Fotbollskonst

Kazimir Malevich, Painterly Realism of a Football Player (1915), 70,0 x 44,0 cm:

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Arbetslösheten som valfråga

Göran Persson i DI idag:

Jag tror det blir ett maktskifte i höst. Det är arbetslösheten som blir avgörande. Den sittande regeringen kan inte hävda att ekonomin är så välskött när arbetslösheten biter sig kvar.

Som jag har försökt hävda tidigare är emellertid den politiskt relevanta frågan om arbetslösheten inte om den har ökat under sittande regering utan om arbetslösheten hade ökat mer eller mindre utan sittande regering. Detta eftersom arbetslösheten påverkas av annat än den politik som förs, t.ex. av exogena finanskriser. Även om arbetslösheten har ökat under Reinfeldt hade den kunnat vara ännu högre utan hans politik. I så fall ska han berömmas, inte klandras, trots högre arbetslöshet än vid hans tillträde.* Elementär logik, kan tyckas, men tydligen svår att ta till sig för många.

*Även om regeringens politik har medfört mindre hög arbetslöshet, vilket implicerar en bättre arbetslöshetssituation jämfört med om regeringens politik inte hade genomförts, kan det tänkas att en annorlunda politik hade medfört en ännu mindre hög arbetslöshet. I så fall kan regeringen fortfarande  klandras för att inte ha genomfört den politiken. Men återigen bör sådant klander inte grundas endast på det faktum att arbetslösheten är högre nu än vid regeringens tillträde.

Livslängden i världen

Om man jämfört 1970 och 2000 finner man en ökad genomsnittlig livslängd i världen utan att spridningen ökat. Det illustreras i detta diagram (givet överlevnad till tio års ålder):

En annan fråga är den normativa: är det nödvändigtvis bra att människor lever längre?

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Bar överkropp på offentlig plats?

Sommaren bjuder på mycket att titta på när man rör sig på gator och torg. Det har fått mig att fundera på följande. Antag att du kan och måste välja mellan en av två regler:

  1. Den som så önskar får gå med bar överkropp på offentlig plats. Du får då negativa externaliteter (av att beskåda fula överkroppar) och positiva externaliteter (av att beskåda vackra överkroppar). Antag att antalet fula och antalet vackra överkroppar är lika.
  2. Ingen får gå med bar överkropp på offentlig plats. Du får då inga externaliteter av att beskåda bara överkroppar.

Se även inlägget ”Oanständighet på offentlig plats”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Större stat, lägre tillväxt

De svenska nationalekonomerna Andreas Bergh och Magnus Henrekson skriver i Wall Street Journal:

We surveyed the existing literature looking at the trade-offs between government size and economic growth throughout the world. While results vary, the most recent research, by Diego Romero-Avila in the European Journal of Political Economy (2008) and by Andreas Bergh and Martin Karlsson in Public Choice (2010) find a negative correlation between government size and economic growth in rich countries. The weight of the evidence demonstrates that when government spending increases by 10 percentage points of GDP, the annual growth rate drops by 0.5 to 1 percentage point.

Deras budskap är att politiker bör beakta denna negativa effekt på välståndsutvecklingen av högre statliga utgifter.

Andreas Berghs artikel, som nämns ovan, har jag bloggat om tidigare. Även Magnus Henrekson har forskat på detta område: se här och här. Diego Romero-Ávilas artikel, som också nämns ovan, återfinns här.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Irrationella medborgare

När irrationellt beteende konstateras på det ekonomiska området drar många slutsatsen att politiska ingrepp krävs för att ställa saker till rätta. Men tänk om även politikens deltagare uppvisar irrationellt beteende? En ny studie, ”When Corrections Fail: The Persistence of Political Misperceptions”, publicerad i Political Behavior, rapporterar om resultatet av experiment i vilket deltagarna fick läsa påhittade nyheter som var och en innehöll en falsk men ändå spridd uppfattning: att det fanns massförstörelsevapen i Irak, att Bushs skattesänkningar ökade statens intäkter och att Bush-regeringen införde ett totalförbud för stamcellsforskning. Efter varje nyhet stod, i vissa fall, en tydlig korrigering. Resultat:

We conducted four experiments in which subjects read mock news articles that included either a misleading claim from a politician, or a misleading claim and a correction. Results indicate that corrections frequently fail to reduce misperceptions among the targeted ideological group. We also document several instances of a “backfire effect” in which corrections actually increase misperceptions among the group in question.

Det verkar som om människor inte bara som konsumenter utan också som medborgare och väljare är långtifrån perfekta beslutsfattare.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Ensam i världen

Professor Martha Nussbaum argumenterar väl för det kosmopolitiska idealet i ”Patriotism and Cosmopolitanism”, publicerad i Boston Review, men påpekar också att världsmedborgaren kan erfara ensamhet:

Becoming a citizen of the world is often a lonely business. It is, in effect, as Diogenes said, a kind of exile—from the comfort of local truths, from the warm nestling feeling of patriotism, from the absorbing drama of pride in oneself and one’s own. In the writings of Marcus Aurelius (as in those of his American followers Emerson and Thoreau) one sometimes feels a boundless loneliness, as if the removal of the props of habit and local boundaries had left life bereft of a certain sort of warmth and security. If one begins life as a child who loves and trusts its parents, it is tempting to want to reconstruct citizenship along the same lines, finding in an idealized image of a nation a surrogate parent who will do one’s thinking for one. Cosmopolitanism offers no such refuge; it offers only reason and the love of humanity, which may seem at times less colorful than other sources of belonging.

Mig passar dock detta ideal väl, pga. min psykologiska inriktning mot atomism och autonomism. Jag hyllar och välkomnar det oberoende och lite ensamma livet, bortom starka band. I prefer the edge, som Tony Judt uttrycker det. Det är en viktig anledning till min aversion mot nationalism, detta försök att få människor att tindra med ögonen inför en godtycklig grupptillhörighet, detta försök till upphöjande av ett kollektiv över andra kollektiv. Att välja den lite ensamma vägen (som dock inte behöver vara helt ensam) ser en del som resultatet av en psykologisk defekt: en oförmåga att knyta an, att underordna sig, att uppgå i något större. Själv ser jag tvärtom detta behov av att ingå i ett fixt sammanhang som en svaghet, som tecken på en oförmåga att själv ta sig an världen utan indelning och avgränsning.

Vilket liv ger lycka?

Bertrand Russell:

I’ve made an odd discovery. Every time I talk to a savant I feel quite sure that happiness is no longer a possibility. Yet when I talk with my gardener, I’m convinced of the opposite.

Ja, enkla människor kan vara mycket tilltalande.

Tips: Thomas Eklund.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Riktig och oriktig islam

Jag är kritisk till islam av de två skäl Bertrand Russell specificerar:

The objections to religion are of two sorts – intellectual and moral. The intellectual objection is that there is no reason to suppose any religion true; the moral objection is that religious precepts date from a time when men were more cruel than they are and therefore tend to perpetuate inhumanities which the moral conscience of the age would otherwise outgrow.

Den förra typen av invändning drabbar alla religioner lika. Den senare typen av invändning, som är den jag uppehåller mig vid i detta inlägg, drabbar islam hårdare än andra religioner, i den mån mer grymheter förespråkas i islams namn.

Framför man uppfattningen att islam bör kritiseras pga. grymhet möts man dock ofta av protester (inte minst från vänsterintellektuella). En sådan kritik påstås gälla kulturella synsätt som inte har med islam att göra. Riktig islam sägs vara en god och föredömlig religion på det etiska och legala-politiska planet; de grymma uppfattningarna och beteendena har inte med riktig islam att göra. Denna typ av resonemang avvisar jag.

Jag anser nämligen att det inte finns någon objektiv definition av vad riktig islam är. Alla människor tycker olika i denna fråga, vilket för övrigt också gäller andra religioner. Om någon säger att riktig islam förespråkar avrättning med stening vid otrohet, är det lika rätt som om någon påstår motsatsen. Islams etik, liksom all etik, uttolkas alltid av människor, dvs. den är i praktiken alltid subjektiv (helt oavsett om vi tror att det bortom oss människor finns en objektiv etik eller ej). Om muslimer i religionens namn försvarar en viss, i mitt tycke grym uppfattning och tillämpar den, finner jag det rätt och riktigt att kritisera islam som det praktiska och subjektiva lärosystem islam med nödvändighet är. Man kan således inte på något tydligt sätt separera kultur och religion: religionen uttolkas och praktiseras alltid i en kulturell kontext och bidrar själv i hög grad till att forma kulturen. (Givetvis kan en viss kultur interagera med flera religioner.)

”Men,” invänder någon, ”det står inget i koranen om x. Du kan därför inte kritisera islam för att muslimer gör x i religionens namn.” Jo, det kan jag. Dels tolkas alltid nedskriven text — det finns inget facit mot vilken faktiska hållningar kan prövas utan ett subjektivt filter. Dels innefattar religion alltid mer än skriven text. Religion är en praktik, inte blott en teori, och det människor anser vara en del av deras religion är de facto en del av deras religion.

Mot mitt resonemang kan anföras att de som i islams namn förespråkar grymheter av olika slag kan utgöra en delmängd av muslimerna. Är det då rätt att dra alla över en kam och kritisera islam, tout court? Det beror på.

  • Det som talar emot att kritisera islam qua islam är att det finns muslimer som i religionens namn företräder en i mina ögon tilltalande etisk syn. Den etik de företräder, och som är lika mycket islam som andra synsätt, bör inte kritiseras. Därför bör, enligt detta resonemang, endast vissa uttolkningar av islam kritiseras, inte islam. Inte därför att vissa uttolkningar är mer i linje med riktig islam än andra — riktig islam är, som påtalats ovan, ett meningslöst begrepp — utan därför att islam är en mångfasetterad religion. De som i religionens namn förespråkar grymheter är uttolkare av islam lika mycket som de som i religionens namn förespråkar annat.
  • Det som (ändå) skulle kunna tala för att kritisera islam qua islam: i) om korrelationen mellan islam och förespråkande av grymheter är hög; och/eller ii) om en (stor) majoritet av personer som identifierar sig med islam förespråkar grymheter; och/eller iii) om en (stor) majoritet av de som professionellt uttolkar islam (präster, imamer, ayatollor) förespråkar grymheter; och/eller iv) om islam ger särskild inspiration till en minoritet, även om den inte påverkar majoriteten, att agera grymt mot andra.

Det är förstås en empirisk fråga i vilken mån personer förespråkar grymheter (enligt någon given definition) i islams namn. Min tentativa uppfattning är att de kulturer i vilka islam är den dominerande religionen innefattar många sociala, politiska, legala och religiösa grymheter och mer grymheter än de flesta andra kulturer. Därför anser jag det mer befogat att motverka islam, som faktisk och praktisk kulturell yttring, än andra religioner. Men det är samtidigt viktigt att inse att det bland muslimer finns stora skillnader i synsätt, vilket talar för en nyansering och precisering av kritiken i möjligaste mån.

