Vilken lön väljer du?

Dan Ariely skriver:

[W]e don’t figure out how much we need to be satisfied, we just want to make more than the people around us. More than our co-workers, more than our neighbors, and more than our wife’s sister’s husband. The first sad thing about our desire to compare is that our happiness depends less on us, and more on the people around us. The second sad thing is that we often make decisions that make it harder for us to be happy with our comparisons: Would you prefer to get a 50,000 pound salary where salaries range from 40,000-50,000 or a 55,000 pound salary where they’re between 55,000-65,000? If you’re like almost everyone, you’d realize that you would be happier with the 50,000 pound salary, but you would pick the 55,000.

Detta finner jag, för det första, märkligt uttryckt. Är det verkligen så att nästan alla inser att de vore lyckligare med 50 000 men att de ändå väljer 55 000? Är det inte snarare så att nästan alla väljer 55000 därför att de tror att de blir lyckligare av det men att det senare visar sig vara fel? För det andra undrar jag: Kan inte människor ändra sitt tänkande på detta område? Kan de inte vänja sig av med att jämföra sig med andra hela tiden? Är det omöjligt? Beteendeekonomer talar ofta som om så vore fallet, har jag en känsla av. Istället för progressiv beskattning e.d., som anses kunna dämpa en strävan efter ständigt högre inkomster, varför inte fundera på sätt att ändra människors tänkande istället? Om  nu staten ska gripa in, varför inte subventionera eller anordna kurser som lär människor att uppskatta sin absoluta inkomstnivå istället för att stirra sig blinda på sin relativa inkomstnivå?

Jag svarade förresten ”55 000” i omröstningen ovan. Jag skulle bli lyckligare av en högre lön, även om andra har ännu högre lön. Fler borde kunna (fås att) tänka så.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine