While total testosterone levels were similar in men from Sweden, Tobago and the US, they were 16 per cent higher in men from Hong Kong and Japan. The Japanese men also had higher levels of a testosterone-binding hormone, however, so less of the testosterone was free to act on tissues. As a result, Japanese men had the lowest levels of active testosterone.
Författararkiv: Niclas Berggren
Dags att gå ur Svenska kyrkan
Om du går ur Svenska kyrkan före den 1 november slipper du att betala kyrkoavgift för nästa inkomstår. Det rör sig om ca 1 procent av din bruttoinkomst. Här anger jag varför du bör gå ur och hur du gör. Agera idag!
Byte av religion
Undersökningar tyder på att barn i hög grad har samma religiösa tillhörighet som sina föräldrar. Icke desto mindre finns det många som under sitt liv byter religion. I studien ”Religious Conversion in 40 Countries”, publicerad i Journal for the Scientific Study of Religion (preliminär gratisversion här), konstateras följande om faktorer som kan tänkas påverka omfattningen av religionsbyte:
Findings accord with several hypotheses: religious-conversion rates are positively related to religious pluralism, gauged by adherence shares; negatively related to government restrictions on religious conversion; positively related to levels of education; and negatively related to a history of Communism. Conversion rates are not related to per capita GDP, the presence of state religion, and the extent of religiosity. Effects from the types of religious adherence are minor, except for the negative effect of Muslim adherence.
Denna studie tittar på byte av religion. Än mer intressant vore, enligt mitt förmenande, att undersöka vilka faktorer som påverkar flöden in och ut i religion. Vilka faktorer är t.ex. relaterade till att många blir ateister?
Se även inlägget ”Dilemma för en liberal ateist”.
Lyckliga och olyckliga familjer
Tolstojs roman Anna Karenina inleds med följande (här översatta) ord:
Alla lyckliga familjer liknar varandra; varje olycklig familj är olycklig på sitt eget sätt.
Kan det stämma?
Tips: Torsten Persson.
Spermans lyckobringande effekter
Jag hade ingen aning om att sperma innehåller allt detta:
In fact, semen has a very complicated chemical profile, containing over 50 different compounds (including hormones, neurotransmitters, endorphins and immunosupressants) each with a special function and occurring in different concentrations within the seminal plasma. Perhaps the most striking of these compounds is the bundle of mood-enhancing chemicals in semen. There is good in this goo. Such anxiolytic chemicals include, but are by no means limited to, cortisol (known to increase affection), estrone (which elevates mood), prolactin (a natural antidepressant), oxytocin (also elevates mood), thyrotropin-releasing hormone (another antidepressant), melatonin (a sleep-inducing agent) and even serotonin (perhaps the most well-known antidepressant neurotransmitter).
Det är Jesse Bering som redovisar detta i Scientific American. Inte nog med det, han presenterar forskning som tyder på att denna substans kan ha välgörande effekter för mottagare av den:
The most significant findings from this 2002 study, published with criminally modest fanfare in the Archives of Sexual Behavior , were these: even after adjusting for frequency of sexual intercourse, women who engaged in sex and “never” used condoms showed significantly fewer depressive symptoms than did those who “usually” or “always” used condoms. Importantly, these chronically condomless, sexually active women also evidenced fewer depressive symptoms than did those who abstained from sex altogether. By contrast, sexually active women, even really promiscuous ones, who used condoms were just as depressed as those practicing total abstinence. In other words, it’s not just that women who are having sex are simply happier, but instead happiness appears to be a function of the ambient seminal fluid pulsing through one’s veins.
Härligt, härligt men farligt, farligt (med tanke på att även mindre hälsosamma virus kan återfinnas i sperma).
Se även inlägget ”Marknadsekonomin tillfredsställer alla behov”.
Adam Smiths vision
Min gode vän, professor Daniel Klein bedriver forskning om Adam Smith, ofta kallad nationalekonomins fader. Han arbetar nu med ett bokmanuskript där han väver samman och presenterar sin forskning om Smith (och, däribland, vilka kopplingarna är till F. A. Hayeks tänkande). Är man nyfiken på en populärvetenskaplig presentation, inte minst rörande hur de två viktiga böckerna The Theory of Moral Sentiments (TMS; ett moralfilosofiskt verk) och The Wealth of Nations (WN; ett nationalekonomiskt verk) förhåller sig till varandra, kan jag rekommendera en video av ett föredrag, ”Adam Smith: An Overview of His Work and Vision”, som Daniel Klein höll i Ottawa häromdagen. Man kan också läsa hans PowerPoint-fil från föredraget. Ett av budskapen därifrån:
Se samtliga inlägg som nämner Adam Smith på denna blogg här. Andra nationalekonomer har skrivit om Smith: se t.ex. ”The Successes and Failures of Professor Smith” av George Stigler och ”Adam Smith’s View of Man” av Ronald Coase.
Irrationalitet eller meningslöshet?
Att prokrastinera innebär att man skjuter upp det man vet att man borde göra nu. I regel ses detta som ett utslag av irrationalitet, men jag fann detta perspektiv nytt och tänkvärt:
The philosopher Mark Kingwell puts it in existential terms: “Procrastination most often arises from a sense that there is too much to do, and hence no single aspect of the to-do worth doing. . . . Underneath this rather antic form of action-as-inaction is the much more unsettling question whether anything is worth doing at all.” In that sense, it might be useful to think about two kinds of procrastination: the kind that is genuinely akratic and the kind that’s telling you that what you’re supposed to be doing has, deep down, no real point. The procrastinator’s challenge, and perhaps the philosopher’s, too, is to figure out which is which.
Missnöje med en tendens att prokrastinera kan kanske, med detta perspektiv, bli ett tillfälle att fundera på vad, in the whole scheme of things, som man bör ägna tid åt och vad man bör strunta i. En relaterad sak att fundera på: är det självklart att jag-imorgon ska ha företräde framför jag-idag?
Tips: Gissur Ó. Erlingsson. Se även de tidigare inläggen ”Skjuter du upp saker och ting?” och ”Rationalitet och prokrastinering”.
Ska rovdjuren utrotas?
Jag föreslog i ett tidigare inlägg att en grund för att jaga varg kunde vara att minska lidandet för andra djur. Professorn i filosofi Jeff McMahan för ett liknande resonemang, på större skala, i en artikel i New York Times. Hans slutkläm:
It would be good to prevent the vast suffering and countless violent deaths caused by predation. There is therefore one reason to think that it would be instrumentally good if predatory animal species were to become extinct and be replaced by new herbivorous species, provided that this could occur without ecological upheaval involving more harm than would be prevented by the end of predation. The claim that existing animal species are sacred or irreplaceable is subverted by the moral irrelevance of the criteria for individuating animal species. I am therefore inclined to embrace the heretical conclusion that we have reason to desire the extinction of all carnivorous species …
Detta låter vettigt i mina öron: det är bra om det aggregerade lidandet kan minskas. Dessutom förkastar även jag uppfattningen att alla djurarters bevarande är av vikt.
Svetten rinner
Har konsekventa människor mer rätt?
Detta — från studien ”Does Consistency Predict Accuracy of Beliefs? Economists Surveyed About PSA” — var ett för mig förvånande resultat:
Economists with inconsistent beliefs tended to be more accurate than average, and consistent Bayesians were substantially less accurate.
I och för sig har jag tidigare rapporterat om att många inte förmår använda sig av Bayes sats och att denna oförmåga tycks större bland högutbildade. Nå, skulle jag välja mellan att vara konsekvent och att ha rätt skulle jag välja det senare, men jag kan inte sluta tycka att en kombination vore optimal.
Tips för personer med distansförhållande
I denna moderna tid, med stor mobilitet, är det inte ovanligt med distansförhållanden. Hur klarar man av ett sådant? Davey Wavey ger viktiga råd:
Om du vill köpa den produkt Davey Wavey framhåller som väsentlig, kan du finna mer information här (NSFW).
Bör IPCC regleras?
Klimatfrågan är viktig och kontroversiell. Professor Richard Tol menar i ”Regulating Knowledge Monopolies: The Case of the IPCC” att Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), som helt dominerar kunskapsuttolkningen i klimatfrågan, utgör ett naturligt monopol och att den därför behöver regleras för att fungera bättre:
I argue that the IPCC has a natural monopoly, as a new entrant would have to invest time and effort over a longer period to perhaps match the reputation, trust, goodwill, and network of the IPCC. The IPCC is a not-for-profit organization, and it is run by nominal volunteers; it therefore cannot engage in the price-gouging that is typical of monopolies. However, the IPCC has certainly taken up tasks outside its mandate; the IPCC has been accused of haughtiness; innovation is slow; quality may have declined; and the IPCC may have used its power to hinder competitors. There are all things that monopolies tend to do, against the public interest. The IPCC would perform better if it were regulated by an independent body which audits the IPCC procedures and assesses its performance; if outside organizations would be allowed to bid for the production of reports and the provision of services under the IPCC brand; and if policy makers would encourage potential competitors to the IPCC.
Jag instämmer, inte därför att jag misstror IPCC:s övergripande slutsatser, utan därför att jag anser att man som lekman i regel bör underordna sig experters kunskapsutlåtanden. Kan man förbättra den process genom vilken experterna kommer fram till sina uppfattningar är det inte minst viktigt för den okunnige lekmannen, men också förstås för politiker som fattar beslut.
Jimmie Åkessons dans
Igitur nämner en möjlig koppling:
Ni talade om det insektsliknande i Béjarts koreografi till “Våroffer” och hur kollektivet tycks styras av en inre, simultan drift till den individuella representationen. Är det en motsägelse? Är det samma drifter i görningen när Jimmie Åkesson lyfts fram av pöbeln? En sorts inverterad offerritual?
Demokrati och ekonomiska reformer
Om man förstärker demokratin, hur påverkar det genomförandet av liberaliserande, ekonomiska reformer? Är demokrati förknippad med större eller mindre reformbenägenhet? Teoretiskt finns det argument som talar för båda delarna; i en ny empirisk studie, ”Democracy and Reforms: Evidence from a New Dataset”, som studerar demokrati (mätt enligt Polity IV) och ekonomiska reformer i 150 länder under perioden 1960-2004, rapporteras följande:
The main conclusions of the paper are that 1) democracy and economic reforms are positively correlated (after controlling for country and reform-specific characteristics, any interaction between country and reform characteristics, and global reform waves); 2) this correlation is robust even after we control for standard factors, which are usually correlated with reforms and democracy, including bureaucratic quality and education, and political stability; 3) the correlation is also robust to the variables that are usually associated with reforms (but not necessarily with democracy) such as crises, neighboring country effects, and compensation schemes; and 4) there is no evidence that economic reforms pave the way for political reforms. The strong correlation between (lagged) democracy and the adoption of economic reforms, even controlling for many possible omitted factors as well as the finding that past economic reforms are not associated with the adoption of democracy, point to the fact there is probably a causal link from democracy to reforms.
Högintressant. Är man en vän av liberaliserande, ekonomiska reformer bör man välkomna förstärkt demokrati. Det som förvånade mig var resultatet att ekonomiska reformer inte verkar orsaka demokratisering: jag hade tänkt mig att när ekonomiska reformer, och därpå grundat välstånd, givit människor en högre materiell levnadsstandard skulle de börja efterfråga och få politisk frihet i högre grad.
Se även de tidigare inläggen ”Demokratiskt kapital och ekonomisk utveckling” och ”Ger ökad tillväxt demokratisering?”.
Utbildning och tvångsäktenskap
Utbildning har många positiva effekter: en starkare ställning på arbetsmarknaden är kanske den mest uppmärksammade. Men en ny studie, ”Education and Freedom of Choice: Evidence from Arranged Marriages in Vietnam”, indikerar att utbildning också förmår stärka människors, särskilt kvinnors, ställning på äktenskapsmarknaden:
Using household data from Vietnam, we provide evidence on the causal effects of education on freedom of spouse choice. We use war disruptions and spatial indicators of schooling supply as instruments. The point estimates indicate that a year of additional schooling reduces the probability of an arranged marriage by about 14 percentage points for an individual with 8 years of schooling.
Den huvudsakliga förklaringen är att utbildningen stärker barn i förhandlingar med föräldrar, genom att barnen genom utbildning har större möjlighet att leva ett gott liv även utan föräldrarna och genom att barnen åtnjuter större respekt, samt genom att barnen får större kännedom om andra sätt att leva än de traditionella. Det är måhända därför mörkermän i regel har sett med skepsis på utbildning och upplysning och det är inte minst därför jag själv ser positivt på dessa fenomen.
La Stupenda är död
Min favoritsångare, Dame Joan Sutherland, har avlidit, 83 år gammal. Hon kallades rätteligen La Stupenda. För mig blev det kärlek vid första lyssningen. Ingen sångröst har berört mig så mycket. Hon kritiserades ibland för att inte ha rätt utseende (hon var relativt stor och lite klumpig); för att inte ha tillräcklig dramatisk förmåga; och för att inte uttala orden hon sjöng med tillräcklig tydlighet. För mig spelade den kritiken ingen roll: dels var den starkt överdriven, dels gjorde hennes röst henne unik i framförandet av operaroller, särskilt i koloraturarepertoaren. Man kan och bör enligt min mening bedöma Joan utifrån en ”ren” konstsyn (som jag tidigare har skrivit om vad gäller tavlor och dans) — bortom gestaltningen av roller och (ibland fåniga) operabudskap och i termer av hennes direkt konstnärliga bidrag, genom röstens skönhet och tekniska skicklighet. Pure beauty and genius!