Låt mig klargöra att jag välkomnar muslimer till Sverige, även sådana med värderingar som skiljer sig från mina, och att jag enbart talar om fredlig argumentation mot (delar av) islam, inte om stängda gränser, om några begränsningar av legalt slag eller om social stigmatisering. Sådant tar jag tvärtom avstånd ifrån.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Den begränsade sysselsättningsnedgången

I DI återfanns i förrgår följande mycket intressanta diagram över Sveriges BNP- och sysselsättningsutveckling. Det mest iögonenfallande är att nedgången i sysselsättningen är betydligt mindre under nuvarande kris än under 90-talskrisen:

Man kan också notera att sysselsättningen efter den förra krisen sakta men säkert ökade, fram till nuvarande kris, vilket kan inge visst hopp, samt att nedgångarna i välstånd under kriser i det längre perspektivet mer än väl övervägs av marknadsekonomins förmåga att skapa välstånd. Krisen kanske, trots allt, inte utgör skäl att byta ekonomiskt system?

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Traditioner för barn

Vad sägs om den radikala idén att inte dra in barn i religiösa sammanhang utan att låta dem ta ställning i en ålder då de förmår utvärdera religioner på ett självständigt sätt? Framför man den uppfattningen möts man ofta av motargumentet att föräldrar påverkar sina barn på en rad områden (med nödvändighet), varför det inte går att kritisera de föräldrar som uppfostrar barnen till kristna, muslimer, judar eller buddhister. Detta motargument bygger dock på ett tankefel: man kan vara emot vissa typer av påverkan (som man bedömer skadliga) och för andra (som man bedömer gynnsamma). Richard Dawkins klargör en sådan grund för att differentiera mellan olika typer av påverkan på barn:

There are many ways in which people differ from one another by virtue of traditions handed down through the generations, and these are often admirable and worthy of respect. But there is a qualitative difference between a cultural tradition and factual evidence, and we should not feel obliged to respect, or encourage the perpetuation of, beliefs about reality which we know to be untrue, simply because they form part of a tradition, even an ancient tradition.

Jag håller (förstås) med. En annan tung orsak: religiös etik är ofta otidsenlig och grym. Ytterligare en: vissa typer av religiös påverkan, såsom omskärelse, går inte att återkalla. Så: lämna barnen ifred!

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Hur hög är ungdomsarbetslösheten?

Thomas Bodström (S) i SvD idag:

Fredrik Reinfeldt i sin tur har kallat ungdomsarbetslösheten för en synvilla och försöker bortförklara att den närmar sig 30 procent.

SCB:s statistikexperter i DN idag:

Det ställer emellertid krav på användarna att rätt förstå utvecklingen av ungdomsarbetslösheten. Denna var enligt AKU i april 2010 cirka 30 procent. Det betyder inte att 30 procent av ungdomarna i gruppen 15–24 år gick arbetslösa. I denna åldersgrupp är en mycket stor del av ungdomarna i olika typer av utbildning (gymnasieskola, högskoleutbildning med mera). I den mån dessa inte söker arbete – och de flesta gör inte det – ingår de inte i arbetskraften. Det betyder att ett arbetslöshetstal på 30 procent i själva verket kan halveras när man avser hur många i hela åldersgruppen 15–24 år som är arbetslösa. Av de cirka 15 procent som är arbetslösa i denna åldersgrupp är det mer än 60 procent som är heltidsstuderande. Vi vet att de allra flesta ser sig primärt som studerande. … Bland ungdomar 15–24 år är det cirka 6 procent som befinner sig utanför både arbete och utbildning.

Se även inlägget ”Varför hög ungdomsarbetslöshet?”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Lyckas kampanjer öka fattigas löner?

Ibland genomförs kampanjer mot multinationella företag för att få dem att höja lönerna i fabriker i tredje världen. Vad har sådana kampanjer för effekter? I ”Multinationals and Sweatshop Activism”, publicerad i American Economic Review, undersöks denna fråga:

[W]e exploit geographic variation in the anti-sweatshop movement within the TFA [textile, footwear, and apparel] sector in Indonesia. The anti-sweatshop campaign targeted contractors for Nike, Reebok, and Adidas. Consequently, we compare the real wage growth of TFA plants in districts with contractors working for these firms relative to TFA plants in other districts. … Comparing wage growth in districts targeted by activists relative to other districts, the effects are even larger. Real wages increased as much as 30 percent in large foreignowned and exporting TFA plants relative to other TFA plants.

Kampanjerna verkar alltså ha haft en stor, positiv effekt på lönerna — utan att sänka sysselsättningen:

One question that naturally arises is how such large real wage increases could be sustained without adverse consequences for employment. We examine whether these higher wages led firms to cut employment or shut down operations. Our results suggest that the minimum wage increases led to employment losses for production workers across all sectors in manufacturing. While anti-sweatshop activism did not have additional adverse effects on employment within the TFA sector, it did lead to falling profits, reduced productivity growth, and plant closures for smaller exporters.

Det finns en avvägning här: risken är att företag slås ut i konkurrensen med andra och lägger ner när lönerna ökar kraftigt. Sådana tendenser har börjat skönjas i Indonesien: mycket produktion flyttar t.ex. till Vietnam. Det kan också vara så att löneökningarna är tillfälliga. Men kampanjerna gav, som det verkar, resultat, vilket förvånade mig.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Matematisk konst

Oli Sihvonen, Four Plus Two (1969), 61,0 x 91,4 cm:

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Gynnas 9 av 10 inkomstgrupper?

DN Debatt idag rapporterar de rödgröna partiledarna följande:

Eftersom vi i regeringsställning sätter upp ett jämlikt samhälle som ledstjärna har vi låtit Riksdagens utredningstjänst analysera fördelningseffekterna av våra egna förslag. Resultatet är att 9 av 10 inkomstgrupper tjänar på en rödgrön politik.

Förtjänstfullt nog har nationalekonomerna Andreas Bergh och Henrik Jordahl synat detta påstående i sömmarna (s. 34 ff.). De börjar med att återge följande diagram från RUT:s analys:

De fortsätter med att påpeka tre problem:

  1. ”För det första är den fördelningspolitiska analysen i figuren ovan uppenbart inte budgetbalanserad. … Eftersom oppositionen valt att lägga stora delar av finansieringen i form av skattehöjningar från och med 2012 kommer dessa inte med i den fördelningspolitiska analysen.”
  2. ”För det andra: Det faktum att jämförelsen görs med 2010 betyder att staplarna i figuren till stor del innehåller sådant som redan beslutats i Riksdagen … Detta sätt att utforma jämförelsen på är naturligtvis korrekt om syftet är att jämföra hushållens disponibla inkomster 2011 med 2010, men missvisande som en jämförelse mellan de två regeringsalternativen.”
  3. För det tredje har Riksdagens utredningstjänst på grund av ‘analystekniska svårigheter’ inte analyserat förslaget om höjd alkohol‐ och tobaksskatt med 12,5 procent.”

Till dess dessa ting har beaktats får min rekommendation bli att ta de rödgrönas påstående med en stor nypa salt. Regeringens fördelningspolitiska analys återfinns förresten här.

Media: SvD, Svt.

Libertariansk paternalism, Electrolux style

Som läsare av denna blogg vet är jag måttligt förtjust i libertariansk paternalism.* Richard Thaler och Cass Sunstein exemplifierar ansatsen på följande vis:

Would many object to putting the fruit before the desserts at an elementary school cafeteria if the outcome were to increase the consumption ratio of apples to Twinkies? Is this question fundamentally different if the customers are adults? If no coercion is involved, we think that some types of paternalism should be acceptable to even the most ardent libertarian.

I samma anda är Dan Ariely bekymrad över att vi äter för lite grönsaker, och pekar på en svaghet i kylskåpens konstruktion:

Most refrigerators have a special drawer designed to hold produce, usually located at the bottom of the fridge.  The drawer is often just barely opaque and for some reason difficult to open. Because of these “features,” when you open the fridge door, you look straight ahead, to the leftover lasagna or apple pie (and their convenient position) come to mind, leaving the carrots and nectarines hidden and forgotten in the vegetable drawer.  If the design of the produce drawer is one of the barriers for eating the fruit and vegetables we have already purchased, what can we do about it?  For one, instead of using the crisper to store fruit and vegetables, we could put them on a higher shelf so that they are more inviting when that door is opened. We’ll smile and say to ourselves: “oh, right, I now remember I have blueberries and I want to eat some of them.”

Varför inte föreslå att Electrolux och andra kylskåpsproducenter installerar grönsakslådan i mitten av kylskåpet? Jag tror inte att blott ett råd till konsumenterna om att lägga grönsakerna i mitten kommer att räcka, när den särskilda grönsakslådan lockar längst ned i kylskåpet.

___________________
*Se t.ex. ”Den nya paternalismen problematiserad”, ”Är de som vill styra och ställa verkligen att lita på?” , ”Paternalism eller marknad?”, ”Det paternalistiska felslutet””Kan libertariansk paternalism öka friheten?””Paternalism kan minska välfärden”, ”Ska irrationella väljare styras?” och ”Leder mjuk paternalism till hård?”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

En musikman att minnas

Idag är det 150 år sedan komponisten Gustav Mahler föddes. Mitt favoritverk av honom är hans 8:e symfoni. Ett utdrag:

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Botemedel mot betygsinflation?

Jonas Vlachos har förtjänstfullt lyft fram problemet med betygsinflation. Denna utveckling har potentiellt skadliga konsekvenser. Utvecklingen illustreras i detta av Vlachos framtagna diagram över andelen avgångselever i gymnasiet med högsta betyg:

I en ny studie, ”Optimal Grading”, förklarar Robertas Zubrickas bl.a. hur en sådan här utveckling kan komma till stånd. Grundproblemet är lärarnas incitament: det medför ingen kostnad för dem att dela ut höga betyg. En möjlig lösning är att påtvinga betygsättande lärare en viss fördelning eller ett visst medelbetyg, dvs. att införa relativa betyg (som Sverige hade tidigare):

[W]hen the job market does not observe grading rules, the teacher faces a commitment problem of not overusing good grades, as we discussed before. In this event, grading on a curve would actually bind and could possibly fix the commitment problem of the teacher.

En annan möjlig lösning skulle kunna vara att offentliggöra lärares betygssättning och göra den tillgänglig för potentiella arbetsgivare och andra skolor; en annan metod kan vara att använda sig av standardiserade prov i högre grad. Att något bör göras åt det nuvarande betygsystemet tycks helt klart (vilket är en fråga som har kommit i skymundan av frågan när betyg ska börja ges).

Media: SvD, DN, AB, Expr, Svt.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Bilens färg påverkar stöldrisken

Om du ska köpa en ny bil kan det vara värt att ta till sig resultaten från en ny nederländsk studie. Den visar att stöldrisken varierar med färg:

Färgen påverkar dock inte pga. tjuvarnas estetiska preferenser eller pga. risken att bli tagen av polisen. Forskarna konstaterar:

Differences in theft rates between cars in common and uncommon colour suggest that resale value is on the mind of car thieves. We find evidence that it is indeed the resale value rather than the fear of getting caught that is driving this difference. If the aversion to driving a car in an offbeat colour is not too high – or if someone actually enjoys it – then buying deterrence through an uncommon car colour may be at least as good a deal as buying deterrence through an expensive car security device.

(Själv skulle jag nog hellre utsätta mig för hög stöldrisk än att köra runt i en gul bil.)

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

En första orsak?

John Stuart Mill skrev i sin självbiografi (enligt Bertrand Russell i ”Why I Am Not a Christian”):

My father taught me that the question ”Who made me?” cannot be answered, since it immediately suggests the further question ”Who made god?”

