Min nye vän, filosofen Ralf, är inte bara nykterist på kantiansk grund utan också anti-nationalist. När jag frågade om han huvudsakligen såg sig som tysk (han är född i Tyskland) eller engelsk (han är uppvuxen och har gått i skola i England) blev han förnärmad, eftersom han såg det som irrationellt att identifiera sig med ett visst land. Han menade istället att en förnuftig individ inte låter sig bindas av nationella hänsyn utan alltid styr kosan dit förnuftet blomstrar mest och där ens potential utnyttjas till fullo. Han är ett slags elitistisk kosmopolit. (Just nu befinner han sig vid Stanford University.)

Han skickade mig detta citat av Schopenhauer, ur Parerga und Paralipomena, för att understryka denna övertygelse:

The cheapest type of pride, however, is that of national pride. It indicates in the subject the lack of any individual qualities of which he could be proud, insofar as he would not otherwise grasp for that which he shares with so many million. He who possesses significant personal traits will rather identify most clearly the mistakes of his own nation because they are constantly before his eyes. But every miserable fool, who does not have anything in the world whereof he could be proud, takes the last means by being proud of the nation to which he currently happens to belong: by means of this he recovers and is now thankfully ready to defend all the mistakes and idiocies that belong to it with his hands and feet.