Den hotfulla kärleken

bosie1
Lord Alfred Douglas

Lord Alfred Douglas skrev om ”the love that dare not speak its name”. Men hur kan kärlek mellan två personer av samma kön upplevas som hotfull? Michel Foucault resonerar på följande sätt:

One of the concessions one makes to others is not to present homosexuality as anything but a kind of immediate pleasure, of two young men meeting in the street, seducing each other with a look, grabbing each other’s asses and getting each other off in a quarter of an hour. There you have a kind of neat image of homosexuality without any possibility of generating unease, and for two reasons: it responds to a reassuring canon of beauty, and it cancels everything that can be troubling in affection, tenderness, friendship, fidelity, camaraderie, and companionship, things that our rather sanitized society can’t allow a place for without fearing the formation of new alliances and the tying together of unforeseen lines of force. I think that’s what makes homosexuality ”disturbing”: the homosexual mode of life, much more than the sexual act itself. To imagine a sexual act that doesn’t conform to law or nature is not what disturbs people. But that individuals are beginning to love one another — there’s the problem.*

Kanske är dessa tankegångar den verkliga förklaringen till att vissa motsätter sig en könsneutral äktenskapsbalk. Att tillåta homosexuella handlingar är en sak; att på vilka villkor släppa in homosexuella i det sociala livet, i familjer och vänkretsar, i kyrkor och rådhus, en helt annan. Som sagt:

But that individuals are beginning to love one another — there’s the problem.

_________________

* Från ”Friendship as a Way of Life”, i Ethics: Subjectivity and Truth (s. 136—137).

23 reaktioner på ”Den hotfulla kärleken

  1. Jag har i och för sig framfört tesen att emotionellt grundat ogillande av den sexuella akten spelar en viktig roll i ogillande av homosexualitet. Men Foucaults tankar har fått mig att fundera på om det inte är kärleken som ses som det mest obehagliga.

    Nu ska förstås tilläggas att andelen som ogillar homosexualitet/homosexuella har gått ned på många håll på senare år.

  2. Har alltid sett det på det sätt som Michel Foucault beskriver: Att en viss man har sex med andra män, dolt, i skymundan, utan att någon ser men alla vet, ”tolereras” tyst. Men när den homosexuella mannen kräver lika rättigheter på alla samhälleliga och social plan, då blir homosexualiteten ett hot (mot de heterosexuella); då kan inte längre det heteronormativa samhället tyst ”tolerera” dessa män.

  3. Ping: Den hotfulla kärleken | Love is Life

  4. Det är lite som med hedersmord. Det ovana är det farliga. Homosexuella är inte det minsta ett hot mot heterosexuella. De konkurrerar om helt olika partners.
    Tvärtom så blir det flera brudar över till dem. Ni överdriver de homosexuellas stigma ur ett evolutionsperspektiv, men däremot inte ur ett socialt.

  5. Tror du har rätt i din text på länken att hur människor ser på homosexuella beror på känslor. Kanske känslor mot det sexuella, kanske känslor mot att homosexuella tränger sig in på sociala arenor tidigare reserverade för heterosexuella.

  6. Kristian: Detta om min formulering om att heteros känner sig hotade av krav på likabehandling. – Håller med om att ordet ”hot” inte helt och fullt täcker det jag syftar på. Men om saken vore så enkel som att det blott är en fråga om tillgång på (sex)partners… då hade väl frågan om könsneutralt äktenskap varit en avklarad sak sedan strax efter 1950 ungefär (då RFSL bildades).

    Om en del heteropersoner känner att ett homosexuellt förhållande är onaturligt för dem, så är det ju inte märkligt att jag känner att ett heteroförhållande är onaturligt för mig. Men jag behöver ju inte personligen kunna relatera till situationen (relationen) ifråga för att förstå och inse det självklara att ha likabehandling i alla aspekter.

  7. Jag tror att det särskilt bland konservativa finns en ibland uttalad och ibland underförstådd rädsla för att acceptans av homosexuella/homosexualitet ska innebära en generellt ”friare” sexualitet och syn på förhållanden – fler partners, fler skillsmässor, mer otrohet etc.

