Precis som konsumenter har irrationella drag, har väljare det. Varför inte styra politiska val, om nu ekonomiska val ska styras, givet irrationalitet i båda kontexterna?

När det gäller ekonomiska val skiljs numera ofta på hård och mjuk (ofta kallad libertariansk eller liberal) paternalism. Medan den förra är tvingande, är den senare sådan att den framhäver vissa val som lämpligare än andra, t.ex. genom att ett default-val gäller. När det gäller politiska val skulle motsvarigheterna vara expertdiktatur – dvs. den rationelle experten vet vilket val som ska göras och gör det åt väljarna – samt ”libertariansk diktatur”. Det senare innebär att den rationelle experten identifierar det parti som en rationell väljare skulle välja och gör det till default-val. Kanske registreras det optimala partiet för alla väljare, men man kan gå till vallokalen om man vill ändra det. Eller så kan man tänka sig, om man vill ha en ännu mjukare politisk paternalism, att det parti som den rationelle experten har identifierat som optimalt får lägga sina valsedlar längst fram i vallokalen, medan andra partiers valsedlar döljs lite grann (ungefär som en libertariansk-paternalistisk caféägare kan dölja de olämpliga, feta bakelserna bakom nyttiga morötter på sin cafédisk).

Om den ekonomiske paternalisten inte vill bli en politisk paternalist, vilka är hans skäl? Varför är det rätt att styra irrationella människor på ett område men inte på ett annat? Varför ska irrationella väljare kunna blockera åtgärder som hjälper irrationella konsumenter att förbättra sitt beslutsfattande? Det kanske finns skäl att förespråka ekonomisk paternalism utan att förespråka politisk paternalism, men i så fall bör dessa skäl preciseras.

Se även Daniel Waldenströms kommentar samt de tidigare inläggen ”Den nya paternalismen problematiserad”, ”Är de som vill styra och ställa verkligen att lita på?” , ”Paternalism eller marknad?”, ”Det paternalistiska felslutet””Kan libertariansk paternalism öka friheten?” och ”Paternalism kan minska välfärden”. Gilles Saint-Paul utkommer snart med boken The Post-Utilitarian Society (Princeton University Press), där han utvecklar sin analys. Media: SvD.

Tron på tidigare liv

Det finns, enligt uppgift, personer som har fått för sig att de har levt tidigare liv. En ny studie, ”False Memory Propensity in People Reporting Recovered Memories of Past Lives”, publicerad i Journal of Abnormal Psychology, visar att sådana personer rent allmänt är mindre pålitliga när det gäller att minnas saker korrekt:

Relative to control participants, those reporting memories of past lives exhibited significantly higher false recall and recognition rates in the DRM paradigm, and they scored higher on measures of magical ideation and absorption as well.

Jag är inte förvånad.

Vackra imiteras

Är du vacker? Tänk då på att du utgör en (ofta omedveten) förebild för andra. Detta visas i studien ”The Influence of Facial Attractiveness on Imitation”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology:

The fact that individuals like attractive people combined with the finding that individuals imitate the ones they like, suggests that they may be more prone to imitate attractive people. The present research extends previous work on attractiveness and imitation by examining this hypothesis. Using a novel coloring procedure, we show that attractive females are imitated more than unattractive females (Experiment 1) and that attractive males are imitated more than unattractive males (Experiment 2). Importantly, this imitation occurs without any direct or anticipated contact with the target individual and without awareness of the influence of attractiveness on imitation behavior.

Det vore intressant att se hur detta inflytande ser ut på olika områden. Är vackra människors konsumtion vägledande för andra? Gissningsvis förklarar det varför många reklammodeller ser mycket bra ut. Hur ser inflytandet ut när det gäller sociala normer och lagar? Om vackra människor börja bryta mot dessa, gör det det mer sannolikt att andra bryter mot dem (jämfört med om fula människor börjar med brytandet)? Är vackra människor därigenom ett slags sociala entreprenörer, som orsakar förändrade beteendemönster i högre grad än andra?

Är unga rökare med psykiska problem rationella?

Teorin om rationellt beroende (som jag har nämnt här och här) säger att även konsumtion av beroende-
framkallande varor präglas av rationella bedömningar; och en hel del empiri ger teorin sitt stöd. En ny studie, ”Do Adolescents with Emotional or Behavioral Problems Respond to Cigarette Prices?”*, finner att även ungdomar med beteendeproblem och psykiska problem reagerar på predikterat sätt:

cigarett

[W]e estimate the price elasticity of cigarette demand for adolescents who have behavioral or emotional problems. The results indicate that these adolescents are at least as responsive to cigarette prices as adolescents with no emotional or behavioral problems.