Min favoritoperainspelning med Joan är av Bellinis opera Norma. En utmärkt samlingsskiva som jag varmt rekommenderar är Coloratura Spectacular. Här är en intervju med Joan.
Du kan lyssna till Joan: se de tidigare inläggen ”Dame Joan — min favoritsångerska”, ”Monumental lycka”, ”Röstakrobatik i den högre skolan”, ”De höga tonerna flödar”, ”Tre barockarior”, ”Brottslingar i sömnen” och ”Magisk sång”.
Tre ekonomipristagare
Det meddelades just att Peter Diamond, Dale Mortensen och Christopher Pissarides har erhållit Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne för 2010. Liksom förra årets pristagare får även årets sägas utgöra något av en överraskning. De fick priset för analys av marknader med sökkostnader, som kan skapa friktioner som förhindrar att utbud och efterfrågan möts. Detta är särskilt intressant vad gäller arbetsmarknaden. Läs mer på Nobelstiftelsens hemsida.
Nå, jag tänkte tipsa om tre artiklar av dessa professorer som ligger lite vid sidan av det de får priset för men som jag själv finner intressanta:
- Diamond m. fl.: ”Money Illusion”: ”The term ‘money illusion’ refers to a tendency to think in terms of nominal rather than real monetary values.” (Diamond har även skrivit en rapport till Globaliseringsrådet om det svenska pensionssystemet.)
- Mortensen: ”Growth, Unemployment, and Labor Market Policy”: ”The purpose of this paper is to sketch a simple model of endogenous growth and unemployment and to explore its implications for the effects of tax and employment protection policies. The implication of the model is that both policies increase unemployment.”
- Pissarides m. fl.: ”Entrepreneurship, Start-Up Costs and Employment”: ”We show that higher start-up costs discourage entrepreneurs and increase the fraction of the population who become workers. Job creation suffers and employment settles at a lower level.”
Värre brott, svagare straff
Hur resonerar människor om sambandet mellan brott och straff? En ny studie, ”The Scope-Severity Paradox: Why Doing More Harm Is Judged to Be Less Harmful”, publicerad i Social Psychological and Personality Science, antyder att resonemangen ofta är paradoxala:
Punishment should be sensitive to the severity of the crime. Yet in three studies the authors found that increasing the number of people victimized by a crime actually decreases the perceived severity of that crime and leads people to recommend less punishment for crimes that victimize more people. … [T]he scope-severity paradox is a robust, real-world effect. They collected archival data of actual jury verdicts spanning a 10-year period and found that juries required defendants to pay higher punitive damages when their negligent behavior harmed fewer people.
Forskarna menar alltså att denna paradox uppkommer därför att människor, när de bedömer brott, finner brott mer allvarliga om de är lättare att sätta sig in i och identifiera sig med, i regel genom att färre drabbas. Detta påminner om resultat som tyder på att kön och sexuell läggning påverkar straffutdelningen, trots att brottet är detsamma. Nu är det förvisso inte självklart att ”värre brott, hårdare straff” är en eftersträvansvärd princip: det viktiga, enligt mitt förmenande, är att straff utformas optimalt.
Den judiska kvinnan
Jean Dubuffet, The Jewish Woman (1950), 116,2 x 88,7 cm:
Determinism och fatalism är inte samma sak
Filosofen Raymond Bradley klargör:
It is sometimes supposed that the doctrine of Determinism—in the form of a belief in the causal interconnectedness of all events, from past to present and thence to the future—also has fatalistic implications. But this has got to be wrong. A determinist can well believe that just as our present actions are the effects of past events, so our present actions have their own effects and so can play a role in determining future events. That is to say, a causal determinist can consistently say that our wills are causally efficacious, at least some of the time. Since fatalism denies that our choices can have any effect on what the future is to be, a fatalist cannot consistently say this. Hence determinism does not imply fatalism.
Detta borde Justin Timberlake läsa. Om determinism, se denna norska folkbildare.
Så kan det gå
Blir duktiga naturvetare bra läkare?
Att läkare har naturvetenskaplig utbildning är självklart. Däremot är det inte självklart att naturvetenskapliga studieframgångar med automatik innebär goda kvaliteter som läkare. Det kan t.o.m. vara så att duktighet i naturvetenskap är negativt relaterat till en framgångsrik yrkesverksamhet som läkare. I ”Science as Superstition: Selecting Medical Students”, publicerad i The Lancet, står följande att läsa:
Writing in the 1970s, Witkin found students who were most successful in the sciences, “have an impersonal orientation: they are not very interested in others”. Tutton’s studies of medical students in Australia in the 1990s found that students who did the best in the premedical sciences scored lower on standardised measures of empathy and tended to be “shy”, “submissive”, “withdrawn”, or “awkward and ill at ease socially”, characteristics the author suggested are, “the antithesis of what most of us would want in a clinician”. …
I do not mean to suggest that knowledge of science is irrelevant to medical education and medical practice. There is a critically important threshold of scientific knowledge that forms the foundation on which a medical education is built. However, once one has exceeded this cognitive threshold, additional scientific knowledge adds little to subsequent performance as a physician.
Detta är ett intressant resonemang som bör påverka hur läkarstudenter väljs ut. Det räcker inte med höga betyg och provresultat; läkaryrket kräver också empati och handlag med människor. Jag skulle nog inte ha blivit en bra läkare.
Fint med hängbyxor
Julien Herrera illustrerar:
Att lita på de sina
Tidigare forskning har identifierat ett negativt samband mellan starka familjer och tillit till människor i allmänhet. En möjlig förklaring skulle kunna vara att om man växer upp inom ramen för en liten, stark gemenskap lär man sig att främst lita på ”de sina” och misstro ”de andra”. En ny studie, ”Do Strong Family Ties Inhibit Trust?”, publicerad i JEBO, finner också stöd för ett sådant negativt samband:
We provide direct evidence that people with strong family ties have a lower level of trust in strangers than people with weak family ties, and argue that this association is causal. We also investigate the mechanisms that underlie this effect, and provide evidence that these revolve around the level of outward exposure: factors that limit exposure limit subjects’ experience as well as motivation to deal with strangers. Our findings are based on experimental data derived from a new design of the ‘trust game’ combined with panel survey data, both drawn from a sample of the British population.
Eftersom tillit till människor i allmänhet enligt forskningen är positivt relaterad till en rad av många högt värdesatta utfall, som tillväxt, hälsa, ärlighet och lycka, torde dessa nya resultat kunna ligga till grund för att ifrågasätta ett alltför starkt vaktslående om family values. Starka familjeband medför, som det verkar, en social kostnad.
Sysselsättningen under kriser
En ny studie av forskare vid Världsbanken, ”The Roles of Openness and Labor Market Institutions for
Employment Dynamics during Economic Crises”, undersöker hur sysselsättningen i kriser har påverkats av ett lands grad av frihandel, av avgångsvederlag och av hög ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen:
We also find that openness to trade has both deepened the contractionary effects on employment and allowed for a faster recovery. High severance pay dampened the employment effect in both domestic crises and global economic downturns, whereas very high unemployment benefits were associated with stronger reductions in employment growth.
I dessa figurer visas skattningar av sysselsättningseffekterna vid globala respektive inhemska kriser vid låg respektive hög grad av frihandel:
Dessa resultat påminner mig lite om mitt resonemang om varför marknadsekonomin, trots återkommande kriser, trots allt inte är ett så dumt ekonomiskt system. Det går ned — men det går också upp, och sannolikt mer upp än under alternativa system.
Det blir bättre
Vi må leva i relativt toleranta tider, men det innebär inte att allt är fine and dandy om man är ung och homosexuell. På kort tid har fyra suicidfall uppmärksammats i USA: 15-årige Billy hängde sig, 13-årige Asher sköt sig i huvudet, 13-årige Seth hängde sig och 18-årige Tyler hoppade från en bro. Detta efter att bl.a. ha trakasserats och mobbats pga. (faktisk eller påstådd) homosexualitet. Forskning visar också att suicidfrekvensen är relativt hög bland unga homosexuella.
Jag ser det som oerhört beklämmande att unga människor ska behöva utstå negativ behandling pga. sin sexuella läggning. Är du förälder bör du tala med dina barn om att inte behandla andra illa, av detta eller andra skäl; och du bör också vara beredd på att du själv kan ha ett homosexuellt barn. Ge dem detta viktiga budskap.
Nu dras också ett bra internetprojekt igång, It gets better, där något äldre homosexuella berättar för unga homosexuella som har det svårt, att det blir bättre. Här är Johnnie från London:
Ta en titt på fler You Tube-videor som människor har lagt upp i detta projekt.
Därmed inte sagt att alla eller ens de flesta unga homosexuella har det svårt. Så är det inte. En del har det t.o.m. mycket bra. Jag hoppas att ännu fler får det mycket bra. Vi kan alla bidra till det.
Porr och politik
En ny studie, ”Changes in Pornography-Seeking Behaviors Following Political Elections: An Examination of the Challenge Hypothesis”, publicerad i Evolution and Human Behavior, finner följande:
The current study examined whether or not individuals who vicariously win a competition seek out pornography relatively more often than individuals who vicariously lose a competition. By examining a portion of Google keyword searches during the 2004, 2006 and 2008 US election cycles, the relative popularity of online pornography keywords searches was computed for each state and the District of Columbia the week before and the week after each election. Consistent with the Challenge Hypothesis, following all three election cycles, individuals located in states voting for the winning political party tended to search for pornography keywords relatively more often than individuals residing in states voting for the losing political party.
Härav skulle man kunna gissa att personer i de delar av Sverige där Alliansen dominerade ökade sin porrkonsumtion relativt mer efter valet än personer i andra delar av Sverige. Frågan är om det är rimligt att tro att politisk konkurrens, och vinst i val, påverkar sexuella variabler av detta slag (såsom testosteronhalter påverkas hos olika djur vid aggressiv konkurrens hannar emellan). Finns det andra förklaringar till detta samband?
Två sätt att bli nöjd på
Joan Robinson, i The Accumulation of Capital:
There are two ways of satisfying desires: one is to get more and the other to want less.
Tänkvärt.
Se även inlägget ”Ska jag börja dricka kaffe?”.
Kritik mot Nobelpris
En doktor i etik ställer, apropå årets Nobelpris i medicin, en fråga:
Kan ett tidigt mänskligt embryo anses vara helt värdelöst, något som man kan använda i forsknings- eller behandlingssyfte utan etiska betänkligheter?
Ja, det kan det. Enligt min uppfattning är det inte fel att kassera ett embryo, om man så önskar, eftersom ett embryo varken är en självmedveten, rationell eller kännande varelse. Detta tänkande är i linje med Peter Singers försvar av abort — och, föga förvånande, på tvärs med Katolska kyrkans syn.
Därmed inte sagt att provrörsbefruktning (eller, för den delen, annan befruktning) är något som bör uppmuntras — vilket är en slutsats man kan dra utifrån andra etikers, såsom David Benatar, Christoph Fehige och Seana Shiffrin, arbete. Den problematisering av provrörsbefruktning som deras arbete utgör beror emellertid inte på att det skulle vara fel att kassera embryon. Snarare bör, enligt i synnerhet Benatars synsätt, fler embryon kasseras.
Sluta rädas döden
Den grekiske filosofen Epikuros har många tilltalande tankar. Flera av dem beskrivs i ”Happiness in the Garden of Epicurus”, publicerad i Journal of Happiness Studies. Jag finner t.ex. hans syn på döden korrekt:
Get used to believing that death is nothing to us since ‘all good and bad consists in sense-experience and death is the privation of sense-experience’ (Epicurus, 1994, p. 124). When you die, your soul ceases to exist, because it is composed of very fine and smooth atoms that are dispersed if the body no longer holds them together, says Epicurus in his Letter to Herodotus (Epicurus, 1994, p. 65). Therefore, when you are dead you cannot deal with death and when you are alive you don’t have to worry about death either since death is not yet present. There is no life after death, as Epicurus puts it: ‘…it [death] is relevant neither to the living nor to the dead, since it does not affect the former, and the latter do not exist’ (Epicurus, 1994, p. 125). Epicurus chooses a rational solution to eliminate our fear of death, which is in his eyes a great source of unhappiness.
Det enda jag fasar för är att personer jag tycker mycket om dör före mig.
Spel och dobbel mot fetma
Det är svårt för många överviktiga att gå ner i vikt. En metod för att ge de feta starka incitament att banta är vadslagning: en person vinner om han eller hon går ner en angiven vikt före ett visst datum. En ny studie, ”Betting on Weight Loss … and Losing: Personal Gambles as Commitment Mechanisms”, publicerad i Applied Economics Letters, innehåller dock nedslående resultat:
If obese individuals have time-inconsistent preferences then commitment mechanisms, such as personal gambles, should help them restrain their short-term impulses and lose weight. Correspondence with the bettors confirms that this is their primary motivation. However, it appears that the bettors in our sample are not particularly skilled at choosing effective commitment mechanisms. Despite payoffs of as high as $7350, approximately 80% of people who spend money to bet on their own behaviour end up losing their bets.
