Niclas Berggren 9:29 den 18 January 2008

Ska skilsmässa tillåtas?

Bibeln innehåller regler för hur människor ska och inte ska leva tillsammans. Många kristna anser därför homosexuella relationer moraliskt felaktiga, eftersom de menar att bibeln förbjuder sådana, t.ex. i Rom. 1:24–32. (Denna syn kan i och för sig ifrågasättas, men låt oss anta att den är korrekt, för argumentationens skull.) Och det är inte bara så att de begränsar sig till att upprätthålla en sådan syn i sina församlingar – de försöker också påverka lagstiftningen, med syftet att staten inte ska erkänna homosexuella relationer.

Det må så vara. Men om bibeln ska utgöra rättesnöre, hur kommer det sig att dessa kristna inte på samma sätt och med samma energi motsätter sig skilsmässa, såväl i församlingarna som i lagstiftningen? Om man vill bevara äktenskapet förefaller det långt viktigare än att hindra att några tusental homosexuella får gifta sig, och dessutom minst lika angeläget, på biblisk grund.

Låt mig citera Nya Testamentet:

Matt. 5:32: ”Men jag säger eder: Var och en som skiljer sig från sin hustru för någon annan saks skull än för otukt, han bliver orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som tager en frånskild kvinna till hustru, han begår äktenskapsbrott.

1 Kor. 7:10,11: ”Men dem som äro gifta bjuder jag – dock icke jag, utan Herren; En hustru må icke skilja sig från sin man (om hon likväl skulle skilja sig, så förblive hon ogift eller förlike sig åter med mannen), ej heller må en man förskjuta sin hustru.

Dessa bibelord följs inte strikt av kristna idag, och personer som skiljer sig av andra skäl eller gifter om sig fördöms inte. (Det finns några undantag, som Katolska kyrkan, men mig veterligt försöker den inte påverka lagstiftningen på området.)

Många kristna förefaller alltså vara selektiva i sin bibeltolkning. Det inger inte respekt. Nästa gång du stöter på kampanjen Bevara äktenskapet, fråga vad de gör för att förbjuda skilsmässor i kristna församlingar och i svensk lag. Svaret avslöjar om de verkligen vill bevara äktenskapet (på ett sätt som kan drabba dem själva!), eller om de är ute efter att stigmatisera och exkludera homosexuella.

Niclas Berggren 8:59 den 18 January 2008

Ökar klyftorna?

Joakim Palme säger följande i DI Weekend idag (s 5):

Det hade också varit kul att höra hans [Olof Palmes] syn på utvecklingen i EU och världens totalt minskade fattigdom, men ökade klyftor.”

Har han rätt i sak? Ja, världens totala fattigdom har minskat, men klyftorna mellan länder har också minskat. Klyftorna har ökat inom vissa länder, t.ex. i Sverige, men intressant nog väntas klyftorna här minska med nuvarande regering. Det är viktigt att sprida korrekta uppgifter.

Niclas Berggren 22:40 den 17 January 2008

Falsk historieskrivning

Göran Hägglund och Stefan Attefall (kd) påstår följande i sin argumentation för att äktenskapet enbart ska förstås som en förening mellan en man och en kvinna:

En institution som gällt i tusentals år och som omfattas av alla religioner och kulturer ska uppenbarligen förändras för att ”tiden är mogen”.

Intressant nog är argumentationen snarlik den amerikanska presidentkandidaten Mike Huckabees:

Marriage has historically, as long as there’s been human history, meant a man and a woman in a relationship for life. Once we change that definition, then where does it go from there?

Som professor Eugene Volokh påpekar är dessa påståenden faktiskt felaktiga. I den historiska kultur som skildras i bibeln var många polygamister, inklusive gudsmän som Abraham, Jakob, Esau, Moses och Salomon. Äktenskapet förstods de facto inte enbart som en förening mellan en man och en kvinna. Samma sak med islam, där ännu idag upp till fyra fruar tillåts i de flesta muslimska länder. Detta illustrerar att förståelsen av vad äktenskap innebär har sett olika ut under historiens gång.

Dock är det förstås så att är inte implicerar bör: även om äktenskapet historiskt sett enbart hade varit en förening mellan en man och en kvinna skulle det i sig förstås inte utgöra ett hållbart argument för varför det så ska förbli.

Se gärna också mitt tidigare inlägg ”Polygami nästa?”.

Niclas Berggren 20:39 den 17 January 2008

Oklar kontaktannons

Kontaktannons i DN:

Jag är en ung, fräsch, nyfiken BS kille. Som önskar komma i kontakt med en annan fräsch, nyfiken BS kille, du ska vara under 25 år och se bra ut och vara sältränad precis som jag.”

Jag undrar om han syftar på själva kroppsformen eller på något slags dresserat beteende. (BS=bisexuell, för den oinvigde.)

Annars är jag konfunderad över att det finns människor som fortfarande sätter in kontaktannonser. Varför inte skaffa kontakter via nätet?

Niclas Berggren 17:07 den 17 January 2008

Veblen om döden

Thorstein Veblen, en känd norsk-amerikansk professor i nationalekonomi och sociologi (1857-1929), hade en syn på vad som skulle hända när han dog som jag känner stor personlig sympati för:

It is my wish, in case of death, to be cremated, if it can conveniently be done, as expeditiously and inexpensively as may be, without ritual or ceremony of any kind; that my ashes be thrown loose into the sea, or into some sizable stream running to the sea; that no tombstone, slab, epitaph, effigy, tablet, inscription, or monument of any name or nature, be set up in my memory or name in any place or at any time; that no obituary, memorial, portrait, or biography of me, nor any letters written to or by me be printed or published, or in any way reproduced, copied or circulated.

Den enda modifikation jag skulle vilja göra rör det där med havet: askan efter mig kan läggas precis varsomhelst.

Niclas Berggren 10:00 den 17 January 2008

Är högt valdeltagande bra?

Det tycks vara en dogm bland politiska kommentatorer, att ett högt valdeltagande enbart är av godo. Men är det så säkert? Man kan utvärdera valdeltagande utifrån ett proceduriellt kriterium (där valdeltagande per definition är bra) och utifrån ett konsekvenskriterium (där det är en öppen fråga om valdeltagande är bra). Som jag ser det är det fel att inte beakta konsekvenserna när valdeltagande utvärderas.

En aspekt är att väljare verkar irrationella och oinformerade. Detta gör att man kan ifrågasätta värdet av högt valdeltagande, i alla fall om de som faller ifrån vid lågt valdeltagande är de mest irrationella och mest oinformerade.

Dennis Mueller och Thomas Stratmann visar i artikeln ”The Economic Effects of Democratic Participation” att valdeltagande är relaterat till vissa ekonomiska konsekvenser. Om man ogillar dem är det följdriktigt att bli mindre positivt inställd till högt valdeltagande. Abstract:

Considerable concern has been expressed in recent years about declines in voter participation rates in the United States and in several other major democratic countries. Some feel low participation rates introduce a ‘class bias’ into the political process and thereby worsen the outcomes from it. Little empirical work exists, however, that measures the effects of lower participation on the welfare of a country. This paper begins to fill this void. It presents cross-national evidence that high levels of democratic participation are associated with more equal distributions of income. The paper’s results also imply, however, that this reduction in income inequality comes at a cost. High participation rates are related to larger government sectors which in turn lead to slower economic growth. We also present evidence of the ‘capture’ of government by upper income groups in Latin and Central American countries.

Niclas Berggren 9:55 den 17 January 2008

BNP i amerikanska delstater

På denna karta framkommer att Sveriges BNP är lika stor som BNP i North Carolina*. Och Frankrikes BNP motsvarar Californiens**. USA är imponerande.

*När jag var liten var det ganska många som skrev Nord-Karolina. Gör någon längre det? Eller har det blivit som med titlar på biofilmer, de engelska originaltitlarna bibehålls?

**Men varför skriver vi i så fall inte California i Sverige?

Niclas Berggren 20:48 den 16 January 2008

Popmusik jag gillar

Jag gillar inte mycket av den popmusik jag hör. (Inte för att jag hör så mycket.) Ett undantag är Christina Aguileras ”Candyman”. Jag tror t.ex. att den vore riktigt kul att bugga till!

(Scenografin i videon påminner för övrigt starkt om Kungliga Operans något udda scenografi till operan Kärleksdrycken häromåret.)

Niclas Berggren 20:43 den 16 January 2008

Reklamförbud för flickors skull?

I TV4:s morgonprogram talade sig Hillevi Larsson (s) föga förvånande varm för förslaget att kriminalisera ”könsdiskriminerande” reklam, och hennes huvudargument tycktes vara att flickor mår dåligt av sådan reklam. (Även av reklam med sexualiserade män, undrar jag?) Låt oss, trots att jag tror att det empiriska stödet är obefintligt, anta att flickor mår dåligt av reklam i vilken kvinnor sexualiseras.

Man kan då se frågan från två håll: förbjud ”könsdiskriminerande” reklam (och allt som flickor mår dåligt av?) eller försök hjälpa flickor att ha självförtroende och styrka så att de inte tar reklam och andra framställningar som får dem att må dåligt på så stort allvar. Det är det senare perspektivet som Camille Paglia torgför och som jag tycker saknas helt i debatten. Flickor ses som hjälplösa offer, och frågan är vem det gynnar.

Se gärna också min lilla text ”Valuing Human Beauty: A Philosophical Defense”.

Uppdatering: SvD:s krönikör verkar inte alls sympatisera med Paglia.

Niclas Berggren 16:12 den 16 January 2008

Gud och Romney

Mormonen Mitt Romney vann republikanernas primärval i Michigan.

Ska man tolka det som att ängeln Moroni och hans uppdragsgivare Jahve stod på hans sida? Vad säger Huckabee?

Niclas Berggren 13:38 den 16 January 2008

Fler borgerliga begravningar

Enligt Fonus har andelen borgerliga begravningar nästan fördubblats sedan 2001:

Borgerliga begravningar ökar nu mer än någonsin av flera skäl, berättar Bo Forslund, informationschef på Fonus. Ett skäl är att fler och fler inte längre tillhör Svenska kyrkan. Ett annat viktigt skäl är att ju fler borgerliga begravningar som sker ju fler begravningsgäster får insyn i hur det går till. Många uppskattar då den fria formen och väljer själv en borgerlig begravning när det är dags. Ökningen av borgerliga begravningar får en spiraleffekt, kan man säga.”

En glädjande utveckling (i den mån begravningar alls ska hållas, förstås). Men hur kan 92 procent fortfarande vilja begravas i en religiös ceremoni, förrättad av människor som tror att den som inte har bekänt Jesus som sin herre kommer till helvetet efter döden? Vill du det?

Om du funderar på att gå ur Svenska kyrkan, läs mer här.

Niclas Berggren 9:52 den 16 January 2008

Två nivåer av moraliskt tänkande

Om våra moraliska uppfattningar grundar sig i intuitioner som har vuxit fram evolutionärt blir frågan om dessa inte kan ifrågasättas rationellt. Jo, det kan de, menar R. M. Hare i sin strålande bok Moral Thinking: Its Levels, Method and Point. Detta klargörs av Peter Singer, som i sin genomgång av Hares bidrag till filosofin lyfter fram ett av de starkaste bidragen i boken: indelningen av moraliskt tänkande i två nivåer (s 315). I normalfallet kan vi följa våra moraliska intuitioner, men i ovanliga och svåra fall kan vi inte förlita oss på intuitionerna, som har vuxit fram för att vägleda oss i det vardagliga, ordinära livet. Då krävs kritiskt tänkande, som hjälper oss att inse att handlingar som strider mot våra intuitioner kan vara moraliskt riktiga. Hare själv menar att utilitarismen ger moralisk vägledning i sådana fall, men man behöver inte vara utilitarist för att anamma synen att det finns två nivåer av moraliskt tänkande.

