Niclas Berggren 17:53 den 2 September 2009

Konsekvensetik utan kunskap?

Konsekvensetik innebär att fenomen utvärderas utifrån de konsekvenser de har. En kritik mot denna typ av etik är epistemisk, att det inte går att veta tillräckligt mycket om konsekvenserna av olika handlingsalternativ för att kunna göra meningsfulla konsekvensanalyser. Tyler Cowen granskar i ”The Epistemic Problem Does Not Refute Consequentialism”, publicerad i Utilitas (preliminär gratisversion här), denna kritik närmare. Hans slutsats:

The arguments support a different conclusion, namely downgrading the importance of minor consequences, and upgrading the importance of major consequences. The most robust major consequences are those that carry values with some lexical properties, and cannot be replicated by a mere accumulation of many small benefits.

Han menar alltså att kunskapsproblemen, även om de är allvarliga, inte underminerar ett visst slags konsekvensetik. Jag tycker om denna uppmaning till ödmjukhet:

The epistemic critique still implies some very strong cautions. Although our political views should involve a commitment to achieving very important ends, our attachment to particular means should be highly tentative, highly uncertain, and radically contingent.

Jag får ibland för mig att jag vet mer än jag vet, och det är nyttigt att uppmanas att tänka i nya banor. (Dock undrar jag också ibland hur de som vet att vi inte vet vet det, och då får jag för mig att deras påpekande att vi inte vet så mycket kanske inte är helt korrekt.)

Niclas Berggren 11:51 den 2 September 2009

Grön hoodie

Med Nils Butler i sig:

Niclas Berggren 8:48 den 2 September 2009

Fungerar försök att övertyga?

Vi utsätts på många områden för försök att övertyga oss. Försöken kan gälla vad vi köper, om och hur vi röstar, hur vi investerar och vad vi ger pengar till. Men är sådana försök framgångsrika? Ibland, ibland inte. Mer detaljer presenteras i den utmärkta översiktsartikeln ”Persuasion: Empirical Evidence” av Stefano DellaVigna och Matthew Gentzkow. Detta är en allmän slutsats:

The evidence suggests that persuasive communication is more effective for voters, donors and investors than it is for consumers. This could be due to the fact that there is more crowding of messages to consumers. The evidence also suggests that personal contact is a key determinant of the effectiveness of persuasion across contexts. While this may be due to differences in the information conveyed, it is consistent with social pressure playing an important role.

Som exempel på intressanta resultat som återges i artikeln kan detta anges:

[S]everal studies of news markets document a strong demand on the part of consumers for news that has a political slant consistent with their own views (Gentzkow and Shapiro forthcoming; Gentzkow and Shapiro 2004). This may be driven by both irrational ”confirmatory bias” (Lord, Ross, and Lepper 1979) and rational inferences about quality by consumers with heterogeneous priors (Gentzkow and Shapiro 2006). Regardless of the mechanism, it implies that the overall effect of persuasive messages (or of important new information) could be smaller than it would be in a world where receivers’ demand for news was independent of their prior beliefs.

Är du sådan att du mest tar del av politiska budskap som redan passar dina existerande uppfattningar? Jag har en sådan tendens, men jag försöker motverka den. Ty i en situation där olika medier profilerar sig politiskt mot specifika grupper och är vinklade kan en mediakonsument som tar del av olika mediers budskap få saklighet totalt sett. (Det är fastslaget i American Economic Review.)

Niclas Berggren 17:41 den 1 September 2009

Kypares imponerande minne

Hur brukar kypare på de restauranger du besöker klara av att minnas beställningarna? Enligt en ny studie av erfarna argentinska kypare, ”Strategies of Buenos Aires Waiters to Enhance Memory Capacity in a Real-Life Setting”, publicerad i Behavioural Neurology, är de minnesmästare:

Buenos Aires traditional waiters demonstrated an expert memory for drink orders in an ecological controlled experiment, as compared to a group of control novice subjects, suggesting a bound strategy (both spatial and feature based) at the core of the expertise.

Dock visade det sig att kyparna enbart lyckades minnas vem som hade beställt vad när beställarna satt kvar på sina platser. När de bytte plats, enligt detta schema, fick beställarna fel drycker:

Kyparna kan sägas visa prov på ”bounded rationality”: de lär sig att minnas vem som beställer vad under förutsättning att alla sitter kvar på sina platser.* Eftersom kvarsittande lär råda i 99 procent av fallen, ter sig detta som en bra strategi på det hela taget: det är antagligen betydligt mer krävande att koppla ihop beställningar med ansikten än med platser. En fråga man kan ställa sig är om personer med bra minne blir kypare eller om kypare skaffar sig bra minne. Det senare kan nog sägas vara mer troligt:

Buenos Aires waiters reported systematically that they have not thought of any particular strategy and that their great ability comes only with time and practice. They have developed their expertise spontaneously as suggested by the debriefing of the interviews.

En annan faktor som talar för en lärandeeffekt är att personer som redan från början har bra minnen antagligen skulle kunna få betydligt högre lön om de valde ett annat yrke.

*Herbert Simon lanserade begreppet ”bounded rationality”, vilket han beskriver i sin prisföreläsning till minne av Alfred Nobel 1978.
Tips: The Guardian.

Niclas Berggren 13:42 den 1 September 2009

Livets faser

Niclas Berggren 7:51 den 1 September 2009

Diskrimineras homosexuella i Sverige?

Det finns tecken på det, enligt Ali Ahmeds och Mats Hammarstedts studie ”Detecting Discrimination against Homosexuals: Evidence from a Field Experiment on the Internet”, publicerad i Economica (preliminär gratisversion här):

This paper presents the first field experiment studying discrimination against homosexuals on the housing market. The study is conducted on the rental housing market in Sweden using the internet as a research platform. Two fictitious couples, one heterosexual and one male homosexual, apply for vacant rental apartments advertised by landlords on the internet. Our findings show that homosexual males are discriminated against on the Swedish housing market, since the homosexual couple gets far fewer call-backs and fewer invitations to further contacts and to showings of apartments than the heterosexual couple.

En text som användes vid svar på bostadsannonserna var:

Hi,
We would like to apply for the apartment that has been announced vacant. We are a couple searching for an apartment (2-4 rooms). Johan works as a nurse and is 32 years old while Per is 33 years old and works as a banker. We have no children, no pets, and are also nonsmokers. We have no payment complaints. Good references are available.
Sincerely
Johan & Per

Johan & Per fick svar tillbaka i 44,4 procent av fallen; motsvarande brev från Malin & Fredrik fick svar i 56,4 procent av fallen. Vi lever inte i så upplysta, toleranta och accepterande tider som vi ibland tror, även om det säkert var mycket värre bara för några decennier sedan.

Se även Eva Mörks inlägg ”Skötsam och rökfri studentska önskar hyra”.

Niclas Berggren 18:47 den 31 August 2009

Två glömda ABBA-låtar

Min syster påminde mig häromdagen om två ABBA-låtar som jag hade glömt bort. Ingen av dem ingår t.ex. i musikalen/filmen Mamma Mia. Jag gillar dem båda skarpt! Vad tycker du?

”Nina, Pretty Ballerina” (text):

”What About Livingstone?” (text):

En annan fin ballerina: Sylvie Guillem! Och trots Livingstone intar jag själv en mer skeptisk hållning till rymdexpeditioner.

Niclas Berggren 11:50 den 31 August 2009

Rationella restauranggäster

Två israeliska ekonomer, Ori Heffetz och Moses Shayo, har utfört ett experiment i en verklig ekonomisk miljö, en restaurang, för att se om ett högre pris kan fungera som en kvalitetssignal som får konsumenter att öka sin efterfrågan. Restauranggästerna fick välja på fem huvudrätter i en meny till fast pris, där priset för respektive rätt vid beställning à la carte angavs i parentes. Frågan är om gästerna beställde mer av de annars dyraste rätterna när de beställde menyn till fast pris. I ”How Large Are Non-Budget-Constraint Effects of Prices on Demand?” rapporteras:

Elementary consumer theory assumes that prices affect demand only because they affect the budget constraint (BC). By contrast, several models suggest that prices can affect demand through other channels (e.g. because they signal quality). … The results are striking. None of these non-BC price treatments has any detectable effect on consumer demand. … [Our findings] … suggest that while non-BC price effects on demand may exist and may be experimentally detectable, their magnitude in at least some real-world settings might be too small to matter.

Ekonomiska aktörer i verkliga livet tycks alltså, åtminstone i det här avseendet, inte avvika från vad klassisk nationalekonomi predikterar. Som Moses Shayo säger:

Maybe, sometimes, old-fashioned economics is just about right.

Tänka sig.

Niclas Berggren 8:04 den 31 August 2009

Uppe i bergen

Francis Bacon, Figure in a Mountain Landscape (1956), 152,5 x 118,0 cm:

Niclas Berggren 12:00 den 30 August 2009

Vad är tystnad?

Igitur sätter ord på det hela:

Eller också är det det som är tystnaden: det oformulerade mellantinget innan tinget erfars, innan språket språkliggör icke-språket.

Niclas Berggren 8:54 den 30 August 2009

Att visa sig god för andra

Varför beter sig människor på ett sätt som gynnar andra? Enligt den nya studien ”Doing Good or Doing Well? Image Motivation and Monetary Incentives in Behaving Prosocially” av Dan Ariely, Anat Bracha och Stephan Meier, publicerad i American Economic Review, kan det bero på tre faktorer: yttre motivation (t.ex. pengar), inre motivation (en preferens för att göra gott) och signalering (en preferens för att framstå som att man gör gott inför andra). Intressant nog kan de här faktorerna interagera med varandra. I studien undersöks hur människors önskan att signalera påverkas av monetära incitament. En hypotes är att människor blir mindre benägna att göra saker som gynnar andra om andra känner till att de (i viss mån) gör dem därför att de får pengar för dem, inte därför att de har en inre motivation att göra gott.

Hypotesen får stöd, vilket illustreras i följande figur, som visar donationsviljan till Röda korset med och utan monetära incitament och när donationen sker privat, utan att andra ser, och offentligt:

Som forskarna skriver:

The results of the laboratory experiment, illustrated also in a field study, support our hypothesis that monetary incentives depend crucially on visibility: monetary incentives are more effective in facilitating private, rather than public, prosocial activity. People want to be seen by others as doing good. But with extrinsic incentives, the signal of a prosocial act gets diluted, as one might behave prosocially mainly to do well for oneself. The image value decreases, and the incentive becomes less effective. If no one is watching (i.e., private contribution), the incentive to also do well for oneself cannot dilute any signal to others, and consequently extrinsic incentives are very likely to increase prosocial behavior.

Policyimplikationerna är intressanta. Om man med politiska medel, t.ex. subventioner och bidrag, vill styra människor att bete sig gott, då bör man se till att osynliggöra stöden.

Se även inlägget ”Varför ge till välgörande ändamål?”.

Niclas Berggren 17:45 den 29 August 2009

Homosoldat?

Jag blev tårögd av upprördhet då jag för 15 år sedan läste hur Joseph Steffan tvingades lämna den amerikanska flottan enbart därför att det uppdagades att han var homosexuell. Numera går det bra i de flesta västländer, bl.a. i Sverige och Storbritannien, att vara verksam i försvaret som öppet homosexuell. USA är fortfarande ett skamligt undantag. I den brittiska arméns tidning Soldier berättar soldaten James Wharton vad det handlar om. Som han säger till Daily Mail:

I haven’t got any personal problems. My problems are like every other soldier’s – bombs and bullets.

Niclas Berggren 12:43 den 29 August 2009

Lyckligare på toppen

Enligt den nya studien ”Life at the Top: The Benefits of Height” är långa människor lyckligare, vilket i sin tur nästan helt förklaras av att långa människor tjänar mer och har högre utbildning än dem som är kortare. Se t.ex. följande figur för en illustration av det senare sambandet:

Intressant nog gäller resultatet även för kvinnor.

Se även inläggen ”Varför tjänar långa mer?”, ”Längden spelar roll”, ”Längd som mått på levnadsstandard”, ”Längd och lön hänger ihop” och ”Längd ger dominans”. Tips: Marginal Revolution.

Niclas Berggren 8:22 den 29 August 2009

Två typer av egenkärlek

Rousseau gör en distinktion mellan amour de soi och amour-propre. Den förra typen av kärlek är en kärlek till den egna fortlevnaden; den yttrar sig i en stark vilja att skaffa boende, mat och trygghet. Den senare typen av kärlek är en kärlek till en god relativ position; den yttrar sig i en stark vilja att skaffa respekt, anseende och beundran från andra. Om detta kan man läsa i Frederick Neuhousers bok Rousseau’s Theodicy of Self-Love: Evil, Rationality, and the Drive for Recognition (Oxford University Press, 2008).

