Sann passion

Livet ter sig ibland så grått och trist. Man arbetar plikttroget på, men utan större entusiasm. Därför är det understundom viktigt med sann passion i livet, så att man känner att man lever och av det slaget att man riskerar något för att uppleva den till fullo.

Precis det ”drabbade” Theodore Koch i Edmund Whites senaste roman Hotel de Dream, som jag har läst under julhelgen med stor behållning. Ett omskakande alster! Theodore är en gift bankman med två barn som plötsligt en dag blir fullkomligt överrumplad av plötslig och intensiv kärlek till tonårspojken Elliot. Han riskerar allt – ekonomi, jobb, äktenskap, status – för att fullfölja denna passion, som han liknar vid ett narkotikaberoende. Jag berättar inte hur det slutar.

När kände man att man levde på det sättet senast?