Chaospet uttrycker det så här:

Se även inläggen ”Bevisar Big Bang att Gud finns?” och ”Universums tillkomst”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Kan sexuell frihet ge stabila relationer?

Här är en intressant tes som rimmar väl med min egen kärlekssyn:

Biologists distinguish sexual monogamy from social monogamy. As DNA testing has grown cheaper in recent years, we’ve learned that most species formerly classified as “monogamous” (primarily birds) are socially monogamous, but not sexually so. In other words, they form pairs that cooperatively care for that season’s brood of young, but the male may well not be the biological father. Applied to humans, we argue that a more flexible approach to sexual fidelity can increase marital stability and thus lead to greater social and family stability.

Ja, är det inte naivt att tro att man kan få alla sina behov tillfredsställda på ett bra sätt av en och samma person hela livet? Läs mer om den nya boken Sex at Dawn: The Prehistoric Origins of Modern Sexuality, i vilken detta budskap presenteras.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Ska Sverige lyckomaximera?

Två debattörer anser att Sverige inte ska sträva efter ekonomisk tillväxt utan efter högre lycka. Låt mig komma med två invändningar.

För det första: Debattörerna hävdar bl.a. följande:

Lagen om avtagande marginalnytta gäller i allra högsta grad mellan pengar och lycka, vilket gör att lyckan i ett rikt land som Sverige inte ökar nämnvärt vid en BNP-ökning.

Detta är inte helt korrekt. Lyckan ökar visst när BNP ökar i ett rikt land som Sverige. Förvisso ökar lyckan inte lika mycket som i ett land med lägre BNP-nivå, men den ökar. Detta klargörs i ”Subjective Growth and Subjective Well-Being: Reassessing the Easterlin Paradox”, publicerad i Brookings Papers on Economic Activity:

Across the world’s population, variation in income explains a sizeable proportion of the variation in subjective well-being. There appears to be a very strong relationship between subjective well-being and income, which holds for both rich and poor countries, falsifying earlier claims of a satiation point at which higher GDP is not associated with greater wellbeing.

Resultatet illustreras i följande diagram:

Samma mönster framkommer i regel om man studerar utvecklingen inom länder över tid. Man kan också notera den höga korrelationen mellan BNP och FN:s indexmått på välbefinnande, HDI, samt att uppfattningen att tillväxt medför lycka framfördes redan av Adam Smith.

För det andra: Lyckoforskarna Bruno Frey och Alois Stutzer varnar i ”Should National Happiness Be Maximized?” för att länder ska börja maximera lyckan, av åtminstone fyra skäl:

  1. Invändningar från välfärdsekonomin: a) Svårigheten att mäta kardinal nytta och att jämföra den människor emellan och b) Arrows omöjlighetssats.
  2. Invändning från lyckoforskningen: Många förändringar i livsomständigheter har bara en kortlivad effekt på subjektivt välmående eftersom människor anpassar sig till nya situationer.
  3. Invändningar från public choice: a) Människor förvandlas från demokratiskt aktiva medborgare till ”mätstationer”, b) det finns ingen klar gräns för ingrepp i privatlivet och c) det är inte självklart att lycka är allas mål.
  4. Invändningar från incitament: a) Politiker, byråkrater och intressegrupper kommer att ha incitament att uttolka vad lycka är och manipulera beslutsprocessen och b) respondenter kommer att ha incitament att inte vara sanningsenliga när de uppger sin lyckonivå — de kan ”play the system”.

Jag är sammantaget inte förtjust i uppfattningen att BNP-tillväxt ska nedtonas som mål för den ekonomiska politiken — just därför att jag delar debattörernas mål om högre lycka.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Molyneuxs problem

Här är ett spännande problem att fundera på i sommarvärmen:

Suppose a Man born blind, and now adult, and taught by his touch to distinguish between a Cube, and a Sphere of the same metal, and nighly of the same bigness, so as to tell, when he felt one and t’other; which is the Cube, which the Sphere. Suppose then the Cube and Sphere placed on a Table, and the Blind Man to be made to see. Qaere, Whether by his sight, before he touch’d them, he could now distinguish, and tell, which is the Globe, which the Cube.

Upphovsmannen var irländaren William Molyneux; denna formulering är från John Lockes An Essay Concerning Human Understanding (1694), efter att Molyneux hade bett Locke redogöra för sin uppfattning. Båda dessa besvarade frågan nekande; det gör även Shaun Gallagher i How the Body Shapes the Mind (kap. 7), med bas i modern forskning i utvecklingspsykologi och neurofysiologi. (Själv hade jag gissat på ett jakande svar.)

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Värderingar i världen

Jag fann detta diagram från World Values Survey över värderingar i olika länder mycket intressant. På den lodräta axeln anges hur traditionella-religiösa eller sekulära-rationalistiska värderingarna i ett land är; på den vågräta hur kollektivistisk eller individualistisk ett lands kultur är. Ta en titt:

Som ateist-rationalist och atomist-autonomist vill jag hamna så långt upp i det övre högra hörnet som möjligt — och skyr det nedre vänstra hörnet som pesten. Mitt favoritland att bo i är därför Sverige! Det värsta tänkbara landet är Zimbabwe. Frågan är hur jag skulle välja mellan det övre vänstra och det nedre högre hörnet. Här tror jag att ekonomin kan fälla avgörandet. Ett individualistiskt land med traditionella värderingar torde vara att föredra framför ett kollektivistiskt land med sekulära-rationalistiska värderingar om det förra är betydligt rikare än det senare, och vice versa.

 

Kvinnor som umgås med homosexuella män

Det finns en grupp kvinnor som går under beteckningen ”fag hags”, därför att de har många och kanske främst homosexuella män som vänner. Varför umgås dessa kvinnor i så hög grad med bögar? Känner de sig fula och räds umgänget med heterosexuella män? Nej, snarare tvärtom, enligt studien ”The Relation Between Women’s Body Esteem and Friendships with Gay Men”, publicerad i Body Image:

We tested two hypotheses: (a) women with gay male friends have poor body esteem and are rejected by heterosexual men, and (b) more contact with gay men is positively related to body esteem. Participants were 154 heterosexual women, who completed measures of their friendships with gay men, straight men and women, body esteem, relationship involvement and break-ups. Results supported the hypothesis that women’s body esteem, specifically feelings of sexual attractiveness, is positively associated with friendships with gay men.

Det kanske är så att dessa kvinnor anser sig och anses vara attraktiva och att homosexuella män trots det kan och vill umgås med dem utan sexuella avsikter, vilket kan uppfattas som tilltalande för kvinnorna i fråga. Det kanske också finns gemensamma intressen mellan kvinnor som uppfattar sig som attraktiva och homosexuella män, t.ex. av ett estetiskt slag (mode, heminredning, diskussioner om snygga män).

W.H. Auden har i vilket fall utfärdat en varning till dessa kvinnor (som dock tycks utgå från ett romantiskt intresse som inte nödvändigtvis finns där).

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Tips för Almedalen

Nästa vecka äger den s.k. Almedalsveckan rum. Jag kan inte tänka mig att delta i den, då jag avskyr mingel, umgänge och mänsklig närhet. Däremot deltar en del sociala kollegor till mig. Om du har tänkt att åka dit kan jag rekommendera:

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Rödgrön retorik om välfärd

Valrörelsen har dragit igång, och två besked från de rödgröna idag finner jag intressanta:

  1. ”Hur mycket än alliansen kommer att lägga på välfärden – de rödgröna kommer att lägga 12 miljarder mer.” Min undran: Vad händer om Alliansen lovar att toppa alla de rödgrönas satsningar på välfärden med 12 miljarder kronor? Det här är ju spelteori!
  2. ”Pengarna ska satsas på kommunerna under två år.” Min undran: Är det seriöst att hävda att ökade statsbidrag till kommunerna leder till högre välfärd? Andreas Bergh och Henrik Jordahl rapporterar: ”En studie av Dahlberg, Lundqvist och Mörk (2008) vid Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) ger skäl att vara tveksam till effekten av ökade statsbidrag till kommunerna. Forskarna studerar tidsperioden 1996 … till 2004, och finner att ökade statsbidrag till kommunerna endast har haft en signifikant positiv sysselsättningseffekt på en grupp: antalet anställda i den centrala kommunala administrationen. Någon effekt på antalet anställda i barnomsorg, äldreomsorg eller skola tycks inte finnas.”

Som sagt, valrörelsen är igång, vilket gör det viktigt att granska och analysera ekonomisk-politiska utspel.

Media: SvD, DN, Expr.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Grymhet mot djur

Tre män har dömts till fängelse för att ha tänt eld på en kanin. Förutom att det är fasansfullt att orsaka djur lidande finns, enligt artikeln ”The Animal-Cruelty Syndrome” i New York Times, ett annat skäl att bry sig om denna typ av handling:

In addition to a growing sensitivity to the rights of animals, another significant reason for the increased attention to animal cruelty is a mounting body of evidence about the link between such acts and serious crimes of more narrowly human concern, including illegal firearms possession, drug trafficking, gambling, spousal and child abuse, rape and homicide.

Människor som är grymma mot djur bör man med andra ord noga se upp för. Sannolikheten för att de också har låg empati gentemot andra människor är hög.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Två skäl att motverka Miljöpartiet

Det går bra för Miljöpartiet, enligt opinionsmätningarna. De för mig två tyngsta skälen att inta en fortsatt negativ hållning är:

  1. Skolpolitiken: där betyg och traditionellt undervisande lärare ifrågasätts. Nya rön visar att tidiga betyg gynnar elever från studiesvaga miljöer och att frånvaron av traditionellt undervisande lärare troligen förklarar sämre svenska skolresultat.
  2. Arbetspolitiken: där höjda ersättningsnivåer i socialförsäkringssystemen, skattehöjningar för arbetande, skattesänkningar för pensionärer och friår kommer att ge starkare incitament att inte arbeta (lika mycket). Peter Norman på Sjunde AP-fonden klargör att politik av detta slag äventyrar framtidens pensioner: ”Men svenskarna kan inte kosta på sig ett sjunkande eller stillastående arbetsutbud. Det kommer morgondagens pensionärer oundvikligen att få äta upp.”

Se även den forskningsbaserade granskning av de rödgrönas ekonomiska politik som nationalekonomerna Andreas Bergh och Henrik Jordahl har genomfört.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Slits Sverige isär?

Thomas Östros igår:

Sverige är ett bra land. Men klyftorna mellan människor ökar. Den borgerliga regeringens politik sliter isär vårt land.

LO-rapport idag:

För första gången på många år ökade inte inkomstspridningen.

LO-rapportens resultat predikterades i början av 2009 av nationalekonomerna Jesper Roine och Daniel Waldenström. Se även inläggen ”Borde inte vänstern gilla kriser?””Hur påverkar ökad ojämlikhet tillväxten?” och ”Ökade klyftor”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Sportutilitarism

Vilket lag ska man heja på? Jo, laget från det land för vilket följande kalkyl ger högst summa:

num_native_fans * (joy_of_native_fans_upon_winning –
misery_upon_losing) + num_foreign_fans * (joy – misery)

Eller som jag skrev i Svensk Linje 2004:

Det tycks alltså som om sportnationalismen dras med vissa problem som åtminstone bör stämma till eftertanke. Men kan man tänka sig något bra alternativ? Kanske erbjuder utilitarismen ett sådant. Frågan blir då vilket lags vinst som ger upphov till störst aggregerad lycka, vilket är det lag man bör heja på. Denna målvariabel torde vara en funktion bland annat av antalet invånare (ju fler, desto större aggregerad lycka vid vinst), inställningen till landet i andra länder (ju mer positiv, desto större aggregerad lycka vid vinst), graden av överraskning (ju mer oväntad en vinst är, desto större aggregerad lycka) och spelarnas utseende (ju snyggare, desto större aggregerad lycka).

