Välståndet i olika länder 1820

Hur rikt var Sverige och liknande länder år 1820? Docent Rodney Edvinsson presenterar nya beräkningar i uppsatsen ”Swedish GDP 1665-2010”, bl.a. uttryckta i denna figur:

Andra beräkningar har gett högre respektive lägre siffror, men Rodney argumenterar (i mina amatörmässiga ögon) övertygande för sin nya kalkyl (”PS” i figuren). Nederländerna och Storbritannien var rikast vid denna tidpunkt. Slutligen: tänk vad mycket rikare vi är idag!

Okunskap om ojämlikhet

Dan Ariely har frågat amerikaner om hur fördelningen av förmögenhet ser ut och, på Rawlsianskt manér, hur de önskar att den skulle se ut. Den faktiska fördelningen samt resultatet av undersökningen visas i denna intressanta figur:

Ariely har flera funderingar om resultatet. Här är två till:

  • Om klyftor ger olycka, och om vi har lycka som övergripande mål, kan man fråga sig om det här resultatet inte är bra (och om det inte är dåligt att sprida kunskap om den faktiska fördelningen). Om människor tror att klyftorna är mindre än de är torde de då bli vara lyckligare. Det som spelar roll är med andra ord inte den objektiva fördelningen utan den subjektiva. Detta knyter an till tidigare forskning om att människor felbedömer skatter – se här och här – vilket torde påverka skatters effektivitetseffekter.
  • Hur meningsfulla är frågor om hur en fördelning ska se ut? Beror inte människors inställningar (och bör de inte bero) på hur olika fördelningar uppkommer? Det finns det tidigare forskning som indikerar — se här, här och här.

Individualism ger välstånd

Vad ger ekonomiskt välstånd? Denna grundläggande fråga upphör aldrig att fascinera ekonomiska forskare. Ett av de mer intressanta bidragen till denna forskning utgörs av en ny studie, ”Culture, Institutions and the Wealth of Nations”, som undersöker vilken roll individualism och kollektivism spelar. Med andra ord undersöks om kulturen i ett land kan påverka hur ekonomin fungerar. Huvudresultat:

Our key finding is that individualistic culture has a strong causal effect on economic development, shedding new light on what determines the wealth of nations. The effect of individualism on long-run growth is robust and quantitatively important even after accounting for a variety of alternative theories.

En huvudförklaring är att i individualistiska kulturer ger innovationer inte bara materiell belöning utan också social status, vilket får människor att anstränga sig mer för att generera ekonomisk utveckling.* För att illustrera resultaten, som förstås beläggs ekonometriskt, kan denna figurer över sambandet mellan individualism och BNP per capita visas:

Som forskarna påpekar är det sannolikt svårt att medvetet förändra ett lands kultur; men som jag tolkar dessa resultat implicerar de i vilket fall att det kanske inte är önskvärt att försöka motverka individualism i en kultur som präglas av sådant tänkande. Om sådana försök lyckades skulle de kunna medföra en försämrad välståndsutveckling.

_______________________

*Som jag tidigare har varit inne på — se härhärhärhär och här — missar forskare som Robert Frank, som klagar på statusjakt, lätt att också ekonomiska framsteg, som inte är givna företeelser, i hög grad kan drivas av status och strävan efter en högre relativ position.

Leder frihandelsavtal till protektionism?

Det är inte bara så att frihandel tycks positivt relaterad till tillväxt; det tycks också som om fattigdomen i världen skulle kunna minska om handelshinder togs bort. Sammanlagt 464 frihandelsområden finns nu i världen, inom vilka företag och individer handlar relativt fritt med varandra oavsett vilket land de bor i. Att ett frihandelsområde minskar protektionismen kan nästan ses som självklart: själva idén är just att ta bort handelshinder. Men då har man inte beaktat att frihandelsområden kan öka protektionistiska åtgärder mot de länder som inte ingår i dem. En ny studie, ”Protection Reduction and Diversion: PTAs and the Incidence of Antidumping Disputes”, finner följande:

We analyze whether preferential trade agreements (PTAs) affect the incidence and pattern of antidumping (AD) filings. We estimate AD provisions in PTAs have decreased the incidence of intra-PTA AD cases by 33-55% and have increased the number of AD actions against non-PTA members by 10-30%. The net effect of PTA rules on total AD filings is small. Our results are robust to alternative estimation approaches and controlling for a myriad of other PTA-related phenomena. Our results suggest a protection analogue to the “trade creation-trade diversion” impact of PTAs. PTA members are spared from AD actions but non-PTA members face even greater AD scrutiny.

På det hela taget påverkar alltså frihandelsområden inte protektionismen (i alla fall inte den typ som här studeras): den minskar för de länder som ingår i dem men ökar för andra. Detta pekar på en möjlig roll för ”metafrihandelsområden”, som omfattar allt fler länder och till slut kanske hela världen.

Kan friare handel gynna kvinnor?

Mexiko är ett av de länder som har liberaliserat sin handel med omvärlden på senare år. Hur har det påverkat landets kvinnor, som i genomsnitt har en sämre ekonomisk position än männen? En ny studie, ”Did Trade Liberalization Help Women? The Case of Mexico in the 1990s”, finner följande:

We find that that women’s relative wage remained stable while employment increased, leading to an increase in women’s wage bill share. Between-industry shifts, consistent with trade-based explanations, account for up to 40 percent of the growth in women’s wage bill share between 1990 and 2000. Comparing across industries, we find tariff cuts and exports are positively related to industry growth and women benefited since some of the fastest growing industries were female-intensive industries. … Finally, we find suggestive evidence that household bargaining power shifted in favor of women. Expenditures shifted from goods associated with male preference, such as men’s clothing and tobacco and alcohol, to those associated with female preference such as women’s clothing and education.

Givetvis finns ingen garanti för att frihandel särskilt gynnar kvinnor men resultatet är ändå intressant därför att det visar att mindre politisk styrning av ekonomin inte nödvändigtvis missgynnar ekonomiskt svagare grupper.

Ökar tillit produktiviteten?

Att tillit människor emellan har många goda konsekvenser är välbelagt i forskningen. En ny studie av Christian Bjørnskov och Pierre-Guillaume Méon, ”The Productivity of Trust”, finner en positiv relation mellan tillit och total faktorproduktivitet (TFP):

This paper consequently looks further into the association between social trust and both the level and the growth of TFP. In doing so, we extend the work of Hall and Jones (1999) and Olson et al. (2001) who respectively showed a positive relationship between institutional quality and both the level and the growth of TFP. In Williamson’s (2000) terms, we therefore take the analysis from the second to the first level of social analysis, the social embeddedness level, where norms, traditions and basic beliefs are located. We first find a clear and robust association between levels of TFP and social trust. We next move on to showing a clear and robust relation between social trust and the growth of TFP. Most of all, we find in both instances that trust affects TFP by increasing the quality of some formal institutions. More precisely, we find the transmission channel of trust to TFP to be property-rights institutions, but not political institutions.

Inte minst det sista resultatet finner jag intressant, att tillit stimulerar en viss typ av institutioner som i sin tur har positiv effekt på produktiviteten.

Påverkar fattigdom utseendet?

Symmetriska ansikten bidrar till att människor uppfattas som vackra. Vad förklarar skillnader i symmetri? I den nya studien ”Facial Symmetry in Young Girls and Boys from a Slum and a Control Area of Ankara, Turkey”, publicerad i Evolution and Human Behavior, finner man visst stöd för att socioekonomisk bakgrund spelar roll:

Here we report the data on measurements of facial symmetry of 503 Turkish senior year high school students aged 17 to 18 years, of whom 133 males and 117 females were recruited from a slum district of Şentepe in Ankara (Group 1), and 131 males and 122 females from three high schools in wealthy central urban areas (Group 2). Digital images were used to assess the degree of facial asymmetry as measured from seven paired traits and calculated as a composite score. Facial asymmetry of participants in Group 1 (slum district) was significantly higher than that of participants in Group 2 (urban areas). Moreover, males in Group 1 were found to have higher facial asymmetry than females, while no sex difference was observed in Group 2. We conclude that poor living conditions have an influence on DI [development instability] in humans, which manifests itself in the form of facial asymmetry, and that this might be particularly true for males.

Eftersom skönhet är relaterad till en rad positiva utfall i livet, såsom högre lön och större stöd som politiker, och eftersom fulhet bl.a. är relaterad till brottslighet, är frågan om denna skillnad i utgångsläge mellan slum och innerstad talar för någon form av skönhetsgrundad omfördelning, för att skapa en jämnare spelplan. Kan man tänka sig en längdskatt kanske man kan tänka sig en skönhetsskatt. Vidare finner jag frågan om den långsiktiga utvecklingen och kausaliteten intressant: är det så att fula (lättare) blir relativt fattiga och att fattiga (lättare) blir relativt fula, etc?

Högre lön med privata alternativ

Jag rapporterade nyligen att friskolor tycks öka lärarnas löner. I ”Övergång till privat drift i offentlig sektor — högre lön för den anställde”, publicerad i Ekonomisk Debatt, finner Carl Oreland följande:

Övergångar till privat drift undersöks under tre olika år: 1999, 2002 och 2005. Inkomstutvecklingen för de anställda fr o m året före övergången t o m 2007 beräknas och jämförs med inkomstutvecklingen för en kontrollgrupp som inte är med om en dylik övergång. Resultaten indikerar att de arbetstagare som övergår från offentlig anställning till att arbeta i privat driven verksamhet har en bättre löneinkomstutveckling än de som stannar i offentlig verksamhet. … Analysen tyder på att det främst är inom vård och omsorg som övergångar är förknippade med en förbättrad inkomstutveckling.

Effekten illustreras i denna figur:

Det verkar särskilt vara kvinnor som gynnas av övergång till privat anställning. Det märkliga är att effekten för de anställda av att tillåta privata alternativ nästan aldrig diskuteras.

Varför leder Alliansen?

Jag har noterat åtminstone två icke helt förenliga försök att förklara Alliansens övertag i opinionen:

  1. Väljarna förstår inte särskilt mycket och tror sig felaktigt ha fått det bättre.
  2. Väljarna har fått det bättre och förstår det.

Medan LO:s ordförande (i god marxistisk anda) lutar åt 1, enligt en intervju i DI häromdagen, lutar jag själv åt 2, i likhet med en socialdemokratisk valarbetare:

Jag vet inte varför det har blivit en sån nedgång, jag kan inte förklara. Det kan bero på alliansen med de rödgröna eller på att folk börjar få det för bra helt enkelt, säger han. [min kursivering]

I en situation när både den egna ekonomin och landets ekonomi utvecklas relativt väl torde det gynna den sittande regeringen. I en sådan situation kan svartmålning falla platt till marken och slå tillbaka på den opposition som (11.35 in i detta inslag) framför den.

Kvaliteten på terrorister

Tidigare forskning ger vid handen att terrorism inte beror på fattigdom — se här, här och här. En ny studie, ”Economic Conditions and the Quality of Terrorism”, finner dock att ekonomiska villkor kan påverka vilka som engagerar sig i terrorverksamhet:

Poor economic conditions may lead more able, better-educated individuals to participate in terror attacks, allowing terror organizations to send better-qualified terrorists to more complex, higher-impact, terror missions. Using the universe of Palestinian suicide terrorists against Israeli targets between the years 2000 and 2006 we provide evidence on the correlation between economic conditions, the characteristics of suicide terrorists and the targets they attack. High levels of unemployment enable terror organizations to recruit more educated, mature and experienced suicide terrorists who in turn attack more important Israeli targets.

Två reflexioner är att terrorism trots allt har drag av rationalitet och att det är viktigt att inte med politiska medel försvåra ett drägligt vardagsliv byggt på sysselsättning för minoritetsgrupper som står i konflikt med en regering.

Varför ger jobbskatteavdraget fler jobb?

Jag rapporterade häromdagen om en beräkning av professor Lennart Flood som ger vid handen att jobbskatteavdraget kan förväntas ge upphov till drygt 70 000 nya jobb. Finansdepartementet har tidigare beräknat effekten till ca 80 000 jobb. I den politiska debatten diskuteras nästan uteslutande direkta fördelningseffekter av avdraget; att det kan ge upphov till nya jobb verkar vara allmänt okänt. Så här förklarar Finanspolitiska rådet varför nya jobb följer:

En rationell politisk diskussion om jobbskatteavdraget förutsätter tydlighet om hur det är tänkt att fungera. Här finns det anledning att vara kritisk mot regeringens pedagogik. Den framhåller att avdraget gör det mer lönsamt att arbeta och därför kan antas leda till ett högre arbetskraftsdeltagande. Däremot har man inte velat förklara varför det högre utbudet av arbetskraft kommer att motsvaras av en högre efterfrågan, så att de som vill ha jobb också får det. Den uppenbara mekanismen är att ett större arbetskraftutbud på sikt leder till att lönerna före skatt, och därmed företagens lönekostnader, hålls tillbaka, vilket gör det mer lönsamt för företagen att anställa. Samtidigt kan lönerna efter skatt antas öka mer än som annars skulle bli fallet. Kombinationen av lägre löneökningar före skatt och högre löneökningar efter skatt innebär att såväl arbetsgivare som löntagare tjänar på reformen. Detta är möjligt därför att de tillgängliga resurserna ökar om fler arbetar. En omfattande empirisk forskning från andra länder tyder på att jobbskatteavdrag har betydande positiva sysselsättningseffekter.

Pedagogiskt föredömligt!

Arbetsgivaravgift och ungdomsarbetslöshet

Såväl regering som opposition vill minska ungdomsarbetslösheten genom att reducera arbetsgivaravgiften för ungdomar. Medan regeringen har infört en halverad arbetsgivaravgift för alla ungdomar, föreslår de rödgröna att arbetsgivaravgiften helt slopas när en arbetslös ungdom anställs. Båda varianterna har för- och nackdelar, som jag ser det. På plussidan minskar båda åtgärderna kostnaderna för arbetsgivare att anställa ungdomar, vilket kan ge ökad sysselsättning i denna ålderskategori. En orsak till Sveriges höga ungdomsarbetslöshet är höga ingångslöner, och dessa åtgärder kan mildra de negativa sysselsättningseffekter som dessa medför. Förslagen är dock inte invändningsfria.

  • Nackdelen med regeringens system är att det sänker arbetsgivaravgiften även för sådana ungdomar som skulle ha anställts i alla fall, vilket gör att det är ett trubbigt och kostsamt instrument för att sänka ungdomsarbetslösheten.
  • Nackdelen med förslag av det slag de rödgröna framför är att de skapar en rad konstiga incitament, vilket har påpekats av professor Greg Mankiw. En effekt kan bli att företag A avskedar ungdom 1 och anställer arbetslös ungdom 2, samtidigt som företag B avskedar ungdom 2 och anställer arbetslös ungdom 1. Det kan bli så att större företag avskedar ungdomar och startar dotterbolag som anställer de tidigare anställda i moderbolaget. Ungdomar själva får dessutom incitament att vara arbetslösa när de söker jobb, eftersom det gör dem betydligt mer attraktiva i potentiella arbetsgivares ögon. Detta är särskilt negativt för redan anställda ungdomar som vill byta jobb — för att klara sig i konkurrensen torde de behöva bli arbetslösa först, innan de kan söka nytt jobb. I den mån dessa inte väljer bli arbetslösa först kan det bli så att förslaget uppmuntrar till att anställa mindre lämpade personer till olika arbetsuppgifter, eftersom det är just arbetslösa som blir billigare att anställa, oavsett om dessa är de bäst lämpade. Det leder till allokativ ineffektivitet. Förslaget stimulerar också studerande att registrera sig som arbetslösa. Allt detta riskerar att inte minska antalet redan arbetslösa ungdomar och att faktiskt öka ungdomsarbetslösheten. Därutöver leder detta till en rad ineffektiva, kostsamma anpassningskostnader för att utnyttja systemet: dels från företagens sida, dels från ungdomars sida och dels från statsmaktens sida (som antagligen kontinuerligt måste försöka täppa till regelverket på olika sätt med hjälp av en aktiv byråkrati).

Det är inte lätt att föra verksam ekonomisk politik. Båda förslagen har ett gott syfte, och jag tror att båda trots allt är bättre än ingenting, men båda har också sina svaga sidor. Dock bör man skilja på en situation där man börjar med lika arbetsgivaravgifter för unga och äldre och en situation där man börjar med halverade arbetsgivaravgifter för unga. I det förra fallet, som rådde innan regeringen halverade arbetsgivaravgiften för unga, är det lättare att se fördelar med de rödgrönas förslag än i det senare fallet, som vi nu faktiskt befinner oss i. Ty deras förslag rymmer nu två delar: dels en fördubblad arbetsgivaravgift för de unga som redan är anställda, vilket höjer företagens kostnader, och dels en borttagen arbetsgivaravgift för unga anställda som kommer från arbetslöshet. Antag ett företag med tio unga anställda som alla tjänar 18 000 kr per månad. Tidigare betalade företaget 239 400 kr i löner och arbetsgivaravgifter för dessa per månad; genom regeringens reform betalar det 210 000 kr, dvs. 29 400 kr mindre än tidigare. De rödgröna föreslår nu att företagets kostnader i ett slag höjs med 29 400 kr per månad. Samtidigt sänker de kostnaden för att nyanställa en arbetslös ung, från 21 000 kr till 18 000 kr per månad, dvs. med 3 000 kr. Risken är att den ökade månadskostnaden för de befintligt anställda gör företaget obenäget att anställa en arbetslös ung, trots att kostnaden för en sådan har gått ner med 3 000 kr. Det kan t.o.m. bli så att en redan anställd ung avskedas, för att motverka de högre kostnaderna.

Se även inlägget ”Hur hög är ungdomsarbetslösheten?”.
Uppdatering: Det finns redan ett system med s.k. nystartsjobb, som liknar det de rödgröna vill införa. Det hade jag glömt bort när jag skrev inlägget. Ett tack till Fredrik Hardt för påpekandet .

Anständig och rättvis sjukpenning?

De rödgröna är kritiska mot regeringens sänkta ersättningsgrad vid sjukdom och anger följande målsättning:

Vi anser att ersättningen i sjukförsäkringen ska vara 80 procent under hela sjukpenningperioden.

Hur hög var då ersättningsgraden i genomsnitt när regeringen tillträdde 2006 och hur hög är den nu, 2010? Svaret är: 83,2% och 77,0%, vilket innebär att ungefär hälften av den minskning som har ägt rum under Alliansens tid i regeringen accepteras av de rödgröna. Man kan fråga sig varför det är oanständigt att ligga på 77% istället för 80% men varför det inte är oanständigt att ligga på 80% istället för 83%. Eller 86% eller 95%.

Än mer intressant blir det att ta en titt på ersättningsgraden vid olika inkomstnivåer, där vårt intresse här rör de svarta staplarna:

Notera tre saker:

  • Låginkomsttagare har högre ersättningsgrad än 80%.
  • Alla som tjänar upp till 350 000 kr per år har redan 80% eller mer i ersättningsgrad.
  • Den enda grupp som skulle gynnas av de rödgrönas förslag är höginkomsttagarna, de som tjänar över 350 000 kr.

Nu undrar jag: Vari ligger rättvisan och anständigheten i de rödgrönas förslag, när det innebär att låginkomsttagare får sänkt ersättningsgrad och höginkomsttagare får höjd ersättningsgrad?

Not 1: Om ersättningsgraden är x% innebär det att en person som är heltidsarbetande i genomsnitt har en inkomst vid sjukdom som är x% av den inkomst som individen erhåller vid lönearbete.
Not 2: Notera att dessa siffror enbart avser den offentligt finansierade sjukpenningen: därtill kommer avtalade och privata tilläggsförsäkringar.
Not 3: Med reservation för att jag har missförstått något fundamentalt i denna statistik och i de utfall och förslag jag kommenterar.
Källa: Finansdepartementets fördelningspolitiska redogörelse.

Är kyrkobesökare ärliga?

Det finns en föreställning om att religion är bra i ett samhälle därför att den ger en grund för moraliskt beteende. Stämmer det? En österrikisk studie, ”Honesty on the Streets — A Natural Field Experiment on Newspaper Purchasing”, ger vid handen att den uppfattningen inte är självklart sann. Undersökningen bestod av att låta människor oövervakat välja hur mycket de skulle betala för en söndagstidning, där priset angavs till 60 cent. I en enkät fann forskarna bl.a. följande:

People who regularly attend service at church pay 22.1 cents less for the Sunday tabloid … This is a large effect, and we can only speculate with regard to its reasons. One reason might be that the church attendees lacked the coin money to make a proper payment. Active religious participation is high in the region, and on a typical Sunday morning it is plausible that many people might have donated some of their coin money to the church. Of course, this explanation does not change the fact that church attendees are particularly dishonest when paying for the newspaper. Another possible explanation is that the church attendees share relevant social traits. Gneezy (2005) found that honesty interacts with social preferences towards the person who benefits from one’s honesty. According to this explanation, a typical church attendee might believe that it would do little harm to the wealth of the publisher if he does not pay for the paper.

Åtminstone kan de kristna fuskarna antas vara ärliga när de tillfrågas om vad de betalade. Alltid något, men de utgör knappast på det hela taget ett moraliskt föredöme.

Tips: Tobias Heldt.

Sänker en stor stat tilliten?

Det finns många teorier om vad som bestämmer tilliten människor emellan i ett samhälle. Detta är intressant eftersom tillit i sin tur är relaterad till en mängd utfall som brukar värderas positivt, såsom ekonomisk tillväxt, god hälsa och lycka. En ny japansk studie med individdata, ”Government Size and Trust”, undersöker vilken effekt den offentliga sektorns storlek på regionnivå har på tilliten:

After splitting the sample into worker and non-worker samples, government size does not influence generalized trust for non-workers whereas it significantly reduces generalized trust for workers. This suggests that workers, through their work experience, might confront the greater bureaucratic red tape coming from “larger government”, leading to negative externality effects on the trustful relationship in the labor market.

Är man sysselsatt är alltså relationen mellan den offentliga sektorns storlek och tillit negativ. En möjlig förklaring är den som anges i studien, att en större stat innebär mer byråkrati och korruption, vilket tenderar att minska tilliten hos dem som i sitt yrkesliv kommer i kontakt därmed. En annan tänkbar förklaring skulle kunna vara den kausalt motsatta: att en lägre grad av tillit hos sysselsatta medför efterfrågan på en större stat, kanske för att staten tros kunna styra upp människors beteende eller för att staten kan erbjuda sysselsättning för personer som inte litar på andra och som därför passar bra i korrumperade byråkratier. Andra förklaringar?

Jobbskatteavdragets effekter

Den mest framträdande delen av regeringens skattepolitik är jobbskatteavdraget. Vad har det haft för effekter? Professor Lennart Flood och docent Anders Vredin skriver på DI Debatt idag:

Jobbskatteavdraget höjer sysselsättningen med uppemot 70 000 nya jobb och en stor del av finansieringen sker via dynamiska effekter. Inkomstfördelningen blir samtidigt något jämnare vilket förklaras av att reformen gör det mer lönsamt för låginkomsttagare att arbeta.

Det kanske är av dessa skäl även de rödgröna vill behålla huvudparten av jobbskatteavdraget? Här kan du läsa Lennart Floods hela analys, och här kan du se hur mycket mer pengar per månad du får behålla pga. avdraget.

Skuggekonomins storlek

Ny statistik från professor Friedrich Schneider indikerar att skuggekonomin, eller den svarta sektorn, i olika länder har ökat under finanskrisen:

Kan ökningen tänkas bero på en ökad desperation hos många med knapp ekonomi? Dock är Sveriges skuggekonomi mindre idag än 2006, enligt Schneiders skattningar (som dock inte accepteras av alla).

Källa: The Economist.

Väljare lockas av utgiftssatsningar

Det finns belägg för att väljare påverkas av löften som påverkar deras ekonomi. En ny studie, ”Electoral Manipulation via Voter-Friendly Spending: Theory and Evidence”, publicerad i Journal of Development Economics (preliminär grativersion här), ger belägg för att väljare påverkas av hur den ekonomiska politiken utformas:

We present a model of the political budget cycle in which incumbents try to influence voters by changing the composition of government spending, rather than overall spending or revenue. … Classifying expenditures into those which are likely targeted to voters and those that are not, we provide evidence supporting our model in data on local public finances for all Colombian municipalities. Our findings indicate both a pre-electoral increase in targeted expenditures, combined with a contraction of other types of expenditure, and a voter response to targeting.

Ser vi inte liknande försök att påverka olika väljargrupper i den pågående svenska valrörelsen? Inte minst pensionärer verkar uppvaktas särskilt mycket av de politiska partierna; regeringen har redan börjat sänka deras skatter. Inte så konstigt, eftersom sådana försök tycks kunna ge god utdelning i valet.

Den upprörande löntagarskatten

Nationalekonomerna Helena Svaleryd och Daniel Waldenström:

I själva verket beskattas löntagare hårdare än pensionärer i Sverige. Någon ”straffskatt” för pensionärer existerar inte.

Oj då. De som talar om ”pensionärsskatt” har försummat att beakta arbetsgivaravgifter. När detta nu är utrett undrar jag: Vilket parti blir först med att lova att ”löntagarskatten” tas bort? Det kan väl inte vara acceptabelt att en grupp beskattas hårdare än en annan?

Se även det tidigare inlägget ”Betalar pensionärer mer i skatt

Recension av Jämlikhetsanden

Den i vänsterkretsar så hyllade boken Jämlikhetsanden recenseras i juninumret av Population and Development Review, intressant nog av en ekonometriskt bevandrad nationalekonom, Christian Bjørnskov. Hans omdöme:

However, to readers with a background in economics or political science, the evidence in the book is wanting. When seeing strong conclusions drawn from scatter plots and other simple figures, for example, one has to ask three questions: 1) are the relations driven by outlier observations; 2) are the findings robust to controlling for other relevant factors; and 3) are the relations likely to be causal? Surprisingly often, Wilkinson and Pickett’s claims fail to address one or more of these questions. …

The bottom line is that this is a well-written, stimulating polemic. It nevertheless suffers from the same problems as one-trick ponies: if the one trick does not impress you, the show is a failure. Wilkinson and Pickett’s trick simply does not hold up to empirical scrutiny. When assessing this book as a contribution to the debate on the “right” level of income differences in modern society, it is a highly interesting, sympathetic attempt at addressing some of the important problems of Western societies. Yet, when assessing this book from a scientific point of view, one is forced to conclude that it is a failure.

Du kan läsa hela recensionen här.

Se även Andreas Berghs inlägg ”Om jämlikhetsanden och jämlikhetsbluffen: från skatterplots till forskningsfronten”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Långsiktig avkastning på aktier

I en kartläggning av avkastningen på aktier och kort- och långsiktiga obligationer de senaste 110 åren presenteras följande diagram för Sverige:

Siffrorna rör real avkastning. Om man investerade 1 krona år 1900 i en portfölj motsvarande den svenska börsen, skulle man alltså ha haft 731 kr nu. Motsvarande siffror för det land vars börs har gått bäst, Australien, är 2844; för världen som helhet är den 331; för Europa 168. Den svenska utvecklingen de senaste 110 åren motsvarar en årlig real avkastning för aktier på 6,2%, att jämföra med 2,5% för långsiktiga och 1,9% för kortsiktiga obligationer. Jämför man standardavvikelser har aktier varit mer riskfyllda: 22,9 mot 12,5 för långsiktiga och 6,8 för kortsiktiga obligationer. Själv sparar jag det mesta till min pension i aktiefonder. En varning dock (till mig själv och er andra): drabbas inte av irrationell optimism.

Tips: Marginal Revolution.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Vad kan politiker göra?

När man lyssnar på politisk retorik får man lätt för sig att många, inte minst politiker själva, tror att de kan lösa alla ekonomiska problem. Det tror inte jag — och det gör inte professor Paul Seabright heller. I The Company of Strangers: A Natural History of Economic Life skriver han (s. 25):

Politicians are in charge of the modern economy in much the same way as a sailor is in charge of a small boat in a storm. The consequences of their losing control completely may be catastrophic (as civil war and hyperinflation in parts of the former Soviet empire have recently reminded us), but even while they keep afloat, their influence over the course of events is tiny in comparison with that of the storm around them. We who are their passengers may focus our hopes and fears upon them, and express profound gratitude toward them if we reach harbor safely, but that is chiefly because it seems pointless to thank the storm.

Om politiker inte kan göra särskilt mycket, trots att de talar som om de kan det, förefaller det mindre påkallat att klandra dem för att inte ha gjort särskilt mycket — eller, för den delen, att berömma dem för det de har gjort. ”Passivitet” borde kunna betraktas som en realistiskt underbyggd politisk hållning! Det man skulle kunna klandra politiker för är åtgärder som är politiskt införda och som försvårar uppnåendet av ett visst, av dem själva omhuldat mål. Sådana hinder kan rimligen politiker ta bort. Nå, jag tror inte att Seabrights perspektiv kommer att anammas av särskilt många, av psykologiska skäl. Vi vill tro att politiker kan styra skutan. Allt annat känns osäkert och skrämmande.

Tips: Peter Gordon.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Arvens utveckling

Gåvor och arv utgör för vissa en viktig inkomstkälla. En ny studie av Thomas Piketty, ”On the Long-Run Evolution of Inheritance: France 1820–2050”, studerar denna inkomstkällas aggregerade utveckling över tid i Frankrike. Resultat:

We find that in a country like France the annual flow of inheritance was about 20%-25% of national income between 1820 and 1910, down to less than 5% in 1950, and back up to about 15% by 2010. A simple theoretical model of wealth accumulation, growth and inheritance can fully account for the observed U-shaped pattern and levels. Using this model, we find that under plausible assumptions the annual bequest flow might reach about 20%-25% of national income by 2050. … [T]he main contribution of this paper is to demonstrate empirically and theoretically that there is nothing inherent in the structure of modern economic growth that should lead a long run decline of inherited (non-human) wealth relatively to labor income.

Här är en illustration som visar att betydelsen av arv och gåvor har ökat i Frankrike sedan 1950:

I Sverige avskaffade Socialdemokraterna arvs- och gåvoskatten 2004. Var det så klokt? (Detta frågar jag utan att veta hur motsvarande tidsserie ser ut för Sverige.) Även liberala ekonomer, som ekonomipristagaren James Buchanan, verkar öppna för dessa typer av skatter, även om det förstås också finns argument emot.

Ett annat intressant diagram visar kvoten mellan förmögenhet och inkomster:

Jag har aldrig funderat över denna kvot. Vad talar för och emot en hög kvot? Jag tänker särskilt på effekterna på ekonomisk dynamik och tillväxt.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Låt vaskarna vaska

Det finns något som stör mig med den omfattande kritiken mot ”vaskning” (när någon beställer två flaskor champagne och ber kyparen att hälla ut den ena bara för att påvisa rikedom). Det handlar inte om att jag själv vaskar eller tycker om när andra gör det; snarare handlar det om att jag vill leva i ett samhälle där människor i möjligaste mån avstår från att lägga sig i andras konsumtionsval —även sådana de själva inte tycker om. Om vissa väljer att köpa något som andra anser att de inte ”behöver” eller göra något som andra anser ”onödigt”, bör dessa andra beakta att de centrala begreppen här är subjektiva. Människors preferenser ser olika ut, och det går inte att fastslå på något objektivt sätt, att vaskning är mer ”onödigt” än att köpa en bil, att lägga pengarna i madrassen, att spruta champagne över en vinnande idrottare eller att överhuvudtaget konsumera champagne. Alla sätt att använda pengar — i alla fall i en situation där livsnödvändiga behov är tillfredsställda — ses troligen som ”onödiga” av någon annan.