Detta är en viktig komplettering till insikten att moral kan förstås naturalistiskt. Förvisso har våra moraliska intiutioner utvecklats i sociala samspel av olika slag, men det är inte säkert att dessa samspel är giltiga eller intressanta i dagens samhälle. Moral för ett tidigt jägar-samlarsamhälle skiljer sig, och bör framförallt i viktiga avseenden skilja sig, från moral i ett modernt samhälle (det Hayek kallade the Great Society) – moralen kan vara atavistisk (vilket Hayek påpekade i uppsatsen ”The Atavism of Social Justice”).

Jag för ett resonemang om detta på s 80–83 i ”Does Ethical Subjectivism Pose a Challenge to Classical Liberalism?” och påpekar att man i vissa fall rationellt kan utvärdera och åsidosätta sina känslobaserade intuitioner. Kanske för att man har en känslobaserad intuition att vilja göra det. Ständigt dessa känslor! (För att parafrasera Ture Sventon.)

Niclas Berggren 9:45 den 16 January 2008

Tre svaga argument om äktenskap

I morse såg jag Yvonne Andersson (kd) debattera frågan om könsneutral äktenskapsbalk med Tomas Tobé (m) (två minuter in i sändningen). Yvonne framförde som tur är inte det gamla polygamiargumentet; men hon framförde tre andra – också de mycket svaga – argument:

Barnen skadas av en könsneutral äktenskapsbalk.
En imam hade ringt henne och meddelat att det är fel att modernisera lagstiftningen på området.
En fransk utredning förespråkar partnerskap, inte äktenskap, för homosexuella.

Varför är dessa argument svaga?

Angående 1: Som Tomas Tobé påpekade förändras den lagstiftning som rör barn inte alls av den föreslagna reformen. Frågan om adoption och insemination är redan avklarad och regleras på annat håll, med lika regler för hetero- och homosexuella par. Det är dubbelt fräckt, man skulle kunna säga omoraliskt, att argumentera som Yvonne: dels därför att frågan är faktiskt irrelevant (av nyss nämnda skäl) och dels därför att hon därigenom utan grund misstänkliggör homosexuella föräldrar. Det finns alltså inget ”barnperspektiv” att beakta i frågan om könsneutral äktenskapslagstiftning.

Angående 2: Ibland passar det visst för kristna (som Yvonne är) att åberopa muslimer. Nå, frågan rör egentligen om religiösa argument ska beaktas eller ej. Min syn är att religiösa sammanslutningar får ha vilken syn de vill i äktenskapsfrågan. Vill en präst eller imam inte viga ett homosexuellt par ska han ha rätt att vägra; precis som han idag har rätt att vägra att viga personer som är frånskilda (en poäng Teologiska institutionen vid Uppsala universitet gör i sitt remissvar). Men civilrätten ska inte präglas av religiösa uppfattningar, varken i fråga om könsneutralitet eller skilsmässa. Staten ska inte lägga synpunkter på om hetero- eller homosexuell samlevnad är finare eller bättre bara för att en imam eller präst – eller Yvonne Andersson – tycker det.

Angående 3: Varför bara titta på den franska utredningen? (Och gör man det kanske man inte, om man heter Yvonne Andersson, blir helt förtjust.) Varför inte titta på underlagen för besluten att införa könsenutral äktenskapslagstiftning i Spanien, Kanada, Belgien och Nederländerna? Och framförallt: varför inte utgå från svenska värderingar för svensk lagstiftning?

Det kan bli tufft för statsministern att leverera den utlovade propositionen, men jag är ändå optimistisk, när kd har så svaga argument.

Uppdatering: Tidningen Dagen upprepar det felaktiga barnargumentet.

Niclas Berggren 21:51 den 15 January 2008

Växer länder med små inkomstskillnader långsammare?

Hur ser relationen mellan inkomstojämlikhet och tillväxt ut? Lane Kenworthy presenterar följande diagram:

Det ser inte ut att finnas något direkt samband, i alla fall inte i de rika länder han har tagit med. Intressant, jag hade väntat mig ett positivt samband, framförallt utifrån idén att höga skatter krävs för omfördelning, vilket tenderar att sänka tillväxttakten. Men dels kan förstås jämlikhet bero på andra faktorer än höga skatter och omfördelning; och dels kan välfärdssystem utformas mycket olika, där vissa har små incitamentsproblem jämfört med andra och där de kompletteras av en liberaliserad ekonomi överlag, trots att skattetrycket kanske inte är lägre.

Se min kollega Andreas Berghs tes om hur Sverige har kunnat kombinera relativt hög tillväxt och en ambitiös välfärdspolitik.

Niclas Berggren 16:42 den 15 January 2008

Två stiliga herrar

(Se tidigare inlägg om sport och skönhet.)

Niclas Berggren 16:05 den 15 January 2008

Ska ”könsdiskriminerande” reklam förbjudas?

Professor Eva-Marie Svensson föreslår i en ny utredning (SOU 2008:5) att ”könsdiskriminerande” reklam, med vilket menas en könsrelaterad, kränkande utformning av kommersiella meddelanden, ska förbjudas. Jag ogillar förslaget av flera skäl.

Begreppet ”kränkande” är subjektivt och en dålig grund för en lagreglering. En radikalfeminist kan anse en kvinna i underkläder i reklam kränkande; jag gör det inte. Vems syn ska råda? Jag är orolig för att en mycket restriktiv syn kommer att dominera – få tycks ens våga säga emot när någon talar om ”kränkning” – såväl hos lagstiftare och handhavande myndighet (Konsumentverket) som i domstolar.
Jag tror att förslaget kommer att leda till en slippery slope-effekt: vilka fler typer av ”kränkningar” kommer efter hand att (föreslås) förbjudas?
Det finns ingen djupare problematisering av den bakomliggande syn på sex och sexualisering som präglar utredningens förslag och som Blogge Bloggelito med pregnans skärskådar. Det tycks tas för givet att bilder som stimulerar sexuella tankar är negativa, i sig och i termer av hur vi behandlar varandra.
Det argument som främst framförs i utredningen är att ”könsdiskriminerande” reklam just utgör diskriminering och försämrar jämställdheten mellan könen. Delargumentet om diskriminering är tautologiskt: de uppfattade kränkningarna anses per se utgöra diskriminering; delargumentet om försämrad jämställdhet är empiriskt och mycket svag underbyggt. Behandlas ett visst kön allmänt sämre pga. att viss lättklädd reklam förekommer? Det tror jag inte alls är fallet.
I den mån man ser ”könsdiskriminerande” reklam som ett problem torde dagens system med självreglering, i form av Näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande reklam (ERK), vara tillräckligt. År 2007 kom 320 anmälningar in till ERK, varav drygt 50 fälldes. (Se fem exempel. Notera att jag personligen inte finner just dessa särskilt smakfulla, och troligen är de inte heller good for business, men det utgör inget skäl för förbud.) Nå, i så gott som samtliga fall av fällning drog företagen tillbaka den aktuella reklamen. Självregleringen tycks uppfylla sina syften (som i och för sig alltså i sig kan ifrågasättas).

Ansvarig minister, Nyamko Sabuni, bör förpassa utredningens förslag till papperskorgen, precis som partivännen Birgitta Ohlsson föreslår.

Niclas Berggren 9:40 den 15 January 2008

Moral utan en gud

Är allt tillåtet om det inte finns någon gud? Ivan Karamazov framförde en snarlik hypotes i Dostojevskijs Bröderna Karamzov. Men som Peter Singer och Marc Hauser påpekar i ”Godless Morality” tycks det finnas universella moraliska intuitioner som inte har med religion att göra. Däremot är de förenliga med en naturalistisk förståelse av moralens ursprung:

These studies provide empirical support for the idea that, like other psychological faculties of the mind, including language and mathematics, we are endowed with a moral faculty that guides our intuitive judgments of right and wrong. These intuitions reflect the outcome of millions of years in which our ancestors have lived as social mammals, and are part of our common inheritance.

Det finns också en bok som på ett bra sätt tar itu med missuppfattningen att moral förutsätter religion: Value and Virtue in a Godless Universe av filosofen Erik Wielenberg (Cambridge University Press, 2005). Bokbeskrivning:

Suppose there is no God. This might imply that human life is meaningless, that there are no moral obligations and hence people can do whatever they want, and that the notions of virtue and vice and good and evil have no place. Erik J. Wielenberg believes this view to be mistaken and in this book he explains why. He argues that even if God does not exist, human life can have meaning, we do have moral obligations, and virtue is possible. Naturally, the author sees virtue in a Godless universe as different from virtue in a Christian universe, and he develops naturalistic accounts of humility, charity, and hope. The moral landscape in a Godless universe is different from the moral landscape in a Christian universe, but it does indeed exist. Value and Virtue in a Godless Universe is a tour of some of the central landmarks of this under-explored territory.

Niclas Berggren 9:33 den 15 January 2008

Drinktips

Vintern är ovanligt mild i år, nästan lite varm. Unna dig en läskande Lynchburg Lemonade*!

*5 cl Jack Daniel’s
1 cl Cointreau
2 msk sockerlag
citronjuice
Sprite
citronskiva

Häll Jack Daniel’s, Cointreau och sockerlag i ett glas. Fyll upp med citronjuice och rör om. Toppa med Sprite och is. Citron som garnering.

Niclas Berggren 9:04 den 15 January 2008

Kristdemokratisk hybris

Kristdemokraterna har 24 mandat i riksdagen, vilket utgör sju procent av samtliga 349 mandat. De har vidare tre statsrådsposter av totalt 22, vilket motsvarar 14 procent. Trots denna svaga minoritetsställning har kd fått för sig att det har något slags vetorätt i frågan om könsneutrala äktenskap. Att 93 procent av riksdagens ledamöter och 86 procent av regeringens ledamöter tillhör partier som stöder en reform på området tycks inte alls bekymra kd: reformen ska stoppas till varje pris.

Jag hoppas och tror att i första hand regeringen i övrigt inte kommer att låta sig påverkas av denna hybris och märkligt höga svansföring. Om den trots allt gör det får riksdagen köra över regeringen, såsom skedde i omröstningen om registrerat partnerskap. Vore kd det minsta ödmjuka och demokratiskt sinnade skulle de (låt vara motvilligt) acceptera den stora majoritetens syn i frågan utan att kverulera.

Det finns dock sansade och kloka kristdemokrater. Och moderaterna är ju numera också glädjande nog det.

Niclas Berggren 22:57 den 14 January 2008

Successionsordningen är otidsenlig

Desperata motståndare till en könsneutral äktenskapsbalk försöker nu hävda att en sådan reform kräver en ändring av Successionsordningen, Sveriges äldsta grundlag, vilket skulle kräva två riksdagsbeslut med mellanliggande val. Vilken listig förhalningstaktik, tänker de säkert.

Men jag kan inte se att Successionsordningen på något sätt behöver ändras om äktenskapsbalken blir könsneutral – tvärtom verkar det lösa problemet med att partnerskap inte nämns i denna grundlag. (Även om den skulle behöva ändras, vilket jag alltså inte anser, utgör det inget direkt argument i vilket fall – det är bara att ändra den så fort det går.) Hursomhelst verkar Successionsordningen rejält otidsenlig i flera avseenden och bör reformeras.

Den innehåller t.ex. ett obehagligt religiöst språkbruk, med uttryck som ”med Guds nåde”, ”varmed den Högste Guden nådeligen länge fördröje” och ”Vår Herres och Frälsares Jesu Kristi börd”. Ska sådana explicit kristna proklamationer återfinnas i svensk lag? Absolut inte!

Och 4 § stipulerar följande:

Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten.

Den paragrafen bör strykas. Om någon i kungafamiljen blir ateist, katolik eller hindu ska det givetvis inte påverka successionsrätten.

Egentligen tycker jag att monarkin helt ska avskaffas, men så länge den finns kvar bör dess lagliga reglering inte innehålla trosproklamationer eller krav på religiös tillhörighet. Och självklart ska en medlem i kungafamiljen, liksom andra, kunna ingå äktenskap med någon av samma kön, om kärleken slår till.