Vad skulle hända om det belopp som stod på spel tiodubblades? Eller är hela ansatsen med vadslagning felaktig? Varför då, i så fall? Är den ett försök av spelbolag att exploatera människors tidsinkonsistensproblem?
Gulgröna människor
Gary Hume, Water Painting (1999), 305,0 x 241,3 cm:
Risktagande entreprenörer
Att entreprenörskap har med risktagande att göra är allmänt accepterat. Att ägna tid och kraft åt att göra något nytt, vars mottagande på marknaden är osäkert, när man istället hade kunnat vara anställd och erhålla en fast lön, antyder en villighet att riskera en del av sin trygghet för möjligheten att lyckas. En ny studie, ”The Impact of Risk Attitudes on Entrepreneurial Survival”, publicerad i JEBO (preliminär gratisversion här), finner dock att det kanske är bäst med lagom mycket vilja till risktagande:
Risk attitudes influence the complete life cycle of entrepreneurs. Whereas recent research underpins the theoretical proposition of a positive correlation between risk attitudes and the decision to become self-employed, the effects on survival are not as straightforward. Psychological research posits an inverse U-shaped relationship between risk attitudes and entrepreneurial survival. On the basis of experimentally validated data of the German Socio-Economic Panel (SOEP), we examine the extent to which risk attitudes influence survival rates in self-employment in Germany. The empirical results confirm that persons whose risk attitudes are in the medium range survive significantly longer as entrepreneurs than do persons with particularly low or high risk attitudes.
Resultatet förvånar mig inte: är man väldigt riskälskande är det nog lätt att överskatta den nya idéns kommersiella bärkraft. Samtidigt ligger det i entreprenörskapets natur att många misslyckanden uppkommer. Det går sannolikt inte att veta vilka idéer som kommer att lyckas på förhand, varför ett omfattande experimenterande kan vara viktigt för att se vilka idéer som fungerar och blir framgångsrika över tid. Därför ser jag det inte nödvändigtvis som negativt med en riklig förekomst av högt risktagande och många konkurser. Om tio personer med medelmåttigt risktagande startar småföretag som överlever länge kan det vara mindre bra för ekonomin än om tio personer med högt risktagande startar småföretag, där merparten av dem går under och där ett eller två överlever och utvecklas med stark tillväxt.
Not: Det finns ett problem med att likställa egenföretagande och entreprenörskap. En egenföretagare behöver inte vara entreprenör (i meningen introducera nya idéer) och en entreprenör behöver inte vara egenföretagare.
Välståndet i olika länder 1820
Hur rikt var Sverige och liknande länder år 1820? Docent Rodney Edvinsson presenterar nya beräkningar i uppsatsen ”Swedish GDP 1665-2010”, bl.a. uttryckta i denna figur:
Andra beräkningar har gett högre respektive lägre siffror, men Rodney argumenterar (i mina amatörmässiga ögon) övertygande för sin nya kalkyl (”PS” i figuren). Nederländerna och Storbritannien var rikast vid denna tidpunkt. Slutligen: tänk vad mycket rikare vi är idag!
Kvinnor i skräckfilmer
Skiljer sig skildringen av kvinnor respektive män åt i hemska skräckfilmer? Ja, enligt studien ”Sex and Violence in the Slasher Horror Film: A Content Analysis of Gender Differences in the Depiction of Violence”, publicerad i Journal of Criminal Justice and Popular Culture. Ett slumpmässigt urval av 50 sådana filmer har analyserats, och bl.a. kan följande konstateras:
Male characters in slasher horror films are more likely to experience relatively quick, graphic, and serious acts of violence. Comparatively, female characters are more likely to be victims of less serious and less graphic forms of violence, such as stalking or confinement, with increased cinematic focus on depicting close-up states of prolonged terror. Women in slasher films are also more likely to be featured in scenes involving sexual content. … Although portrayals of violence against female characters were less serious and graphic, this study does reinforce concerns about women being frequently depicted in states of abject terror and helplessness.
Är det ett problem att kvinnor framställs som hjälplösa i utdragna scener? Är det ett problem att kvinnor oftare framställs i sexualiserade våldsscener? Kan detta befästa stereotypa föreställningar och kanske t.o.m. inspirera vissa män att bete sig illa mot kvinnor?
Följande könsmönster återfinns när det gäller angripare och angripna:
As expected, the perpetrator of violence in the vast majority of violent PAT-level interactions was male (72.8%, n = 776). In less than 10% of violent interactions, the perpetrator of violence was female (6.3%, n = 67), and in 20.9% of cases, the gender of the perpetrator was unknown (n = 223). Comparatively, in over half of the violent interactions, the victim was female (51.7%, n = 551) while in 46.4% of violent interactions the victim was male (n = 495). In five interactions, the gender of the victim was unknown and in an additional 15 interactions, violence was targeted at both a male and female victim, simultaneously.
Att män utför de flesta våldsamma attacker torde stämma väl överens med verklig våldsutövning.
Snart är det sommar igen
Då kan det passa med dessa plagg, här uppburna av Julien Chanca:
Okunskap om ojämlikhet
Dan Ariely har frågat amerikaner om hur fördelningen av förmögenhet ser ut och, på Rawlsianskt manér, hur de önskar att den skulle se ut. Den faktiska fördelningen samt resultatet av undersökningen visas i denna intressanta figur:
Ariely har flera funderingar om resultatet. Här är två till:
- Om klyftor ger olycka, och om vi har lycka som övergripande mål, kan man fråga sig om det här resultatet inte är bra (och om det inte är dåligt att sprida kunskap om den faktiska fördelningen). Om människor tror att klyftorna är mindre än de är torde de då bli vara lyckligare. Det som spelar roll är med andra ord inte den objektiva fördelningen utan den subjektiva. Detta knyter an till tidigare forskning om att människor felbedömer skatter – se här och här – vilket torde påverka skatters effektivitetseffekter.
- Hur meningsfulla är frågor om hur en fördelning ska se ut? Beror inte människors inställningar (och bör de inte bero) på hur olika fördelningar uppkommer? Det finns det tidigare forskning som indikerar — se här, här och här.
Partier till vänster och höger
Henrik Oscarsson presenterar denna figur över svenska väljares bedömning av var olika partier befinner sig på en vänster-högerskala (från 0 till 10) i samband med valen 1979-2006:
Jag kan, som politiskt intresserad, inte undgå att fascineras av data av detta slag. Några frågor infinner sig dock:
- Vad menas med vänster och höger, mer exakt? Det kanske är någorlunda klart i ekonomiska frågor, men i andra? Är social frihet eller social auktoritetstro ”höger”?
- Jag undrar hur respektive partis egna sympatisörer har svarat jämfört med alla väljare.
- Är det mest fruktbart att jämföra ett parti i taget över tid eller de olika partierna vid samma tidpunkt?
- Att det rödgröna samarbetet kom just nu är nog inte helt förvånande, med tanke på hur Miljöpartiet har uppfattats gå åt vänster; likaså har Moderaterna rört sig något åt mitten, i väljarnas ögon, vilket också kan bidra till att förklara Alliansens tillblivelse.
- Vänsterpartiet anses ungefär lika vänsterorienterat som under kommunisttiden; och avståndet till Socialdemokraterna ser rekordstort ut 2006. Indikerar detta att det var ett misstag av Mona Sahlin att inbegripa Vänsterpartiet i samarbetet med Miljöpartiet?
- Differensen mellan Socialdemokraterna och Moderaterna har minskat under tiden men var fortfarande rejält stor 2006.
- Det blir spännande med 2010 års siffror.
Smalare kropp pga. konkurrens
Vad får vissa att vara missnöjda med sin kropp och vilja bli smalare? En ny studie, ”Intrasexual Competition and Eating Restriction in Heterosexual and Homosexual Individuals”, publicerad i Evolution and Human Behavior, antyder att konkurrens om potentiella partner kan spela en roll:
Restrictive eating attitudes and behaviors have been hypothesized to be related to processes of intrasexual competition. According to this perspective, within-sex competition for status serves the adaptive purpose of attracting mates. As such, status competition salience may lead to concerns of mating desirability. For heterosexual women and gay men, such concerns revolve around appearing youthful and, thus, thinner. Following this logic, we examined how exposure to high-status and competitive (but not thin or highly attractive) same-sex individuals would influence body image and eating attitudes in heterosexual and in gay/lesbian individuals. Results indicated that for heterosexuals, intrasexual competition cues led to greater body image dissatisfaction and more restrictive eating attitudes for women, but not for men. In contrast, for homosexual individuals, intrasexual competition cues led to worse body image and eating attitudes for gay men, but not for lesbian women. These findings support the idea that the ultimate explanation for eating disorders is related to intrasexual competition.
Tre små observationer/reflexioner:
- De som söker kvinnlig partner (oavsett sexuell läggning) påverkas, som det verkar, inte av en närvaro av individer med hög status och konkurrenskraft. Följaktligen verkar det vara män (oavsett sexuell läggning) som främst premierar smala/unga utseenden — eller är det mest vad de som konkurrerar om män som partner tror?
- Jag fann det intressant att det inte vara smala/unga utseenden som fick heterosexuella kvinnor och homosexuella män att vilja se smalare och yngre ut utan hög status och konkurrenskraft i vidare mening. Om man bekymrar sig över reklam med smala modeller, och deras inverkan på andra, bör man möjligen, mot bakgrund av detta resultat, beakta att missnöje med kroppar inte behöver vara relaterade till andra kroppars utseende.
- Varför inte göra som jag och förkasta den romantiska kärleken? Då kan man strunta i denna konkurrens och vara nöjd med sin kropp! (Jag önskar att det vore så enkelt…)
Se även det tidigare inlägget ”Smala bögar, tjocka flator”.
Låg andel feta i Sverige
En färsk sammanställning från OECD visar att Sverige har relativt få feta invånare, där fetma definieras som ett BMI på 30 kg/m² och däröver:
Beror detta på insatser från Statens folkhälsoinstitut, eller vad?
Varifrån kommer musik?
Mark Changizi lanserar en teori:
My own view is that the complex theoretical foundation of music is the sound patterns found among humans when we move. Music, I argue, sounds like people moving. Rhythm and beat are identified with the rhythmic gait sounds, melody with the Doppler shifts occurring when a person moves, and loudness modulations (”dynamics”) with the variations in spatial proximity of a mover. … We evolved auditory mechanisms for sensing other people — their direction, their distance, their tempo, their mood, their behavior — and music has culturally evolved over time to sound like that, thereby harnessing our auditory human action recognition mechanisms.
Evolutionen verkar kunna förklara allt. Förvisso torde denna teori vara förenlig med forskning som indikerar att musik kan fylla en prosocial funktion. Det finns dock människor för vilka musiken inte är viktig, och det finns människor som uppskattar udda musik (om det t.ex. beror på hjärnskador kan förstås teorin ovan fortfarande stå sig). Är dessa grupper mer asociala till sin karaktär? Mindre angelägna om att bry sig om hur andra beter sig och rör sig?
Mark Changizi kommer 2011 ut med en bok om sin teori om musik.
Bunden av äktenskapet
Charles Darwin funderade, före sitt frieri, på äktenskapets för- och nackdelar. Jag känner så väl igen mig i hans sätt att resonera om nackdelarna. Vad talar enligt honom för att inte gifta sig?
Freedom to go where one liked— choice of Society & little of it. — Conversation of clever men at clubs— Not forced to visit relatives, & to bend in every trifle.— to have the expense & anxiety of children—perhaps quarelling— Loss of time. — cannot read in the Evenings— fatness & idleness— Anxiety & responsibility— less money for books &c— if many children forced to gain one’s bread.— (But then it is very bad for ones health to work too much) Perhaps my wife wont like London; then the sentence is banishment & degradation into indolent, idle fool—
Så har jag också förkastat den romantiska kärleken. Jag vill inte bindas till social verksamhet jag ogillar. Tiden är knapp; det gäller att fylla den med lyckobringande verksamheter, vilka för mig endast går att realisera i en situation av autonomi.
Tips: Tyler Cowen.
Individualism ger välstånd
Vad ger ekonomiskt välstånd? Denna grundläggande fråga upphör aldrig att fascinera ekonomiska forskare. Ett av de mer intressanta bidragen till denna forskning utgörs av en ny studie, ”Culture, Institutions and the Wealth of Nations”, som undersöker vilken roll individualism och kollektivism spelar. Med andra ord undersöks om kulturen i ett land kan påverka hur ekonomin fungerar. Huvudresultat:
Our key finding is that individualistic culture has a strong causal effect on economic development, shedding new light on what determines the wealth of nations. The effect of individualism on long-run growth is robust and quantitatively important even after accounting for a variety of alternative theories.