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Effekten av romantisk musik

Vi människor påverkas av både det ena och det andra, däribland musik. Den nya studien ”‘Love Is In the Air’: Effects of Songs with Romantic Lyrics on Compliance with a Courtship Request”, publicerad i Psychology of Music, finner följande:

An experiment was carried out where 18—20-year-old single female participants were exposed to romantic lyrics or to neutral ones while waiting for the experiment to start. Five minutes later, the participant interacted with a young male confederate in a marketing survey. During a break, the male confederate asked the participant for her phone number. It was found that women previously exposed to romantic lyrics complied with the request more readily than women exposed to the neutral ones.

Se där! Det gäller att sätta på rätt musik när man vill få romantisk respons hos andra (i studien användes den mycket romantiska sången ”Je l’aime à mourir”). Tidigare forskning visar att musik med prosocial text ökar dricksbeloppen på restauranger och empatin för andra. Musikvalet är alltså inte helt oviktigt.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Hur påverkar friskolor lärarlönerna?

När privatiseringar och avregleringar diskuteras brukar effekter på konsumenter och producenter stå i fokus. (Hur påverkas priser och utbud? Ökar vinsterna?) Ganska sällan tas frågan om hur de anställda påverkas upp. En ny studie av Lena Hensvik, ”Competition, Wages and Teacher Sorting: Four Lessons Learned from a Voucher Reform”, gör emellertid det, genom att studera hur svenska lärarlöner har påverkats av friskolor:

The results suggest that competition translates into higher wages, also for teachers in public schools. While the average increases are modest new teachers gain 2 percent and high ability teachers in math and science receive 4 percent higher wages in the most competitive areas compared to areas without any competition from private schools.

Jag har tidigare rapporterat att svenska lärarlöner är låga. Högre och mer differentierade löner kan nog påverka vilka som väljer att bli lärare, vilket kan ha effekter på kompetensen och kvaliteten på undervisningen. Det är inte minst intressant att även kommunalt anställda lärare berörs (liksom elever i kommunala skolor tycks beröras av förekomsten av friskolor).

Det ska bli intressant att se om farmaceuter får uppleva en liknande löneeffekt i det nya, omreglerade apotekssystemet.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Ska de som betalar mycket skatt få fler röster?

Jag fick häromdagen lära mig att Preussen tillämpade ett system där rösterna i val till den lägre kammaren i parlamentet hade olika vikt beroende på hur mycket skatt de röstande betalade. Det fick mig att fundera på för- och nackdelar med ett sådant system. Ett par möjliga fördelar:

  • Det kan anses mer rättvist att de som bidrar mer till det offentliga också ska ha en större möjlighet att påverka hur medlen används.
  • Det skulle ge incitament för människor att inte skattefuska.

Två möjliga nackdelar:

  • En person, en röst uppfyller ett grundläggande krav på politisk jämlikhet i enlighet med proceduriell rättvisa.
  • Det kan leda till ett högre skattetryck än vad som anses önskvärt.

Ser du ytterligare för- eller nackdelar? Om man finner att fördelarna överväger uppkommer två andra frågor. För det första: Hur ska vikterna bestämmas? Man kan tänka sig Preussens system med tre kategorier men också ett kontinuerligt system: ju fler kronor man betalar i skatt, desto tyngre väger ens röst. Man måste här bestämma vilka skatter som ska ingå i kalkylen — vissa, som moms, är t.ex. svåra att mäta på individnivå — samt exakt formel. Om någon betalar 50 000 kr i skatt och en annan 150 000 kr, ska den förra få en röst och den senare tre? För det andra: Skulle ett förslag av detta slag ha någon chans att godkännas i en omröstning i riksdagen eller i en folkomröstning (med tanke på att en minoritet av stora skattebetalare skulle gynnas)?

Se även det tidigare inlägget ”Dags att överge ‘en man, en röst’?”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Försvarsfascism

SvD:s argumentation om värnplikten, som jag tidigare har påpekat är missvisande vad gäller de ekonomiska effekterna, når nya höjder:

Till exempel har en allmän mönstringsplikt fördelen att skapa band till försvaret hos alla medborgare. Det som så vackert heter folkförankring och som riskerar att försvinna med yrkesförsvarets betoning av att det handlar om ett jobb nästan vilket som helst.

Benito Mussolini hade inte kunnat säga det bättre. Själv föredrar jag Witold Gombrowicz frihetsinriktade klarsyn (uttryckt i Dagboken):

En tjugoårig pojke som inte har gjort sig skyldig till något brott sätts i ett koncentrationsläger som är värre än ett fängelse. … Ett eller ett par av de vackraste åren måste de skänka Fanjunkaren. Med lite tur kommer de ur det hela utan värre skavanker (ersättning utgår inte för eventuella skador). Det oundvikliga i detta stålbad förpestar deras ungdomstid redan långt före det ödesdigra datumet. … Vad skulle hända om det stiftades en lag som sade att var och en som fyllt låt oss säga fyrtio måste sitta i fängelse i ett år? En proteststorm som omedelbart skulle leda till revolution.

Läs för övrigt gärna David Hendersons artikel om hur nationalekonomer, inte minst Milton Friedman, bidrog till att värnplikten avskaffades i USA 1973.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Thatcher-effekten

Jag har tidigare lyft fram Margaret Thatcher på denna blogg. Då kände jag inte till vad Thatcher-effekten var för något:

a phenomenon where it becomes difficult to detect local feature changes in an upside down face, despite identical changes being obvious in an upright face.

Namnet kommer sig av artikeln ”Margaret Thatcher: A New Illusion”, publicerad i Perception, i vilken denna effekt illustrerades med en bild av den brittiska premiärministern:

Våra hjärnor verkar kunna ”läsa” ansikten som är rättvända, och ändrade egenskaper i ansiktet blir svåra att upptäcka när vi ser ett uppochnedvänt ansikte. Även apor upplever Thatcher-effekten!

En otrevlig drottningmoder

Hur ska man tilltala drottningen av Förenade Kungadömet? Tydligen först med ”Your Majesty”, sedan med ”Ma’am”. Hur ska man då uttala ”Ma’am”? Drottningmodern Elizabeth, som verkar ha haft en hel del otrevliga drag, hade inget tålamod med dem som inte visste det:

She mocked people who pronounced ”Ma’am” wrongly – it is supposed to rhyme with spam, not harm.

Nu vet du det, nästa gång du ska umgås med drottningmoderns dotter.

EU:s skattekvoter

När Finlands nya statsminister igår besökte Sverige sade hon att skattesänkningar inte var aktuella i Finland. Det fick mig att undra hur skattekvoten ser ut där. Det visar sig då att den är fyra procentenheter lägre än i Sverige. Finnarna har alltså redan en betydligt lägre skattekvot.

Eurostat har nyligen släppt data på skattekvoter i EU för 2008:

Som synes ligger Sverige tvåa, efter Danmark, trots Alliansens skattesänkningar. Om de rödgröna vinner valet i september är min prediktion att Sverige inom några år kommer att återta förstaplatsen.

I detta diagram kan man se EU-27 under 2000-2008. Man kan här inte se enskilda länder särskilt tydligt; det intressanta tycker jag är att någon konvergens inte kan konstateras under perioden. Skattekvoterna ligger ungefärligen mellan 30 och 50 procent. (Sverige är den ljusgröna kurva som börjar högst upp till vänster.)

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Sparar homosexuella par mer?

Ibland framställs homosexuella som kortsiktiga hedonister utan tanke på framtiden. Exempelvis skriver Murray Rothbard i ”Keynes, the Man” om The Apostles, den intellektuella elitgrupp i Cambridge som bl.a. Keynes ingick i:

The Apostolic confrontation with bourgeois values included praise for avant-garde aesthetics, holding homosexuality to be morally superior (with bisexuality a distant second), and hatred for such traditional family values as thrift or any emphasis on the future or long run, as compared to the present. (”In the long run,” as Keynes would later intone in his famous phrase, ”we are all dead.”)

Men stämmer det att homosexuella inte intar ett långsiktigt perspektiv? Den nya studien ”Sexual Orientation and Household Savings: Do Homosexual Couples Save More?” rapporterar följande:

We analyze how sexual orientation is related to household savings using 2000 US Census data, and find that gay and lesbian couples own significantly more retirement income than heterosexuals, while cohabiting heterosexuals save more than their married counterparts. In a household savings model, we interpret this homosexual-specific differential as due to the extremely low fertility of same-sex couples, in addition to the precautionary motives driving cohabiting households to save more than married ones.

Om man tolkar sparbeteende som en indikation på hur stor vikt man lägger vid framtiden verkar alltså homosexuella par nog så långsiktiga som andra.

Se även inlägget ”Sexraggande nationalekonom”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

USA:s nästa president?

Sarah Palin, om oljekatastrofen i Mexikanska golfen:

Gulf disaster needs divine intervention as man’s efforts have been futile. Gulf lawmakers designate today Day of Prayer for solution/miracle.

Den gode guden kommer säkert att gripa in, bara politikerna ägnar mer tid åt att prata med honom. Men det är villkoret! Gud är god.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Är tilliten genetiskt bestämd?

Vad bestämmer tillitens omfattning i ett samhälle? Vad gör att över 60 procent av svenskarna litar på människor i allmänhet, medan bara 3 procent av invånarna på Kap Verde gör det? Frågan är intressant eftersom tillit verkar kunna ge upphov till en rad positiva effekter. Som klargörs i boken Generating Social Capital finns det en kulturell och en institutionell skola. Den förra ser tilliten som svårpåverkbar och bestämd av historia, traditioner och kultur; den senare ser tilliten som bestämd av moderna institutioner såsom välfärdsstatens regelverk och rättsstatens kvalitet. Nu indikerar en ny studie, ”A Genetic Basis for Social Trust”, publicerad i Political Behavior, att tilliten i hög grad kan vara genetiskt bestämd:

We use data collected from samples of monozygotic and dizygotic twins to estimate the additive genetic, shared environmental, and non-shared environmental components of trust. Our results show that the majority of the variance in a multi-item trust scale is accounted for by an additive genetic factor. On the other hand, the environmental influences experienced in common by sibling pairs have no discernable effect; the only environmental influences appear to be those that are unique to the individual. Our findings problematise the widely held view that the development of social trust occurs through a process of familial socialization at an early stage of the life course.

