Jag är en stor beundrare av historikern John Boswell, vars doktorsavhandling Christianity, Social Tolerance, and Homosexuality (University of Chicago Press, 1980) påverkade mig mycket då jag läste den 1993. Nå, i ett mycket intressant bokkapitel, ”Revolutions, Universals, and Sexual Categories”, tar Boswell upp frågan om vissa saker, i synnerhet sexuell läggning, är en av människors kategorisering oberoende företeelse eller om sexuell läggning i själva verket uppkom som ett resultat av människors kategorisering. Så här beskriver han de två extrempositionerna:

Nominalists (”social constructionists” in the current debate) in the matter aver that categories of sexual preference and behavior are created by humans and human societies. Whatever reality they have is the consequence of the power they exert in those societies and the socialization processes that make them seem real to persons influenced by them. People consider themselves ”homosexual” or ”heterosexual” because they are induced to believe that humans are either ”homosexual” or ”heterosexual.” Left to their own devices, without such processes of socialization, people would simply be sexual. The category ”heterosexuality,” in other words, does not so much describe a pattern of behavior inherent in human beings as it creates and establishes it. Realists (”essentialists”) hold that this is not the case. Humans are, they insist, differentiated sexually. Many categories might be devised to characterize human sexual taxonomy, some more or less apt than others, but the accuracy of human perceptions does not affect reality. The heterosexual/homosexual dichotomy exists in speech and thought because it exists in reality: It was not invented by sexual taxonomists, but observed by them.

Medan vissa — t.ex. David Halperin i One Hundred Years of Homosexuality —menar att homosexuella inte existerade före ordets tillblivelse, menar Boswell att det finns många tecken i historien på att homosexuella (och, för den delen, heterosexuella) har setts som en distinkt kategori människor, från Antiken och framåt, vilket han menar ger stöd för en mer essentialistisk förståelse av sexuell läggning. Min egen syn ligger lite mitt emellan extrempunkterna (och i viss mån gör Boswells syn det också). Dvs. jag tror att sexuell läggning är ett i grunden icke-valt och icke-kulturberoende fenomen, i hög grad biologiskt bestämt, som däremot förstås och tolkas på olika sätt beroende på kultur. Detta kan man t.ex. studera när det gäller motståndare till homosexualitet, som har konstruerat olika modeller över homosexualitetens etiologi och, därmed, över hur den ska bekämpas. Är den ett beteende som kan fresta vem som helst och som måste motverkas genom stigmatisering och straff? Eller är den en sjukdom som inte smittar och som måste motverkas genom vård?

Det faktum att människors förståelse av sexuell läggning har förändrats tror jag ligger bakom många legala reformer, såsom avkriminaliseringen av homosexuella handlingar (1944), borttagandet av sjukdomsstämpeln (1979), partnerskap (1994) och äktenskap (2009). Har inte den essentialistiska förståelsen kommit att dominera? Vissa är homosexuella; det är inget fel med det; vi ska alla ha lika rättigheter och skyldigheter. Detta samtidigt som forskningen har gått i en distinkt socialkonstruktivistisk riktning, vilket Boswell alltså tar upp och kritiserar.

Se även inlägget ”Var det bra att homosexuella skapades?”.