Homo economicus är, trots rykten därom, inte död.

*Tekin, Erdal, Mocan, Naci och Liang, Lan (2009). ”Do Adolescents with Emotional or Behavioral Problems Respond to Cigarette Prices?” Southern Economic Journal, 76(1): 67–85.

Är det bra att gråta?

The Crying GameMän som gråter är inte så vanliga, även om de förekommer, särskilt inom sport. Men gör det så mycket om man håller tillbaka tårarna? Inte nödvändigtvis. En ny analys, ”Is Crying Beneficial?”, publicerad i Current Directions in Psychological Science, antyder att effekten av att gråta inte alltid är positiv:

Consistent with previous field studies, the majority of participants reported mood benefits after crying. However, respondents showed significant variation in their reporting of mood benefits, with a third reporting no mood improvement and a tenth even reporting feeling worse after crying.

Importantly, variation in social-environmental factors tracked the mood benefits of crying: Criers who received social support during their crying episode were more likely to report mood benefits than were criers who did not report receiving social support. Likewise, mood benefits were more likely when the precipitating events of a crying episode had been resolved than they were when events were unresolved. Finally, criers who reported experiencing negative social emotions like shame and embarrassment were less likely to report mood benefits. These findings demonstrate that crying may have diverse psychological consequences and that variation in the social context surrounding crying episodes helps to explain this heterogeneity.

En intressant fråga tycker jag är vad som förklarar människors olika gråtbenägenhet. Finns det t.ex. variation i biologiska bestämningsfaktorer – mellan och inom könen? Vilken roll spelar uppfostran och kulturella könsroller? Kan man tänka sig att för en given gråtbenägenhet har människor olika förmåga att hålla tillbaka tårar? För egen del gråter jag mycket sällan (även om jag i genomsnitt någon gång per vecka får tårar i ögonen). Jag tror att denna relativt begränsade tårproduktion beror på att jag inte har någon tendens att vilja gråta, snarare än att jag bekämpar tårarna med min vilja. I vilket fall förefaller det inte utgöra någon garanterad väg till lycka att gråta mer.

Se även inlägget ”Tårar i ögonen av bok eller film”.

Svart som synden

Tänk på hur du klär dig: färger tenderar att associeras till moral och omoral. Det visar studien ”The Color of Sin: White and Black Are Perceptual Symbols of Moral Purity and Pollution”, publicerad i Psychological Science (preliminär gratisversion här):

svartklädd

There exists a moral purity metaphor which likens moral goodness to physical cleanliness … In three studies, we explored an unstudied, and underappreciated, aspect of this metaphor—its grounding in the colors black and white. We documented a moral Stroop effect indicating that people make such immorality-blackness associations quickly and relatively automatically. … Finally, indicative of a direct link between immorality-blackness associations and purity concerns, individuals who showed the moral Stroop effect considered cleaning (especially self-cleaning) products to be highly desirable.

Så vad försöker personer som klär sig helt i svart säga?

Tips: The Economist

Socioekonomiska självmord

Den här ansatsen för att studera självmord tycker jag om:

[W]e would like to emphasize the importance of studying suicide by employing a “rational” approach that complements the medical perspective on suicide, which assumes suicide to be the result of “irrational” behavior arising from mental illnesses such as depression and other psychiatric disorders.

Den formulerades först av Hamermesh och Soss i ”An Economic Theory of Suicide” och är utgångspunkt i översiktsstudien ”Socio-Economic Studies of Suicide: A Survey”. Grundtanken är att självmord begås när den diskonterade strömmen av nytta under återstoden av livet bedöms understiga en kritisk (kanske negativ) nivå. Denna teoretiska utgångspunkt implicerar att socioekonomiska variabler påverkar självmordsfrekvensen. Om det inte bara är psykiska problem som får folk att ta livet av sig, blir forskningsfrågan vilka andra faktorer som spelar roll.

    Litteraturen har tittat på många variabler, och de empiriska resultaten är högst blandade. De mer tydliga resultaten: högre inkomst, högre befolkningstäthet och högre religiositet  ser ut att minska självmordsfrekvensen, medan högre inkomstojämlikhet, högre arbetslöshet, högre kvinnlig förvärvsfrekvens, högre skilsmässofrekvens och högre latitud/longitud ser ut att öka den. Dock ska tilläggas att kausaliteten i många fall är oklar, bl.a. därför att nästan alla studier använder sig av aggregerade, och inte individuella, data, och att det kan finnas bakomliggande förklaringar till både ovan nämnda variabler och självmordsfrekvensen som studierna inte fångar.