Niclas Berggren 21:36 den 14 January 2008

Lyssna till professor Kriström

När jag var doktorand på Handelshögskolan var Bengt Kriström miljöekonomisk forskare på institutionen. Han är nu professor i naturresursekonomi vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Till skillnad från många andra akademiker tar Bengt Kriström den tredje uppgiften på allvar, dvs. han deltar i samhällsdebatten och sprider insikter från sin forskning till en vidare krets. Med den äran!

Två exempel på frågor han har tagit sig an:

Har avregleringen av elmarknaden orsakat de högre elpriserna? Knappast, enligt professorerna Kriström och Brännlund: ”Det är en myt att avregleringen av elmarknaden har orsakat det rekordhöga elpriset. I stället är det politiska beslut i Sverige och EU som stadigt driver upp konsumenternas kostnader.”
Är det rätt av SLU som lärosäte att förlöjliga all kritik av den dominerande synen i klimatfrågan?* Knappast, enligt professor Kriström: ”Det uppfattas som om man tänker på ett visst sätt så är man korkad. Man är absolut inte korkad om man ifrågasätter saker och undersöker fakta.”

*Se själv ett exempel:

Niclas Berggren 20:41 den 14 January 2008

Dikt om blyertspenna

Som bekant är jag inte särskilt förtjust i dikter, men detta är en fin dikt av Spike Milligan:

Said Hamlet to Ophelia,
I’ll draw a sketch of thee,
What kind of pencil shall I use?
2B or not 2B?

Niclas Berggren 11:38 den 14 January 2008

Lägg ned försvaret

Det saknas pengar till försvaret. Personligen oroas jag inte alls av det, eftersom jag vill lägga ned försvaret. Det fyller ingen direkt funktion i dagens värld, där det militära hotet mot Sverige är obefintligt och där vårt försvar hursomhelst är så litet att det inte kan avskräcka särskilt många. Pengarna kan istället användas till skattesänkningar och medlemsavgift till NATO.

Det enda jag tycker ska kvarstå är militärparader – ack, så eleganta! ack, vilken tilltalande musik! – men de torde inte kosta särskilt mycket. Ett smakprov:

(Försvaret är för övrigt inte det enda jag vill lägga ned.)

Niclas Berggren 11:38 den 14 January 2008

Ungdomen framför allt 3

Witold Gombrowicz skriver i sin dagbok (s 214–215):

Men vad är då det viktiga hos ynglingen? Det är ju inte hans förnuft, inte heller hans erfarenhet, kunskaper och teknik, allt sådant som är sämre och svagare än hos en redan färdig och stadgad människa, utan just hans ungdom och bara den – den är hans trumf på hand.

(Se föregående inlägg på samma tema.)

Niclas Berggren 11:36 den 14 January 2008

Viktig väljarinformation

Tidigare har jag uttryckt glädje över att Carin Jämtin inte längre är biståndsminister. Nu börjar jag starkt oroa mig över att ha henne i Stockholms stadshus. Hon har nämligen tillkännagivit sitt politiska program. Det avskräcker.

Niclas Berggren 22:34 den 13 January 2008

Järnladyns fall

Jag såg just BBC-dokumentären ”The Fall of the Iron Lady”, ett reportage om hur Margaret Thatcher kickades som sittande premiärminister av sitt eget parti efter 11,5 år vid makten. Jag har alltid inspirerats av hennes starka framtoning, elegans, handlingskraft, passion för ekonomisk liberalism och anti-kommunism. Hon blev nog lite megalomanisk på slutet – som när hon meddelade världen:

We have become a grandmother.

Vanligtvis är det bara kungligheter som använder pluralis majestatis. (Detta yttrades 1989, då hennes barnbarn Michael föddes. Han är nu stjärna i amerikansk fotboll.)

Om man bortser från storhetsvansinnet, samt en del icke-triviala politiska misstag vad gäller homofrågor*, skatte- och EU-politik samt Augusto Pinochet, kan jag inte annat än uttrycka min stora beundran för henne. Hon fick mycket gjort, det mesta bra, i en tid då starkt ledarskap behövdes, såväl i Storbritannien som i Europa och världen.

Reinfeldt har mycket att lära av henne, något han snarast behöver ta till sig.

*Men läs om Thatcher om gayikon!

Niclas Berggren 13:43 den 13 January 2008

Gudomlig rikedom

Miss Bible Belt sjunger en härlig och rörande visa om hur hon i ekonomiska spörsmål helt förlitar sig på Jesus:

Kanske kan man förlita sig på Jesus, men man bör vara försiktig med att förlita sig på hans uttolkare på jorden. Dagen har i en synnerligen intressant serie granskat den nu i konkurs försatta församlingen Stockholm Karisma Center och hur dess pastorer – under ledning av Thomas Ardenfors, numera moderat fritidspolitiker i Sollentuna (!) – skrupelfritt utnyttjade anställdas, medlemmars och andras godtrogenhet:

– Ska jag skicka upp min hyra till himlen? Det är en av de frågor som 2004 riktas mot ledningen i Stockholm Karisma Center, av en anställd som inte fått någon lön. Men ledningen predikar att det är Gud som har lovat vara Karismafolkets försörjare.”

Läs del 1, del 2, del 3, del 4, del 5 och del 6 av granskningen. En tragisk dokusåpa. Kanske innehåller den en och annan lärdom för dem som predikar att ”religion behövs för god moral”.

Niclas Berggren 10:25 den 13 January 2008

Ungdomen framför allt 2

Witold Gombrowicz skriver i sin dagbok (s 212):

… och han visste inte var den lidelsefullhet kom ifrån med vilken jag slog mot allt det ‘äldre’ och fordrade att kulturen (byggd på den högres, det äldres, det mognas överhöghet) skulle upptäcka den ström som kommer underifrån och gör det äldre avhängigt av det yngre, det högre av det lägre. Jag krävde att ‘den vuxne skulle underkastas den unge’. Jag krävde att vår strävan efter oupphörlig föryngring skulle legaliseras och att Ungdomligheten äntligen skulle erkännas som ett särskilt och autentiskt värde som förändrar vårt förhållande till andra värden.

(Se föregående inlägg på samma tema.)

Niclas Berggren 9:58 den 13 January 2008

David Hume om kärlek och vänskap

David Hume är en av historiens största tänkare. Jag läste just ett tankeväckande resonemang av honom där han påpekar att kärlek som grund för en relation är bräcklig; däremot är vänskap, som är en lugn och förnuftig grund för umgänge, en mer stabil utgångspunkt:

For instance, love is a restless and impatient passion, full of caprices and variations: arising in a moment from a feature, from an air, from nothing, and suddenly extinguishing after the same manner. … But friendship is a calm and sedate affection, conducted by reason and cemented by habit; springing from long acquaintance and mutual obligations; without jealousies or fears, and without those feverish fits of heat and cold, which cause such an agreeable torment in the amorous passion. So sober an affection, therefore, as friendship, rather thrives under constraint, and never rises to such a height, as when any strong interest or necessity binds two persons together, and gives them some common object of pursuit. … The happiest marriages, to be sure, are found where love, by long acquaintance, is consolidated into friendship. Whoever dreams of raptures and extasies beyond the honey-month, is a fool.”

Niclas Berggren 8:34 den 13 January 2008

Big Think – YouTube för smartisar

Om du är av det mer intellektuella slaget kanske du vill komplettera YouTube med Big Think. Enligt en artikel i New York Times står bl.a. förre Harvard-rektorn och professorn i nationalekonomi Larry Summers bakom sajten, som beskrivs på följande sätt:

Big Think … mixes interviews with public intellectuals from a variety of fields, from politics, to law to business, and allows users to engage in debates on issues like global warming and the two-party system.”

Jag fann t.ex. detta resonemang av professor Steven Pinker, om förnuft, tro och moral, givande. (Han börjar med att illustrera ”the stolen-concept fallacy”.)

Niclas Berggren 8:26 den 13 January 2008

Anonym begravning

Jag gillar det sätt på vilket kung Fahd begravdes: anonymt bland alla andra. Är man död är man död och då spelar inget längre någon roll.

(Se gärna mitt tidigare inlägg ”Ingen gravsten, tack”.)

Niclas Berggren 13:09 den 12 January 2008

Fascinerande look

I regel tilltalas jag inte särskilt mycket av modeller. De är lite för perfekta, lite för plastiga och lite för självsäkra. Men jag studsade till när jag såg denna bild. Jag finner såväl bilden som modellen enastående.

(Kläderna är emellertid inte riktigt i linje med min personliga stil, i den mån jag nu kan sägas ha en sådan.)

Niclas Berggren 12:26 den 12 January 2008

Grundproblemet med kristen etik

Bertrand Russell skriver följande i ”Education and the Modern World”:

The fundamental defect of Christian ethics consists in the fact that it labels certain classes of acts ’sins’ and others ‘virtue’ on grounds that have nothing to do with their social consequences.

Denna defekt illustreras på ett utmärkt sätt av Jehovas vittnens syn på blod och blodtransfusioner, som är förbjudna. Det är inte mänskligt liv som är det viktiga, det är inte mänskligt välmående som utgör utgångspunkten för den moraliska bedömningen. Det enda som spelar roll är att slaviskt följa (en tolkning av) bibeln, dvs. hur några män idag tolkar vad några andra män skrev ner för tusentals år sedan, oavsett konsekvenser. I sanning ett defekt sätt att ”tänka” i moraliska frågor.

Notera att detta är ett exempel – det principiella grundproblem som Russell identifierar och som illustreras av Jehovas vittnens syn i blodfrågan präglar all kristen etik, ibland med lika hemska och oetiska konsekvenser. Det är dags att klargöra att religion har mycket lite med moral, och en hel del med omoral, att göra.

Niclas Berggren 9:45 den 12 January 2008

Fransk nationalekonomi

Greg Mankiw citerar en fransk lärobok i nationalekonomi:

Economic growth imposes a hectic form of life, producing overwork, stress, nervous depression, cardiovascular disease and, according to some, even the development of cancer.”

Fanns där inget på pluskontot?

Niclas Berggren 9:43 den 12 January 2008

Ungdomen framför allt

Witold Gombrowicz skriver i sin dagbok (s 211):

Om ungdomligheten till en början bara var ett skydd för mig mot oåtkomliga värden så framstod den snart som det enda, det högsta och absoluta värdet i livet, det enda sköna.

Niclas Berggren 19:48 den 11 January 2008

Inspirerande lunchsällskap

Idag lunchade jag på den utmärkta restaurangen Zense med min gode vän och kollega Daniel Klein, professor i nationalekonomi på George Mason University. Vi talade bl.a. om presidentvalet i USA (vi är båda, trots allt, svaga för Ron Paul), regeringens Reinfeldts opinionsproblem (svenskarna tycks vara obotliga socialdemokrater), om hur barn ska uppfostras (fritt men med upplysning om olika alternativ) och om vad som gör USA tilltalande (heterogenitet och dynamik).

Ta en titt på Dans hemsida (inte minst hans ”Writings Online”) och den tidskrift han är redaktör för, Econ Journal Watch, vars syfte är att granska nationalekonomin som ämne.

Niclas Berggren 17:21 den 11 January 2008

Rökning vid middagsbordet

Jag är inte alls förtjust i rökning. Det verkar inte heller adjunkt Vilhelm Persson vara, att döma av en personlig kommentar i Statsrådet sitter kvar:

Men människan rökte, rökte något alldeles infernaliskt. Knappt hade hon satt sig, förrän hon började treva i handväskan efter cigarretterna och redan vid soppan lyckades hon med vad man inte skulle tro vara anatomiskt möjligt: hon åt, drack, pratade och rökte samtidigt. Jag är ingen hämndgirig eller grym människa, men min dagliga bön är att djävulen måtte ta alla rökare och bränna dem i helvetet. För rökare vid middagsbord hoppas jag att han har något alldeles speciellt i beredskap, ogripbart för vår straffande fantasi.