  8. Helge: Så kan det säkert vara. Jag finner dock detta tankesätt problematiskt, av åtminstone två skäl.

    i) Det leder faktiskt till lägre lycka och välmående för homosexuella (som drabbas av attityder som tjänar som ett medel för att uppnå ting som egentligen inte berör dem).

    ii) Jag tror att kausalitetstänkandet bakom resonemanget – attityder till homosexualitet–>attityder till sex och förhållanden – är helt fel. Jag tror istället att det finns bakomliggande faktorer som förklarar båda dessa ting. Om den ena typen av attityder orsaker den andra tror jag mycket mer på motsatt riktning: attityder till sex och förhållanden–>attityder till homosexualitet. Det senare är i linje med hur Andrew Sullivan resonerar när han konstaterar att ”vi är alla sodomiter nu”. När den heterosexuella befolkningen har övergett idén på att sex enbart ska handla om fortplantning, då finns det inte längre så starka skäl för dem att motsätta sig homosexualitet.

  9. Helge: Men beror inte detta på att många människor ser frågan kring homosexualitet som *enbart* en fråga om sex?

    Ibland får jag frågan från heterosexuella om varför vi homosexuella måste ”hålla på och vara så annorlunda” (och de tänker bland annat på allt spex i Prideparaden); som om homosexualitet blott och bart handlade om vem man har sex med i sitt sovrum med släckt belysning…

    En del kristdemokrater har varit emot könsneutralt äktenskap och då menat att det skulle innebära att man då också skulle behöva acceptera sex med minderåriga och sex med djur. Personligen tolkade jag dessa uttalanden som tom retorik och skrämseltaktik riktad till allmänheten.

  10. Niclas – Jag vet inte, jag. Men jag tycker att det ar ratt intressant att du konsekvent inte anvander dig av varken retoriken eller analysmetoden som hbt-grupper garna koketterar med. Kanner du dig utanfor dar?

  11. Den promiskuösa kulturen bland homosexuella män (crusing, bastuklubbar, glory holes etc.) kanske just är framtvingad av hetereonormativiteten. Ty om begäret och attraktionen inte tillåts möjlighet att utveckla stabila relationer i det öppna samhället, tar det sig andra vägar. Rädslan bland vissa konservativa tycks då ha sitt ursprung i dess egen inverterade spegelbild vilken de håller upp mot, in från, samhället.

    Den homosexuella diskursen är heterogen och till synes paradoxal, då kampen för assimilation konstrateras av förvaltandet av det exklusiva. Dock rör det sig om två helt olika nivåer som i viss mån kan samexistera.

    Det är kapitalismen som står för den värdeförskjutning som pågått sedan tiden före förra sekelskiftet. De kristna dygderna (kyskhet, måttfullhet etc) har gett vika för de instrumentella värden som stimulerar konsumtion. Om det kan man ha åsikter, men skulden ska inte bäras av de homosexuella.

    Niclas, varför finns det fler homosexuella intellektuella kvinnor än män tror du?

  12. Pontus: Jag tror att jag skiljer mig från många hbt-aktivister i det att jag förespråkar en frihetsinriktad politik (vilket utesluter sådant som bidrag och ingrepp i yttrandefriheten) och i det att jag är mer pragmatisk/mindre konfliktorienterad när det gäller praktisk politik. Jag påverkades tidigt i dessa avseenden av Andrew Sullivans Virtually Normal: An Argument about Homosexuality och Bruce Bawers A Place at the Table: The Gay Individual in American Society. Jag har inga problem med att jag avviker från diverse hbt-aktivister på de här sätten.

    Deborah: Intressanta tankar. Det finns ju homosexuella som beklagar de senaste årens utveckling mot ökad social acceptans och respekt, som drömmer sig tillbaka till en tid av osynliggörande och exkludering, där sammanhållning och känslan av att tillhöra ett hemligt sällskap gav något slags social (och sexuell) mening. Jag tror vidare att det ligger mycket i att marknadssamhället ligger bakom många sociala och attitydmässiga förändringar, i det att det har möjliggjort en mobilitet och reducerad social kontroll samt större ekonomiska möjligheter att forma sitt liv som man vill. Däremot har jag svårt att besvara din sista fråga. Hur vet du till att börja med att det finns fler homosexuella intellektuella kvinnor än män?

  13. ”Den homosexuella diskursen är heterogen och till synes paradoxal, då kampen för assimilation konstrateras av förvaltandet av det exklusiva.”

    Djupt. Mycket djupt. Och postmodernt!

  14. Niclas: Jag vet inte. Men mitt intryck är att det är fler kvinnor bland hbt-teoretikerna. Men jag kan ha fel. Flera utgår ju från från Foucault (t.ex Butler). Ett annat intryck är flertalet män är liberaler och kvinnor vänster. Förmodligen finns en förklaring till detta vars ursprung kanske är olika livserfarenhet och kultur, vad tror du?