I den mån detta stämmer är det inte helt enkelt att påverka tillitsnivån i ett samhälle genom medvetna åtgärder (förutom kanske att uppmuntra invandring från länder med hög tillitsnivå). Vad gäller kausalitet kan då tidigare studier, som påvisar att tilliten påverkas på kort sikt av institutioner och annat, snarare tolkas som att effekten går från tillit till institutioner och inte tvärtom. Det är då tillit som ger välfärdsstat och inte välfärdsstat som ger tillit, vilket bl.a. Bo Rothstein hävdar.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Livet efter döden enligt buddhismen

Jag kände inte till att buddhismen lär att det finns en rad olika platser där livet fortsätter efter döden:

A consideration that has motivated many Buddhists to vow to follow rules of moral discipline is a wish to avoid the karmic consequences of actions that harm others. These consequences have traditionally been understood largely in terms of rebirth in the various realms of cyclic existence. In the earliest texts, there are five such realms: the hells, the worlds of hungry ghosts, animals, and humans, and the heavenly worlds of the gods (Skt. deva). Later texts add a sixth realm, that of the titans (Skt. asura).

The hells are terrible places of torture and suffering, in which beings who are dominated by anger and hatred are cut to pieces, burned, frozen, and tormented by demonic apparitions that are in fact projections of their own distorted minds. Hungry ghosts are depicted with large bellies and tiny mouths; driven by greed, they seek endlessly for something to eat or drink, but even when they find a morsel they can swallow, it turns into filth or fire in their mouths. Animals are seen as dominated by stupidity, limited to a fixed set of possible behaviors and primarily trying simply to survive. In this system, the human world is primarily characterized by the instrumental pursuit of objects of desire. The titans are powerful beings who live in relatively pleasant circumstances, but are driven by competitiveness and obsessively envious of the splendor of the gods. They continually plot to invade the heavens. Unfortunately for the titans, when they actually do battle with the gods, they always lose. The gods of the lower heavens, the heavens of desire, live in palaces of astonishing beauty and exquisite sensual pleasure. Blinded by pride, they disregard the suffering of those below them and ignore the fact that their high status is impermanent: they, too, will die. At the top of cyclic existence, in the heavens of form and the formless heavens, other gods rest in a state of peaceful, quiet bliss, with almost no manifest suffering and for vast, but finite, periods of time.

Actions motivated by greed, hatred and delusion have a tendency to drive those who do them into the three lower realms of suffering: the hells, the hungry ghost realm, and the animal realm. Actions carried out with better motivations, but still infused with a sense of self, tend to produce rebirth in the three higher realms of titans, humans, and gods. Vast numbers of sentient beings are trapped in this cycle, continually wandering from one realm to another, unable to escape and forced to experience the forms of suffering that exist in each realm. The human realm is particularly fortunate, because it is only in this realm that one can attain Awakening, which liberates one from the whole cycle.

Titaner! Detta är ju rafflande. Läs mer om buddhistisk etik (och de olika former den tar) här. För en mer skeptisk inställning till påståenden att det finns liv efter döden (rafflande idéer om titaner till trots) kan man hänvisa till David Hume och Bertrand Russell samt till Karl Lagerfeld och Robert Nozick.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Lycka genom tillväxt

Det finns de som förespråkar en ekonomi utan tillväxt eller med negativ tillväxt. Adam Smith gör i The Wealth of Nations följande observation:

It deserves to be remarked, perhaps, that it is in the progressive state, while the society is advancing to the further acquisition, rather than when it has acquired its full complement of riches, that the condition of the labouring poor, of the great body of the people, seems to be the happiest and the most comfortable. It is hard in the stationary, and miserable in the declining state. The progressive state is in reality the cheerful and the hearty state to all the different orders of the society. The stationary is dull; the declining melancholy.

Eftersträvar man lycka tycks tillväxt alltså vara bra; förespråkar man nolltillväxt eller negativ tillväxt väntar tristess respektive melankoli. En modern efterföljare till Adam Smith, professor Benjamin Friedman, framför liknande tankar i boken The Moral Consequences of Economic Growth.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Att tro att man är död

Jag kände inte till Cotards syndrom: ett neuropsykiatriskt tillstånd då man tror att man är död. Bl.a. detta fall beskrivs i ”Cotard’s Syndrome: A Review”, publicerad i Current Psychiatry Reports:

An 88-year-old man with mild cognitive impairment was admitted to our hospital for treatment of a severe depressive episode. He was convinced that he was dead and felt very anxious that he was not yet buried. This delusion caused extreme suffering and made outpatient treatment impossible.

En invertering av Descartes cogito, ergo sum? I bokkapitlet ”Betwixt Life and Death: Case Studies of the Cotard Delusion” kan man läsa om fler fall. Fascinerande!

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Två förebilder

Eminem:

You’ve been accused of writing gay-bashing lyrics in the past. Would you like to see gay marriage approved in Michigan, where you live?
I think if two people love each other, then what the hell? I think that everyone should have the chance to be equally miserable, if they want.

Ronaldo:

Cristiano Ronaldo has signalled his support for the impending introduction of gay marriage in his native Portugual. … ”We must respect the choices of each other, because, after all, all citizens should have the same rights and responsibilities.”

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Dubbelt och-tecken

Karl Haendel, Double Ampersand #2 (negative) (2009), 56,0 x 76,0 cm:

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Jämlikhet och avund

Professorn i moralfilosofi vid Oxford University Julian Savulescu:

[E]quality has no intrinsic value and panders to our vicious nature to be envious of others. Levelling down is absurd. And why level up if we can raise everyone, improving all of their lives instead of just some? To reduce people’s envy of others, when their own lives are good and better? That is no reason.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Varför hög ungdomsarbetslöshet?

Ungdomsarbetslösheten är tre gånger så hög som arbetslösheten för övriga. Hur kommer det sig? Två viktiga förklaringar:

  • Lagen om anställningsskydd (enligt docent Per Skedinger): ”[E]n av de starkaste slutsatserna från den samlade forskningen att ett starkt anställningsskydd missgynnar ungdomar.”
  • Höga ungdomslöner (enligt professor Mats Persson och professor Claes-Henric Siven): ”Genom att dra alla låglönejobb över en kam, och höja ungdomslönerna till en sådan nivå att de traditionella ungdomsjobben slogs ut, drev man fram en fördubbling av ungdomarnas relativa arbetslöshetstal under en tioårsperiod.”

Båda resultaten är intuitiva. Om det är svårt att avskeda och dyrt att anställa oprövad och ännu-inte-så-produktiv arbetskraft väljer man som arbetsgivare annan arbetskraft istället. Nå, varken regering eller opposition har varit pigga på att föreslå reformer som kan tänkas påverka dessa båda faktorer, med undantag för Centerpartiet. Om nu reformer hjälper

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Ska den svenska välfärdsstaten exporteras?

Många tycker om den svenska välfärdsstaten. Så har säger t.ex. Assar Lindbeck:

[I]ndeed, it is largely because of various positive long-term consequences of welfare-state arrangements that I have often described the modern welfare state as ”a triumph of modern civilisation.”

Som Andreas Bergh argumenterar för i sin bok Den kapitalistiska välfärdsstaten har dessutom Sverige kunnat växa och fungera väl ekonomiskt i närvaro av en stor välfärdsstat. Om nu välfärdsstaten medför fördelar av diverse slag, ska andra länder kopiera den svenska modellen? Det är inte säkert. Se Andreas Bergh och docenten i sociologi vid Stockholms universitet Lotta Stern kommentera saken i denna färska video:

Om den svenska modellen exporteras till USA bör den nog, i den mån Bergh och Stern har rätt, begränsas till delstater med hög tillitsnivå (t.ex. i New England).

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Inträde till museer

Hur ska man bestämma priser för museibesök? Vissa förespråkar en enhetlig entréavgift; andra gratis inträde; ytterligare andra att man betalar vad man vill. Problemet med enhetliga entréavgifter är dock att de kan få många osäkra besökare att inte besöka museer; och problemet med gratis inträde och frivilliga avgifter är att de kan förväntas leda till överutnyttjande av museerna och för låga intäkter. I den nya uppsatsen ”Pay as You Go: A New Proposal for Museum Pricing” föreslår Bruno Frey och Lasse Steiner istället följande:

Considering the significant negative aspects of free entry and efficiency pricing, we want to propose a new pricing mechanism for museums: the application of exit prices. Instead of charging visitors when they enter the museum, they are charged when they leave it. The longer time is spent in the museum, the higher is the exit price. … Exit prices have a number of notable advantages. The most important is the increased choice available to visitors, which raises their satisfaction. Since a museum is an experience good it is difficult for consumers to make accurate consumption choices in advance. Efficiency is raised because the visitors pay depending on their use of the facility. Exit prices may also be considered as more fair compared to efficiency pricing because people can adjust their payment according to their needs.

Denna typ av nytänkande blir jag uppiggad av. Blir några museichefer det?

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Nationalekonomins intellektuella bidrag

Ekonomipristagaren Kenneth Arrow:

[T]he notion that through the workings of an entire system effects may be very different from, and even opposed to, intentions is surely the most important intellectual contribution that economic thought has made to the general understanding of social processes.

Dvs. goda avsikter garanterar inte goda utfall, och icke-goda avsikter resulterar inte nödvändigtvis i icke-goda utfall. Det finns en tendens att se goda motiv som berömvärda. Det kan man göra — men det riktigt berömvärda är beteende som genererar goda utfall, oavsett motiv. Detta insåg även den store moralfilosofen Henry Sidgwick.

Vem skulle du utse till diktator?

Antag att hela världen, oavsett vilket, kommer att styras av en diktator de kommande tio åren och att du får möjlighet att utse vem det blir. Vem skulle du välja?

Mitt svar anges här.

Strunta i rekommendationsbreven

När akademiska tjänster ska tillsättas används allt som oftast rekommendationsbrev. Professor Deirdre McCloskey ogillar starkt denna praxis, enligt ”The Insanity of Letters of Recommendation”, publicerad i Eastern Economic Journal:

Scientifically speaking The Letters are meaningless, and should be disregarded. … The Letters have a hopeless selection bias. No responsible person, for examples, writes a Letter if she dislikes the person. So The Letters are a sample with shockingly bad statistical properties.

Vad ska man göra istället, menar McCloskey?

The only correct procedure for assessing scholarship in hiring or promotion is for the responsible body to read the candidate’s work and discuss its intellectual quality with immediate colleagues, in a context of believably disinterested assessments from the outside such as referee reports for publishers or book reviews in journals or cash offers to move to another college — or ad hoc recommendations of an outsider paid a considerable sum to set aside her interests and passions and alternative paid work to provide a genuinely disinterested letter. Colleges should make their own decisions about tenure and promotion, doing the homework required, and using gingerly the outside world’s information — actual information, not ”information” valid only in a world of saints.

Kloka ord. En sak som bekymrar mig är den på vissa ställen ensidiga fokuseringen på vilka tidskrifter en forskare har publicerat sig i. Förvisso är det viktig information, men om en självständig läsning och bedömning av en sökandes vetenskapliga arbeten dessutom inte görs riskerar man, som jag ser det, att fatta undermåliga beslut. En del som är publicerat i högrankade tidskrifter är ointressant och trist; en del som är publicerat i lägre rankade tidskrifter kan vara riktigt intressant och spännande.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

De fyra årstiderna i Buenos Aires

Ástor Piazzolla har komponerat fyra underbara små verk, Cuatro estaciones porteñas, som härmed varmt rekommenderas. Min favorit är nog våren.

