Vad kan politiker göra?

När man lyssnar på politisk retorik får man lätt för sig att många, inte minst politiker själva, tror att de kan lösa alla ekonomiska problem. Det tror inte jag — och det gör inte professor Paul Seabright heller. I The Company of Strangers: A Natural History of Economic Life skriver han (s. 25):

Politicians are in charge of the modern economy in much the same way as a sailor is in charge of a small boat in a storm. The consequences of their losing control completely may be catastrophic (as civil war and hyperinflation in parts of the former Soviet empire have recently reminded us), but even while they keep afloat, their influence over the course of events is tiny in comparison with that of the storm around them. We who are their passengers may focus our hopes and fears upon them, and express profound gratitude toward them if we reach harbor safely, but that is chiefly because it seems pointless to thank the storm.

Om politiker inte kan göra särskilt mycket, trots att de talar som om de kan det, förefaller det mindre påkallat att klandra dem för att inte ha gjort särskilt mycket — eller, för den delen, att berömma dem för det de har gjort. ”Passivitet” borde kunna betraktas som en realistiskt underbyggd politisk hållning! Det man skulle kunna klandra politiker för är åtgärder som är politiskt införda och som försvårar uppnåendet av ett visst, av dem själva omhuldat mål. Sådana hinder kan rimligen politiker ta bort. Nå, jag tror inte att Seabrights perspektiv kommer att anammas av särskilt många, av psykologiska skäl. Vi vill tro att politiker kan styra skutan. Allt annat känns osäkert och skrämmande.

Tips: Peter Gordon.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine