Den tveksamma rättvisemärkningen

fairtrade.gif

En ny studie, ”On the Effects of Fair-Trade on the Welfare of the Poor”, indikerar att rättvisemärkning kan förbättra välfärden för världens fattiga men att det sannolikt inte sker. Å ena sidan förbättras i regel situationen för de odlare som ansluter sig till rättvisemärkningssystemet; å andra sidan försämras i regel situationen för de odlare som inte ansluter sig (och de är ofta fattigare). Analysen visar att om odlarnas förhandlingsstyrka är någorlunda stark medför ett system med rättvisemärkning en nettoförlust i välfärd för de fattiga. En simulering visar följande, där y-axeln anger välfärdsskillnaden mellan rättvisehandel och vanlig handel och där x-axeln mäter odlarnas förhandlingsstyrka (β):

Författarna skriver:

To sum up, we can say that our simulation suggests that fair-trade only increases the aggregated producers’ welfare as long as their bargaining power is very small. If, in reality, this condition holds true tends to be an empirical question for each region in which fair-trade organizations are active.

Se gärna också vad dr Vlachos tidigare har skrivt i frågan: här, här, här och här.

Min slutsats: Jag känner mig mycket tveksam inför att köpa rättvisemärkta produkter. Deras nettoeffekt på fattigas välfärd är oklar.

2 reaktioner på ”Den tveksamma rättvisemärkningen

  1. Återigen: Du tillhör den procent av befolkningen som analyserar sånt här med hjärnan. Den stora majoriteten som köper rättvisemärkt gör det för att det ”känns rätt” och för att handel ”ska vara rättvis”. Det är som att försöka övertyga en kristen fundamentalist om att evolution är helylle.

  2. ”Analysen visar att om odlarnas förhandlingsstyrka är någorlunda stark medför ett system med rättvisemärkning en nettoförlust i välfärd för de fattiga.”

    Frågan är ju då om ”odlarnas förhandlingsstyrka är någorlunda stark”. Jag har alltid fått intrycket att den inte är det.

    Jag fortsätter köpa rättvisemärkt. Hur kan man inte lita på Alice Bah? :-)

Kommentarer inaktiverade.