Det jag fastnade för i en recension av Wayne Martin var diskussionen om amour-propre, särskilt mot bakgrund av den diskussion som pågår inom nationalekonomin, där Robert Frank och andra ser denna typ av kärlek som välfärdssänkande och där de vill försöka minimera dess förekomst genom sådant som progressiva konsumtions- eller inkomstskatter. Människor ska hindras från att försöka förbättra sin relativa position genom att arbeta och konsumera ”för mycket”.

Rousseau verkar mer ha varit av uppfattningen att amour-propre är en oundviklig del av människans natur, även om de former den tar kan påverkas och formas. Antingen kan den bli ”eldig” och destruktiv eller fredlig och innefatta respekt för regler och andras utrymme att också försöka förbättra sin position. Frank et al. fokuserar enbart på den senare, mildare formen av amour-propre. Men till skillnad från dessa verkar Rousseau ha insett att denna strävan efter position är så stark att den inte går att utradera med institutionella eller politiska medel. Tvärtom kan det vara så att om den fredliga och respektfyllda egenkärleken förhindras, kan den ”eldiga” och destruktiva komma att framträda i högre grad. Summan av de strävanden som amour-propre ger upphov till kanske är konstant – och ett samhälle kanske mår bäst av att tillåta arenor där statusjakt förekommer. Den moderna nationalekonomiska litteraturen kan behöva bekanta sig med den filosofiska.

Martin skriver:

The healthy satisfaction of amour propre may, for instance, involve institutions and practices whereby individuals can pursue their passion for being recognized as the best in a certain domain — an ambition that is one of the first manifestations of amour-propre in Rousseau’s state of nature narrative, and that both Rousseau and Neuhouser credit in many of mankind’s greatest accomplishments. Individuals will characteristically seek out forms of personal relationship in which they can be valued above all others in the eyes of their beloved. If society is suitably ordered and educational practices suitably reformed, the desire for recognition can be satisfied without the widespread vice and misery that it has so often incurred.

Se även inläggen ”Hur stort hus vill du ha?”, ”Att få det bättre än andra” och ”Ska sport och smink beskattas?”.

Niclas Berggren 18:42 den 28 August 2009

Utan värdegemenskap

Albert Camus skriver i Fastidious Assassins (s. 22):

If men cannot refer to common values, which they all separately recognize, then man is incomprehensible to man.

En plausibel tes, ty hur kan man förstå någon annans känslor när de skiljer sig från ens egna? Frågan är dock om denna typ av oförståelse nödvändigtvis är något att beklaga. Jag ser med misstänksamhet på enighet, homogenitet och gemenskap.

Se även vad A.J. Ayer och Oliver Wendell Holmes hade att säga om saken.

Niclas Berggren 12:19 den 28 August 2009

Nationalekonomi för ensamvargar?

Ibland hävdas att nationalekonomin stimulerar egoism och atomism (se t.ex. här och här). Det må så vara, men enligt professor Ed Glaeser analyseras i nationalekonomin i själva verket effekterna av interaktion människor emellan:

glaeser

Economists are not believers in the virtues of lone wolves. Economics should be seen as a discipline that has spent centuries chronicling the enormous gains that come from people connecting with each other.

Robinson Crusoe lyckas inte särskilt väl med att bygga upp ett bekvämt liv med välfärd; för det krävs, vilket Adam Smith klargjorde, arbetsdelning och arbetsspecialisering samt frivilliga byten. Det jag personligen tycker om med marknadsinteraktion är att den trots allt kan sägas ha atomistiska drag. Jag behöver inte känna den som tillverkar den dator jag köper eller den jag köper den av – och jag kan dra mig ur de marknadsrelationer jag ogillar (särskilt om jag har autonomi genom egna tillgångar). Marknadsekonomin erbjuder därmed ett slags sammanhållning och gemenskap – men en villkorad sådan, som erbjuder exit-möjligheter. Sådana möjligheter implicerar inte isolering eller exploatering av andra: tvärtom kan ekonomiska aktörer i en sådan kontext behöva visa sig pålitliga och generösa för att upprätthålla för dem lönsamma kontakter med andra. Marknadsekonomi kan leda till tillit människor emellan.

Niclas Berggren 8:44 den 28 August 2009

Colter och Bruce

NOUS-modellen Colter Johnson, fotograferad av Bruce Weber för Abercrombie & Fitch:

Niclas Berggren 18:41 den 27 August 2009

Religion som kommunism

Vad handlar egentligen religion om? Vissa ser den som vägen till frälsning; andra som vägen till genuin och stark gemenskap. Den senare synen torgförs av Gerald Heard i Social Substance of Religion:

Those who were swept by the gospel, were attempting nothing so cold, individual and intellectual, as the saving of their own souls after death. … They found real salvation from the lust for self-salvation in complete devotion to the group, to the new, small, intensely beloved community of like believers.

Heard finner alltså den vanliga kristna synen på religion som väg till individuell frälsning egoistisk och frånstötande. Intressant nog fann W. H. Auden Heards syn tilltalande:

The images in this passage excited Auden. He believed that ideally such a group would number no more than twelve. ”The Middle Class are well aware of the satisfaction of this kind of group from team games,” he wrote in 1934. ”Those who have complained of athletics in schools as a religion were right in their diagnosis.”

Den vidskepliga tron på att människan behöver ”frälsas” är löjeväckande, medan strävan efter nära gruppgemenskap, med det uppgivande av autonomi som den sortens kommunism innebär, ter sig skrämmande. (Vem minns inte de påtvingade gruppsportaktiviterna i skolan med rysningar?) Nej, jag får fortsätta att avvisa all religion och förespråka atomistisk sammanhållning istället.

Citaten är från Davenport-Hines, Richard (2003). Auden. London: Vintage: 119. Se även inlägget ”Katoliker och kommunister”.

Niclas Berggren 13:20 den 27 August 2009

Jag kan inte sluta lyssna

Anna Moffo som Violetta i Verdis La Traviata:

Niclas Berggren 8:38 den 27 August 2009

Starka familjer kan ge lägre socialt kapital

Familjebandens styrka varierar mellan länder:

Figuren baseras på World Values Survey och är hämtad från den nya studien ”Family Ties and Political Participation” av Alberto Alesina och Paola Giuliano. I den testar de hypotesen att starka familjeband är negativt relaterade till tillit och politiskt deltagande, där idén är att man då litar på den egna familjen men misstror utomstående, som också antas lita på sina familjer och misstro utomstående. Detta skulle kunna sägas vara typiskt för södra Europa, med motsatt situation i Norden. Forskarna finner stöd för denna hypotes:

Strong family ties are associated with, and possibly ”cause”, lack of generalized trust. In addition, individuals with strong family ties do not engage much in political activity, and are less interested in public policies, the common good and the polity in general. An extreme version of strong family ties is the ”amoral familism” which, according to Banfield (1958) was a major determinant of underdevelopment. The strength of family ties could then reduce social capital and as a result have an important effect on economic development.

Förvisso medför familjen ofta många fördelar; men det tycks mig som om familjens politiska försvarare, ofta konservativa och kristdemokrater, lite väl okritiskt vurmar för familjen utan att beakta en del negativa effekter. Denna uppsats bidrar till att rätta till balansen.

Se även Ingela Algers och Jörgen Weibulls uppsats ”Kinship, Incentives and Evolution”, accepterad för publicering i American Economic Review, i vilken de modellerar familjebandens styrka som en funktion av klimatet. Ju varmare, desto starkare familjeband. Figuren ovan verkar i stort bekräfta ett sådant samband.

Niclas Berggren 18:23 den 26 August 2009

Äktenskapet som kontrakt

Professor Mario Rizzo anger vilken statens roll i fråga om äktenskap bör vara:

I suggest that it should be the same as in contract law. In other words, the State should not define the terms of the relationship. It should allow the parties to do that for themselves and then simply enforce it. The current one-size-fits-all civil marriage should be abolished except as a default option for those who do not want to build their own contract.

En sådan reform – dvs. en avskaffad eller minimal äktenskapsbalk – vore önskvärd även i Sverige. Blir det nästa reform nu när könsneutralitet har uppnåtts?

Se även inläggen ”Domare i min smak” och ”Komplicerad syn på äktenskapet”.

Niclas Berggren 13:22 den 26 August 2009

De faller för pastorn

Benny Hinn är en av USA:s mest kända kristna förkunnare. Han har flera gånger varit gäst hos Livets Ord i Uppsala, som också säljer hans böcker. Han är mycket elektrifierande. Räcker inte den egna elektriciteten till tar han hjälp av gudomlig kraft av mer fysisk karaktär. Lovad vare Herren för så berörande tjänare!

Den låt som används i inslaget är ”Bodies” med Drowning Pool.

Niclas Berggren 8:23 den 26 August 2009

Recessioner sätter mentala spår

Ekonomiska kriser verkar påverka människors sätt att tänka på ganska fundamentala sätt, enligt den nya studen ”Growing Up in a Recession: Beliefs and the Macroeconomy” av Paola Giuliano och Antonio Spilimbergo:

[W]e show that individuals growing up during recessions tend to believe that success in life depends more on luck than on effort, support more government redistribution, but are less confident in public institutions. Moreover, we find that recessions have a long-lasting effect on individuals’ beliefs.

Resultatet att människors uppfattning om vad som bestämmer framgång i livet påverkar deras inställning till omfördelning har belagts i tidigare forskning av Christina Fong. Men är det inte aningen märkligt att recessioner får unga människor att tro att de som upplever framgång gör det beroende på tur? Varför anses det vara mindre tursamt att vara framgångsrik i goda tider?

Niclas Berggren 18:19 den 25 August 2009

Vad menas med allmänintresse?

Ofta förespråkas en viss politik med argumentet att den ligger i allmänintresset. Men vad menas egentligen med allmänintresse? Används inte detta ord i själva verket ofta för att maskera ett särintresse? Professor Paulo Pereira för ett resonemang* som jag tror kan hjälpa till att klargöra begreppen.

Pereira relaterar allmän- och särintresse till specifika resultat av föreslagen eller förd politik. Han skiljer på fyra typer av utfall:

Paretoförbättringar (ingen förlorar och åtminstone någon får ökad välfärd);
omfördelning som ökar välfärden netto (i regel: några individer förlorar och en stor, allmän grupp av individer får ökad välfärd)**;
omfördelning som inte ökar välfärden netto (i regel: några eller många individer förlorar och små, specifika grupper av individer får ökad välfärd); och
undermåliga utfall (ingen får det bättre och åtminstone någon får lägre välfärd).

Skulle man inte kunna se beslut som innefattar 1 och 2 som ett tillvaratagande av allmänintresset? (Därmed inte sagt att all omfördelning från några till många är exempel på ett allmänintresse, bl.a. därför att sådana åtgärder i vissa fall kan tänkas missgynna de flesta medborgare på sikt, i ett mer dynamiskt perspektiv.) Beslut som innefattar 3 skulle på motsvarande sätt kunna ses som ett tillfredsställande av ett särintresse (men givetvis kan en liten grupp förespråka ett allmänintresse). Beslut som innefattar 4, slutligen, tillgodoser varken allmän- eller särintresse.

Om denna kategorisering godtas (och den förutsätter förstås ett accepterande av nytta eller lycka som giltigt och praktiskt användbart mått på välfärd), blir den intressanta frågan: Hur kan den politiska processen utformas, dels institutionellt och dels i termer av politisk praxis, så att andelen besluten som ligger i allmänintresset maximeras? Och kan du ge exempel på särintressen som framställer sig som ett allmänintresse?

________________________

*Se Pereira, P. T. (2000). ”From Schumpeterian Democracy to Constitutional Democracy”. Constitutional Political Economy, 11(1): 69–86.
**Jämför med Kaldor-Hicks-kriteriet.

Niclas Berggren 12:55 den 25 August 2009

Ett sigill

Blinky Palermo, Siegel (1970), 62,9 x 48,6 cm:

Niclas Berggren 7:55 den 25 August 2009

Gud eller staten?

Niklas Ekdal i DN idag:

Är Sverige världens mest välmående samhälle därför att vi är så föga religiösa? Eller är vi föga religiösa därför att vi lever i världens tryggaste samhälle? För mig är det uppenbart att den sistnämnda tolkningen ligger närmast sanningen.

James Buchanan i ”Afraid to Be Free: Dependency as Desideratum”:

For many, the state, as the collectivity, moved into the gap left by the demise of the church’s parental role. The individual who sought familylike protection, but who no longer sensed the presence of such protection in the church, or in God so embodied, found a substitute in the collectivity. The individual could feel that he or she “belonged” to the larger community and was necessarily dependent on that community. The death of God and the birth of the national state, and especially in its latter-day welfare state form, are the two sides of the coin of history in this respect.

Ja, det finns dilemman för en liberal ateist. Ska man föredra Skylla (en stor stat) eller Karybdis (livaktig religion)? Kan man tänka sig frånvaron av båda? Krävs då istället någon annan övergripande institution som ger individer trygghet och en känsla av sammanhang? Är tanken på autonoma utan en sådan institution orealistisk? Jag hoppas (delvis inspirerad av Nietzsche) inte det.

