Ett argument för den europeiska arbetsmarknadsmodellen

Allmänt sett har jag tenderat att försvara den amerikanska arbetsmarknadsmodellen pga. låga inträdeshinder för lågproduktiv arbetskraft, dvs. ”låga löner men många jobb”. Den europeiska modellen, i hög grad direkt påverkad av fackföreningars inflytande men också, i vissa länder, av lagstiftning, har istället inneburit höga lägstalöner och arbetslös, lågproduktiv arbetskraft. Jag tror att det i allmänhet ger högre välfärd att ha ett lågbetalt jobb än att leva på bidrag.

Nå, vid mitt senaste besök i USA fick jag mig en funderare som gör mig mindre negativ till den europeiska modellen. När jag skulle byta flygplan på O’Hare möttes jag av lågproduktiv arbetskraft i bagagehanteringen. De verkade inte förstå eller bry sig om att jag var angelägen om att få med mitt bagage på den strax därefter avgående flighten till New Orleans. De bara stod och glodde. Då slog det mig att en fördel med den europeiska modellen är att man som konsument inte möter denna typ av inkompetent personal särskilt ofta. Här är denna typ av personer arbetslösa istället. Hemskt för dem, givetvis, men detta får vägas mot en högre kvalitet och produktivitet i produktionen av varor och tjänster. Som konsument vill jag inte möta total inkompetens.

Nå, jag är nog trots allt fortfarande mer förtjust i den amerikanska än i den europeiska modellen, men i mindre grad nu än tidigare.