Omegapunkten talar, men talar i tystnad.
Det kan finnas flera typer av problem med bistånd. Ett är att det inte hjälper: att de problem som det var tänkt att avhjälpa kvarstår eller förvärras. Ett annat är oavsedda konsekvenser: att bistånd orsakar nya problem. Ett exempel på det senare ges i den nya studien ”Are Debt Repayment Incentives Undermined by Foreign Aid?”:
A set of panel estimates including 93 developing countries shows that foreign aid is strongly negatively associated with repayment incentives. The findings pertain to both total debt service and service on publically guaranteed debt. … Our findings … have implications for international debt policy. Most campaigns and debt relief initiatives couple substantial debt relief with increased inflows of foreign aid. However, in order to achieve sustainable levels of foreign debts, such initiatives probably ought to provide incentives for timely repayment of remaining debts. Our results provide evidence suggesting that the coupling of debt relief and foreign aid in most initiatives is counterproductive in the sense that the aid component undermines repayment incentives, contrary to what most development practicians seem to think (e.g. Ndikumana, 2004).
Det finns förstås en möjlighet att sambandet förklaras av att länder med svårigheter att betala av sina skulder också får biståndsgivare att anse dem varandes i behov av bistånd, men forskarna menar (på ekonometrisk grund) att detta är en osannolik förklaring. Visst finns det goda sidor av bistånd, men också en del negativa, vilket förefaller viktigt att minnas.
Se även inlägget ”Fungerar skuldavskrivning?”.
Hur reagerar en katolik när påven ändrar uppfattning i en moralisk fråga? Jag tänker på den partiella omsvängningen när det gäller kondomanvändning, men frågeställningen är mer generell. Ändrar katoliken också, så fort han får höra om påvens omsvängning, uppfattning? I så fall är jag benägen att etikettera katoliken som infantil i etiska frågor. Som ett oroligt barn förmår eller vågar inte katoliken då själv fastslå sina moraliska uppfattningar, utan de importeras med automatik från en annan människa. Säger översteprästen bu säger katoliken bu. Säger översteprästen bä säger katoliken bä. Är det inte förnedrande för en vuxen individ att ha övergett sin egen autonomi på detta sätt? Det inger inte respekt att acceptera dikterad moral från någon annan människa.
Ögon kan ha en stark effekt på människor. Till exempel verkar de kunna få oss att bete oss mer hänsynsfullt mot andra, enligt den nya studien ”Effects of Eye Images on Everyday Cooperative Behavior: A Field Experiment”, kommande i Evolution and Human Behavior:
Laboratory studies have shown that images of eyes can cause people to behave more cooperatively in some economic games, and in a previous experiment, we found that eye images increased the level of contributions to an honesty box. However, the generality and robustness of the eyes effect is not known. Here, we extended our research on the effects of eye images on cooperative behavior to a novel context—littering behavior in a university cafeteria—and attempted to elucidate the mechanism by which they work, by displaying them both in conjunction with, and not associated with, verbal messages to clear one’s litter. We found a halving of the odds of littering in the presence of posters featuring eyes, as compared to posters featuring flowers. This effect was independent of whether the poster exhorted litter clearing or contained an unrelated message, suggesting that the effect of eye images cannot be explained by their drawing attention to verbal instructions. There was some support for the hypothesis that eye images had a larger effect when there were few people in the café than when the café was busy. Our results confirm that the effects of subtle cues of observation on cooperative behavior can be large in certain real-world contexts.
Jag antar att detta är en evolutionärt utvecklad reaktion, att vilja undvika att observeras som normbrytare. Det vore intressant att jämföra hur effekten av ett par ögon skiljer sig från en övervakningskamera bakom vilken riktiga ögon finns. Det vore också intressant att studera dem som inte låter sig påverkas av ett par ögon. Vad kännetecknar deras beteendemönster?
Se även inlägget ”Tilltagande nedskräpning”.
Gary Becker skriver, apropå det utbredda användandet av preventivmedel bland katoliker:
It is hard not to conclude from this evidence that economics has trumped religion in Catholic fertility decisions, and in other Catholic decisions regarding marriage and divorce. Developing and developed economies provide strong economic incentives to reduce the demand for children because the education, potential earnings, and labor force participation of married women has greatly increased in these economies, and the trade off between the quantity and “quality” of children has shifted away from quantity and toward quality. That is, since modern economies mainly reward persons who have much education and other human capital, parents tend to invest a lot in each of a fewer number of children.
Leve ekonomismen!
Moraliska teorier utgår ofta från strikta regler som ska gälla i alla situationer. ”Du skall icke stjäla” är ett exempel. Men följer människor i praktiken den typen av dogmatiska regler — eller är deras faktiska beteende mer beroende av situation? Det senare får stöd i den nya studien ”Active Transgressions and Moral Elusions: Action Framing Influences Moral Behavior”, publicerad i Social Psychological and Personality Science:
In Study 1, participants were more likely to help a student with a disability if they were asked directly than if they were passively presented with the opportunity to help. In Study 2, participants completing a math task cheated less when cheating involved an action on their part rather than an omission. This research indicates that individuals are less likely to transgress if the transgression is explicit …
Är detta något att förfasa sig över? Kanske, men härdad som jag är lyser förfasandet med sin frånvaro i mitt fall. Det rationella tycks mig istället att vara att ta till sig dessa insikter om hur människor beter sig, särskilt när man utformar olika system. Om man t.ex. vill att människor tar ställning till att registrera sig i Donationsregistret kan det vara mer verkningsfullt att tvinga dem att svara ja eller nej, förslagsvis i samband med att de skaffar id-kort eller körkort, istället för att mer passivt erbjuda dem en möjlighet att ta ställning.
Studien ”The Happiness–Suicide Paradox” belägger och spekulerar om orsaken till denna paradox:
This study documents a paradox: the happiest places have the highest suicide rates. The study combines findings from two large and rich individual‐level data sets — one on life satisfaction and another on suicide deaths — to establish the paradox in a consistent way across U.S. states. It replicates the finding in data on Western industrialized nations and checks that the paradox is not an artifact of population composition or confounding factors. The study concludes with the conjecture that people may find it particularly painful to be unhappy in a happy place, so that the decision to commit suicide is influenced by relative comparisons.
Denna spekulation finner jag intressant. Om jag är olycklig i ett samhälle där andra är lika olyckliga som jag är jag mindre benägen att begå suicid än om jag är lika olycklig i ett samhälle där andra i genomsnitt är lyckligare än jag. Jag vågar inte fundera på policyimplikationerna av detta resultat. Så här ser i vilket fall sambandet ut i några europeiska länder:
Robert Mapplethorpe, Italian Devil (1988), 68,9 x 56,5 cm:
En av den matematiska nationalekonomins frontfigurer, John von Neumann, hade dessa varningens ord att säga om faran med en långt gången, abstrakt matematisering:
As a mathematical discipline travels far from its empirical source, or still more, if it is a second and third generation only indirectly inspired by ideas coming from ”reality” it is beset with very grave dangers. It becomes more and more purely aestheticizing, more and more purely I’art pour I’art. This need not be bad, if the field is surrounded by correlated subjects, which still have closer empirical connections, or if the discipline is under the influence of men with an exceptionally well-developed taste. But there is a grave danger that the subject will develop along the line of least resistance, that the stream, so far from its source, will separate into a multitude of insignificant branches, and that the discipline will become a disorganized mass of details and complexities. In other words, at a great distance from its empirical source, or after much ”abstract” inbreeding, a mathematical subject is in danger of degeneration. …
In any event, whenever this stage is reached, the only remedy seems to me to be the rejuvenating return to the source: the re-injection of more or less directly empirical ideas. I am convinced that this was a necessary condition to conserve the freshness and the vitality of the subject and that this will remain equally true in the future.
Jag tolkar nationalekonomins utveckling som att den renodlade matematiska inriktning som dominerade på många håll för ett par decennier sedan har ersatts eller kompletterats med ny empirisk forskning, genom utvecklingen av olika metoder och tekniker och genom allmänt bättre datatillgång. Inte minst torde den experimentella revolutionen, som lanserades av bl.a. Vernon Smith, ha ändrat ämnets karaktär en hel del. För personer som inte vill att nationalekonomin främst ska vara l’art pour l’art är detta en utveckling att hälsa med glädje.
En central stridsfråga i den svenska valrörelsen tidigare i år var skatterna. Under föregående mandatperiod genomförde regeringen stora inkomstskattesänkningar för arbetstagarna. De rödgröna accepterade stora delar av dessa skattesänkningar ex post: kanske därför att de kände till resultatet i den nya studien ”Do Voters Reward and Punish Governments for Changes in Income Taxes?”, publicerad i Journal of Elections, Public Opinions and Parties, i vilken det antyds att inkomstskattesänkningar är poppis:
An analysis of national elections between 1990 and 2006 in 19 countries finds evidence that governing parties that raise (lower) taxes lose (gain) votes in subsequent elections. Further analyses are suggestive that right-wing incumbents are more strongly affected by changes in basic income tax levels than left-wing and centrist governing parties. However, these findings hold only when measuring changes in income tax brackets that broadly affect the electorate, suggesting a certain degree of economic rationality.
Regeringen lär fortsätta med sina skattesänkningar i form av ett femte jobbskatteavdrag (inte minst efter den positiva utvärdering som härförleden lades fram och diskuterades på Rosenbad). Hur ska Socialdemokraterna bemöta detta?
Nå, jag fann det i vilket fall uppiggande att väljarna uppvisar ”ett visst mått av rationalitet”.
Två ekonomipristagare verkar mena att det inte enbart är idealism som motiverar den nationalekonomiske forskaren. George Stigler, i The Intellectual and the Marketplace:
When we strive to solve a scientific problem, is ambition for our own professional status completely overshadowed by our love of knowledge? … When we write an article to demonstrate the fallacies of someone else’s work, is our hatred for error never mixed with a tiny bit of glee at the display of our own cleverness?
Paul Samuelson, i ”Economists and the History of Ideas”, publicerad i American Economic Review:
In the long run, the economic scholar works for the only coin worth having — our own applause.
Om det är så att den typiske nationalekonomen motiveras av en önskan om status i den egna gruppen, behöver det vara dåligt? Det kanske är så att en sådan motivering på det stora hela ger upphov till goda utfall, så länge det finns en kvalitetskontroll (i form av den vetenskapliga metoden)?
Karl Andersson rapporterar intellektuellt om en, som det verkar, fantastisk bok, Forbidden Colours av Yukio Mishima. Ett av de citat som jag fångades av är detta:
The spring-time of intellect, the time when it begins to grow – that was the poison, he felt, that caused the young man to lose his youth even as he watched.
Intellekt, och framförallt av intellekt uppblåst ålderdom, är överskattade: tacka vet jag ungdomens spontana, enkla och oförstörda fräschör!
Det finns få som idag ifrågasätter friskolesystemet i Sverige. Det kan man hälsa med tillfredsställelse, om man bryr sig om goda testresultat. En ny studie, ”‘Every Catholic in a Catholic School’: Historical Resistance to State Schooling, Contemporary School Competition, and Student Achievement Across Countries”, publicerad i Economic Journal, finner nämligen att friskolor är gynnsamma för elevers prestationer. Forskarna beskriver sina resultat:
Our results indicate that the share of schools that are privately operated has an economically and statistically significant positive effect on student achievement in mathematics, science, and reading … Importantly, much of the positive effect of private school shares accrues to students in public schools, suggesting that the overall effect is not simply due to privately operated schools being more effective, but rather it reflects benefits of competition. … Interestingly, descriptive evidence also suggests that a larger share of privately operated schools is also associated with a strong reduction in the dependence of student achievement on socioeconomic status – as long as all schools are publicly financed (Woessmann et al. 2009). In other words, the additional choice created by public funding for privately operated schools seems to particularly benefit disadvantaged students and thus boost equity in the school system.
En illustration av sambandet:
Dessa resultat är helt i linje med en tidigare studie av effekten av friskolor just i Sverige. Den som motsätter sig friskolor får gärna klargöra på vilken grund, givet vad forskningen verkar visa om deras effekter.
Tobias Kamke:
Det talas ofta om det värdefulla med äldre människor i olika sammanhang, inte minst därför att de har större erfarenhet. Men är äldre verkligen så bra? Den nya studien ”Do Older Investors Make Better Investment Decisions?”, publicerad i Review of Economics and Statistics, ger oss anledning att betvivla det, i alla fall när det gäller investeringar:
We find that older and experienced investors are more likely to follow rules of thumb that reflect greater investment knowledge. However, older investors are less effective in applying their investment knowledge and exhibit worse investment skill … Overall, the adverse effects of aging dominate the positive effects of experience. These results indicate that older investors’ portfolio decisions reflect greater knowledge about investing, but investment skill deteriorates with age due to the adverse effects of cognitive aging.
