Den ökade stressen

Är det något jag funderar mycket på nuförtiden är det hur jag ska använda min knappa tid. Livet flyter på, och jag vill maximera lyckan medan jag lever. Det är mycket som konkurrerar om tiden, och inte sällan känner jag mig stressad och olycklig, trots en bättre ekonomi än någonsin. Professorn i nationalekonomi Daniel Hamermesh förklarar problemet:

[W]e feel more stressed for time than ever before — the opportunity cost of time has risen compared to the opportunity cost of goods. In fact, people with higher incomes usually express more time stress than those with lower incomes. It’s not only that higher-income people typically work more hours per week; even those who don’t work at all express greater feelings of being rushed than do poorer people. The reason is that it takes time to spend money and consume goods — you can’t inject a vacation in Provence into your bloodstream — you have to go there, lie on the beach at St. Tropez, go to the Picasso museum in Antibes, and tour the perfume factories of Grasse.

Det jag försöker göra för att förbättra situationen något är att ta bort, ur mitt schema, sådant som inte berikar livet men tar tid och plats: städning (genom att anlita städföretag), jobbmöten (tyvärr i regel obligatoriska), pendling (genom att bo nära jobb och kommunikationer), fika och fester (genom att odla en bild av mig själv som asocial). Fler idéer? Som Hamermesh påpekar är det inte en lösning att välja en lägre inkomst. Då kommer man bli olycklig av att inte ha pengar istället.

Den tes Hamermesh framför lanserades redan 1969 av den svenske nationalekonomen Staffan Burenstam Linder i Den rastlösa välfärdsmänniskan.