Två typer av individualism

En ny studie, ”Redistribution and the Individualism–Collectivism Dimension of Culture”, finner att individualism kan ta sig olika form i hög- och låginkomstländer:

Perhaps surprisingly, countries with more individualistic cultures have significantly greater income redistribution and lower after-tax income inequality. … The association between individualism and redistribution is driven by higher-income countries, which appear to be influenced by a distinct strain of individualism. Data from the World Values Survey reveals that in higher income countries, individualism is positively correlated with generalized trust and tolerance of outsiders and negatively correlated with belief in traditional gender roles. In lower income countries, individualism is associated with a stronger emphasis on self-reliance and the benefits of competition.

Denna kategorisering av två typer av individualism kan kanske passa bra ihop med Henrik Berggrens och Lars Trägårdhs idé om den svenska statsindividualismen, men också med Andreas Berghs betoning av den svenska välfärdsstaten som liberal i de flesta avseeenden men med stor omfattning och med ambitiösa mål om omfördelning.

Löfte om samarbete

Jag försöker i möjligaste mån undvika att avge löften. Det ligger för mig något opassande i att säga att man definitvt ska bete sig på ett visst sätt när det inte alls är säkert att man imorgon kommer att bete mig på det sättet. Men detta med att avge löften behöver inte vara ett binärt fenomen – det finns fler alternativ än att ”lova” eller ”inte lova”. Detta klargörs i den nya studien ”Malleable Lies: Communication and Cooperation in a High Stakes TV Game Show”.

Forskarna studerar hur tävlanden beter sig i en tv-tävling som heter Golden Balls, och som bygger på Fångarnas dilemma. De får prata med varandra innan de (individuellt) fattar var sitt beslut: att dela eller att stjäla. Om både väljer dela får de dela på prissumman; om både väljer att stjäla får båda noll; och om någon väljer att stjäla medan den andra väljer att dela får den som stjäl hela prissumman för egen del. Frågan är om de utfärdar löften under pratstunden före beslutet och hur de i så fall ser ut och hur dessa sedan predikterar beslutet att dela eller stjäla.

Forskarna föreslår en kategorisering av ”löfte” i två dimensioner:

We propose a typology of statements in terms of their malleability to interpretation as truths. This typology classifies contestants’ statements according to two dimensions. First, it discriminates between statements that explicitly express that the contestant will choose split and statements that only implicitly signal that she will do so. Second, it discriminates between unconditional statements and statements that carry an element of conditionality on the opponent’s split or steal decision. We argue that explicit and unconditional statements are less malleable than implicit or conditional statements. Consider, for example, the statement “I will split”. This statement is both explicit and unconditional, and for a defector who uses it, it will be hard if not impossible to deny that she has deceived her opponent. The statement “I came here to split” similarly has no element of conditionality, but this one is at best only an implicit promise to split: it is silent about the contestant’s current intention and meanwhile she may have changed her mind. The explicit statement “I will split if you split” is clearly conditional on the opponent’s choice, and a decision to steal can be justified by a belief that the opponent steals.

De finner sedan följande:

Explicit unconditional statements are indicative of a relatively high likelihood of cooperation, whereas statements that carry an element of conditionality or implicitness are associated with a moderate likelihood. Contestants who make statements that are both conditional and implicit and contestants who do not make any statements related to their choice display the lowest rate of cooperation.

Dvs. ju starkare, i de två dimensionerna, man avger ett löfte, desto troligare är det att man sedan samarbetar. Så det kanske inte är så dumt att avge ett tydligt löfte ändå? (Eller är det så att den som ändå har tänkt samarbeta är mer benägen att uttala det som kan uppfattas som ett tydligt löfte?)

Titta gärna på ett utdrag ur ett avsnitt:

Se upp för ekonomiska kriser – de kan ge nazism

Förutom att ekonomiska kriser förstås orsakar en rad ekonomiska problem, kan de orsaka politisk omvälvning. Ett av de mest kända fallen är Tyskland under 30-talsdepressionen. En ny studie, ”From Finance to Fascism: The Real Effect of Germany’s 1931 Banking Crisis”, visar nu hur svårigheter för banker fick hemska konsekvenser:

We … show that banking distress led to markedly more radical voting, both through economic and non-economic channels. Firms linked to two large banks that failed experienced a bank-driven fall in lending, which caused reductions in their wage bill and a fall in city-level incomes. This in turn increased Nazi Party support between 1930 and 1932/33, especially in cities with a history of anti-Semitism. While both failing banks had a large negative economic impact, only exposure to the bank led by a Jewish chairman strongly predicts Nazi voting.

Från en populärvetenskaplig sammanfattning kommer denna illustration av effekten:

Skärmklipp 2019-04-14 21.20.57

Den mest drabbade tredjedelen röstade i högre grad på nazisterna än övriga. Det är onekligen viktigt att försäkra sig om att banksystemet inte fallerar i turbulenta tider.

De mest olyckliga dör tidigt

De flesta tidigare studier finner ett positivt samband mellan lycka och livslängd; men i den nya studien ”Happiness and Longevity: Unhappy People Die Young, Otherwise Happiness Probably Makes No Difference” påpekas att dessa antar ett linjärt samband. Gör man inte det får man ett lite annorlunda resultat:

Based on analysis of long-running panel surveys in Germany and Australia, we offer a revised assessment of the relationship between subjective well-being (happiness, life satisfaction) and longevity. … The evidence is strong that unhappy people die young. Otherwise, across the rest of the distribution, happiness appears to make no difference to longevity.

Jag kommer att tänka på Phaedras ord:

Death to the unhappy’s no catastrophe!

Men för en given livslängd är det förstås bättre att vara mer lycklig än mindre lycklig.

Ekonomisk grund för antisemitism

Att judar har förföljts under historiens gång är knappast okänt för någon. Hur kan det förklaras? En ny studie, ”Religion, Division of Labor and Conflict: Anti-Semitism in Germany over 600 Years”, pekar på en faktor: ekonomisk konkurrens!

We study the role of economic incentives in shaping the co-existence of Jews, Catholics and Protestants, using novel data from Germany for 1,000+ cities. The Catholic usury ban and higher literacy rates gave Jews a specific advantage in the moneylending sector. Following the Protestant Reformation (1517), the Jews lost these advantages in regions that became Protestant. We show 1) a change in the geography of anti-Semitism with persecutions of Jews and anti-Jewish publications becoming more common in Protestant areas relative to Catholic areas; 2) a more pronounced change in cities where Jews had already established themselves as moneylenders. These findings are consistent with the interpretation that, following the Protestant Reformation, Jews living in Protestant regions were exposed to competition with the Christian majority, especially in moneylending, leading to an increase in anti-Semitism.

Se där! Protestanismen har en del att svara för. Jag undrar dock varför ekonomisk konkurrens gav upphov till antisemitism. Det tillhör inte vanligheterna att personer som upplever ekonomisk konkurrens från andra börjar svartmåla, förfölja och attackera en hel grupp människor. Kan det vara så att det finns en underliggande aversion mot judar som, när ekonomisk konkurrens uppkommer, aktiverar och förstärker den? Det leder då till frågan vad som orsakar denna underliggande aversion.