Niclas Berggren 9:09 den 11 January 2008

Mer kärnkraft

Som tolvåring var jag starkt engagerad i folkomröstningen om kärnkraft. Jag gick inte bara omkring med en stor Linje 1-knapp med texten ”Energi för Sverige” på utan höll också, med min kompis Johan, ett föredrag på roliga timman i skolan om kärnkraftens välsignelser. För ändamålet hade vi byggt ett kärnkraftverk i papier mâché.

Det gläder mig därför att kärnkraften nu möter mer allmänt gillande igen. Peter Wolodarskis artikel i DN idag tycks mig mycket väsentlig. Han hänvisar till den nya rapporten ”Miljöpolitik utan kostnader?” i vilken denna graf återfinns (s 87):

Wolodarski skriver:

Den visar att den svenska industrins utsläpp av svavel och koldioxid är tillbaka på ungefär samma nivå som år 1913, trots att näringslivet bidrar med nästan 12 gånger mer till bruttonationalprodukten. Utvecklingen illustrerar tydligt att ekonomisk utveckling hänger ihop med miljöförbättrande åtgärder. Under de gångna 100 åren har miljöeffektiviteten ökat kraftigt. Hur blev detta möjligt? I debatten framstår det ibland som om förklaringen ligger i de senaste 15 årens miljöpolitik. Men sanningen är att det handlar om beslut som togs långt tidigare. Utbyggnaden av kärnkraften är huvudförklaringen till trendbrottet i mitten av 1970-talet. Det var då koldioxidkurvan vände brant nedåt, efter att ha stigit under praktiskt taget hela mätperioden. Andra bidragande orsaker är oljekriserna, liksom den ökade användningen av biobränslen på 1980-talet.”

Storbritanniens Gordon Brown och Sveriges Jan Björklund har förstått.

(Se gärna vad jag tidigare har skrivit om de tunga argumenten för vindkraft och om konsumtion av mineralvatten.)

Niclas Berggren 8:54 den 11 January 2008

Vissa skatter är mer synliga än andra

En del skatter märks mer än andra; och en och samma skatt märks olika mycket beroende på hur den tas ut. När skatter inte är fullt synliga för skattebetalarna brukar man tala om fiskal illusion. Effekten av en skatt påverkas därför inte bara av skattens storlek utan också av dess grad av synlighet.

Ny forskning, i form av uppsatsen ”Salience and Taxation: Theory and Evidence”, ger både teoretiskt och empiriskt stöd för att skatters synlighet spelar en märkbar roll för ekonomiskt beteende.

Abstract:

A central assumption in public finance is that individuals optimize fully with respect to the incentives created by tax policies. In this paper, we test this assumption using two empirical strategies. First, we conducted an experiment at a grocery store where we posted tax-inclusive prices for 750 products subject to sales tax for a three week period. Using scanner data, we find that posting tax-inclusive prices reduced demand by roughly 8 percent among the treated products relative to control products and nearby control stores. Second, we find that state-level increases in excise taxes (which are included in posted prices) reduce aggregate alcohol consumption significantly more than increases in sales taxes (which are added at the register and hence less salient). Both sets of results indicate that tax salience affects behavioral responses. We propose a bounded rationality model to explain why salience matters, and show that it matches our evidence as well as several additional stylized facts. In the model, agents incur second-order (small) utility losses from ignoring some taxes, even though these taxes have first-order (large) effects on social welfare and government revenue. Using this theoretical framework, we develop elasticity-based formulas for the efficiency cost and incidence of commodity taxes when agents do not optimize fully.

Uppdatering: Uppsatsen är nu publicerad i American Economic Review.

Niclas Berggren 8:54 den 11 January 2008

Poetiska kroppsdelar

Jag läste i New York Review of Books för ett tag sedan att Oscar Wilde hade chockerat sina studentkamrater i Oxford genom att ha karakteriserat en kroppsdel på en idrottsutövande studentkamrat på detta vis:

His left leg is a Greek poem.

Eftersom jag i hög grad sympatiserar med Wildes uppskattning av mänsklig skönhet tänker jag ofta i liknande termer. Senast igår såg jag en hals som mycket väl skulle kunna liknas vid en grekisk dikt. Sheer beauty!

Niclas Berggren 21:15 den 10 January 2008

Det förkastliga begreppet synd

En tidigare påve, Pius XII, sade följande i ett radiotal 1940:

Århundradets synd är förlusten av känslan av synd.

Detta uttalande är avslöjande. Katolska kyrkan vill att människor ska känna skuld över saker som det inte finns någon rationell orsak att känna skuld över, för att kunna styra och domdera och upprätthålla sin egen makt.

Hela begreppet synd bygger i själva verket på vidskepelse. Självklart kan och ska en modern, upplyst människa inte erkänna begreppet.

Det utgår från den bisarra idén att Jahve skapade två människor, Adam och Eva, som valde att bryta mot hans regler (vilket han, som allvetande, kände till innan han skapade dem och för vilket han själv följaktligen, som allsmäktig, borde klandras; men här uppstår direkt en logisk spänning, ty hur kan någon som är allgod klandras?). Detta kallas synd.

Men inte nog med det. Katolska kyrkan lär att arvssynd existerar, dvs. alla människor föds syndiga på grund av vad Adam och Eva gjorde. (Hur en allgod gud kan straffa alla människor på grund av vad två stycken gjorde är mystiskt. Likaså är det som sagt mystiskt att han ens klandrar Adam och Eva, eftersom han är orsaken till dem och eftersom han kände till deras val på förhand.) Därför behöver alla döpas och bli frälsta, för vilket Katolska kyrkan finns. Se där, vilken smart affärsidé! Man berättar en (motsägelsefull) saga (ty givetvis existerade inte Adam och Eva) som rymmer ett problem – och man erbjuder en exklusiv lösning! Om någon väljer att säga nej till detta erbjudande hamnar denne för evigt i helvetet. ”An offer you cannot refuse,” tycks tanken vara.

Tydligen går människor på denna fasansfulla och groteska saga. Hur kan annars denna otäcka organisation finnas kvar än idag? Dess grundtankar – vari ingår begreppet synd – är förkastliga.

Ett mer utvecklat argument återfinns här.

Niclas Berggren 16:24 den 10 January 2008

Lindy hop – en uppiggande dans

Jag såg i min lokaltidning att det erbjuds kurser i Stockholm i dansen lindy hop. Jag har alltid tyckt att den är väldigt rolig att titta på. (Tyvärr ingår den inte i Let’s Dance, som börjar den 11 januari i TV4; däremot ingår jive, som också är en kul dans.) Ett lite skojfriskt exempel på lindy hop (med hiphop-influenser):

Njut även av härlig sång av Sammy Davis Jr!

Niclas Berggren 9:17 den 10 January 2008

Splittring om fildelning

Moderaterna tycks starkt splittrade i fildelningsfrågan: vissa vill tillåta, andra vill ha förbud. Hur kan personer med samma grundläggande värderingar komma till helt olika slutsatser? Det är inte så konstigt – faktum är att liberaler i alla tider har varit splittrade i frågan om ”intellektuell egendom” och i vilken mån den ska skyddas av staten – och det handlar i hög grad om hur man ska förstå begreppet egendom. Detta visas av min gode vän Tom G. Palmer i dessa två artiklar (i vilka han för övrigt argumenterar principiellt för en tillåtande hållning):

Jag rekommenderar annars Oscar Swartz aktuella argumentation i denna fråga, som tangerar F. A. Hayeks syn (uttryckt i The Fatal Conceit):

The difference between [copyrights and patents] and other kinds of property rights is this: while ownership of material goods guides the use of scarce means to their most important uses, in the case of immaterial goods such as literary productions and technological inventions the ability to produce them is also limited, yet once they have come into existence, they can be indefinitely multiplied and can be made scarce only by law in order to create an inducement to produce such ideas. Yet it is not obvious that such forced scarcity is the most effective way to stimulate the human creative process.

Uppdatering: Se Blogges referens till en artikel i Journal of Political Economy i vilken forskarna inte finner stöd för att fildelning minskar cd-försäljningen.

Uppdatering 2: Docent Mårten Schultz reder ut den juridiska terminologin i ett viktigt avseende.

Niclas Berggren 9:03 den 10 January 2008

Intelligent design i skolor?

Kristna försöker få det att låta så rättvist och bra när de kräver att ”intelligent design” ska läras ut i biologin jämsides med evolutionsläran. Men läs Richard Dawkins och Jerry Coynes kraftfulla artikel ”One Side Can Be Wrong” innan du låter dig bevekas:

[Intelligent design] is not a scientific argument at all, but a religious one. It might be worth discussing in a class on the history of ideas, in a philosophy class on popular logical fallacies, or in a comparative religion class on origin myths from around the world. But it no more belongs in a biology class than alchemy belongs in a chemistry class, phlogiston in a physics class or the stork theory in a sex education class.

Niclas Berggren 8:48 den 10 January 2008

Döden i Rödeby

Min gode vän Karl mejlar mig ett citat av Fernando Vallejo, apropå Rödeby-fallet:

Does it seem improper to you, an old man killing a young one? Of course it does. Everything to do with old age is improper: killing, laughing, sex, and going on living more than anything.

Jag har med andra ord ingen sympati för den dödande 50-åringen. Det förbryllar mig hur många som tar hans parti. (Och jo, jag vet att hans familj trakasserades, men det är ingen ursäkt för att skjuta ihjäl någon.)

Niclas Berggren 17:01 den 9 January 2008

Nigella om kött

Den underbara Nigella Lawson:

Meat that’s undersalted is vile!

Niclas Berggren 9:48 den 9 January 2008

Ateister är inte normala

Ny forskning av den danska religionssociologen Peter Lüchau tyder på att ateister är resursstarkare och mer välutbildade än befolkningen i allmänhet. Som han uttrycker det:

Ateister er ikke normale mennesker. Statistikken viser, at de er bedre uddannede, er mere venstreorienterede og er markant mere politisk engagerede end den gennemsnitlige europæer. De er vant til at handle, når de er utilfredse, og så har de ikke mindst ressourcerne og evnerne til at komme i medierne.”

Jag är dock ett exempel på att alla ateister inte är vänsterorienterade.

Niclas Berggren 9:32 den 9 January 2008

Sarkozy är cool

Pierre Sarkozy, musikproducenten, alltså. Presidentens ena son.

Här ses den yngre sonen, Jean, framför sin äldre bror, Pierre:

Pojkarna lär för övrigt behöva bereda sig på en ny styvmor.

Niclas Berggren 9:32 den 9 January 2008

Förändring i amerikansk politik

Se detta utdrag ur The Colbert Report om vad de demokratiska presidentkandidaterna framförallt säger sig vilja uppnå. Låt mig avslöja det: change! Det är nyckelordet för framgång, tycks det.

Andrew Sullivan medverkar också i inslaget. Här kan du läsa hans artikel i The Atlantic om Obama och varför den typ av förändring han representerar tilltalar så många. Och hur den kan förändra bilden av USA i världen:

Consider this hypothetical. It’s November 2008. A young Pakistani Muslim is watching television and sees that this man—Barack Hussein Obama—is the new face of America. In one simple image, America’s soft power has been ratcheted up not a notch, but a logarithm. A brown-skinned man whose father was an African, who grew up in Indonesia and Hawaii, who attended a majority-Muslim school as a boy, is now the alleged enemy. If you wanted the crudest but most effective weapon against the demonization of America that fuels Islamist ideology, Obama’s face gets close. It proves them wrong about what America is in ways no words can.”

Niclas Berggren 15:25 den 8 January 2008

Globaliseringen kan mätas

Min gode vän Axel Dreher sammanställer årligen ett mått på globaliseringen – totalt samt uppdelat i ekonomisk, social och politisk globalisering – i ca 120 länder. Det nya indexet för 2008 har just kommit, och det visar sig bl.a. att Sverige är världens tredje mest globaliserade land, efter Belgien och Österrike.