Jag fortsätter att hylla ungdomen!
Veronica Palm kan bli Socialdemokraternas nästa partiledare. Vad får man då om detta parti tar över, enligt Palm? Jo:
Röstar man på Socialdemokraterna, då får man en politik med en färdriktning, mot ett jämlikt och solidariskt samhälle.
Ett litet problem bara: detta uttalande är knappast trovärdigt, med tanke på hur jämlikheten utvecklades under Socialdemokraternas regeringsinnehav 1994–2006. Med förmögenhets- och fastighetsskatt på plats, kan tilläggas.
En amerikansk politiker är upprörd över den allt mer närgångna granskningen av flygresenärer. Varför då?
Delgaudio doesn’t like the new TSA security procedures because he claims they are part of a wide-scale ”homosexual agenda.”
För en gångs skull en amerikansk politiker som har helt rätt i sak!
Den kosmologiska forskningen verkar inte stå stilla. Nu stärkts beläggen för att universum inte uppkom i och med Big Bang. BBC rapporterar:
This ”conformal cyclic cosmology” (CCC) that Professor Penrose advocates allows that the laws of nature may evolve with time, but precludes the need to institute a theoretical beginning to the Universe. Professor Penrose, of Oxford University, and his collegue Vahe Gurzadyan of Yerevan State University in Armenia, have now found what they believe is evidence of events that predate the Big Bang, and that support CCC. … Shaun Cole of the University of Durham’s computational cosmology group, called the research ”impressive”. ”It’s a revolutionary theory and here there appears to be some data that supports it,” he told BBC News. ”In the standard Big Bang model, there’s nothing cyclic; it has a beginning and it has no end. The philosophical question that’s sensible to ask is ‘what came before the Big Bang?’; and what they’re striving for here is to do away with that ‘there’s nothing before’ answer by making it cyclical.”
Det ska bli ytterst intressant att följa denna forskning framöver, inte minst av följande skäl: Om universum inte har en början faller det kosmologiska ”gudsbeviset” platt till marken.
Se även ”Har universum skapats av en gud?”, ”Universums tillkomst”, ”Bevisar Big Bang att Gud finns?”, ”Vetenskapligt bevis för Guds existens?”, ”Började universum existera?”, ”En första orsak?” och ”Nya insikter om universum”.
Dolly Parton i ett live-framförande av ”Baby, I’m Burning” från 1979:
Hon är lika bra nuförtiden.
Det är välkänt att det föreligger könsskillnader inom naturvetenskaperna, i regel till männens fördel. Är könsskillnader i prestation svåra att förändra? Det verkar inte så. En ny studie, ”Reducing the Gender Achievement Gap in College Science: A Classroom Study of Values Affirmation”, publicerad i Science, undersöker om könsskillnader mellan fysikstudenter går att påverka med en psykologisk metod:
In this randomized double-blind study, 399 students either wrote about their most important values or not, twice at the beginning of the 15-week course. Values affirmation reduced the male-female performance and learning difference substantially and elevated women’s modal grades from the C to B range. Benefits were strongest for women who tended to endorse the stereotype that men do better than women in physics. A brief psychological intervention may be a promising way to address the gender gap in science performance and learning.
I denna figur jämförs tenta- och fysiktestresultat för dem som fick genomgå värderingsövningen med en kontrollgrupp:
Denna studie tycker jag är hoppingivande, i det att den klargör att könsskillnader inte är omöjliga att förändra. Metoden i fråga tar bara 15 minuter att använda. Frågan är hur många (manliga?) föreläsare som är villiga att använda metoder av det här slaget för att hjälpa sina kvinnliga studenter. Kanske måste föreläsarna först genomgå något slags träning? Nå, studien rör nybörjarstudenter i fysik. En vidare fråga är om könsskillnader bland de allra bästa fysikerna går att eliminera med psykologiska metoder av detta slag. Kan man tänka sig att könsskillnader blir svårare att eliminera ju högre upp man kommer? Det kan i vilket fall inte skafa om fler kvinnliga studenter hjälps, genom psykologiska metoder, att prestera bättre. Vissa av dem kommer säkert att nå längre också som forskare därigenom.
Se även inläggen ”Olympiad för intelligenta”, ”Bland de bästa matematikerna dominerar pojkar”, ”De sämsta och bästa är pojkar”, ”Könsskillnader i matematik”, ”Kvinnor i naturvetenskap” och ”Professorns kön påverkar kvinnliga studenter”.
Lars Olofsson är vd för den franska butikskedjan Carrefour. Hans inställning till arbete ter sig inte särskilt svensk, enligt intervju i DI Weekend (19/11, s. 42):
Att kalla Lars Olofsson för arbetsnarkoman är knappast att överdriva. Varje vardagmorgon stiger han upp klockan sex innan hans privatchaufför hämtar honom klockan sju. Först elva på kvällen sätter han punkt, oavsett om det handlar om pappersarbete, möten, en middag eller en fest. Regelbundenhet och disciplin är nödvändigt för att orka med tempot. … När han tar ledigt, två veckor på sommaren och tio dagar vid jul, reser han på golf- och shoppingresor till varma länder, med hustrun, sönerna och deras respektive. I jul blir det Mauritius. Så fort bagaget är uppburet bär det av mot olika aktiviteter i ett oavbrutet schema under vistelsen. ”Semestrar kan vara besvärliga, för om man drar ned på tempot kan man få muskelvärk när man kommer tillbaka. Därför brukar jag smygjobba lite under semestern. Efter tio dagar är familjen helt slut. Sedan måste de vila upp sig i flera dagar”, säger Lars Olofsson.
Möten till kl 23? Smygjobba under semestern? Kan detta vara sunt? Vad skulle Russell och Keynes säga? (Liten kompensation: en årslön om 9 miljoner euro.)
William Easterly rapporterar att de 1 procent mest framgångsrika rockartisterna får en allt större andel av rockartistinkomsterna: upp från 26 procent 1982 till 56 procent 2003. Hans tes är att detta i huvudsak beror på teknologisk utveckling: musik har blivit allt mer lättillgänglig och människor i allmänhet har bra musikanläggningar pga. fallande priser.
Jag tror det ligger en hel del i detta. För egen del köper jag inte gärna musik med andra artister än de bästa; dessutom går jag relativt sällan på liveföreställningar i Stockholm, eftersom jag har märkt att jag lätt blir missnöjd med de sångare som framträder här. Har man vant sig vid Joan Sutherland på sin musikanläggning därhemma blir, tyvärr, Kungliga Operans sångare ofta något av en besvikelse.
En ytterligare fråga är om den ökade ojämlikheten bland artister är upprörande. Det tycker inte jag, i sig, men en möjlig negativ effekt skulle kunna bli att försämra genomsnittskvaliteten på sikt, om en artistkarriär blir mer ekonomiskt riskabel. Om bara de allra bästa tjänar riktigt bra kanske det kan avskräcka många riskaverta talanger, som har potential att bli toppartister.
Som vanligt har jag deltagit i Stockholms Filmfestival, och som vanligt har jag kunnat ta del av ett ypperligt utbud av filmer. Totalt blev det 14 stycken i år. De tre bästa var:
Estetiken i Les amours imaginaires fångas i detta minutlånga klipp:
Se även de tidigare inläggen ”Filmfestival”, ”Filmer med implikationer för livet” och ”Ovanligt hus”.
Preston, 28 år, upplevde tidigt hur han attraherades av andra pojkar:
Reporter: Tell me when you first remember struggling with an attraction to men.
Preston: Probably about age 12. It wasn’t a struggle prior to that until I learned from other people and was shamed into thinking it was a problem.
Dvs. omgivningen (huvudsakligen bestående av mormoner) fick Preston att internalisera ett förakt för sin homosexualitet. I detta inslag från ABC Nightline får vi följa hur han deltar i ett läger i Texas för män som vill bli kvitt sin homosexualitet:
Hur ska man se på läger och andra verksamheter som har till syfte att försöka ändra människors sexuella läggning, särskilt mot bakgrund av att det, enligt American Psychological Association, inte finns stöd i forskning för att sådana försök fungerar? Jag är kluven. Å ena sidan vill jag tillåta dem som önskar försöka att göra det: givet att man är olycklig av att vara homosexuell kan jag inte klandra någon som försöker kontrollera den delen av sitt liv. Även om det inte går att byta sexuell läggning kanske man kan lära sig att minska homosexualitetens inflytande. Å andra sidan ser jag det som tragiskt att vissa blir olyckliga av att vara homosexuella, inte minst när det beror på internaliserade, i regel religiöst grundade normer. I en annan typ av samhälle än det han växte upp i skulle Preston ha kunnat glädjas av sin attraktion till andra män och leva livet som han är, utan den extra kamp han nu utkämpar med hjälp av sina lägerkompisar. Ledsamt nog finns det andra som pga. normer av det här slaget inte orkar utkämpa denna kamp.
Prestons liv fascinerar mig. Han är charmig, men jag undkommer inte känslan av underliggande tragik, som känns så onödig. En sak jag undrar är om hans liv med fru och barn kommer visa sig hållbart över tid. Kanske, kanske inte, och kanske är det inte så hemskt om det inte håller. Äktenskap spricker hela tiden av olika skäl. Jag önskar honom gott i vilket fall.
Tips: Aqurette.
[W]hen we couple payment with consumption, the result is reduced happiness. When we pay with a credit card the timing of the consumption of the food and the agony of the payment occur at different points in time and this separation allows us to experience a higher level of enjoyment (at least until we get the bill).
Rimligen innebär detta att vi köper mer och dyrare saker när vi använder oss av kreditkort än när vi betalar kontant. Detta förefaller irrationellt: varför skulle betalningstillfället påverka vad och hur mycket vi köper (givet att nuvärdet av betalningarna är detsamma)? Men denna irrationalitet kanske kan motverka en annan? Jag tänker på en uppfattning hos vissa keynesianer att ett slags kollektiv irrationalitet råder, i synnerhet under lågkonjunkturer, i det att människor konsumerar för lite och sparar för mycket. Kan man tänka sig konjunkturberoende kreditkortsstimulanser, såsom lägre kortavgifter och bonussystem kopplade till kortköp? Kan man införa en konjunkturberoende straffavgift på bankomatuttag? Möjligheterna verkar många. Vad bra om kreditkort både förmår göra konsumenter lyckligare (åtminstone tills räkningen kommer) och konjunkturen starkare!
Man anar ibland att en hel del skiljer människor som står till höger respektive till vänster politiskt åt. Bland annat vilken typ av spel de ägnar sig åt, visar det sig, enligt studien ”‘Tell Me What You Play and I Will Tell You Who You Are’: Values and Gambling Habits in Two Danish Universities”, publicerad i International Gambling Studies:
This article describes different gambling patterns found among students at a business school and at a faculty of social sciences in Copenhagen, Denmark. On the one hand, it was found that students who play games of skill (such as poker or betting on football or horses, etc.) tended to be male, studying business, investing in stock options and voting on the right of the political spectrum. On the other hand, students who played games of chance (lotto, bingo, etc.) were more likely to be female, studying social sciences, preferring savings rather than risky investments and voting on the left of the political spectrum. We suggest that the competitive aspect of games of skill is attractive to those who believe in rewarding individual risk in a competitive market, while the more egalitarian and impersonal nature of games of chances is preferred by people who place a stronger emphasis on social equity.
Jag har en känsla av att det ligger mycket i den föreslagna förklaringen. Jag kom att tänka på tidigare forskning som visar att människors inställning till omfördelning beror på om de ser fattigdom som ett resultat av egna handlingar eller som ett resultat av otur. Hur man ser på livets spel verkar alltså korrelerat med politiska uppfattningar i relativt hög grad och alltså också med spelstil. Dock undrar jag om en kompletterande förklaring till denna studies resultat skulle kunna vara att de som spelar spel med ett starkt inslag av skicklighet är eller tror sig vara mer insiktsfulla och kunniga än de som spelar spel av slumpkaraktär.
Själv spelar jag inte några spel alls. De skulle inte, i mitt fall, lyckas bidra till att förtränga livets tragiska karaktär: de känns tomma och meningslösa och, i vissa fall, irrationella.
Philip Guston, The Tormentors (1947-1948), 103,8 x 153,7 cm:
Ibland framförs, i synnerhet i vänsterkretsar, uppfattningen att mindre bemedlade människor är ädlare än de som befinner sig på en högre socioekonomisk nivå. De senare framställs som mer egoistiska och okänsliga för andra människors väl och ve. Hittills har jag betraktat sådana påståenden som ogrundade (och fräcka) spekulationer, men den nya studien ”Social Class, Contextualism, and Empathic Accuracy”, publicerad i Psychological Science, kanske utgör grund för omprövning av denna min inställning:
In three studies, lower-class individuals (compared with upper-class individuals) received higher scores on a test of empathic accuracy (Study 1), judged the emotions of an interaction partner more accurately (Study 2), and made more accurate inferences about emotion from static images of muscle movements in the eyes (Study 3). Moreover, the association between social class and empathic accuracy was explained by the tendency for lower-class individuals to explain social events in terms of features of the external environment.