    Se även inläggen ”Rationell syn på självmord”, ”Den irrationella döden”, ”Eldvapen och självmord”, ”Homosexualitet och självmord””Självmordsbeteende gör livet ännu svårare” och ”Litium i dricksvattnet”.

    Oxytocinets begränsningar

    oxytocinJag har hyllat oxytocin för dess förmåga att skapa tillit. Nu kommer dock en varning. En ny studie, ”Intranasal Administration of Oxytocin Increases Envy and Schadenfreude (Gloating)”, publicerad i Biological Psychiatry, rapporterar om ett experiment där personer fick spela ett slumpmässigt spel där de vann mindre, mer eller lika mycket pengar som en (påhittad) motståndare:

    In comparison with the placebo, oxytocin increased the envy ratings during unequal monetary gain conditions involving relative loss (when the participant gained less money than another player). Oxytocin also increased the ratings of gloating during relative gain conditions (when the participant gained more money than the other player). By contrast, oxytocin had no effect on the emotional ratings following equal monetary gains nor did it affect general mood ratings.

    Är det något jag inte önskar mig själva eller andra är det ett mer volatilt känsloliv med mer avund och skadeglädje. Vi ska nog ta det lite lugnt med oxytocin-nässprejen tills vidare. (Särskilt eftersom tillit har sina negativa sidor.)

    Varför ge till välgörande ändamål?

    Man kan tänkas vilja ge till välgörande ändamål för att man bryr sig om ändamålen i fråga eller därför att man känner social press att ge. I studien ”Testing for Altruism and Social Pressure in Charitable Giving”, av Stefano DellaVigna, John List och Ulrike Malmendier, undersöks vilket motiv som dominerar:

    dörrinsamlingTo distinguish the two types of motivation, we design a door-to-door fund-raising drive in which we vary the ability of households to seek or avoid a solicitor. Some households are informed about the exact time of solicitation with a flyer on the door-knob; thus, they can seek the fund-raiser if giving is welfare-enhancing, and avoid it if giving is welfare-decreasing. We find that the flyer reduces the share of households opening the door by 10 to 25 percent, suggesting that the average household seeks to avoid fund-raisers. Moreover, if the flyer allows checking a box for ‘Do Not Disturb’, giving is 30 percent lower. The latter decrease is concentrated among donations smaller than $10. These findings suggest that social pressure is an important determinant of door-to-door giving. … The estimates suggest that most of the door-to-door giving is due to social pressure, as opposed to altruism.

    Man förstår nu varför olika organisationer anställer folk som stör en på gatan.

    Nå, skulle det vara bättre om det social trycket inte existerade? Å ena sidan skulle därigenom många människor kunna använda resurser till annat, som ger dem större nytta; å andra sidan skulle därigenom många verksamheter som arbetar med behjärtansvärda aktiviteter få mindre resurser, vilket kan ge många potentiella mottagare lägre nytta. Vidare: Är det sociala trycket svagare i ett land med stor välfärdsstat, där många kanske känner att de redan ”ger” till välgörande ändamål via skattsedeln? Om trycket är högre i länder med liten välfärdsstat, innebär det att frivillig och obligatorisk finansiering av välfärd är substitut? Slutligen: Om du, oavsett motiv, skulle ge till ett välgörande ändamål, till vilken organisation skulle du då ge?

    Se även inläggen ”Ska vi rädda liv? Kan vi?” och ”Bör avdragsrätt för gåvor införas?”.

    Kan homosexuella bli strejta?

    I en översikt av forskningen om effekterna av försök att ändra sexuell läggning (sexual orientation change efforts, SOCE) kommer American Psychological Association fram till följande:

    (a) an enduring change to an individual’s sexual orientation as a result of SOCE is unlikely, and some participants were harmed by the interventions; (b) sexual orientation identity, not sexual orientation, appears to change via psychotherapy, support groups, or life events; and (c) clients benefit from approaches that emphasize acceptance, support, and recognition of important values and concerns.

    Och jag som trodde att det fanns terapi som fungerade för att göra homos strejta! Nu blir jag besviken.

    Se även inlägget ”Bota homosexualitet?”.

    Vad är gelotofobi?