Det som är bra med indexet är att det möjliggör forskning om globaliseringens orsaker och konsekvenser, i kontrast till allt det lösa tyckande som finns om detta fenomen. Jag vill tipsa om sådan forskning och särskilt lyfta fram tre uppsatser av kollegor till mig som har använt detta globaliseringsmått:

Bergh, Andreas (2006). ”Explaining Welfare State Survival: The Role of Economic Freedom and Globalization.” Conclusion: Globalization poses no threat to the welfare state.
Bjørnskov, Christian (2006). ”Globalization and Economic Freedom: New Evidence Using the Dreher Indices.” Conclusion: Economic and social globalization affect economic freedom, while political globalization does not.
Dreher, Axel (2006). ”The Influence of Globalization on Taxes and Social Policy – an Empirical Analysis for OECD Countries.” Conclusion: Globalization does not affect government spending, taxes on labour, and taxes on consumption. Results for taxes on capital depend on how tax ratios are calculated.

Niclas Berggren 10:14 den 8 January 2008

Mats Odell bör avgå

Mats Odell har ansvar för försäljningen av ett antal statliga företag. I detta har han misslyckats kapitalt. Jämför med Anders Borg, som har en långt mer komplicerad arbetsuppgift men som trots det har lyckats genomföra ett stort antal viktiga reformer. Jag finner det nu önskvärt att Odell avgår, efter det sjätte avhoppet på nio månader från den enhet som ska ombesörja försäljningen. Han har inte den kompetens som krävs för uppdraget – varken för att sätta samman ett kompetent team (vilket Borg sannerligen har lyckats med) eller för att sköta försäljningen i sig.

Och uppdraget är viktigt. Det är inte statens roll att bedriva kommersiell verksamhet, till att börja med, och genom att sälja företagen frigörs medel för att betala av på statsskulden (vilket är bra i tider av stigande ränta) och för satsningar på infrastruktur, som kommer att gynna svensk ekonomisk utveckling långsiktigt. Se även mitt tidigare inlägg i denna fråga.

Niclas Berggren 9:18 den 8 January 2008

Terapi för att byta läggning

Den s.k. ex-gay-rörelsen hävdar att det går att byta sexuell läggning, från homo- till heterosexualitet, genom terapi. (Det framgår inte om det går lika bra att byta i motsatt riktning, om nu någon skulle önska det.) En av rörelsens frontfigurer är Richard Cohen. Han tillämpar två terapeutiska metoder som sägs hjälpa:

Beröringsterapi. (”It is non-sexual”, försäkrar han.)
Tennisracketterapi.

I detta korta videoinslag får vi se exempel på båda. Man kan tänka sig hur effektiva de är för att göra gays strejta.

Niclas Berggren 9:17 den 8 January 2008

Yttrandefrihet och kränkningar

Till skillnad från RFSL och i likhet med John Stuart Mill är jag för yttrandefrihet. Självklart måste personer som anser att äktenskapslagstiftningen endast ska omfatta personer av olika kön få framföra sin uppfattning. Däremot ska de förstås inte få stå oemotsagda.

Att någon känner sig ”kränkt” (o, detta modeord!) är inte ett tillräckligt skäl för inskränkt yttrandefrihet. Feminister känner sig ”kränkta” av underklädesreklam och muslimer känner sig ”kränkta” av satirteckningar av Muhammed. Det får de stå ut med i ett fritt samhälle.

Niclas Berggren 9:13 den 8 January 2008

Kapten Haddocks mustiga språk

Jag skrattar ofta högt när jag läser Tintin, särskilt när kapten Haddock är i farten. Detta utrop mot stackars professor Kalkyl i Rackham den rödes skatt tycker jag t.ex. var väldigt fyndigt:

Lomhörda alabasterskalle!

Niclas Berggren 14:46 den 7 January 2008

Vem bör bli USA:s nästa president?

Via Johan Norberg finner jag ett test där man kan se hur nära man står de olika amerikanska presidentkandidaterna. Av de kandidater som fortfarande kandiderar och är någorlunda realistiska är min rangordning denna:

Ron Paul (62 %)
Rudolph Giuliani (58 %)
John McCain (56 %)
Mitt Romney (54 %)
Barack Obama (50 %)
Fred Thompson (49 %)
Hillary Clinton (49 %)
John Edwards (37 %)
Mike Huckabee (33 %)

Jag tycks ganska republikansk, trots allt, men att notera är att en republikan också kommer sist.

Uppdatering 1: Se vad Alex Tabarrok (professor på George Mason University) har att säga om den senaste debatten mellan de demokratiska kandidaterna.

Uppdatering 2: Hillary Clintons dryckesvanor gör mig mer positivt inställd till henne.

Niclas Berggren 9:08 den 7 January 2008

Avundsjukans kostnader

Varför lyckas många primitiva samhällen inte utvecklas ekonomiskt? En orsak, som både Friedrich Hayek (i ”The Atavism of Social Justice”) och Bryan Caplan identifierar, är avundsjuka och det därmed sammanhörande kravet på total omfördelning av inkomster. I primtitiva samhällen måste ofta de framgångsrika dela med sig av nästan allt till stammens övriga medlemmar. Varför anstränga sig om det man tjänar genast ska delas ut till andra, oavsett om de anstränger sig eller ej? Kanske något för svenskarna att fundera på.

Niclas Berggren 9:07 den 7 January 2008

Familjen som fängelse

Jag är själv mycket lyckligt lottad, i det att jag har en underbar familj på alla sätt och vis. Vi stöttar, hjälper och uppmuntrar varandra i vadhelst vi företar oss och i vadhelst som händer. Men det är viktigt att inte glömma bort att familjen för andra kan vara ett fängelse, en plåga, en destruktiv miljö. Jag påmindes om det när jag igår såg den franska filmen Mon fils à moi i vilken en mor med extremt kontrollbehov driver sin son Julien till förintelsens brant. Utan hejd, och med katastrofala följder. Här kan de beskådas på promenad:

Familjeband är i regel bra, men de bör vara frihetliga till sin karaktär och villkorade. Jag tycker om att så är fallet i Sverige (se figur 1b och figur 1c, som visar familjebandens svaghet i olika länder och regioner, på s. 42–43 i Alberto Alesinas och Paola Giulianos uppsats ”The Power of the Family”). Föräldrar är inte värda respekt om de mentalt eller fysiskt skadar sina barn, och de bör straffas och fråntas vårdnaden i sådana fall.

Uppdatering: Detta är en sajt för ungdomar vars föräldrar inte tillåter dem att leva i enlighet med sin sexuella läggning. Ett hedervärt initiativ.

Niclas Berggren 9:06 den 7 January 2008

Står Jahve bakom Huckabee?

Mike Huckabee vann republikanernas interna omröstning i Iowa. Jag har tidigare påpekat att jag ogillar denna presidentkandidat; och jag blev inte mer förtjust efter hans uttalande att han anser sin kampanjs framgångar vara prov på ett gudomligt mirakel:

Utskrift:

There’s only one explanation for it, and it’s not a human one. It’s the same power that helped a little boy with two fish and five loaves feed a crowd of five thousand people. And that’s the only way that our campaign could be doing what it’s doing. And I’m not being facetious, nor am I trying to be trite. There literally are thousands of people across this country who are praying that a little will become much, and it has. And it defies all explanation. It has confounded the pundants, and I’m enjoying every minute of their trying to figure it out. And until they look at it from a … just experience beyond human, they’ll never figure it out. And that’s probably just as well. That’s honestly why it’s happening.”

Om han inte lyckas bli president, ska det tolkas som att Jahve ångrade sig?

Det finns, kära läsare, bisarra inslag i amerikansk politik.

Niclas Berggren 19:54 den 6 January 2008

Den läskiga naturen

I Bo Baldersons Partiledaren avgår med döden uttalar adjunkt Vilhelm Persson så klokt följande:

Jag ser på goda grunder naturen mest som ett ställe där man får förkylningar och myrbett.

Niclas Berggren 9:23 den 6 January 2008

Den fascistiska människan

Jag har inte svårt att förstå hur fascism och liknande politiska ideologier kan vinna sympati i breda folklager i olika länder. Jag tycker att många människor, t.ex. i den typiska småstaden, verkar ha ett fascistiskt sinnelag. De älskar att styra och ställa och lägga sig i andras liv och leverne – främst med kritik mot allt som avviker från den lilla värld de lever och känner sig trygga i. De älskar vidare att underordna sig regler och bestämmelser från ovan och att kräva att andra gör detsamma.

Ett exempel är min systers f.d. granne, en äldre man som verkar leva för att klaga på människor som inte backar in bilarna på parkeringsplatsen (trots att denna udda bestämmelse formellt var borttagen). Den simplistiska människan älskar trygga strukturer som alla måste följa. Den människan är farlig. Det är den människan som utan eftertanke välkomnar det nya övervakningssamhälle som Oscar Swartz med störst pregnans varnar för.

Niclas Berggren 9:16 den 6 January 2008

Fallande produktivitet och stigande sysselsättning

Pär Nuder hävdar i en debattartikel i DI (5/1) att produktiviteten i Sverige ”har sjunkit tre kvartal i följd”. Om så är fallet kan det ha samband med att sysselsättningen har ökat. Ny forskning av Ian Dew-Becker och Robert Gordon tyder nämligen på att det inom EU föreligger en negativ korrelation mellan produktivitets- och sysselsättningstillväxt – se deras uppsats ”The Role of Labour-Market Changes In the Slowdown of European Productivity Growth”. Rent intuitivt är detta inte särskilt svårt att förstå. När personer som tidigare inte var sysselsatta pga. låg produktivitet, vilket gjorde dem ointressanta för arbetsgivare, blir sysselsatta blir förstås den genomsnittliga arbetsproduktiviteten lägre.

En fråga är dock om det inte går att kombinera tillväxt i båda variablerna (trots att det allmänna mönstret tyder på motsatsen). En annan fråga är: Om en sådan kombination ter sig svår eller omöjlig, vilken variabel är det klokast att fokusera på? Själv tenderar jag att vara mindre oroad av lägre arbetsproduktivitet, eftersom det i regel torde vara bättre att lågproduktiva arbetar än att de befinner sig i utanförskap. De som redan tidigare var sysselsatta blir ju inte mindre produktiva bara för att lågproduktiva kommer i arbete.

Utdrag ur abstract:

Throughout the postwar era until 1995 labor productivity grew faster in Europe than in the United States. But since 1995, productivity growth in the EU‐15 has slowed while that in the United States has accelerated. But Europe’s productivity growth slowdown was largely offset by faster growth in employment per capita, leaving little difference in growth of output per capita between the EU and US going back to 1980. This paper is about the strong negative tradeoff between productivity and employment growth. We document this tradeoff in the raw data, in regressions that control for the two-way causation between productivity and employment growth, and we show that there is a robust negative correlation between productivity and employment growth across countries and time. …

Using both a calibrated theoretical model and several reduced‐form regressions, we document the strong effects of European policies that raised labour costs, such as the tax wedge, employment and product market regulation, unemployment compensation, and union density, in causing employment to fall and productivity to rise before 1995, and for this process to be reversed after 1995.”

Niclas Berggren 9:16 den 6 January 2008

Kraftfull musik

Sjostakovitjs andra pianotrio, Op. 67, är ett kraftfullt stycke musik, med kapacitet att beröra på djupet. Ett smakprov ur fjärde satsen:

Jag lyssnade på det för första gången efter att ha läst denna Sjostakovitj-betraktelse.

Niclas Berggren 19:34 den 5 January 2008

Var befinner du dig på Kinseyskalan?

Idag är det 60 år sedan Kinseyrapporten publicerades. Alfred Kinsey var en imponerande man, både i sin starka drivkraft att kartlägga saker och ting och i sitt modiga utmanande av en konservativ samehällelig sexualmoral. Han var bl.a. viktig för att visa att homosexualitet inte var särskilt ovanlig. Detta skildras fint i filmen Kinsey, liksom i denna biografi, som jag varmt rekommenderar.