Den sedan tidigare kända tendensen hos vissa att se livets utfall som resultatet av egna ansträngningar, eller bristen därpå, snarare än som resultatet av faktorer bortom individens kontroll, verkar alltså vara förknippad, inte bara med politiska hållningar, som en mindre positiv inställning till omfördelning, utan också med förmågan att sätta sig in i och förstå andra människors känsloliv.
Hur kommer det sig att människor fångas av skönhet, runtom i världen, oavsett kultur? Denis Dutton ger en evolutionär förklaring i detta mycket sevärda TED-föredrag:
Dutton utvecklar dessa idéer i boken The Art Instinct: Beauty, Pleasure, and Human Evolution. (Jag kommer att tänka på en fras i Pet Shop Boys-låten ”Paninaro”: ”Girls, boys, arts, pleasure”.) Min egen syn på skönhet stämmer väl överens med den Lord Henry Wotton formulerar.
Vilken dag som helst väntas iPad lanseras i Sverige. Priserna på de sex olika modellerna vet vi för närvarande inget om. Denna figur från The Economist visar hur priset på den billigaste modellen varierar mellan olika länder:
I Hong Kong får man sålunda en iPad för ca 3500 kr, medan den kostar knappt 5000 kr i Tyskland och Frankrike. Kommer Sverige att toppa listan? Jag tror det. Slutligen ett förslag på tentafråga för nybörjarstudenter i nationalekonomi: Varför gäller inte lagen om ett pris för iPad?
Konstigt nog hade jag aldrig tänkt på att innehållet i placebo kan påverka hur mediciner utvärderas, förrän jag fick syn på studien ”What’s in Placebos: Who Knows? Analysis of Randomized, Controlled Trials”, publicerad i Annals of Internal Medicine. Den studien undersöker om det i artiklar publicerade i medicinska vetenskapliga tidskrifter anges vad placebo i läkemedelsutvärderingar faktiskt innehåller. Resultat:
Most studies did not disclose the composition of the study placebo. Disclosure was less common for pills than for injections and other treatments (8.2% vs. 26.7%; P = 0.002). … CONCLUSION: Placebos were seldom described in randomized, controlled trials of pills or capsules. Because the nature of the placebo can influence trial outcomes, placebo formulation should be disclosed in reports of placebo-controlled trials.
Man kanske inte kan utesluta att läkemedelsbolag kan ha intresse av att använda placebo som synligen förstärker positiva effekter av de egna läkemedlen, t.ex. genom att placebo försämrar hälsotillståndet. För att undvika onödiga misstänkliggöranden förefaller det klokt att i framtiden kräva att placeboinnehållet anges i publicerade studier.
Det visar sig att andelen gravida kvinnor som upptäcker kromosomfel på sina foster och som väljer att abortera har ökat från 53 till 67 procent. En representant för Svenska Downföreningen gillar inte utvecklingen:
Hon är rädd för en utveckling där det till slut kanske inte föds några barn alls med Downs syndrom.
Jag förstår inte alls denna rädsla. Vore det inte prima om inga barn föddes med detta förståndshandikapp? Vad denna representant inte verkar inse är att det kan vara bättre att inte finnas till — och till och med att det kan anses omoraliskt att låta skadade barn födas.
John Stuart Mill granskar, i ”On Nature”, närmare den uppfattning som säger att ”naturen” kan och bör ge oss vägledning gällande hur vi bör leva våra liv. Han sammanfattar sin analys på följande sätt:
The word ”nature” has two principal meanings: it either denotes the entire system of things, with the aggregates of all their properties, or it denotes things as they would be, apart from human intervention.
In the first of these senses, the doctrine that man ought to follow nature is unmeaning; since man has no power to do anything else than follow nature; all his actions are done through, and in obedience to, some one or many of nature’s physical or mental laws.
In the other sense of the term, the doctrine that man ought to follow nature, or, in other words, ought to make the spontaneous course of things the model of his voluntary actions, is equally irrational and immoral.
Irrational, because all human action whatever consists in altering, and all useful action in improving, the spontaneous course of nature.
Immoral, because the course of natural phenomena being replete with everything which when committed by human beings is most worthy of abhorrence, any one who endeavoured in his actions to imitate the natural course of things would be universally seen and acknowledged to be the wickedest of men.
Jag instämmer i det stora hela: naturen (i den mån begreppet kan göras begripligt och syftar på något annat än totaliteten av allt) innefattar inte i sig och med automatik moralisk vägledning. Frågan är hur Mill och vi andra kan säga att något i naturen är omoraliskt: det antyder att vår moraliska standard emanerar från någonstans utanför naturen och kan appliceras på den, ”utifrån”.
Se även ”Naturligt är mångfalden”, en artikel i SvD skriven av två svenska etologer, samt professor Volokhs analys av påståendet att homosexualitet är ”mot naturen”.
Det verkar råda stor upprördhet i USA över TSA:s alltmer ingående, och närgångna, granskning av flygresenärer. Tyler Cowen pekar på en positiv effekt av att många därigenom avskräcks från att flyga:
Personally, I’m happy to put up with the practices if it means less congestion in the airport security line.
Jag är själv inte särskilt upprörd, av ett annat skäl: jag kan finna det erotiskt tilltalande när en säkerhetsvakt rör vid mig. Vågar jag erkänna att jag, vid ett tillfälle, medvetet valde att gå igenom en metalldetektor med en kamera i fickan bara för att få den attraktive vakten att röra vid mig efter pipet? Så länge man kan välja kö (och säkerhetsvakt) själv ser jag denna mer närgångna granskning som uppiggande.
Det tycks finnas en s.k. januarieffekt på aktiemarknaden, som innebär att börsen tenderar att gå upp i januari. En sådan effekt har också visats uppkomma i experiment. Studien ”Yes, Wall Street, There Is A January Effect! Evidence from Laboratory Auctions”, publicerad i Journal of Behavioral Finance (preliminär gratisversion här), finner följande:
After controlling for variables that could influence subject bids, such as differences in private values, cumulative earnings, and learning effects, the prices in the January markets were systematically higher than those in December, a difference that is economically large and statistically significant.
Tre delförklaringar till januarieffekten kan vara att aktieinnehavare vill sälja förlustaktier före årets sluts av skattemässiga skäl, för att sedan köpa nya aktier i januari; att företag som sitter på förlustaktier kan vilja dölja det inför boksluten, varför de säljer sådana aktier i december och köper nya i januari; och att större vinster i december leder till mer köp i januari. Robert Shiller menar dock att även psykologiska faktorer behövs för att förklara effekten, t.ex. detta sätt att tänka:
If people view the year end as a time of reckoning and a new year as a new beginning, they may be inclined to behave differently at the turn of the year, and this may explain the January effect.
Forskarna bakom ovan nämnda studie anser sig ha fått stöd för att en psykologisk faktor av liknande slag får experimentdeltagarna att betala mer för aktier i januari.
Om du är rationell bör du kanske, givet hur andra beter sig, fundera på att köpa aktier nu, mot årets slut, och sälja mot slutet av januari? Men om alla gör det …
Kazimir Malevich, Morning in the Village after Snowstorm (1912), 80,0 x 80,0 cm:
Spelar det någon roll för hur en handling utvärderas, vilket det bakomliggande motivet är? Man kan tänka sig att en person, A, handlar på ett sätt som gynnar en annan person, B, men att A antingen motiveras av att vinna på att handla på det sättet eller av ren altruism. Man kan vinna på goda handlingar om man förväntar sig en bättre behandling tillbaka. Nå, en ny studie, ”Can Intentions Spoil the Kindness of a Gift — An Experimental Study”, undersöker, i ett s. k. tillitsspel, om B ger tillbaka mindre om motivet till en vänlig handling från A anses bero på egenintresse och högre förväntad egen vinst, jämfört med om motivet uppfattas vara altruistiskt. Resultat:
Our results suggest that expected future returns do not affect the perceived kindness of an action and its rewards. Agent B‘s return transfer does not differ across treatments for a given transfer. This is not because agent B does not care about agent A’s action at all. Actually, we observe a lot of agents B that return strictly positive amounts, and in addition, agent B‘s average return transfer is increasing in agent A‘s transfer. This suggests that individuals reward actions that seem altruistic, independent of the actor’s expectation of future rewards or of the actor’s speci c kind of intention. Consequently, we conclude that individuals condition their behavior on outcomes rather than on intentions or higher order beliefs.
Detta agerande är i linje med det som tänkare i den utilitaristiska traditionen, t.ex. Sidgwick, har gett uttryck för. De menar att motiv i sig är normativt ointressanta: det normativt intressanta är utfall.
Tidigare forskning tyder på att minskade offentliga utgifter, snarare än skattehöjningar, förmår minska problem med stora budgetunderskott och statsskulder. Denna slutsats får nytt stöd i studien ”Major Public Debt Reductions: Lessons from the Past, Lessons for the Future”:
First, our results suggest that major debt reductions are mainly driven by decisive and lasting (rather than timid and short-lived) fiscal consolidation efforts focused on reducing government expenditure, in particular, cuts in social benefits and public wages. Revenue-based consolidations do not seem to contribute to a major debt reduction. Second, robust real GDP growth also increases the likelihood of a major debt reduction because it helps countries to ”grow their way out” of indebtedness.
I tider av statsfinansiell oblans verkar det särskilt klokt att hålla politiker som förespråkar skattehöjningar och nolltillväxt borta från finansdepartement och andra maktens boningar.
Kan nationalekonomin bidra till att bättre förstå fenomenet religion? Ja. I en analys av hur olika typer av utfall (eller jämvikter, på ekonomspråk) kan uppstå på den religiösa marknadsplatsen, ”The Invisible Hand Plays Dice: Multiple Equilibria in Sects Markets”, publicerad i Public Choice, finner Panu Poutvaara och Andreas Wagener bl.a. följande:
[W]hen more people are willing to join a sect, less persuasive sect leaders enter the market, which reduces average membership costs; and the lower are the average membership costs in sects, the more individuals are willing to join a sect. … [T]he smaller is the number of sects that are active in a market equilibrium the higher are the demands which these sects impose on their (relatively few) members. That is, in more secular societies sects impose, on average, heavier burdens on their small membership groups than in societies with higher rates of religious participation. Hence, fears that sect leaders might ”abusively” extract significant resources from their members would then seem, on average, more justified in a secular than in a sectarian equilibrium.
Man kan här tänka sig att USA motsvarar fallet med många men mindre strikta religiösa rörelser och Europa fallet med få men striktare sådana rörelser. (Striktare sådana rörelser kan dock, från den religiöses perspektiv, vara rationella.)
Se även ”Dilemma för en liberal ateist” och ”Staten påverkar kyrkobesöken”.
Baserat på egna, ovetenskapliga observationer skulle jag bedöma produktiviteten hos Lidls personal som ca 50 procent högre än hos Coops personal. Den förra är t.ex. mycket snabb i kassahanteringen, medan Coops personal mest består av äldre, senfärdiga, sömniga typer som långsamt flyttar ens varor framåt, förbi prisscanningen. Ändå misstänker jag att Coops personal har minst 25 procent högre timlön. Om detta stämmer, är det ett marknadsmisslyckande? Eller ett politikmisslyckande (jag tänker på LAS)? Är det inte en orättvisa? Om personal som är x procent mer produktiv än annan personal får x procent mer i lön, är det en orättvisa? Frågorna hopar sig efter lite butiksbesök.
Arbetslinjen praktiserades av professor Eli Heckscher, enligt denna artikel om honom i Ekonomisk Tidskrift:
Jag ser absolut inte arbetet som en plikt, snarare som ett nödvändigt ont som jag, förvisso, försöker utföra som om jag vore plikttrogen. Om människor vore genuint plikttrogna, som Heckscher, skulle socialförsäkringssystemens utformning, med avseende på risk för överutnyttjande och fusk, antagligen vara ett icke-problem.
Den nye kd-ministern Stefan Attefall har bjudit in diverse religiösa ledare till ett möte. Vad vill de? Bl.a. att skattebetalarna ska finansiera dem i ökad utsträckning.
Göran Zettergren, missionsföreståndare för Missionskyrkan:
Bidragen borde ju naturligtvis höjas eftersom de länge legat på samma nivå. Jag tror att det här är väl använda pengar för både samfunden och regeringen.