Niclas Berggren 18:14 den 24 August 2009

Himlen och ondskans problem

James Wood argumenterar med finess mot kristna som hävdar att lidande är ett acceptabelt pris för att vi ska ha fri vilja (vilket kristna påstår att vi har, trots svagt bibliskt stöd). I så fall, hur kan himlen förklaras — det perfekta stället, utan lidande?

But Heaven is also a problem for theodicists who take the freedom to choose between good and evil as paramount. For Heaven must be a place where either our freedom to sin has been abolished or we have been so transfigured that we no longer want to sin: in Heaven, our will miraculously coincides with God’s will. And here the free-will defense unravels, and is unravelled by the very idea of Heaven. If Heaven obviates the great human freedom to sin, why was it ever such a momentous ideal on earth, ”worth” all that pain and suffering?

Niclas Berggren 12:24 den 24 August 2009

En absurd mamma

Se även inlägget ”Är meningen med livet viktig?”.

Niclas Berggren 8:17 den 24 August 2009

Ska irrationella väljare styras?

I förra veckan deltog professor Gilles Saint-Paul i den konferens med Mont Pelerin Society som anordnades i Stockholm. Han presenterade uppsatsen ”The Welfare State and the Rise of Paternalism”, i vilken han kommer fram till detta:

This article has discussed how the welfare state favours increasingly paternalistic policies, as society’s conception of the individual moves away from that of unitary, rational people, and considers them instead as made of multiple selves plagued by behavioural issues. One mechanism is that individual responsibility loses legitimacy and efficiency in a post-utilitarian society, leading to a substitution of coercive prevention measure for incentive schemes.

Paternalism när det gäller ekonomiska val är en sak. På konferensen kom Saint-Paul in på paternalism när det gäller politiska val, en tanke jag fann högintressant. Idén är att om man förespråkar ”ekonomisk paternalism” därför att ekonomiska aktörer kan förväntas bete sig irrationellt, och om sådan paternalism införs av politiska beslutsfattare, då kan en majoritet av väljarna tänkas rösta mot politiker som förespråkar ekonomisk paternalism. De vill vara fria att fatta sina egna konsumtionsbeslut, måhända under den felaktiga utgångspunkten att de är synnerligen rationella beslutsfattare. Den fråga Saint-Paul ställde var: Är det inte följdriktigt att den som i en sådan situation förespråkar ekonomisk paternalism även förespråkar ”politisk paternalism”? Precis som konsumenter har irrationella drag, har väljare det. Varför inte styra politiska val, om nu ekonomiska val ska styras, givet irrationalitet i båda kontexterna?

När det gäller ekonomiska val skiljs numera ofta på hård och mjuk (ofta kallad libertariansk eller liberal) paternalism. Medan den förra är tvingande, är den senare sådan att den framhäver vissa val som lämpligare än andra, t.ex. genom att ett default-val gäller. När det gäller politiska val skulle motsvarigheterna vara expertdiktatur – dvs. den rationelle experten vet vilket val som ska göras och gör det åt väljarna – samt ”libertariansk diktatur”. Det senare innebär att den rationelle experten identifierar det parti som en rationell väljare skulle välja och gör det till default-val. Kanske registreras det optimala partiet för alla väljare, men man kan gå till vallokalen om man vill ändra det. Eller så kan man tänka sig, om man vill ha en ännu mjukare politisk paternalism, att det parti som den rationelle experten har identifierat som optimalt får lägga sina valsedlar längst fram i vallokalen, medan andra partiers valsedlar döljs lite grann (ungefär som en libertariansk-paternalistisk caféägare kan dölja de olämpliga, feta bakelserna bakom nyttiga morötter på sin cafédisk).

Om den ekonomiske paternalisten inte vill bli en politisk paternalist, vilka är hans skäl? Varför är det rätt att styra irrationella människor på ett område men inte på ett annat? Varför ska irrationella väljare kunna blockera åtgärder som hjälper irrationella konsumenter att förbättra sitt beslutsfattande? Det kanske finns skäl att förespråka ekonomisk paternalism utan att förespråka politisk paternalism, men i så fall bör dessa skäl preciseras.

Se även Daniel Waldenströms kommentar samt de tidigare inläggen ”Den nya paternalismen problematiserad”, ”Är de som vill styra och ställa verkligen att lita på?” , ”Paternalism eller marknad?”, ”Det paternalistiska felslutet”, ”Kan libertariansk paternalism öka friheten?” och ”Paternalism kan minska välfärden”. Gilles Saint-Paul utkommer snart med boken The Post-Utilitarian Society (Princeton University Press), där han utvecklar sin analys. Media: SvD.

Niclas Berggren 19:29 den 23 August 2009

Motion på arbetstid

Nationalekonomen Marc von der Ruhr beskrivs så här:

He enjoys breaking up his workdays with brief workouts that include running regressions and jumping to conclusions.

Niclas Berggren 12:47 den 23 August 2009

Tron på tidigare liv

Det finns, enligt uppgift, personer som har fått för sig att de har levt tidigare liv. En ny studie, ”False Memory Propensity in People Reporting Recovered Memories of Past Lives”, publicerad i Journal of Abnormal Psychology, visar att sådana personer rent allmänt är mindre pålitliga när det gäller att minnas saker korrekt:

Relative to control participants, those reporting memories of past lives exhibited significantly higher false recall and recognition rates in the DRM paradigm, and they scored higher on measures of magical ideation and absorption as well.

Jag är inte förvånad.

Niclas Berggren 8:47 den 23 August 2009

Mot vit vägg

Caleb Halstead står och ser behaglig ut:

Niclas Berggren 19:25 den 22 August 2009

Det oundvikliga och det ideala

Enligt George Stigler* hade Frank Knight denna uppfattning:

[A]nything that is inevitable is ideal.

Vad ska man säga om det? Är tycks här implicera bör, ett naturalistiskt felslut, men å andra sidan: Det går ju, per antagande, inte att få något bättre än det man får, så hur kan man som rationell person ha något annat ideal? Blir man inte då en drömmare?

*Stigler, George J. (1982). ”The Economist as Preacher.” I The Economist as Preacher, and Other Essays. Chicago: University of Chicago Press: 4.

Niclas Berggren 12:28 den 22 August 2009

Vackra imiteras

Är du vacker? Tänk då på att du utgör en (ofta omedveten) förebild för andra. Detta visas i studien ”The Influence of Facial Attractiveness on Imitation”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology:

The fact that individuals like attractive people combined with the finding that individuals imitate the ones they like, suggests that they may be more prone to imitate attractive people. The present research extends previous work on attractiveness and imitation by examining this hypothesis. Using a novel coloring procedure, we show that attractive females are imitated more than unattractive females (Experiment 1) and that attractive males are imitated more than unattractive males (Experiment 2). Importantly, this imitation occurs without any direct or anticipated contact with the target individual and without awareness of the influence of attractiveness on imitation behavior.

Det vore intressant att se hur detta inflytande ser ut på olika områden. Är vackra människors konsumtion vägledande för andra? Gissningsvis förklarar det varför många reklammodeller ser mycket bra ut. Hur ser inflytandet ut när det gäller sociala normer och lagar? Om vackra människor börja bryta mot dessa, gör det det mer sannolikt att andra bryter mot dem (jämfört med om fula människor börjar med brytandet)? Är vackra människor därigenom ett slags sociala entreprenörer, som orsakar förändrade beteendemönster i högre grad än andra?

Niclas Berggren 8:49 den 22 August 2009

Demokratiskt kapital och ekonomisk utveckling

I ”Democratic Capital: The Nexus of Political and Economic Change”, publicerad i American Journal of Economics: Macroeconomics, presenterar Torsten Persson och Guido Tabellini det intressanta begreppet demokratiskt kapital. Det är tänkt att fånga stödet för demokratin i ett land som en funktion av hur länge demokrati har funnits och om demokratin har avbrutits eller ej (avbrott leder till kapitaldepreciering). Som en utgångspunkt presenterar de detta diagram över sambandet mellan demokratins längd i ett land och dess välstånd:

Som de uttrycker det:

While all levels of democratic experience are consistent with achieving very high income, no really poor country has a long history of democracy. Long democratic experience appears to be a sufficient, but not a necessary condition for high income.

De utvecklar sedan en teori för och testar hur det här förhållandet kan förklaras. Resultat:

Having long-time democratic experience favors economic development through physical capital accumulation, which helps further consolidate democracy. This, in turn, leads to the accumulation of more democratic capital, with additional positive effects on income and democratic stability. … Our results also point to three asymmetries across political regimes. First, higher income makes democracies more stable, but does not make dictators more precarious. Second, while the probability of switching from democracy to autocracy hurts growth, the probability of remaining under autocracy has no effect on growth, or—if anything—a positive effect. Third, the positive influence of democratic capital on growth is due to democracies, not to autocracies.

Att sätta fokus, inte på demokrati per se utan på hur stabil och förankrad demokratin är, i en studie av samspelet mellan politik och ekonomi, är innovativt. Bland resultaten fann jag det särskilt intressant att diktaturer inte undermineras av högre inkomst och att sannolikheten att en stat förblir en diktatur inte påverkar tillväxten negativt.

Niclas Berggren 18:25 den 21 August 2009

Överkvalificerade svenskar

Bryan Caplan deltog i den konferens med Mont Pelerin Society som jag var med och organiserade denna vecka i Stockholm. Han observerade under sitt besök att svensk arbetskraft är mycket kvalificerad. Intressant, för jag har tidigare observerat att amerikansk arbetskraft kan vara mycket okvalificerad (vilket höll på att ge mig ett nervöst sammanbrott). Förklaringen torde vara att lågkvalificerade personer i USA i högre grad har jobb än i Sverige, där de istället är arbetslösa pga. höga ingångslöner.

Jag håller med Bryan om att den amerikanska modellen på det hela taget är att föredra:

Using high-skilled workers to sell train tickets when low-skilled workers are almost as good violates the principle of comparative advantage. And it’s hardly kind to create a system where workers feel unchallenged, and non-workers feel useless.

Så bör vi inte acceptera lägre löner för okvalificerad arbetskraft i Sverige? För effektivitetens och lyckans skull?

Niclas Berggren 12:22 den 21 August 2009

Carl Bildt som tonåring

Vissa förändras inte särskilt mycket under livets gång:

Niclas Berggren 7:35 den 21 August 2009

Är unga rökare med psykiska problem rationella?

Teorin om rationellt beroende (som jag har nämnt här och här) säger att även konsumtion av beroende-
framkallande varor präglas av rationella bedömningar; och en hel del empiri ger teorin sitt stöd. En ny studie, ”Do Adolescents with Emotional or Behavioral Problems Respond to Cigarette Prices?”*, finner att även ungdomar med beteendeproblem och psykiska problem reagerar på predikterat sätt:

cigarett

[W]e estimate the price elasticity of cigarette demand for adolescents who have behavioral or emotional problems. The results indicate that these adolescents are at least as responsive to cigarette prices as adolescents with no emotional or behavioral problems.

Homo economicus är, trots rykten därom, inte död.

*Tekin, Erdal, Mocan, Naci och Liang, Lan (2009). ”Do Adolescents with Emotional or Behavioral Problems Respond to Cigarette Prices?” Southern Economic Journal, 76(1): 67–85.

Niclas Berggren 19:17 den 20 August 2009

Är det bra att gråta?

Män som gråter är inte så vanliga, även om de förekommer, särskilt inom sport. Men gör det så mycket om man håller tillbaka tårarna? Inte nödvändigtvis. En ny analys, ”Is Crying Beneficial?”, publicerad i Current Directions in Psychological Science, antyder att effekten av att gråta inte alltid är positiv:

Consistent with previous field studies, the majority of participants reported mood benefits after crying. However, respondents showed significant variation in their reporting of mood benefits, with a third reporting no mood improvement and a tenth even reporting feeling worse after crying.

Importantly, variation in social-environmental factors tracked the mood benefits of crying: Criers who received social support during their crying episode were more likely to report mood benefits than were criers who did not report receiving social support. Likewise, mood benefits were more likely when the precipitating events of a crying episode had been resolved than they were when events were unresolved. Finally, criers who reported experiencing negative social emotions like shame and embarrassment were less likely to report mood benefits. These findings demonstrate that crying may have diverse psychological consequences and that variation in the social context surrounding crying episodes helps to explain this heterogeneity.

En intressant fråga tycker jag är vad som förklarar människors olika gråtbenägenhet. Finns det t.ex. variation i biologiska bestämningsfaktorer – mellan och inom könen? Vilken roll spelar uppfostran och kulturella könsroller? Kan man tänka sig att för en given gråtbenägenhet har människor olika förmåga att hålla tillbaka tårar? För egen del gråter jag mycket sällan (även om jag i genomsnitt någon gång per vecka får tårar i ögonen). Jag tror att denna relativt begränsade tårproduktion beror på att jag inte har någon tendens att vilja gråta, snarare än att jag bekämpar tårarna med min vilja. I vilket fall förefaller det inte utgöra någon garanterad väg till lycka att gråta mer.