Två andra exempel som illustrerar det tveksamma med att kritisera andras konsumtionsval är kristdemokraten Anders Wijkmans färska kritik mot köp av iPhone 4 — han undrar om vi verkligen ”behöver” köpa nya mobiltelefoner — och kritiken mot att konsumera mineralvatten — ”behöver” någon köpa den produkten när det finns vatten i kranen? Den senare kritiken fick mig att, i min tur, kritisera DN:s Krogkommission och Bingolotto och peka på det godtyckliga i att angripa just mineralvattendrickare. Varför inte juicedrickare eller vindrickare eller mjölkdrickare?

En risk med en kultur som kritiserar andras konsumtionsval är att fenomenet sprider sig: det är bara en tidsfråga tills kritikern själv kritiseras för något av sina konsumtionsval. En annan risk är en slippery slope-utveckling: när kritik inte hjälper kan skatter och förbud komma att förespråkas. Jag ställer mig frågande till om detta (allt mer) interventionistiska samhällsklimat är önskvärt och förespråkar en hög grad av indifferens inför andras konsumtionsval. Låt vaskarna vaska, även om du (likt mig) finner vaskandet bisarrt.

Addendum: Mitt argument mot att kritisera andras konsumtionsval grundas i reciprocitet: om jag vill kunna konsumera det jag vill utan att andra angriper mig för det, bör jag respektera andras konsumtionsval, även om jag råkar ogilla dem. Min prediktion är att detta leder till högre aggregerad preferenstillfredsställelse. Ett annat analytiskt, och mer sofistikerat, angreppssätt för att avgöra när negativa externaliteter bör vara föremål för ingripanden presenteras av James Buchanan och Craig Stubblebine i artikeln ”Externality”, publicerad i Economica. De menar att en externalitet måste vara Pareto-relevant för att interventionism ska kunna motiveras, dvs. det aggregerade betalningsviljevägda ogillandet måste överstiga det aggregerade betalningsviljevägda gillandet.

Media: Charlie Weimers i Aftonbladet, DN

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Socialisera mera?

Ibrahim Baylan (s) är upprörd över att regeringen vill fortsätta försäljningen av statliga företag om den vinner valet. Han hävdar:

[A]tt sälja av vårt gemensamma innehav i lönsamma och framgångsrika bolag, som ger stora intäkter till statskassan, för att amortera på en skuld med rekordlåg ränta är usel ekonomihantering.

En del frågor infinner sig.

  1. Om argumentet stämmer torde det vara bra för staten att öka ”vårt gemensamma innehav i lönsamma och framgångsrika bolag”, särskilt när räntan är rekordlåg. Så varför inte socialisera en massa? Det har jag (tack och lov) inte hört så många krav på; kan det vara så att status quo bias snarare än rationell analys präglar Baylans tänkande?
  2. Om det är fel att privatisera, varför har Socialdemokraterna själva ägnat sig åt det i hög grad?
  3. Baylan talar som om det är likgiltigt för hur effektivt företag drivs, om de ägs av staten eller av privata ägare. Det finns en hel del forskning som tyder på motsatsen — se härhär och här. Har inte Baylan tagit del av den?
  4. Baylan vill inte sälja lönsamma och framgångsrika företag. Vad säger han om att privatisera förlustföretag? Eller företag med nollresultat?
  5. Regeringens privatiseringar hittills har bidragit till att Sverige idag har låg statsskuld, vilket har möjliggjort krishantering utan efterföljande behov av stora sparprogram, vilket nu visar sig nödvändigt i andra länder. Är inte det bra och bör inte det beaktas i sig?

På det hela taget känns kritiken partiell och ”valrörelseaktig”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Stimulerande skattesänkningar

Nu ser vi en konjunkturuppgång, och kraven på stimulanspaket har snarast förbytts i krav på sparprogram för att minska de stora budgetunderskott som tidigare stimulanspaket bidrog till att skapa. Nå, lågkonjunkturer kommer och går, och det är viktigt att klargöra hur ekonomin kan stimuleras när de inträffar. Vissa, som nationalekonomen Torbjörn Becker, hävdar att skattesänkningar inte är ett bra sätt att stimulera ekonomin i lågkonjunktur. Skälet är att människor under osäkerhet tros öka sitt sparande istället för sin konsumtion om de får mer pengar kvar efter skatt. Nationalekonomen Bryan Caplan kontrar:

[T]ax cuts/helicopter drops of cash/whatever do much more to stimulate demand than they appear. Even if they don’t persuade anyone to actually spend more, they move people closer to their financial comfort zone. And once they reach that zone, they’ll start spending again! Even seemingly ineffective efforts to boost demand reduce the time we’ll have to wait before demand begins to rise.

Detta är en finurlig tanke! Det finns för övrigt också empiriska belägg för att skattesänkningar faktiskt har en stimulerande effekt. Kanske just därför att de för en hel del människor in i den zon Caplan talar om, där de erhåller mod att spendera.

Se även nationalekonomen Greg Mankiws teoretiska resonemang i samma anda.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Brottsliga invandrare?

I takt med Sverigedemokraternas ökade popularitet har frågan om invandrare och brottslighet kommit att diskuteras allt mer. Hur ser sambandet egentligen ut? En ny brittisk studie, ”Crime and Immigration: Evidence from Large Immigrant Waves”, undersöker hur två vågor av invandrare har påverkat brottsligheten där. Den första vågen bestod av asylsökande i slutet av 1990- och början av 2000-talet; den andra av medborgare i nya EU-länder (”A8”) från 2004. Resultat:

For the asylum wave, we report evidence of a higher incidence of property crime induced by the immigration flow. The A8 wave sees no such effects. There is also no observable impact on violent crime for either wave. Evidence from victimization data suggests the changes in crime rates that occurred during the immigrant waves cannot be ascribed to crimes against immigrants, whilst data on incarceration corroborates the view that any immigrant related crime effect is associated only with the first wave.

Det är intressant att notera att effekterna skiljer sig åt mellan olika typer av invandrare och, särskilt, att det centrala för att inte orsaka ökad kriminalitet verkar vara att möjliggöra inträde på arbetsmarknaden. Istället för att säga nej till människor från andra länder med motiveringen att brottsligheten kan komma att öka är ett alternativ att reformera arbetsmarknadens regelverk, t.ex. ökad flexibilitet när det gäller inträdeslöner och arbetsrätt.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Konjunkturberoende miljöengagemang

Ekonomer har i många år försökt klargöra hur man undviker lågkonjunkturer, då dessa i regel medför kostnader av olika slag. Nu visar en ny studie, ”Environmental Concern and the Business Cycle: The Chilling Effect of Recession”, att ekonomiska nedgångar även påverkar människors engagemang för miljön:

This paper uses three different sources of data to investigate the association between the business cycle—measured with unemployment rates—and environmental concern. Building on recent research that finds internet search terms to be useful predictors of health epidemics and economic activity, we find that an increase in a state’s unemployment rate decreases Google searches for “global warming” and increases searches for “unemployment,” and that the effect differs according to a state’s political ideology. From national surveys, we find that an increase in a state’s unemployment rate is associated with a decrease in the probability that residents think global warming is happening and reduced support for the U.S to target policies intended to mitigate global warming. Finally, in California, we find that an increase in a county’s unemployment rate is associated with a significant decrease in county residents choosing the environment as the most important policy issue.

Det är kanske inte helt förvånande att människor i första hand bryr sig om sin egen, och andras, ekonomiska situation. Idealismen får stå tillbaka när man förlorar eller riskerar att förlora jobbet.

En relaterad fråga är att vissa miljövänner förespråkar nolltillväxt eller negativ tillväxt, i tron att detta hjälper miljön. Det tror jag inte att det gör med automatik, eftersom tillväxt ofta handlar om att få ut mer av givna resurser; men beaktar man dessutom att människors engagemang för miljön tycks försvagas i frånvaro av en god ekonomisk utveckling, då tror jag att det tillväxtfientliga programmet riskerar att utgöra en riktig fara för miljön.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Irland tog bort avgifter för högre studier

Irland tog bort avgifterna för högre studier 1996 med syfte att öka den socioekonomiska jämlikheten bland studenterna. Vad blev resultatet? I den nya studien ”What Did Abolishing University Fees in Ireland Do?” rapporteras:

It finds that the reform clearly did not have that effect. It is also shown that the university/SES [socioeconomic] gradient can be explained by differential performance at second level which also explains the gap between the sexes. Students from white collar backgrounds do significantly better in their final second level exams than the children of blue-collar workers.

Två kommentarer:

  1. Om man vill upppnå socioekonomisk jämlikhet bland studenter på universitetsnivå, förefaller åtgärder för utjämning av socioekonomiska skillnader tidigare i livet väsentliga.
  2. Man kan kanske förvänta sig att införandet av sådana här avgifter på motsvarande sätt inte påverkar den socioekonomiska profilen hos universitetsstuderande, vilket i mångas ögon nog kan förstärka önskvärdheten med avgifter.

Se även Andreas Berghs inlägg ”Universitetsavgifter, social snedrekrytering och hur många som läser vidare”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Kan utbildning ge entreprenörer?

Entreprenörskap är i ropet, och politiker tycks fundera mycket på hur det ska kunna stimuleras. Vissa tror att utbildning är en väg framåt. Det tror inte Ludwig von Mises. I Human Action skriver han:

In order to succeed in business a man does not need a degree from a school of business administration. These schools train the subalterns for routine jobs. They certainly do not train entrepreneurs. An entrepreneur cannot be trained. A man becomes an entrepreneur in seizing an opportunity and filling the gap. No special education is required for such a display of keen judgment, foresight, and energy. The most successful businessmen were often uneducated when measured by the scholastic standards of the teaching profession. But they were equal to their social function of adjusting production to the most urgent demand. Because of these merits the consumers chose them for business leadership.

Jag tror att det ofta föreligger ett missförstånd: många har fått för sig att småföretagare och entreprenör är samma sak, men så är inte fallet. Entreprenören utför en funktion i ekonomin — han kommer på och genomför nya kombinationer. De egenskaper som krävs för det torde inte kunna odlas fram i en skola.

Tips: Peter Klein. Se även inläggen ”Thatcher mer insiktsfull än många ekonomer”, ”Förmögenhet som grund för entreprenörskap” samt ”Hur får vi fler entreprenörer?”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Diskriminering av vackra

Forskning visar att vackra människor uppfattas och behandlas annorlunda än fula människor. Detta gäller såväl på det ekonomiska som på det politiska området. I regel gynnas man av skönhet. En ny studie, ”Don’t Hate Me Because I’m Beautiful”, accepterad för publicering i Journal of Experimental Social Psychology, visar emellertid att man får se upp, som vacker, när man möter personer av samma kön:

The current research demonstrates that the nature of this bias depends on whether one is evaluating a member of the same sex or the opposite sex. Experiment 1 (N = 2639) investigated selection of scholarship applicants and demonstrated that a pro-attractiveness bias held only for selection of opposite-sex scholarship applicants; no such bias was observed for highly attractive same-sex applicants. Experiment 2 (N = 622) investigated evaluations of prospective job candidates and demonstrated again that pro-attractiveness bias was observed only for opposite-sex candidates; participants discriminated against highly attractive same-sex candidates.

Forskarna menar att mindre vackra kan känna sig hotade av vackra personer av samma kön och därför behandlar dem negativt. Om de vackra vill dra fördel av sitt utseende i ansökningssituationer får de försöka hitta utvärderare av motsatt kön — eller homosexuella av samma kön.

Se även inlägget ”Diskrimineras fula?”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Ekonomipristagare för skolpeng

Många känner till att ekonomipristagaren Milton Friedman lanserade idén om skolpeng 1955. Han är emellertid inte den enda ekonomipristagare som är positiv till ett sådant system: i The Constitution of Liberty, som i år fyller 50 år, skriver F. A. Hayek (s. 329):

As has been shown by Professor Milton Friedman, it would now be entirely practicable to defray the costs of general education out of the public purse without maintaining government schools, by giving the parents vouchers covering the cost of education of each child which they would hand over to schools of their choice. It may still be desirable that government directly provide schools in a few isolated communities where the number of children is too small (and the average cost of education therefore too high) for privately run schools. But with respect to the great majority of the population, it would undoubtedly be possible to leave the organization and management of education entirely to private efforts, with the government providing merely the basic finance and ensuring a minimum standard for all schools where the vouchers could be spent.

Hayeks tveksamhet inför offentliga skolor har främst att göra med det skäl som John Stuart Mill tar upp i On Liberty:

A general State education is a mere contrivance for moulding people to be exactly like one another: and as the mould in which it casts them is that which pleases the predominant power in the government, whether this be a monarch, a priesthood, an aristocracy, or the majority of the existing generation, in proportion as it is efficient and successful, it establishes a despotism over the mind, leading by natural tendency to one over the body.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Bestämdes fattigdomen i världen för 500 år sedan?

När variationen i fattigdom (eller välstånd) mellan världen diskuteras, brukar både kort- och långsiktiga förklaringar anges: kvaliteten på institutionerna, kolonialismen och vädret är tre exempel. I en ny studie, ”Was the Wealth of Nations Determined in 1000 BC?”, publicerad i American Economic Journal: Macroeconomics, presenteras resultat som tyder på en mycket långsiktig bestämningsfaktor av dagens välståndsnivåer:

The main finding of this paper is a simple one. Technology in 1500 AD is associated with the wealth of nations today. This is robust to including continent dummies and geographic controls, so it is not just driven by “Europe versus Africa” or “tropical versus temperate zones.” There are two notable parts of the finding. The first is that technology as old as 1500 AD is a historical correlate of development when we consider that most historical discussions of developing countries start with post-1500 European contact and colonization. The second notable aspect of our finding is that the magnitude of the association between historical technology adoption and current development is nontrivial. In our baseline specification for migration-adjusted technology, going from having none to having adopted all the technologies available in 1500 AD is associated with an increase in current per capita GDP by a factor of 26. More realistically, after including a battery of controls, this multiple is still between 5.9 and 13.3.

Sambandet illustreras i denna plott:

Ett fascinerande resultat, som pekar på att det finns faktorer som påverkar välstånd som inte så lätt ändras. Kvarvarande skillnader kan alltså, tycks det, i hög grad förklaras av historiska teknologinivåer. Icke desto mindre tycker jag det är viktigt att betona att det finns faktorer som går att påverka — och mycket riktigt har en hel del fattigdom försvunnit i världen de senaste decennierna, vilket har påpekats av bl.a. Xavier Sala-í-Martin, Robert Lucas och Jagdish Bhagwati. En vidare fråga är: Vad bestämde teknologinivåerna år 1500 (förutom tidigare teknologinivåer)?

Tips: William Easterly. Se, för övrigt, min kritik av användandet av förkortningarna ”BC” och ”AD”.

Större stat, lägre tillväxt

De svenska nationalekonomerna Andreas Bergh och Magnus Henrekson skriver i Wall Street Journal:

We surveyed the existing literature looking at the trade-offs between government size and economic growth throughout the world. While results vary, the most recent research, by Diego Romero-Avila in the European Journal of Political Economy (2008) and by Andreas Bergh and Martin Karlsson in Public Choice (2010) find a negative correlation between government size and economic growth in rich countries. The weight of the evidence demonstrates that when government spending increases by 10 percentage points of GDP, the annual growth rate drops by 0.5 to 1 percentage point.

Deras budskap är att politiker bör beakta denna negativa effekt på välståndsutvecklingen av högre statliga utgifter.

