Två nivåer av moraliskt tänkande

Om våra moraliska uppfattningar grundar sig i intuitioner som har vuxit fram evolutionärt blir frågan om dessa inte kan ifrågasättas rationellt. Jo, det kan de, menar R. M. Hare i sin strålande bok Moral Thinking: Its Levels, Method and Point. Detta klargörs av Peter Singer, som i sin genomgång av Hares bidrag till filosofin lyfter fram ett av de starkaste bidragen i boken: indelningen av moraliskt tänkande i två nivåer (s 315). I normalfallet kan vi följa våra moraliska intuitioner, men i ovanliga och svåra fall kan vi inte förlita oss på intuitionerna, som har vuxit fram för att vägleda oss i det vardagliga, ordinära livet. Då krävs kritiskt tänkande, som hjälper oss att inse att handlingar som strider mot våra intuitioner kan vara moraliskt riktiga. Hare själv menar att utilitarismen ger moralisk vägledning i sådana fall, men man behöver inte vara utilitarist för att anamma synen att det finns två nivåer av moraliskt tänkande.

Detta är en viktig komplettering till insikten att moral kan förstås naturalistiskt. Förvisso har våra moraliska intiutioner utvecklats i sociala samspel av olika slag, men det är inte säkert att dessa samspel är giltiga eller intressanta i dagens samhälle. Moral för ett tidigt jägar-samlarsamhälle skiljer sig, och bör framförallt i viktiga avseenden skilja sig, från moral i ett modernt samhälle (det Hayek kallade the Great Society) – moralen kan vara atavistisk (vilket Hayek påpekade i uppsatsen ”The Atavism of Social Justice”).

Jag för ett resonemang om detta på s 80–83 i ”Does Ethical Subjectivism Pose a Challenge to Classical Liberalism?” och påpekar att man i vissa fall rationellt kan utvärdera och åsidosätta sina känslobaserade intuitioner. Kanske för att man har en känslobaserad intuition att vilja göra det. Ständigt dessa känslor! (För att parafrasera Ture Sventon.)

2 reaktioner på ”Två nivåer av moraliskt tänkande

  1. Givetvis är det som du påstår. Dessutom: många intuitionister menar att våra etiska intuitioner (givetvis) kan ge vägledning vid etiska oenigheter. För man resonemanget ur ett evolutionärt perspektiv riskerar man att måla in sig i ett hörn. Människor med inkompatibla etiska intuitioner blir ett argument för antirealism. Därför är jag vän av ett kontextualistiskt och färdighetsbetonat försök för rättfärdigande av moralisk realism.

Kommentarer inaktiverade.