Livet flyter på

Witold Gombrowicz beskriver en båtresa i sin dagbok, och vi hoppar rakt in i den (s. 316—317):

Samma dag på kvällen

Anonymt, ofantlig vatten. Vi flyter.

Läkaren skojade med mig därför att jag hade förlorat ett parti schack mot en fuskare som han presenterat för mig som Goldberg. Santa Fés mästare.

Han sade: ”Ni förlorade av rädsla.”
Jag sade: ”Jag kunde gett honom tornet och vunnit.”

Men hans och mina ord är som tystnaden före ett skrik.  Vi flyter mot… i riktning mot… och jag ser nu klart att ansiktena, samtalen, rörelserna är laddade… De är förlamade. De har fastnat i ett obevekligt ledande av någonting mot… En oberäknelig spänning döljer sig i minsta rörelse. Vi flyter. Men vanvettet, förtvivlan, fasan är ouppnåeliga, för de finns inte — och eftersom de inte finns är de, de är på ett oavvisligt sätt. Vi flyter fram. Vi flyter på vattnet som från en annan planet, och natten börjar ånga från alla håll, synkretsen smalnar — och vi i den. Men vi flyter och inom oss växer oupphörligt någonting… Vad?… Vad?… Vad?… Vi flyter.

Nästa dag

Vad vi än gör, vad vi än säger, vad vi än sysslar med — flyter vi och flyter. Under tiden jag skriver det här flyter vi också. Ansiktena är skrämmande, ty leende. Rörelserna förfärande, ty lugna och fulla av välbehag.

Vi flyter. Fartyget skälver, maskinen arbetar, brusande svall bakom relingen, det sprutar och virvlar och vi flyter och sjunker allt djupare i… når fram till… Orden duger ingenting till, ty medan jag säger detta — flyter vi!

Nästa dag

Vi flyter. Vi har flutit hela natten och flyter också nu.

Nästa dag

Vi flyter. Fullständig hjälplöshet inför patos, oförmåga att komma åt kraften som verkar i oss genom ständig anspänning och förtätning. Vår vanlighet, den vanligaste, detonerar som en bomb, som åska — men bortom oss. Detonationen är oåtkomlig för oss, trollbundna som vi är av vanligheten. Nyss träffade jag paraguayaren i fören och sade, ja jag sade, ha, jag sade!

”Goddag!”

Och han, han svarade, ha, han svarade, ja, han svarade, o Gode Gud, han svarade (medan han hela tiden flöt):

”Fint väder idag!”

Är inte detta tillvaron i ett nötskal? Vi flyter, och det är bara att flyta med, trots bisarra inslag.