  15. Deborah: Jag har ingen uppfattning i frågan intellektuella homosexuella kvinnor och män. Visst finns Butler, men likaså finns Foucault, som du nämner. Visst finns Tiina Rosenberg, men likaså finns Don Kulick och Jens Rydström. En fråga är ju hur man definierar ”intellektuella”: om bara de som explicit forskar i hbt-frågor och teorier rörande hbt ska inkluderas eller om homosexuella som håller på med helt andra ämnen (men ändå är intellektuella) också ska beaktas (t.ex. Keynes).

    Vad gäller den politiska fördelningen har den, om jag minns rätt, belagts i olika studier, och den ger stöd åt din uppfattning, att homosexuella kvinnor står till vänster om homosexuella män och att denna skillnad, som också återfinns i befolkningen i stort, är större bland homosexuella. Vad det beror på vet jag inte riktigt. Det kanske har att göra med en uppfattad koppling mellan feminism och vänsterpolitik?

  16. ”Den promiskuösa kulturen bland homosexuella män (crusing, bastuklubbar, glory holes etc.) kanske just är framtvingad av hetereonormativiteten. Ty om begäret och attraktionen inte tillåts möjlighet att utveckla stabila relationer i det öppna samhället, tar det sig andra vägar.”

    Så måste det naturligtvis vara. Det förklarar ju också att folk ägnar sig åt sådana hemskheter som utomäktenskapliga förbindelser, konsumtion av pornografi och besök hos prostituerade. Egentligen är ju alla intresserade av stabila relationer—det är (det kapitalistiska) samhället som tvingar dem till en felaktig kanalisering av sin sexualitet.

  17. Baphomet: Min egen gissning är att sexuella beteenden har både kulturella och biologiska orsaker och att ”den promiskuösa kulturen bland homosexuella män” delvis beror på det Deborah pekar på men att den också i hög grad, helt oberoende av kultur, beror på det sätt på vilket (främst) den manliga sexualiteten fungerar. Därför ser vi även idag många homosexuella män som lever promiskuöst, trots ökad social acceptans av homosexuella relationer etc. Men för de homosexuella män som inte vill leva promiskuöst har utvecklingen förstås inneburit en viktig förändring.

  18. Niclas: Kanske har gayliberalismen sitt ursprung i den fördömande moralkonservatismen. För om denna indirekt
    bidragit till underground-hedonismen så har det besläktade ”goda livet” större potential att förverkligas i det (liberala) näringslivet. Fler företag förstår att detta är en kapitalstark grupp och riktar budskap sina budskap därefter. Möjligtvis en förenkling, men kanske kan jämlikhet och njutning ses som två mål vilka viktats olika inom hbt (å andra sidan är ju vänstern liberal i etiska frågor).

    Generellt tror jag att marginaliserade grupper utvecklar en självreflekterande känslighet för sin identitet och omgivning. Hbt-forskare utgör förstås bara en liten del.

  19. Niclas: Jag delar dina båda invändningar.

    Jenny: Jag tror säkert att du har en poäng i det.

  20. Baphomet: Några värderingar har inte uttrycks, utan endast ett antagande om vad som föregått vår tids värderingar. Något naturligt ”egentligt” vilket vi skulle sträva efter ställer jag mig tveksam till. Men ja, – och nu blir det korrekt – jag tror att konsumtionssamhället (och nihilismen som konsekvens av sekulariseringen) har haft en stor inverkan på sexualmoral, genom idealen som används för att stimulera konsumtion. Även om de biologiska drifterna inte har förändrats, så kanaliseras begäret annorlunda idag än, säg, 1888 när Nietzsche skrev ”What I relate is the history of the next two centuries. I describe what is coming, what no longer come differently: the advent of nihilism”.

  21. Deborah: Angående att vänstern är liberal i etiska frågor tycker jag att det numera kan ifrågasättas på viktiga områden, inte minst när det gäller synen på prostitution och pornografi. Även om utgångspunkterna skiljer sig åt förefaller vänstern i hög grad hamna på samma linje som konservativa.

  22. Niclas: Du har rätt; vänstern är inte lika liberal i dessa frågor som liberalfeminister, t.ex. Wendy McElroy. I denna bemärkelse är socialismen konservativt motsägelsefull då den månar om sexualnormer vars ursprung står att finna i den patriarkala judeo-kristna familjestrukturen, som är den samtidigt bekämpar. Angående inlägget är min övertygelse att endast retarderade, förkrympta människor kan förneka äkta kärlek. Oavsett dess riktning.

Kommentarer inaktiverade.