Familjen som fängelse

Jag är själv mycket lyckligt lottad, i det att jag har en underbar familj på alla sätt och vis. Vi stöttar, hjälper och uppmuntrar varandra i vadhelst vi företar oss och i vadhelst som händer. Men det är viktigt att inte glömma bort att familjen för andra kan vara ett fängelse, en plåga, en destruktiv miljö. Jag påmindes om det när jag igår såg den franska filmen Mon fils à moi i vilken en mor med extremt kontrollbehov driver sin son Julien till förintelsens brant. Utan hejd, och med katastrofala följder. Här kan de beskådas på promenad:

fils.jpg

Familjeband är i regel bra, men de bör vara frihetliga till sin karaktär och villkorade. Jag tycker om att så är fallet i Sverige (se figur 1b och figur 1c, som visar familjebandens svaghet i olika länder och regioner, på s. 42–43 i Alberto Alesinas och Paola Giulianos uppsats ”The Power of the Family”). Föräldrar är inte värda respekt om de mentalt eller fysiskt skadar sina barn, och de bör straffas och fråntas vårdnaden i sådana fall.

Uppdatering: Detta är en sajt för ungdomar vars föräldrar inte tillåter dem att leva i enlighet med sin sexuella läggning. Ett hedervärt initiativ.