Blir duktiga naturvetare bra läkare?

Att läkare har naturvetenskaplig utbildning är självklart. Däremot är det inte självklart att naturvetenskapliga studieframgångar med automatik innebär goda kvaliteter som läkare. Det kan t.o.m. vara så att duktighet i naturvetenskap är negativt relaterat till en framgångsrik yrkesverksamhet som läkare. I ”Science as Superstition: Selecting Medical Students”, publicerad i The Lancet, står följande att läsa:

Writing in the 1970s, Witkin found students who were most successful in the sciences, “have an impersonal orientation: they are not very interested in others”. Tutton’s studies of medical students in Australia in the 1990s found that students who did the best in the premedical sciences scored lower on standardised measures of empathy and tended to be “shy”, “submissive”, “withdrawn”, or “awkward and ill at ease socially”, characteristics the author suggested are, “the antithesis of what most of us would want in a clinician”. …

I do not mean to suggest that knowledge of science is irrelevant to medical education and medical practice. There is a critically important threshold of scientific knowledge that forms the foundation on which a medical education is built. However, once one has exceeded this cognitive threshold, additional scientific knowledge adds little to subsequent performance as a physician.

Detta är ett intressant resonemang som bör påverka hur läkarstudenter väljs ut. Det räcker inte med höga betyg och provresultat; läkaryrket kräver också empati och handlag med människor. Jag skulle nog inte ha blivit en bra läkare.