Kategoriarkiv: konst

Niclas Berggren 7:33 den 14 March 2021  

Inspirerad av Auden

Jag lyssnade härförleden på ett poddcastavsnitt om W. H. Auden. Jag fann det mycket inspirerande och tänkte kort ange på vilket sätt, i fyra punkter.

  1. Auden gjorde åtskillnad mellan två typer av konst (i vid mening): ”There must always be two kinds of art: escape-art, for man needs escape as he needs food and deep sleep, and parable-art, that art which shall teach man to unlearn hatred and learn love.” I det ena fallet erbjuder konsten en tillflykt i en brutal värld och kan i sig ge känslor av lycka och tröst; i det andra fallet har konsten en ambition, och kanske också en förmåga, att forma människors sätt att tänka, inte minst om andra människor. Denna andra funktion kan ha politiska dimensioner. För mig fyller konsten i hög grad den första typen av funktion: att se en opera innebär för mig att lämna världen som den är för en annan värld; och även om denna andra värld ofta har tragiska inslag den också – hur många operor handlar inte om olycklig kärlek och död! – är det för mig sekundärt, då det inte är handlingen i sig som möjliggör sinnlig tillfredsställelse utan konsten som konst. Musiken. Rösterna. Rörelserna. Estetiken.
  2. När Auden 1939 flyttade till New York inleddes en tid av diktande som strävade efter kapandet av band till kontext och konkret bakgrund. Konsten skulle inte vara ett uttryck för den familj eller nation man råkade komma ifrån, utan skulle ha ett universalistiskt tilltal. Detta påminde mig om en av tankarna med abstrakt expressionism, som förvisso är mer utrerad i sin strävan att skapa ett direkt känslomässigt tilltal frikopplat från det specifika och det konkreta.
  3. Auden reviderade ofta sina dikter utifrån detta synsätt: ”A poem is never finished, only abandoned.” Jag har sympati för grundtanken, som andas acceptans av imperfektion och en strävan efter ständig förbättring, men jag ser också nackdelar. Dels kan man tänka sig att själen aldrig får ro om man som skapare av text aldrig kan låta sig nöja; dels kan det leda till att man aldrig vågar lämna texter (eller konstverk i annan form) ifrån sig. Man filar och justerar och fixar och trixar ad infinitum.
  4. När forskarna i poddcastavsnittet beskrev Auden som poet anförde de bl.a. att han inte hade ett övergripande tema för sin diktning. Han skrev om en lång rad olika fenomen, och på olika sätt. Detta tilltalade mig mycket, då jag i tilltagande grad ser mig själv på det sättet i mitt sätt att förhålla mig till fenomen i världen. Jag eftersträvar inte en övergripande förståelse av saker och ting, mycket för att jag tror att en sådan inte kan förvärvas; istället vill jag mer tentativt titta på än det ena och än det andra och säga något partiellt och temporärt därom. Kanske, för att knyta an till punkt 1 ovan, handlar det om escape-thinking snarare än parable-thinking – det intellektuella livet som ett slags eskapism snarare än som ett sätt att (tro att det kan) förändra världen.

Givetvis sades mycket annat, och givetvis täcker inte detta på något sätt den rikedom Auden har lämnat efter sig, men det var i vilket fall det som fick mig att bli upplyft.

Niclas Berggren 16:53 den 6 June 2020  

Både filosofi och konst behövs

Schopenhauer, i Manuscript Remains, vol. 1, s. 13 (från 1810):

If Goethe had not been sent into the world simultaneously with Kant in order to counterbalance him, so to speak, in the spirit of the age, the latter would have haunted like a nightmare many an aspiring mind and would have oppressed it under great affliction. But now the two have an infinitely wholesome effect from opposite directions and will possibly raise the German spirit to a height surpassing even that of antiquity.

Niclas Berggren 6:36 den 6 March 2020  

Känslan i konst

Kazimir Malevich lanserade den konstnärliga inriktningen suprematism. Han uttryckte denna mycket tilltalande karakterisering:

To the Suprematist the visual phenomena of the objective world are, in themselves, meaningless; the significant thing is feeling.

Läs mer om suprematism här. Se verk av Malevich som tidigare visats på denna blogg här. Oerhört inspirerande för mig, med denna konstsyn.

Niclas Berggren 9:15 den 26 December 2018  

Estetik i allt

Bildresultat för cecil beaton

Cecil Beaton

Jag rekommenderar den dokumentär om Cecil Beaton som visas på Svt Play (t.o.m. den 9 febuari 2019). Som Wikipedia beskriver honom:

Sir Cecil Walter Hardy Beaton, CBE (14 January 1904 – 18 January 1980) was an English fashion, portrait and war photographer, diarist, painter, interior designer and an Oscar–winning stage and costume designer for films and the theatre.

Det jag slogs mest av i filmen var hur estetiken styrde honom genom allt. När London bombades under andra världskriget tog han många bilder, och en sak som skiljde hans foton från andras var att han även i de hemskaste av omständigheter lyfte fram den skönhet som trots allt stod att finna. T.ex. tog han bilder av vackra soldater. För mig, som upplever skönhet som det kanske mest meningsskapande och glädjande i livet, är detta syn- och tillvägagångssätt ytterst inspirerande. Det går att anlägga ett estetiskt perspektiv på i stort sett allt – även i krig.

Men är det inte ytligt? Ska man inte se hemskheten för vad den är och se och acceptera livets brutalitet? Kanske det, men givet insikten om livets fundamentala meningslöshet måste människan, för att inte gå under, ”skapa” mening. Om det sålunda är möjligt att finns livsglädje i skönhet är det eftersträvansvärt att söka efter, ta del av och (likt Beaton) sprida skönhet, även – och kanske särskilt – i svåra tider och situationer.

Man behöver inte (enbart) tolka det estetiska perspektivet som att man lägger stor vikt vid skönhet; man kan (även) tolka det i ett metaperspektiv. Det går att se livet som ett slags teater vars form är minst lika väsentlig som dess hårda innehåll – och vars form inte är helt huggen i sten utan i många stycken förändrings- och tolkningsbar. Kanske kan man säga att det handlar om att spela människa, snarare än att vara det.

Slutligen ser jag inte ett estetiskt perspektiv som oförenligt med allvar och hårt arbete. Kanske blir det t.o.m. enklare att utföra det senare med upplevelser av skönhet och med en metasyn som i viss mån ”tar bort allvaret” i något slags fundamental mening men som ändå möjliggör en konstruktion av allvar – eller en syn på allvar som fiktion.

Ta en titt på Beatons fotografier av kändisar här.

Niclas Berggren 18:37 den 10 December 2018  

Så ska medarbetarna presenteras

När Operabaletten i Paris presenterar sig sker det med oöverträffad stil! Jag tittar om och om igen.