Verken får mig att vilja åka till Buenos Aires, där jag hittills inte har varit.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Sportnationalist i Wimbledon

Robin Söderling är på plats för att spela Wimbledon-tennis. I en intervju i DN idag uttalar han sig om ett annat pågående sportevenemang, fotbolls-VM:

Har du hunnit titta på fotbolls-VM?
—Ja, lite strötittande har det blivit. Men det är inte samma sak när Sverige inte är med.

Vem håller du på.
—Ingen. Jag unnar ingen annan framgång, säger han med ett skratt.

Ett skratt? Är sportnationalism rolig? Jag tycker faktiskt inte det.

För övrigt hejar jag på Rafael Nadal i Wimbledon.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Ska vi låta människor svälta?

Att ens ställa frågan verkar egoistiskt: Ska vi, trots att människor svälter just nu, låta bli att hjälpa dem? Ja, Don Moller menar att det är rimligt att göra det om det innebär att man kan hjälpa fler människor som annars skulle svälta i framtiden. Han anger i ”Should We Let People Starve — For Now?”, publicerad i Analysis (preliminär gratisversion här), bl.a. dessa fyra antaganden:

(1) Future lives count just as much as present lives; preventing future deaths is just as important as preventing present-time deaths.
(2) There will continue to be at-risk people in developing countries whose lives we could save by contributing to aid organizations in the foreseeable future.
(3) The real cost of providing life-saving aid will decrease over time.
(4) There are methods of increasing our wealth (in real terms) over time.

Han presenterar sedan följande argument:

Now, when (1) and (2) are combined with either (3) or (4) we arrive at a case for delaying giving aid. For in that case we will be able to save more people in the future with the money we are now contemplating giving away than we can save right now. Whether the reason is that the same money will go further in the future (assumption 3) or whether I will simply have more money available (assumption 4), either way, my $100 may save X people today, but it will save more in the future. All I need do is place my money in an interest-bearing account and will all proceeds to an aid organization. But of course both (3) and (4) seem fairly plausible, and if both are true, then this argument becomes that much stronger: if only we delay giving money today, we can save more people later by giving more aid that will go further in the future. Giving now thus involves a large (and lethal) opportunity cost. Hence we should let people starve now in order to save more people later, runs the argument.

Argumentet är enkelt och, för mig, övertygande; trots dess enkelhet och rimlighet hade jag inte tänkt på det tidigare. Så när Peter Singer rätteligen uppmanar oss att rädda liv blir frågan inte bara hur utan också när. Kanske om 30 år snarare än idag.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Språkskillnader och omfördelning

Vad förklarar hur omfattande omfördelningen av inkomster är i ett land? En faktor kan vara hur varma känslor människor i ett land har för varandra. Om människor är lika varandra är de kanske i regel mer altruistiska. Nu visar studien ”Linguistic Diversity and Redistribution”, publicerad i Journal of the European Economic Association (preliminär gratisversion här), att en sådan effekt kan konstateras:

This paper investigates the effect of linguistic diversity on redistribution in a broad cross-section of countries. We use the notion of “linguistic distances” and show that the commonly used fractionalization index, which ignores linguistic distances, yields insignificant results. However, once distances between languages are accounted for, linguistic diversity has both a statistically and economically significant effect on redistribution. With an average level of redistribution of 9.5% of GDP in our data set, an increase by one standard deviation in the degree of diversity lowers redistribution by approximately one percentage point.

Dvs. språkklyftor, som ett mått på olikhet inom ett land, leder till lägre grad av omfördelning (mätt som statliga transfereringar som andel av BNP). Detta resultat är inte minst intressant med tanke på välfärdsstatens framtid. I den mån befolkningar blir mer heterogena kan stödet för omfördelning försvagas.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Smala bögar, tjocka flator

Stämmer den stereotypa bilden av homosexuella män som relativt smala och av homosexuella kvinnor som relativt tjocka? Ja, enligt den nya studien ”A Population-Based Study of Sexual Orientation Identity and Gender Differences in Adult Health”, publicerad i American Journal of Public Health. Resultaten visar bl.a. följande:

Boston researchers determined that gay women were more than twice as likely as straight women to be obese, while gay men were 50 percent less likely to be obese compared to their heterosexual counterparts … After scrutinizing a health survey of more than 67,000 Massachusetts residents between the ages of 18 and 64, the researchers found that 14 percent of gay men were obese versus 21 percent of straight men. The opposite was true of gay women: 26 percent were found to be obese, as compared with 17 percent of the straight women.

Kan dessa skillnader bero på olika skönhetsideal i olika subkulturer? För manlig attraktion kan det visuella intrycket vara viktigare, vilket gör att homosexuella män håller sig i bättre form; för kvinnlig attraktion kanske inre egenskaper är relativt viktigare, vilket i helt kvinnliga miljöer leder till ett mindre fokus på kroppsform.

Fetman i USA varierar också mellan delstater och är betydligt högre än i Sverige.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Djurfientlig energi

Jag har tidigare framhållit vindkraft som en estetiskt tilltalande energiform. Den är dock inte utan sina nackdelar:

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Man lär sig av misstag

En orsak till att jag har en skeptisk grundinställning till paternalism är att jag tror att människor har förmåga att lära av sina misstag. I ett dynamiskt perspektiv kan det ha sina fördelar att låta människor försöka lösa olika uppgifter och ibland göra fel, även om vi genom välmenande ingripanden direkt kan minska risken att göra fel. En ny studie, ”Unsuccessful Retrieval Attempts Enhance Subsequent Learning”, publicerad i Journal of Experimental Psychology, kanske kan sägas ge visst stöd för denna hållning. Resultaten kan sammanfattas så här:

People remember things better, longer, if they are given very challenging tests on the material, tests at which they are bound to fail. In a series of experiments, they showed that if students make an unsuccessful attempt to retrieve information before receiving an answer, they remember the information better than in a control condition in which they simply study the information. Trying and failing to retrieve the answer is actually helpful to learning.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

VM:s stora behållning

Cristiano Ronaldo, här i reklam för Emporio Armani:

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Soros om politik och marknader

I The Crisis of Global Capitalism attackerar George Soros såväl den globala marknadsekonomin som nationalekonomin som vetenskap. Intressant nog finns en insikt i boken som inte uppmärksammas så ofta. Jeffrey Frankel lyfter fram den i sin recension:

Soros laments that enlightened thinking is no more likely to predominate in the political process than it does within the market process. Policy-making is afflicted by problems of unintended consequences, self-interest, voter disaffection, money-dominated politics, and candidates promising what voters want to hear. As a result, politics regularly carries the policy-making process far away from the sensible path, on bandwagons analogous to those afflicting the financial community. Indeed, ultimately, “the political process is less effective than the market process in correcting its own excesses (p.207).” A picture that is accurate, but that is not likely to inspire a clarion call to public action.

Dvs. även om marknadsekonomin har sina brister, har politiken det också. De som tror att politiken enkelt och effektivt kan åtgärda marknadsekonomins brister (genom skatter, regleringar och andra ingrepp) är därför troligen överoptimistiska. Ett område där jag tror att många inser detta är klimatfrågan.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Kaffeälskare

Detta kände jag inte till:

The Swedes are actually a bit less coffee-mad than the Finns, Norwegians, Danes, or Icelanders but as you can see here all the Nordic peoples drink a ton of coffee, in the Swedish case a bit less than twice as much per capita as Americans do.

Jag trodde amerikaner drack nog så mycket kaffe som svenskar — Starbucks är så synliga i amerikanska städer, vilket ger ett sådant intryck. Svenskar dricker t.o.m. 42 procent mer kaffe  per år än italienare.

Varför dricker människor i Norden så mycket kaffe? Har det med klimatet att göra? Eller med en mer utbredd tro på kaffets välgörande effekt på den kognitiva förmågan? Eller med att svenskar arbetar relativt få timmar och har många helgdagar, vilket ger tid för ”fika”? Jag står dock emot — pga. Mill och Schopenhauer!

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Varför skattefuskas det?

Det är inte särskilt lätt att skattefuska i en modern ekonomi, eftersom inkomster i regel inrapporteras av en tredje part. Förklarar det att skattefusket är relativt begränsat — eller beror det snarare på en moralisk uppfattning att det är fel att skattefuska? En ny dansk studie, ”Unwilling or Unable to Cheat? Evidence from a Randomized Tax Audit Experiment in Denmark”, finner följande:

Using comprehensive administrative tax data, we present four main findings. First, we find that the tax evasion rate is very small (0.3%) for income subject to third-party reporting, but substantial (37%) for self-reported income. Since 95% of all income is third-party reported, the overall evasion rate is very modest. Second, using bunching evidence around large and salient kink points of the nonlinear income tax schedule, we find that marginal tax rates have a positive impact on tax evasion, but that this effect is small in comparison to avoidance responses. Third, we find that prior audits substantially increase self-reported income, implying that individuals update their beliefs about detection probability based on experiencing an audit. Fourth, threat-of-audit letters also have a significant effect on self-reported income, and the size of this effect depends positively on the audit probability expressed in the letter. All these empirical results can be explained by extending the standard model of (rational) tax evasion to allow for the key distinction between self-reported and third-party reported incomes.

Det tycks alltså inte vara så att moraluppfattningar hindrar skattefusk: när människor tror sig kunna komma undan med skattefusk är fusket relativt omfattande. Genom ett ändrat regelverk, med inrapportering av inkomster från en tredje part och med en tydlig risk för granskning, påverkas beteendet tydligt. Jag tillhör dem som finner den svenska skattekvoten för hög, men jag anser inte att skattefusk är rätt metod att ”åtgärda” det problemet. Det bör istället hanteras på politisk väg. För varje givet regelverk anser jag att medborgarna ska betala de skatter de är ålagda att betala.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Rädsla att tala inför andra

Jesse Bering presenterar två studier om rädsla för att tala inför andra:

Kan en leende publik dämpa den stress många erfar inför ett offentligt tal? Kan övningar i tidig ålder göra det? Att ta till alkohol har ju sina risker, såväl på kort och lång sikt, och kan man hitta andra metoder för att komma åt problemet torde det vara att välkomna.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Plan i rotation

Kazimir MalevichPlane in Rotation, called Black Circle (1915), 80,0 x 80,0 cm:

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

De rödgröna granskas

Mina vänner och kollegor Andreas Bergh och Henrik Jordahl har genomfört en granskning av de rödgrönas ekonomiska politik. Den utgör viktig läsning, då den visar att skuggbudgeten är underfinansierad, saknar stöd för de jobbskapande effekter som utlovas, är inkonsistent i sin argumentation (miljöskatter ger bättre miljö men ger skatteintäkter från konstanta skattebaser) och undermålig (för att inte säga direkt vilseledande) i den fördelningspolitiska analysen. Det jag särskilt fastnade för var varningarna för att de föreslagna reformerna på arbetsmarknaden kan komma att leda till kvarblivande sysselsättningproblem. Författarna skriver:

Ersättningsnivån i a-kassan är i viss mån en avvägningsfråga. En hög ersättning ger ett bättre försäkringsskydd och kan främja rörlighet på arbetsmarknaden. Det finns emellertid även andra aspekter, såväl beteendemässiga som statsfinansiella. Forskningen visar relativt tydligt att en hög ersättningsnivå är förknippad med en högre arbetslöshet, i synnerhet i de fall ersättningen inte trappas av eller görs tydligt tidsbegränsad. Oppositionen skulle naturligtvis kunna vara villig att betala kostnaden för en höjd a-kassa i termer av ökad arbetslöshet, men diskuterar överhuvudtaget inte någon sådan avvägning i sin gemensamma motion. Detta är allvarligt eftersom oppositionens beräkningar av de statsfinansiella kostnaderna för reformen därmed kan vara felaktiga. I klartext: Forskningen visar att fler kommer att nyttja a-kassan om den görs mer generös, och detta innebär att de positiva sysselsättningseffekterna av oppositions övriga förslag motverkas av den sysselsättningsminskning som den höjda a-kassan sannolikt kommer att föra med sig. Detta innebär dessutom att oppositionen sannolikt underskattar kostnaden för höjningen

Det jag tycker om med granskningen är att den utgår från vetenskapliga resultat och resonemang. Mer sådant, och mindre tom och vilseledande retorik, i svensk politik!

