Niclas Berggren 19:06 den 12 August 2009

Recept för lycka

Epikuros anför fyra ”läkemedel”, tetrapharmakos, för ett lyckligt liv:

Don’t fear god,
Don’t worry about death;
What is good is easy to get, and
What is terrible is easy to endure.

Anders B Westin 19:11 den 12 augusti 2009

Apropå den individuella frihetens inverterade förhållande till autonom lycka.
swingthatcat 21:32 den 12 augusti 2009

Inte så tokigt, Epikuros 4
Jag tror jag använder dom
Bobbert 21:47 den 12 augusti 2009

Gillar dem också.
Vetenskapare 21:48 den 12 augusti 2009

Neuroleptika?
pontus 22:25 den 12 augusti 2009

Javligt softa dom dar epikureerna!
nonicoclolasos 23:01 den 12 augusti 2009

De första två punkterna är lätta att hålla med om, men de sista två?
Daniel 1:21 den 13 augusti 2009

Jag håller med om alla punkter men inte riktigt av samma anledningar som Epikurus.

Vad gäller de två sista punkterna så handlar det delvis om våra värderingar av vad som är gott resp. hemskt. Våra värderingar är inte statiska och de kan delvis formas av vår omgivning och av oss själva.

Antingen finns det ingen sanning om vad som är gott och ont eller så har vi dålig förmåga att ha kunskap om detta, vi måste alltså själva bestämma oss för vad vi tycker är gott och ont.

Vi är ju programmerade av vår omgivning och av vår natur att tycka att vissa grejer är goda, t.ex om jag sitter på casinot och det kommer en jättesnygg tjej och vill ha sex med mig så kan det spontant verka gott. Men jag har lärt mig den hårda vägen att den godheten med stor säkerhet är en illusion.

Sen kan man få för sig att det vore gott om jag vore miljardär, men det har jag också funnit att den godheten är en illusion, tanken på att det vore gott att jag är miljardär är tvärtom ond eftersom den får mig att må dåligt.

När man lär sig om livet märker man alltså att uppfattningen om det goda och det onda är något som varierar med tiden och något som kan förändras. I min mening kan man fundera rationellt på vad som är gott och ont, man behöver alltså inte ”köpa” vad omgivningen och naturen tycks säga är gott.

Nu tycker jag att det enkla är gott och om jag lider tror jag att det inte är någon fara utan det går över, men jag kan inte riktigt försvara hur jag kommit fram till detta. Det är förmodligen till stor del något psykologiskt.
nonicoclolasos 5:49 den 13 augusti 2009

Daniel: Du skriver: ”Sen kan man få för sig att det vore gott om jag vore miljardär, men det har jag också funnit att den godheten är en illusion, tanken på att det vore gott att jag är miljardär är tvärtom ond eftersom den får mig att må dåligt.”

Är det att vara miljardär eller önskan att bli miljardär som du betraktar som något ”ont”? Själv ser jag det som något positivt att vara miljardär och kanske som något positivt att vilja bli det. Att sträva efter att uppnå ett tillstånd man ser som gott kan förstås vara mindre bra, t.ex. om tillståndet i fråga är fullkomligt orealistiskt (som om man som 1,65 m lång går runt och önskar sig vara 1,85 m lång). Men om det inte är det? Då kan väl även en rörelse i tillståndets riktning ses som goda, även om tillståndet i sig inte uppnås?
Camilla 10:33 den 13 augusti 2009

De första två är ju direkta uppmaningar, medan de sista två bara är påståenden om hur verkligheten ser ut. Jag skulle vilja ändra dem till uppmaningar om att utnyttja dessa förhållanden i verkligheten.
Martin 12:32 den 13 augusti 2009

Anders B: Tack för klipptips. Intressant. Själv upplever jag att de av mina vänner som konsumerar väldigt lite är mer tillfreds med sina liv än de som konsumerar mycket. Kan det vara så att alternativkostnaden för det man konsumerar tynger en mer än alternativkostnaden för det man inte konsumerar – pengar som stannar kvar på bankkontot.
Mikael 14:09 den 13 augusti 2009

Martin>> Eller försöker (utan framgång) människor som inte är helt tillfreds med sina liv konsumera fram en större tillfredsställelse?
Daniel 14:20 den 13 augusti 2009

Niclas, jo, det är förstås en skillnad på ett tillstånd och en önskan att nå det tillståndet.

Men grejen är att om man börjar värdera det enkla som något gott, vilket jag tror är en smart sak att göra, då kan jag faktiskt tro att jag inte skulle se den godheten om jag vore miljardär och då skulle jag alltså missa det goda här i livet.

Om någon annan skulle vara miljardär skulle det kanske vara gott för den individen men om jag skulle bli det vet jag vad som skulle hända. Det vore nog kul, men inte gott.

Jag kan dock inte påstå att jag vet vad det goda är, jag har bara en uppfattning som jag jobbare vidare på.
nonicoclolasos 14:22 den 13 augusti 2009

Daniel: Ditt tänkande får mig att tänka på Mill.
Martin 16:26 den 13 augusti 2009

Mikael: Ja, konsumtion som kompensation har nog mer förklaringsvärde. Jag bara spånade vidare lite kring alternativkostnader och det lilla grubbel som dessa kostnader kan ge upphov till.