Andreas Berghs artikel, som nämns ovan, har jag bloggat om tidigare. Även Magnus Henrekson har forskat på detta område: se här och här. Diego Romero-Ávilas artikel, som också nämns ovan, återfinns här.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Den begränsade sysselsättningsnedgången

I DI återfanns i förrgår följande mycket intressanta diagram över Sveriges BNP- och sysselsättningsutveckling. Det mest iögonenfallande är att nedgången i sysselsättningen är betydligt mindre under nuvarande kris än under 90-talskrisen:

Man kan också notera att sysselsättningen efter den förra krisen sakta men säkert ökade, fram till nuvarande kris, vilket kan inge visst hopp, samt att nedgångarna i välstånd under kriser i det längre perspektivet mer än väl övervägs av marknadsekonomins förmåga att skapa välstånd. Krisen kanske, trots allt, inte utgör skäl att byta ekonomiskt system?

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Hur hög är ungdomsarbetslösheten?

Thomas Bodström (S) i SvD idag:

Fredrik Reinfeldt i sin tur har kallat ungdomsarbetslösheten för en synvilla och försöker bortförklara att den närmar sig 30 procent.

SCB:s statistikexperter i DN idag:

Det ställer emellertid krav på användarna att rätt förstå utvecklingen av ungdomsarbetslösheten. Denna var enligt AKU i april 2010 cirka 30 procent. Det betyder inte att 30 procent av ungdomarna i gruppen 15–24 år gick arbetslösa. I denna åldersgrupp är en mycket stor del av ungdomarna i olika typer av utbildning (gymnasieskola, högskoleutbildning med mera). I den mån dessa inte söker arbete – och de flesta gör inte det – ingår de inte i arbetskraften. Det betyder att ett arbetslöshetstal på 30 procent i själva verket kan halveras när man avser hur många i hela åldersgruppen 15–24 år som är arbetslösa. Av de cirka 15 procent som är arbetslösa i denna åldersgrupp är det mer än 60 procent som är heltidsstuderande. Vi vet att de allra flesta ser sig primärt som studerande. … Bland ungdomar 15–24 år är det cirka 6 procent som befinner sig utanför både arbete och utbildning.

Se även inlägget ”Varför hög ungdomsarbetslöshet?”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Lyckas kampanjer öka fattigas löner?

Ibland genomförs kampanjer mot multinationella företag för att få dem att höja lönerna i fabriker i tredje världen. Vad har sådana kampanjer för effekter? I ”Multinationals and Sweatshop Activism”, publicerad i American Economic Review, undersöks denna fråga:

[W]e exploit geographic variation in the anti-sweatshop movement within the TFA [textile, footwear, and apparel] sector in Indonesia. The anti-sweatshop campaign targeted contractors for Nike, Reebok, and Adidas. Consequently, we compare the real wage growth of TFA plants in districts with contractors working for these firms relative to TFA plants in other districts. … Comparing wage growth in districts targeted by activists relative to other districts, the effects are even larger. Real wages increased as much as 30 percent in large foreignowned and exporting TFA plants relative to other TFA plants.

Kampanjerna verkar alltså ha haft en stor, positiv effekt på lönerna — utan att sänka sysselsättningen:

One question that naturally arises is how such large real wage increases could be sustained without adverse consequences for employment. We examine whether these higher wages led firms to cut employment or shut down operations. Our results suggest that the minimum wage increases led to employment losses for production workers across all sectors in manufacturing. While anti-sweatshop activism did not have additional adverse effects on employment within the TFA sector, it did lead to falling profits, reduced productivity growth, and plant closures for smaller exporters.

Det finns en avvägning här: risken är att företag slås ut i konkurrensen med andra och lägger ner när lönerna ökar kraftigt. Sådana tendenser har börjat skönjas i Indonesien: mycket produktion flyttar t.ex. till Vietnam. Det kan också vara så att löneökningarna är tillfälliga. Men kampanjerna gav, som det verkar, resultat, vilket förvånade mig.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Gynnas 9 av 10 inkomstgrupper?

DN Debatt idag rapporterar de rödgröna partiledarna följande:

Eftersom vi i regeringsställning sätter upp ett jämlikt samhälle som ledstjärna har vi låtit Riksdagens utredningstjänst analysera fördelningseffekterna av våra egna förslag. Resultatet är att 9 av 10 inkomstgrupper tjänar på en rödgrön politik.

Förtjänstfullt nog har nationalekonomerna Andreas Bergh och Henrik Jordahl synat detta påstående i sömmarna (s. 34 ff.). De börjar med att återge följande diagram från RUT:s analys:

De fortsätter med att påpeka tre problem:

  1. ”För det första är den fördelningspolitiska analysen i figuren ovan uppenbart inte budgetbalanserad. … Eftersom oppositionen valt att lägga stora delar av finansieringen i form av skattehöjningar från och med 2012 kommer dessa inte med i den fördelningspolitiska analysen.”
  2. ”För det andra: Det faktum att jämförelsen görs med 2010 betyder att staplarna i figuren till stor del innehåller sådant som redan beslutats i Riksdagen … Detta sätt att utforma jämförelsen på är naturligtvis korrekt om syftet är att jämföra hushållens disponibla inkomster 2011 med 2010, men missvisande som en jämförelse mellan de två regeringsalternativen.”
  3. För det tredje har Riksdagens utredningstjänst på grund av ‘analystekniska svårigheter’ inte analyserat förslaget om höjd alkohol‐ och tobaksskatt med 12,5 procent.”

Till dess dessa ting har beaktats får min rekommendation bli att ta de rödgrönas påstående med en stor nypa salt. Regeringens fördelningspolitiska analys återfinns förresten här.

Media: SvD, Svt.

Libertariansk paternalism, Electrolux style

Som läsare av denna blogg vet är jag måttligt förtjust i libertariansk paternalism.* Richard Thaler och Cass Sunstein exemplifierar ansatsen på följande vis:

Would many object to putting the fruit before the desserts at an elementary school cafeteria if the outcome were to increase the consumption ratio of apples to Twinkies? Is this question fundamentally different if the customers are adults? If no coercion is involved, we think that some types of paternalism should be acceptable to even the most ardent libertarian.

I samma anda är Dan Ariely bekymrad över att vi äter för lite grönsaker, och pekar på en svaghet i kylskåpens konstruktion:

Most refrigerators have a special drawer designed to hold produce, usually located at the bottom of the fridge.  The drawer is often just barely opaque and for some reason difficult to open. Because of these “features,” when you open the fridge door, you look straight ahead, to the leftover lasagna or apple pie (and their convenient position) come to mind, leaving the carrots and nectarines hidden and forgotten in the vegetable drawer.  If the design of the produce drawer is one of the barriers for eating the fruit and vegetables we have already purchased, what can we do about it?  For one, instead of using the crisper to store fruit and vegetables, we could put them on a higher shelf so that they are more inviting when that door is opened. We’ll smile and say to ourselves: “oh, right, I now remember I have blueberries and I want to eat some of them.”

Varför inte föreslå att Electrolux och andra kylskåpsproducenter installerar grönsakslådan i mitten av kylskåpet? Jag tror inte att blott ett råd till konsumenterna om att lägga grönsakerna i mitten kommer att räcka, när den särskilda grönsakslådan lockar längst ned i kylskåpet.

___________________
*Se t.ex. ”Den nya paternalismen problematiserad”, ”Är de som vill styra och ställa verkligen att lita på?” , ”Paternalism eller marknad?”, ”Det paternalistiska felslutet””Kan libertariansk paternalism öka friheten?””Paternalism kan minska välfärden”, ”Ska irrationella väljare styras?” och ”Leder mjuk paternalism till hård?”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Ska Sverige lyckomaximera?

Två debattörer anser att Sverige inte ska sträva efter ekonomisk tillväxt utan efter högre lycka. Låt mig komma med två invändningar.

För det första: Debattörerna hävdar bl.a. följande:

Lagen om avtagande marginalnytta gäller i allra högsta grad mellan pengar och lycka, vilket gör att lyckan i ett rikt land som Sverige inte ökar nämnvärt vid en BNP-ökning.

Detta är inte helt korrekt. Lyckan ökar visst när BNP ökar i ett rikt land som Sverige. Förvisso ökar lyckan inte lika mycket som i ett land med lägre BNP-nivå, men den ökar. Detta klargörs i ”Subjective Growth and Subjective Well-Being: Reassessing the Easterlin Paradox”, publicerad i Brookings Papers on Economic Activity:

Across the world’s population, variation in income explains a sizeable proportion of the variation in subjective well-being. There appears to be a very strong relationship between subjective well-being and income, which holds for both rich and poor countries, falsifying earlier claims of a satiation point at which higher GDP is not associated with greater wellbeing.

Resultatet illustreras i följande diagram:

Samma mönster framkommer i regel om man studerar utvecklingen inom länder över tid. Man kan också notera den höga korrelationen mellan BNP och FN:s indexmått på välbefinnande, HDI, samt att uppfattningen att tillväxt medför lycka framfördes redan av Adam Smith.

För det andra: Lyckoforskarna Bruno Frey och Alois Stutzer varnar i ”Should National Happiness Be Maximized?” för att länder ska börja maximera lyckan, av åtminstone fyra skäl:

  1. Invändningar från välfärdsekonomin: a) Svårigheten att mäta kardinal nytta och att jämföra den människor emellan och b) Arrows omöjlighetssats.
  2. Invändning från lyckoforskningen: Många förändringar i livsomständigheter har bara en kortlivad effekt på subjektivt välmående eftersom människor anpassar sig till nya situationer.
  3. Invändningar från public choice: a) Människor förvandlas från demokratiskt aktiva medborgare till ”mätstationer”, b) det finns ingen klar gräns för ingrepp i privatlivet och c) det är inte självklart att lycka är allas mål.
  4. Invändningar från incitament: a) Politiker, byråkrater och intressegrupper kommer att ha incitament att uttolka vad lycka är och manipulera beslutsprocessen och b) respondenter kommer att ha incitament att inte vara sanningsenliga när de uppger sin lyckonivå — de kan ”play the system”.

Jag är sammantaget inte förtjust i uppfattningen att BNP-tillväxt ska nedtonas som mål för den ekonomiska politiken — just därför att jag delar debattörernas mål om högre lycka.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Värderingar i världen

Jag fann detta diagram från World Values Survey över värderingar i olika länder mycket intressant. På den lodräta axeln anges hur traditionella-religiösa eller sekulära-rationalistiska värderingarna i ett land är; på den vågräta hur kollektivistisk eller individualistisk ett lands kultur är. Ta en titt:

Som ateist-rationalist och atomist-autonomist vill jag hamna så långt upp i det övre högra hörnet som möjligt — och skyr det nedre vänstra hörnet som pesten. Mitt favoritland att bo i är därför Sverige! Det värsta tänkbara landet är Zimbabwe. Frågan är hur jag skulle välja mellan det övre vänstra och det nedre högre hörnet. Här tror jag att ekonomin kan fälla avgörandet. Ett individualistiskt land med traditionella värderingar torde vara att föredra framför ett kollektivistiskt land med sekulära-rationalistiska värderingar om det förra är betydligt rikare än det senare, och vice versa.

 

Rödgrön retorik om välfärd

Valrörelsen har dragit igång, och två besked från de rödgröna idag finner jag intressanta:

  1. ”Hur mycket än alliansen kommer att lägga på välfärden – de rödgröna kommer att lägga 12 miljarder mer.” Min undran: Vad händer om Alliansen lovar att toppa alla de rödgrönas satsningar på välfärden med 12 miljarder kronor? Det här är ju spelteori!
  2. ”Pengarna ska satsas på kommunerna under två år.” Min undran: Är det seriöst att hävda att ökade statsbidrag till kommunerna leder till högre välfärd? Andreas Bergh och Henrik Jordahl rapporterar: ”En studie av Dahlberg, Lundqvist och Mörk (2008) vid Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) ger skäl att vara tveksam till effekten av ökade statsbidrag till kommunerna. Forskarna studerar tidsperioden 1996 … till 2004, och finner att ökade statsbidrag till kommunerna endast har haft en signifikant positiv sysselsättningseffekt på en grupp: antalet anställda i den centrala kommunala administrationen. Någon effekt på antalet anställda i barnomsorg, äldreomsorg eller skola tycks inte finnas.”

Som sagt, valrörelsen är igång, vilket gör det viktigt att granska och analysera ekonomisk-politiska utspel.

Media: SvD, DN, Expr.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Två skäl att motverka Miljöpartiet

Det går bra för Miljöpartiet, enligt opinionsmätningarna. De för mig två tyngsta skälen att inta en fortsatt negativ hållning är:

  1. Skolpolitiken: där betyg och traditionellt undervisande lärare ifrågasätts. Nya rön visar att tidiga betyg gynnar elever från studiesvaga miljöer och att frånvaron av traditionellt undervisande lärare troligen förklarar sämre svenska skolresultat.
  2. Arbetspolitiken: där höjda ersättningsnivåer i socialförsäkringssystemen, skattehöjningar för arbetande, skattesänkningar för pensionärer och friår kommer att ge starkare incitament att inte arbeta (lika mycket). Peter Norman på Sjunde AP-fonden klargör att politik av detta slag äventyrar framtidens pensioner: ”Men svenskarna kan inte kosta på sig ett sjunkande eller stillastående arbetsutbud. Det kommer morgondagens pensionärer oundvikligen att få äta upp.”

Se även den forskningsbaserade granskning av de rödgrönas ekonomiska politik som nationalekonomerna Andreas Bergh och Henrik Jordahl har genomfört.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Slits Sverige isär?

Thomas Östros igår:

Sverige är ett bra land. Men klyftorna mellan människor ökar. Den borgerliga regeringens politik sliter isär vårt land.

LO-rapport idag:

För första gången på många år ökade inte inkomstspridningen.

LO-rapportens resultat predikterades i början av 2009 av nationalekonomerna Jesper Roine och Daniel Waldenström. Se även inläggen ”Borde inte vänstern gilla kriser?””Hur påverkar ökad ojämlikhet tillväxten?” och ”Ökade klyftor”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Hur påverkar friskolor lärarlönerna?

När privatiseringar och avregleringar diskuteras brukar effekter på konsumenter och producenter stå i fokus. (Hur påverkas priser och utbud? Ökar vinsterna?) Ganska sällan tas frågan om hur de anställda påverkas upp. En ny studie av Lena Hensvik, ”Competition, Wages and Teacher Sorting: Four Lessons Learned from a Voucher Reform”, gör emellertid det, genom att studera hur svenska lärarlöner har påverkats av friskolor:

The results suggest that competition translates into higher wages, also for teachers in public schools. While the average increases are modest new teachers gain 2 percent and high ability teachers in math and science receive 4 percent higher wages in the most competitive areas compared to areas without any competition from private schools.

Jag har tidigare rapporterat att svenska lärarlöner är låga. Högre och mer differentierade löner kan nog påverka vilka som väljer att bli lärare, vilket kan ha effekter på kompetensen och kvaliteten på undervisningen. Det är inte minst intressant att även kommunalt anställda lärare berörs (liksom elever i kommunala skolor tycks beröras av förekomsten av friskolor).

Det ska bli intressant att se om farmaceuter får uppleva en liknande löneeffekt i det nya, omreglerade apotekssystemet.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Försvarsfascism

SvD:s argumentation om värnplikten, som jag tidigare har påpekat är missvisande vad gäller de ekonomiska effekterna, når nya höjder:

Till exempel har en allmän mönstringsplikt fördelen att skapa band till försvaret hos alla medborgare. Det som så vackert heter folkförankring och som riskerar att försvinna med yrkesförsvarets betoning av att det handlar om ett jobb nästan vilket som helst.