Se även inlägget ”Tårar i ögonen av bok eller film”.

Niclas Berggren 12:33 den 20 August 2009

En titt bakifrån

Philip Guston, Back View (1977), 175,3 x 238,8 cm:

Niclas Berggren 10:14 den 20 August 2009

Hädelselag i Sverige?

En ny lag mot religionskritik har införts på Irland. Nu visar det sig att den ledande kristne aktivisten och kristdemokratiske politikern Tuve Skånberg står fast vid sin tidigare hållning, att en hädelselag bör införas i Sverige. Riktigt lika långt som Irland vill han dock inte gå. Han inspireras istället av vårt västra grannland:

Den norska blasfemiparagrafen stipulerar att den som “på ett kränkande och sårande sätt visar ringaktning för någon trosbekännelse” kan dömas till upp till sex månaders fängelse.

Vad skulle straffas med upp till sex månaders fängelse, anser Tuve? T.ex. detta:

Därför bör det inte vara tillåtet med organiserade försök att mota tillbaka en specifik religion, exempelvis genom att samla in namnunderskrifter mot ett moskébygge i en stadsdel.

Hotet mot friheten kommer inte alltid från vänster, det är ett som är säkert.

Se även kritik mot den irländska lagen av Christian Bjørnskov och Eugene Volokh samt John Stuarts Mills argumentation för yttrandefrihet i On Liberty, kapitel II. Media: Dagen, SvD.

Niclas Berggren 7:27 den 20 August 2009

Direktdemokrati och statens storlek

Folkomröstningar används sällan i Sverige, de förekommer bara på nationell nivå och de är rådgivande. Andra länder har gett en starkare ställning åt direktdemokratiska inslag i det politiska systemet, både i form av folkomröstningar och folkinitiativ. Vad har det för ekonomiska effekter? En ny studie av Lorenz Blume, Jens Müller och Stefan Voigt, ”The Economic Effects of Direct Democracy – A First Global Assessment”, publicerad i Public Choice, finner följande:

We find that total spending as well as spending on welfare is lower in countries with mandatory referendums, consistent with the previous literature. But we also find that countries with national initiatives appear to spend more and be more corrupt. Finally, budget deficits, government effectiveness, productivity and “happiness” appear unrelated to direct democracy.

Själv är jag öppen för en starkare ställning för folkomröstningar men är skeptisk till folkinitiativ, inte bara pga. nyss angivna resultat utan också pga. risken att majoriteter använder dem för att förtrycka minoriteter.

Se även ”Middag med professor Voigt”, ”Åklagarnas oberoende och korruption” och ”Konstitutioner styr mer än opinioner” samt Grundlagsutredningens förslag om större möjlighet till kommunala folkomröstningar.

Niclas Berggren 18:26 den 19 August 2009

Vad händer vid politiska mord?

Politiska mord väcker i regel fasa. Men spelar de någon större roll för den politiska utvecklingen? En ny studie, ”Hit or Miss? The Effect of Assassinations on Institutions and War”, publicerad i American Economic Journal: Macroeconomics, använder sig av en innovativ metod för att klargöra kausalitet och finner följande:

We find that assassinations of autocrats produce substantial changes in the country’s institutions, while assassinations of democrats do not. In particular, transitions to democracy… are 13 percentage points more likely following the assassination of an autocrat than following a failed attempt on an autocrat. Similarly, using data on leadership transitions …, we find the probability that subsequent leadership transitions occur through institutional means is 19 percentage points higher following the assassination of an autocrat than following the failed assassination of an autocrat.

Tror man sig kunna ändra ett demokratiskt system genom att mörda politiska ledare tycks man alltså ha felaktiga förväntningar. Däremot kan mord på diktatorer leda till förändringar i det politiska systemet. Här infinner sig detta etiska dilemma: om man kan döda en person för att rädda många andra, är det då etiskt acceptabelt att göra det? Om någon hade dödat Hitler 1939, hade du ansett det vara omoraliskt? Om man ger sig in på dylika funderingar blir frågan vilka effekter av ett mord som krävs för att ett mord ska kunna motiveras. Krävs att andra människoliv därigenom med stor säkerhet räddas, eller ”bara” att tillvaron förbättras för många, t.ex. genom införande av demokrati?

Se även ett tidigare inlägg om vad som bestämmer förekomsten av politiska mord.

Niclas Berggren 11:24 den 19 August 2009

Lämna människor i fred

W. H. Auden, i förordet till A Choice of de la Marse’s Verse:

To be well-bred means to have respect for the solitude of others, whether they be mere acquaintances or, and this is much more difficult, persons we love.

Niclas Berggren 8:23 den 19 August 2009

Lördagsöppet på Systembolaget

Vad hände när Systembolaget öppnade på lördagar, först i sex län 2000 och sedan i hela landet 2001? En studie, ”Saturday Opening of Alcohol Retail Shops in Sweden: An Experiment in Two Phases”, publicerad i Addiction, rapporterar:

The analysis uncovered a statistically significant increase in alcohol sales of 3.7% during phase I, and about the same increase during phase II (3.6%). There were no significant changes in any of the assault indicators, neither during phase I nor during phase II. There was a statistically significant increase in drunk driving (12%) during phase I, but no change during phase II. The analyses suggested that the increase during phase I was mainly due to a change in the surveillance strategy of the police.

Jag noterar med intresse och gillande att det inte finns någon stark politisk kraft för att återinföra lördagsstängt.

Niclas Berggren 21:35 den 18 August 2009

Fråga till vegetarianer

Jag diskuterade vegetarianism med min gode vän, doktoranden i filosofi Ralf Bader idag, medan vi tuggade i oss varsin grillad kycklingdel. Han formulerade en fråga som jag undrar hur vegetarianer och veganer besvarar. Den lyder:

Antag att ett djur dödas i en olycka. Är det då moraliskt fel att tillaga dess kött och äta det?

Jag har nämnt Ralf tidigare, i inläggen ”Kant och alkohol” och ”Mot nationalism”.

Niclas Berggren 18:30 den 18 August 2009

Naturell och utklädd

Dimitri Vankerkoven ser bra ut som han är — och t.o.m. i en något udda outfit:

Niclas Berggren 11:44 den 18 August 2009

Svart som synden

Tänk på hur du klär dig: färger tenderar att associeras till moral och omoral. Det visar studien ”The Color of Sin: White and Black Are Perceptual Symbols of Moral Purity and Pollution”, publicerad i Psychological Science (preliminär gratisversion här):

svartklädd

There exists a moral purity metaphor which likens moral goodness to physical cleanliness … In three studies, we explored an unstudied, and underappreciated, aspect of this metaphor—its grounding in the colors black and white. We documented a moral Stroop effect indicating that people make such immorality-blackness associations quickly and relatively automatically. … Finally, indicative of a direct link between immorality-blackness associations and purity concerns, individuals who showed the moral Stroop effect considered cleaning (especially self-cleaning) products to be highly desirable.

Så vad försöker personer som klär sig helt i svart säga?

Tips: The Economist

Niclas Berggren 8:17 den 18 August 2009

Kan en cykelhjälm vara estetiskt tilltalande?

Ja. Vad sägs om modellen Tokyo?

Nu kan du skydda de små grå cellerna utan att se oestetisk ut.

Tips: Anna Ekström

Niclas Berggren 17:11 den 17 August 2009

För- och nackdelar med nämndemän

Mårten Schultz argumenterar för att ta bort nämndemännen:

Men förtroendeproblemet med nämndemännen kanske inte står att finna i att de har fel ålder, hudfärg eller klädsel – utan att allmänheten inte vill ha sin granne i domstolen över huvud taget. Allmänheten vill ha juridiskt kompetenta domare att lösa juridiska saker.

Stefan Voigt påpekar å andra sidan i ”The Effects of Lay Participation in Courts – A Cross-Country Analysis”, publicerad i European Journal of Political Economy, att det även har framförts argument för nämndemän (och motsvarande). Han formulerar, utifrån existerande litteratur, sex hypotester om hur nämndemän (och motsvarande) kan tänkas förbättra det juridiska beslutsfattandet och fyra hypoteser om hur de kan tänkas förbättra det politiska systemets funktionssätt mer allmänt:

”In countries with lay participation in judicial decision-making, mistakes in judicial fact-finding will occur less frequently than in countries without lay participation.”
”Countries with lay participation in judicial decision-making enjoy factually more independent judiciaries than countries without lay participation, c.p.”
”Countries that use lay persons in judicial decision-making are expected to experience higher levels of judicial accountability than countries that do not, c.p.”
”In countries with lay participation in judicial decision-making, the judiciary should, c.p., be less corrupt than in countries without lay participation.”
”[L]ay participation should lead to higher levels in the rule of law.”
”The quality of justice perceived by citizens is higher with lay participation than without, c.p.”
”In countries that use trial by jury, the population will be more knowledgeable concerning its legal order than in countries that do not use trial by jury.”
”Countries that use trial by jury should experience a higher general quality of governance.”
”In countries with trial by jury, fear of the judiciary is substantially lower than in countries without trial by jury.”
”Trial by jury induces a discourse concerning right and wrong onto society which, in turn, does not only improve the knowledge concerning the legal system but also increases the legitimacy of the entire political system.”

Voigt undersöker sedan i en tvärsnittsstudie sambandet mellan användande av nämndemän (och motsvarande) och några av de utfallsvariabler som identifieras i hypoteserna. Data har han själv samlat in via en enkät som han har skickat till justitiedepartementen i ett 80-tal länder. Effekterna förefaller små:

[L]ay participation has some positive effects on the judicial system (in terms of higher levels of de facto judicial independence and lower levels of corruption within the judiciary) but the effects on general governance indicators as well as on economic variables appear very uncertain.

Dessa modesta effekter får vägas mot bristen på juridisk kompetens hos nämndemän (och motsvarande). Jag lutar, tentativt, åt samma slutsats som Mårten Schultz.

Niclas Berggren 12:11 den 17 August 2009

Låt de rika betala mer

Finns det inte förslag på att låta lyxbilar betala högre vägtullar än mer modesta fordon? I vilket fall föreslog nationalekonomins fader Adam Smith, i Wealth of Nations (2.V.III.I.256), att vägar skulle finansieras genom vägtullar beroende på vagnarnas vikt men att lyxvagnar skulle betala mer per viktenhet:

PD*26651541

When the toll upon carriages of luxury, upon coaches, post-chaises, &c. is made somewhat higher in proportion to their weight, than upon carriages of necessary use, such as carts, waggons, &c. the indolence and vanity of the rich is made to contribute in a very easy manner to the relief of the poor, by rendering cheaper the transportation of heavy goods to all the different parts of the country.

Tänka sig.

Niclas Berggren 8:10 den 17 August 2009

Hur länge lever en halshuggen?

Jag funderade ibland som barn på om en halshuggen person var vid medvetande efter avhuggningen. Jodå, ett litet tag, verkar det som, enligt en beskrivning av en doktor som ropade till ett huvud som just hade huggts av:

The whole thing had lasted twenty-five to thirty seconds.

Jag undrar vad man tänker under dessa sekunder.

Tips: Mind Hacks.

Niclas Berggren 18:09 den 16 August 2009

Paradiset på jorden

Professorn i biologi vid University of Chicago Jerry Coyne om behovet av religion:

Entire countries like Sweden and Denmark are atheistic and yet moral — indeed, more moral than the religion-ridden U.S. Doesn’t that tell us that we don’t need religion?

Niclas Berggren 12:08 den 16 August 2009

Socioekonomiska självmord

Den här ansatsen för att studera självmord tycker jag om:

[W]e would like to emphasize the importance of studying suicide by employing a “rational” approach that complements the medical perspective on suicide, which assumes suicide to be the result of “irrational” behavior arising from mental illnesses such as depression and other psychiatric disorders.

Den formulerades först av Hamermesh och Soss i ”An Economic Theory of Suicide” och är utgångspunkt i översiktsstudien ”Socio-Economic Studies of Suicide: A Survey”. Grundtanken är att självmord begås när den diskonterade strömmen av nytta under återstoden av livet bedöms understiga en kritisk (kanske negativ) nivå. Denna teoretiska utgångspunkt implicerar att socioekonomiska variabler påverkar självmordsfrekvensen. Om det inte bara är psykiska problem som får folk att ta livet av sig, blir forskningsfrågan vilka andra faktorer som spelar roll.

Litteraturen har tittat på många variabler, och de empiriska resultaten är högst blandade. De mer tydliga resultaten: högre inkomst, högre befolkningstäthet och högre religiositet ser ut att minska självmordsfrekvensen, medan högre inkomstojämlikhet, högre arbetslöshet, högre kvinnlig förvärvsfrekvens, högre skilsmässofrekvens och högre latitud/longitud ser ut att öka den. Dock ska tilläggas att kausaliteten i många fall är oklar, bl.a. därför att nästan alla studier använder sig av aggregerade, och inte individuella, data, och att det kan finnas bakomliggande förklaringar till både ovan nämnda variabler och självmordsfrekvensen som studierna inte fångar.