En huvudförklaring är att i individualistiska kulturer ger innovationer inte bara materiell belöning utan också social status, vilket får människor att anstränga sig mer för att generera ekonomisk utveckling.* För att illustrera resultaten, som förstås beläggs ekonometriskt, kan denna figurer över sambandet mellan individualism och BNP per capita visas:
Som forskarna påpekar är det sannolikt svårt att medvetet förändra ett lands kultur; men som jag tolkar dessa resultat implicerar de i vilket fall att det kanske inte är önskvärt att försöka motverka individualism i en kultur som präglas av sådant tänkande. Om sådana försök lyckades skulle de kunna medföra en försämrad välståndsutveckling.
_______________________
*Som jag tidigare har varit inne på — se här, här, här, här och här — missar forskare som Robert Frank, som klagar på statusjakt, lätt att också ekonomiska framsteg, som inte är givna företeelser, i hög grad kan drivas av status och strävan efter en högre relativ position.
Gråsvart
Mark Rothko, Untitled (1969), 173,0 x 123,5 cm:
Leder frihandelsavtal till protektionism?
Det är inte bara så att frihandel tycks positivt relaterad till tillväxt; det tycks också som om fattigdomen i världen skulle kunna minska om handelshinder togs bort. Sammanlagt 464 frihandelsområden finns nu i världen, inom vilka företag och individer handlar relativt fritt med varandra oavsett vilket land de bor i. Att ett frihandelsområde minskar protektionismen kan nästan ses som självklart: själva idén är just att ta bort handelshinder. Men då har man inte beaktat att frihandelsområden kan öka protektionistiska åtgärder mot de länder som inte ingår i dem. En ny studie, ”Protection Reduction and Diversion: PTAs and the Incidence of Antidumping Disputes”, finner följande:
We analyze whether preferential trade agreements (PTAs) affect the incidence and pattern of antidumping (AD) filings. We estimate AD provisions in PTAs have decreased the incidence of intra-PTA AD cases by 33-55% and have increased the number of AD actions against non-PTA members by 10-30%. The net effect of PTA rules on total AD filings is small. Our results are robust to alternative estimation approaches and controlling for a myriad of other PTA-related phenomena. Our results suggest a protection analogue to the “trade creation-trade diversion” impact of PTAs. PTA members are spared from AD actions but non-PTA members face even greater AD scrutiny.
På det hela taget påverkar alltså frihandelsområden inte protektionismen (i alla fall inte den typ som här studeras): den minskar för de länder som ingår i dem men ökar för andra. Detta pekar på en möjlig roll för ”metafrihandelsområden”, som omfattar allt fler länder och till slut kanske hela världen.
Misstänksamhet mot utländsk brytning
Att lita mindre på utsagor framförda av en person med utländsk brytning kan ha med misstro mot det främmande att göra. En ny studie, ”Why Don’t We Believe Non-Native Speakers? The Influence of Accent on Credibility”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology, visar dock att det snarare kan handla om att det blir kognitivt svårare att behandla det som sägs:
Non-native speech is harder to understand than native speech. We demonstrate that this “processing difficulty” causes non-native speakers to sound less credible. People judged trivia statements such as “Ants don’t sleep” as less true when spoken by a non-native than a native speaker. When people were made aware of the source of their difficulty they were able to correct when the accent was mild but not when it was heavy. This effect was not due to stereotypes of prejudice against foreigners because it occurred even though speakers were merely reciting statements provided by a native speaker.
Detta resultat utgör en faktor som får mig att vilja bo kvar i Sverige: att inte uppfattas som lika trovärdig som andra enbart pga. det sätt man uttalar ord är (för mig) en stor kostnad. Resultatet får mig också att fundera på om man bör lägga mer kraft på att arbeta bort brytningar i språkundervisning. (Det kanske förutsätter lärare utan brytning, och sådana är, enligt min personliga erfarenhet, sällsynta.) Slutligen: om man talar med utländsk brytning talar det måhända för arbeten där man främst uttrycker sig i skrift snarare än i tal.
Bön för en sjuk ateist
Christopher Hitchens cancer har föranlett en del kristna att be för honom. Den 20 september var t.o.m. utsedd till ”Everybody Pray for Hitchens Day”. Han kommenterar detta i en essä i Vanity Fair:
I don’t mean to be churlish about any kind intentions, but when September 20 comes, please do not trouble deaf heaven with your bootless cries. Unless, of course, it makes you feel better.
En utgångspunkt för hans avvisande hållning är studien ”Study of the Therapeutic Effects of Intercessory Prayer (STEP) in Cardiac Bypass Patients: A Multicenter Randomized Trial of Uncertainty and Certainty of Receiving Intercessory Prayer”, publicerad i American Heart Journal:
Intercessory prayer itself had no effect on complication-free recovery from CABG [coronary artery bypass graft surgery], but certainty of receiving intercessory prayer was associated with a higher incidence of complications.
En annan tidigare sjuk ateist, Daniel Dennett, beskriver sina reaktioner på kristna vänners bön:
When I was in a similar medical crisis four years ago, I wrote a piece [”Thank Goodness!”] about my gratitude to the doctors (not to God) for saving my life, and said I was forgiving those friends of mine who had the courage to tell me that they were praying for me. I resisted the temptation to respond ”Thanks, I appreciate it, but did you also sacrifice a goat?”
En sak som oroar Hitchens är denna:
[W]hat if I pulled through and the pious faction contentedly claimed that their prayers had been answered? That would somehow be irritating.
Slagfärdig, även vid svår sjukdom!
Är du religiös bör du fundera på om du ska be för personer som avvisar religiös tro — särskilt bör du fundera på om du ska tala om för sådana personer att du ber.
Se även videosamtalet mellan Christopher Hitchens, Jeffrey Goldberg och Martin Amis om cancer, död och bön samt inlägget ”Rapport från en cancerpatient”.
Nationalekonomer om regler för organdonation
Jag har tidigare rapporterat om att nationalekonomer är positivt inställda till liberalisering av reglerna kring organhantering för transplantation: ca 70 procent vill tillåta ersättning vid donation. Nu visar en ny kartläggning av de 72 nationalekonomer som har publicerat vetenskapliga artiklar i frågan och som därför kan anses som experter, ”Do Economists Reach a Conclusion on Organ Liberalization?”, publicerad i Econ Journal Watch, att knappt 70 procent av dem likaledes är positivt inställda till viss eller stor liberalisering. Själv delar jag denna syn.
Kan friare handel gynna kvinnor?
Mexiko är ett av de länder som har liberaliserat sin handel med omvärlden på senare år. Hur har det påverkat landets kvinnor, som i genomsnitt har en sämre ekonomisk position än männen? En ny studie, ”Did Trade Liberalization Help Women? The Case of Mexico in the 1990s”, finner följande:
We find that that women’s relative wage remained stable while employment increased, leading to an increase in women’s wage bill share. Between-industry shifts, consistent with trade-based explanations, account for up to 40 percent of the growth in women’s wage bill share between 1990 and 2000. Comparing across industries, we find tariff cuts and exports are positively related to industry growth and women benefited since some of the fastest growing industries were female-intensive industries. … Finally, we find suggestive evidence that household bargaining power shifted in favor of women. Expenditures shifted from goods associated with male preference, such as men’s clothing and tobacco and alcohol, to those associated with female preference such as women’s clothing and education.
Givetvis finns ingen garanti för att frihandel särskilt gynnar kvinnor men resultatet är ändå intressant därför att det visar att mindre politisk styrning av ekonomin inte nödvändigtvis missgynnar ekonomiskt svagare grupper.
Jag vill bli hotellstädare
Är altruister populära?
Nej, inte nödvändigtvis. Man skulle kunna tro att personer som beter sig på ett sätt som gynnar gruppen de ingår i välkomnas av alla, men den nya studien ”The Desire to Expel Unselfish Members from the Group”, publicerad i Journal of Personality and Social Psychology, finner att så inte är fallet. Tvärtom ratas väldigt altruistiska gruppmedlemmar, enligt flera experiment. Forskarna förklarar varför:
Parks and Stone found that unselfish colleagues come to be resented because they ”raise the bar” for what is expected of everyone. As a result, workers feel the new standard will make everyone else look bad. It doesn’t matter that the overall welfare of the group or the task at hand is better served by someone’s unselfish behavior, Parks said.
Människor tycks alltså inte bara beakta absoluta effekter av beteende, i det här fallet att alla får det bättre av altruisternas insatser, utan också relativa effekter, hur de själva framstår i förhållande till andra.
Störande prat i mobilen
Jag finner det ofta plågsamt att sitta intill någon som talar med någon i mobilen. Samtidigt störs jag sällan av två personer som talar med varandra. Hur kan det komma sig? En ny studie, ”Overheard Cell-Phone Conversation: When Less Speech Is More Distracting”, publicerad i Psychological Science, verkar ha svaret:
Overhearing someone on a cell phone means hearing only half of a conversation-a ”halfalogue.” We show that merely overhearing a halfalogue results in decreased performance on cognitive tasks designed to reflect the attentional demands of daily activities. By contrast, overhearing both sides of a cell-phone conversation or a monologue does not result in decreased performance. This may be because the content of a halfalogue is less predictable than both sides of a conversation. In a second experiment, we controlled for differences in acoustic factors between these types of overheard speech, establishing that it is the unpredictable informational content of halfalogues that results in distraction. Thus, we provide a cognitive explanation for why overheard cell-phone conversations are especially irritating: Less-predictable speech results in more distraction for a listener engaged in other tasks.
Jag har tidigare trott att det beror på ljudvolym: att personer som talar i mobil talar högre, men så tycks det alltså i regel inte vara. Mot bakgrund av detta resultat undrar jag om det är så bra av flygbolag att snart börja tillåta passagerare att tala i mobilen på flygplan.
Ökar tillit produktiviteten?
Att tillit människor emellan har många goda konsekvenser är välbelagt i forskningen. En ny studie av Christian Bjørnskov och Pierre-Guillaume Méon, ”The Productivity of Trust”, finner en positiv relation mellan tillit och total faktorproduktivitet (TFP):
This paper consequently looks further into the association between social trust and both the level and the growth of TFP. In doing so, we extend the work of Hall and Jones (1999) and Olson et al. (2001) who respectively showed a positive relationship between institutional quality and both the level and the growth of TFP. In Williamson’s (2000) terms, we therefore take the analysis from the second to the first level of social analysis, the social embeddedness level, where norms, traditions and basic beliefs are located. We first find a clear and robust association between levels of TFP and social trust. We next move on to showing a clear and robust relation between social trust and the growth of TFP. Most of all, we find in both instances that trust affects TFP by increasing the quality of some formal institutions. More precisely, we find the transmission channel of trust to TFP to be property-rights institutions, but not political institutions.
Inte minst det sista resultatet finner jag intressant, att tillit stimulerar en viss typ av institutioner som i sin tur har positiv effekt på produktiviteten.
Att slippa gråt
Gråter du lätt och vill slippa göra det? Då kanske det kan vara idé att försöka få tag på lite paroxetin:
Frederick van der Veen’s team at the Erasmus Medical Centre in Rotterdam, the Netherlands, gave 25 female volunteers a single dose of either paroxetine – a selective serotonin reuptake inhibitor (SSRI) which briefly increases serotonin levels – or a placebo. Four hours later they were asked to watch one of two emotional movies: Brian’s Song, in which the hero dies of cancer, or Once Were Warriors, about domestic violence, and to indicate if, and to what extent certain scenes had made them cry. On another day, the women watched the second film with their treatments swapped over. ”It didn’t matter which movie they saw, we saw a strong and consistent effect of paroxetine,” says van der Veen, who presented the results at the Forum of European Neuroscience in Amsterdam last week. ”Higher serotonin levels lead to less crying.”
Se även inläggen ”Tårar i ögonen av bok eller film”, ”Är det bra att gråta?” och ”Förmåga till fantasi”.
Är jakt en acceptabel verksamhet?
Tiina Rosenberg och jag ställer oss frågande till jakt som nöje. Robert Nozick tar i Anarchy, State, and Utopia upp frågan om hur djur bör behandlas och ställer en en fråga:
For example, we might look at the case of hunting, where I assume that it’s not all right to hunt and kill animals merely for the fun of it. Is hunting a special case, because its object and what provides the fun is the chasing and maiming and death of animals? Suppose then that I enjoy swinging a baseball bat. It happens that in front of the only place to swing it stands a cow. Swinging the bat unfortunately would involve smashing the cow’s head. But I wouldn’t get fun from doing that; the pleasure comes from exercising my muscles, swinging well, and so on. It’s unfortunate that as a side effect (not a means) of my doing this, the animal’s skull gets smashed. To be sure, I could forego swinging the bat, and instead bend down and touch my toes or do some other exercise. But this wouldn’t be as enjoyable as swinging the bat; I won’t get as much fun, pleasure, or delight out of it. So the question is: would it be all right for me to swing the bat in order to get the extra pleasure of swinging it as compared to the best available alternative activity that does not involve harming the animal?
Hur svarar jägarna? Är det försvarbart att jaga djur bara för att man har det som ett intresse som man finner kul? Är det i så fall försvarbart att svinga ett slagträ mot en ko, som i Nozicks exempel? (Man kan därutöver ställa sig frågan om inte många jägare faktiskt finner tillfredsställelse i just själva dödandet, något jag finner äcklande.)
Huvud eller telefon?