Här kan man bl.a. se en video från gårdagens presentation av granskningen, med kommentarer av Socialdemokraternas Sven-Erik Österberg, samt författarnas PowerPoint-presentation.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Vilken lön väljer du?

Läs sedan vad Dan Ariely har att säga om ditt val.

Begränsad rationalitet

Idag för 94 år sedan föddes ekonomipristagaren Herbert Simon. Inte minst förebådade han beteendeekonomin genom att lansera begreppet bounded rationality, för att klargöra att ekonomiska aktörer inte är perfekt rationella. Lite lästips:

Simon är väl värd att läsa även idag (även om jag är mindre övertygad än han om vikten av realistiska antaganden i ekonomisk teoretiserande). Han har stimulerat forskare som Ariel Rubinstein och Reinhard Selten att modellera begränsad rationalitet.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Kan åtstramningar stimulera ekonomin?

Efter 90-talskrisen hade Sverige en ekonomi i kraftig obalans. Finansministrarna Anne Wibble och Göran Persson förde därefter en medveten politik för att stärka statsfinanserna, och liknande åtgärder vidtogs i de andra nordiska länderna. Om detta rapporteras det i Nordiska rådets Budgetkonsolidering i de nordiska länderna. (Jag var med och skrev om Sverige.) På detta tema skriver idag både Gunnar Jonsson i DN och Johan Norberg i DI. De refererar bl.a. till två färska studier:

  • ”Large Changes in Fiscal Policy: Taxes versus Spending” (av Alberto Alesina och Silvia Ardagna): ”As for fiscal adjustments those based upon spending cuts and no tax increases are more likely to reduce deficits and debt over GDP ratios than those based upon tax increases. In addition, adjustments on the spending side rather than on the tax side are less likely to create recessions.”
  • ”Fiscal Adjustments: Lessons from Recent History” (av Alberto Alesina): ”First of all, not all fiscal adjustments cause recessions. Many even sharp reductions of budget deficits have been accompanied and immediately followed by sustained growth rather than recessions even in the very short run. These are the adjustments which have occurred on the spending side and have been large, credible and decisive. Second and this is most likely a consequence of the first point, it is far from automatic that governments which have reduced deficits have been routinely not reappointed.”

Jag delar i stort denna syn på möjligheten för budgetförstärkningar, särskilt genom minskade utgifter, att genom stärkt förtroende stimulera ekonomin. Paul Krugman är, inte helt oväntat, inte lika övertygad.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Drickande studenter

Att dricka alkohol kan medföra obehagliga konsekvenser, såsom kräkningar, sex man ångrar, baksmälla och avtuppning. För att undvika dem krävs att man håller koll på antalet drinkar — samt att man förmår bedöma hur många man maximalt kan dricka för att slippa hemskheterna. En ny studie, ”Do We Learn from Our Mistakes? An Examination of the Impact of Negative Alcohol-Related Consequences on College Students’ Drinking Patterns and Perceptions”, publicerad i Journal of Studies on Alcohol, finner att studenter inte är så bra på bedömningar av det här slaget:

Paired-samples t tests indicated that students significantly overestimated the number of drinks it would take to vomit, have unwanted sexual experiences, experience hangovers, and black out in comparison with the actual self-reported number of drinks consumed the last time identical consequences were experienced. In addition, a series of multiple-regression analyses revealed that greater misperceptions between the perceived and actual number of drinks associated with each type of consequence were consistently associated with heavier drinking.

Resultaten illustreras i detta diagram:

De svarta staplarna visar studenternas uppskattning av hur många drinkar de skulle behöva dricka för att de olika konsekvenserna skulle inträda; de vita staplarna visar hur många drinkar som faktiskt krävs (enligt studenternas egna, tidigare erfarenheter). Låt mig gissa att skillnaderna mellan staplarna minskar med åren; bland åldringar kan jag t.o.m. tänka mig att de vita staplarna är högre än de svarta.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Ifrågasatta bloggare

Mina nationalekonomiska bloggarkollegor på Ekonomistas gillas inte av alla. I DI idag visas denna bild från Portugal:

Översättning: ”Dessa ekonomistas?! Vad ska de vara bra för?!” :-)

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Vad är socialism?

Glöm allt du fick lära dig när du läste statsvetenskap. Pastor Ulf Ekman förklarar vad socialismen egentligen är:

Socialism är inte en ideologi. Det är en andemakt. Jag ska ta det igen. Det är inte en ideologi, det är en andemakt! Det är en Gudlös, ateistisk, stolt, dominant andemakt och dess inflytande måste brytas i andevärlden.

Detta citat ur en predikan återges i Per Kornhalls nyutkomna och mycket läsvärda bok Livets Ord: kontroll och manipulation i Jesu namn (s. 142). Som du förstår har du mycket att lära av och om Ulf Ekman.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Taggtråd gav utveckling

Tekniska innovationer har potential att ge ekonomisk utveckling. Taggtråd är ett exempel, enligt den nya studien ”Barbed Wire: Property Rights and Agricultural Development”, publicerad i Quarterly Journal of Economics:

There is growing evidence from current developing countries that insecure property rights may limit economic development. Complementing that literature, the historical development of American agriculture appears to have been limited when farmers were unable to protect frontier lands from encroachment by others’ cattle. In the United States, this institutional failure was resolved not by legal reform but by technological change: the introduction of barbed wire fencing. Following the introduction of barbed wire, low-woodland areas that had been especially costly to fence experienced substantial relative increases in agricultural development. Increases along intensive margins were particularly rapid and substantial: land improvement, crop production, and crop productivity. Land values increased substantially, indicating a large increase in total economic production.

Dels är det intressant att äganderätt de jure inte alltid räcker för äganderätt de facto; dels är det intressant att det än en gång fastslås att skydd av privat ägande ger incitament till ekonomisk utveckling.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Minskar en utvidgning sammanhållningen i EU?

Ja, i vissa fall, enligt studien ”Do Enlargements Make the European Union Less Cohesive? An Analysis of Trust between EU Nationalities”, publicerad i Journal of Common Market Studies:

This article analyses the impact enlargements have had on the social cohesion of the European Union (EU), measured as generalized interpersonal trust between EU nationalities. Based on a quantitative-dyadic approach, Eurobarometer surveys from 1976 to 1997 are utilized. The key result is that enlargements do not necessarily weaken cohesion, but southern enlargement and the recent eastern enlargement did.

Minskad sammanhållning är i vissa avseenden en negativ konsekvens av utvidgning: det EU gör bra blir därmed svårare att upprätthålla på sikt. Själv ser jag dock i huvudsak en minskad sammanhållning i EU som positiv, eftersom det torde försvåra harmonisering av regelverk och införandet av en gemensam finanspolitik. Minskad sammanhållning är i själva verket mitt främsta skäl för att vilja välkomna Turkiet som medlem.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Ska vi dö ut?

Peter Singer har läst samma bok som jag och ställer en fråga:

So why don’t we make ourselves the Last Generation on Earth? If we would all agree to have ourselves sterilized then no sacrifices would be required — we could party our way into extinction!

Nu vill Singer trots allt inte uppmana alla att sluta skaffa barn, men han menar att frågan om det ligger i något barns intresse att födas är väl värd att analysera. Det gör jag också, men jag betvivlar att särskilt många andra gör det.

Tips: Bengt Kriström.
Se även inläggen ”Bör nya människor skapas?”, ”Är det moraliskt godtagbart att skaffa barn?”, ”Ja till livet eller ja till döden?” och ”Friheten att skaffa barn”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Sex mellan människor och andra djur

På Stockholms filmfestival för några år sedan visades filmen Zoo, om en man som dog efter att ha haft sex med en häst. Den var omskakande och motbjudande. På basis av sådana känslor, kan man gissa, vill nu jordbruksministern kriminalisera allt sexuellt umgänge mellan människor och andra djur. Vågar jag kungöra att jag i denna fråga istället håller med docent Schultz och professor Singer om att enbart sådana sexuella aktiviteter som medför lidande ska vara förbjudna? Dvs. jag är nöjd med dagens lagstiftning. Om du är inne på jordbruksministerns förbudslinje, vilket är ditt främsta skäl? Om det är att icke-mänskliga djur inte är förmögna att ge sitt explicita medgivande, se Stefan Andreas Kiralys uppsats ”The Philosophical Implications of Zoophilia” för en problematisering. Om man anser att en oförmåga att ge ett explicit medgivande utgör ett tillräckligt skäl för ett förbud när det gäller sexuella aktiviteter, blir frågan varför en sådan oförmåga inte utgör ett tillräckligt skäl för en rad andra tänkbara förbud när det gäller människans beteende med avseende på andra djur. Har t.ex. en hund givit sitt explicita medgivande till att hållas fången av en människa?

Förklaring till nära döden-upplevelser

Ibland ses nära döden-upplevelser som indikationer på att något slags liv finns efter döden. Nya rön verkar kunna förklara sådana upplevelser på annat sätt:

“We think the near-death experiences could be caused by a surge of electrical energy released as the brain runs out of oxygen,” said Lakhmir Chawla, an intensive care doctor at George Washington University medical centre in Washington. “As blood flow slows down and oxygen levels fall, the brain cells fire one last electrical impulse. It starts in one part of the brain and spreads in a cascade and this may give people vivid mental sensations.”

Även om detta är preliminära resultat som inte på något avgörande sätt fastslår om det finns liv efter döden, så kan nog budskapet ses som trösterikt av dem som har nära döden-upplevelser men som inte vill fortsätta leva. Filosofen A.J. Ayer är ett sådant exempel; se hans ”What I Saw When I Was Dead”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Bra för miljön att byta bil?

Antag att du ska köpa en bil och bryr dig om miljön. Ska du köpa en ny hybridbil eller en begagnad bil? Fördelen med en ny hybridbil är att den är mer bränslesnål. Nackdelen är att det går åt mycket energi att tillverka den. Slutsats:

This would mean that it would take about 129,230 miles [20 793 svenska mil] of driving before the 2008 Prius [ny hybridbil] surpasses the 1998 Tercel [begagnad bil] in eco-friendliness.

Denna trade-off hör jag få biltillverkare (och kylskåpstillverkare, för den delen) tala om. Kanske därför att nästan alla bilar körs i mer än 20 793 mil?

Tips: Marginal Revolution.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Sanningssägande styrelseproffs

Fredrik Cappelen, styrelseproffs som härom veckan börsintroducerade Byggmax, intervjuas i DI Weekend (11/6, s. 38):

I vilka situationer ljuger du?
Jag ljuger inte. Ärlighet är en grundförutsättning i alla relationer, i alla sammanhang.