    De flesta förknippar skratt med positiva upplevelser. Men det finns gelotofober, som tvärtom upplever skratt som en mycket obehaglig företeelse:

    Gelotophobia may be considered as a specific variant of shame-bound anxiety. It is defined as the pathological fear of being an object of laughter. This fear can be traced back to early childhood experiences of intense and repeated exposure to ”put-down,” mockery and ridicule in the course of socialization. Gelotophobes constantly fear being screened by others for evidence of ridiculousness. Thus, they carefully avoid situations in which they feel exposed to others. Gelotophobia at its extreme, therefore, involves a pronounced paranoid tendency, a marked sensitivity to offense, and a resulting social withdrawal.

    skrattDet finns tecken på en relation mellan mobbing och gelotofobi samt mellan tre känslor och gelotofobi:

    Gelotophobia is notably related to the interplay of three emotions: fear, shame and the low disposition to happiness.

    Gelotofober har ett problematiskt förhållande till humor:

    Results showed that gelotophobes are less cheerful and characterize their humor style as inept, socially cold, and mean-spirited. They report less frequent use of humor as a means for coping and indulge less often in self-enhancing and social humor.

    Det finns dock ingen relation till IQ; däremot till upplevd IQ:

    Taken together the studies show that gelotophobia is not related to intelligence but that gelotophobes tend to have lower self-estimations of their own abilities and underestimate their true ability (i.e., psychometrically measured) by 6 IQ-points.

    Själv är jag inte gelotofob – utom möjligen när jag i offentlig miljö befinner mig nära gäng av tonårsflickor som viskar och skrattar sinsemellan. Jag inbillar mig alltid då att det är mig de skrattar åt.

    Politiker med barnsligt ansikte

    I ”Appearance DOES Matter”, publicerad i Science, menar Leslie Zebrowitz och Joann Montepare att framgångar i politiska val kan predikteras med hur barnsliga drag politiska kandidater har. De skriver:

    kandidaterTake a look at these two snapshots (see the figure). Which man is more babyfaced? Most viewers would say it’s the person on the right. And that’s the person who lost a 2004 U.S. congressional election to his more mature-faced and competent-looking opponent.

    I en ny studie, ”Faces of Politicians”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology, undersöker jag och mina två medförfattare Henrik Jordahl och Panu Poutvaara om denna hypotes stämmer i finska val. Vi finner inte stöd för den:

    Recent research has documented that competent-looking political candidates do better in US elections and that babyfaced individuals are generally perceived to be less competent than maturefaced individuals. Taken together, this suggests that babyfaced political candidates are perceived as less competent and therefore fare worse in elections. We test this hypothesis, making use of photograph-based judgments by 2772 respondents of the facial appearance of 1785 Finnish political candidates. Our results confirm that babyfacedness is negatively related to inferred competence in politics. Despite this, babyfacedness is either unrelated or positively related to electoral success, depending on the sample of candidates.

    Skönt att höra för politiska kandidater med barnsliga ansikten, måhända. Däremot är det alltså fortfarande så, att personer med barnsligt ansikte uppfattas som mindre kompetenta, vilket ändå kan ge visst smolk i glädjebägaren.

    Om någon skulle vilja erhålla hela studien som pdf-fil, går det bra att mejla mig.

    Är vissa mer rationella än andra?

    Beteendeekonomen Robert Östling har skrivit en rapport om hur konsumenter bör skyddas, givet att de tenderar att begå misstag. Domare Richard Posner ställer en enkel fråga:

    Behavioral economists are right to point to the limitations of human cognition. But if they have the same cognitive limitations as consumers, should they be designing systems of consumer protection?

    Se även, på samma tema, inlägget ”Irrationalitet och förbud”.

    Ska man sova på saken?

    New Scientist rapporterar om forskning som visar att omedveten bearbetning av beslutsunderlag kan ge bättre beslut:

    bmwx5 The ”unconscious thought” theory for making complex decisions was proposed in a 2006 study by Ap Dijksterhuis at the University of Amsterdam in the Netherlands, and colleagues. The team showed volunteers a series of cars and their attributes on a screen, before asking half of them to think carefully about choosing the best car, and the other half to solve anagrams – a distraction technique to allow unconscious processing. Those in the anagram group were more likely to choose the cars with the best attributes, leading the researchers to conclude that it is best to leave tough choices to the unconscious (Science, vol 311, p 1005).

    Två nya studier, som tar sin utgångspunkt i Dijksterhuis forskning, visar dock att besluten fattas redan före anagram-uppgiften. Komplexa beslut kan alltså, trots allt, tycks det, fattas omedelbart, utan att beslutsunderlaget behandlas på ett omedvetet plan. Det känns på något sätt tryggt att veta för en rationalist som jag.