Scott Adams menar att ”telefon” är en obsolet beteckning på det vi numera går runt med i våra fickor. Han vill byta namn på denna apparat — till huvud! Så här resonerar han:
We need a new name for your cellular phone. The new name should embrace all of your device’s functions while favoring none. It should understand the future of the device and release on its history. The name should not be long or klunky or geeky, so forget about calling it a communicator. My suggestion, which I offer simply to prime the pump, is to call the phone your ”head.” This term recognizes that you are essentially a cyborg with a detachable brain. You offload a lot of your memory into your device, and it helps you communicate and gather information, just like the other parts of your general skull area. There isn’t much chance of name confusion with the organic part of your head because the context will always be clear. If you say, ”I can’t find my head,” or ”Whose head is ringing?” each utterance has only one rational interpretation.
Jag älskar mitt iHuvud!
Tips: Johan Folin.
Vilka barn blir homo?
Psykologen Jesse Bering går igenom forskning som visar att barns beteendemönster — i synnerhet könsotypiska sådana — relativt väl kan prediktera vilken sexuell läggning de kommer att ha. En pojke som leker mycket med Barbie är mer sannolikt homosexuell senare i livet än en pojke som mest spelar fotboll; en flicka som brottas mycket med pojkarna är mer sannolikt lesbisk senare i livet än en flicka som mest leker med Barbie. Därmed inte sagt att korrelationen nödvändigtvis ligger nära 1 mellan könsotypiskt beteende och homosexualitet. Nå, Bering nämner bl.a. studien ”Sexual Orientation and Childhood Gender Nonconformity: Evidence from Home Videos”, publicerad i Developmental Psychology:
Retrospective studies have also shown large differences in childhood gender nonconformity, but these studies have been criticized for possible memory biases. The authors studied an indicator of childhood gender nonconformity not subject to such biases: childhood home videos. They recruited homosexual and heterosexual men and women (targets) with videos from their childhood and subsequently asked heterosexual and homosexual raters to judge the gender nonconformity of the targets from both the childhood videos and adult videos made for the study. Prehomosexual children were judged more gender nonconforming, on average, than preheterosexual children, and this pattern obtained for both men and women. This difference emerged early, carried into adulthood, and was consistent with self-report.
Själv minns jag hur jag en gång blev retad i skolan efter att någon hade fått nys om att jag hade önskat mig en Barbie i julklapp — och hur jag gråtande bad min pappa att få slippa spela fotboll när jag var sju. Så blev jag som jag blev också (även om de tidiga tecknen i mitt fall nog inte finns på film).
Slutligen: Är du förälder? Då rekommenderar jag även ”Tänk om ditt barn är homosexuellt”, ”Ung och homo-gay” och ”Är mödrar beredda på homosexuella barn?”.
En nybliven amoralist
Filosofen Joel Marks anser inte längre att det finns någon moral. Han är en amoralist. Det hindrar honom dock inte från att kritisera andras moraliska hållningar:
I have been led to a sort of Socratic mode of moral argumentation. Socrates was notorious for interrogating his interlocutors rather than asserting and defending theses himself. Similarly, I am suggesting, I will continue to be able to hold forth as a critical moral reasoner, even though I no longer believe in morality, so long as I confine myself to questioning the inferences of others (and gingerly deflect their questions about my own moral commitments by speaking in the mode of morality, as above). It is true that I would thereby fail to be completely forthcoming about my own meta-ethics whenever doing so would be disruptive to the dialogue; but I do not think I would be doing anything that is considered unkosher even when moralists are arguing among themselves.
Man kan nog kalla Marks för en fiktionalist: han talar som om moral existerar utan att anse att den faktiskt gör det. Är man därmed en förkastlig människa? Icke alls, menar Marks. Man kan förespråka saker som andra anser moraliska utan moral:
There I am, then, honestly discussing particular issues with opponents, and justifying my positions to them by their moral lights. But how do I justify them to myself, since I have no moral lights anymore? For example, on what basis would I myself be a vegetarian? The answer, in a word, is desire. I want animals, human or otherwise, not to suffer or to die prematurely for purposes that I consider trivial, not to mention counterproductive of human happiness.
Detta synsätt tilltalar mig.
Popularitet ger utsatthet
Vissa är mer poppis än andra. Det har förstås sina förtjänster, men en ny studie, ”Social Network Sensors for Early Detection of Contagious Outbreaks”, publicerad i PLoS ONE, finner att populära studenter får influensa tidigare än andra. Dessa figurer illustrera det, och nedan anges forskarnas kommentar:
We compared two groups, one composed of individuals randomly selected from our population, and one composed of individuals who were nominated as a friend by members of the random group. The friend group was observed to have significantly higher measured in-degree and betweenness centrality than the random group (see Supporting Information Text S1). In the left panel, a nonparametric maximum likelihood estimate (NPMLE) of cumulative flu incidence (based on diagnoses by medical staff) shows that individuals in the friend group tended to get the flu earlier than individuals in the random group. Moreover, predicted daily incidence from a nonlinear least squares fit of the data to a logistic distribution function suggests that the peak incidence of flu is shifted forward in time for the friends group by 13.9 days (right panel). A significant (p<0.05) lead time for the friend group was first detected with data available up to Day 16. Raw data for daily flu cases in the friend group (blue) and random group (red) is shown in the inset box (right panel).
Det verkar alltså inte som om de populära studenterna samlat blir sjukare än andra, bara att de blir sjuka tidigare än andra, vilket kan användas i utformningen av epidemologiska strategier. Nå, enligt min mening borde de som är poppis, och som rimligen borde kunna betraktas som normsättare, fundera på att sluta skaka hand och att använda munskydd vid sjukdomstendenser, för att minska sjukdomsspridning ut i befolkningen. Handskakning är en osund företeelse (vilket såväl Kim Jong-Il som Smittskyddsinstitutet har insett); nyttjande av munskydd är däremot en lovvärd sådan.
Inspiration från Hume
Gary Hume, Untitled (1991), 56,2 x 69,5 cm:
Problematisk rättvisehandel?
Jag har tidigare hänvisat till forskning som ifrågasätter om rättvisemärkning bidrar till att förbättra de sämst ställdas situation — se inläggen ”Den tveksamma rättvisemärkningen” och ”Effekterna av rättvisemärkning”. Nu indikerar en ny studie, ”When Fair Trade Increases Unfairness: The Case of Quinoa from Bolivia”, samma sak:
[W]e show in this section that Fair Trade does not seem to be an effective instrument for reducing social inequalities between quinoa producers. In fact, it actually seems to exaggerate these inequalities. This is a paradoxical situation given the objectives of assisting marginalized producers proclaimed by the Fair Trade movement, and it looks to us as if it is due to three concomitant factors: on the one hand, the most disadvantaged producers quite simply do not belong to the producers organizations that benefit from Fair Trade; on the other hand, the targeting of ”small producers” defended by the Fair Trade organizations that import quinoa, such as Solidar’Monde or Alter Eco, does not correspond to the objectives of the organizations of producers with which they work; finally, the FLO standards of Fair Trade for quinoa (FLO, 2004) do not make any social distinctions between producers.
Genom att den produktionsförening som bedriver rättevisehandel betalar lika mycket per enhet till bönder som har tillgång till land där maskiner används och till bönder som måste odla på bergssluttningar, och som därför har högre produktionskostnader, tenderar alltså rättvisehandeln att öka inkomstklyftorna mellan bönderna. Nå, det vore intressant om man kunde jämföra effekter på såväl absolut som relativ inkomstnivå av rättvisehandel, såväl inom som mellan länder, jämfört med ett frihandelsinriktat system utan ett sådant inslag.
Intermezzo: Allegro moderato
Prokofievs andra pianokonsert, tredje satsen. Oh yeah.
Tjockare barn och tjockare gravida
Snabbmat verkar kunna minska sannolikheten för att barn är olyckliga. Men sådan mat kanske inte enbart är välgörande, särskilt inte i ett längre perspektiv. En ny studie, ”The Effect of Fast Food Restaurants on Obesity and Weight Gain”, publicerad i American Economic Journal: Economic Policy, visar på en kroppsexpanderande effekt för vissa:
We investigate how changes in the supply of fast food restaurants affect weight outcomes of 3 million children and 3 million pregnant women. Among ninth graders, a fast food restaurant within 0.1 miles [160 m] of a school results in a 5.2 percent increase in obesity rates. Among pregnant women, a fast-food restaurant within 0.5 miles [800 m] of residence results in a 1.6 percent increase in the probability of gaining over 20 kilos.
Härligt, härligt men farligt, farligt.
Locke är aldrig fel
Kiptyn Locke, alltså:
Påverkar fattigdom utseendet?
Symmetriska ansikten bidrar till att människor uppfattas som vackra. Vad förklarar skillnader i symmetri? I den nya studien ”Facial Symmetry in Young Girls and Boys from a Slum and a Control Area of Ankara, Turkey”, publicerad i Evolution and Human Behavior, finner man visst stöd för att socioekonomisk bakgrund spelar roll:
Here we report the data on measurements of facial symmetry of 503 Turkish senior year high school students aged 17 to 18 years, of whom 133 males and 117 females were recruited from a slum district of Şentepe in Ankara (Group 1), and 131 males and 122 females from three high schools in wealthy central urban areas (Group 2). Digital images were used to assess the degree of facial asymmetry as measured from seven paired traits and calculated as a composite score. Facial asymmetry of participants in Group 1 (slum district) was significantly higher than that of participants in Group 2 (urban areas). Moreover, males in Group 1 were found to have higher facial asymmetry than females, while no sex difference was observed in Group 2. We conclude that poor living conditions have an influence on DI [development instability] in humans, which manifests itself in the form of facial asymmetry, and that this might be particularly true for males.
Eftersom skönhet är relaterad till en rad positiva utfall i livet, såsom högre lön och större stöd som politiker, och eftersom fulhet bl.a. är relaterad till brottslighet, är frågan om denna skillnad i utgångsläge mellan slum och innerstad talar för någon form av skönhetsgrundad omfördelning, för att skapa en jämnare spelplan. Kan man tänka sig en längdskatt kanske man kan tänka sig en skönhetsskatt. Vidare finner jag frågan om den långsiktiga utvecklingen och kausaliteten intressant: är det så att fula (lättare) blir relativt fattiga och att fattiga (lättare) blir relativt fula, etc?
Ett friskare Sverige?
När Alliansen tillträdde uppgick antalet förtidspensionärer till 553 360. Nu är antalet nere i 459 975, en minskning med 93 385 personer. Antalet sjukskrivna uppgick i maj 2006 till 206 178 personer. I maj 2010 (senast tillgängliga siffra) var antalet 98 034, alltså 108 144 eller 52 procent färre. Sammanlagt är det alltså 201 529 som inte längre är sjukskrivna eller förtidspensionerade, till stor del resultatet av ett tydligare regelverk och en bättre fungerande rehabilitering. Vallöftet har med andra ord uppfyllts med råge. Minskningen av den samlade ohälsan under fyra år uppgår faktiskt till så mycket som 27 procent.
Här kan man följa utanförskapets utveckling över tid.
Ger tro på fri vilja framgång?
Som läsare av denna blogg känner till tror jag inte att människor har fri vilja. Kan en sådan uppfattning påverka beteende? Ja, det tycks så. Tidigare forskning visar att personer som fick höra att de inte har fri vilja fuskade mer. En ny studie, ”Personal Philosophy and Personnel Achievement: Belief in Free Will Predicts Better Job Performance”, publicerad i Social Psychological and Personality Science, finner följande:
The authors found that possessing a belief in free will predicted better career attitudes and actual job performance. The effect of free will beliefs on job performance indicators were over and above well-established predictors such as conscientiousness, locus of control, and Protestant work ethic. In Study 1, stronger belief in free will corresponded to more positive attitudes about expected career success. In Study 2, job performance was evaluated objectively and independently by a supervisor. Results indicated that employees who espoused free will beliefs were given better work performance evaluations than those who disbelieve in free will, presumably because belief in free will facilitates exerting control over one’s actions.
Jag betvivlar inte att ett sådant samband finns — men jag undrar om kausaliteten inte är den omvända. Är det inte snarare så att personer som tror på framgång och lyckas väl i livet tror på fri vilja? Det är lätt att förstå den psykologiska grunden för en sådan kausal riktning: om man uppnår framgång kan man rimligen endast se den som berömvärd om man själv, i yttersta mening, har gjord de val som har gett upphov till den.
Tips: Bloggläsaren Fredrik.
Professorns kön påverkar kvinnliga studenter
Varför så få kvinnor i naturvetenskapliga ämnen? En hypotes är att andelen män bland de duktigaste i matematik är högre. Det leder vidare till frågan hur det i så fall kommer sig. En ny studie, ”Sex and Science: How Professor Gender Perpetuates the Gender Gap”, publicerad i Quarterly Journal of Economics (preliminär gratisversion här), finner att föresläsares kön kan utgöra en delförklaring:
Our results suggest that although professor gender has little impact on male students, it has a powerful effect on female students’ performance in math and science classes, and high-performing female students’ likelihood of taking future math and science courses, and graduating with a STEM degree. The estimates are largest for students whose SAT math scores are in the top 5% of the national distribution. The gender gap in course grades and STEM majors is eradicated when high-performing female students are assigned to female professors in mandatory introductory math and science coursework.
