Grundproblemet med kristen etik

Bertrand Russell skriver följande i ”Education and the Modern World”:

The fundamental defect of Christian ethics consists in the fact that it labels certain classes of acts ’sins’ and others ‘virtue’ on grounds that have nothing to do with their social consequences.

Denna defekt illustreras på ett utmärkt sätt av Jehovas vittnens syn på blod och blodtransfusioner, som är förbjudna. Det är inte mänskligt liv som är det viktiga, det är inte mänskligt välmående som utgör utgångspunkten för den moraliska bedömningen. Det enda som spelar roll är att slaviskt följa (en tolkning av) bibeln, dvs. hur några män idag tolkar vad några andra män skrev ner för tusentals år sedan, oavsett konsekvenser. I sanning ett defekt sätt att ”tänka” i moraliska frågor.

Notera att detta är ett exempel – det principiella grundproblem som Russell identifierar och som illustreras av Jehovas vittnens syn i blodfrågan präglar all kristen etik, ibland med lika hemska och oetiska konsekvenser. Det är dags att klargöra att religion har mycket lite med moral, och en hel del med omoral, att göra.

En reaktion på ”Grundproblemet med kristen etik

  1. Jeg synes du lægger for meget vægt på snæversynede fortolkninger af den kristne etik, som har en meget begrænset udbredelse.

    Jeg har stor sympati for ateismen, som bidrager til at afsløre hykleri og religionens forsøg på unødvendig at styre andre menneskers liv.

    Men for mig består den kristne etik stadig i 3 vigtige faktorer:

    Syndsforladelse – uanset hvor meget galt du har gjort, så kun du få tilgivelse for dine ugerninger. Et smukt håb som Jesus symboliserer smukt.

    Næstekærlighed – hvilket jeg synes du også skriver meget smukt om i betydningen ”venskab”

    Mennesker skal undlade at opføre sig som gud – så er det bedre, at vi tror på en gud ”uden for os selv”.

    Jeg er en skønsom blanding af troen på kritisk rationalisme (Popper) og den kristne syndsforladelse samt næste kærlighed (Jesus).

Kommentarer inaktiverade.