Successionsordningen är otidsenlig

Desperata motståndare till en könsneutral äktenskapsbalk försöker nu hävda att en sådan reform kräver en ändring av Successionsordningen, Sveriges äldsta grundlag, vilket skulle kräva två riksdagsbeslut med mellanliggande val. Vilken listig förhalningstaktik, tänker de säkert.

Men jag kan inte se att Successionsordningen på något sätt behöver ändras om äktenskapsbalken blir könsneutral – tvärtom verkar det lösa problemet med att partnerskap inte nämns i denna grundlag. (Även om den skulle behöva ändras, vilket jag alltså inte anser, utgör det inget direkt argument i vilket fall – det är bara att ändra den så fort det går.) Hursomhelst verkar Successionsordningen rejält otidsenlig i flera avseenden och bör reformeras.

Den innehåller t.ex. ett obehagligt religiöst språkbruk, med uttryck som ”med Guds nåde”, ”varmed den Högste Guden nådeligen länge fördröje” och ”Vår Herres och Frälsares Jesu Kristi börd”. Ska sådana explicit kristna proklamationer återfinnas i svensk lag? Absolut inte!

Och 4 § stipulerar följande:

Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten.

Den paragrafen bör strykas. Om någon i kungafamiljen blir ateist, katolik eller hindu ska det givetvis inte påverka successionsrätten.

Egentligen tycker jag att monarkin helt ska avskaffas, men så länge den finns kvar bör dess lagliga reglering inte innehålla trosproklamationer eller krav på religiös tillhörighet. Och självklart ska en medlem i kungafamiljen, liksom andra, kunna ingå äktenskap med någon av samma kön, om kärleken slår till.