Se även inläggen ”Rationell syn på självmord”, ”Den irrationella döden”, ”Eldvapen och självmord”, ”Homosexualitet och självmord”, ”Självmordsbeteende gör livet ännu svårare” och ”Litium i dricksvattnet”.

Niclas Berggren 8:07 den 16 August 2009

Oxytocinets begränsningar

Jag har hyllat oxytocin för dess förmåga att skapa tillit. Nu kommer dock en varning. En ny studie, ”Intranasal Administration of Oxytocin Increases Envy and Schadenfreude (Gloating)”, publicerad i Biological Psychiatry, rapporterar om ett experiment där personer fick spela ett slumpmässigt spel där de vann mindre, mer eller lika mycket pengar som en (påhittad) motståndare:

In comparison with the placebo, oxytocin increased the envy ratings during unequal monetary gain conditions involving relative loss (when the participant gained less money than another player). Oxytocin also increased the ratings of gloating during relative gain conditions (when the participant gained more money than the other player). By contrast, oxytocin had no effect on the emotional ratings following equal monetary gains nor did it affect general mood ratings.

Är det något jag inte önskar mig själva eller andra är det ett mer volatilt känsloliv med mer avund och skadeglädje. Vi ska nog ta det lite lugnt med oxytocin-nässprejen tills vidare. (Särskilt eftersom tillit har sina negativa sidor.)

Niclas Berggren 18:07 den 15 August 2009

Kunskapsproblemet

W. H. Auden om sanning:

Man … can never know the whole truth, because as the subject who knows, he has to remain outside the truth, and the truth is therefore incomplete.*

Han låter precis som F. A. Hayek i ”The Use of Knowledge in Society” och The Sensory Order! Poeten möter nationalekonomen.

*Ur Davenport-Hines, Richard (1995). Auden. London: Random House: 114.

Niclas Berggren 12:05 den 15 August 2009

Varför ge till välgörande ändamål?

Man kan tänkas vilja ge till välgörande ändamål för att man bryr sig om ändamålen i fråga eller därför att man känner social press att ge. I studien ”Testing for Altruism and Social Pressure in Charitable Giving”, av Stefano DellaVigna, John List och Ulrike Malmendier, undersöks vilket motiv som dominerar:

To distinguish the two types of motivation, we design a door-to-door fund-raising drive in which we vary the ability of households to seek or avoid a solicitor. Some households are informed about the exact time of solicitation with a flyer on the door-knob; thus, they can seek the fund-raiser if giving is welfare-enhancing, and avoid it if giving is welfare-decreasing. We find that the flyer reduces the share of households opening the door by 10 to 25 percent, suggesting that the average household seeks to avoid fund-raisers. Moreover, if the flyer allows checking a box for ‘Do Not Disturb’, giving is 30 percent lower. The latter decrease is concentrated among donations smaller than $10. These findings suggest that social pressure is an important determinant of door-to-door giving. … The estimates suggest that most of the door-to-door giving is due to social pressure, as opposed to altruism.

Man förstår nu varför olika organisationer anställer folk som stör en på gatan.

Nå, skulle det vara bättre om det social trycket inte existerade? Å ena sidan skulle därigenom många människor kunna använda resurser till annat, som ger dem större nytta; å andra sidan skulle därigenom många verksamheter som arbetar med behjärtansvärda aktiviteter få mindre resurser, vilket kan ge många potentiella mottagare lägre nytta. Vidare: Är det sociala trycket svagare i ett land med stor välfärdsstat, där många kanske känner att de redan ”ger” till välgörande ändamål via skattsedeln? Om trycket är högre i länder med liten välfärdsstat, innebär det att frivillig och obligatorisk finansiering av välfärd är substitut? Slutligen: Om du, oavsett motiv, skulle ge till ett välgörande ändamål, till vilken organisation skulle du då ge?

Se även inläggen ”Ska vi rädda liv? Kan vi?” och ”Bör avdragsrätt för gåvor införas?”.

Niclas Berggren 7:59 den 15 August 2009

Minnet hänger kvar

Salvador Dalí, The Persistence of Memory (1931), 24,1 x 33,0 cm:

Niclas Berggren 18:39 den 14 August 2009

Musikalisk presidentfamilj

President Nicolas Sarkozy har inte bara en son i musikbranschen utan även en hustru:

Charmigt!

Niclas Berggren 11:51 den 14 August 2009

Döden som social konstruktion

Alla dör vi förr eller senare – men vad menas egentligen med att dö? Sedan 1987 anses i Sverige en människa vara död ”när samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort i hjärnans alla delar, dvs. total hjärninfarkt.” För drygt 20 år sedan beslöt alltså Sveriges riksdag att ändra dödsbegrepp, vilket antyder att döden är en social konstruktion. Människor bestämmer när människor ska anses döda. Därför kan man också ifrågasätta dagens dödsbegrepp (även om få gör det). I en mycket läsvärd essä, ”What and When Is Death” av Alan Rubinstein, diskuteras dessa frågor.

Anledningen till att det är intressant att bestämma sig för en viss definition är konsekvenserna. Som Peter Singer klargör i ”Is the Sanctity of Life Ethic Terminally Ill?” lanserades hjärndödsbegreppet främst för att möjliggöra organtagande. Men krävs ett hjärndödsbegrepp för det? Beakta tre möjliga synsätt (med antagande om tidigare samtycke till organtagande efter dödens inträde):

Döden inträder när hjärtat slutar slå och andningen upphör, och först då får man ta organ för transplantation. I och för sig är de i allmänhet så skadade då att de inte går att använda, men det spelar ingen roll: man får inte ta organ ur levande kroppar med hjärtslag och andning, även om hjärnan inte fungerar.
Döden inträder vid total hjärninfarkt. Då får man ta organ för transplantation, varefter respirator kan stängas av och andningen upphöra etc.
Döden inträder när hjärtat slutar slå och andningen upphör, men man får använda organ för transplantation dessförinnan, om total hjärninfarkt råder.

Singer menar att det är oärligt att via en omdefinition (synsätt 2) försöka gå runt den etiska frågan om att ta organ ur levande kroppar. Han anser dock, till skillnad från kristna och andra livskvantitetsmaximerare, att det är acceptabelt att ta organ ur levande kroppar med total hjärninfarkt, för att sedan tillämpa passiv dödshjälp (synsätt 3). Som han uttrycker det är dessa människor levande, men deras liv är inte värda att leva.*

Rubinstein å sin sida försvarar hjärndödsbegreppet på följande vis:

I would contend that it is precisely the fact that the body is shut off from the world, that the need-driven commerce between organism and world is simply no longer there. The body with total brain failure is disengaged from the world in a significantly more profound way than is true of any other human injury. Colloquially speaking, the body is “closed for business”; it is no longer engaging in the most fundamental work of living things, and observers recognize the profundity of this fact even if they don’t articulate it in just this way.

There are two distinct facets of the body’s disengagement with the world after total brain failure. One is the utter lack of consciousness. … The second facet of the body’s disengagement is the complete loss of drive to breathe.

Jag har ingen stark uppfattning i den terminologiska frågan, förutom att jag till fullo stöder tagandet av organ för transplantation ur personers med total hjärtinfarkt kroppar. Singer har en poäng i att det inte behöver vara fel att låta levande personer dö under vissa omständigheter – och man skulle kunna anföra Rubinsteins resonemang som grund för att se total hjärninfarkt som en sådan omständighet. Å andra sidan kan jag se fördelar med att använda hjärndödsbegreppet, då det trots allt verkar få fler att acceptera organtagande. Om det ändå inte går att definiera döden objektivt, varför inte välja den definition som ger bäst sociala konsekvenser?

________________________

*Notera likheten med Singers argument för abort: han menar att abort innebär dödande av ett oskyldigt liv men att sådant dödande ibland är acceptabelt.

Niclas Berggren 7:52 den 14 August 2009

Kan homosexuella bli strejta?

I en översikt av forskningen om effekterna av försök att ändra sexuell läggning (sexual orientation change efforts, SOCE) kommer American Psychological Association fram till följande:

(a) an enduring change to an individual’s sexual orientation as a result of SOCE is unlikely, and some participants were harmed by the interventions; (b) sexual orientation identity, not sexual orientation, appears to change via psychotherapy, support groups, or life events; and (c) clients benefit from approaches that emphasize acceptance, support, and recognition of important values and concerns.

Och jag som trodde att det fanns terapi som fungerade för att göra homos strejta! Nu blir jag besviken.

Se även inlägget ”Bota homosexualitet?”.

Niclas Berggren 15:37 den 13 August 2009

Tennismage

Betydligt trevligare än tennisarm. Här uppvisad av Andy Roddick i Montréal igår:

Niclas Berggren 9:37 den 13 August 2009

Vad är gelotofobi?

De flesta förknippar skratt med positiva upplevelser. Men det finns gelotofober, som tvärtom upplever skratt som en mycket obehaglig företeelse:

Gelotophobia may be considered as a specific variant of shame-bound anxiety. It is defined as the pathological fear of being an object of laughter. This fear can be traced back to early childhood experiences of intense and repeated exposure to ”put-down,” mockery and ridicule in the course of socialization. Gelotophobes constantly fear being screened by others for evidence of ridiculousness. Thus, they carefully avoid situations in which they feel exposed to others. Gelotophobia at its extreme, therefore, involves a pronounced paranoid tendency, a marked sensitivity to offense, and a resulting social withdrawal.

Det finns tecken på en relation mellan mobbing och gelotofobi samt mellan tre känslor och gelotofobi:

Gelotophobia is notably related to the interplay of three emotions: fear, shame and the low disposition to happiness.

Gelotofober har ett problematiskt förhållande till humor:

Results showed that gelotophobes are less cheerful and characterize their humor style as inept, socially cold, and mean-spirited. They report less frequent use of humor as a means for coping and indulge less often in self-enhancing and social humor.

Det finns dock ingen relation till IQ; däremot till upplevd IQ:

Taken together the studies show that gelotophobia is not related to intelligence but that gelotophobes tend to have lower self-estimations of their own abilities and underestimate their true ability (i.e., psychometrically measured) by 6 IQ-points.

Själv är jag inte gelotofob – utom möjligen när jag i offentlig miljö befinner mig nära gäng av tonårsflickor som viskar och skrattar sinsemellan. Jag inbillar mig alltid då att det är mig de skrattar åt.

Niclas Berggren 6:26 den 13 August 2009

De lege lata, de lege ferenda

Återigen blossar debatten om barnläkaren och det avlidna spädbarnet upp. Det tycks mig som om två saker inte riktigt hålls isär:

Har läkaren agerat i enlighet med lagen? (En faktafråga.)
Hur bör lagen se ut? (En normativ fråga.)

Den första frågan är jag och få andra, förutom de i fallet direkt inblandade, inte kompetenta att bedöma. Rättsprocessen får ha sin gång. Men den andra frågan har jag synpunkter på, och den allmänna debatten skulle enligt min uppfattning vinna på om fler lade fram sina argument i den istället för i den första.

Vad tycker jag då? Jag har sympati för Groningen-protokollet och anser att våra lagstiftare bör inspireras av det. Överdoser behöver inte vara fel.

Media: Dagen1, Dagen2, SvD, DN. Bloggkommentarer: Mårten Schultz och Jakob Heidbrink.

Niclas Berggren 19:06 den 12 August 2009

Recept för lycka

Epikuros anför fyra ”läkemedel”, tetrapharmakos, för ett lyckligt liv:

Don’t fear god,
Don’t worry about death;
What is good is easy to get, and
What is terrible is easy to endure.

Niclas Berggren 11:57 den 12 August 2009

Kyrkan som företag

Ett av de mer spännande forskningsfälten inom nationalekonomin är religion. I senaste numret av Journal of Economic Literature recenseras en ny bok, The Marketplace of Christianity (MIT Press), av Robert Ekelund, Robert Hébert och Robert Tollison (EHT). Katolska kyrkan analyseras som ett monopolföretag. Som recensenten, Barry Chiswick, formulerar det:

Huvudkontoret

The medieval Roman Catholic Church is viewed by EHT as a contemporary corporation, with a CEO (the Pope), with upstream directors of various functions (the curia and cardinals), with geographically dispersed downstream divisions (local bishops, parish priests, and monks) that collect revenues from selling services (p. 94–95). The main church product was spiritual redemption, and the Roman Catholic Church offered this through a continuous price system. … The entry of competitors seeking to weaken the Roman Catholic monopoly was thwarted by manipulation of doctrine and by penalties, ranging from the mild to excommunication and death.

Men så kom protestantismen och utmanade monopolpriserna:

EHT contend that by raising the price it charged for monopoly services the Catholic Church encouraged individuals to seek a cheaper religion, and for the civil authorities that relied on the Church for legal services to find a cheaper (local or country-specific monopoly) supplier. … Those whose demand for religion was most sensitive to the Roman Catholic Church’s monopoly pricing were the first to break away.

Världen, även dess ”icke-materiella” inslag, förstås bättre med ekonomiska glasögon.