Benito Mussolini hade inte kunnat säga det bättre. Själv föredrar jag Witold Gombrowicz frihetsinriktade klarsyn (uttryckt i Dagboken):

En tjugoårig pojke som inte har gjort sig skyldig till något brott sätts i ett koncentrationsläger som är värre än ett fängelse. … Ett eller ett par av de vackraste åren måste de skänka Fanjunkaren. Med lite tur kommer de ur det hela utan värre skavanker (ersättning utgår inte för eventuella skador). Det oundvikliga i detta stålbad förpestar deras ungdomstid redan långt före det ödesdigra datumet. … Vad skulle hända om det stiftades en lag som sade att var och en som fyllt låt oss säga fyrtio måste sitta i fängelse i ett år? En proteststorm som omedelbart skulle leda till revolution.

Läs för övrigt gärna David Hendersons artikel om hur nationalekonomer, inte minst Milton Friedman, bidrog till att värnplikten avskaffades i USA 1973.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Sparar homosexuella par mer?

Ibland framställs homosexuella som kortsiktiga hedonister utan tanke på framtiden. Exempelvis skriver Murray Rothbard i ”Keynes, the Man” om The Apostles, den intellektuella elitgrupp i Cambridge som bl.a. Keynes ingick i:

The Apostolic confrontation with bourgeois values included praise for avant-garde aesthetics, holding homosexuality to be morally superior (with bisexuality a distant second), and hatred for such traditional family values as thrift or any emphasis on the future or long run, as compared to the present. (”In the long run,” as Keynes would later intone in his famous phrase, ”we are all dead.”)

Men stämmer det att homosexuella inte intar ett långsiktigt perspektiv? Den nya studien ”Sexual Orientation and Household Savings: Do Homosexual Couples Save More?” rapporterar följande:

We analyze how sexual orientation is related to household savings using 2000 US Census data, and find that gay and lesbian couples own significantly more retirement income than heterosexuals, while cohabiting heterosexuals save more than their married counterparts. In a household savings model, we interpret this homosexual-specific differential as due to the extremely low fertility of same-sex couples, in addition to the precautionary motives driving cohabiting households to save more than married ones.

Om man tolkar sparbeteende som en indikation på hur stor vikt man lägger vid framtiden verkar alltså homosexuella par nog så långsiktiga som andra.

Se även inlägget ”Sexraggande nationalekonom”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Lycka genom tillväxt

Det finns de som förespråkar en ekonomi utan tillväxt eller med negativ tillväxt. Adam Smith gör i The Wealth of Nations följande observation:

It deserves to be remarked, perhaps, that it is in the progressive state, while the society is advancing to the further acquisition, rather than when it has acquired its full complement of riches, that the condition of the labouring poor, of the great body of the people, seems to be the happiest and the most comfortable. It is hard in the stationary, and miserable in the declining state. The progressive state is in reality the cheerful and the hearty state to all the different orders of the society. The stationary is dull; the declining melancholy.

Eftersträvar man lycka tycks tillväxt alltså vara bra; förespråkar man nolltillväxt eller negativ tillväxt väntar tristess respektive melankoli. En modern efterföljare till Adam Smith, professor Benjamin Friedman, framför liknande tankar i boken The Moral Consequences of Economic Growth.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Varför hög ungdomsarbetslöshet?

Ungdomsarbetslösheten är tre gånger så hög som arbetslösheten för övriga. Hur kommer det sig? Två viktiga förklaringar:

  • Lagen om anställningsskydd (enligt docent Per Skedinger): ”[E]n av de starkaste slutsatserna från den samlade forskningen att ett starkt anställningsskydd missgynnar ungdomar.”
  • Höga ungdomslöner (enligt professor Mats Persson och professor Claes-Henric Siven): ”Genom att dra alla låglönejobb över en kam, och höja ungdomslönerna till en sådan nivå att de traditionella ungdomsjobben slogs ut, drev man fram en fördubbling av ungdomarnas relativa arbetslöshetstal under en tioårsperiod.”

Båda resultaten är intuitiva. Om det är svårt att avskeda och dyrt att anställa oprövad och ännu-inte-så-produktiv arbetskraft väljer man som arbetsgivare annan arbetskraft istället. Nå, varken regering eller opposition har varit pigga på att föreslå reformer som kan tänkas påverka dessa båda faktorer, med undantag för Centerpartiet. Om nu reformer hjälper

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Inträde till museer

Hur ska man bestämma priser för museibesök? Vissa förespråkar en enhetlig entréavgift; andra gratis inträde; ytterligare andra att man betalar vad man vill. Problemet med enhetliga entréavgifter är dock att de kan få många osäkra besökare att inte besöka museer; och problemet med gratis inträde och frivilliga avgifter är att de kan förväntas leda till överutnyttjande av museerna och för låga intäkter. I den nya uppsatsen ”Pay as You Go: A New Proposal for Museum Pricing” föreslår Bruno Frey och Lasse Steiner istället följande:

Considering the significant negative aspects of free entry and efficiency pricing, we want to propose a new pricing mechanism for museums: the application of exit prices. Instead of charging visitors when they enter the museum, they are charged when they leave it. The longer time is spent in the museum, the higher is the exit price. … Exit prices have a number of notable advantages. The most important is the increased choice available to visitors, which raises their satisfaction. Since a museum is an experience good it is difficult for consumers to make accurate consumption choices in advance. Efficiency is raised because the visitors pay depending on their use of the facility. Exit prices may also be considered as more fair compared to efficiency pricing because people can adjust their payment according to their needs.

Denna typ av nytänkande blir jag uppiggad av. Blir några museichefer det?

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Nationalekonomins intellektuella bidrag

Ekonomipristagaren Kenneth Arrow:

[T]he notion that through the workings of an entire system effects may be very different from, and even opposed to, intentions is surely the most important intellectual contribution that economic thought has made to the general understanding of social processes.

Dvs. goda avsikter garanterar inte goda utfall, och icke-goda avsikter resulterar inte nödvändigtvis i icke-goda utfall. Det finns en tendens att se goda motiv som berömvärda. Det kan man göra — men det riktigt berömvärda är beteende som genererar goda utfall, oavsett motiv. Detta insåg även den store moralfilosofen Henry Sidgwick.

Språkskillnader och omfördelning

Vad förklarar hur omfattande omfördelningen av inkomster är i ett land? En faktor kan vara hur varma känslor människor i ett land har för varandra. Om människor är lika varandra är de kanske i regel mer altruistiska. Nu visar studien ”Linguistic Diversity and Redistribution”, publicerad i Journal of the European Economic Association (preliminär gratisversion här), att en sådan effekt kan konstateras:

This paper investigates the effect of linguistic diversity on redistribution in a broad cross-section of countries. We use the notion of “linguistic distances” and show that the commonly used fractionalization index, which ignores linguistic distances, yields insignificant results. However, once distances between languages are accounted for, linguistic diversity has both a statistically and economically significant effect on redistribution. With an average level of redistribution of 9.5% of GDP in our data set, an increase by one standard deviation in the degree of diversity lowers redistribution by approximately one percentage point.

Dvs. språkklyftor, som ett mått på olikhet inom ett land, leder till lägre grad av omfördelning (mätt som statliga transfereringar som andel av BNP). Detta resultat är inte minst intressant med tanke på välfärdsstatens framtid. I den mån befolkningar blir mer heterogena kan stödet för omfördelning försvagas.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Soros om politik och marknader

I The Crisis of Global Capitalism attackerar George Soros såväl den globala marknadsekonomin som nationalekonomin som vetenskap. Intressant nog finns en insikt i boken som inte uppmärksammas så ofta. Jeffrey Frankel lyfter fram den i sin recension:

Soros laments that enlightened thinking is no more likely to predominate in the political process than it does within the market process. Policy-making is afflicted by problems of unintended consequences, self-interest, voter disaffection, money-dominated politics, and candidates promising what voters want to hear. As a result, politics regularly carries the policy-making process far away from the sensible path, on bandwagons analogous to those afflicting the financial community. Indeed, ultimately, “the political process is less effective than the market process in correcting its own excesses (p.207).” A picture that is accurate, but that is not likely to inspire a clarion call to public action.

Dvs. även om marknadsekonomin har sina brister, har politiken det också. De som tror att politiken enkelt och effektivt kan åtgärda marknadsekonomins brister (genom skatter, regleringar och andra ingrepp) är därför troligen överoptimistiska. Ett område där jag tror att många inser detta är klimatfrågan.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Varför skattefuskas det?

Det är inte särskilt lätt att skattefuska i en modern ekonomi, eftersom inkomster i regel inrapporteras av en tredje part. Förklarar det att skattefusket är relativt begränsat — eller beror det snarare på en moralisk uppfattning att det är fel att skattefuska? En ny dansk studie, ”Unwilling or Unable to Cheat? Evidence from a Randomized Tax Audit Experiment in Denmark”, finner följande:

Using comprehensive administrative tax data, we present four main findings. First, we find that the tax evasion rate is very small (0.3%) for income subject to third-party reporting, but substantial (37%) for self-reported income. Since 95% of all income is third-party reported, the overall evasion rate is very modest. Second, using bunching evidence around large and salient kink points of the nonlinear income tax schedule, we find that marginal tax rates have a positive impact on tax evasion, but that this effect is small in comparison to avoidance responses. Third, we find that prior audits substantially increase self-reported income, implying that individuals update their beliefs about detection probability based on experiencing an audit. Fourth, threat-of-audit letters also have a significant effect on self-reported income, and the size of this effect depends positively on the audit probability expressed in the letter. All these empirical results can be explained by extending the standard model of (rational) tax evasion to allow for the key distinction between self-reported and third-party reported incomes.

Det tycks alltså inte vara så att moraluppfattningar hindrar skattefusk: när människor tror sig kunna komma undan med skattefusk är fusket relativt omfattande. Genom ett ändrat regelverk, med inrapportering av inkomster från en tredje part och med en tydlig risk för granskning, påverkas beteendet tydligt. Jag tillhör dem som finner den svenska skattekvoten för hög, men jag anser inte att skattefusk är rätt metod att ”åtgärda” det problemet. Det bör istället hanteras på politisk väg. För varje givet regelverk anser jag att medborgarna ska betala de skatter de är ålagda att betala.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Begränsad rationalitet

Idag för 94 år sedan föddes ekonomipristagaren Herbert Simon. Inte minst förebådade han beteendeekonomin genom att lansera begreppet bounded rationality, för att klargöra att ekonomiska aktörer inte är perfekt rationella. Lite lästips:

Simon är väl värd att läsa även idag (även om jag är mindre övertygad än han om vikten av realistiska antaganden i ekonomisk teoretiserande). Han har stimulerat forskare som Ariel Rubinstein och Reinhard Selten att modellera begränsad rationalitet.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Kan åtstramningar stimulera ekonomin?

Efter 90-talskrisen hade Sverige en ekonomi i kraftig obalans. Finansministrarna Anne Wibble och Göran Persson förde därefter en medveten politik för att stärka statsfinanserna, och liknande åtgärder vidtogs i de andra nordiska länderna. Om detta rapporteras det i Nordiska rådets Budgetkonsolidering i de nordiska länderna. (Jag var med och skrev om Sverige.) På detta tema skriver idag både Gunnar Jonsson i DN och Johan Norberg i DI. De refererar bl.a. till två färska studier:

  • ”Large Changes in Fiscal Policy: Taxes versus Spending” (av Alberto Alesina och Silvia Ardagna): ”As for fiscal adjustments those based upon spending cuts and no tax increases are more likely to reduce deficits and debt over GDP ratios than those based upon tax increases. In addition, adjustments on the spending side rather than on the tax side are less likely to create recessions.”
  • ”Fiscal Adjustments: Lessons from Recent History” (av Alberto Alesina): ”First of all, not all fiscal adjustments cause recessions. Many even sharp reductions of budget deficits have been accompanied and immediately followed by sustained growth rather than recessions even in the very short run. These are the adjustments which have occurred on the spending side and have been large, credible and decisive. Second and this is most likely a consequence of the first point, it is far from automatic that governments which have reduced deficits have been routinely not reappointed.”

Jag delar i stort denna syn på möjligheten för budgetförstärkningar, särskilt genom minskade utgifter, att genom stärkt förtroende stimulera ekonomin. Paul Krugman är, inte helt oväntat, inte lika övertygad.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Taggtråd gav utveckling

Tekniska innovationer har potential att ge ekonomisk utveckling. Taggtråd är ett exempel, enligt den nya studien ”Barbed Wire: Property Rights and Agricultural Development”, publicerad i Quarterly Journal of Economics:

There is growing evidence from current developing countries that insecure property rights may limit economic development. Complementing that literature, the historical development of American agriculture appears to have been limited when farmers were unable to protect frontier lands from encroachment by others’ cattle. In the United States, this institutional failure was resolved not by legal reform but by technological change: the introduction of barbed wire fencing. Following the introduction of barbed wire, low-woodland areas that had been especially costly to fence experienced substantial relative increases in agricultural development. Increases along intensive margins were particularly rapid and substantial: land improvement, crop production, and crop productivity. Land values increased substantially, indicating a large increase in total economic production.

Dels är det intressant att äganderätt de jure inte alltid räcker för äganderätt de facto; dels är det intressant att det än en gång fastslås att skydd av privat ägande ger incitament till ekonomisk utveckling.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Arbetsmarknadspolitik för att vinna röster

I dessa tider av arbetslöshet lovas och genomförs det arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ett skäl till sådana satsningar kan vara en tro att de hjälper arbetslösa in på arbetsmarknaden; ett annat kan vara en vilja att vinna fler röster. En ny tysk studie, ”Political Cycles in Active Labor Market Policies”, finner stöd för det senare:

In accordance with our theoretical model, politicians increased the growth rate of the number of individuals in job-creation schemes in election years. The coefficient of the election variable tells us that before elections in the German states, the growth rate of the job-creation schemes increased by about 0.4% per month. … In contrast, the post-election variable does not turn out to be statistically significant … Thus, politicians behaved opportunistically.

Studien finner inte stöd för hypotesen att vänsterregeringar är mer benägna till arbetsmarknadspolitiska satsningar än högerregeringar. Nå, att arbetsmarknadspolitik kan ha till syfte att dölja den sanna arbetslösheten i syfte att vinna fler röster kan vara bra att ha i åtanke som väljare.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Kommer Soros förnya nationalekonomin?

George Soros har startat Institute for New Economic Thinking (INET), vars mål är att förnya nationalekonomin. Hur ska man se på det försöket? Professor Mats Persson uttrycker i en intervju i DI Dimension (5/2010, s. 33) viss skepsis:

George Soros är en uppblåst miljardär som tror att han är smart bara för att han är rik. Han inser inte sin begränsning. Han tror att han sitter inne med svaren på alla svåra frågor bara för att han har haft tur.

Låt mig säga att jag är helt enig med professor Persson: INET lär inte tillföra så mycket av värde.

Se även Mats Perssons försvar av nationalekonomin i ”Geologi är ingen vetenskap”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Klimatet och tillväxten

Har temperaturförändringar några ekonomiska effekter? Ja, enligt studien ”Climate Change and Economic Growth: Evidence from the Last Half Century” har de det i fattiga länder:

First, higher temperatures substantially reduce economic growth in poor countries but have little effect in rich countries. Second, higher temperatures appear to reduce growth rates in poor countries, rather than just the level of output. Third, higher temperatures have wide-ranging effects in poor nations, reducing agricultural output, industrial output, and aggregate investment, and increasing political instability.

