Nationalism för att undvika sjukdom

Våra kroppar har i många avseenden utvecklats för att undvika och stå emot sjukdomar. De gör detta, som alla känner till, på ett imperfekt sätt. Ett annat, kompletterande sätt för att undvika sjukdomar, som kan ha utvecklats evolutionärt, är olika beteendeimpulser. Det finns t.ex. forskare som menar att aversion mot (vissa) utlänningar kan ha grund i en vilja att undvika sjukdom:

The behavioral immune system may also produce an instinctive distrust of strangers. Strangers, after all, may carry diseases against which a person has no immune defense. (Just look at what happened to the Aztecs when the Spanish conquistadors showed up with smallpox.) To see if diseases influence how we think of foreigners, Schaller and his colleagues set up another experiment. They had one test group watch a slide show about the health dangers of germs. The researchers then told these subjects that the government would be spending money to attract immigrants to Canada; the participants had to decide how much money ought to be spent to get people to come from certain countries. Another group of participants were asked to do the same thing after watching a slide show on dangers of everyday life that were not related to disease, such as accidental electrocution. Schaller predicted that the slides about germs would trigger a rise in xenophobia. Sure enough, the subjects who watched the germ slides were inclined to spend more money to recruit immigrants from familiar countries and less money to attract people from unfamiliar ones.

Om denna grund för aversion mot (vissa) utlänningar stämmer, gör detta aversion mot (vissa) utlänningar acceptabel? Det tycker jag spontant inte, i sig, eftersom skälet till att denna aversion i så fall utvecklades ligger långt tillbaka i tiden och inte behöver vara relevant idag. Dock kanske man kan skilja på två fall:

  • Idag är det så att (vissa) utlänningar i genomsnitt medför större risk för sjukdom än andra. Då kanske trots allt aversionen är försvarbar? Måhända, men jag har två invändningar. För det första handlar det då om att tillämpa statistisk diskriminering, och jag har ofta svårt för sådan, då den drabbar många ”oskyldiga”. Även om en grupp i genomsnitt medför större fara är det antagligen ändå så, att de flesta i gruppen inte medför ökad fara. Ska de straffas? För det andra handlar det om att väga kostnader mot intäkter. Även om sjukdomsrisken höjs av (vissa) utlänningar kan den (förväntade) kostnaden vara värd att ta, om (den förväntade) intäkten beräknas vara högre.
  • Idag är det inte så att (vissa) utlänningar i genomsnitt medför större risk för sjukdom än andra. I så fall anser jag aversionen direkt förkastlig, även om den kan förstås som en atavism som kan ha fyllt en funktion i en svunnen tid.