Niclas Berggren 8:12 den 12 August 2009

Mina svar på era frågor

Jag uppmuntrade för ett tag sedan läsare av denna blogg att inkomma med frågor till mig. Stort tack för era frågor! Här kommer några av dem och mina (korta) svar:

Hur orkar du blogga så mycket?
Jag har inga problem att finna energi för bloggandet – det har blivit mitt kanske största fritidsintresse, och jag ägnar några timmar per kväll och en ganska stor del av helgerna åt att förbereda blogginlägg. En del av de förberedelserna handlar förstås om att läsa böcker, uppsatser, nyheter och andra bloggar, vilket jag delvis gör i mitt arbete, men även privat. Energin kommer nog ifrån min förhoppning att jag genom bloggen kan påverka andra att tänka mer likt mig – eller åtminstone att fortsätta tänka annorlunda än mig men med en klarare bild av varför.

Påverkar bloggandet ditt yrkesliv?
Ja, och så gott som uteslutande positivt. Dels läser jag lite fler uppsatser nu än jag gjorde tidigare, vilket en aktiv forskare behöver göra, och dels blir bloggen lite av ett sökbart bibliotek, som jag kan återvända till för att hitta bra referenser. Dessutom lär jag mig ofta saker av duktiga kommentatorer.

Vilka andra bloggar rekommendarar du?
Se min ”blogroll” för lite tips. Själv följer jag dessa och en del andra via Google Reader, så att jag inte missar något nytt inlägg. Skulle jag välja mina tre svenska favoritbloggar skulle det nog bli Andreas Bergh, Inslag och Jakob Heidbrink. Dito amerikanska skulle bli Andrew Sullivan, EconLog och Marginal Revolution. Men det finns som sagt många andra bra bloggar som jag också följer och rekommenderar.

Har du blivit igenkänd på gatan eller på annat sätt blivit uppmärksammad pga bloggen?
Nej, åtminstone har ingen på gatan kommit fram till mig och talat med mig om mitt bloggande. Och jag har inte heller blivit uppmärksammad pga. bloggen, förutom att en del på nätet länkar till mig då och då. När det gäller personlig uppmärksamhet eftersträvar jag att inte få sådan, så att inte approcheras på gatan är helt i linje med mina preferenser. Att inläggens sakinnehåll däremot läses av många eftersträvar jag.

Varför har du en så negativ syn på kärlek, som ju är det finaste som finns?
Nja, först och främst är jag bara negativ, för egen del, till romantisk kärlek, men det finns andra sorters kärlek som jag tycker om. Huvudskälet till att jag inte vurmar för romantisk kärlek, som annars präglar vår kultur, är att jag ser tanken på att en person ska kunna tillfredsställa alla ens behov som naiv. Vidare har jag en mycket stark preferens för autonomi, att vara fri att göra det jag vill, vilket ofta är svårt i en romantisk relation. Men jag har ingen synpunkt på om andra ingår i romantiska relationer, efter eget övervägande. Möjligen tror jag att fler kunde trivas med singellivet som ideal; man behöver inte leva som alla andra om man innerst inne inte vill.

Har du upplevt några negativa sidor efter det att du började blogga?
Nej, det kan jag inte säga. Bloggandet tar mycket tid, men å andra sidan tycker jag att det är roligare än de alternativ jag kan tänka mig under den tiden. Jag har t.ex. fått väldigt få obehagliga kommentarer på blogginlägg, vilket jag hade befarat innan.

Varför skriver du så mycket negativt om religion?
Jag ogillar religion av två skäl. Dels därför att jag inte anser det finnas skäl att anse religioner sanna och dels därför att jag ser viktiga delar av religiös etik som primitiva rester från en historisk tid. Det finns traditionellt något slags ”tassa-runt-i-filttofflor”-inställning gentemot religion, att det är ofint att ifrågasätta andras uppfattningar på det området. Denna inställning avvisar jag.

För du någon statistik över besökarna på din blogg?
Jag kan se, via WordPress, hur många besök jag har per dag, vecka, månad och år samt totalt. Men jag vet inte hur många unika besökare jag har eller varifrån besökarna kommer. Antalet besök per dag varierar; just nu har jag mellan 1500 och 2000 besök per dag. Men samma person kan alltså göra flera av dessa besök.

Har du tillgång till mailadressen bakom varje alias?
Nja, alla som skriver kommentarer måste ange en e-postadress, som bara är synlig för mig, men många använder fejkadresser. IP-nummer anges också, men jag har inte sett mig behöva ta reda på varifrån de kommer någon gång.

Hur uppstår avataren?
Ett gudomligt mysterium! Skämt åsido, vad jag har förstått baseras den på den e-postadress man anger.

Är du inte lite nyfiken på vilka personerna är bakom kommentarerna? Har du inte försökt ta reda på vilka de är?
Vissa kommentatorer har egna bloggar som de länkar till, och dem tittar jag lite på. Övriga försöker jag inte ta reda på mer om. Jag respekterar att inte alla vill framträda med alla personuppgifter på nätet. Det jag undrar mest över är nog utseende.

Ja, därmed slutar denna Q&A-session. Tack för era frågor!

Niclas Berggren 17:40 den 11 August 2009

Politiker med barnsligt ansikte

I ”Appearance DOES Matter”, publicerad i Science, menar Leslie Zebrowitz och Joann Montepare att framgångar i politiska val kan predikteras med hur barnsliga drag politiska kandidater har. De skriver:

Take a look at these two snapshots (see the figure). Which man is more babyfaced? Most viewers would say it’s the person on the right. And that’s the person who lost a 2004 U.S. congressional election to his more mature-faced and competent-looking opponent.

I en ny studie, ”Faces of Politicians”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology, undersöker jag och mina två medförfattare Henrik Jordahl och Panu Poutvaara om denna hypotes stämmer i finska val. Vi finner inte stöd för den:

Recent research has documented that competent-looking political candidates do better in US elections and that babyfaced individuals are generally perceived to be less competent than maturefaced individuals. Taken together, this suggests that babyfaced political candidates are perceived as less competent and therefore fare worse in elections. We test this hypothesis, making use of photograph-based judgments by 2772 respondents of the facial appearance of 1785 Finnish political candidates. Our results confirm that babyfacedness is negatively related to inferred competence in politics. Despite this, babyfacedness is either unrelated or positively related to electoral success, depending on the sample of candidates.

Skönt att höra för politiska kandidater med barnsliga ansikten, måhända. Däremot är det alltså fortfarande så, att personer med barnsligt ansikte uppfattas som mindre kompetenta, vilket ändå kan ge visst smolk i glädjebägaren.

Om någon skulle vilja erhålla hela studien som pdf-fil, går det bra att mejla mig.

Niclas Berggren 12:11 den 11 August 2009

Yrkesskadad

Som hastigast skummade jag igenom DI Weekend (22-2009) för ett tag sedan. Resebolaget Apollo hade en annons. ”Vad spännande”, tänkte jag, ”att de fokuserar på Kambodjas skattesystem!”. I annonsen stod:

Vietnams historiska höjdpunkter 12/1 16 dgr
Kambodjas skatter 26/1 16 dgr

Aha, det finns andra typer av skatter?

Niclas Berggren 5:14 den 11 August 2009

Smarta fåglar

I studien ”Raising the Level: Orangutans Use Water as a Tool” (från Biology Letters) klargörs att orangutanger är duktiga på problemlösning:

We investigated the use of water as a tool by presenting five orangutans (Pongo abelii) with an out-of-reach peanut floating inside a vertical transparent tube. All orangutans collected water from a drinker and spat it inside the tube to get access to the peanut.

Mer förvånande är kanske att vissa fåglar också har en dylik förmåga, enligt två nya studier:

”Rooks Use Stones to Raise the Water Level to Reach a Floating Worm” (från Current Biology): ”Here, we present evidence that captive rooks are also able to solve a complex problem by using tools. We presented four captive rooks with a problem analogous to Aesop’s fable: raising the level of water so that a floating worm moved into reach. All four subjects solved the problem with an appreciation of precisely how many stones were needed.”
”Cognitive Processes Associated with Sequential Tool Use in New Caledonian Crows” (från PLoS ONE): ”Our experiments provide the first demonstration, to our knowledge, that a non-human animal can spontaneously use up to three tools in a sequence to retrieve food.”

Never underestimate the intelligence of birds.

Niclas Berggren 19:00 den 10 August 2009

Oemotståndligt instrument

Hammondorgel! Ett exempel på hur detta fantastiska instrument kan trakteras:

Niclas Berggren 11:49 den 10 August 2009

Epilepsi eller onda andar?

När människor inte förstår saker i den naturliga världen vänder de sig ofta till religionens värld. Som när epilepsi tolkas som demonisk aktivitet, något som belyses i studien ”Epilepsy and Religious Experiences: Voodoo Possession”, publicerad i Epilepsia. Ett av de fem fallen beskrivs så här:

Tron på onda andar är dock inte begränsad till voodoo utan förekommer i hög grad även i kristendomen. Primitivt och destruktivt.

Tips: Mind Hacks. Se även fallet med en diabetessjuk flicka som dog pga. att de kristna föräldrarna trodde att Jahve skulle gripa in.

Niclas Berggren 8:31 den 10 August 2009

Är vissa mer rationella än andra?

Beteendeekonomen Robert Östling har skrivit en rapport om hur konsumenter bör skyddas, givet att de tenderar att begå misstag. Domare Richard Posner ställer en enkel fråga:

Behavioral economists are right to point to the limitations of human cognition. But if they have the same cognitive limitations as consumers, should they be designing systems of consumer protection?

Se även, på samma tema, inlägget ”Irrationalitet och förbud”.

Niclas Berggren 18:42 den 9 August 2009

Gäller sexköpslagen lån?

I Sverige är det olagligt att betala någon för sexuella tjänster – men är det också olagligt att ge något ett lån i utbyte mot sexuella tjänster? Om inte undrar jag om en sådan utökning av lagen inte vore konsekvent. Ty ett lån tas under förutsättning att den förväntade nettoförmånen av lånet är positiv, och genom att få sex i utbyte mot ett lån förmedlar långivaren därigenom ett slags ersättning.* Dessutom ter det sig möjligt för en köpare av sexuella tjänster att hävda att en av polisen noterad betalning utgjorde ett lån, vilket då skulle kunna fria honom.

Konsekvens givet existensen av sexköpslagen är en sak; om den överhuvudtaget bör finnas är en annan. Om det senare säger docent Schultz och dr Heidbrink det mesta som behöver sägas.

___________________________
*Om man tycker att ett lån inte kan ses som en förväntad nettoförmån för låntagaren per definition, skulle man kanske kunna definiera ett lån (x) som ett slags ersättning i sexköpslagens mening om x(1+r_p) < [x*(1+r_b*(1-t))], där r_p är räntesats på lånet, r_b är riskfri ränta (t.ex. vid insättning av ett belopp på bank) och där t är skattesats. (Jag infogar inget ränteavdrag i vänsterledet, eftersom jag antar att lånet inte officiellt registreras som lån.) Dvs. om den prostituerade har haft möjlighet att placera beloppet så att det, efter skatt, överstiger det belopp som betalas tillbaka, då skulle långivaren kunna anses skyldig till sexköp i lagens mening.

Se tidigare inlägg: ”Gratis prostituerade”, ”Legalisera sexköp”, ”Förenklad syn på prostitution” och ”Prostitution som rationellt val”.

Niclas Berggren 12:07 den 9 August 2009

Ska man sova på saken?

New Scientist rapporterar om forskning som visar att omedveten bearbetning av beslutsunderlag kan ge bättre beslut:

bmwx5 The ”unconscious thought” theory for making complex decisions was proposed in a 2006 study by Ap Dijksterhuis at the University of Amsterdam in the Netherlands, and colleagues. The team showed volunteers a series of cars and their attributes on a screen, before asking half of them to think carefully about choosing the best car, and the other half to solve anagrams – a distraction technique to allow unconscious processing. Those in the anagram group were more likely to choose the cars with the best attributes, leading the researchers to conclude that it is best to leave tough choices to the unconscious (Science, vol 311, p 1005).

Två nya studier, som tar sin utgångspunkt i Dijksterhuis forskning, visar dock att besluten fattas redan före anagram-uppgiften. Komplexa beslut kan alltså, trots allt, tycks det, fattas omedelbart, utan att beslutsunderlaget behandlas på ett omedvetet plan. Det känns på något sätt tryggt att veta för en rationalist som jag.

Niclas Berggren 8:24 den 9 August 2009

Djurisk konst

Francis Bacon, Study for Chimpanzee (1957), 152,4 x 117,0 cm:

Niclas Berggren 13:49 den 8 August 2009

Irrationella trafikregler

Många trafikregler skapar stor ineffektivitet, i synnerhet tidsslöseri, utan att säkerheten ökar nämnvärt. Därför förespråkar jag en uppmjukning och, om så inte sker, att människor tar ”ta lagen i egna händer” och mjukar upp dem ändå. Två exempel på trafikregler som redan är uppmjukade och som vinner mitt gillande:

Att det numera i praktiken är fullt accepterat i Sverige att fotgängare går mot rött ljus, när de bedömer att det är säkert.
Möjligheten att som bilförare i USA få svänga till höger vid rött ljus, om man lämnar företräde.

Om man istället beivrar överträdelser av ett förbud att gå mot röd gubbe leder detta till att människor står och väntar, helt oavsett hur trafiksituationen ser ut. Detta skapar stora aggregerade kostnader i termer av tidsförspillan och irritation. Och om man, som i Sverige, förbjuder bilar att svänga till höger vid rött ljus, innebär det likaså att en massa bilister står och väntar vid rött ljus, helt oavsett hur trafiksituationen ser ut. Även det skapar stora kostnader. Uppmjukade regler möjliggör för trafikanter att göra vettiga avvägningar, så att de, när trafiksituationen så tillåter, kan ta sig fram effektivt.

I linje med detta tänkande föreslår jag, utöver det jag just har nämnt, bl.a. följande:

Avskaffa ”zebralagen”, som tvingar bilister, cyklister i uppförsbackar och bussar med många passagerare att stanna ideligen, eftersom fotgängare går rakt ut i gatan utan hänsyn till trafiksituationen. Detta skapar ineffektivitet eftersom avvägningar om vem som bör ha företräde har ersatts av ett ”jag-har-rätt-att-gå-ut-i-gatan-oavsett-trafiksituation”-tänkande. Dessutom ökar olyckorna av detta, och trafiken blir ryckigare, vilket inte gynnar miljön.
Färre trafikljus och fler rondeller.
Tillåt cyklister att cykla på trottoarer, övergångsställen och mot trafiken på enkelriktade gator, under regeln lämna företräde och när trafiksituationen så tillåter.

Vad tycker ni om denna vision om ett mindre reglerat trafikliv? Och håller ni med om att personer som bryter mot dessa regler på ett ansvarsfullt sätt ska välkomnas, istället för att, som nu regelmässigt sker på tidningarnas insändarsidor, skällas ut av vardagsfascisterna? Därmed inte sagt att alla trafikregeler ska tas bort – det vore att gå från den ena ineffektiva hörnlösningen till den andra. Fram för trafik på den gyllene medelvägen!

Niclas Berggren 7:29 den 8 August 2009

Skönmålning av värnplikt

Det är bara ett litet problem med Thomas Gürs vurmande för allmän värnplikt. Han glömmer att nämna två av dess stora nackdelar:

Värnplikt utgör slöseri med mänskliga resurser och inverkar menligt på välståndsutvecklingen. Se mer här.
Värnplikt utgör ett frihetsingrepp i unga människors liv som för en liberal borde te sig mycket stötande. Se mer här.

Han må dock ha rätt i att det kan visa sig svårt att återinföra värnplikten. Så bra!

Niclas Berggren 7:27 den 8 August 2009

Värd en titt eller två

Skönhet! Också kallad Ethan James:

Niclas Berggren 18:06 den 7 August 2009

En yngre statsminister, tack

Statsministern har ett mål inför sin födelsedag nästa år:

Fredrik Reinfeldt vill ha ett skattetryck på 45 procent när han själv blir 45.

Är det inte dags för en 25-årig statsminister snart?

Niclas Berggren 12:24 den 7 August 2009

Ger bistånd ekonomisk tillväxt?

Bidrar bistånd till ekonomisk utveckling? Det är svårt att hitta trovärdiga belägg för det i forskningen (se t.ex. här och här). Vissa kritiserar dock den existerande litteraturen för att inte på ett bra sätt ta hänsyn till problemet med endogenitet. Det kan vara den ekonomiska utvecklingen som bestämmer biståndet, snarare än att biståndet påverkar den ekonomiska utvecklingen, vilket t.ex. skulle kunna förklara negativa samband mellan bistånd och tillväxt.

En ny studie, ”How Is Foreign Aid Spent? Evidence from a Natural Experiment”, publicerad i American Economic Journal: Macroeconomics, använder sig därför av ett naturligt experiment för att isolera effekten av bistånd på tillväxt. Detta sker genom att undersöka hur variationer i oljepriser påverkar biståndet från OPEC-länder och hur det i sin tur påverkar olika ekonomiska variabler. Resultat:

The main findings are robust to various specifications. The petro-aid was largely consumed, nearly all in imports. It did not lead to a measurable increase in growth, prices, or an appreciation of the exchange rate. Imported goods during the aid surge shifted away from capital goods and toward noncapital goods, and aid crowded out domestic savings. A significant share of the aid fled the country in unaccounted transactions.

Återigen erhålls resultatet att bistånd inte ökar tillväxten på ett statistiskt signifikant sätt. Däremot ökar alltså konsumtionen och kapitalflykten, medan sparandet minskar.

Även om detta naturliga experiment är ett bra sätt att klargöra biståndets kausala effekter på ekonomin, är en nackdel att det är svårt att generalisera resultaten. De kan nog sägas vara trovärdiga för de länder som studeras och för den typ av hjälp som gavs (ovillkorade kontantstöd), men vilka implikationerna är för andra länder och andra typer av bistånd är mer oklart. Hursomhelst, även om bistånd inte ökar tillväxten kan det förstås ha effekt på mikronivå.

Niclas Berggren 7:57 den 7 August 2009

Lesbiskheten syns direkt

Kan man se om en kvinna är lesbisk? Ja, det verkar inte så svårt, enligt studien ”Female Sexual Orientation Is Perceived Accurately, Rapidly, and Automatically from the Face and Its Features”, snart publicerad i Journal of Experimental Social Psychology:

Study 1 showed that female sexual orientation could be accurately judged from the face and from just eyes without brows and limited to the outer canthi. Study 2 then examined the speed and efficiency of these judgments, showing that judgments of the faces following very brief, near subliminal (40 millisecond) exposures were significantly better than chance guessing. Finally, Study 3 tested the automaticity of judgments of female sexual orientation by examining the effects of deliberation on accuracy. Participants who made snap judgments of female sexual orientation were significantly more accurate than participants who made thoughtful and deliberated judgments. These data therefore evidence a robust, reliable, and automatic capacity for extracting information about female sexual orientation from nonverbal cues in the face.

Tidigare har samma resultat funnits för homosexuella män. Det verkar svårt att smyga med sin läggning. Lika bra att komma ut! (Eller är det så att vissa lesbiska vill och lyckas förbli smygisar och att de av det skälet inte ingår i ovan nämnda studie?)

Niclas Berggren 21:43 den 6 August 2009

Kommunistisk tv-smak

Den marxistiske filosofen G. A. Cohen har avlidit. Jag ser i en dödsruna att även en kommunist kan ha sina ljusa sidor:

Some things were sacred though: I once made the mistake of calling him during an episode of Dallas, his favourite TV show of the moment.

Själv var jag ju på Southfork förra året. Och jag har läst Cohens kritik av Nozick – och fann den stark!

Tips: Tyler Cowen. Se även inläggen ”Är det rättvist med rika idrottsmän?” och ”Pengar och lycka”.

Niclas Berggren 18:40 den 6 August 2009

Svenska läkarlöner är låga

Jag har tidigare noterat att svenska läkare tjänar sämre än läkare i många andra OECD-länder. Ytterligare ett diagram klargör det:

I genomsnitt tjänade en allmänpraktiserande läkare i OECD 83 000 dollar år 2006. I USA var genomsnittslönen hela 161 000 dollar, medan den i Sverige var 66 000 dollar. En intressant sak är att motsvarande läkare i Danmark och Storbritannien, med liknande sjukvårdssystem som i Sverige, tjänade betydligt mer, 109 000 respektive 118 000 dollar. Vad förklarar skillnaden? Är Läkarförbundet inkompetent? Och varför emigrerar inte fler svenska läkare några mil västerut?

Se även vad Greg Mankiw har att säga om läkarlöner och sjukvårdskostnader.

Niclas Berggren 12:37 den 6 August 2009

Infantil religion

Sigmund Freud, i Civilization and Its Discontents (1931):

In my Future of an Illusion (1927) I was concerned much less with the deepest sources of the religious feeling than with what the common man understands by his religion – with the system of doctrines and promises which on the one hand explains to him the riddles of this world with enviable completeness, and, on the other, assures him that a careful Providence will watch over his life and will compensate him in a future existence for any frustrations he suffers here. The common man cannot imagine this Providence otherwise than in the figure of an enormously exalted father. Only such a being can understand the needs of the children of men and be softened by their prayers and placated by the signs of their remorse. The whole thing is so patently infantile, so foreign to reality, that to anyone with a friendly attitude to humanity it is painful to think that the great majority of mortals will never be able to rise above this view of life.

Niclas Berggren 8:29 den 6 August 2009

Terroristers syn på livet

Jag läste nyligen The Fastidious Assassins av Albert Camus, som i hög grad behandlar terrorister. Där står följande att läsa (s. 60):

For Dora Brilliant, the anarchist programme was of no importance – terrorist action was primarily embellished by the sacrifice it demanded from the terrorist. ”But”, says Savinkov, ”terror weighed on her like a cross.” Kaliayev himself is ready to sacrifice his life at any moment. ”Even better than that, he passionately desired to make this sacrifice.” During the preparations for the attempt on Plehve, he stated his intention of throwing himself under the horses’ hooves and perishing with the minister. With Voinarovsky also the desire for sacrifice coincides with the attraction of death. After his arrest, he writes to his parents: ”How many times during my adolescence the idea came to me to kill myself…”

Dvs. de ryska terroristerna i slutet av 1800- och början av 1900-talet verkar ha varit beredda att dö genom sin terroristgärning. Det får mig att undra om terrorister överlag från början värderar sitt eget liv lågt och därför, med en ”ideologiskt” grundad terrorism som ursäkt, skrider till handling, beredda och kanske t.o.m. villiga att dö. Eller är terrorister överlag personer som drivs av en oegennyttig vision som gör att de, även om de värderar sitt eget liv högt, är beredda att offra det för denna vision?

Oavsett vilket kan terrorism ses som en rationell verksamhet, i den mån den är ett medel som används för att med framgång nå ett visst mål. Det målet kan vara att dö eller att uppnå revolution (oavsett om man själv överlever).

Tyler Cowen menar att terrorism kan fungera som teater. Media: Dagen1, Dagen 2, DN, SvD.

Niclas Berggren 18:51 den 5 August 2009

En plötslig insikt

W. H. Auden fick helt plötsligt, vid 15 års ålder, klart för sig vad han skulle bli i livet:

One afternoon in March at half-past three
When walking in a ploughed field with a friend;
Kicking a little stone he turned to me
And said, ”Tell me, do you write poetry?”
I never had, and said so, but I knew
That very moment what I wished to do.

Detta med att helt plötsligt inse saker är fascinerande. Präglas inte livets riktigt stora insikter av att vara plötsliga? De faller över en som mogen frukt, helt överraskande.

Se även det tidigare inlägget ”När något exceptionellt händer”.

Niclas Berggren 12:16 den 5 August 2009

Försvar av dåliga arbetsvillkor

Hur ska vi se på det faktum att många fattiga i världen arbetar under dåliga villkor, med långa arbetsdagar, låg lön, farlig arbetsmiljö och få möjligheter att påverka sin situation? Tveklöst vill de flesta att de ska få det bättre i alla dessa avseenden, men frågan är om denna typ av jobb ska motarbetas genom politiska åtgärder. I artikeln ”Sweatshops, Choice and Exploitation”, publicerad i Business Ethics Quarterly (preliminär gratisversion här), granskar filosofen Matt Zwolinski detta närmare. Hans huvudargument är att arbete under dåliga villkor är ett val med moralisk signifikans, både som utövande av autonomi och som uttryck för preferenser, vilket ger följande slutsats:

[T]here is a strong moral reason for third parties such as consumers and host and home country governments to refrain from acting in ways which are likely to deprive sweatshop workers of their jobs, and that both the policies traditionally promoted by anti-sweatshop activists (e.g. increasing the legal regulation of sweatshops, legally prohibiting the sale of sweatshop-produced goods, or subjecting such goods to economic boycott), and some more recent proposals by anti-sweatshop academics (i.e. voluntary selfregulation via industry-wide standards or universal moral norms) are subject to criticism on these grounds.

I underbyggandet av denna slutsats tillbakavisar han möjliga motargument, som att arbetarna inte frivilligt godtar sina arbetsvillkor och att de exploateras. Jag är inte säker på vad jag tycker om det filosofiska argumentet i uppsatsen — detta med villkor för att val ska anses frivilliga är ett knivigt område — men det jag finner relevant är att om arbetarnas intressen sätts i första rummet kan åtgärder som underminerar denna typ av jobb leda till att deras situation försämras. Goda avsikter kan leda fel. Paul Krugman uttrycker det så här:

Bad jobs at bad wages are better than no jobs at all.

Alternativet är att se jobb med dåliga arbetsvillkor som de bäst möjliga i nuläget och att förlita sig på att ekonomisk utveckling ger möjlighet till förbättrade villkor, såsom har skett i andra länder.