Även en analys av OECD pekar på en asymmetrisk effekt, där särskilt Afrika kan förväntas drabbas hårt av ett varmare klimat framöver. Regnbrist tycks kunna förklara mycket av Afrikas ekonomiska problem. Frågan är om de rika länderna kommer att vilja bekämpa den globala uppvärmningen om dess negativa effekter främst drabbar ”de andra”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

När VD har starkt självförtroende

Ska man som företagsägare sträva efter att anställa en företagsledare med starkt självförtroende? Den nya studien ”Are Overconfident CEOs Better Innovators?” finner följande:

[W]e find that over the 1993-2003 period, firms with overconfident CEOs have greater return volatility, invest more in innovation, obtain more patents and patent citations, and achieve greater innovative success for given research and development (R&D) expenditure. Overconfident managers only achieve greater innovation than non-overconfident managers in innovative industries.

Att våga tro på sig själv och sin gärning och våga satsa kan, som det verkar, ses som en tillgång hos en VD, i alla fall i innovativa branscher. Den försiktiga kamrerstypen ska nog inte leda företag där. (Eller är det så att VD:ar för företag som lyckas med innovationer får starkt självförtroende? De kanske var kamrerstyper från början.)

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Påverkar kulturella attityder arbetslösheten?

Inom Sverige och inom andra länder skiljer sig sådant som sjukfrånvaro och arbetslöshet åt. Hur kan det komma sig? En potentiell förklaring skulle kunna vara kulturella skillnader i synen på arbete. En sådan delförklaring får stöd i den nya studien ”Does Culture Affect Unemployment? Evidence from the Röstigraben”:

This paper studies the role of culture in shaping unemployment outcomes. The empirical analysis is based on local comparisons across a language barrier in Switzerland. This Röstigraben seperates cultural groups, but neither labor markets nor political jurisdictions. Local contrasts across the language border identify the role of culture for unemployment. Our findings indicate that differences in culture explain differences in unemployment duration on the order of 20 %. Moreover, we find that horizontal transmission of culture is more important than vertical transmission of culture and that culture is about as important as strong changes to the benefit duration.

Nu är det förstås svårt att ändra kulturella skillnader av det här slaget, men resultaten kanske kan inskärpa betydelsen av att inte ha mycket generösa ersättningsnivåer och -perioder för arbetslösa. I en kultur där arbetssökande inte prioriteras så hårt kan det leda till onödigt höga kostnader, såväl för arbetslösa individer som för de som betalar för a-kassan.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

IQ och tillväxt

Vad förklarar att vissa länder har en starkare produktivitetstillväxt än andra? I studien ”Cognitive Ability and Technology Diffusion: An Empirical Test” befinns IQ vara en viktig förklaringsfaktor:

I use the database of IQ tests assembled by Lynn and Vanhanen (2002, 2006) and find a robust relationship between national average IQ and the conditional rate of total factor productivity growth over the 1960-1995 period. In a horse race between IQ and education, national average IQ performs better as a predictor of TFP growth.

Sambandet illustreras i denna figur:

Man kan fundera på hur vad sambandet beror på. Kanske innebär en genomsnittlig hög IQ en högre förmåga att inse vilken ekonomisk politik som ger tillväxt? Kanske innebär högre IQ en större förmåga till samarbete?

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Lycklig av social rörlighet?

Den sociala rörligheten tycks högre i Sverige än i USA. Detta framhävs ofta som en positiv effekt av den svenska modellen. Men varför anses effekten positiv? Antagligen därför att den antas leda till lyckligare människor. Då blir det en viktig fråga att försöka klargöra om människor faktiskt blir lyckligare av social rörlighet. Den nya studien ”The Welfare Effects of Social Mobility: An Analysis for OECD Countries” finner följande:

[P]eople bear income inequality more easily when they perceive their society as mobile, but also – surprisingly – when their society is actually rather immobile.

Dvs. i studien görs en åtskillnad mellan uppfattad och faktiskt social rörlighet, och dessa båda mått interageras med inkomstjämlikhet. Det visar sig alltså att det är det förra måttet som dämpar den negativa effekt på lycka som inkomstojämlikhet medför, medan faktisk social rörlighet snarast har motsatt effekt. Detta är inte minst intressant mot bakgrund av att USA ofta uppfattas som socialt rörligare än Sverige, medan det faktiskt förhåller sig tvärtom. En implikation kan vara att inte berätta för låginkomsttagare i USA att den amerikanska drömmen inte är så realistisk som många av dem tror.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Nyttan av finansiella innovationer

Den stora krisen har fått många att ifrågasätta värdet av en dynamisk och innovativ finansiell sektor. Uppenbarligen medför en sådan risker av olika slag, men en sak som ofta glöms bort i debatten är att den också medför fördelar. Det senare utgör en viktig insikt när nya regleringar diskuteras. I studien ”Financial Innovation and Endogenous Growth” presenteras (förutom en intressant teoretisk modell) empiriska belägg för den finansiella sektorns betydelse för ekonomisk tillväxt:

  1. First, the model predicts that technological innovation should be positively correlated with financial innovation. We assess this prediction by examining whether labor productivity growth in the financial sector is correlated with that of other industries from 1967 to 2000 in the United States. The correlation coefficient between productivity growth in the financial and manufacturing sectors is almost one (0.99), suggesting a powerful link between technological and financial innovation.
  2. Our theory suggests that it is the rate of financial innovation that determines the likelihood of a country converging to the growth rate of the frontier economy. This is what we find. Using the growth rate of the ratio of private credit to GDP as an empirical proxy for financial innovation, the evidence is consistent with the view that financial innovation is crucial for economic growth.
  3. [H]istory exemplifies the importance of financial innovation for igniting and sustaining economic growth. For example, Harris (1994; 1997; 2000) stresses that legal impediments to financial innovation, especially limits on the creation of limited liability corporations, temporarily slowed technological invention and economic growth in England and France during the 18th and 19th centuries. … According to Kuran (2006), the Islamic system stymied financial innovation and therefore severely hindered technological innovation and growth.

Forskarna drar följande slutsats:

Growth eventually stops in the absence of financial innovation. Legal, regulatory, or policy impediments to financial innovation stymie technological change and economic growth in the long-run.

Valet kanske därför står mellan en stabil men stationär eller en volatil men välståndsskapande tillvaro. Viss dämpning av volatiliteten kan säkert vara välfärdshöjande även till priset av lägre välstånd, men optimum torde inte ligga på noll risk och volatilitet. Ibland får man intryck av att vissa debattörer tror det.

Se även inlägget ”Utgör krisen skäl att byta ekonomiskt system?”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Barns syn på rättvisa

Jag nämnde nyligen att viljan att omfördela påverkas av hur människor uppfattar orsaken till inkomstskillnader. Nu visar en ny norsk studie, ”Fairness and the Development of Inequality Acceptance”, publicerad i Science, att detta sätt att tänka är mindre vanligt hos barn men att det blir vanligare i tonåren:

We found that as children enter adolescence, they increasingly view inequalities reflecting differences in individual achievements, but not luck, as fair, whereas efficiency considerations mainly play a role in late adolescence.

Dvs. när barn är små vill de dela lika, men när de blir större tycker de i allt högre grad att inkomstskillnader är acceptabla om de beror på att vissa har ansträngt sig mer än andra. Några frågor:

  1. Är barnens uppfattning mer tilltalande än ungdomarnas, dvs. kan ungdomarnas syn ses som mer insiktsfull och välövervägd eller som mer korrumperad och kopplad till själviska impulser?
  2. Anser de som accepterar inkomstskillnader att dessa är rättvisa eller att de är orättvisa, där orättvisa accepteras därför att konsekvenserna för någon annan målvariabel anses väga tyngre?
  3. Varför förs aldrig eller sällan resonemang av det här slaget i den politiska debatten? Anser de som talar sig varma för distributiv rättvisa att några inkomstskillnader kan anses rättvisa? På vilken grund?
  4. Vad blir slutsatsen om vi inser att ingen egentligen förtjänar mer än någon annan?

Här kan man läsa en populärvetenskaplig sammanfattning.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Betala vad du vill

Inför en stundande New York-resa upptäckte jag att flera museer tillämpar en intressant prissättning vid vissa tidpunkter:

  • Guggenheim Museum
    Pay what you wish on Saturdays from 5:15 – 7:45 p.m. (last ticket issued at 7:15)

Några frågor infinner sig:

  • Hur mycket skulle du betala? Motivera vänligen.
  • Hur mycket tror du att andra betalar? Betalar t.ex. inte en övervägande del noll eller nästan noll?
  • Varför tillämpar museerna denna typ av prissättning (istället för att ta ett visst inträde, samma för alla, vilket skulle kunna vara noll vid vissa tidpunkter)?

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Ger lägre tillväxt mer högerextremism?

En ofta förbisedd politisk konsekvens av lägre tillväxt identifieras i den nya studien ”Economic Growth and the Rise of Political Extremism: Theory and Evidence”. Forskarna sammanfattar:

Our main finding is that higher per capita GDP growth is significantly negatively linked to the support for extreme political positions. While estimates vary between specifications, we find that roughly a one percentage point decline in growth translates into a one percentage point higher vote share of right-wing or nationalist parties.

Som forskarna konstaterar är denna effekt inte så stor att normala svängningar i BNP per capita  medför att nationalistiska partier tar över makten; men i tider av ekonomiska kriser kan sådana partier få ett större uppsving. Politik och ekonomi hör samman.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

När folkomrösta?

De rödgröna vill folkomrösta om Förbifart Stockholm. Det leder in på frågan när en folkomröstning är en bra respektive dålig metod för att avgöra offentliga beslut. I ”Cost Benefit Analyses versus Referenda”, publicerad i Journal of Political Economy, klargörs följande:

We consider a planner who chooses between two public policies and ask whether a referendum or a cost benefit analysis leads to higher welfare. We find that a referendum leads to higher welfare than a cost benefit analysis in a “common value” environment. Cost benefit analysis is better in a “private value” environment.

Dvs. när opinionen är splittrad är det bättre att avgöra en fråga med kostnadsintäktsanalys. Huvudskälet till denna slutsats är att folkomröstningar inte tar hänsyn till preferensers intensitet. De som inte bryr sig särskilt mycket räknas lika mycket som de som bryr sig väldigt mycket. Hur ofta genomförs folkomröstningar när opinionen är samstämmig? Inte särskilt ofta, skulle jag tro, eftersom folkomröstningar verkar användas för att lösa konflikter inom och mellan partier, alltså i en situation med splittring.

Talar för övrigt inte detta resultat för att fatta beslut om privata varor på marknader och (endast) kollektiva varor på politisk väg?

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Frank får mothugg om progressiv beskattning

Robert Frank argumenterar i NYT för progressiv beskattning för att dämpa det problem han upplever finns med höga inkomster: de utgör (eller möjliggör) statussignaler som gör personer med lägre inkomster olyckliga. David Friedman påpekar bl.a. denna svaghet i argumentationen:

But there are also negative externalities from low incomes and positive externalities from high incomes. Consider again the case of medicine. The cost of drugs is in large part the fixed cost of developing them. The more rich people there are who can afford cutting edge drugs, the lower their per unit cost and the wider the range of drugs available. Similarly for cutting edge surgical procedures and any other good where a substantial part of what is being produced is information. There is no reason in economic theory, and you offer no reason, to think that the net externalities run in the direction your argument requires—that making one person richer on net lowers the welfare of others. For all we know it raises it—in which case the consistent application of your arguments would require you to support redistribution from poor to rich.

Detta är i linje med argument som att det kan vara bra med statusjakt om den får dem som driver den ekonomiska utvecklingen att anstränga sig mer och om den leder till lyxkonsumtion som utgör ett första steg i spridandet av förbättrade produkter till det stora flertalet. I vilket fall torde det vara svårt att ta bort statusjakt genom beskattning. Tar den sig inte uttryck på ett sätt, tar den sig sannolikt uttryck på ett annat sätt. Kanske går det inte att få bort statusjakt ens om man skulle vilja utan att ta bort möjligheten till social rörlighet. Slutligen finns det tecken på att de relativa konsumtionseffekter som Frank utgår ifrån inte är så entydigt förekommande som han vill göra gällande. Jag känner mig inte övertygad av Franks argumentation.

Ett innovativt skatteförslag

När man funderar på framtidens skattesystem är det lätt att fastna i gamla hjulspår. ”Sänk den och den skatten, höj den och den”. Det är därför extra stimulerande när nya idéer på skatternas område framförs. Så sker i uppsatsen ”Tax Buyouts”:

The paper studies a fiscal policy instrument that can reduce fiscal distortions without affecting revenues, in a politically viable way. The instrument is a private contract (tax buyout), offered by the government to each citizen, whereby the citizen can choose to pay a fixed price in exchange for a given reduction in her tax rate for a period of time. … Under simple pricing, the introduction of the buyout is revenue neutral but, by reducing distortions, it benefits a significant fraction of the population and leads to sizable increases in aggregate labor supply, income and consumption.

Tanken är alltså att jag kan välja att betala samma skattesumma till staten som under nuvarande skattesystem, med den skillnaden att jag efter klumpsummebetalningen kan arbeta hur mycket jag vill utan att det påverkar min totala skatt. Marginalskatten torde de facto bli noll. Arbetsutbudet kommer att öka, konsumtionen kommer att öka, andras inkomster kommer att öka och de totala skatteintäkterna kommer att öka. Detta låter som en Paretoförbättring. Ser du några svagheter med förslaget? Om inte, tror du att något politiskt parti kommer att nappa på det här förslaget? I så fall, vilket? Om inte, vilka är de politiska hindren?

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Hur ska marknadsmisslyckanden motverkas?

När ett marknadsmisslyckande identifieras brukar den regelmässiga reaktionen vara att förespråka någon typ av politisk åtgärd för att rätta till situationen. Professor Bryan Caplan har ett annat förslag när det gäller ett marknadsmisslyckande på arbetsmarknaden:

Is labor market rigidity a market failure? I’m afraid so. But strangely enough, this market failure is largely caused by anti-market bias! The main reason workers hate wage cuts is that they imagine that wage-cutting employers are satanically ”unfair.” If workers saw wage cuts for what they are – a full-employment mechanism – they’d sing a different tune. While they wouldn’t be happy to see their wages cut, they’d grudgingly accept that a little wage variability is a fair price to pay for near-total employment security. Once this economically enlightened perspective took hold, employers would eagerly cater to it – and the market failure would largely go away.

Med andra ord är marknadsmisslyckandet ett resultat av okunskap, och botemedlet torde bestå av att sprida mer kunskap om hur marknadsekonomin fungerar (eller kan fungera). Detta låter bra, men jag är något mer pessimistisk, av två skäl.

För det första tror jag knappast att denna kunskap går att förmedla till breda lager av anställda (de präglas säkerligen av andra typer av bias, vilket gör dem ovilliga eller oförmögna att ta till sig nationalekonomisk kunskap). För det andra undrar jag om det enbart handlar om ett kunskapsproblem och om situationen inte har drag av ett socialt dilemma. I så fall räcker nog inte mer kunskap, ens om den kunde förmedlas. Ty är man insider på arbetsmarknaden hoppas man nog att man själv inte blir avskedad utan att det drabbar andra, varför man vill ha kvar sin höga lön.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Tillväxthämmande skatter

När man följer den politiska debatten får man ibland intryck av att vissa inte ser något samband mellan skatter och tillväxt. Det gör dock OECD, i den nya studien ”Tax and Economic Growth”:

This paper investigates the design of tax structures to promote economic growth. It suggests a “tax and growth” ranking of taxes, confirming results from earlier literature but providing a more detailed disaggregation of taxes. Corporate taxes are found to be most harmful for growth, followed by personal income taxes, and then consumption taxes. Recurrent taxes on immovable property appear to have the least impact. A revenue neutral growth-oriented tax reform would, therefore, be to shift part of the revenue base from income taxes to less distortive taxes such as recurrent taxes on immovable property or consumption.

Dags för en ny skattereform i Sverige?