Här tycks ett moment 22-problem föreligga: kvinnliga föreläsare i naturvetenskap och matematik måste först vara duktiga kvinnliga studenter i dessa ämnen, men det är svårare för dem att bli duktiga som studenter om föreläsarna är män. Nå, det är inte minst intressant att högpresterande kvinnliga studenter verkas gynnas allra mest av kvinnliga föreläsare. Det kan dock fortfarande vara så att bland de allra mest högpresterande studenterna (säg den procent som presterar bäst) dominerar män ändå. Om så är fallet, kan även denna grupp bli jämställd om flickor ges andra villkor och bemötanden? Forskningen lär fortsätta.
Se även inläggen ”De sämsta och de bästa är pojkar”, ”Könsskillnader i matematik”, ”Bland de bästa matematikerna dominerar pojkar” och ”Olympiad för intelligenta”.
Bör alkoholister sluta dricka?
En spridd uppfattning är att alkoholister som vill komma ur ett destruktivt alkoholdrickande måste sluta helt med drickandet. En nackdel med att insistera på, i behandling av alkoholister, att ingen alkohol någonsin får drickas mer är dock att det kan få många alkoholister att inte söka hjälp. Det tycks nu finnas behandling som fungerar relativt väl för många alkoholister utan att de helt slutar dricka. Det medel som används heter naltrexone. I Newsweek rapporteras om The Sinclair Method (TSM):
TSM’s instructions are simple: take an inexpensive dose of generic naltrexone about an hour before drinking, every time you drink. … The basic concept goes like this: each time we drink, endorphins (called internal opioids) are released in the brain, causing us to associate, mostly at an unconscious level, the pleasurable state of an endorphin-flooded brain with the drink just consumed. In alcoholics—because of genetic predisposition, or some other cause—drinking behavior is “overlearned,” being reinforced until an alcoholic will drink to the point of oblivion. (To be fair, this chemical pathway’s responsibility for the majority of problem drinking is not a view necessarily shared by all researchers studying alcoholism.) Naltrexone, however, blocks opioid receptor activity in the brain. Sinclair and Eskapa say that each session of drinking on naltrexone causes the opposite of reinforcement: one unconsciously weakens, or “extinguishes” in psychological terms, the association between drinking and the state of an endorphin-flooded brain. It’s a process that takes repeated sessions, says Sinclair, to have a cumulative effect. But as many interested in TSM discover, naltrexone is mainly used in the alcohol-treatment industry as an adjunct to abstinence, not continued drinking. It is with continued drinking, however, that naltrexone works best, Eskapa and Sinclair argue.
Läs gärna mer i ”Evidence about the Use of Naltrexone and for Different Ways of Using It in the Treatment of Alcoholism”, publicerad i Alcohol and Alcoholism. Kan denna metod få fler att söka och få hjälp vid allvarliga alkoholproblem ser jag det som ett framsteg värt att lyfta fram.
Dam med muskler
Jag har tidigare lyft fram kvinnor med muskler. I senaste numret av Body ser vi denna dam:
Anders Öhrman ställer relevanta frågor:
Undrar om straighta killar går igång på henne? Och hur straighta är de då undrar jag?
Nya insikter om universum?
Det finns religiösa människor som med fysikens hjälp tror sig kunna fastslå att en viss gud existerar. De har formulerat ett s.k. fine-tuning argument:
(P1) The combination of physical constants that we observe in our universe is the only one capable of sustaining life as we know it.
(P2) Other combinations of physical constants are conceivable.
(C3) Therefore, some explanation is needed why our actual combination of physical constants exists rather than a different one.
(P4) The very best explanation of the given fact is that our universe, with the particular combination of physical constants that it has, was created out of nothing by a single being who is omnipotent, omniscient, all-loving, eternal, and interested in sentient organic systems, and that he ”fine-tuned” those constants in a way which would lead to the evolution of such systems.
(P5) But such a being as described in (P4) is what people mean by ”God.”
(C6) Hence [from (P4) & (P5)], there is good evidence that God exists.
Nu visar ny forskning att antagandet om att det existerar en enda kombination av fysiska konstanter (α) kanske inte håller:
Why alpha takes on the precise value it has, so delicately fine-tuned for life, is a deep scientific mystery. A new piece of astrophysical research may, however, have uncovered a crucial piece of the puzzle. In a paper just submitted to Physical Review Letters, a team led by John Webb and Julian King from the University of New South Wales in Australia present evidence that the fine-structure constant may not actually be constant after all. Rather, it seems to vary from place to place within the universe. If their results hold up to the scrutiny, and can be replicated, they will have profound implications—for they suggest that the universe stretches far beyond what telescopes can observe, and that the laws of physics vary within it. Instead of the whole universe being fine-tuned for life, then, humanity finds itself in a corner of space where, Goldilocks-like, the values of the fundamental constants happen to be just right for it.
(C3) tycks dubiös om denna teori stämmer, eftersom andra α-värden då faktiskt existerar i andra delar av universum. Vi råkar helt enkelt befinna oss i den del där värdet tillåter liv; på annat håll gör värdet inte det, och liv finns följaktligen inte heller där. Nå, det som slår mig är behovet av ödmjukhet. Det är så mycket om dessa komplexa och fundamentala frågor som vetenskapen inte har kunnat klarlägga.
Se även ”Vetenskapligt bevis för guds existens?”, ”Är universum finjusterat?” och ”Bristfälligt gudsbevis”.
Finns världen på riktigt?
Fler än jag funderar på den saken — och ger ett terminologiskt råd:
Kan vänster och höger vara mer precisa?
Personer som står till vänster i politiken tycks mest av allt vurma för högre inkomstjämlikhet; personer som står till höger i politiken tycks mest av allt vurma för lägre skatter. Det jag skulle vilja fråga personer ur båda grupperna är vilket slutmål de har. Närmare bestämt:
- Vilken nivå på Gini-koefficienten är optimal? (Se ett diagram över Gini-koefficienter i EU här.)
- Vilken kvot skatteinkomster/BNP är optimal? (Se ett diagram över skattekvoter i EU här.)
I dagspolitiken levereras ofta förslag som syftar till att uppnå en lägre Gini-koefficient (från vänster) och en lägre skattekvot (från höger), men jag undrar när slutpunkten vid vilken vidare reformer inte längre anses behövas är nådd. (Förvisso vore det även intressant att höra hur en högerperson svarar på den första frågan och en vänsterperson på den andra.)
Sugga
Alexander Calder, Sow (1928), 19,5 x 43,2 x 7,6 cm:
Högre lön med privata alternativ
Jag rapporterade nyligen att friskolor tycks öka lärarnas löner. I ”Övergång till privat drift i offentlig sektor — högre lön för den anställde”, publicerad i Ekonomisk Debatt, finner Carl Oreland följande:
Övergångar till privat drift undersöks under tre olika år: 1999, 2002 och 2005. Inkomstutvecklingen för de anställda fr o m året före övergången t o m 2007 beräknas och jämförs med inkomstutvecklingen för en kontrollgrupp som inte är med om en dylik övergång. Resultaten indikerar att de arbetstagare som övergår från offentlig anställning till att arbeta i privat driven verksamhet har en bättre löneinkomstutveckling än de som stannar i offentlig verksamhet. … Analysen tyder på att det främst är inom vård och omsorg som övergångar är förknippade med en förbättrad inkomstutveckling.
Effekten illustreras i denna figur:
Det verkar särskilt vara kvinnor som gynnas av övergång till privat anställning. Det märkliga är att effekten för de anställda av att tillåta privata alternativ nästan aldrig diskuteras.
Varför leder Alliansen?
Jag har noterat åtminstone två icke helt förenliga försök att förklara Alliansens övertag i opinionen:
- Väljarna förstår inte särskilt mycket och tror sig felaktigt ha fått det bättre.
- Väljarna har fått det bättre och förstår det.
Medan LO:s ordförande (i god marxistisk anda) lutar åt 1, enligt en intervju i DI häromdagen, lutar jag själv åt 2, i likhet med en socialdemokratisk valarbetare:
Jag vet inte varför det har blivit en sån nedgång, jag kan inte förklara. Det kan bero på alliansen med de rödgröna eller på att folk börjar få det för bra helt enkelt, säger han. [min kursivering]
I en situation när både den egna ekonomin och landets ekonomi utvecklas relativt väl torde det gynna den sittande regeringen. I en sådan situation kan svartmålning falla platt till marken och slå tillbaka på den opposition som (11.35 in i detta inslag) framför den.
Kvaliteten på terrorister
Tidigare forskning ger vid handen att terrorism inte beror på fattigdom — se här, här och här. En ny studie, ”Economic Conditions and the Quality of Terrorism”, finner dock att ekonomiska villkor kan påverka vilka som engagerar sig i terrorverksamhet:
Poor economic conditions may lead more able, better-educated individuals to participate in terror attacks, allowing terror organizations to send better-qualified terrorists to more complex, higher-impact, terror missions. Using the universe of Palestinian suicide terrorists against Israeli targets between the years 2000 and 2006 we provide evidence on the correlation between economic conditions, the characteristics of suicide terrorists and the targets they attack. High levels of unemployment enable terror organizations to recruit more educated, mature and experienced suicide terrorists who in turn attack more important Israeli targets.
Två reflexioner är att terrorism trots allt har drag av rationalitet och att det är viktigt att inte med politiska medel försvåra ett drägligt vardagsliv byggt på sysselsättning för minoritetsgrupper som står i konflikt med en regering.
Polopojke
Varför ger jobbskatteavdraget fler jobb?
Jag rapporterade häromdagen om en beräkning av professor Lennart Flood som ger vid handen att jobbskatteavdraget kan förväntas ge upphov till drygt 70 000 nya jobb. Finansdepartementet har tidigare beräknat effekten till ca 80 000 jobb. I den politiska debatten diskuteras nästan uteslutande direkta fördelningseffekter av avdraget; att det kan ge upphov till nya jobb verkar vara allmänt okänt. Så här förklarar Finanspolitiska rådet varför nya jobb följer:
En rationell politisk diskussion om jobbskatteavdraget förutsätter tydlighet om hur det är tänkt att fungera. Här finns det anledning att vara kritisk mot regeringens pedagogik. Den framhåller att avdraget gör det mer lönsamt att arbeta och därför kan antas leda till ett högre arbetskraftsdeltagande. Däremot har man inte velat förklara varför det högre utbudet av arbetskraft kommer att motsvaras av en högre efterfrågan, så att de som vill ha jobb också får det. Den uppenbara mekanismen är att ett större arbetskraftutbud på sikt leder till att lönerna före skatt, och därmed företagens lönekostnader, hålls tillbaka, vilket gör det mer lönsamt för företagen att anställa. Samtidigt kan lönerna efter skatt antas öka mer än som annars skulle bli fallet. Kombinationen av lägre löneökningar före skatt och högre löneökningar efter skatt innebär att såväl arbetsgivare som löntagare tjänar på reformen. Detta är möjligt därför att de tillgängliga resurserna ökar om fler arbetar. En omfattande empirisk forskning från andra länder tyder på att jobbskatteavdrag har betydande positiva sysselsättningseffekter.
Pedagogiskt föredömligt!
En vädjan om en dröm
Jag har, trots min anti-romantiska hållning, varit förtjust i denna sång, alltsedan jag första gången hörde den i filmen Beautiful Thing. Här framförd av Kevin McHale från Glee:
Vad är nationalekonomi?
Det börjar bli allt svårare att definiera vad ”nationalekonomi” är. En möjlig definition rör själva det ämne som studeras: ekonomiska fenomen på mikro- och makroplanet. Det kan röra hur en person påverkas av ett högre pris på en vara eller hur arbetslösheten påverkas av högre inflation. Men en stor mängd personer som kallar sig nationalekonomer studerar inte ekonomiska fenomen i denna strikta mening. En annan möjlig definition är mer generell: enligt Lionel Robbins är nationalekonomi ”the science which studies human behavior as a relationship between ends and scarce means which have alternative uses”. Denna definition rymmer förstås ekonomiska fenomen — men som bl.a. Gary Becker har påpekat kan denna ansats tillämpas på i stort sett allt mänskligt beslutsfattande, även icke-ekonomiskt sådant. I ”Retrospectives: On the Definition of Economics”, publicerad i Journal of Economic Perspectives, diskuteras denna definitionsfråga:
At a time when economists are tackling subjects as diverse as growth, auctions, crime, and religion with a methodological toolkit that includes real analysis, econometrics, laboratory experiments, and historical case studies, and when they are debating the explanatory roles of rationality and behavioral norms, any concise definition of economics is likely to be inadequate. This lack of agreement on a definition does not necessarily pose a problem for the subject. Economists are generally guided by pragmatic considerations of what works or by methodological views emanating from various sources, not by formal definitions: to repeat the comment attributed to Jacob Viner, economics is what economists do.
En fråga rör då om allt personer med anställning på nationalekonomiska institutioner och forskningsinstitut sysslar med är nationalekonomi i deras kollegors ögon. (För det är rimligen en fråga om intersubjektiv bedömning av nationalekonomer, vad nationalekonomi är.) Finns det inga gränser? I en tid när ”vinekonomi”, ”neuroekonomi” och ”religionsekonomi” tydligen accepteras som nationalekonomi är frågan inte ointressant. Är ett krav att det som studeras, oavsett ämne, använder en av andra nationalekonomer accepterad metod? Problemet här är väl att nästan alla metoder accepteras. Måhända inte ”postmodernistiska”, men i övrigt? Vilket ämne som helst som studeras med randomiserade fältexperiment accepteras nog av en stor majoritet nationalekonomer som nationalekonomi.
Nationalekonomi är det nationalekonomer gör, längre kommer vi kanske inte.
Tips: Henrik Jordahl. Se även inläggen ”Vad hände med Milton Friedman?” och ”Nationalekonomen som politisk ekonom”.
Föräldrar med böcker
Vad är det för uppväxtvillkor som påverkar barns framtida utbildningsbeslut? En ny studie, ”Family Scholarly Culture and Educational Success: Books and Schooling in 27 Nations”, publicerad i Research in Social Stratification and Mobility (preliminär gratisversion här), tyder på att föräldrarnas bokinnehav när barnet är 14 år utgör en bra prediktor:
Children growing up in homes with many books get 3 years more schooling than children from bookless homes, independent of their parents’ education, occupation, and class. This is as great an advantage as having university educated rather than unschooled parents, and twice the advantage of having a professional rather than an unskilled father. It holds equally in rich nations and in poor; in the past and in the present; under Communism, capitalism, and Apartheid; and most strongly in China. Data are from representative national samples in 27 nations, with over 70,000 cases …
Det gäller att ha 500 böcker eller mer. Själv har jag definitivt det — men inga barn som kan dra nytta av dem. Forskarna påpekar att det inte är antalet böcker per se som spelar roll utan ”den kultur av lärande” som de symboliserar. Studien fokuserar emellertid bara på antalet böcker: jag undrar om effekten skulle skilja sig åt beroende på vilken typ av böcker det rör sig om. Det vore intressant att jämföra hem med 500 kiosklitterära alster (typ Liza Marklund), hem med 500 böcker i filosofi och nationalekonomi och hem med 500 högkvalitativa romaner.
Har döda rätt till ”sina” organ?
Anser du att mindre bemedlade människor har rätt att få vissa grundläggande behov tillgodosedda genom tvångsmässig omfördelning från de som har mycket resurser? Det kan gälla mat, bostad och sjukvård, om alternativet är ett djupt olyckligt liv eller till och med svält och död. I så fall bör du, enligt filosofen Cecile Fabre i ”Justice and the Coercive Taking of Cadaveric Organs”, publicerad i British Journal of Political Science, vara för tvångsmässig omfördelning av organ från de som just har avlidit till svårt sjuka personer i behov av organ för transplantation. Fabre skriver:
I posit the following: we all have an interest in having a minimally flourishing life; that interest is important enough to be protected by a right to the surplus of material resources left by the well off and which we need in order to lead such a life, by way of taxation and in particular of financial restrictions on inheritance; we also need bodily resources to lead such a life and, in many cases, lack them through no fault of our own. If these points are correct, they are good grounds to confer on the ‘medically poor’ a right to the organs of the ‘medically rich’, to wit, of those who, being dead, no longer need their organs.
Håller du med om att det ena ställningstagandet implicerar det andra? I så fall måste du antingen vara för båda dessa typer av tvångsmässig omfördelning eller avvisa båda. I det senare fallet är frågan om det inte finns andra argument för att tvångsmässigt ta organ från döda. Eller har döda en rättighet att få behålla ”sina” organ? Hur kan ett lik ha en sådan rättighet?
Hursomhelst: i Sverige, liksom i de flesta andra länder, är behovet av organ stort; för andra året i rad minskar donationerna. Det finns mycket man skulle kunna göra för att minska det lidande som denna brist ger upphov till: Fabres förslag är ett sådant; ett annat är att tillåta betalning till njurdonatorer. Till dess mer fundamentala reformer genomförs vill jag uppmana alla att registrera sin donationsvilja i Donationsregistret (endast 1,5 miljoner är registrerade idag), att uppmana andra att göra detsamma och att tala om för närstående att ni godkänner donation när ni dör.
Vatten som bantningsmedel
Ett enkelt tips för den som vill gå ned i vikt:
The researchers studied 48 adults ages 55 to 75. All of the subjects were asked to consume a low-calorie diet for 12 weeks, but half also drank two 8-ounce cups [2 x 2,4 dl] of water just before each meal. After 12 weeks, those who drank the water lost about 15 1/2 pounds [7 kg], compared to only 11 pounds [5 kg] for those who did not drink the water.
Arbetsgivaravgift och ungdomsarbetslöshet
Såväl regering som opposition vill minska ungdomsarbetslösheten genom att reducera arbetsgivaravgiften för ungdomar. Medan regeringen har infört en halverad arbetsgivaravgift för alla ungdomar, föreslår de rödgröna att arbetsgivaravgiften helt slopas när en arbetslös ungdom anställs. Båda varianterna har för- och nackdelar, som jag ser det. På plussidan minskar båda åtgärderna kostnaderna för arbetsgivare att anställa ungdomar, vilket kan ge ökad sysselsättning i denna ålderskategori. En orsak till Sveriges höga ungdomsarbetslöshet är höga ingångslöner, och dessa åtgärder kan mildra de negativa sysselsättningseffekter som dessa medför. Förslagen är dock inte invändningsfria.
- Nackdelen med regeringens system är att det sänker arbetsgivaravgiften även för sådana ungdomar som skulle ha anställts i alla fall, vilket gör att det är ett trubbigt och kostsamt instrument för att sänka ungdomsarbetslösheten.
- Nackdelen med förslag av det slag de rödgröna framför är att de skapar en rad konstiga incitament, vilket har påpekats av professor Greg Mankiw. En effekt kan bli att företag A avskedar ungdom 1 och anställer arbetslös ungdom 2, samtidigt som företag B avskedar ungdom 2 och anställer arbetslös ungdom 1. Det kan bli så att större företag avskedar ungdomar och startar dotterbolag som anställer de tidigare anställda i moderbolaget. Ungdomar själva får dessutom incitament att vara arbetslösa när de söker jobb, eftersom det gör dem betydligt mer attraktiva i potentiella arbetsgivares ögon. Detta är särskilt negativt för redan anställda ungdomar som vill byta jobb — för att klara sig i konkurrensen torde de behöva bli arbetslösa först, innan de kan söka nytt jobb. I den mån dessa inte väljer bli arbetslösa först kan det bli så att förslaget uppmuntrar till att anställa mindre lämpade personer till olika arbetsuppgifter, eftersom det är just arbetslösa som blir billigare att anställa, oavsett om dessa är de bäst lämpade. Det leder till allokativ ineffektivitet. Förslaget stimulerar också studerande att registrera sig som arbetslösa. Allt detta riskerar att inte minska antalet redan arbetslösa ungdomar och att faktiskt öka ungdomsarbetslösheten. Därutöver leder detta till en rad ineffektiva, kostsamma anpassningskostnader för att utnyttja systemet: dels från företagens sida, dels från ungdomars sida och dels från statsmaktens sida (som antagligen kontinuerligt måste försöka täppa till regelverket på olika sätt med hjälp av en aktiv byråkrati).
Det är inte lätt att föra verksam ekonomisk politik. Båda förslagen har ett gott syfte, och jag tror att båda trots allt är bättre än ingenting, men båda har också sina svaga sidor. Dock bör man skilja på en situation där man börjar med lika arbetsgivaravgifter för unga och äldre och en situation där man börjar med halverade arbetsgivaravgifter för unga. I det förra fallet, som rådde innan regeringen halverade arbetsgivaravgiften för unga, är det lättare att se fördelar med de rödgrönas förslag än i det senare fallet, som vi nu faktiskt befinner oss i. Ty deras förslag rymmer nu två delar: dels en fördubblad arbetsgivaravgift för de unga som redan är anställda, vilket höjer företagens kostnader, och dels en borttagen arbetsgivaravgift för unga anställda som kommer från arbetslöshet. Antag ett företag med tio unga anställda som alla tjänar 18 000 kr per månad. Tidigare betalade företaget 239 400 kr i löner och arbetsgivaravgifter för dessa per månad; genom regeringens reform betalar det 210 000 kr, dvs. 29 400 kr mindre än tidigare. De rödgröna föreslår nu att företagets kostnader i ett slag höjs med 29 400 kr per månad. Samtidigt sänker de kostnaden för att nyanställa en arbetslös ung, från 21 000 kr till 18 000 kr per månad, dvs. med 3 000 kr. Risken är att den ökade månadskostnaden för de befintligt anställda gör företaget obenäget att anställa en arbetslös ung, trots att kostnaden för en sådan har gått ner med 3 000 kr. Det kan t.o.m. bli så att en redan anställd ung avskedas, för att motverka de högre kostnaderna.
Se även inlägget ”Hur hög är ungdomsarbetslösheten?”.
Uppdatering: Det finns redan ett system med s.k. nystartsjobb, som liknar det de rödgröna vill införa. Det hade jag glömt bort när jag skrev inlägget. Ett tack till Fredrik Hardt för påpekandet .
Samhälle kontra individ
John Stuart Mill får mina liberala känslor att svalla, då han i ”Of the Limits to the Authority of Society over the Individal” skriver:
But the strongest of all the arguments against the interference of the public with purely personal conduct, is that when it does interfere, the odds are that it interferes wrongly, and in the wrong place. On questions of social morality, of duty to others, the opinion of the public, that is, of an overruling majority, though often wrong, is likely to be still oftener right; because on such questions they are only required to judge of their own interests; of the manner in which some mode of conduct, if allowed to be practised, would affect themselves. But the opinion of a similar majority, imposed as a law on the minority, on questions of self-regarding conduct, is quite as likely to be wrong as right; for in these cases public opinion means, at the best, some people’s opinion of what is good or bad for other people; while very often it does not even mean that; the public, with the most perfect indifference, passing over the pleasure or convenience of those whose conduct they censure, and considering only their own preference.
Rena händer, rena sinnen
Som läsare av denna blogg känner till vurmar jag för renlighet, särskilt för händer. En känsla av fysisk renhet kan medföra en oavsedd konsekvens, enligt den nya studien ”A Clean Self Can Render Harsh Moral Judgment”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology:
Physical cleanliness has many medical benefits, such as protection from the dangers of contagion. We explore a potential unintended consequence of cleanliness. Given the metaphorical association between physical cleanliness and moral purity (Zhong & Liljenquist, 2006), we contend that a clean self may also be linked to a virtuous self. This enhanced moral self-perception can in turn license harsher moral judgment. Three experiments found that cleanliness, whether induced via physical cleansing or through a visualization task, licensed severe judgment on morally contested issues such as abortion and pornography.
Man skulle kunna tänka sig att det inte är känslan av fysisk renhet som ger intolerans, utan att det finns en bakomliggande faktor som får vissa att vilja hålla sig (och andra) rena såväl på det fysiska som på det ”moraliska” området. Men om valet står mellan medmänniskor som har rena händer och medmänniskor som är toleranta mot abort och porr, vad ska man då välja?
Det inre möter det yttre
Jay DeFeo, Untitled (For B. C.) (1973), 23,3 x 18,3 cm:
Varför stödja bistånd?
Man kan hjälpa andra därför att man genuint bryr sig om dem — eller för att erhålla egen nytta. I uppsatsen ”Expressive Behavior in Economics and Politics” beskriver Arye Hillman bl.a. fenomenet expressiv generositet:
Expressive generosity is motivated solely by own expressive utility and not by consequences of giving for others.
Med expressiv nytta avses nytta som följer av att uttrycka en identitet, i det här fallet som generös och god. Han tillämpar det på olika fall och menar bl.a. att stöd för bistånd ofta har att göra med en vilja att bli uppfattad som generös av andra, trots att bistånd inte verkar kunna visas generera vare sig tillväxt (se t.ex. här, här och här) eller minskad fattigdom. Hillman skriver:
Expressive generosity can underlie public policy. International agencies, donor governments, and non-government organizations have continued over time to provide aid to governments in low-income countries, in face of evidence that the aid does not promote economic growth and does not benefit the poor in low-income countries. … The aid nonetheless continues. Ineffective and socially costly aid continues because of expressive generosity. Taxpayers support the aid, as do politicians. The fact that the aid is ineffective is irrelevant for expressive utility. The purpose of the aid is to confirm identity by demonstrating: We are people who care about poor people in poor countries.
Stämmer denna teori om varför så många uttrycker stöd för bistånd? Utgör en rädsla för att uppfattas som icke-generös ett motiv för kritiker av bistånd att hålla tyst? Om teorin stämmer, vad kan göras för att minska problemet med politik som genomförs till stora sociala kostnader bara för att människor försöker visa sig goda?
Maria Montazami avstår från att rösta
Maria Montazami, känd från TV3:s succéserie Svenska Hollywoodfruar, svarar på frågan om hon kommer att rösta i valet:
Jag är inte så insatt i den svenska politiken så tycker jag att det är lite orättvist om jag skulle rösta. Rösta är jätteviktigt för landet men vet man inte allt så tycker jag att som utlandssvensk så är det bättre att avstå.
