Gammal och ung

Suzanne Osten beklagar att vår kultur premierar ungdom och skönhet. Hon fick, som 60-åring, inte komma in på en nattklubb:

”Madame, c’est pour les jeunes” (madame, det är för de unga), uttalade en dörrvakt på en inneklubb.

Men jag håller inte med Osten i hennes beklagande. Åldrande innebär förfall av såväl utseende som mental förmåga och repellerar mig. Men visst kan man som äldre bli glad när någon ung visar sitt intresse. Det är dock i så fall en ynnest, inget man kan kräva eller förvänta sig. Som den store Witold Gombrowicz uttrycker det:

För när en äldre ser på en yngre brukar han ha svårt att föreställa sig att den yngre kan ha sin egen smak och sina egna behov – alldeles oavsett vad det är hos honom som för den äldre är viktigast och mest karakteristiskt. Den ålderstigna personen kan till exempel få för sig att bara det unga och vackra kan passa den yngre och vackre… och nu visar det sig plötsligt att ungdomen fäster sig just vid ålderdomen… eller vid någon speciell sorts fulhet… att den kort sagt finner behag i någonting fullständigt oförutsett, som inte ens stämmer överens med dess väsen (sådant som den äldre ser det). Och i förstone störs vi och upprörs av detta, som om det var ett svek, eller värre, någon sorts besudling och förvanskning av idealet – men strax grips vi av en vildsint glädje och börjar förstå att det är så – då är inte allt förlorat! Så dels stöter vi bort det med vämjelse, dels tar vi emot det som ett under, en nåd.