Likt Agneta Dreber är direktör Cappelen en kantiansk förebild.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Arbetsmarknadspolitik för att vinna röster

I dessa tider av arbetslöshet lovas och genomförs det arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ett skäl till sådana satsningar kan vara en tro att de hjälper arbetslösa in på arbetsmarknaden; ett annat kan vara en vilja att vinna fler röster. En ny tysk studie, ”Political Cycles in Active Labor Market Policies”, finner stöd för det senare:

In accordance with our theoretical model, politicians increased the growth rate of the number of individuals in job-creation schemes in election years. The coefficient of the election variable tells us that before elections in the German states, the growth rate of the job-creation schemes increased by about 0.4% per month. … In contrast, the post-election variable does not turn out to be statistically significant … Thus, politicians behaved opportunistically.

Studien finner inte stöd för hypotesen att vänsterregeringar är mer benägna till arbetsmarknadspolitiska satsningar än högerregeringar. Nå, att arbetsmarknadspolitik kan ha till syfte att dölja den sanna arbetslösheten i syfte att vinna fler röster kan vara bra att ha i åtanke som väljare.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Hitlers syn på religion

Vissa ateister menar att religionen trots allt har sin plats och fyller en funktion i samhället. Adolf Hitler verkar ha varit av samma uppfattning. I Mein Kampf skriver han:

This human world of ours would be inconceivable without the practical existence of a religious belief. The great masses of a nation are not composed of philosophers. For the masses of the people, especially faith is absolutely the only basis of a moral outlook on life. The various substitutes that have been offered have not shown any results that might warrant us in thinking that they might usefully replace the existing denominations. … There may be a few hundreds of thousands of superior men who can live wisely and intelligently without depending on the general standards that prevail in everyday life, but the millions of others cannot do so.

Då får jag anse mig tillhöra den överlägsna grupp människor som kan leva vist och intelligent utan religiös grund. Frågan är om Hitler hade rätt i att denna grupp verkligen är en minoritet och om ”vanligt folk” inte också är förmögna att leva så.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Kommer Soros förnya nationalekonomin?

George Soros har startat Institute for New Economic Thinking (INET), vars mål är att förnya nationalekonomin. Hur ska man se på det försöket? Professor Mats Persson uttrycker i en intervju i DI Dimension (5/2010, s. 33) viss skepsis:

George Soros är en uppblåst miljardär som tror att han är smart bara för att han är rik. Han inser inte sin begränsning. Han tror att han sitter inne med svaren på alla svåra frågor bara för att han har haft tur.

Låt mig säga att jag är helt enig med professor Persson: INET lär inte tillföra så mycket av värde.

Se även Mats Perssons försvar av nationalekonomin i ”Geologi är ingen vetenskap”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Förmåga till fantasi

Jag har tidigare frågat hur det kommer sig att människor gråter eller blir rädda av något de vet är påhittat, t.ex. av en bok eller en film. Psykologiprofessor Paul Bloom ger en förklaring:

In an important pair of papers, Gendler introduces a novel term to describe the mental state that underlies these reactions: She calls it ”alief.” Beliefs are attitudes that we hold in response to how things are. Aliefs are more primitive. They are responses to how things seem. In the above example, people have beliefs that tell them they are safe, but they have aliefs that tell them they are in danger. Or consider the findings of Paul Rozin, a professor of psychology at the University of Pennsylvania, that people often refuse to drink soup from a brand-new bedpan, eat fudge shaped like feces, or put an empty gun to their head and pull the trigger. Gendler notes that the belief here is: The bedpan is clean, the fudge is fudge, the gun is empty. But the alief is stupid, screaming, ”Filthy object! Dangerous object! Stay away!” The point of alief is to capture the fact that our minds are partially indifferent to the contrast between events that we believe to be real versus those that seem to be real, or that are imagined to be real. This extends naturally to the pleasures of the imagination.

Är detta något att sträva efter att ta bort? Om vi vet att något inte är gripande eller rörande eller farligt, vore det då inte bra att slippa känslor som säger motsatsen? Eller behöver vi denna tillflykt till fantasins verklighet? I så fall, varför då? (Slutligen: hur ska ”alief” översättas till svenska?)

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Missbedömer människor sin ideologi?

Bryan Caplan menar, i The Myth of the Rational Voter, att väljare har en tendens att göra felbedömningar i ekonomiska sakfrågor. En ny studie, ”Who Is Left-Wing. and Who Just Thinks They Are?”, antyder att de också tenderar att göra felbedömningar av sin egen ideologiska hemvist:

Using data from a large-scale cross-country survey on individuals’ views and personal characteristics it compares who reports themselves as being left(right) wing and who on an objective measure are actually left(right) wing. It finds, for example, the more educated on average believe themselves to be more left wing than their actual beliefs on a substantive issue might suggest.

Den objektiva fråga som användes rörde synen på inkomstfördelning. En implikation av detta resultat är måhända att svar på frågan om hur man placerar sig på vänster-höger-skalan bör tas med en nypa salt. Delvis kan det ha att göra med att begreppen är svårtolkade. Ska t.ex. en liberal och en fascist båda placera sig till höger? Rymmer begreppen såväl ekonomiska som sociala frågor?

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Klimatet och tillväxten

Har temperaturförändringar några ekonomiska effekter? Ja, enligt studien ”Climate Change and Economic Growth: Evidence from the Last Half Century” har de det i fattiga länder:

First, higher temperatures substantially reduce economic growth in poor countries but have little effect in rich countries. Second, higher temperatures appear to reduce growth rates in poor countries, rather than just the level of output. Third, higher temperatures have wide-ranging effects in poor nations, reducing agricultural output, industrial output, and aggregate investment, and increasing political instability.

Även en analys av OECD pekar på en asymmetrisk effekt, där särskilt Afrika kan förväntas drabbas hårt av ett varmare klimat framöver. Regnbrist tycks kunna förklara mycket av Afrikas ekonomiska problem. Frågan är om de rika länderna kommer att vilja bekämpa den globala uppvärmningen om dess negativa effekter främst drabbar ”de andra”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Lesbiska föräldrar, för barnens bästa?

Vissa motsätter sig att homosexuella skaffar barn, särskilt om det sker genom adoption eller insemination, eftersom de tror att barn till homosexuella mår sämre än andra. En ny studie, ”US National Longitudinal Lesbian Family Study: Psychological Adjustment of 17-Year-Old Adolescents”, publicerad i Pediatrics, ger dem inget stöd i denna tro:

According to their mothers’ reports, the 17-year-old daughters and sons of lesbian mothers were rated significantly higher in social, school/academic, and total competence and significantly lower in social problems, rule-breaking, aggressive, and externalizing problem behavior than their age-matched counterparts in Achenbach’s normative sample of American youth.

Detta, att barn till lesbiska kan må bättre än andra barn, är i linje med tidigare forskning. Översiktsartikeln ”(How) Does the Sexual Orientation of Parents Matter?”, publicerad i American Sociological Review, rapporterar:

Most of the differences in the findings discussed above cannot be considered deficits from any legitimate public policy perspective. They either favor the children with lesbigay parents, are secondary effects of social prejudice, or represent ”just a difference” of the sort democratic societies should respect and protect.

Likaså finner en svensk studie, ”Barn med homosexuella föräldrar”, som ingick i SOU:n Barn i homosexuella familjer, en fördel av att ha vuxit upp med homosexuella föräldrar:

Resultatet visar att barnen i den undersökta gruppen i genomsnitt har ett bättre självförtroende än normgruppen. Grupperna följer samma mönster vad gäller totalengagemanget i sina familjemedlemmar, men den undersökta gruppen visar ett starkare engagemang i kategorin ”syskon”. Kategorin ”extraförälder” finns enbart i den undersökta gruppen. Barnens engagemang i den kategorin är jämförbar med engagemanget i ”pappa”. Den undersökta gruppen har goda kamratrelationer samt god social förmåga, även om det finns tecken på en viss reservation inför omgivningen.

Man ska förstås ta dessa forskningsresultat med en nypa salt — det finns metodologiska problem med dessa studier som kan göra det svårt att generalisera utifrån dem — men de ger åtminstone en samlad indikation på att tvärsäkra uttalanden som ifrågasätter homosexuellt föräldraskap ”för barnens bästa” bör avvisas.

Fetstilen är tillagd av mig.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Copa II

Martin Kippenberger, Untitled (Copa II) (1985), 32,4 x 22,9 cm:

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

När VD har starkt självförtroende

Ska man som företagsägare sträva efter att anställa en företagsledare med starkt självförtroende? Den nya studien ”Are Overconfident CEOs Better Innovators?” finner följande:

[W]e find that over the 1993-2003 period, firms with overconfident CEOs have greater return volatility, invest more in innovation, obtain more patents and patent citations, and achieve greater innovative success for given research and development (R&D) expenditure. Overconfident managers only achieve greater innovation than non-overconfident managers in innovative industries.

Att våga tro på sig själv och sin gärning och våga satsa kan, som det verkar, ses som en tillgång hos en VD, i alla fall i innovativa branscher. Den försiktiga kamrerstypen ska nog inte leda företag där. (Eller är det så att VD:ar för företag som lyckas med innovationer får starkt självförtroende? De kanske var kamrerstyper från början.)

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Tysk dekadens

Min gode vän Karl rapporterar från Berlin:

We ended up in a club which was very German in the sense that one of the drinks on offer wasn’t called Orgasm nor Sex on the Beach, but simply: SPERMA. I just had to order that one:
– Sperma bitte.
– Bitte?
– Sperma.
– Jawohl.
The Sperma tasted really good. It was a mixture of sweet and salt and i wasn’t really able to pinpoint the ingredients. I brought my Sperma to the dancefloor and someone bumped into me so I got Sperma all over my hands. The Sperma was really sticky, so I went with my friend to the bathroom to wash my hands.
– Diese Sperma klebt wirklich, I said.
– Er hat das Getränk gemeint, my friend said.

Dit vågar jag nog inte åka igen.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Påverkar kulturella attityder arbetslösheten?

Inom Sverige och inom andra länder skiljer sig sådant som sjukfrånvaro och arbetslöshet åt. Hur kan det komma sig? En potentiell förklaring skulle kunna vara kulturella skillnader i synen på arbete. En sådan delförklaring får stöd i den nya studien ”Does Culture Affect Unemployment? Evidence from the Röstigraben”:

This paper studies the role of culture in shaping unemployment outcomes. The empirical analysis is based on local comparisons across a language barrier in Switzerland. This Röstigraben seperates cultural groups, but neither labor markets nor political jurisdictions. Local contrasts across the language border identify the role of culture for unemployment. Our findings indicate that differences in culture explain differences in unemployment duration on the order of 20 %. Moreover, we find that horizontal transmission of culture is more important than vertical transmission of culture and that culture is about as important as strong changes to the benefit duration.

Nu är det förstås svårt att ändra kulturella skillnader av det här slaget, men resultaten kanske kan inskärpa betydelsen av att inte ha mycket generösa ersättningsnivåer och -perioder för arbetslösa. I en kultur där arbetssökande inte prioriteras så hårt kan det leda till onödigt höga kostnader, såväl för arbetslösa individer som för de som betalar för a-kassan.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine