Israel förstör hus för att minska förekomsten av terrorism i form av självmordsbombningar. Fungerar de åtgärderna? Ja och nej, enligt den nya studien ”Counter-Suicide-Terrorism: Evidence from House Demolitions”:

[W]e show that punitive house demolitions (those targeting Palestinian suicide terrorists and terror operatives) cause an immediate, significant decrease in the number of suicide attacks. The effect dissipates over time and by geographic distance. In contrast, we observe that precautionary house demolitions (demolitions justified by the location of the house but not related to the identity or any action of the house’s owner) cause a significant increase in the number of suicide terror attacks. The results are consistent with the view that selective violence is an effective tool to combat terrorist groups, whereas indiscriminate violence backfires.

Att förstöra hus i största allmänhet verkar alltså, föga förvånande, ha kontraproduktiv verkan; det mer intressanta resultatet är att husförstörelser kopplade till specifik terrorverksamhet tycks minska terrorismen. Det intressanta med det tycker jag är att detta resultat förvisso är önskvärt, men det uppnås genom en metod som med liberala utgångspunkter i respekt för privat ägande får anses tvivelaktig. Dessutom kan man tänka sig att denna typ av åtgärd också drabbar många oskyldiga, såsom terroristers barn. Helgar ändamålet medlen i detta fall? Jag tycker att en liknande problematik uppkommer i samband med tortyr. Antag att effekten blir minskad terrorism och minskat lidande, totalt sett. Är det ett tillräckligt motiv för att tillämpa oerhört grymma förhörsmetoder? Detta ställer förstås utilitaristen i en svår position, men inte bara utilitaristen. Den som sturskt avfärdar all husförstörelse och all tortyr trots att de minskar lidandet totalt sett måste förklara hur den bedömningen kan motiveras. Vad övertrumfar reduktion av lidande?

Se även inlägget ”Kvaliteten på terrorister”.