Kinsey är bl.a. känd för att ha insett att sexuell läggning är en kontinuerlig, och inte en dikotom, varibel. Han lanserade som ett mått på den sexuella läggningen Kinseyskalan, på vilken han själv ansåg sig vara en trea:

Var befinner du dig på den?

Niclas Berggren 8:32 den 5 January 2008

Fattigdomen minskar pga. ekonomisk tillväxt

Professor Xavier Sala-í-Martin från Columbia University (med en av världens roligaste hemsidor) har en suverän artikel i Quarterly Journal of Economics om fattigdomen i världen, ”The World Distribution of Income: Falling Poverty… and Convergence, Period”. Abstract:

We estimate the World Distribution of Income by integrating individual income distributions for 138 countries between 1970 and 2000. Country distributions are constructed by combining national accounts GDP per capita to anchor the mean with survey data to pin down the dispersion. Poverty rates and head counts are reported for four specific poverty lines. Rates in 2000 were between one-third and one-half of what they were in 1970 for all four lines. There were between 250 and 500 million fewer poor in 2000 than in 1970. We estimate eight indexes of income inequality implied by our world distribution of income. All of them show reductions in global inequality during the 1980s and 1990s.”

Här ses ett diagram över andelen fattiga i olika delar av världen:

Och här ses ett diagram över inkomstojämlikheten i världen:

Fattigdomen har alltså minskat betydligt sedan 1970, både i termer av den andel som lever under en viss materiell nivå och i termer av det antal som lever under en viss materiell nivå. (Undantaget från den relativt ljusa bilden är tyvärr Afrika.) Dessutom har inkomstojämlikheten mellan länder minskat. Mycket goda nyheter! Om du möter en globaliseringsmotståndare, tipsa henne om ovan nämnda artikel.

Niclas Berggren 8:32 den 5 January 2008

Sport, skönhet och dumhet

Fotbollsspelaren Andreas Haddad i Expressen:

Jag går i kyrkan på storhelgerna och tror på Gud. Jag tackade honom för målen mot Göteborg. Om han inte velat att jag skulle göra dem, hade det inte blivit några.

Vilken god gud! Det är nästan så att man blir kristen på stört.

Se även min kritik av korstecken och bön i sportsammanhang.

Niclas Berggren 8:28 den 5 January 2008

Är jag islamofob?

Jag är motståndare till islam. Är jag därmed ”islamofob”? Begreppet definieras så här:

Islamofobi kan därför kort definieras som en rädsla för islam och muslimer, och som aktiverar en anti-islamisk reaktion riktad mot muslimer.

Denna nya term används alltsomoftast för att etikettera alla kritiker av islam – och för att tysta dem. Termen är nämligen avsedd att föra tankarna till rasism eller, i alla fall, till en icke-rationell avsky, som dessutom riktar in sig på muslimer som personer.

Men mitt motstånd mot islam har inget alls med rasism eller icke-rationell avsky att göra, och inte heller med muslimer som människor. Tvärtom! Jag är motståndare till alla religioner, eftersom de utgör vidskepelse och eftersom de står för moralläror jag i många avseenden finner förkastliga. Jag är förvisso extra stark motståndare till islam pga. denna religions morallära, som jag finner mer primitiv och mer grym än andra religioners moralläror. Men återigen har det med en utvärdering av idéer att göra, inget annat.

FN:s Generalförsamling har, i detta perspektiv, just antagit en oroväckande resolution: se här och här. Man kan tänka sig att en fundamentalistisk muslim anser det vara ”incitement to hostility” om någon, likt mig, säger att islam (likt alla religioner) bygger på vidskepelse och att dess morallära är primitiv och destruktiv. Men i ett fritt samhälle måste alla idéer och läror få diskuteras och kritiseras.

Niclas Berggren 23:40 den 4 January 2008

Mat-Niklas språkproblem

Niklas Ekstedt, också känd som mat-Niklas, har öppnat restaurangen 1900 i Stockholm. Den recenseras av DN:s Krogkommission idag och får betyget 7/10. Inte så illa.

Men jag har följt Niklas matserie i tv och har noterat en del språkliga brister. Det drar ner betyget lite. Några exempel:

Den 13/9 2007 tillagade han en salade niçoise* – men han sa ”sallad nichoas”. Dessutom talade han om förekomsten av ”gula haricots verts”. Niklas! ”Verts” betyder ”gröna”. Det heter ”haricots jaunes” om man avser de gula. Och det uttalas med a-ljud i början, inte e-ljud.
I ett annat av programmen uttalades getosten chèvre som ”chevré”. Niklas!
Mat-Niklas har alltså problem med franskan, vilket måste anses allvarligt för en kock. Den 27/9 var det dock spanskans tur att bli misshandlad. Niklas! Mojito uttalas inte ”motjito” utan ”moccchhhito”.

Nå, trots att jag är hård mot Niklas linguistiska tillkortakommanden ska jag definitivt ge 1900 en chans, då den ligger ganska nära min bostad, då jag tycker om inriktningen mot svensk husmanskost och då jag finner Niklas lite småsöt och charmig.

*Apropå salade niçoise: när jag var liten sa många Nizza istället för Nice. När ändrades det? Numera tycks alla säga Nice. (Och Niklas: det uttalas inte ”najs”.)

Niclas Berggren 9:05 den 4 January 2008

Boken alla talar om

Den kristna förkunnaren Maria Hallman har skrivit ”boken alla talar om”. Det sägs t.o.m. att alla större universitet har den. Den måste man ju skaffa! Av reklamfilmen att döma verkar den toppen:

Niclas Berggren 9:03 den 4 January 2008

Fika är överskattat

Jag har alltid haft en något komplex inställning till att fika. (Och jag avser nu inte den något ålderdomliga betydelsen att fika efter, vilket betyder att ivrigt trakta efter. Den typen av fika har jag en helt icke-komplex inställning till. Nej, jag menar det moderna fenomenet fika.) Jag har fem skäl till att inte känna mig helt bekväm med det.

Fika är i regel förknippat med intagandet av kaffe. Jag tycker inte om och dricker därför inte kaffe. Förvisso finns nästan alltid alternativa drycker, så detta är trots allt ett överkomligt problem.
Fika är vidare i regel förknippat med inmundigande av bakverk. Min inställning till bakverk är tudelad. Å ena sidan tycker jag om kladdiga chokladbakverk och tårta – vilket är ett problem. För lilla magens omfång. Å andra sidan ogillar jag klassiska svenska kakor, som ofta erbjuds i hembakt form. Det är också ett problem, för äter man dem inte sårar man den som bakat verken.
Fika handlar ofta om att sitta ned och titta på någon i en stund och att konversera med denne. Det är förstås behagligt om det är någon man känner och trivs med; men det är synnerligen obehagligt om det är någon man inte känner och är osäker på om man trivs med (eller är säker på att man inte trivs med).
Fika äger ofta rum på tider under dagen då man har mer produktiva saker att göra, och man tvingas av det sociala trycket iväg från dessa. Lunch och middag äter man ändå, så att träffa någon för att inta dessa måltider tar inte direkt tid från arbete eller annat viktigt.
Slutligen har fika, åtminstone i vissa kretsar, kommit att få betydelsen dejt. Eftersom jag har förkastat den romantiska kärleken och inte dejtar känns en sådan förståelse av fenomenet minst sagt besvärande.

Jag kan slutligen meddela att jag ibland faktiskt fikar. Men mycket sällan jämfört med genomsnittssvensken, det kan jag nästan lova. Och så gott som enbart med personer jag vet att jag verkligen trivs med och njuter av att konversera med. Och enbart på ställen med chokladbollar och te.

Niclas Berggren 9:03 den 4 January 2008

Nej, se det snöar

DN har en Stockholmsreporter vid namn Ulrika By. Hon är en bidragande orsak till att jag nyligen sade upp mitt abonnemang. Det är nämligen så att hon inte bara rapporterar vad som händer i Stockholm – hon tillkännager därutöver alltsomoftast sina egna uppfattningar om allt mellan himmel och jord. Och jag tror inte att jag någonsin har hållit med henne om någonting hon har skrivit. T.ex. fann jag hennes utfall mot Svenskt Näringsliv, i vilket hon kallade dess personal för ”dumstrutar”, oförskämt och puerilt.

Men i och med gårdagens inlägg är måttet verkligen rågat. Snow is evil!

Niclas Berggren 21:29 den 3 January 2008

Nej till postboxar

Posten försöker med hjälp av Post- och Telestyrelsen att få alla flerbostadshus att installera (och själva betala) postboxar i entrén. Detta för att Posten därigenom sparar pengar, eftersom arbetskraftskostnaderna minskar när postutdelningen går fortare. Men en sådan förändring försämrar tillvaron för oss som bor i dessa hus, det borde Post- och Telestyrelsen (åtminstone) beakta och stoppa alla direktiv om boxinstallation. Ty:

Postboxar försämrar servicen, i det att man själv måste traska iväg till denna box för att hämta sin post istället för att kunna hämta den från hallgolvet. Hallgolvshämtning är särskilt värdefull de dagar då man inte är anständigt klädd/kammad och för gamla och rörelsehindrade personer.
Postboxar förfular inredningen, t.ex. i det hus jag bor, från 1892.
Postboxarna betalas av de boende, som i regel inte vill ha dem.
Argumentet att det handlar om brevbärarnas arbetsmiljö är minst sagt ansträngt: i de flesta hus finns hiss. Hursomhelst torde trappbestigning vara en utmärkt motionsform.

SvD:s Maria Abrahamsson driver förtjänstfullt på i frågan, liksom fp:s Carl B. Hamilton och, tidigare, diverse företrädare för fastighetsägarna och de boende och DN:s Peter Wolodarski.

Annars ett tips till Posten. Varför inte istället kräva att vi hämtar posten på ett postkontor? Det skulle förbättra brevbärarnas arbetsmiljö ännu mer och spara riktigt, riktigt mycket pengar åt er.

Uppdatering: Mejla ansvarig minister, Åsa Torstensson, och be henne stoppa Post- och Telestyrelsens direktiv. Det har jag gjort.

Niclas Berggren 14:56 den 3 January 2008

Ett vanligt tankefel

När jag hävdade att man inte bör indoktrinera barn i religiösa frågor möttes jag av ett motargument:

Premiss 1: Föräldrar och andra vuxna påverkar barn på olika områden.
Premiss 2: Om man finner det acceptabelt med sådan påverkan på ett område måste man, för att vara konsekvent, acceptera sådan påverkan på alla områden.
Premiss 3: Jag accepterar sådan påverkan i vissa fall men inte i alla.
Slutsats: Jag är inkonsekvent och är därför inte trovärdig i min argumentation.

Slutsatsen stämmer dock inte, eftersom premiss 2 är felaktig. Det går att förespråka viss typ av påverkan utan att finna all typ av påverkan önskvärd. Sådan påverkan som jag anser falsk och skadlig motsätter jag mig, t.ex. försök att få ett barn att ”bekänna sina synder till Jesus” eller försök att få ett barn att hylla Adolf Hitler. Jag motsätter mig däremot inte alls annan påverkan, t.ex. försök att inskärpa av vikten av att inte lägga handen på en varm spisplatta eller försök att lära ut Bertrand Russells liberala dekalog. De senare (men inte de förra) typerna av påverkan tror jag nämligen gynnar ett barns långsiktiga välmående och lycka.

Jag har noterat samma tankefel som ovan i diskussioner om tolerans och statlig neutralitet. Angående tolerans säger vissa att om man kräver tolerans på ett område måste man själv vara tolerant och själv kräva tolerans på alla områden (om man ska vara konsekvent). Angående statlig neutralitet säger vissa att om man kräver statlig neutralitet på ett område måste man kräva statlig neutralitet på alla områden (om man ska vara konsekvent). Båda dessa uppfattningar är felaktiga. Tolerans är bra på vissa, men inte på alla, områden; och statlig neutralitet är bra på vissa, men inte på alla, områden; och jag är inte inkonsekvent när jag hävdar det.

