Komplicerad syn på äktenskapet

En människa behöver inte vara enkelspårig och endimensionell i sina engagemang, men jag erkänner att om hon inte är det riskerar hon att skapa förvirring. De flesta verkar, när de bedömer andra, eftersträva klarhet och en möjlighet att kategorisera, helst i en av två möjliga fack. ”Han är si och hon är så”; utan en klar dikotomi upplevs ofta lätt obehag.

Jag tycker tvärtom att mer komplicerade människor är mer tilltalande. Det kan handla om personer med engagemang på olika nivåer – som engagerar sig i en fråga men som egentligen finner den relativt perifer och som under ytan har starkare engagemang för alternativa frågor eller andra sätt att se på frågan – eller människor som har fiktionalistiska drag – dvs. människor som inte alltid säger vad de tycker utan som presenterar en skapad bild av någon som tycker på ett visst sätt, kanske för att det roar dem eller för att de anser det för diskussionen framåt.

Låt oss ta äktenskapsfrågan som en illustration. I den dagspolitiska debatten diskuteras oftast två konkreta motförslag: antingen är för man för reform x eller så är man emot reform x. Antingen vill man ha kvar dagens äktenskapsbalk eller så vill man göra den könsneutral. Vad debatten skymmer är att det finns andra positioner.

  • Man kan t.ex. tänka sig att helt vara emot äktenskapet som idé och institution, såväl på ett personligt som på ett socialt eller lagstiftninsmässigt plan. Men man kan ändå, i den aktuella politiska diskursen, kämpa för reform x, därför att man finner U(x)>U(~x). Men det kan finnas en reform y där U(y)>
    U(x)!
  • Man kan vara för civiläktenskap, dvs. att äktenskapsbalken ska finnas kvar men att äktenskapen enbart, med juridisk giltighet, ska kunna ingås borgerligt. Människor får därutöver förstås ordna vilka ceremonier de vill.
  • Man kan också tänka sig att man inte har någon synpunkt på huruvida folk bör eller inte bör ingå äktenskap men att man förespråkar en total ”privatisering” av äktenskapet, dvs. att äktenskapsfrågor per se inte hör hemma i lagstiftning utan att de legala bitarna får avtalas i frivilliga, civilrättsliga avtal och att organisationer får förrätta vilka ceremonier de vill i samband där med.

Min poäng är att uttryck för en viss konkret politisk hållning inte säger så mycket om en intressant människa. Det finns, hos en sådan, lager av lager av tankar och villkoranden och utvecklingar och kompletteringar. Inte så att hon behöver vela och inte vet vad hon tycker. Tvärtom, tankarna är ofta klara men mångfasetterade. Det är den typen av tankar det är givande att ta del av, i äktenskapsfrågan såväl som i andra frågor.

Om någon undrar vad min egen syn är i just äktenskapsfrågan: jag är för att nuvarande äktenskapsbalk görs könsneutral; jag är personligen emot äktenskap men har inget alls emot att andra, som genuint tilltalas av institutionen, nyttjar den; och för dessa anser jag att det bästa vore en total ”privatisering” av äktenskapet. Bara för att man finner ”könsneutralisering” bättre än dagens ordning innebär inte det att sista ordet är sagt!