Abd al Haqq Kielan, ordförande för Svenska islamiska församlingarna:
Jag skulle vilja se en ökning av de ekonomiska anslagen. Nu har ju statsbidragen till trossamfund varit på samma nivå i många år. Vi har ju inte fått ökade anslag trots att antalet aktiva muslimer ökar i Sverige.
Anders Arborelius, biskop för Katolska kyrkan i Stockholm:
Om man förväntar sig mer av kyrkor och församlingar borde man höja bidragen. De har ju legat på samma nivå länge. Det visar sig ju exempelvis genom att man inte har lokaler.
Jag tycker också att bidragen till religiösa samfund bör ändras — till noll! Därtill bör en rad andra privilegier genast avvecklas. Tyvärr befarar jag att Stefan Attefall kommer att vara mer inne på de pengahungriga samfundsledarnas linje, i linje med kd:s pro-religiösa profil. Som vanligt får man sätta sitt hopp till Anders Borg.
Barn som sms:ar mycket tenderar att använda förkortningar av olika slag (vilka kallas ”textisms” på engelska). Är användandet av sådana, som ofta avviker från ”korrekt språkbruk”, relaterat till språkliga färdigheter hos barnen i fråga? Ja, men inte på det sätt som språkliga purister av reaktionärt snitt antagligen tänker sig. Studien ”Exploring the Relationship between Children’s Knowledge of Text Message Abbreviations and School Literacy Outcomes”, publicerad i British Journal of Developmental Psychology, finner:
The ratio of textisms to total words used was positively associated with word reading, vocabulary, and phonological awareness measures. Moreover, the children’s textism use predicted word reading ability after controlling for individual differences in age, short-term memory, vocabulary, phonological awareness and how long they had owned a mobile phone.
Förvisso är antalet deltagande barn i studien lågt (88 stycken), så fler, liknande studier behöver utföras innan vi kan vara säkra på resultatet. Icke desto mindre fann jag dessa preliminära indikationer överraskande och lätt uppiggande. 3vligt lr hur? D tkr jag iaf.
Sam Harris menar att vetenskapen kan fastslå vad som är moraliskt rätt och fel, vilket jag har uppmärksammat tidigare, och huruvida detta stämmer har nu diskuterats på en konferens med högintressanta deltagare. Man kan ta del av korta föredrag och en paneldiskussion om denna fråga med just Sam Harris samt med Patricia Smith Churchland, Lawrence Krauss, Peter Singer, Steven Pinker och min absoluta favorit Simon Blackburn. Väl värda att lyssna till! (Särskilt Blackburn, som har förstått ett och annat, t.ex. att Harris i strikt mening har fel.)
Se även tidigare inlägg om Blackburn: ”Tio moderna myter”, ”Ska man respektera religion?” och ”Skeptisk ironi istället för ateism”.
Våra kroppar har i många avseenden utvecklats för att undvika och stå emot sjukdomar. De gör detta, som alla känner till, på ett imperfekt sätt. Ett annat, kompletterande sätt för att undvika sjukdomar, som kan ha utvecklats evolutionärt, är olika beteendeimpulser. Det finns t.ex. forskare som menar att aversion mot (vissa) utlänningar kan ha grund i en vilja att undvika sjukdom:
The behavioral immune system may also produce an instinctive distrust of strangers. Strangers, after all, may carry diseases against which a person has no immune defense. (Just look at what happened to the Aztecs when the Spanish conquistadors showed up with smallpox.) To see if diseases influence how we think of foreigners, Schaller and his colleagues set up another experiment. They had one test group watch a slide show about the health dangers of germs. The researchers then told these subjects that the government would be spending money to attract immigrants to Canada; the participants had to decide how much money ought to be spent to get people to come from certain countries. Another group of participants were asked to do the same thing after watching a slide show on dangers of everyday life that were not related to disease, such as accidental electrocution. Schaller predicted that the slides about germs would trigger a rise in xenophobia. Sure enough, the subjects who watched the germ slides were inclined to spend more money to recruit immigrants from familiar countries and less money to attract people from unfamiliar ones.
Om denna grund för aversion mot (vissa) utlänningar stämmer, gör detta aversion mot (vissa) utlänningar acceptabel? Det tycker jag spontant inte, i sig, eftersom skälet till att denna aversion i så fall utvecklades ligger långt tillbaka i tiden och inte behöver vara relevant idag. Dock kanske man kan skilja på två fall:
Jag är starkt berörd av Benjamin Brittens sista kantat Phaedra (och har citerat en textrad där ur i flera tidigare inlägg). Dess tema, om förbjuden kärlek och död, är mycket starkt; Brittens musik, med inspiration från Bali, är därtill magisk. Min favoritsångerska i rollen är Dame Janet Baker (för vilken det skrevs och som sjunger i denna fantastiska inspelning); här kan Ann Murray höras:
Se upp för kärleken!
Se även inläggen ”Förstörd av kärlek” och ”Dödlig kärlek”.
Jag har tidigare skrivit om fiktionalism inom etiken: att låtsas som om en objektiv moral finns trots att man är övertygad om att den inte finns. Det finns också fiktionalism inom matematiken:
Fictionalism in the philosophy of mathematics is the view that mathematical statements, such as ‘8+5=13’ and ‘π is irrational’, are to be interpreted at face value and, thus interpreted, are false. … According to fictionalism, there is no mathematical knowledge apart from knowledge of the fiction of mathematics itself. Knowing that in the story of mathematics 2+3 = 5 is no more problematic than knowing that in the Tolkien story Bilbo Baggins is a hobbit. In both cases we know this by reading the relevant stories, listening to others who are well versed in the stories in question or, more adventurously, by exploring the logical consequences of the respective stories.
Grunden för matematisk fiktionalism är dessa tre överväganden:
There are several problems associated with admitting mathematical entities into one’s ontology. First, accepting mathematical entities would seem to run into trouble with Ockham’s razor. This is the advice not to multiply entities beyond necessity. It would appear that nominalists of all varieties have Ockham on their side, since they do not need to posit the huge number of entities entertained by Platonists. Second, mathematical entities are epistemically suspect. Mathematical entities are usually taken to be abstract, in the sense that they do not exist in space and time and do not have causal powers. It is thus mysterious how we can have knowledge of such causally isolated entities (Benacerraf 1983); or at least, an account is required of how the methods of mathematics are reliable means of forming beliefs about such abstract entities (Field 1989). Finally, we might add a more general worry about the metaphysical dubiety of abstract entities. After all, entities not located in space and time and without causal powers are utterly unlike any other entities we know about.
Det var inte riktigt vad jag fick lära mig i skolan när jag började räkna. Tur var nog det.
Denna analys av många väljares besvikelse över Obama, presenterad av Chaospet, stämmer väl överens med mitt sätt att tänka om borgerliga regeringar i Sverige: de är bra, inte nödvändigtvis därför att de genomför bra saker, utan därför att de förhindrar dåliga saker att bli genomförda. Detta tycker jag att många borgerliga sympatisörer missar, i ett ofta uttalat missnöje över att reform x och y lyser med sin frånvaro.
Se även det tidigare inlägget ”Sluta dissa Alliansen”.
När man frågar människor hur mycket de är beredda att betala för en kollektiv nyttighet visar det sig att de ofta svarar annorlunda i en hypotetisk än i en verklig situation. Detta kallas hypothetical bias. I regel uppges betalningsviljan vara större i den hypotetiska situationen. Hur kan man reducera det här problemet och bättre få veta människors faktiska värdering av potentiella projekt? I en ny studie, ”Referenda under Oath”, framförs hypotesen att personer som skriver under en ed kommer att ange en mer sanningsenlig värdering än andra. I ett experiment lät forskarna vissa deltagare skriva under denna ed (medan andra deltagare inte gjorde det):
Hade eden någon effekt?
Our results suggest the oath can work to eliminate the hypothetical bias: the oath causes hypothetical “yes” response rates to significantly decrease, while real “yes” response rates remained statically identical. Having subjects (freely) sign an oath to provide honest answers makes them more likely to do so even without any actual economic commitment.
Se där. Bör jag överge mitt motstånd mot att avge löften nu? Åtminstone bör jag fundera på att sluta försöka övertyga andra om att inte avge löften.
Idag är det tre år sedan denna blogg kom till. Jag är mycket tacksam för mina läsare och kommentatorer! Lite statistik för treårsperioden:
Antal besök: 1 990 569 (1 818 per dygn)
Antal inlägg: 3 632 (3,3 per dygn)
Antal kommentarer: 28 504 (26 per dygn)
Tag gärna en titt på de första två veckornas inlägg, från november 2007. (Skrev jag inte ganska annorlunda inlägg då jämfört med idag?) Det var tider, det!
Människor har olika mycket och lyckas olika väl i livet. Det kan ge upphov till avundsjuka. Normalt sett ses avund med skepsis, men givet skillnader mellan människor kanske den inte behöver vara så dålig. Enligt den nya studien ”Warding Off the Evil Eye: When the Fear of Being Envied Increases Prosocial Behavior”, publicerad i Psychological Science, har (elakartad) avundsjuka effekter på de avundades beteende:
The fear of being envied makes people act prosocially, in an attempt to ward off the potentially destructive effects of envy. In three experiments, people who were in a superior position and could be envied were more likely than control participants to give time-consuming advice to a potentially envious person or to help a potentially envious person pick up erasers she had accidentally scattered. However, helping behavior increased only if envy was likely to be malicious rather than benign. People who were better off did not increase their helping behavior toward people in general, but increased their helping only toward the potentially envious. This finding is consistent with the idea that the better off act more prosocially as an appeasement strategy. The fear of being envied serves useful group functions, because it triggers prosocial behavior that is likely to dampen the potentially destructive effects of envy and simultaneously helps to improve the situation of people who are worse off.
Jag finner resultatet fascinerande. Hur ska det utvärderas? Som jag ser det kan man tänka sig (1) en situation utan avundsjuka; (2) en situation med avundsjuka utan att detta gör de avundade mer prosociala; (3) en situtation med avundsjuka som gör de avundade mer prosociala; och (4) en situation med avundsjuka som undanröjer grunden för avundsjuka. Jag är oklar över hur dessa fyra alternativa situationer ska rangordnas i termer av social välfärd.
Ett par funderingar:
Jag är för övrigt själv ibland avundsjuk.
Har du tagit del av någon söndagspredikan idag? Om inte har du ett tillfälle att här ta del av Christopher Hitchens analys av de tio budorden:
Se även inlägget ”Varning för vidskeplig moral” samt Fredrik Bendz och min lilla essä ”Taking the Ten Commandments in Vain: A Critique of the Decalogue as a Code of Ethics”.
En vanlig uppfattning är att feminina män i högre grad än andra är homosexuella. Stämmer det? Ja, enligt studien ”Masculinity-Femininity Predicts Sexual Orientation in Men but Not in Women”, publicerad i Journal of Biosocial Science, som undersöker sambandet mellan maskulinitet-femininitet i tonåren och beteende och identitet fem-sex år senare:
[T]he more feminine males had several times the probability of being attracted to same-sex partners, several times the probability of having same-sex partners, and several times the probability of self-identifying as homosexuals, compared with more masculine males.
Detta innebär förstås inte att alla homosexuella män är eller var feminina; inte heller att alla feminina män är eller blir homosexuella. Man kan ändå fundera på varifrån detta samband kommer. Finns biologiska influenser bakom det här resultatet? Jag tror det. Man kan också fundera på varifrån föraktet för femininitet hos män kommer. Jag har en känsla av att negativa attityder mot homosexuella i högre grad har med femininitet att göra än med homosexualitet. ”Om bara homosexuella män beter sig maskulint är de acceptabla” — är inte det ett vanligt förhållningssätt, i synnerhet hos heterosexuella män? Intressant nog fanns, som titeln på studien antyder, inget motsvarande samband mellan maskulinitet och sexuell identitet för kvinnor, vilket förvånade mig.
Se även inlägget ”Vilka barn blir homo?”.
Israel förstör hus för att minska förekomsten av terrorism i form av självmordsbombningar. Fungerar de åtgärderna? Ja och nej, enligt den nya studien ”Counter-Suicide-Terrorism: Evidence from House Demolitions”:
[W]e show that punitive house demolitions (those targeting Palestinian suicide terrorists and terror operatives) cause an immediate, significant decrease in the number of suicide attacks. The effect dissipates over time and by geographic distance. In contrast, we observe that precautionary house demolitions (demolitions justified by the location of the house but not related to the identity or any action of the house’s owner) cause a significant increase in the number of suicide terror attacks. The results are consistent with the view that selective violence is an effective tool to combat terrorist groups, whereas indiscriminate violence backfires.