Viljan att omfördela

En del undersökningar av hur människor ser på inkomstskillnader fokuserar enbart på inkomstskillnaderna som sådana, inte på hur de har uppkommit. Men det förefaller t.ex. rimligt att inkomstskillnader som beror på att någon har arbetat hårdare än någon annan ses som mindre problematiska än skillnader som är helt godtyckliga, även om skillnaderna är lika stora. En ny experimentell studie, ”Redistributive Justice – Entitlements and Inequality in a Third-Party Dictator Game”, finner följande:

Using a third-party redistributive task, the design examines how impartial decision makers redistribute the income of an advantaged stakeholder to a disadvantaged stakeholder. The results show that redistribution significantly decreases when entitlements to income are legitimized either by having an endowed stakeholder earn the right to his advantageous position or by having him earn his income. When both rights and income are earned, however, redistribution does not decrease further.

Resultat som dessa tycker jag talar för att se mått på inkomstskillnader, t.ex. Ginikoefficienten, som ”insatsfaktorer” i rättvisebedömningar, inte som mått på rättvisa per se. (Om fri vilja inte existerar blir dock frågan om någon någonsin är mer förtjänt av en högre inkomst än någon annan, men experimentet tog inte upp sådana filosofiska djupsinnigheter.)

Längd och brott

Att det finns ett samband mellan att vara ful och att vara brottsling är sedan tidigare klarlagt. Nu visar en ny studie, ”Short Criminals: Stature and Crime in Early America”, att det även finns (eller, snarare, att det fanns) ett samband mellan att vara kort och att vara brottsling:

In this paper we consider the extent to which criminal activity in the nineteenth century was conditioned on an individual’s height. With data on convicts incarcerated in Pennyslvania penitentiaries between 1826 and 1876, we estimate the parameters of a Wiebull proportional hazard specifications of individual crime, in which the transition into criminal activity is a function of labor market disadvantage that is conditioned on height. Our results suggest early America criminals were short as crime appears to have been conditioned on height ― taller individuals had a lower probability of making a transition into criminal activity.

Den rimliga förklaringen är att långa gynnas på arbetsmarknaden, vilket kan skapa en högre sannolikhet för utanförskap i de kortas skara. Man väljer inte sin längd — är då inte skillnader i socioekonomiska utfall som har med längd att göra fundamentalt orättvisa? Dags för längdskatt? Eller, åtminstone, aktiva försök att motverka negativ särbehandling pga. avsaknad av längd?

Se även inläggen ”Varför tjänar långa mer?”, ”Längden spelar roll””Längd som mått på levnadsstandard”, ”Längd och lön hänger ihop””Längd ger dominans” och ”Lyckligare på toppen”.

Har Johan Norberg rätt om överdoser?

Jag har inte sett Johan Norbergs nya film Överdos, men vad jag förstår predikterar den att de sätt på vilka den nuvarande krisen har bekämpats — särskilt den mycket expansiva penningpolitiken men även den expansiva finanspolitiken — kommer att resultera i en ny och troligen ännu större kris om några år. Jag har ingen anledning att ifrågasätta den prediktionen (även om jag inte brukar anse mig tillräckligt synsk för att alls uttala eller uttala mig om prediktioner). Den verkar rent allmänt vara baserad på resonemang hämtade från den österrikiska konjunkturcykelteorin. Det jag däremot vill ifrågasätta är att kraftiga, statliga kreditexpansioner av det slag vi nu har sett nödvändigtvis är negativa (netto). Det är å ena sidan sant att en sådan expansion riskerar att bygga upp obalanser och bubblor som förr eller senare briserar. I den delen är kreditexpansionen dålig. Men detta måste å andra sidan vägas mot den större uppgång i ekonomisk aktivitet som den expansiva politiken kan förväntas medföra. Över tid kanske alternativen ser ut så här (figuren är hämtad från ett tidigare inlägg):

Antingen väljer man en väg med en stabil och acyklisk penningpolitik, vilket stiliserat kan bidra till en utveckling som representeras av den raka linjen. Ekonomin växer över tid, lugnt och fint, utan några kriser. Eller så väljer man en aktiv och kontracyklisk penningpolitik, vilket bidrar till en utveckling som representeras av den svängande kurvan. Ekonomin växer snabbare i vissa perioder men kontrakterar i andra perioder (s.k. kriser), när anpassningar blir nödvändiga. Min poäng är att det inte bara går att säga att den senare typen av penningpolitik är dålig därför att den resulterar i kriser. Därutöver resulterar den i uppgångar som annars inte hade ägt rum, vars effekter måste vägas mot det som händer under nedgångarna. Jag är inte alls säker på att nettokalkylen utfallet till den raka linjens fördel, dvs. nyttan förknippad med områdena A1, A2 och A3 etc. kanske överstiger nyttan förknippad med områdena B1 och B2 etc. Detta skulle särskilt kunna vara fallet i ett dynamiskt perspektiv, där den ökade turbulens som den svängande kurvan representerar kan tänkas medföra mer av kreativ förstörelse som frigör resurser till satsningar på nya innovationer, vilka i sin tur bidrar till de på kriserna följande uppgångarna.

Jag säger inte att återkommande överdoser, för att använda det begreppet, nödvändigtvis är bra. Jag säger bara att det inte är a priori givet att de är dåliga. Min undran är, med andra ord, om ett system med återkommande kriser egentligen är så farligt, sett i ett dynamiskt perspektiv. Nu ser jag fram emot att dissas av överdosernas (och Lars E. O. Svenssons) fiender!

Filmen kan ses på TV4 Play. Se min kollega Andreas Berghs kommentar till filmen i SvD, där även Maria Eriksson ger ett tv-tips.

Visa vem du är genom alkohol

Bör man dricka alkohol i socialt umgänge med viktiga personer, t.ex. potentiella arbetsgivare? Det förefaller oklokt, men enligt den nya uppsatsen ”In Vino Veritas: The Economics of Drinking” kan det vara klokt:

It is argued that drug consumption, most commonly alcohol drinking, can be a technology to give up some control over one’s actions and words. It can be employed by trustworthy players to reveal their type. Similarly alcohol can function as a “social lubricant” and faciliate type revelation in conversations. … There is a tradeoff between the efficiency gains due to the signaling effect and the loss of productivity associated with intoxication.

Dvs. om du vågar dricka med viktiga personer signalerar du en villighet att blotta ditt inre, vilket i regel ses som en god kvalitet av människor som försöker bilda sig en uppfattning om dig. Som forskaren uttrycker det: ”drinking reduces the standard deviation of the noisy signal [about personality type]”. Men det gäller att dricka med viss måtta och i rätt socialt sammanhang.

Den idealiska prisbildningen

En svensk professor i nationalekonomi, Johan Åkerman, om en annan:

Vid 30 års ålder blev Eli Heckscher Handelshögskolans förste professor i nationalekonomi. Hans föreläsningar började kl 8 f.m. och kallades därför ”nattföreläsningar”. Jag minns ännu hans tal om prisbildningen, som sades fungera på ett idealiskt sätt: när en vara är knapp blir priset högt, när tillgången är riklig blir priset lågt. ”Prisbildningen är alltså idealisk, men det finnes en svag punkt — (med lägre röst) prisbildningens svaga punkt — och den är att somliga människor inte har lika mycket pengar som andra människor. Men annars är prisbildningen fullkomligt idealisk.”*

I linje härmed förklarar F. A. Hayek prisbildningens centrala roll för att förmedla information i ”The Use of Knowledge in Society”, publicerad i American Economic Review. Om Heckscher läste artikeln tror jag att han gillade den.

*Ur Åkerman, Johan (1997). En samhällsforskares minnesbilder. Lund: Institutet för Ekonomisk Forskning: 68.

Är könsskillnader i risk ärftliga?

Ytterligare en studie, ”Are Attitudes Towards Economic Risk Heritable? Analyses Using the Australian Twin Study of Gambling”, har undersökt könsskillnader i riskattityd:

While females are more risk averse than males, there is no evidence that heritability in attitudes towards risk differs between males and females.

Detta uppfattar jag vara i linje med tidigare forskning (se här och här).

Biståndets moraliska dilemma

Det har varit svårt att påvisa samband mellan bistånd och tillväxt (se här, här och här) och mellan bistånd och minskad fattigdom (se här); likaså finns det tecken på att bistånd försvårar export (se här). Nu visar en ny studie av min vän och kollega Christian Bjørnskov, ”Do Elites Benefit from Democracy and Foreign Aid in Developing Countries?”, publicerad i Journal of Development Economics, att bistånd förefaller negativt relaterat till inkomstjämlikhet i demokratiska utvecklingsländer:

By exploring data on income quintiles derived from the World Income Inequality Database for 88 developing countries, a set of results indicate that foreign aid and democracy in conjunction are associated with a higher share of income held by the upper quintile. It thus appears that foreign aid, contrary to popular beliefs, leads to a more skewed income distribution in democratic developing countries while the effects are negligible in autocratic countries.

I den mån dessa resultat stämmer och kan tolkas som kausala, implicerar de något av ett moraliskt dilemma för biståndspolitiken: ska bistånd kanaliseras till demokratier eller till autokratier om det i de förra men inte i de senare riskerar att öka ojämlikheten?

Det verkar alltså finnas gott om icke-resultat och negativa resultat i forskningen om biståndets effekter. Som tur är finns det vissa biståndsinsatser som har varit framgångsrika — men det tycks mig oklart om nettoeffekterna av bistånd är positiva eller negativa.

Ojämlikheten varierar

Ginikoefficienter för hela världen återges på denna karta. Ju högre värde, desto större ojämlikhet (med reservation för osäkra värden och olika sätt att mäta).

Från Punditokraterne.

Låg tillväxt utan regn

Afrikas välstånd har inte utvecklats särskilt väl jämfört med övriga utvecklingsländer. Ofta anses denna relativt dåliga utveckling bero på ekonomisk-politiska faktorer, som svaga rättssystem, handelshinder och korruption. En ny studie, ”Trends in Rainfall and Economic Growth in Africa: A Neglected Cause of the African Growth Tragedy”, publicerad i The Review of Economics and Statistics (preliminär gratisversion här), undersöker istället vädrets roll:

We examine the role of rainfall trends in poor growth performance of sub-Saharan African nations relative to other developing countries, using a new cross-country panel climatic data set in an empirical economic growth framework. Our results show that rainfall has been a significant determinant of poor economic growth for African nations but not for other countries. Depending on the benchmark measure of potential rainfall, we estimate that the direct impact under the scenario of no decline in rainfall would have resulted in a reduction of between around 15% and 40% of today’s gap in African GDP per capita relative to the rest of the developing world.

I dessa två diagram kan man se att regn och BNP-tillväxt samvarierar mer i afrikanska länder söder om Sahara än i andra utvecklingsländer:

Inte minst kan det vara nyttigt för ekonomer (men även för andra) att påminnas om att ekonomisk utveckling påverkas av annat än politik och institutioner (även om sådana faktorer också är centrala). T.ex. sätter de här resultaten klimatfrågan i centrum för ekonomisk analys.

Se även inläggen ”Var har livskvaliteten ökat mest?”, ”Folkexplosion i Afrika”, ”Global uppvärmning slår olika” och ”Fattigdomen i Afrika faller”.

Sätt att öka arbetslösheten?

De rödgröna vill göra a-kassan mer generös. Professor Casey Mulligan uttalar sig, på basis av färsk forskning, om effekterna av en slik åtgärd:

It is my opinion that unemployment insurance significantly raises unemployment and significantly reduces employment, even after accounting for general equilibrium effects.

Detta är i linje med en finsk studie samt med professor Lars Calmfors analys.

Frihandel och fattigdom

Det är inte bara så att frihandel tycks positivt relaterad till tillväxt; det tycks också som om fattigdomen i världen skulle kunna minska om handelshinder togs bort. Detta enligt den nya studienWould Freeing Up World Trade Reduce Poverty and Inequality? The Vexed Role of Agricultural Distortions”:

This paper summarizes a series of new economy-wide global and national empirical studies that focus on the net effects of the remaining distortions to world merchandise trade on poverty and inequality globally and in various developing countries. The global LINKAGE model results suggest that removing those remaining distortions would reduce international inequality, largely by boosting net farm incomes and raising real wages for unskilled workers in developing countries, and would reduce the number of poor people worldwide by 3 percent.

Faktum är att fattigdomen i världen har minskat kraftigt, men givetvis inte tillräckligt. Vågar man hoppas på att EU går i riktning mot frihandel på jordbruksområdet?

Överlever välfärdsstaten?

För att en välfärdsstat ska kunna överleva på sikt torde det krävas att medborgarna är beredda att betala för den. En schweizeisk studie, ”Is the Welfare State Sustainable? Experimental Evidence on Citizens’ Preferences for Redistribution”, finner följande:

The major finding of the paper, however, is that estimated average WTP [willingness to pay] is maximum at 21% of GDP devoted to redistribution, clearly below the current value of 25%. Moreover, this value differs importantly depending on attitudes toward the desirable amount of redistribution and the government’s role in dealing with inequality. Thus, there is reason for concern with regard to the sustainability of the Swiss welfare state.

Tre reflexioner:

  • Bör välfärdsstatens storlek motsvara den genomsnittliga betalningsviljan för den?
  • Spelar den genomsnittliga betalningsviljan nödvändigtvis någon större roll för välfärdsstatens överlevnad, med tanke på att de med låg betalningsvilja kan utgöra en minoritet som kan köras över i parlamentet?
  • Är den genomsnittliga betalningsviljan för den svenska välfärdsstaten större eller mindre än dess faktiska omfattning idag?

Före kronan

I och med euron övergav många europeiska nationer sina egna valutor. Hur många känner till att det inom Sverige tidigare fanns flera valutor? Johan Schück skriver i DN idag:

Under större delen av 1600-talet och 1700-talet fanns det fem olika valutor som fungerade parallellt inom landet, med sinsemellan flytande växelkurser. Det var inte förrän 1873 som kronan introducerades som en enhetlig valuta.

Jag undrar om argumenten för och emot en enhetlig valuta inom landet var snarlika de som nu framförs för och emot en enhetlig valuta inom EU.

Många känner nog inte heller till att Riksbanken inte alltid har haft monopol på sedelutgivning. Per Hortlund skriver i Fribankskolan: monetär laissez-faire i teori och praktik (s. 76):

Åren 1880–1900 kan … betecknas som glansperioden för det svenska fribanksystemet. Systemet var nu moget. Det fanns 25 sedelutgivande banker med 120–150 kontor, men även icke sedelutgivande affärsbanker och sparbanker.

Se även, om detta, George Selgins och Lawrence Whites ”How Would the Invisible Hand Handle Money?”, publicerad i Journal of Economic Literature.

Bertil Ohlins födelsedag

Idag är det 111 år sedan Bertil Ohlin föddes. Han fick ekonomipriset 1977 för sina bidrag till handelsteorin, inte minst Heckscher-Ohlin-teoremet (som kortfattat säger att länder kommer att exportera [importera] produkter som använder sig av de produktionsfaktorer som landet har relativt gott [ont] om). Här kan du läsa hans prisföreläsning ”1933 and 1977 – Some Expansion Policy Problems in Cases of Unbalanced Domestic and International Economic Relations”. Här kan du läsa en självbiografisk essä. Här kan du införskaffa boken Bertil Ohlin: A Centennial Celebration 1899–1999Här kan du titta in hos Bertil Ohlininstitutet (i vars styrelse mina vänner och kollegor Andreas Bergh och Henrik Jordahl sitter). Här kan du läsa en recension jag skrev av Sven-Erik Larssons biografi Bertil Ohlin: ekonom och politiker. Jag avslutar den så här:

Ohlin tänkte alltså enligt min mening fel i några centrala frågor, men han var icke desto mindre en imponerande man. Han var det i kraft av sitt kunnande, sitt allmänna förnuft, sin kyliga rationalitet samt en del personliga drag. Vad sägs om hans tidiga föresats att bygga upp en privat förmögenhet (vilket också lyckades genom framgångsrika aktieplaceringar), hans betoning på att alltid vara välklädd, hans måttfullhet med alkohol, hans balanserade generositet med penninggåvor samt hans vidsynthet gentemot andra människor? Den typen av personer växer inte på träd, och av sådana bör vi i många stycken ta lärdom.

