Det börjar bli allt svårare att definiera vad ”nationalekonomi” är. En möjlig definition rör själva det ämne som studeras: ekonomiska fenomen på mikro- och makroplanet. Det kan röra hur en person påverkas av ett högre pris på en vara eller hur arbetslösheten påverkas av högre inflation. Men en stor mängd personer som kallar sig nationalekonomer studerar inte ekonomiska fenomen i denna strikta mening. En annan möjlig definition är mer generell: enligt Lionel Robbins är nationalekonomi ”the science which studies human behavior as a relationship between ends and scarce means which have alternative uses”. Denna definition rymmer förstås ekonomiska fenomen — men som bl.a. Gary Becker har påpekat kan denna ansats tillämpas på i stort sett allt mänskligt beslutsfattande, även icke-ekonomiskt sådant. I ”Retrospectives: On the Definition of Economics”, publicerad i Journal of Economic Perspectives, diskuteras denna definitionsfråga:

At a time when economists are tackling subjects as diverse as growth, auctions, crime, and religion with a methodological toolkit that includes real analysis, econometrics, laboratory experiments, and historical case studies, and when they are debating the explanatory roles of rationality and behavioral norms, any concise definition of economics is likely to be inadequate. This lack of agreement on a definition does not necessarily pose a problem for the subject. Economists are generally guided by pragmatic considerations of what works or by methodological views emanating from various sources, not by formal definitions: to repeat the comment attributed to Jacob Viner, economics is what economists do.

En fråga rör då om allt personer med anställning på nationalekonomiska institutioner och forskningsinstitut sysslar med är nationalekonomi i deras kollegors ögon. (För det är rimligen en fråga om intersubjektiv bedömning av nationalekonomer, vad nationalekonomi är.) Finns det inga gränser? I en tid när ”vinekonomi”, ”neuroekonomi” och ”religionsekonomi” tydligen accepteras som nationalekonomi är frågan inte ointressant. Är ett krav att det som studeras, oavsett ämne, använder en av andra nationalekonomer accepterad metod? Problemet här är väl att nästan alla metoder accepteras. Måhända inte ”postmodernistiska”, men i övrigt? Vilket ämne som helst som studeras med randomiserade fältexperiment accepteras nog av en stor majoritet nationalekonomer som nationalekonomi.

Nationalekonomi är det nationalekonomer gör, längre kommer vi kanske inte.

Tips: Henrik Jordahl. Se även inläggen ”Vad hände med Milton Friedman?” och ”Nationalekonomen som politisk ekonom”.