Se även de tidigare inläggen ”Ska man bojkotta barnarbete?”, ”Den tveksamma rättvisemärkningen” och ”Kontraproduktiva bojkotter av barnarbete”.

Niclas Berggren 7:35 den 5 August 2009

Konstig norm

Niclas Berggren 18:59 den 4 August 2009

Bör utpressning legaliseras?

Det finns en typ av utpressning, som på engelska heter blackmail, och som kännetecknas av följande två egenskaper:

(a) a declaration of INTENTION to act (or refrain from acting) in a legally permissible (and non-obligatory) way which the target of blackmail would (it is thought) find unwelcome; accompanied by (b) an offer not to carry out the intention on condition of receiving legally permissible compensation.*

Denna definition är hämtad från en artikel av professor Saul Smilansky om denna typ av utpressning i Encyclopedia of Ethics. Typexemplet är en man som hotar att avslöja en annan mans kärleksaffär om han inte får en viss summa pengar. Den intressanta fråga som ställs i artikeln är: Varför är denna typ av utpressning, som består av delar som i sig är legalt acceptabla, i regel olaglig?

Det enda rättfärdigande som Smilansky menar håller är ett konsekvensetisk resonemang: att just denna typ av handling skulle skapa så mycket oro hos individer att den av det skälet bör vara förbjuden. Notera att många liknande handlingar inte är förbjudna, som när fackföreningsmedlemmar hotar att sluta arbeta om de inte får högre lön eller när en granne säger till en annan att han sätter uppe ett högt staket om han inte får viss ersättning. Det är just när privatlivet är involverat som många verkar vilja ha förbud. Är ett förbud egentligen motiverat med personlig oro som grund? Eller finns andra sätt att rättfärdiga förbud? Om inte kanske det är dags att överväga en legalisering?

_________________

*Den typ av utpressning, som på engelska heter extortion, innefattar en handling som i sig är olaglig, t.ex. hot om våld. Det är inte den typen vi diskuterar här.

Niclas Berggren 12:19 den 4 August 2009

Minska valfriheten

Vem har skrivit följande rader?

Though it sounds paradoxical that in order to make us act rationally we should often find it necessary to be guided by habit rather than reflection—or, in other words, that to prevent ourselves from making the wrong decision we should deliberately reduce the range of choice before us—we all know that this is in practice necessary to make us effective in achieving our long-range aims.

Ja, vem kan det vara som talar sig varm för begränsad valfrihet? En beteendeekonom, måhända?

Se svaret genom att klicka här

Niclas Berggren 8:09 den 4 August 2009

En sprudlande poet

George Grosz, The Poet Max Herrmann-Neisse (1927), 59,4 x 74,0 cm:

Om poeten.

Niclas Berggren 18:41 den 3 August 2009

Två personer i en

Jag har under sommaren läst Robert Louis Stevensons lilla bok Strange Case of Dr. Jekyll and Mr. Hyde. En ruskig historia! Men också psykologiskt mycket intressant. Frågan är i vilken mån Dr. Jekyll är typisk när han beskriver sin dubbla natur i det avslutande kapitlet:

Though so profound a double-dealer, I was in no sense a hypocrite; both sides of me were in dead earnest; I was no more myself when I laid aside restraint and plunged in shame, than when I laboured, in the eye of day, at the futherance of knowledge or the relief of sorrow and suffering. And it chanced that the direction of my scientific studies, which led wholly towards the mystic and the transcendental, reacted and shed a strong light on this consciousness of the perennial war among my members. With every day, and from both sides of my intelligence, the moral and the intellectual, I thus drew steadily nearer to that truth, by whose partial discovery I have been doomed to such a dreadful shipwreck: that man is not truly one, but truly two.

Har du en ”ond” och en ”god” sida? Själv har jag svårt för en så dikotom uppdelning, som dessutom tycks utgå från en precis definition av ”ond” och ”god”. Snarare ser jag det som så, att många människor har en rad preferenser, varav vissa står i konflikt med andra (en intern konflikt) och varav vissa står i konflikt med andras preferenser (en extern konflikt). Å ena sidan kan man vilja göra x, men å andra sidan vill man det inte. Å ena sidan kan man vilja göra x, men andra kan vilja att man inte gör det. Konflikter, konflikter. Jag föreställer mig att många bär på preferenser som skulle chockera omgivningen – om de inte doldes eller förfalskades. Vi bär nog lite till mans på inslag av Mr. Hyde, även om vår yta är som Dr. Jekylls. Skulle vi, och andra, må bra av att vara mer ärliga om, och mer bejakande av, våra olika preferenser (eller personligheter)? Det kan man ju vara och göra utan att följa Dr. Jekylls exempel och ta ett medel som ger Mr. Hyde fritt spelrum. Det experimentet slutade ju inte så bra.

Niclas Berggren 12:39 den 3 August 2009

Stopp för söndagsöppet?

Siewert Öholm vill, enligt en intervju i DN igår (ej på nätet), återgå till en tidigare ordning:

Han vill ha söndagsstängt som i andra länder.
—Att stänga affärerna på söndagar skulle dra ner på tempot. Giriga fastighetsägare bygger nu det ena köpcentrat efter det andra och ska ha avkastning alla dygnets timmar. Det räcker om det är öppet i kiosken och på macken.

Kan Siewerts vurmande för söndagsstängt måhända ha att göra med att han, som den kristne aktivist han numera är, räds konkurrens? Studien ”The Church versus the Mall: What Happens When Religion Faces Increased Secular Competition?”, publicerad i Quarterly Journal of Economics, visar nämligen följande:

In this paper we identify a policy-driven change in the opportunity cost of religious participation based on state laws that prohibit retail activity on Sunday, known as “blue laws.” Many states have repealed these laws in recent years, raising the opportunity cost of religious participation. We use a variety of data sets to show that when a state repeals its blue laws religious attendance falls and that church donations and spending fall as well. These results do not seem to be driven by declines in religiosity prior to the law change, nor do we see comparable declines in membership in or giving to nonreligious organizations after a state repeals its laws.

Det är ju inget nytt fenomen, att verksamheter som inte klarar konkurrens så bra vill förbjuda utmanarna att verka. Det låter dock inte så bra att motivera förbudskrav på det viset. ”Dra ner på tempot” låter bättre. Det är bara det att folk, enligt studien ”Timing Constraints and the Allocation of Time”, publicerad i European Economic Review, inte tycks ägna mer tid åt handlande bara för att de kan välja när de handlar. Så om man stänger butikerna på söndagar måste tempot öka på kvällarna, efter jobbet. Skapar det mindre stress? Och om det är tänkt att dessa utmattade konsumenter dessutom ska börja ta tid till att gå i kyrkan på söndagarna, blir frågan hur de mår efter veckans slut. Nej, som det fastslås i studien ”Price Competition, Business Hours and Shopping Time Flexibility”, publicerad i The Economic Journal:

We show that competition does not create incentives for retailers to expand their business hours beyond social optimum.

Niclas Berggren 7:38 den 3 August 2009

Hyllad i Madrid

Cristiano Ronaldo spelade i tisdags sin första match för Real Madrid (och gjorde förstås mål). Han har fått ett varmt välkomnande i klubben:

Jag fick rysningar då jag såg presentationen av honom på stadion. Det fick han nog själv också. Divino.

Niclas Berggren 18:17 den 2 August 2009

Moralpsykologen Nietzsche

Vad får människor att bete sig, och att inte bete sig, på ett visst sätt? Många har fått för sig att de moraluppfattningar man har spelar stor roll. Måhända har de inspirerats av Kants syn på saken:

So on the Kantian view of moral psychology, (1) agents impose moral requirements on themselves, and (2) these self-imposed requirements are motivationally effective.

Problemet är bara att detta synsätt inte stämmer så väl överens med empirisk psykologisk forskning. Den ger istället stöd för Nietzsches moralpsykologiska uppfattning:

Nietzsche and Morality

Nietzsche would say that people do have conscious moral principles but that these principles have only a limited impact on the behaviors they actually end up performing. More typically, people first perform certain behaviors and then develop principles that serve to justify the behaviors they have already performed. The most important factors in the origin of moral behavior are people’s basic psychological and physiological traits; the conscious moral principles largely serve as post hoc justifications for behaviors that would have been performed either way.

Detta är t.ex. intressant med tanke på vissa religiösa personers uppfattning, att människor förfaller till omoral utan religionens moraliska principer. Detta är också i linje med forskningsresultat som visar att människor runtom i världen, oavsett religiös uppfattning, har snarlika intuitioner i centrala moralfrågor.

*Båda citaten kommer från Knobe, Joshua och Leiter, Brian (2007). ”The Case for Nietzschean Moral Psychology.” I Leiter, Brian och Sinhababu, Neil (red.), Nietzsche and Morality. Oxford: Oxford University Press: 83-109.

Niclas Berggren 12:19 den 2 August 2009

En konstitution för EU

Leif Lewin skriver om EU och påstår följande:

Varför är det så viktigt att enhällighetsregeln ersätts av majoritetsregeln? För det första av effektivitetsskäl. … För det andra leder enhällighetskravet till uppgörelser inom lyckta dörrar.

Detta är en ensidig analys. Förvisso finns det nackdelar med en enhällighetsregel, men det finns också fördelar. Optimum hittas någonstans mitt emellan enhällighet och enkel majoritet. Detta klargör James Buchanan och Gordon Tullock i The Calculus of Consent: Logical Foundations of Constitutional Democracy. Den optimala regeln är den som minimerar summan av två kostnader:

externa kostnader (C), dvs. kostnader av att beslut som man själv ogillar fattas;
beslutskostnader (D), dvs. kostnader för att komma fram till ett kollektivt beslut.

De externa kostnaderna är lägre ju mer inklusiv beslutsregeln här — i hörnlösningen med krav på enhällighet är de noll, eftersom inget kollektivt beslut kan fattas som någon ogillar. Beslutskostnaderna är högre ju mer inklusiv beslutsregeln är — i hörnlösningen med krav på enhällighet är de extremt höga, eftersom alla måste vara överens och eftersom vissa alltid kan trilskas för att få förmånliga villkor. Lägger man ihop dessa båda kostnader får man kurvan i detta diagram:

Den optimala beslutsregeln är den som kräver att K/N av den beslutande församlingen röstar för ett förslag. Och det är som sagt osannolikt att detta uppfylls av den enkla majoritetsregeln. Intressant nog kom även den svenska nationalekonomen Knut Wicksell till den slutsatsen, vilket Buchanan bl.a. lyfter fram här.

För en annan analys av hur den europeiska konstitutionen bör se ut, se Friedrich Schneiders analys i ”Is a Federal European Constitution for an Enlarged European Union Necessary?” (gratisversion här), publicerad i Swiss Political Science Review. Där ges en rikare, mer institutionellt mångfasetterad demokratidiskussion än den som bjuds på DN Debatt idag.

Niclas Berggren 8:14 den 2 August 2009

Jesus älskar abort

Ett solklart, logiskt resonemang från Chaospet:

Niclas Berggren 22:58 den 1 August 2009

Är ekologisk mat nyttigare?

Jag noterade häromdagen att ekologisk odling inte tycks gynnsam, utan snarast skadlig, för miljön. Nu visar en helt ny översiktsstudie av den samlade forskningen på området, ”Nutritional Quality of Organic Foods: A Systematic Review”, publicerad i American Journal of Clinical Nutrition, följande:

On the basis of a systematic review of studies of satisfactory quality, there is no evidence of a difference in nutrient quality between organically and conventionally produced foodstuffs.

Bra att veta.

Media: SvD

Niclas Berggren 12:33 den 1 August 2009

Ingen moral är sann

År 1911 höll Axel Hägerström sin installationsföreläsning vid Uppsala universitet, som i utvidgad form har publicerats som ”Om moraliska föreställnings sanning” (bl.a. i Socialfilosofiska uppsatser, Bonniers, 1939). Där formulerar han en viktig grundinsikt om moralens (och vetenskapens) karaktär:

Axel Hägerström

Av det föregående bör ha blivit tydligt, vad som icke är moralfilosofiens uppgift som vetenskap. Då vetenskapen endast har att framställa, vad som är sant, men det är en omening att betrakta en föreställning om att böra såsom sann, kan ingen vetenskap ha till uppgift att framställa, huru vi böra handla. … Lika litet som den [moralfilosofien som vetenskap] kan visa, att givna regler böra följas, lika litet kan den visa att de icke böra följas och andra handlingsprinciper träda i stället. Därför har den här framställda åsikten ingenting att skaffa med sofistisk etik, övermänniskomoral och dylikt. Den hävdar endast att moralvetenskapen icke kan vara en lära i moral, utan blott en lära om moralen. (s. 63, 65)

Denna utsaga om moralen som oförmögen att vara sann eller falsk tycks mig sann.

Se även vad A.J. Ayer och Oliver Wendell Holmes hade att säga om saken. Media: DN, Dagen.

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela: