Alla accepterar ojämlikhet bakom okunnighetens slöja

Allt som oftast hör man kritik av inkomstklyftor. Det jag ibland undrar är på vilken grund sådan kritik framförs. Ett sätt att få bättre grepp om hur människor ser på inkomstojämlikhet är att utföra experiment. Högst intressanta resultat från ett sådant, utfört i Paris, redovisas i den nya studien ”Preferences over Income Distribution: Evidence from a Choice Experiment”. I sammanfattning:

  • We elicit subjects preferences over pairs of payoff distributions within small groups, in a firm-like setting.
  • When they do not know what their own payoff will be, all subjects prefer the more unequal distribution provided it makes everyone weakly better off. This is true, no matter whether income positions will be based on merit or luck.
  • People change their choice when they learn about their own payoff rank.
  • Even then, 75% of subjects prefer Pareto-dominant distributions.
  • However, 25% engage into money burning at the top in order to reduce inequality, even when it does not make anyone better off.
  • Even when their own money is at stake, 20% of subjects are willing to pay just to reduce the degree of inequality.

Den rawlsianska delen av experimentet, där deltagarna befinner sig bakom en slöja av okunskap, ger alltså som resultat att det föreligger en allmän preferens for inkomstojämlikhet (under förutsättning att denna innebär högre inkomst för åtminstone någon utan att någon får lägre inkomst). Intressant nog gör de det oavsett om inkomster anses vara resultat av tur eller ansträngning. Det är alltså utfallen, eller konsekvenserna, som spelar roll, inte grunden för hur dessa uppkom. Men även med kunskap om hur den egna inkomsten relaterar till andras stödjer 75% denna typ av ojämlika utfall.

Hur hanteras denna typ av resultat av kritiker av inkomstklyftor?

Genetisk förklaring till förmögenhetsojämlikhet

Bildresultat för joakim von anka

Många uttrycker oro över ojämn fördelning av förmögenheter, kanske påverkade av Thomas Pikettys bok Kapitalet i tjugoförsta århundradet. Men hur kommer det sig att människor äger olika mycket? En ny studie, ”Genetic Endowments and Wealth Inequality”, undersöker vilket förklaringsvärde genetiska faktorer har. Resultat:

In this paper, we identify a biological basis for heterogeneity in wealth: genetic endowments related to human capital accumulation. In particular, we make use of molecular genetic data in the Health and Retirement Study (HRS) along with recently estimated associations between genetic markers and educational attainment. We show that the same observed genetic markers that predict education also predict household wealth in the HRS. Importantly, the estimated association between these markers and wealth is economically large and statistically significant after controlling for education and labor market income, suggesting that these variants operate through additional channels. Indeed, we show that these markers predict parental transfers such as inheritances, mortality, and risk preferences. We also find they are related to dimensions of financial decision-making, including stock market participation, business ownership, the financial planning horizon, and macroeconomic expectations. While we do not observe returns directly, our results provide a possible genetic microfoundation for the persistent differences in returns to wealth needed to explain existing wealth distributions. The genetic transmission of traits related to returns to wealth may thus provide another source for the well-documented intergenerational persistence of wealth.

Fascinerande. Vilka är implikationerna?

  • Den politiska högern kanske bör ställa sig frågan om ojämlika utfall är rättvisa om de ”ytterst” i hög grad beror på faktorer som inte har med individuella val att göra. Kan det göra acceptansen av omfördelning mer sannolik? Måhända, men som jag påpekar i det tidigare inlägget ”Den ständiga orättvisan” kan incitamentseffekter motivera ojämlikhet.
  • Den politiska vänstern kanske bör ställa sig frågan vilka åtgärder som är mest ändamålsenliga om något de vill bekämpa har sin grund i mänsklig genetik. Lägger det måhända restriktioner på vad som är görbart politiskt?
  • Forskare bör beakta denna faktor framöver. Om så inte sker är risken att andra förklaringar framstår som viktigare än de faktiskt är.

Är miljardförmögenheter ett problem?

Inte minst sedan Thomas Piketty publicerade Kapitalet i tjugoförsta århundradet har en intensiv debatt försiggått i många länder om hur en liten andel av befolkningen har lyckats bli väldigt rik på senare år. Ofta framställs detta som mycket problematiskt. Frågan är vilka kriterier man ska använda för att utvärdera detta. Ett möjligt kriterium är lycka.

I ”Billionaires, Millionaires, Inequality and Happiness”, som huvudsakligen rapporterar att antal korrelationer, återfinns följande figur:

Skärmklipp 2019-07-21 18.12.12

Tankeväckande. Det är självfallet inte härigenom på något sätt belagt att den förmögenhet som dollarmiljardärer tillsammans har som andel av BNP ökar lyckan – men det är inte heller uteslutet. Många verkar utgå från ett negativt samband. Tänk om det inte visar sig stämma? Skulle det innebära att de ökade ”toppförmögenheterna” inte längre bör ses som problematiska – utan kanske t.o.m. välkomnas utifrån ett allmänintresse?

Effekter av ”rättvis handel” med kaffe

”Fair trade”, eller ”rättvis handel”, är en stor och växande företeelse – den omfattade 9,2 miljarder USD 2017. (Jag sätter begreppet inom citationstecken eftersom jag personligen i regel inte betraktar annan handel som orättvis.) Frågan är om de mål man vill uppnå med denna typ av ”rättvisemärkning” faktiskt uppnås. Detta studeras i en metodologiskt välgjord studie, ”The Effects of Fair Trade Certification: Evidence from Coffee Producers in Costa Rica”.

Forskarna sammanfattar huvudresultaten i denna figur:

Figure 3

Sammanfattningsvis:

  • ”Fair trade” har ökat inkomsterna för ”medelinkomsttagarna” i kaffesektorn, ägarna av kaffeproducerande jordbruk, med uppskattningsvis i genomsnitt 2,2%. Dessa motsvarar 1/3 av arbetskraften.
  • Samtidigt har inkomsterna för mellanhänderna minskat med uppskattningsvis i genomsnitt 2,6%. Dessa tjänar mest i sektorn och motsvarar 6% av arbetskraften; förbättringen för ägarna av kaffeproducerande jordbruk kommer till 10% av att de genom kooperativ har ersatt mellanhänder, så en viss omfördelning har alltså ägt rum.
  • Det kan dock inte påvisas att den största gruppen, de outbildade kaffearbetarna (61%), har upplevt någon förbättring av sin genomsnittliga inkomst. Så medan inkomstojämlikheten mellan den grupp som tjänar mest och de två övriga grupperna har minskat, har den ökat mellan de två grupper som tjänar minst.
  • Därutöver finner forskarna inget stöd för positiva effekter av socialt slag för de som arbetar utanför kaffesektorn i de samhällen där kaffeproduktion äger rum. Ett mål var att öka utbildningsgraden, men det kan man inte påvisa att den har gjort. Om något tycks den ha minskat för barn till mellanhänder i kaffesektorn.

Blandade resultat, alltså, som antyder att det inte är enbart positiva effekter av ”fair trade”. Givet ett mål om att hjälpa utsatta personer i världen kanske det finns mer effektiva sätt än att betala mer för sitt kaffe.

Se tidigare inlägg på detta tema här.

Inkomströrlighet i USA speglar inkomströrlighet i Europa

En ny studie, ”American Geography of Opportunity Reveals European Origins”, finner följande:

We show that US areas populated by descendants to European immigrants have similar levels of income equality and mobility as the countries their forebears came from: highest in areas dominated by descendants to Scandinavian and German immigrants, lower in places with French or Italian heritage, and lower still in areas with British roots. … Our findings indicate that the geography of US opportunity may have deeper historical roots than previously recognized.

En viktig fråga är genom vilken mekanism detta inflytande överförs från invandrares hemländer till de nya bosättningarna i USA. Författarna reder inte ut det:

We interpret our findings as suggesting that places—rather than people—with different European origins differ in ways that shape opportunity. Yet more work is needed to shed light on the causal pathways that link different European origins to the present-day opportunity structure. In particular, historical scholars have emphasized that immigrants who settled the U.S. during its formative period found little by the way of social structure where they came, making it plausible that a myriad of cultural, economic, and social institutions trace their origins to these settler populations.

Det är i synnerhet intressant att veta om det är kulturella bestämningsfaktorer eller politikbaserade sådana som har lett fram till detta resultat, eller en kombination av dessa. Mot bakgrund av svensk politisk historia kanske resultaten kan sägas antyda att det inte är socialdemokratin, eller socialliberalismen, som skapade den svenska jämlikheten och rörligheten utan en kultur som möjliggjorde, och kanske födde, dessa politiska rörelser.

Se även tidigare inlägg om hur migrationen till USA påverkade Sverige och andra skandinaviska länder: ”Utvandring gav kollektivism” och ”Massutvandring som orsak till den svenska vänsterna styrka”.

Acceptans av inkomstskillnader i USA och Norge

Den politiska debatten i Sverige präglas ofta av en upprördhet över inkomstskillnader. Hur skiljer sig attityder till sådana skillnader åt mellan ett skandinaviskt land, med relativt låga skillnader och betydande omfördelning, och USA, med relativt höga skillnader och en mer begränsad omfördelning? En experimentell studie, ”Cutthroat Capitalism Versus Cuddly Socialism: Are Americans More Meritocratic and Efficiency-Seeking than Scandinavians?”, accepterad för publicering i Journal of Political Economy, finner följande:

We provide causal evidence suggesting that fairness considerations are more fundamental for inequality acceptance than efficiency considerations. In both countries, merit instead of luck as the source of inequality causes a huge increase in inequality acceptance, while the introduction of a cost of redistribution has a negligible effect on the distributive choices of the participants.

Angående kopplingen mellan inkomstojämlikhet och rättvisa finner forskarna, i linje med resultat jag presenterar i det tidigare inlägget ”Det är inte ojämlikhet människor ogillar utan orättvisa”, detta:

The present study robustly demonstrates that most people do not consider all inequalities to be unfair. In particular, introducing a difference in productivity instead of luck as the source of inequality causes a large and statistically significant increase in inequality acceptance in all subgroups. Hence, it is important to accommodate the distinction between fairness and equality in our social preference models.

Det duger alltså inte att utifrån ett faktiskt konstaterande av inkomstskillnader, eller ökade sådana skillnader, dra slutsatsen att dessa nödvändigtvis är illegitima eller oönskade.

När det gäller skillnader mellan och inom länderna skriver de:

We have shown that Americans accept significantly more inequality than Scandinavians, but our findings also challenge common perceptions of these societies in the public debate. The United States is sometimes portrayed as representing cutthroat capitalism, but the present study clearly demonstrates that many Americans are concerned with unfair inequalities. In our experiment, the majority of Americans equalize completely when the inequality is due to luck, even when there is a significant cost of redistribution. … Our findings should also nuance the perception of the Scandinavian countries as representing cuddly socialism. We find that a large majority of Scandinavians accept inequalities due to a difference in producivity, what they object to are inequalities due to luck. Hence, the political support for an extensive welfare state in the Scandinavian countries may partly reflect that these policies are viewed as contributing to elimination of inequalities due to luck, without undermining inequalities due to productivity differences.

Givetvis kan man gå vidare och diskutera och ifrågasätta människors uppfattning av vad som är orsakat av egen ansträngning respektive tur, och då kommer man in på fundamentala filosofiska frågor om fri vilja etc. Men det går i vilket fall att konstatera att denna typ av uppfattningar tycks direkt kopplade till politiska hållningar.

Inget stöd för att ojämlikhet ger lägre lycka

Finanskrisen gav bl.a. upphov till högre inkomstojämlikhet i Europa. Hur ser sambandet mellan sådan ojämlikhet och lycka/livstilfredsställelse ut? Det undersöks i den nya studien ”Rising Income Inequality During the Great Recession Had No Impact on Subjective Wellbeing in Europe, 2003–2012”:

Findings: income inequality has no statistically significant impact before, during, or after the Great Recession. Instead (contrary to much previous research) a straightforward individualistic utilitarian–materialist understanding is supported: money does increase wellbeing but inequality itself—the gap between rich and poor—is irrelevant.

I den politiska debatten fokuseras ofta på inkomstojämlikhet som ett stort problem, men om sådan ojämlikhet inte är relaterad till lycka eller livstillfredsställelse kanske det indikerar att problemet inte är så stort? Det andra resultatet, att mer pengar ger mer lycka, är minst lika intressant och i enlighet med annan forskning, t.ex. studien ”Subjective Well-Being and Income: Is There Any Evidence of Satiation?”.