    Infantil religion

    freudSigmund Freud, i Civilization and Its Discontents (1931):

    In my Future of an Illusion (1927) I was concerned much less with the deepest sources of the religious feeling than with what the common man understands by his religion – with the system of doctrines and promises which on the one hand explains to him the riddles of this world with enviable completeness, and, on the other, assures him that a careful Providence will watch over his life and will compensate him in a future existence for any frustrations he suffers here. The common man cannot imagine this Providence otherwise than in the figure of an enormously exalted father. Only such a being can understand the needs of the children of men and be softened by their prayers and placated by the signs of their remorse. The whole thing is so patently infantile, so foreign to reality, that to anyone with a friendly attitude to humanity it is painful to think that the great majority of mortals will never be able to rise above this view of life.

    Minska valfriheten

    Vem har skrivit följande rader?

    Though it sounds paradoxical that in order to make us act rationally we should often find it necessary to be guided by habit rather than reflection—or, in other words, that to prevent ourselves from making the wrong decision we should deliberately reduce the range of choice before us—we all know that this is in practice necessary to make us effective in achieving our long-range aims.

    Ja, vem kan det vara som talar sig varm för begränsad valfrihet? En beteendeekonom, måhända?

    Se svaret genom att klicka här

    Två personer i en

    jekyll hyde

    Jag har under sommaren läst Robert Louis Stevensons lilla bok Strange Case of Dr. Jekyll and Mr. Hyde. En ruskig historia! Men också psykologiskt mycket intressant. Frågan är i vilken mån Dr. Jekyll är typisk när han beskriver sin dubbla natur i det avslutande kapitlet:

    Though so profound a double-dealer, I was in no sense a hypocrite; both sides of me were in dead earnest; I was no more myself when I laid aside restraint and plunged in shame, than when I laboured, in the eye of day, at the futherance of knowledge or the relief of sorrow and suffering. And it chanced that the direction of my scientific studies, which led wholly towards the mystic and the transcendental, reacted and shed a strong light on this consciousness of the perennial war among my members. With every day, and from both sides of my intelligence, the moral and the intellectual, I thus drew steadily nearer to that truth, by whose partial discovery I have been doomed to such a dreadful shipwreck: that man is not truly one, but truly two.

    Har du en ”ond” och en ”god” sida? Själv har jag svårt för en så dikotom uppdelning, som dessutom tycks utgå från en precis definition av ”ond” och ”god”. Snarare ser jag det som så, att många människor har en rad preferenser, varav vissa står i konflikt med andra (en intern konflikt) och varav vissa står i konflikt med andras preferenser (en extern konflikt). Å ena sidan kan man vilja göra x, men å andra sidan vill man det inte. Å ena sidan kan man vilja göra x, men andra kan vilja att man inte gör det. Konflikter, konflikter. Jag föreställer mig att många bär på preferenser som skulle chockera omgivningen – om de inte doldes eller förfalskades. Vi bär nog lite till mans på inslag av Mr. Hyde, även om vår yta är som Dr. Jekylls. Skulle vi, och andra, må bra av att vara mer ärliga om, och mer bejakande av, våra olika preferenser (eller personligheter)? Det kan man ju vara och göra utan att följa Dr. Jekylls exempel och ta ett medel som ger Mr. Hyde fritt spelrum. Det experimentet slutade ju inte så bra.

    Moralpsykologen Nietzsche

    Vad får människor att bete sig, och att inte bete sig, på ett visst sätt? Många har fått för sig att de moraluppfattningar man har spelar stor roll. Måhända har de inspirerats av Kants syn på saken:

    So on the Kantian view of moral psychology, (1) agents impose moral requirements on themselves, and (2) these self-imposed requirements are motivationally effective.

    Problemet är bara att detta synsätt inte stämmer så väl överens med empirisk psykologisk forskning. Den ger istället stöd för Nietzsches moralpsykologiska uppfattning:

    Nietzsche and Morality

    Nietzsche would say that people do have conscious moral principles but that these principles have only a limited impact on the behaviors they actually end up performing. More typically, people first perform certain behaviors and then develop principles that serve to justify the behaviors they have already performed. The most important factors in the origin of moral behavior are people’s basic psychological and physiological traits; the conscious moral principles largely serve as post hoc justifications for behaviors that would have been performed either way.

    Detta är t.ex. intressant med tanke på vissa religiösa personers uppfattning, att människor förfaller till omoral utan religionens moraliska principer. Detta är också i linje med forskningsresultat som visar att människor runtom i världen, oavsett religiös uppfattning, har snarlika intuitioner i centrala moralfrågor.

    *Båda citaten kommer från Knobe, Joshua och Leiter, Brian (2007). ”The Case for Nietzschean Moral Psychology.” I Leiter, Brian och Sinhababu, Neil (red.), Nietzsche and Morality. Oxford: Oxford University Press: 83-109.