Att förstöra hus i största allmänhet verkar alltså, föga förvånande, ha kontraproduktiv verkan; det mer intressanta resultatet är att husförstörelser kopplade till specifik terrorverksamhet tycks minska terrorismen. Det intressanta med det tycker jag är att detta resultat förvisso är önskvärt, men det uppnås genom en metod som med liberala utgångspunkter i respekt för privat ägande får anses tvivelaktig. Dessutom kan man tänka sig att denna typ av åtgärd också drabbar många oskyldiga, såsom terroristers barn. Helgar ändamålet medlen i detta fall? Jag tycker att en liknande problematik uppkommer i samband med tortyr. Antag att effekten blir minskad terrorism och minskat lidande, totalt sett. Är det ett tillräckligt motiv för att tillämpa oerhört grymma förhörsmetoder? Detta ställer förstås utilitaristen i en svår position, men inte bara utilitaristen. Den som sturskt avfärdar all husförstörelse och all tortyr trots att de minskar lidandet totalt sett måste förklara hur den bedömningen kan motiveras. Vad övertrumfar reduktion av lidande?
Se även inlägget ”Kvaliteten på terrorister”.
Kina reagerade häftigt när den norska Nobelkommittén utsåg dissidenten Liu Xiaobo till årets fredspristagare och verkade mena att detta kommer att få konsekvenser för relationerna mellan Kina och Norge. Var detta tomma ord? Troligen inte. I en ny studie, ”Paying a Visit: The Dalai Lama Effect on International Trade”, undersöks hur handeln med Kina har påverkats för länder som har tagit emot den av Kina avskydde Dalai Lama:
Our empirical results support the idea that countries officially receiving the Dalai Lama at the highest political level are punished through a reduction of their exports to China. However, this ‘Dalai Lama Effect’ is only observed for the Hu Jintao era and not for earlier periods. Furthermore, we find that this effect is mainly driven by reduced exports of machinery and transport equipment and that it disappears two years after a meeting took place.
Här ser man vilka länder som har tagit emot Dalai Lama under den studerade perioden:
Som mest har mottagandet av Dalai Lama medfört lägre export med 8 procent. Det verkar inte helt osannolikt att Norge kan komma att drabbas av lägre export till Kina nu. En vidare fråga är om länder ska låta sig intimideras av denna typ av agerande. Är den ekonomiska kostnaden värd att ta?
Se även inlägget ”Dalai Lama har brister”.
Är intelligenta män friskare än ointelligenta? Ja, enligt studien ”Does a Fitness Factor Contribute to the Association between Intelligence and Health Outcomes? Evidence from Medical Abnormality Counts among 3654 US Veterans”, publicerad i Intelligence. Hur kan det komma sig? En möjlighet:
This offers tantalising – yet preliminary – evidence that health and intelligence are the result of common genetic factors, and that low intelligence may be an indication of harmful genetic mutations.
En annan möjlighet är att smartare män bättre inser hur de ska leva för att uppnå bättre hälsa.
Apropå folkomröstningen i Californien om legalisering av marijuana, som slutade med ett nej, kan man fråga sig hur det kommer sig att många människor intar oliberala hållningar i en rad sociala frågor. Megan McArdle framför en tes:
[I]n my experience, as the kids approach the teenage years, a lot of parents do suddenly realize they aren’t that interested in legal marijuana any more, and also, that totally unjust 21-year-old drinking age is probably a very good idea.
Jag har hört en liknande tes framföras om inställningen till invandring: har man barn lägger man större vikt vid risken för ökad kriminalitet, som av många uppfattas vara förknippad med invandring, varför man intar en negativ hållning till invandring. Man kan tänka sig samma grund för förbudsbejakanden när det gäller sådant som prostitution, pornografi och homosexualitet. Stämmer denna tes? Är föräldrar liberalismens fiender? Är liberalismen, eller uppfattas den vara, en ideologi för vuxna? Bryan Caplan finner att tesen har stöd i data, men att andra faktorer, som kön, kyrkobesöksfrekvens och utbildning är minst lika viktiga förklaringsfaktorer. Män som inte går i kyrkan, som inte har barn och som har hög utbildning är mest liberala. (I am one of them!)
Tips: Marginal Revolution.
Mimmo Paladino, Peter’s Stone (1980), 38,0 x 37,0 cm:
The Economist redovisar, utifrån studien ”Drug Harms in the UK: A Multicriteria Decision Analysis”, publicerad i The Lancet, hur skadlig konsumtion av olika substanser är:
Gott så. Det jag undrar är vilka fördelar konsumtion av dessa substanser ger upphov till, särskilt i termer av lycka och njutning. En kostnads-intäktsanalys kan inte stanna vid att uppskatta kostnader — intäkterna måste också tas med. I synnerhet om vi förespråkar politiska åtgärder med bas i kalkyler av detta slag måste vi undvika paternalismens kardinalfel, att bara se till kostnadssidan. Så hur högt på den hundragradiga skalan hamnar fördelarna för respektive substans? För vissa kan kostnaderna tänkas överstiga intäkterna, men det kan inte tas för givet. Tänk om alkoholens fördelar är långt högre än fördelarna av alla andra substanser och om dessa fördelar ligger på, säg, 80? Vad säger paternalisten då? Och puritanen?
Ella Fitzgerald, Dinah Shore och Joan Sutherland. En briljerar. ”Sänk vår mikrofon, sänk vår mikrofon!”
Upprördheten mot Ipred-lagen var stor i många kretsar då den infördes 1 april 2009. Då var effekterna av lagen okända; nu vet vi mer. I den nya studien ”Piracy, Music and Movies: A Natural Experiment” undersöker Adrian Adermon och Che-Yuan Liang hur lagen har påverkat omfattningen av illegal fildelning och försäljning av musik och film:
We find that the reform decreased Internet traffic by 18 percent during the subsequent six months. It also increased sales of physical music by 27 percent and digital music by 48 percent. Furthermore, it had no significant effects on the sales of theater tickets or DVD movies. The results indicate that pirated music is a strong substitute for legal music whereas the substitutability is less for movies.
Studien är metodologiskt innovativ, bl.a. i det att den jämför utvecklingen i Sverige, där Ipred-lagen infördes, med den i Norge och Finland, som inte fick en motsvarande lag. Nå, ser man till resultatet i studien tycks det alltså som om ”fritt fram” för fildelning av musik har högst märkbara, negativa effekter på ersättningen till musikens upphovsmän (i alla fall på kort sikt; effekterna var i hög grad borta efter sex månader). Om dessa effekter är bra eller dåliga kan förstås diskuteras — se de tidigare inläggen ”Splittring om fildelning”, ”Behövs upphovsrätt för musik?”, ”Gynnas kreativiteten av långt upphovsrättsskydd?” och ”Fildelningens välfärdseffekter” — men ett första steg i en sådan diskussion är att veta vilka effekterna är. Denna studie tar fram sådan kunskap och är därför värdefull.
Se även inlägget ”Vad påverkar piratkopiering?”.
Tänka sig, att finna en sådan här estetiskt tilltalande bild i Dagens Industri av alla ställen (s. 41, 27/10 2010)!
Foto: Claudio Bresciani. Se även inläggen ”Skejtarkulturen är fascinerande”, ”Hängbyxor, ja tack”, ”Mode i Hollywood”, ”En eftermiddag på stan”, ”Otidsenlig rektor”, ”Hänger tillväxten på byxorna?”, ”Charmig artist”, ”Klädfascist i New York” och ”Fint med hängbyxor”.
Ibland får jag för mig att väljare är hopplöst irrationella, men jag blir uppiggad när jag läser studier som ”Does Information Increase Political Support for Pension Reform?”, accepterad för publicering i Public Choice:
We find that individuals who are more informed about the costs and functioning of the pension system are more willing to accept reforms. We do not find that exposure to media coverage of pension issues significantly improves information. We perform a controlled experiment asking a random subsample of individuals to read a descriptive note on the Italian pension system before answering the questionnaire, finding that citizens reading the note are more willing to support pension reforms.
Utmaningen är väl att komma på sätt att sprida kunskap på ett effektivt sätt. Media verkar inte fungera särskilt väl i detta avseende.
Är det något jag funderar mycket på nuförtiden är det hur jag ska använda min knappa tid. Livet flyter på, och jag vill maximera lyckan medan jag lever. Det är mycket som konkurrerar om tiden, och inte sällan känner jag mig stressad och olycklig, trots en bättre ekonomi än någonsin. Professorn i nationalekonomi Daniel Hamermesh förklarar problemet:
[W]e feel more stressed for time than ever before — the opportunity cost of time has risen compared to the opportunity cost of goods. In fact, people with higher incomes usually express more time stress than those with lower incomes. It’s not only that higher-income people typically work more hours per week; even those who don’t work at all express greater feelings of being rushed than do poorer people. The reason is that it takes time to spend money and consume goods — you can’t inject a vacation in Provence into your bloodstream — you have to go there, lie on the beach at St. Tropez, go to the Picasso museum in Antibes, and tour the perfume factories of Grasse.
Det jag försöker göra för att förbättra situationen något är att ta bort, ur mitt schema, sådant som inte berikar livet men tar tid och plats: städning (genom att anlita städföretag), jobbmöten (tyvärr i regel obligatoriska), pendling (genom att bo nära jobb och kommunikationer), fika och fester (genom att odla en bild av mig själv som asocial). Fler idéer? Som Hamermesh påpekar är det inte en lösning att välja en lägre inkomst. Då kommer man bli olycklig av att inte ha pengar istället.
Den tes Hamermesh framför lanserades redan 1969 av den svenske nationalekonomen Staffan Burenstam Linder i Den rastlösa välfärdsmänniskan.
Det finns mycket inom buddhismen som jag finner ytterst tveksamt. Jag tilltalades dock av denna, nästan Weberska mål-medel-rationalism, från Madhyamaka-grenen av buddhismen:
Dharmakīrti had said that successful action is preceded by correct cognitions; what one deems to be truthful is any cognition that motivates action that leads to expected results. A true belief, then, is one that does not deceive one by promising to lead to a desired goal and then failing somehow to lead to that goal. A more positive way of expressing this, rather than saying a true believe is non-deceptive, is to say that a true belief is one that enables the realization of a goal (artha-kriyā-samartha). It turns out, said Dharmakīrti, that correct reasoning is instrumental in helping one form beliefs that motivate successful action. Therefore, one can say that conceptual thinking, when done carefully, can be of great value. … Clear and careful thinking has the capacity to identify which of the ideas that arise in consciousness are ungrounded and delusional and therefore unlikely to motivate successful action.
Läror som uppmanar till klart tänkande kan inte vara helt förkastliga! (Sedan kan man ifrågasätta de mål som just denna lära förespråkar, men det är en annan sak.)
Se även inläggen ”En underlägsen skapelseberättelse” och ”Livet efter döden enligt buddhismen”.
Jag är en stor beundrare av historikern John Boswell, vars doktorsavhandling Christianity, Social Tolerance, and Homosexuality (University of Chicago Press, 1980) påverkade mig mycket då jag läste den 1993. Nå, i ett mycket intressant bokkapitel, ”Revolutions, Universals, and Sexual Categories”, tar Boswell upp frågan om vissa saker, i synnerhet sexuell läggning, är en av människors kategorisering oberoende företeelse eller om sexuell läggning i själva verket uppkom som ett resultat av människors kategorisering. Så här beskriver han de två extrempositionerna:
Nominalists (”social constructionists” in the current debate) in the matter aver that categories of sexual preference and behavior are created by humans and human societies. Whatever reality they have is the consequence of the power they exert in those societies and the socialization processes that make them seem real to persons influenced by them. People consider themselves ”homosexual” or ”heterosexual” because they are induced to believe that humans are either ”homosexual” or ”heterosexual.” Left to their own devices, without such processes of socialization, people would simply be sexual. The category ”heterosexuality,” in other words, does not so much describe a pattern of behavior inherent in human beings as it creates and establishes it. Realists (”essentialists”) hold that this is not the case. Humans are, they insist, differentiated sexually. Many categories might be devised to characterize human sexual taxonomy, some more or less apt than others, but the accuracy of human perceptions does not affect reality. The heterosexual/homosexual dichotomy exists in speech and thought because it exists in reality: It was not invented by sexual taxonomists, but observed by them.
Medan vissa — t.ex. David Halperin i One Hundred Years of Homosexuality —menar att homosexuella inte existerade före ordets tillblivelse, menar Boswell att det finns många tecken i historien på att homosexuella (och, för den delen, heterosexuella) har setts som en distinkt kategori människor, från Antiken och framåt, vilket han menar ger stöd för en mer essentialistisk förståelse av sexuell läggning. Min egen syn ligger lite mitt emellan extrempunkterna (och i viss mån gör Boswells syn det också). Dvs. jag tror att sexuell läggning är ett i grunden icke-valt och icke-kulturberoende fenomen, i hög grad biologiskt bestämt, som däremot förstås och tolkas på olika sätt beroende på kultur. Detta kan man t.ex. studera när det gäller motståndare till homosexualitet, som har konstruerat olika modeller över homosexualitetens etiologi och, därmed, över hur den ska bekämpas. Är den ett beteende som kan fresta vem som helst och som måste motverkas genom stigmatisering och straff? Eller är den en sjukdom som inte smittar och som måste motverkas genom vård? Det faktum att människors förståelse av sexuell läggning har förändrats tror jag ligger bakom många legala reformer, såsom avkriminaliseringen av homosexuella handlingar (1944), borttagandet av sjukdomsstämpeln (1979), partnerskap (1994) och äktenskap (2009). Har inte den essentialistiska förståelsen kommit att dominera? Vissa är homosexuella; det är inget fel med det; vi ska alla ha lika rättigheter och skyldigheter. Detta samtidigt som forskningen har gått i en distinkt socialkonstruktivistisk riktning, vilket Boswell alltså tar upp och kritiserar.
Se även inlägget ”Var det bra att homosexuella skapades?”.
Jag tänkte uppmärksamma att ekonomipristagaren Douglass North idag fyller 90 år. Han är en av dem som har inspirerat mig mycket i min egen forskargärning. Från hans prisföreläsning lär vi oss vad institutioner är och vad de betyder:
Institutions are the humanly devised constraints that structure human interaction. They are made up of formal constraints (rules, laws, constitutions), informal constraints (norms of behavior, conventions, and self imposed codes of conduct), and their enforcement characteristics. … Institutions form the incentive structure of a society and the political and economic institutions, in consequence, are the underlying determinant of economic performance.
Det är denna insikt som ligger till grund för senare arbeten i politisk ekonomi, t.ex. det med rätta uppmärksammade bokkapitlet ”Institutions as a Fundamental Cause of Long-Run Growth” av Daron Acemoglu och hans medförfattare, i vilket denna figur illustrerar de viktiga sambanden:
Om jag ska rekommendera något ytterligare av Douglass North, för den som vill bekanta sig med hans arbete, får det bli två böcker och en artikel:
Jag kan slutligen nämna att North också inspirerade en av mina handledare under doktorandtiden på Handelshögskolan, Johan Myhrman, som i Norths anda skrev en mycket läsvärd institutionell analys av Sverige: Hur Sverige blev rikt.
Hur ska man förstå USA:s tendens att vilja ställa saker och ting till rätta i världen genom en interventionistisk utrikespolitik? Flera nya böcker menar att en religiös dimension utgör en viktig förklaringsfaktor. Från en recension:
How and why does America succumb to fits of madness in its relations with other countries? Why does it so often overreach and overreact? The answer, these books tell us, seems to lie in altered states of consciousness—messianic enchantment, demonic possession, divine mission, what have you. Zombies, in other words, are no mere hypothetical threat. They’re all around us—and may have been running things for a long time.
Det finns något djupt oroväckande i denna grund för politiskt handlande, i synnerhet sådant handlande som har enorma konsekvenser. Men jag tycker ändå att man får skilja på motiv och konsekvenser: det spelar, med mitt sätt att se, ingen roll i sig vilka motiven bakom handlingar är, så länge deras konsekvenser får anses goda (en principiell syn som bl.a. har fomulerats av Sidgwick). I många fall menar jag att USA:s interventionism har haft goda konsekvenser, trots delvis religiösa motiv. Problemet med religiösa eller vidskepliga motiv är emellertid att det inte finns någon som helst garanti för att att de handlingar de motiverar ger upphov till, på det hela taget, goda konsekvenser — och att det är svårt att föra rationella diskussioner med personer som anser sig ha ett gudomligt uppdrag att verkställa. Därför är det trots allt otillfredsställande att världens enda supermakt i så hög grad styrs av människor vars världsbild förefaller religiöst influerad, även om varje religiöst motiverat aktion utomlands inte har varit dålig (och även om ingen religiöst motiverad aktion utomlands hittills hade varit dålig).
Jag fastnade för detta diagram över sambandet mellan provresultat i förskoleåldern och lön i 25-27-årsåldern från den nya studien ”How Does Your Kindergarten Classroom Affect Your Earnings?”, återgivet av William Easterly:
Är man duktig som litet barn är sannolikheten, som det verkar, hög att det går bra för en i livet, i alla fall på det utbildningsmässiga och materiella planet.
Se även inlägget ”Tidig utbildning ger resultat”.
Professorn i filosofi Ted Honderich:
But there is an answer to the question of what is fair in a society. An answer exists. You believe it, I think. It is a kind of common decency. You can suppose it has been the principle of the Left in politics when the Left has not been confused or worse. It is that we should take all rational means to a certain end — means that actually serve the end and will not be self-defeating. The end is the clearly definable one of getting and keeping people out of bad lives. Those are lives of deprivation with respect to the great human goods, the great desires of human nature. They are, in my list, longer lives, bodily well-being, freedom and power, respect and self-respect, relationships, and the goods of culture.
Jag är inte säker på att det hela är så enkelt, av åtminstone dessa skäl:
Jag tror att dessa problem gör att det inte finns någon entydigt svar på frågan vad ett rättvist samhälle är. Jag är därför fortsatt skeptisk till begreppet ”rättvisa” och undrar alltjämt om det inte primärt används som ett symbolbegrepp i politisk retorik.
Enligt studien ”Caffeine, Cognition, and Persuasion: Evidence for Caffeine Increasing the Systematic Processing of Persuasive Messages”, publicerad i Journal of Applied Social Psychology, kan det löna sig, när du försöker övertala någon, att bjuda på rejäla mängder starkt kaffe:
These results show that caffeine can increase the extent to which people systematically process and are influenced by a persuasive communication.
(Ytterligare ett skäl för mig att inte börja dricka kaffe: jag vill inte bli övertalad bara så där.)
Att religion påverkar såväl ekonomi som politik är inte någon nyhet. En ny studie, ”Religion, Income Inequality, and the Size of Government”, antyder att denna påverkan kan vara av ett slag som kan glädja marknadsliberaler. Deras teoretiska resonemang kan uttryckas så här:
The role of religion in influencing people’s giving attitudes has an important politico-economic implication: Keeping all else equal, religious individuals would prefer to make their financial contributions to collective goods privately and voluntarily rather than through mandatory means. As such, when compared with secular individuals, religious individuals on average are likely to prefer lower levels of spending by the state (be it on public goods or redistribution), as this increases their disposable income out of which voluntary donations are to be made. If policy outcomes reflect variation in citizen preferences, then we can also expect countries with higher levels of religiosity to have lower levels of government taxation and spending. Put differently, we can expect the size of the government to be smaller in countries with higher levels of religiosity.
Empiriskt finner de följande:
[W]e find that there is a significant positive correlation between religiosity and income inequality across a wide spectrum of countries including both advanced and less advanced countries. We next show that there is a negative correlation between religiosity and state welfare spending … However, we go beyond these studies and show that a negative correlation is also present between religiosity and total government spending as well as between religiosity and government spending excluding spending on welfare. This finding suggests that the religious might have an inherent preference for a smaller state and that a smaller welfare spending observed in more religious countries documented by these studies is just a manifestation of this more general outlook.
Således föreligger ett dilemma för en liberal ateist (det finns fler!), medan en liberal socialist mer enkelt kan avvisa religionen som negativ även på det ekonomisk-politiska området. Detta resultat kan för övrigt relateras till ekonomipristagaren James Buchanans uppfattning, att religionens nedgång kan bidra till att förklara efterfrågan på en stor välfärdsstat. Utan en trygg gud som tar hand om dem, vänder sig människor till staten.
Nietzsche har så rätt, så rätt. I Untimely Meditations skriver han:
Consider the cattle, grazing as they pass you by: they do not know what is meant by yesterday or today, they leap about, eat, rest, digest, leap about again, and so from morn till night and from day to day, fettered to the moment and its pleasure or displeasure, and thus neither melancholy nor bored. This is a hard sight for man to see; for, though he thinks himself better than the animals because he is human, he cannot help envying them their happiness—what they have, a life neither bored nor painful, is precisely what he wants, yet he cannot have it because he refuses to be like an animal. A human being may well ask an animal: “Why do you not speak to me of your happiness but only stand and gaze at me?” The animal would like to answer, and say: “The reason is I always forget what I was going to say”—but then he forgot this answer too, and stayed silent: so that the human being was left wondering.
Varför vägrar människan att bli som de andra djuren, som kossorna?
Se även inlägget ”Djurens syn på tillvaron”.
De flesta människor upplever svåra stunder i livet. Hur man reagerar på trauman varierar dock. I den nya studien ”The Benefits of Believing in Chance or Fate: External Locus of Control as a Protective Factor for Coping With the Death of a Spouse”, publicerad i Social Psychological and Personality Science (preliminär gratisversion här), undersöks om graden av upplevd kontroll över situationen har någon effekt:
The death of a spouse is an extremely stressful life event that consequently causes a large drop in life satisfaction. Reactivity to the loss, however, varies markedly, a phenomenon that is currently not well understood. Because lack of controllability essentially contributes to the stressful nature of this incident, the authors analyzed whether individual differences in belief in external control influence the coping process. To examine this issue, widowed individuals (N = 414) from a large-scaled panel study were followed for the 4 years before and after the loss by using a latent growth model. Results showed that belief in external control led to a considerably smaller decline in life satisfaction and higher scores in the year of the loss. Thus, although usually regarded as a risk factor, belief in external control seems to act as a protective factor for coping with the death of a spouse.
Vad menas då med extern kontroll? Jo:
Individuals with a belief in external control interpret events to be the result of surrounding forces, such as luck, chance, or fate, whereas individuals with a belief in internal control perceive events as contingent upon their behavior.
Detta knyter an till en effekt som avsaknad av tro på fri vilja (och, i mitt fall, tro på determinism) har på mig: det ger en tröst att inse att inget av det som sker — och inget av det som inte sker — i mitt eller någon annans liv ytterst har med mig eller dem att göra. Einstein verkar ha tänkt likadant.
Agnes Martin, Falling Blue (1963), 182,6 x 182,9 cm:
Det finns belägg för att människor i allmänhet förstår ekonomiska samband annorlunda än nationalekonomer. Men även bland människor i allmänhet finns skillnader. Vad förklarar att vissa tänker mer som nationalekonomer i ekonomiska frågor än andra? I studien ”Intelligence Makes People Think Like Economists: Evidence from the General Social Survey”, publicerad i Intelligence (preliminär gratisversion här), rapporteras följande:
Education is by far the strongest predictor of whether a non-economist will share the economic beliefs of the average economist. (Caplan, 2001) Is the effect of education as large as it seems? Or is education largely a proxy for cognitive ability? Using data from the General Social Survey (GSS), we show that the estimated effect of education sharply falls after controlling for intelligence. In fact, education is driven down to second place, and intelligence replaces it at the top of the list of variables that make people ”think like economists.” Thus, to a fair degree education is proxy for intelligence, though there are some areas—international economics in particular—where education still dominates.
Själv vill jag nog framhålla det önskvärda i såväl intelligens som utbildning, även om resultaten indikerar att utbildning inte är allena saliggörande och kanske inte heller viktigast för att avgöra kunskapsläge och uppfattningar. Tidigare studier — se här och här — tyder också på att intelligens och ekonomisk tillväxt är positivt relaterade. Smarthet betalar sig.
En av utgångspunkterna i religiöst tänkande är att jorden och människorna härpå är viktiga och föremål för någon guds uppmärksamhet. Bertrand Russell driver med denna typen av utgångspunkt i den härliga, korta texten ”The Theologian’s Nightmare”, som härmed återges som underhållande söndagsläsning:
The eminent theologian Dr. Thaddeus dreamt that he died and pursued his course toward heaven. His studies had prepared him and he had no difficulty in finding the way. He knocked at the door of heaven, and was met with a closer scrutiny than he expected. ”I ask admission,” he said, ”because I was a good man and devoted my life to the glory of God.” ”Man?” said the janitor, ”What is that? And how could such a funny creature as you do anything to promote the glory of God?” Dr. Thaddeus was astonished. ”You surely cannot be ignorant of man. You must be aware that man is the supreme work of the Creator.” ”As to that,” said the janitor, ”I am sorry to hurt your feelings, but what you’re saying is news to me. I doubt if anybody up here has ever heard of this thing you call ‘man.’ However, since you seem distressed, you shall have a chance of consulting our librarian.”