Jag kan tänka mig att många instinktivt tycker att hon bör rösta i alla fall, men hon lär åtminstone vinna filosofen Jason Brennans gillande. I ”Polluting the Polls: When Citizens Should Not Vote”, publicerad i Australasian Journal of Philosophy (preliminär gratisversion här), argumenterar han för att vissa medborgare bör avstå från att rösta i allmänna val:
Just because one has the right to vote does not mean just any vote is right. Citizens should not vote badly. This duty to avoid voting badly is grounded in a general duty not to engage in collectively harmful activities when the personal cost of restraint is low. Good governance is a public good. Bad governance is a public bad. We should not be contributing to public bads when the benefit to ourselves is low. Many democratic theorists agree that we shouldn’t vote badly, but that’s because they think we should vote well. This demands too much of citizens.
Men är inte detta synsätt i grunden antidemokratiskt och elitistiskt? Brennan kommenterar:
Irresponsible individual voters ought to abstain rather than vote badly. This thesis may seem anti-democratic. Yet it is really a claim about voter responsibility and how voters can fail to meet this responsibility. On my view, voters are not obligated to vote, but if they do vote, they owe it to others and themselves to be adequately rational, unbiased, just, and informed about their political beliefs.
Fler kanske borde tänka som Maria Montazami? Och som Jason Brennan.
Se även Brennan diskutera sin syn på röstning med Will Wilkinson på Bloggingheads. Ett engagerande videosamtal!
Ska man leva som en munk?
David Hume förklarar i Enquiries Concerning the Human Understanding and Concerning the Principles of Morals varför han inte anser det vettigt:
And as every quality which is useful or agreeable to ourselves or others is, in common life, allowed to be a part of personal merit; so no other will ever be received, where men judge of things by their natural, unprejudiced reason, without the delusive glosses of superstition and false religion. Celibacy, fasting, penance, mortification, self-denial, humility, silence, solitude, and the whole train of monkish virtues; for what reason are they everywhere rejected by men of sense, but because they serve to no manner of purpose; neither advance a man’s fortune in the world, nor render him a more valuable member of society; neither qualify him for the entertainment of company, nor increase his power of self-enjoyment? We observe, on the contrary, that they cross all these desirable ends; stupify the understanding and harden the heart, obscure the fancy and sour the temper. We justly, therefore, transfer them to the opposite column, and place them in the catalogue of vices; nor has any superstition force sufficient among men of the world, to pervert entirely these natural sentiments. A gloomy, hair-brained enthusiast, after his death, may have a place in the calendar; but will scarcely ever be admitted, when alive, into intimacy and society, except by those who are as delirious and dismal as himself.
Jag instämmer förstås. Att förneka njutning och självförverkligande, i regel på religiös grund, kan alltså på intet sätt betraktas som dygder utan som laster. Sedan anser jag förvisso att människor ska få ägna sig åt laster om de så önskar, men det är inget jag rekommenderar.
Anständig och rättvis sjukpenning?
De rödgröna är kritiska mot regeringens sänkta ersättningsgrad vid sjukdom och anger följande målsättning:
Vi anser att ersättningen i sjukförsäkringen ska vara 80 procent under hela sjukpenningperioden.
Hur hög var då ersättningsgraden i genomsnitt när regeringen tillträdde 2006 och hur hög är den nu, 2010? Svaret är: 83,2% och 77,0%, vilket innebär att ungefär hälften av den minskning som har ägt rum under Alliansens tid i regeringen accepteras av de rödgröna. Man kan fråga sig varför det är oanständigt att ligga på 77% istället för 80% men varför det inte är oanständigt att ligga på 80% istället för 83%. Eller 86% eller 95%.
Än mer intressant blir det att ta en titt på ersättningsgraden vid olika inkomstnivåer, där vårt intresse här rör de svarta staplarna:
Notera tre saker:
- Låginkomsttagare har högre ersättningsgrad än 80%.
- Alla som tjänar upp till 350 000 kr per år har redan 80% eller mer i ersättningsgrad.
- Den enda grupp som skulle gynnas av de rödgrönas förslag är höginkomsttagarna, de som tjänar över 350 000 kr.
Nu undrar jag: Vari ligger rättvisan och anständigheten i de rödgrönas förslag, när det innebär att låginkomsttagare får sänkt ersättningsgrad och höginkomsttagare får höjd ersättningsgrad?
Not 1: Om ersättningsgraden är x% innebär det att en person som är heltidsarbetande i genomsnitt har en inkomst vid sjukdom som är x% av den inkomst som individen erhåller vid lönearbete.
Not 2: Notera att dessa siffror enbart avser den offentligt finansierade sjukpenningen: därtill kommer avtalade och privata tilläggsförsäkringar.
Not 3: Med reservation för att jag har missförstått något fundamentalt i denna statistik och i de utfall och förslag jag kommenterar.
Källa: Finansdepartementets fördelningspolitiska redogörelse.
Förtjusande kvinna
Är kyrkobesökare ärliga?
Det finns en föreställning om att religion är bra i ett samhälle därför att den ger en grund för moraliskt beteende. Stämmer det? En österrikisk studie, ”Honesty on the Streets — A Natural Field Experiment on Newspaper Purchasing”, ger vid handen att den uppfattningen inte är självklart sann. Undersökningen bestod av att låta människor oövervakat välja hur mycket de skulle betala för en söndagstidning, där priset angavs till 60 cent. I en enkät fann forskarna bl.a. följande:
People who regularly attend service at church pay 22.1 cents less for the Sunday tabloid … This is a large effect, and we can only speculate with regard to its reasons. One reason might be that the church attendees lacked the coin money to make a proper payment. Active religious participation is high in the region, and on a typical Sunday morning it is plausible that many people might have donated some of their coin money to the church. Of course, this explanation does not change the fact that church attendees are particularly dishonest when paying for the newspaper. Another possible explanation is that the church attendees share relevant social traits. Gneezy (2005) found that honesty interacts with social preferences towards the person who benefits from one’s honesty. According to this explanation, a typical church attendee might believe that it would do little harm to the wealth of the publisher if he does not pay for the paper.
Åtminstone kan de kristna fuskarna antas vara ärliga när de tillfrågas om vad de betalade. Alltid något, men de utgör knappast på det hela taget ett moraliskt föredöme.
Tips: Tobias Heldt.
Vad säger fysiken om gud?
Professorn i teoretisk fysik Stephen Hawking är på väg att ge ut den nya boken The Grand Design. I The Times rapporteras följande om dess budskap:
Professor Hawking sets out to answer the question: ”Did the Universe need a creator?” The answer he gives is a resounding ”no”. Far from being a once-in-a-million event that could only be accounted for by extraordinary serendipity or a divine hand, the Big Bang was an inevitable consequence of the laws of physics, Hawking says. ”Because there is a law such as gravity, the Universe can and will create itself from nothing. Spontaneous creation is the reason there is something rather than nothing, why the Universe exists, why we exist,” he writes. ”It is not necessary to invoke God to light the blue touch paper and set the Universe going,” he finds.
Vem är jag, en enkel nationalekonom, att säga emot Stephen Hawking?
Sänker en stor stat tilliten?
Det finns många teorier om vad som bestämmer tilliten människor emellan i ett samhälle. Detta är intressant eftersom tillit i sin tur är relaterad till en mängd utfall som brukar värderas positivt, såsom ekonomisk tillväxt, god hälsa och lycka. En ny japansk studie med individdata, ”Government Size and Trust”, undersöker vilken effekt den offentliga sektorns storlek på regionnivå har på tilliten:
After splitting the sample into worker and non-worker samples, government size does not influence generalized trust for non-workers whereas it significantly reduces generalized trust for workers. This suggests that workers, through their work experience, might confront the greater bureaucratic red tape coming from “larger government”, leading to negative externality effects on the trustful relationship in the labor market.
Är man sysselsatt är alltså relationen mellan den offentliga sektorns storlek och tillit negativ. En möjlig förklaring är den som anges i studien, att en större stat innebär mer byråkrati och korruption, vilket tenderar att minska tilliten hos dem som i sitt yrkesliv kommer i kontakt därmed. En annan tänkbar förklaring skulle kunna vara den kausalt motsatta: att en lägre grad av tillit hos sysselsatta medför efterfrågan på en större stat, kanske för att staten tros kunna styra upp människors beteende eller för att staten kan erbjuda sysselsättning för personer som inte litar på andra och som därför passar bra i korrumperade byråkratier. Andra förklaringar?
Skolprestation och barnalstring
En ny svensk kohortstudie, ”The Effect of School Performance upon Marriage and Long-Term Reproductive Success in 10,000 Swedish Males and Females Born 1915–1929”, accepterad för publicering i Evolution and Human Behavior, finner ett samband mellan skolprestationer (mätt som medelbetyg, erhållande av utmärkelser och deltagande i specialundervisning) och barnalstring:
In males (but not females), poorer school performance predicted fewer children and grandchildren. This was primarily mediated via probability of marriage; mortality and fertility within marriage were not important mediating pathways.
Det vore intressant att utröna i vilken mån detta mönster upprepas för personer födda senare. Kan välfärdsstatens framväxt tänkas ha minskat denna typ av effekt?
Varför jag är liberal
Ekonomipristagaren James Buchanan i ”Afraid to Be Free: Dependency as Desideratum” (s. 27):
Classical liberalism, properly understood, demonstrates that persons can stand alone, that they need neither God nor the state to serve as surrogate parents.
Frågor till Proust
I Hitch 22 (s. 333 ff.) presenterar Christopher Hitchens ett antal frågor som Marcel Proust en gång besvarade — och han besvarar dem själv. Jag tänkte nu göra detsamma.
Vad ser du som den största olyckan?
När personer jag tycker mycket om lider och när personer jag tycker om dör.
Var skulle du vilja bo?
Stockholm. I annat fall London eller New York.
Vad har du för uppfattning om världslig lycka?
Det är den enda typ av lycka som finns; den är en bristvara; och den är det enda eftersträvansvärda målet.
Vilka fel känner du att du oftast ger efter för?
Jag äter för mycket godis.
Vilka är dina favorithjältar i litteraturen?
Vilhelm Persson, Doktor Glas och Lord Henry Wotton.
Vilka är dina favoritkaraktärer i historien?
Adam Smith och David Hume.
Vilka är dina favorithjältinnor i verkliga livet?
Joan Sutherland och Margaret Thatcher.
Vilka är dina favorithjältinnor i litteraturen?
Elektra och Mrs. Dalloway.
Din favoritmålare?
Mark Rothko och Francis Bacon.
Din favoritmusiker?
Benjamin Britten, Sergei Prokofiev, Richard Strauss och Richard Wagner.
Den egenskap du beundrar mest hos en man?
Fysisk skönhet.
Den egenskap du beundrar mest hos en kvinna?
Omtanke.
Din favoritdygd?
Rationalitet.
Den dygd du tycker minst bra om, eller din nominering av den som är mest överskattad?
Sexuell återhållsamhet.
Den prestation du är stoltast över?
Vetenskapliga publikationer.
Din favoritsysselsättning?
Läsa, resa, konversera, äta, ha sex och surfa på nätet.
Vem skulle du ha velat vara?
Bertrand Russell eller John Maynard Keynes.
Din mest utmärkande egenskap?
Torrhet.
Vad värderar du högst hos dina vänner?
Trofasthet.
Vilken är din största defekt?
Oförmåga att sprida mycket lycka.
Vad skulle enligt din uppfattning vara den största tänkbara olyckan?
Min mors, fars, systers, systerdotters eller bästa väns död.
Vad skulle du vilja vara?
Ekonomiskt oberoende.
Vilken är din favoritfärg?
Blå.
Vilken är din favoritblomma?
Orkidé.
Vilken är din favoritfågel?
Uggla.
Vilket ord eller uttryck använder du för mycket?
Rationalitet.
Vilka är dina favoritpoeter?
W. H. Auden.
Vilka är dina favoritnamn?
Alexander, Adam, Isak och Sofia.
Vad ogillar du mest?
Särbehandling på grundval av irrelevanta egenskaper, såsom kön, ras eller sexuell läggning.
Vilka historiska personer avskyr du mest?
Vladimir Lenin, Josef Stalin och Pol Pot.
Vilka nutida personer avskyr du mest?
Fidel Castro, Robert Mugabe och påven.
Vilka händelser i militärhistorien beundrar du mest?
USA:s inträde i Andra världskriget.
Vilken naturlig talang önskar du mest av allt att du hade?
Ett bättre minne för detaljer och förmågan att lätt spela piano.
Hur skulle du vilja dö?
Pang fall, snabbt och utan smärta, före invalidisering och intellektuellt förfall.
Vad tycker du mest illa om när det gäller ditt utseende?
Magfetma.
Vilket är ditt motto?
To me, beauty is the wonder of wonders.
Klipp gärna in frågorna i kommentarsfältet nedan och ge dina svar.
Finns bisexuella?
En ung man förklarar saker och ting:
Se även inläggen ”Bäst att vara bi” och ”Var befinner du dig på Kinseyskalan?”.
Nonicoclolasos 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.