Russell om Hobbes

Bertrand Russell i A History of Western Philosophy:

The reason that Hobbes gives for supporting the State, namely that it is the only alternative to anarchy, is in the main a valid one. A State may, however, be so bad that temporary anarchy seems preferable to its continuance, as in France in 1789 and in Russia in 1917. Moreover, the tendency of every government towards tyranny cannot be kept in check unless governments have some fear of rebellion. Governments would be worse than they are if Hobbes ‘s submissive attitude were universally adopted by subjects. This is true in the political sphere, where governments will try, if they can, to make themselves personally irremovable ; it is true in the economic sphere, where they will try to enrich themselves and their friends at the public expense; it is true in the intellectual sphere, where they will suppress every new discovery or doctrine that seems to menace their power. These are reasons for not thinking only of the risk of anarchy, but also of the danger of injustice and ossification that is bound up with omnipotence in government.

Mycket välbalanserad analys kontra Hobbes.

Bör man vara arg?

Det pågår en diskussion om huruvida man bör bli och vara arg under vissa omständigheter. Jag stötte på den via Abe Stones blogginlägg (som jag varmt rekommenderar) i detta ämne; där fann jag även detta Nietzsche-citat:

Thus, to speak unconcealedly: it is necessary that we for once become really angry, so that things might become better [dass wir einmal recht böse werden, damit es besser wird] (“Schopenhauer as Educator”).

Det finns (åtminstone) tre frågor att dryfta här.

  1. Den faktamässiga: Vilka är konsekvenserna av att bli och vara arg? Nietzsche verkar t.ex. mena att man behöver bli arg för att kunna åstadkomma förändring av det över vilket man är missnöjd. Att vara arg är i så motto motiverande. Den som är arg engagerar sig och är inte likgiltig. Men som vissa i debatten påpekar: arga personer beter sig ofta illa mot andra och skapar problem. Vilken effekt dominerar?
  2. Den värderingsmässiga: Är det bra eller dåligt att bli och vara arg (t.ex. på grundval av en faktamässig analys av konsekvenserna)?
  3. Den psykologiska: Hur lätt har man för att bli arg?

Filosofen Bernard Williams blev, enligt Martha Nussbaum, aldrig arg. Jag tolkar det som en följd av en viss personlighet (i enlighet med punkt 3 ovan), kanske i kombination med punkt 1: tron att det är hopplöst att försöka förbättra världen. Jag blir i stort sett heller aldrig arg: ett psykologiskt karaktärsdrag men kanske också en syn på världen och politiken som ser engagemang på emotionell basis som futilt. (Kan detta förklara varför någon kan vara en opolitisk liberal?)

Hjälper munskydd?

Bildresultat för face mask

Många, särskilt i Asien, bär munskydd i tron att det reducerar smittspridning i samband med Coronavirusets framfart. Stämmer det? Jag har tidigare vurmat för munskydd; en studie jag just fann, ”Face Mask Use and Control of Respiratory Virus Transmission in Households”, tyder på att munskydd kan dämpa smittspridning:

[T]he relative reduction in the daily risk of acquiring a respiratory infection associated with adherent mask use (P2 or surgical) was in the range of 60%–80%.

Dock verkar det inte fungera så bra som allmän preventiv metod eftersom efterlevnaden är svag i de flesta fall, inte minst, kan man ana, i kulturer som normalt sett inte bär munskydd.

Politiska konsekvenser av flyktingar

Vad hände politiskt i Danmark när flyktingar började anlända under perioden 1993–2013? Det studeras i ”The Political Consequences of Immigration: Evidence from Refugee Shocks in Denmark”. Ett mycket intressant mönster framträder, och det rör vilka som blir politiska kandidater:

[R]efugee migration causes more candidates with a low socioeconomic status (SES) to enter and be elected into politics. This effect is driven both by parties and voters: First, established parties place low-SES candidates higher on lists and switch to a party system, where individual candidate popularity, rather than party list position, determines election. Second, voters cast individual votes for these low-SES candidates.

Hur ska detta mönster förstås? Jo:

I find that voters’ preference for low-SES candidates can in part be explained by their increased preferences for redistribution toward economically vulnerable natives, which mirrors the preferences of low-SES candidates.

En möjlig slutsats är att partier kanske kan konkurrera med partier som Sverigedemokraterna om de öppnar för att bredda den typ av kandidater som ställer upp i val.

Vill man bli förstådd?

Bildresultat för nietzsche"

Å, så vanligt med kritik av obskyra skribenter! ”Det går inte att förstå detta flöde av ord.” ”Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.” Etc. (Jag tänker t.ex. på hur vissa franska filosofer tenderar att avfärdas som obegripliga.)

Men kan det vara så att vissa av dessa skribenter inte vill förstås (av alla? av de flesta? av särskilt många alls? av någon)? Att de är vad Dan Klein kallar esoteriska skribenter? En spännande tanke, beskriven av Nietzsche i The Gay Science (aph. 381):

On the question of being understandable—One does not only wish to be understood when one writes; one wishes just as surely not to be understood. It is not by any means necessarily an objection to a book when anyone finds it impossible to understand: perhaps that was part of the author’s intention–he did not want to be understood by just “anybody.” All the nobler spirits and tastes select their audiences when they wish to communicate; and choosing that, one at the same time erects barriers against “the others.” All the more subtle laws of any style have their origin at this point: they at the same time keep away, create a distance, forbid “entrance,” understanding, as said above–while they open the ears of those whose ears are related to ours.

Detta får mig att tänka på fiktionalism: att säga något som man vet inte är sant eller inte vet är sant för att uppnå något slags effekt. T.ex. på moralens område.

Nå, jag undrar om ett vurmande för lättförståelighet och absolut klarhet i regel inte kan vara missriktat, i alla fall som allmänt kriterium för skrivande. (Är detta avsett att verkligen förstås av dig som läser det? Förstår du det? Som jag vill?)

Ta inte börsen på så stort allvar

De flesta svenskar har nog intresse av att följa börsutvecklingen. Såväl aktuellt sparande som sparande till pensionen är i hög grad placerat i aktier. Men det är nog klokt att inte låta sig distraheras alltför mycket av de dagliga rörelserna. Det kan ha negativa konsekvenser, enligt den nya studien ”When the Market Drives You Crazy: Stock Market Returns and Fatal Car Accidents”:

This paper provides evidence that daily fluctuations in the stock market have important – and hitherto neglected – spillover effects on fatal car accidents. Using the universe of fatal car accidents in the United States from 1990 to 2015, we find that a one standard deviation reduction in daily stock market returns is associated with a 0.6% increase in fatal car accidents that happen after the stock market opening.

Om man inte kan låta bli att uppröras och oroas av börsnedgångar kanske rekommendationen får bli att åka kollektivt istället för att åka bil.