Se gärna vidare Karl Poppers ”Paradox of Tolerance” samt mina små texter ”Den missförstådda toleransen” och ”A Clarification of Government Neutrality and Discrimination”.

Niclas Berggren 9:00 den 3 January 2008

Två kamrar i riksdagen?

Professor Roger Congleton argumenterar i ”On the Merits of Bicameral Legislatures” för att lagstiftande församlingar ska bestå av två kammare. Abstract:

Some ‘democrats’ have argued that bicameral systems are undemocratic, insofar as voters in different regions or member states have disproportionate representation in one of the chambers. Others have argued that the bicameral structure is redundant insofar as elections ultimately determine the members of each chamber. This paper argues that bicameralism serves a useful constitutional purpose that is neither undemocratic nor redundant. Unbiased forms of bicameralism tend to make public policy more predictable and more, rather than less, faithful to voter preferences. Statistical evidence from the Danish parliamentary reform of 1953 and the Swedish parliamentary reform of 1970 demonstrates that bicameral legislatures tend to have more predictable public policy that better reflect longterm voter demands than unicameral legislatures in partisan polities.”

Jag är sympatiskt inställd till att utöka riksdagen med ytterligare en kammare, tillsatt på annat sätt än den nuvarande.

Uppdatering: Ny forskning av Bjørnskov, Dreher och Fischer visar att tvåkammarsystem är förknippade med högra lycka i befolkningen.

Niclas Berggren 8:47 den 3 January 2008

Flamingopar utmanar påven

Berätta inte för påven, för allt i världen! Han lär få hjärtsnörp när han upptäcker att t.o.m. flamingopar utmanar hans diktat.

Kanske upprörs han även av forskningsläget på området. Professor Charlotte J. Patterson:

Does parental sexual orientation have an important impact on child or adolescent development? Results of recent research provide no evidence that it does. In fact, the findings suggest that parental sexual orientation is less important than the qualities of family relationships. More important to youth than the gender of their parent’s partner is the quality of daily interaction and the strength of relationships with the parents they have.“

Niclas Berggren 8:38 den 3 January 2008

Mireille och Patrick

En av mina favoritsångerskor, Mireille Mathieu, sjöng på 1980-talet en härlig duett med Patrick Duffy, mest känd som Bobby i Dallas. Avnjut såväl Mireilles sagolika engelska uttal som Patricks skönsång i ”Together, We’re Strong”:

Niclas Berggren 13:20 den 2 January 2008

Zonkey – ett djur jag inte visste fanns

Min kollega Carl Magnus är mycket kunnig i zoologiska frågor (vilket jag tidigare har noterat). Nu upplyser han mig om att det finns zonkeys – dvs. korsningar mellan zebror och åsnor. Det hade jag ingen aning om. Men vad säger man på svenska? Zåsnor?

Niclas Berggren 11:51 den 2 January 2008

Skönhet och politisk framgång

The Economist skriver för andra gången om min, Henrik Jordahls och Panu Poutvaaras forskning om skönhetens betydelse i politiken:

Lo and behold, the more beautiful candidates, as ranked by people who knew nothing of Finland’s internal politics, tended to have been the more successful—though in this case, unlike Dr Hamermesh’s economic results, the effect was larger for women than for men.

Den tidigare artikeln återfinns här; och vår mest aktuella version av uppsatsen återfinns här. Abstract:

We study the role of beauty in politics using candidate photos that figured prominently in electoral campaigns. Our investigation is based on visual assessments of 1,929 Finnish political candidates from 10,011 respondents (of which 3,708 were Finnish). As Finland has a proportional electoral system with a relatively large number of female candidates, we are able to perform a systematic study of gender differences, and to compare the electoral success of non-incumbent candidates representing the same party. An increase in beauty by one standard deviation is associated with an increase of 17–20% in the number of votes for the average non-incumbent candidate. The relationship is virtually always statistically significant for female candidates, and in most specifications also for male candidates. When interpreting our results, we also evaluate alternative explanations of why beauty matters.

Niclas Berggren 8:47 den 2 January 2008

Tio liberala budord

En av mina idoler, Bertrand Russell, har utarbetat tio liberala budord som jag personligen finner betydligt mer inspirerande än den bibliska dekalogen. Låt vara att jag inte håller med om alla punkter till fullo, men en sådan skepticism är i själva verket i enlighet med andan i de liberala buden:

1. Do not feel absolutely certain of anything.

2. Do not think it worth while to proceed by concealing evidence, for the evidence is sure to come to light.

3. Never try to discourage thinking for you are sure to succeed.

4. When you meet with opposition, even if it should be from your husband or your children, endeavor to overcome it by argument and not by authority, for a victory dependent upon authority is unreal and illusory.

5. Have no respect for the authority of others, for there are always contrary authorities to be found.

6. Do not use power to suppress opinions you think pernicious, for if you do the opinions will suppress you.

7. Do not fear to be eccentric in opinion, for every opinion now accepted was once eccentric.

8. Find more pleasure in intelligent dissent than in passive agreement, for, if you value intelligence as you should, the former implies a deeper agreement than the latter.

9. Be scrupulously truthful, even if the truth is inconvenient, for it is more inconvenient when you try to conceal it.

10. Do not feel envious of the happiness of those who live in a fool’s paradise, for only a fool will think that it is happiness.”

Källa: The Autobiography of Bertrand Russell, Volume 3: 1944–1969.

Se också mina tidigare hyllningar till Russell.

Niclas Berggren 8:43 den 2 January 2008

Vänskapens betydelse

Kloka ord från Epikuros:

Of all the means which wisdom acquires to ensure happiness throughout the whole of life, by far the most important is friendship.

Niclas Berggren 8:42 den 2 January 2008

Vilken åsikt har du ändrat?

The Edge frågar:

What have you changed your mind about?

Sam Harris svarar:

Like many people, I once trusted in the wisdom of Nature. I imagined that there were real boundaries between the natural and the artificial, between one species and another, and thought that, with the advent of genetic engineering, we would be tinkering with life at our peril. I now believe that this romantic view of Nature is a stultifying and dangerous mythology.

Precis som Sam ser jag på naturen med stor skepsis, och jag är i grunden positivt inställd till genmodifiering av djur, inklusive människor, och växter.

Se också Daniel Kahnemans svar om lyckoforskning.

Om jag själv skulle svara på frågan från The Edge skulle mitt svar röra min syn på rökförbud. Hur skulle du svara?

Niclas Berggren 16:23 den 1 January 2008

Ring inte mig

Jag har nästan helt slutat att tala i telefon med människor. Det är lite för direkt, lite för påträngande, ofta direkt störande. Kommunikation via sms/mms eller nätet är helt klart att föredra. Då läser man och svarar när man själv vill och med lite eftertanke. Glädjande nog tycks svenskarna i allmänhet dra ner på ringandet:

Sms-trafiken ökar hela tiden. Svenskar skickar allt oftare sms eller mms i stället för att ringa, säger Charlotte Züger, kommunikationschef för mobila tjänster på Telia Sonera.

Återstår bara att få alla försäljare att sluta ringa. De verkar mer svårövertygade (trots min Nix-registrering).

Niclas Berggren 10:07 den 1 January 2008

Argument för republik

Kungen jultalade nyligen i tv för första gången. Talet var dåligt framfört och mest fyllt av floskler, låt vara främst av godsint karaktär. Talet styrkte mig i min republikanska övertygelse: jag finner det smått pinsamt med en så intetsägande statschef. Nå, bortsett från de rent personliga bristerna hos nuvarande kung finns förstås mer principiella argument mot monarki.

Erik Moberg menar dock att argumenten för republik är starkare än argumenten mot monarki, en analys som jag finner innovativ i debatten mellan monarkister och republikaner:

Argumentationen för presidentstyre i Sverige består i allmänhet i argument mot monarkin och är så tillvida negativ. Monarkin och kungahuset kritiseras som kvarlevor från en förgången tid utan existensberättigande i en modem och upplyst demokrati. Monarkin bör därför ersättas av något annat, och detta andra blir republik och presidentstyre. Denna argumentationslinje rymmer naturligtvis ett visst mått av rimlighet, men den missar ändå de mycket betydande argumenten för presidentstyre och republik som också finns. Eftersom kungen i realiteten berövats all makt är ju monarkins nackdelar trots allt lätta att stå ut med. Att vi inte tillgodogör oss republikens fördelar är däremot en allvarlig och konsekvensrik underlåtenhet. Jag skall därför i denna artikel diskutera de argument som positivt och direkt talar för republik och presidentstyre.

Niclas Berggren 10:07 den 1 January 2008

Dawkins grillas

BBC låter Richard Dawkins svara på frågor om sin ateism. Särskilt kul är utbytet med den katolske prästen i mitten av programmet.

Niclas Berggren 7:28 den 31 December 2007

Otidsenliga banker

Hur kommer det sig att banktransaktioner inte utförs på helgdagar eller på vissa helgdagsaftnar? Rent tekniskt kan det väl inte vara något problem med att en betalning eller en överföring utförs på en lördag, en söndag eller på nyårsafton? Vad finns det för rationella förklaringar? Det är väl inte så att bankerna styrs av respekt för det tredje budet, 2 Mos. 20:8:

Tänk på att hålla sabbatsdagen helig?

Niclas Berggren 7:08 den 31 December 2007

Nyårslöfte om bantning

Du kanske tillhör den skara som ger nyårslöften om att banta? (Det gör inte jag, men det beror inte på att jag inte skulle vilja få bort lite magfläsk.) Om det inte lyckas så bra kanske du kan förbättra stämningsläget något genom att, likt Edina Monsoon, intala dig följande:

I am thin and gorgeous!

Och om inte det hjälper kanske shopping kan erbjuda tröst. Som Edinas väninna Patsy Stone uttrycker det:

You can never have enough hats, gloves and shoes.

Niclas Berggren 7:08 den 31 December 2007

Förstörd av kärlek

Maria Callas var operans kanske största sångerska under 1900-talet, en sann diva. En sak som kännetecknade henne var en enorm professionalism och passion: det hon gjorde, det gjorde hon helhjärtat och i enlighet med sin fulla potential. I kombination med en enorm begåvning blev resultatet enastående.

Dock förstördes hennes karriär och liv av olycklig kärlek – ytterligare ett exempel på att romantisk kärlek har mycket höga potentiella, och ibland mycket höga faktiska, kostnader. I Callas fall ”dog hon på vilje”, enligt Germaine Greer, efter att ha blivit dumpad av skeppsredaren Onassis.

En av Callas största roller var som Tosca, som i sin mest berömda aria så passande sjunger:

Vissi d’arte, vissi d’amore.

Dvs: ”Jag levde för konsten, jag levde för kärleken.” Inte det sämsta, men utan att ha levt för kärleken hade Callas levt längre och mer fulländat för konsten, och hon hade antagligen varit lyckligare (netto).

Niclas Berggren 20:53 den 30 December 2007

Den vackra boxaren

De flesta filmer man ser utgör underhållning för stunden. Men en del blir man berörd av på djupet. Jag har just sett Beautiful Boxer, om en thaiboxare som byter kön från pojke till flicka efter att ha vunnit ihop tillräckligt med pengar.

Filmen, som baseras på en sann historia, illustrerar att man kan nå sina fundamentala livsmål om man arbetar hårt för dem – även om dessa mål kan tyckas avlägsna och även om man möter motstånd. Det är upplyftande med människor som vågar leva i enlighet med sina sanna preferenser men sorgligt, trots allt, att så många, såväl i Thailand som i Sverige, ser det som problematiskt med personer som vill byta och som byter kön.

(Se även vad jag skrev om filmen Red without Blue, på snarlikt tema men i en helt annan kulturell kontext.)

Niclas Berggren 17:10 den 30 December 2007

Lämna barnen ifred

Religiösa människor har förstått att om de ska lyckas bibehålla och sprida sina religioner måste de övertyga barnen. Dels är det lätt att övertyga barn – det ligger i deras ”biologiska natur” att inhämta kunskap och att tro på det vuxna förebilder säger till dem – och dels bibehålls det mesta av vad man lär sig som ung upp i åren.