The librarian, a globular being with a thousand eyes and one mouth, bent some of his eyes upon Dr. Thaddeus. ”What is this?” he asked the janitor. ”This,” replied the janitor, ”says that it is a member of a species called ‘man,’ which lives in a place called ‘Earth.’ It has some odd notion that the Creator takes a special interest in this place and this species. I thought perhaps you could enlighten it.” ”Well,” said the librarian kindly to the theologian, ”perhaps you can tall me where this place is that you call ‘Earth.'” ”Oh,” said the theologian, ”it’s part of the Solar System.” ”And what is the Solar System?” asked the librarian. ”Oh,” said the theologian, somewhat disconcerted, ”my province was Sacred Knowledge, but the question that you are asking belongs to profane knowledge. However, I have learnt enough from my astronomical friends to be able to tell you that the Solar System is part of the Milky Way.” ”And what is the Milky Way?” asked the librarian. ”Oh, the Milky Way is one of the Galaxies, of which, I am told, there are some hundred million.” ”Well, well,” said the librarian, ”you could hardly expect me to remember one out of so many. But I do remember to have heard the word galaxy’ before. In fact, I believe that one of our sub-librarians specializes in galaxies. Let us send for him and see whether he can help.”
After no very long time, the galactic sub-librarian made his appearance. In shape, he was a dodecahedron. It was clear that at one time his surface had been bright, but the dust of the shelves had rendered him dim and opaque. The librarian explained to him that Dr. Thaddeus, in endeavoring to account for his origin, had mentioned galaxies, and it was hoped that information could be obtained from the galactic section of the library. ”Well,” said the sub-librarian, ”I suppose it might become possible in time, but as there are a hundred million galaxies, and each has a volume to itself, it takes some time to find any particular volume. Which is it that this odd molecule desires?” ”It is the one called ‘The Milky Way,'” Dr. Thaddeus falteringly replied. ”All right,” said the sub- librarian, ”I will find it if I can.”
Some three weeks later, he returned, explaining that the extraordinarily efficient card index in the galactic section of the library had enabled him to locate the galaxy as number QX 321,762. ”We have employed,” he said, ”all the five thousand clerks in the galactic section on this search. Perhaps you would like to see the clerk who is specially concerned with the galaxy in question?” The clerk was sent for and turned out to be an octahedron with an eye in each face and a mouth in one of them. He was surprised and dazed to find himself in such a glittering region, away from the shadowy limbo of his shelves. Pulling himself together, he asked, rather shyly, ”What is it you wish to know about my galaxy?” Dr. Thaddeus spoke up: ”What I want is to know about the Solar System, a collection of heavenly bodies revolving about one of the stars in your galaxy. The star about which they revolve is called ‘the Sun.'” ”Humph,” said the librarian of the Milky Way, ”it was hard enough to hit upon the right galaxy, but to hit upon the right star in the galaxy is far more difficult. I know that there are about three hundred billion stars in the galaxy, but I have no knowledge, myself, that would distinguish one of them from another. I believe, however, that at one time a list of the whole three hundred billion was demanded by the Administration and that it is still stored in the basement. If you think it worth while, I will engage special labor from the Other Place to search for this particular star.”
It was agreed that, since the question had arisen and since Dr. Thaddeus was evidently suffering some distress, this might be the wisest course.
Several years later, a very weary and dispirited tetrahedron presented himself before the galactic sub-librarian. ”I have,” he said, ”at last discovered the particular star concerning which inquiries have been made, but I am quite at a loss to imagine why it has aroused any special interest. It closely resembles a great many other stars in the same galaxy. It is of average size and temperature, and is surrounded by very much smaller bodies called ‘planets.’ After minute investigation, I discovered that some, at least, of these planets have parasites, and I think that this thing which has been making inquiries must be one of them.”
At this point, Dr. Thaddeus burst out in a passionate and indignant lament: ”Why, oh why, did the Creator conceal from us poor inhabitants of Earth that it was not we who prompted Him to create the Heavens? Throughout my long life, I have served Him diligently, believing that He would notice my service and reward me with Eternal Bliss. And now, it seems that He was not even aware that I existed. You tell me that I am an infinitesimal animalcule on a tiny body revolving round an insignificant member of a collection of three hundred billion stars, which is only one of many millions of such collections. I cannot bear it, and can no longer adore my Creator.” ”Very well,” said the janitor, ”then you can go to the Other Place.”
Here the theologian awoke. ”The power of Satan over our sleeping imagination is terrifying,” he muttered.
Satan, vik hädan! Vi är speciella.
I den infekterade debatten om invandring diskuteras ofta dess kostnader. Sällan fokuseras på de fördelar för den inhemska befolkningen som invandring kan ge. En ny studie, ”Immigration and Occupations in Europe”, bidrar till att ta fram ett kunskapsunderlag om sådana fördelar:
Our idea, summarized in a simple analytical framework, is that immigrants tend to be specialized in occupations requiring mainly non-complex and routine skills. Immigrants inflows thus tend to reduce the supply of complex relative to non complex skills at the economy level and increase the return to the first type of skills. This creates an incentive for native workers to move to occupations requiring relatively more abstract/complex skills. This intuition is confirmed by the empirical analysis conducted on European Labour Force Survey data, a result surviving a number of robustness checks carried out using different skill indicators, estimation methods and sample definitions. This positive reallocation process seems to be mildly stronger in relatively flexible labor markets, while it does not change the overall skill intensity of the economy, since the non-complex specialization of immigrants is balanced by natives’ reallocation towards complex skills. This implies that, on aggregate, immigration does not affect much the relative price of manual versus complex tasks. According to our simulations combining results of the empirical analysis with long term demographic projections, natives’ skill upgrading due to immigration could account for a small 0.6% increase in average wages of natives in the 2008-2020 period.
Dvs. genom invandring tenderar den inhemska arbetskraften att i ökad grad ägna sig åt mer kvalificerade arbeten och öka sina löner något som ett resultat därav. Hur påverkas då sysselsättningen för inhemska?
In general, the estimated coefficients imply that the inflow of immigrants as measured by changes in their share of population in a cell has no significant correlation with the change in native employment rates in that cell. Immigrants may have an effect on the specialization of natives … and there may be some occupations experiencing an increase in demand and other experiencing a decrease but this does not come at the expenses of the total number of jobs available to natives.
Ett par figurer illustrerar resultat från uppsatsen. Först en plott över sambandet mellan andelen utlandsfödda och kvoten kvalificerade/okvalificerade arbeten i ekonomin:
Som synes tenderar sambandet att vara positivt, något som alltså bekräftas i den ekonometriska analysen. I den andra figuren kan vi se en prognos över hur löneutvecklingen kan förväntas påverkas av invandring i länder med strikta, genomsnittliga och flexibla lagar för anställningsskydd (EPL). I samtliga fall förväntas effekten vara positiv, men mest positiv i länder med flexibel lagstiftning på anställningsskyddsområdet:
Tar Sverigedemokraterna och deras väljare till sig information av detta slag? Man kan hoppas. Liksom man kan hoppas att vänsterpartier och fackföreningar noterar effekterna av en oflexibel lagstiftning på det anställningsskyddsliga området.
Addendum. Man kan förvisso välkomna invandring även om inhemska människor inte gynnas därav, men för dem som har som normativt kriterium att inhemska människor ska gynnas därav är denna forskning relevant. Media: SvD, DN.
Borde det inte inrättas ett register för testamenten? Jag kan tänka mig att anhöriga ibland förstör testamenten vars innehåll de ogillar — det är ju i regel anhöriga som först (ensamma dessutom) läser ett testamente efter ett dödsfall. Alternativt kanske många testamenten inte upptäcks. Ett register som med automatik öppnar testamenten vid dödsfall och ser till att dödsboets tillgångar fördelas i enlighet med den dödas sista vilja skulle kunna fylla en viktig funktion här. Kanske till och med ett statligt sådant, om inte marknadsaktörer kan etablera tillräcklig trovärdighet. Om människor inte litar på att registret kommer att se till att testamentets instruktioner effektueras lär de inte nyttja det. Men kanske kan t.ex. bankerna gå samman och skapa ett sådant register; kanske kan landets advokater göra det?
En möjlig invändning: Spelar det egentligen någon roll vad som händer med arv — den som har testamenterat är ju ändå död och bryr sig inte längre? Det är förvisso sant, men i den mån människor medan de lever motiveras av att kunna bestämma över hur delar av tillgångarna fördelas kan ett system där testamenten inte följs ha negativa incitamentseffekter, t.ex. på förmögenhetsbildning, som en större säkerhet skulle kunna undanröja.
Joan Robinson skriver följande i början av sin bok Economic Philosophy:
One reason why modern life is so uncomfortable is that we have grown self-conscious about things that used to be taken for granted. Formerly people believed what they believed because they thought it was true, or because it was what all right-thinking people thought. But since Freud exposed us to our propensity to rationalization and Marx showed how our ideas spring from ideologies we have begun to ask: Why do I believe what I believe? The fact that we ask such questions implies that we think that there is an answer to be found out but, even if we could answer them at one layer another remains behind: Why do I believe what I believe about what it is that makes me believe it? So we remain in an impenetrable fog. Truth is no longer true. Evil is no longer wicked. ”It all depends on what you mean.” But this makes life impossible — we must find a way through.
En utmanande hållning! Jag håller med om att det moderna livet är obekvämt och tror att det ligger en del i det Joan Robinson menar är orsaken. Några reflexioner:
En god tysk vän till mig skickade mig denna historia, som jag fann mycket skojig:
”Je ne pense pas que je puisse connaître un moment de bonheur plus intense que celui”*, the aged French aristocrat uttered overwhelmed with emotion while offering lettuce to Wukei, his ceramic tortoise that served him as a mascot symbolising prudence and longevity.
___________________
*”Jag tror inte att jag kan uppleva ett ögonblick av mer intensiv lycka än detta”.
För mig och många andra är det oklart varför så många röstar. En ny studie av Fredrik Carlsson och Olof Johansson-Stenman, baserad på svenska data, ”Why Do You Vote and Vote as You Do?”, publicerad i Kyklos (preliminär gratisversion här), finner bl.a. följande:
Large majorities find it important to vote in order to affect the outcome, because it is a democratic obligation to vote, and because they want to express their political views.
För egen del röstar jag av den tredje orsaken: för att uttrycka min politiska uppfattning. Den första orsaken kan betraktas som en tveksam grund för att rösta eftersom sannolikheten för att en röst fäller avgörandet i ett val är liten; den andra kan likaså — och bör, enligt filosofen Jason Brennan — ifrågasättas som allmän dogm. Nå, det finns mycket mer intressanta resultat i artikeln: läs och lär dig mer om de mystiska svenska väljarna.
Sofia Arkelsten har det inte så lätt för närvarande. Kritiken tycks mig dock simplistisk. Istället för att titta på i vilken mån en mottagare av en bjudresa efter resan tycker som den organisation som bjöd, bör man, enligt min uppfattning, titta på i vilken mån en sådan mottagare har förändrat sin uppfattning i riktning mot den uppfattning som organisationen som bjöd har.
Antag att vi har en politisk fråga om vilken man kan inta en hållning, x, längs en kontinuerlig skala från 0 till 100. Vi kan säga att x anger graden av kärnkraftsvänlighet. Vi har först en organisation som intar hållningen 100. Sedan har vi en politiker som i period 0, före bjudresan, intar hållningen 75, dvs. personen är ganska kärnkraftsvänlig, om än inte lika kärnkraftsvänlig som den bjudande organisationen. Sedan inträffar bjudresan i period 1. Den intressanta frågan är då hur den bjudnas x ser ut i period 2, alltså efter bjudresan. Antag att den fortfarande är 75. I så fall menar jag att bjudresan var oproblematisk. Att den bjudna i period 2 talar sig varm för kärnkraft, på samma sätt som i period 0, bör då inte ses som ett resultat av bjudresan utan som ett resultat av en hållning som föregick bjudresan. Då duger det inte att påpeka att den bjudna talar väl om kärnkraft i riksdagen och på sin blogg i period 2: det är helt enkelt inte relevant i en normativ utvärdering av bjudresan.
Man skulle vidare kunna tänka sig en andra politiker, som i period 0 har ett x på 10 och som i period 1 också åker på bjudresan. Antag att politikern vi period 2 har ett x på 20. I period 2 är det så att den ovan nämnda politikern, med ett konstant x på 75, talar sig varm för kärnkraft, medan den andra politikern fortfarande är kärnkraftskritisk (om än i mindre grad än i period 0). Då kan det låta som om den första politikern har påverkats mer och mycket av bjudresan: hon talar sig ju ganska varm för det organisationen står för, medan den andra politikern fortfarande är avogt inställd, på det hela taget (om än i mindre grad än i period 0). Trots det är bjudresan enbart problematisk, med detta sätt att se, i förhållande till den andra politikern.
För att knyta an till Sofia Arkelsten har jag inte sett några som helst belägg för att hon i frågor som rör olja, sexualpolitik eller kärnkraft har ändrat sina politiska hållningar efter bjudresorna. Ergo finner jag dem oproblematiska. Aftonbladet utropar idag: Avgå! Jag utropar istället: Stanna!
Media: SvD1, SvD2, SvD3, DN, Expr1, Expr2, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, SvT1, SvT2
John Adams mästerverk Doctor Atomic Symphony kan här avnjutas från en radioutsänding. Omskakande.
Skönhetsforskningen intar nya områden. En färsk studie av Anna Dreber, Christer Gerdes och Patrik Gränsmark, ”Beauty Queens and Battling Knights: Risk Taking and Attractiveness in Chess”, undersöker i vilken mån motståndares skönhet påverkar schackspelare:
Our results suggest that male chess players choose significantly riskier strategies when playing against an attractive female opponent, although this does not improve their performance. Women’s strategies are not affected by the attractiveness of the opponent.
Ett fascinerande resultat. Om något kan männens beteende ses som irrationellt, eftersom de mer riskfyllda strategier som tillämpas verkar i riktning mot att försämra deras schackprestationer. Forskarna påpekar att annan forskning ger stöd för att män reagerar på visuella intryck av vackra kvinnor, och de spekulerar om att detta kanske kan ha fördelar på andra arenor än schackspel. Kanske kan det vara så, att om andelen kvinnor och, i synnerhet, andelen vackra kvinnor är låg i just schack så blir reaktionen desto större, just eftersom det är en så ovanlig företeelse jämfört med andra arenor? Borde inte män kunna lära sig att stå emot den här typen av reaktioner om de får kunskap om att de inte gynnar det mål som de önskar uppnå i en viss kontext (i det här fallet att vinna i schack)?
Se även de tidigare inläggen ”Världens främste schackspelare”, ”Charmig schackspelare” och ”Aggressiva schackspelare”. För min egen forskning med Henrik Jordahl och Panu Poutvaara om skönhetens betydelse i politiken, se här.
Jag svär i stort sett aldrig — ett arv från min frikyrkliga bakgrund. Men jag kanske borde börja:
Swearing increased pain tolerance, increased heart rate and decreased perceived pain compared with not swearing. … The observed pain-lessening (hypoalgesic) effect may occur because swearing induces a fight-or-flight response and nullifies the link between fear of pain and pain perception.
Kan moraliska utsagor vara sanna eller falska, eller är det istället så, att de uttrycker subjektiva uppfattningar, som inte kan verifieras mot moraliska fakta? J. L. Mackie anför i Ethics: Inventing Right and Wrong oenighet i moraliska frågor som ett prima facie-skäl för att se den senare synen som korrekt. Han skriver (s. 95):
[T]he actual variations in moral codes are more readily explained by the hypothesis that they reflect ways of life than by the hypothesis that they express perceptions, most of them seriously inadequate and badly distorted, of objective values.
Nu visar en ny simuleringsstudie, ”A Computer Simulation of the Argument from Disagreement”, publicerad i Synthese, att detta argument från oenighet har mycket som talar för sig:
In this paper we shed new light on the Argument from Disagreement by putting it to test in a computer simulation. According to this argument widespread and persistent disagreement on ethical issues indicates that our moral opinions are not influenced by any moral facts, either because no such facts exist or because they are epistemically inaccessible or inefficacious for some other reason. Our simulation shows that if our moral opinions were influenced at least a little bit by moral facts, we would quickly have reached consensus, even if our moral opinions were affected by factors such as false authorities, external political shifts, and random processes. Therefore, since no such consensus has been reached, the simulation gives us increased reason to take seriously the Argument from Disagreement.
Det kan förstås hända att någon inte godtar utgångspunkterna för simuleringen; men i den mån man gör det får argumentet i och med detta resultat nog anses ha stärkts. Det är roligt att filosofiska resonemang kan analyseras med denna typ av mer naturvetenskapligt-matematiskt utvecklade metoder!
Det finns en idé hos vissa evolutionärt präglade tänkare, att ett fenomen är bra om det har visat sig överleva under lång tid. Jag har alltid funnit en sådan hållning dubiös, påverkad som jag är av varningar för det naturalistiska felslutet. Nå, en ny studie, ”Longer Is Better”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology, finner följande:
The longer something is thought to exist, the better it is evaluated. In Study 1, participants preferred an existing university requirement over an alternative; this pattern was more pronounced when the existing requirement was said to be in place for a longer period of time. In Study 2, participants rated acupuncture more favorably as a function of how old the practice was described. Aesthetic judgments of art (Study 3) and nature (Study 4) were also positively affected by time in existence, as were gustatory evaluations of an edible consumer good (Study 5). Features of the research designs argue against mere exposure, loss aversion, and rational inference as explanations for these findings. Instead, time in existence seems to operate as a heuristic; longer means better.
Är min dubiösa inställning inte rimlig? Vad får människor att tro att existenslängd är en användbar indikator på att något är bra? Är utgångspunkten en ”effektiv marknadshypotes” för idéer? Jag förstår det inte riktigt. Nej, för mig är det lägre — det nya, det uppåtgående, det kommande, det fräscha, det unga, det kortare — det högre.
Bryan Caplan är inte rädd för att framstå som kontroversiell. Så här motiverar han varför han tycker att personer med låg intelligens ska skaffa barn:
Smart people may excel in all activities, but as the law of comparative advantage reveals (see here and here) everyone’s better off if people with high IQs outsource their less challenging tasks to others. In a society of Einsteins, Einsteins take out the garbage, scrub floors, and wash dishes. What a mind-numbing waste of talent!
Detta påminner mig om hur jag reagerade då jag reste i USA en gång; jag kommer även att tänka på debatten om RUT och den uppfattning som säger att alla ska städa hemma själva. En fråga är vilken korrelationen är mellan föräldrars IQ och deras barns IQ. Caplans resonemang tycks utgå från att den är synnerligen hög.
En vidare (och likaledes kontroversiell) fråga är: Ska några personer alls skaffa barn? Se vad David Benatar, Christoph Fehige och Seana Shiffrin har att säga om saken.
En kropp att beundra:
Faran med planekonomi illustreras i den nya studien ”The Institutional Causes of China’s Great Famine, 1959-61”:
This paper investigates the institutional causes of China’s Great Famine. It presents two empirical findings: 1) in 1959, when the famine began, food production was almost three times more than population subsistence needs; and 2) regions with higher per capita food production that year suffered higher famine mortality rates, a surprising reversal of a typically negative correlation. A simple model based on historical institutional details shows that these patterns are consistent with the policy outcomes in a centrally planned economy in which the government is unable to easily collect and respond to new information in the presence of an aggregate shock to production.
Ekonomipristagaren F. A. Hayek har tydligare än de flesta förklarat hur marknadsekonomin fungerar som en kunskapsgenererande process, inte minst via prissystemet, utan vilken det är mycket svårt att effektivt allokera resurser — se ”Economics and Knowledge” och ”The Use of Knowledge in Society”. Studiens resultat påminner mig även om ekonomipristagaren Amartya Sens analys i Poverty and Famines, i vilken han finner att det ofta inte är brist på mat som orsakar hungersnöd. Snarare avgör politisk-institutionella faktorer.
Min vän och kollega Christian Bjørnskov rapporterar att andelen människor som svarar ja på en fråga liknande den i rubriken varierar stort länder emellan. Sverige hamnar högre upp än jag väntade mig, givet vår sammanpressade lönestruktur och vårt progressiva skattesystem. Här vill jag lyfta fram ett arv av kommunismen:
Men nu kan man måske komme lidt tættere på en forståelse af, hvorfor folk i nogle samfund arbejder hårdere end andre. Den årlige Gallup World Poll spurgte i 2009 om folk tror, at hårdt arbejde får en fremad i livet. Det viser sig, at der er massive forskelle på, hvor mange der siger ja til dét spørgsmål i forskellige lande. Bunden er – ikke overraskende – en stor gruppe tidligere kommunistiske lande med Serbien (25 % der siger ja, det betaler sig), Ukraine (28 %) og Litauen (28 %) som de absolutte bundskrabere. Så svaret på det mest åbenlyse spørgsmål her synes at være ja, kommunismen ødelagde ikke blot folks arbejdsetik, men også deres tro på at det betaler sig at gøre en indsats.
Kommunismen (som praktik) har mycket att svara för.
Andreas Bergh skriver om en KI-rapport som bl.a. tar upp de höga svenska minimilönerna; se även Per Skedinger om detta. Vad har då höga minimilöner för effekt på arbetslösheten, särskilt ungdomsarbetslösheten? Trots att denna arbetslöshet diskuterades livligt i valrörelsen var det få, om ens några, som tog upp höga minimilöner som en tänkbar förklaring. Den nya studien ”Minimum Wages and Youth Unemployment” visar att det nog måste sägas ha varit ett misstag att ignorera denna faktor:
This paper constructs a labor search model that accounts for age patterns of employment. Work experience reduces the probability that workers lose their jobs. By introducing minimum wages, the model explains empirical findings on the effects of minimum wage laws. In addition, the model shows that minimum wages can account for about half of the differences in youth employment between Europe and the United States.
Frågan är om arbetsmarknadens parter, och i synnerhet fackföreningar, är villiga att medverka till sänkta (eller i alla fall mer flexibla) minimilöner (vilket förstås inte behöver innebära sänkta genomsnittslöner). Tillåt mig att uttrycka mina tvivel (färgad av insider-outsider-modellen som jag är).
I valrörelsen tycktes blocken tävla med varandra om att utlova ökade bidrag till kommunerna. Kan sådana bidrag påverka utfallet i kommande kommunalval, genom att de lokala politikerna därigenom kan öka utgifterna utan att höja lokala skatter och därmed öka sin popularitet? Den nya studien ”Government Spending and Re-election” finner tecken på det från Brasilien:
Does additional government spending improve the electoral chances of incumbent political parties? This paper provides the first quasi-experimental evidence on this question. Our research design exploits discontinuities in federal funding to local governments in Brazil around several population cutoffs over the period 1982-1985. We find that extra fiscal transfers resulted in a 20% increase in local government spending per capita, and an increase of about 10 percentage points in the re-election probability of local incumbent parties.
Detta resultat påminner mig om svensk forskning som indikerar att bidrag till kommunerna har använts för att vinna röster genom att fördela dem till kommuner där det står och väger mellan blocken.
Suzanne Osten får frågan ”Vad är sann lycka?” i Stockholm City idag (s. 3) och ger svaret:
Orgasm.
Tips: Dr. Andersson. Se ett tidigare inlägg om Osten här.
Det sprids många myter om sambandet mellan inkomst och lycka (se t.ex. här, här, här och här). Det sprids, turligt nog, också många insikter om detta samband. I den nya studien ”Subjective Well-Being, Income, Economic Development and Growth” rapporteras:
We show that richer individuals in a given country are more satisfied with their lives than are poorer individuals, and establish that this relationship is similar in most countries around the world. Turning to the relationship between countries, we show that average life satisfaction is higher in countries with greater GDP per capita. The magnitude of the satisfaction-income gradient is roughly the same whether we compare individuals or countries, suggesting that absolute income plays an important role in influencing well-being. Finally, studying changes in satisfaction over time, we find that as countries experience economic growth, their citizens’ life satisfaction typically grows, and that those countries experiencing more rapid economic growth also tend to experience more rapid growth in life satisfaction. These results together suggest that measured subjective well-being grows hand in hand with material living standards.
Denna sista slutsats tycks mig oerhört viktig. Inte minst resultatet att tillväxt i ekonomiska resurser är positivt relaterad till ökad lycka fann jag intressant (sambandet mellan inkomst och lycka är i huvudsak känt sedan tidigare). I denna figur illustreras hur förändringar i lycka mellan fyra olika vågor av World Values Survey är relaterade till tillväxt i BNP per capita:
Vissa motståndare till RUT-avdraget grundar sitt motstånd i en, som det verkar, emotionell attityd som säger att det är fult att låta andra städa ens hem. Det anses man kunna klara av på egen hand. Det jag undrar är om personer som intar denna attityd också anser det vara fult att låta andra städa ens hotellrum eller arbetsplats. Varför ska inte hotellgäster och anställda anses kunna klara av städningen på egen hand? Om läkaren kan städa därhemma, varför inte också på sjukhuset?
Själv har jag svårt att se att det är mer eller mindre fult att låta andra utföra städning i olika kontexter. Antingen är det fult i samtliga fall eller också är det inte fult i något fall. Min uppfattning är den senare.
Öyvind Fahlström, Column no. 2 (Picasso 90) (1973), 58,5 x 48,2 cm:
Nonicoclolasos 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.