Här kan du, slutligen, läsa min korta beskrivning av Bertil Ohlins ideologiska transformation, under inflytande av några danskar och Keynes, från klassisk liberal till socialliberal.

Idag kände jag att jag ville slå på trumman för Bertil Ohlin.

Ger frihandel tillväxt?

Forskning förbättrar vår kunskap om världen genom en vetenskaplig process. Någon finner stöd för ett visst samband; någon annan visar på metodologiska brister och bestrider sambandet; någon tredje förbättrar den metodologiska kvaliteten och ger den ene eller den andre rätt. Ungefär så kan forskningen om sambandet mellan frihandel och ekonomisk tillväxt beskrivas. Det är ett drama i tre akter.

I. För 15 år sedan publicerades Jeffrey Sachs och Andrew Warners ”Economic Reform and the Process of Global Integration” i Brookings Papers on Economic Activity. Där fann de bl.a. följande:

When we add OPEN, we find that the open economies grow, on average, by 2.45 percentage points more than the closed economies, with a highly statistically significant effect.

II. Några år därefter fick bl.a. den studien metodologisk kritik av Fernando Rodríguez och Dani Rodrik, i ”Trade Policy and Economic Growth: A Skeptic’s Guide to the Cross-National Evidence”:

We find little evidence that open trade policies—in the sense of lower tariff and non-tariff barriers to trade—are significantly associated with economic growth.

III. Nu visar en ny studie av Roman Wacziarg och Karen Horn Welch, ”Trade Liberalization and Growth: New Evidence”, publicerad i The World Bank Economic Review, och som i stort undviker de metodologiska problemen genom användande av pandeldata och nya mått på grad av frihandel, följande:

Analysis based on the new data set suggests that over the 1950–98 period, countries that liberalized their trade regimes experienced average annual growth rates that were about 1.5 percentage points higher than before liberalization.

Nu är det förvisso så att den vetenskapliga processen aldrig stannar upp. Fler akter kan följa. Just nu förefaller det dock som en positiv relation mellan grad av frihandel och tillväxt kan betraktas som trolig.

Effektiva prishöjningar vid katastrofer

SvD rapporterar:

Hotellen i Europa höjer sina priser när hundratusentals strandsatta flygpassagerare behöver tak över huvudet. I Amsterdam i Nederländerna har rumspriserna fördubblats och de har exploderat i Köpenhamn, rapporterar Politiken. … – Det är inte klädsamt att hotellen passar på att tjäna mer pengar, säger Svane till tidningen.

Men finns det inte goda ekonomiska skäl till högre priser vid katastrofer? Jo, enligt Glen Whitman:

  1. Högre priser ger incitament till dem som tillhandahåller knappa varor och tjänster att öka utbudet. Om utbudet är fixt på kort sikt kan en möjlighet att höja priser vid extraordinära händelser leda till ökat utbud på längre sikt.
  2. Även om utbudet inte ökar innebär högre priser att knappa varor och tjänster i högre grad går till dem som värderar dem högst.
  3. Högre priser vid extraordinära händelser ger konsumenter incitament att planera bättre.

Många tycks dock anse höjda priser vid katastrofer orättvisa. ”Det är inte klädsamt att hotellen passar på att tjäna mer pengar”, hävdas det alltså, av för mig oklar anledning. Men även om man tycker det, har rättvisa lexikografisk prioritet över effektivitet? Om inte, hur vägs rättviseaspekten mot Whitmans effektivitetsaspekter? Och hur ska en sådan ”optimal” lösning implementeras i praktiken? Genom prisreglering av ett statligt välfärdskontor? Genom sociala normer som straffar prishöjande företag? Jag bara undrar.

Betalar pensionärer mer i skatt?

Thomas Östros besvarar en fråga:

Pensionärerna får sänkt skatt, är ni nöjda med sänkningen?
– Det är det första vallöftet från regeringen och löftet är att klyftan skall bestå mellan pensionärer och löntagare. Klyftan är omoralisk och den ska bort.

Men hur ser det ut: har Sveriges pensionärer en högre skattekvot än de som arbetar? Existerar den klyfta Östros talar om? Ta en titt på följande diagram:

Notera att personer i åldersgrupperna 30-59, 60-64 och 65-74 har nästan exakt samma genomsnittliga skattekvot. De äldsta pensionärerna har en lägre genomsnittlig skattekvot än nyss nämnda grupper.

Ökade klyftor?

Den rödgröna oppositionen beskyller regeringen för att ha ökat inkomstklyftorna i Sverige. I samband med budgetpropositionen redovisas en del intressant statistik angående detta. Här visas Gini-koefficientens utveckling:

Tittar man på spridningen i justerad disponibel inkomst beräknas den mycket riktigt ha ökat sedan 2009, men notera att nivån är lägre än 2000, då Socialdemokraterna styrde Sverige, och ungefär lika stor som 2006, då Alliansen tog över regeringsmakten.* Under regeringsperioden som helhet verkar alltså klyftorna inte ha ökat.

En fundamental fråga, som besvaras olika beroende på vilken rättvisesyn och vilken förståelse av konsekvenser man har, är vilken Ginikoefficient som är optimal. Det är inte självklart att 0,22 är bättre än 0,29, allt beaktat.

_________________________

*Statistiken ska dock tolkas med försiktighet — självklart påverkas inkomstutveckling och inkomstspridning av annat än den förda ekonomiska politiken, och i den mån de gör det uppkommer effekterna ofta med betydande eftersläpning.

Dags för mindre hus?

Ekonomipristagaren Elinor Ostrom intervjuas:

Fran: Do you have a message for the general public?

Elinor: We need to get people away from the notion that you have to have a fancy car and a huge house. Some of the homes that have been built in the last 10 years just appall me. Why do humans need huge homes? I was born poor and I didn’t know you bought clothes at anything but the Goodwill until I went to college. Some of our mentality about what it means to have a good life is, I think, not going to help us in the next 50 years. We have to think through how to choose a meaningful life where we’re helping one another in ways that really help the Earth.

Affärsänglars betydelse för entreprenörskap

Affärsänglar är rika personer som finansierar nya företag. Fyller de någon större funktion i en marknadsekonomi? Den nya studien ”The Consequences of Entrepreneurial Finance: A Regression Discontinuity Analysis” tyder på det:

We first show that angel funding is positively correlated with higher survival, additional fundraising outside the angel group, and faster growth measured through growth in web site traffic. The improvements typically range between 30% and 50%. When using the regression discontinuity approach, we still find a strong, positive effect of angel funding on the survival and growth of ventures, but not on access to additional financing. Overall, the results suggest that the bundle of inputs that angel investors provide have a large and significant impact on the success and survival of start-up ventures.

Affärsänglar ger ofta mer än ett finansiellt tillskott: de hjälper t.ex. i regel till med know-how och kontakter. Deras existens förutsätter en möjlighet för individer att bli rika, vilket indikerar att bedömningar om ”rättvisa” inte är de enda som bör informera politiska beslutsfattare när de utformar skattesystem.

Se även ”Kan riskkapitalister gynna arbetare?”

Har rökförbud effekt?

Ja, rökförbud har definitivt haft effekt på den mängd rök människor utsätts för på offentlig plats i Canada. Detta enligt den nya studien ”Public-Place Smoking Laws and Exposure to Environmental Tobacco Smoke (ETS) in Public Places”:

In fixed-effects models we find that these laws had no effects on smoking but induced extremely large and statistically significant reductions in exposure to ETS in bars and restaurants for both non-smokers and smokers. … Interestingly, we also estimate that public-place smoking laws significantly increased non-smokers’ exposure to ETS at building entrances, suggesting that the laws displace some smokers from inside venues to just outside those places. We did not find that the laws had significant effects at affecting exposure in several other venues, however, including in cars, in other people’s homes, at bus stops and shelters, and at parks.

De senare resultaten antyder att om man vill minska omfattningen av den rök människor utsätts för på ”alla” platser, bör rökförbud kompletteras med höga tobaksskatter.

Oskyldiga straffas ibland

En viktig mekanism för att disciplinera företag i en marknadsekonomi är kunders möjligheter att straffa genom att flytta sina förehavanden till andra företag. När Skandiaskandalen fick uppmärksamhet i media drabbades företaget hårt av en förtroendekris, som fick många kunder att byta försäkringsbolag. Nu visar en ny studie, ” Undeserved Loss: The Spread of Legitimacy Loss to Innocent Organizations in Response to Reported Corporate Deviance”, publicerad i Administrative Science Quarterly, som undersöker förändringar i placeringen av medel i PPM-systemet, att inte bara Skandia drabbades:

When managers of the insurance firm Skandia were accused of self-dealing, the mutual fund subsidiaries of other insurance and pension firms lost business. Negative audience reactions were limited to the periods of high media attention to the scandal and were directed most strongly to organizations that shared the insurer organizational form with Skandia. But there was also withdrawal of funds from subsidiaries of firms of similar size. Also, because the Skandia scandal involved real estate dealings, other firms with real estate holdings experienced withdrawals from their mutual fund subsidiaries. Because the value of mutual funds is based on the underlying securities and is independent of the management firms’s stocks, these investors’ movements would be difficult to justify by a concern for future returns, and in fact, there was no evidence of lower returns in the fund managers that saw outflows of investors. The scandals did not cause losses to all mutual fund providers. Consistent with a contagious loss of legitimacy, individuals moved toward the organizations that were the furthest removed from the “guilty,” so net investment moved from mutual fund families operated by subsidiaries of Swedish insurance firms to independently operated fund families and fund families operated by subsidiaries of foreign firms.

En tanke som slog mig är att denna effekt kanske minskar disciplineringen, eftersom det företag som fuskar inte bara drabbas för egen del: konkurrenter drabbas också. På så sätt blir effekten mindre allvarlig, relativt sett, för det fuskande företaget, jämfört med en situation där bara just det företaget hade straffats.

Välgörenhet när andra observerar

Varför hjälper vissa människor andra? Kanske för att få högre social status. Den nya studien ”Altruism towards Strangers in Need: Costly Signaling in an Industrial Society”, publicerad i Evolution and Human Behavior, finner:

On behalf of a charitable organization, 186 students enrolled in 16 different courses were asked to offer support to unfamiliar persons in need. In accordance with our predictions, the results show that significantly more subjects are willing to give assistance if they make charity offers in the presence of their group members than when the offers are made in secret. … [T]he likelihood of charity service was strongly influenced by the expected cost of altruistic behavior. Publicly demonstrated altruistic intentions yielded long-term benefits: Subjects who were willing to participate in a particular charity activity gained significantly higher sociometry scores (as a sign of social recognition) than did others.

Något för välgörenhetsorganisationer att tänka på. De kan fundera på att i ökad grad erbjuda människor möjligheter att ge eller bistå på ett offentligt sätt.

Se även inlägget ”Varför ge till välgörande ändamål?”.

Är sjukhusstrejker dödliga?

Vissa yrkesgruppers strejkrätt är begränsad, då effekterna anses kunna vara allmänfarliga. En ny studie, ”Do Strikes Kill? Evidence from New York State”, ger visst belägg för sådana effekter för sjuksköterskor:

Controlling for hospital specific heterogeneity, patient demographics and disease severity, the results show that nurses’ strikes increase in-hospital mortality by 19.4% and 30-day readmission by 6.5% for patients admitted during a strike, with little change in patient demographics, disease severity or treatment intensity. This study provides some of the first analytical evidence on the effects of health care strikes on patients, and suggests that hospitals functioning during nurses’ strikes are doing so at a lower quality of patient care.

Från sjuksköterskornas sida är en positiv implikation av detta resultat att deras arbetsinsats faktiskt räddar liv (om nu någon inte trodde det). En mer öppen fråga är i vilken mån en begränsad strejkrätt missgynnar sjuksköterskor i deras löneutveckling.

Vän av marknadskonomin trots krisen

Det jag säger i ett långt och krångligt inlägg säger ekonomipristagaren Gary Becker kort och koncist:

So, yes, we economists made mistakes. But has the experience of the past few years invalidated the finding that markets remain the most efficient means for producing economic growth? Not in any way. Look at growth in developed countries since the Second World War. Even after you take into account the various recessions, including this one, you still end up with a good record. So even if a recession as bad as this one were the price of free markets—and I don’t believe that’s the correct way of looking at it, because government actions contributed so greatly to the current problem—but even if a bad recession were the price, you’d still decide it was worth paying. Or look at developing countries. China, India, Brazil. A billion people have been lifted out of poverty since 1990 because their countries moved toward more market-based economies—a billion people. Nobody’s arguing for taking that back.

Delad nota, ökat matintag

Ogillar du, liksom jag, att dela notan på restaurang? Då bör du finna resultaten i studien ”The Inefficiency of Splitting the Bill”, publicerad i The Economic Journal, av intresse. När tre versioner av ett experiment på restaurang genomfördes — ett där alla betalar individuellt, ett där notan delas lika och ett där någon annan betalar hela notan — blev utfallet det följande:

Med andra ord:

We find that the theoretical predictions work: people react to changes in incentives and they largely seem to ignore negative externalities. These results have great importance in the design of institutions. Institutions and rules that ignore the effect of negative externalities are inefficient – not only in theory, but also in practice. This inefficiency is the result of people playing the equilibrium of the game; even if they all prefer to be in a ‘different game’ (e.g., pay the bill individually). Interestingly, when asked which mechanism they would prefer, prior to informing them which mechanism they would face, 19 (80%) out of the 24 subjects we asked indicated they would prefer the individual pay over splitting the bill. However, when forced to play according to the less preferred set of rules (splitting the bill), subjects nevertheless minimise their losses by taking advantage of others.

Människor är, som det verkar, i rätt hög grad själviska. En intressant fråga som tas upp i avslutningen av artikeln är varför människor går med på att dela notan. Vad tror du?

Bönder låg bakom svensk protektionism

Två tyska ekonom-historiker, Sibylle Lehmann och Oliver Volckart (varav jag är vän med den senare), analyserar i en ny studie, ”The Political Economy of Agricultural Protection: Sweden 1887”, hur det kom sig att tullar infördes i riksdagen för 123 år sedan. Intressant nog finner de stöd för att ekonomiskt intresse spelade en stor roll — liksom, troligen, propaganda:

We find that voters who did not own or lease land consistently favoured free trade. Agricultural voters, however, evidenced interesting variations between estate sizes, and important changes between the spring and autumn elections. In the spring election, it were only the voters with the largest farms (that had a value of more than 30,000 Kronor) and leaseholders (who had to rent land with a value of at least 6000 Kronor in order to be allowed to vote) whose support for free trade fell below 50 percent. In the autumn election, by contrast, even 60 percent of the smallholders voted for protection.

By separately analysing constituencies where voting was indirect and occasionally still open, we determine that electoral manipulation or pressure that the owners of large estates exerted on smallholders is unlikely to be responsible for this shift. Apparently, small and middling farmers decisively changed their trade political outlook between spring and autumn 1887. As trade balances did not change so quickly, some other influence – likely enough protectionist propaganda – must have had a crucial impact in the course of the summer months 1887. Apparently, not only farmers who were really exposed to competition from abroad, such as wheat producers, were susceptible to anti-free trade arguments, but small farmers who specialised in dairy production, too. For the protectionists, disinformation seems to have paid.

Att jordbrukare stödjer protektionism är alltså ingen ny företeelse. (Det kanske förresten även är så att reformer i riktning mot frihandel uppkommer som ett resultat av att vissa intressen gynnas av det.)