Det är mycket riktigt få anhängare av en given religion som har anslutit sig som vuxna; istället består den stora majoriteten av anhängare och utövare av personer som som barn fick höra, av föräldrar och andra, att ”gud si och så existerar” och ”det är ytterst väsentligt att vi tror på, dyrkar, följer och lyder honom och det som bok si och så säger att han har sagt”. Det är därför det finns dop- och omskärelseceremonier för barn och ungdomar, söndagsskolor, konfirmation, bar/bat mitzva etc., och dessa gör det mer sannolikt att ett barn till muslimer blir muslim, att ett barn till kristna blir kristen etc. Det är också därför religiösa föräldrar ofta älskar religiösa daghem och skolor, där ytterligare auktoritetspersoner (i form av lärare) kan påverka barnen.

Självaste Jesus förstod vikten av religiös indoktrinering i tidiga år. I Matt. 18:3 erkänner han att en barnslig, dvs. icke förnuftsbaserad, tro är att rekommendera – barn är ju så godtrogna:

Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket.

Och i Matt. 19:14 säger han:

Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som de.

Detta med att indoktrinera barn i religiösa frågor är i sanning ett av de mest upprörande ting som vuxna människor sysslar med. Föräldrar som utsätter barn för religiösa budskap och cermonier bör kritiseras och skämmas. Och börjar det inte bli dags att på allvar ifrågasätta offentligt stöd till religiösa friskolor?

Läs mer om hur religiösa läror sprids som virus i Richard Dawkins uppsats ”Viruses of the Mind”; se även tv-programmet ”The Virus of Faith” samt kapitel 9 i The God Delusion.

Niclas Berggren 8:33 den 30 December 2007

Nässpray förbättrar livet

Forskning om hur hormontillsatser kan förbättra tillvaron tycks omfattande. Tidigare har tillsatser av oxytocin i nässpray visat sig kunna stimulera tillit människor emellan; nu tycks det som om tillsatser av orexin A i nässpray kan göra trötta personer pigga.

Jag gillar denna typ av forskning och skulle, som eudaimonist, särskilt välkomna en nässpray med någon tillsats som ger lycka. Jag kommer osökt att tänka på Robert Nozicks upplevelsemaskin. Antag att vi kunde ansluta oss till en maskin (eller kanske inhalera en nässpray?) som gav oss upplevelsen av ett mycket lyckligare liv, trots att vi helt passiviseras och slutar leva ett vanligt liv. Nozick finner en sådan maskin förkastlig; själv är jag inte så säker. Visst, att ta nässpray som ger tillit och pigghet är en mild form av manipulation av hur kroppen, inklusive hjärnan, fungerar, medan en ”upplevelsenässpray” à la Nozick vore en radikal manipulation. Men kanske är en sådan spray (eller maskin) en del av a brave, new world?

Niclas Berggren 8:31 den 30 December 2007

Trafikfråga

Slår det snabbare om till grön gubbe om man trycker många gånger på knappen som signalerar att man vill gå över gatan? Jag är genuint okunnig i denna fråga.

Niclas Berggren 16:28 den 29 December 2007

Påven på krigsstigen

Tony Blair har nu anslutit sig till Katolska kyrkan, denna bastion för rättrådighet och godhet. Han och andra katoliker är säkert glada över att påven nu trappar upp den andliga krigföringen mot djävulen. Vatikanens exorcismchef tycks i vilket fall nöjd:

Thanks be to God, we have a Pope who has decided to fight the Devil head-on.

Ja, vad ska man säga? En fantasiprodukts prelater bekämpar alltså en annan fantasiprodukts företrädare. Såväl kristendomen som satanismen bygger på den felaktiga utgångspunkten att det existerar andeväsen. Men det kanske är bra att de ägnar sin tid åt att bekämpa varandra istället för att angripa liberala synsätt i ekonomiska, sociala och etiska frågor.

(På bilden: Max von Sydow som Father Merrin i filmen Exorcisten.)

Niclas Berggren 10:39 den 29 December 2007

Mina tio favoritoperor

Jag tycker om opera, och nedan anger jag mina tio favoritoperor (i bokstavsordning, utan rangordning). Det var svårt att välja ut dessa tio (eller 13) verk, då jag också tycker om många andra operor. I vart och ett av fallen länkar jag till mina favoritinspelningar, från vilka smakprov kan avlyssnas.

Death in Venice av Benjamin Britten (smakprov)
Elektra av Richard Strauss (smakprov)
Lucia di Lammermoor av Gaetano Donizetti (smakprov)
Norma av Vincenzo Bellini (smakprov)
Peter Grimes av Benjamin Britten (smakprov)
Der Ring des Nibelungen (tetralogi, lite fusk, jag vet) av Richard Wagner (smakprov ur Die Walküre)
Salome av Richard Strauss (smakprov)
Tristan und Isolde av Richard Wagner (smakprov)
Il Trovatore av Giuseppe Verdi (smakprov)
Turandot av Giacomo Puccini (smakprov)

(Notera att ingen av Mozarts operor finns med på listan. Jag avskyr nämligen dessa.)

Läsare av denna blogg kanske har egna rekommendationer? Ange dem gärna i form av kommentarer.

Niclas Berggren 10:02 den 29 December 2007

Ensamhet kan vara önskvärd

Jag fann DN:s intervju med poeten* Jenny Tunedal uppfriskande:

Ingen borde behöva skämmas över sin ensamhet, anser Jenny Tunedal.

– Men alla är rädda för ensamhet, säger hon. Icke självvald avskildhet är något djupt skamligt i vår kultur. Man ska ha sex hundra vänner på Facebook och minst hunda gäster när man fyller fyrtio.

Jag skulle vilja komplettera med att säga att självvald avskildhet också ses negativt i vår kultur. Kanske inte som något skamligt, men som något suspekt. Jag har själv stort behov av ensamhet, vilket har att göra med min autonomism – en drivkraft att känna mig fri och obunden och att vara den som själv formar mitt liv. Jag vill minimera mitt beroende av andra, vilket t.ex. har fått mig att förkasta den romantiska kärleken. Jag föredrar vänskap som relationsform, som är mindre intensiv, mer respekterande, mindre påträngande.

Jenny säger vidare:

Kärleken är vårt mest desperata försök att bekämpa den outhärdliga känslan av ensamhet, hävdade författaren och filosofen Jean-Paul Sartre. Varje samlag är två i grunden övergivna människors förtvivlade försök att smälta samman, ansåg han, och i känslan av tomhet efter akten såg han beviset för att kärleken aldrig kan bota ensamheten.”

Detta fann jag fånigt. Dels behöver känslan av ensamhet inte vara outhärdlig; dels tror jag lite elementära kunskaper i biologi skulle ha gjort Sartre gott. Tala om social konstruktivism när man börjar tolka en simpel fortplantningsdrift som ett ”förtvivlat försök att smälta samman”.

*Säger man inte poetissa längre?

Niclas Berggren 23:38 den 28 December 2007

Björn Ulvaeus om religion

Björn Ulvaeus i Humanisten:

Jag är så oerhört trött på att man ska hysa respekt för en massa villfarelser och tokiga idéer bara för att det kallas religion.”

Niclas Berggren 13:27 den 28 December 2007

Ingen gravsten, tack

Den amerikanska traditionen med visning av lik i öppna kistor finner jag osmaklig. Inte för att det är något märkligt med döden i sig – tvärtom finner jag den, som sådan, odramatisk och naturlig. Men jag ogillar arrangemang runt döda, såsom dödsannonser, begravningsceremonier, dödsrunor, tal, gravstenar, kistinköp etc., eftersom döda inte längre existerar.

Själv vill jag inte att någon dödsannons ska publiceras efter min död. Jag vill inte ha någon begravningsceremoni. Inga dödsrunor. Inga tal. Ingen gravsten. Ingen kista. Tvärtemot blomsternamnet förgätmigej säger jag: glöm mig när jag är död.

Hur kommer det sig att jag avviker från de flestas tänkande på detta område? Jag misstänker att det kan bero på att de flesta har någon oartikulerad längtan efter odödlighet. ”Inte kan det vara slut efter blott 75 år?” Jo, det kan det. 50 år efter ens död minns ingen vem man var i alla fall. Det är högmod att tro något annat – och att vilja ha arrangemang runt sin döda kropp är ett dyrt och fullkomligt onödigt sätt att vilja få detta högmod manifesterat.

(På denna nytagna bild kan jag beskådas å Tranås griftegård, bredvid min farfars, farmors och gammelmorfars grav.)

Någon kanske invänder: ”Arrangemangen är till för de kvarlevande, de behöver säga farväl.” Men snälla nån, säga farväl till något dött? En död kropp hör inte vad någon säger.

Niclas Berggren 13:00 den 28 December 2007

Stackars Andy

Andy Roddick:

Jag har ont i nedre delen av rumpan.”

Niclas Berggren 12:52 den 28 December 2007

En fasansfull historia

Apropå höstens incidenter där jägare har blivit attackerade av björnar:

One day a forest ranger and his young trainee go up into the mountains to check on some isolated campgrounds. Up near the tree line, they take a break for lunch. While sitting on boulders in a clearing and enjoying the vast panorama below, a giant grizzly bear comes lurching out of the woods, heading right for them.

Reaching into his pack, the forest ranger pulls out a pair of running shoes. He casually puts his sandwich down, takes off his hiking boots, and ties up the Nikes. The bear, sniffing hungrily, lurches closer, its giant yellow claws exposed and ready. Blood is in the air.

”Dude, what are you doing?” asks the trainee, scared shitless. ”We all know you can’t outrun a grizzly bear!”

”But I don’t have to outrun him,” the forest ranger says. ”I just have to outrun you.”

Niclas Berggren 8:51 den 27 December 2007

Att förfalska vem man är

Ibland ser man på och berättar om sig själv på ett sätt som kanske inte är helt korrekt. Man vill att man ska vara och uppfattas på ett visst sätt, även om man någonstans inser att det inte är ett rättvisande sätt. Man preferensförfalskar, medvetet eller omedvetet, för att uppnå sociala fördelar. Och ibland t.o.m. attackerar man det man ogillar i sig själv för att ännu tydligare försöka framstå som det motsatta.

Man kan t.ex. ha en homosexuell läggning utan att identifiera sig som homosexuell. Apropå ex-senator Larry Craig, som hävdar att ”I am not gay”.

En amerikansk forskare kartlade på 1960-talet män som hade sex med andra män på offentliga toaletter. Han fann bl.a. följande:

… that 54 percent of the men were married and living with their wives. He found 38 percent considered themselves neither bisexual nor homosexual. The men wanted a sexual release that was quick and would not endanger their standing with their family or society. Just 14 percent of the men identified themselves as living-in-the-open homosexuals.

Niclas Berggren 8:36 den 27 December 2007

Disciplin viktigare än IQ

Greg Mankiw rapporterar att disciplin tycks dubbelt så viktigt som IQ för att uppnå akademisk framgång.

Niclas Berggren 16:00 den 26 December 2007

Sann passion

Livet ter sig ibland så grått och trist. Man arbetar plikttroget på, men utan större entusiasm. Därför är det understundom viktigt med sann passion i livet, så att man känner att man lever och av det slaget att man riskerar något för att uppleva den till fullo.

Precis det ”drabbade” Theodore Koch i Edmund Whites senaste roman Hotel de Dream, som jag har läst under julhelgen med stor behållning. Ett omskakande alster! Theodore är en gift bankman med två barn som plötsligt en dag blir fullkomligt överrumplad av plötslig och intensiv kärlek till tonårspojken Elliot. Han riskerar allt – ekonomi, jobb, äktenskap, status – för att fullfölja denna passion, som han liknar vid ett narkotikaberoende. Jag berättar inte hur det slutar.

När kände man att man levde på det sättet senast?

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela: