Jag har kommit att förstå mitt gillande av abstrakt konst, som varken kan eller bör tolkas, som ett resultat av min autonomism. Jag vill vara fri från alla band på alla områden i livet – och konkret konst förmedlar en tolkning, ett budskap, en kontext, som supervenes on min upplevelse. Jag vill att min upplevelse ska vara fri eller, kanske snarare, ren. Då är verk som inte har ett budskap optimala. De bjuder på en känsla genom en rörelse, en färg, en form, en linje. Det är större än tillrättalagda, inbyggda och (per automatik) påträngande tolkningar. A pure approach to art, det är vad jag förespråkar. Abstrakta baletter och Mark Rothkos tavlor är paradexempel.

Som Rothko uttryckte det: ”Silence is so accurate.”

(Ser jag en tavla med en avmålad hare på får jag lust att vomera.)