Niclas Berggren 4:25 den 25 October 2010

Svält trots mycket mat

Faran med planekonomi illustreras i den nya studien ”The Institutional Causes of China’s Great Famine, 1959-61”:

This paper investigates the institutional causes of China’s Great Famine. It presents two empirical findings: 1) in 1959, when the famine began, food production was almost three times more than population subsistence needs; and 2) regions with higher per capita food production that year suffered higher famine mortality rates, a surprising reversal of a typically negative correlation. A simple model based on historical institutional details shows that these patterns are consistent with the policy outcomes in a centrally planned economy in which the government is unable to easily collect and respond to new information in the presence of an aggregate shock to production.

Ekonomipristagaren F. A. Hayek har tydligare än de flesta förklarat hur marknadsekonomin fungerar som en kunskapsgenererande process, inte minst via prissystemet, utan vilken det är mycket svårt att effektivt allokera resurser — se ”Economics and Knowledge” och ”The Use of Knowledge in Society”. Studiens resultat påminner mig även om ekonomipristagaren Amartya Sens analys i Poverty and Famines, i vilken han finner att det ofta inte är brist på mat som orsakar hungersnöd. Snarare avgör politisk-institutionella faktorer.

Niclas Berggren 10:16 den 23 October 2010

Minimilöner och ungdomsarbetslöshet

Andreas Bergh skriver om en KI-rapport som bl.a. tar upp de höga svenska minimilönerna; se även Per Skedinger om detta. Vad har då höga minimilöner för effekt på arbetslösheten, särskilt ungdomsarbetslösheten? Trots att denna arbetslöshet diskuterades livligt i valrörelsen var det få, om ens några, som tog upp höga minimilöner som en tänkbar förklaring. Den nya studien ”Minimum Wages and Youth Unemployment” visar att det nog måste sägas ha varit ett misstag att ignorera denna faktor:

This paper constructs a labor search model that accounts for age patterns of employment. Work experience reduces the probability that workers lose their jobs. By introducing minimum wages, the model explains empirical findings on the effects of minimum wage laws. In addition, the model shows that minimum wages can account for about half of the differences in youth employment between Europe and the United States.

Frågan är om arbetsmarknadens parter, och i synnerhet fackföreningar, är villiga att medverka till sänkta (eller i alla fall mer flexibla) minimilöner (vilket förstås inte behöver innebära sänkta genomsnittslöner). Tillåt mig att uttrycka mina tvivel (färgad av insider-outsider-modellen som jag är).

Niclas Berggren 9:46 den 22 October 2010

Ökar nya utgifter chansen att bli återvald?

I valrörelsen tycktes blocken tävla med varandra om att utlova ökade bidrag till kommunerna. Kan sådana bidrag påverka utfallet i kommande kommunalval, genom att de lokala politikerna därigenom kan öka utgifterna utan att höja lokala skatter och därmed öka sin popularitet? Den nya studien ”Government Spending and Re-election” finner tecken på det från Brasilien:

Does additional government spending improve the electoral chances of incumbent political parties? This paper provides the first quasi-experimental evidence on this question. Our research design exploits discontinuities in federal funding to local governments in Brazil around several population cutoffs over the period 1982-1985. We find that extra fiscal transfers resulted in a 20% increase in local government spending per capita, and an increase of about 10 percentage points in the re-election probability of local incumbent parties.

Detta resultat påminner mig om svensk forskning som indikerar att bidrag till kommunerna har använts för att vinna röster genom att fördela dem till kommuner där det står och väger mellan blocken.

Niclas Berggren 10:09 den 21 October 2010

Tillväxt och lycka

Det sprids många myter om sambandet mellan inkomst och lycka (se t.ex. här, här, här och här). Det sprids, turligt nog, också många insikter om detta samband. I den nya studien ”Subjective Well-Being, Income, Economic Development and Growth” rapporteras:

We show that richer individuals in a given country are more satisfied with their lives than are poorer individuals, and establish that this relationship is similar in most countries around the world. Turning to the relationship between countries, we show that average life satisfaction is higher in countries with greater GDP per capita. The magnitude of the satisfaction-income gradient is roughly the same whether we compare individuals or countries, suggesting that absolute income plays an important role in influencing well-being. Finally, studying changes in satisfaction over time, we find that as countries experience economic growth, their citizens’ life satisfaction typically grows, and that those countries experiencing more rapid economic growth also tend to experience more rapid growth in life satisfaction. These results together suggest that measured subjective well-being grows hand in hand with material living standards.

Denna sista slutsats tycks mig oerhört viktig. Inte minst resultatet att tillväxt i ekonomiska resurser är positivt relaterad till ökad lycka fann jag intressant (sambandet mellan inkomst och lycka är i huvudsak känt sedan tidigare). I denna figur illustreras hur förändringar i lycka mellan fyra olika vågor av World Values Survey är relaterade till tillväxt i BNP per capita:

Niclas Berggren 21:11 den 17 October 2010

Adam Smiths vision

Min gode vän, professor Daniel Klein bedriver forskning om Adam Smith, ofta kallad nationalekonomins fader. Han arbetar nu med ett bokmanuskript där han väver samman och presenterar sin forskning om Smith (och, däribland, vilka kopplingarna är till F. A. Hayeks tänkande). Är man nyfiken på en populärvetenskaplig presentation, inte minst rörande hur de två viktiga böckerna The Theory of Moral Sentiments (TMS; ett moralfilosofiskt verk) och The Wealth of Nations (WN; ett nationalekonomiskt verk) förhåller sig till varandra, kan jag rekommendera en video av ett föredrag, ”Adam Smith: An Overview of His Work and Vision”, som Daniel Klein höll i Ottawa häromdagen. Man kan också läsa hans PowerPoint-fil från föredraget. Ett av budskapen därifrån:

Se samtliga inlägg som nämner Adam Smith på denna blogg här. Andra nationalekonomer har skrivit om Smith: se t.ex. ”The Successes and Failures of Professor Smith” av George Stigler och ”Adam Smith’s View of Man” av Ronald Coase.

Niclas Berggren 3:50 den 15 October 2010

Har konsekventa människor mer rätt?

Detta — från studien ”Does Consistency Predict Accuracy of Beliefs? Economists Surveyed About PSA” — var ett för mig förvånande resultat:

Economists with inconsistent beliefs tended to be more accurate than average, and consistent Bayesians were substantially less accurate.

I och för sig har jag tidigare rapporterat om att många inte förmår använda sig av Bayes sats och att denna oförmåga tycks större bland högutbildade. Nå, skulle jag välja mellan att vara konsekvent och att ha rätt skulle jag välja det senare, men jag kan inte sluta tycka att en kombination vore optimal.

Niclas Berggren 5:26 den 13 October 2010

Demokrati och ekonomiska reformer

Om man förstärker demokratin, hur påverkar det genomförandet av liberaliserande, ekonomiska reformer? Är demokrati förknippad med större eller mindre reformbenägenhet? Teoretiskt finns det argument som talar för båda delarna; i en ny empirisk studie, ”Democracy and Reforms: Evidence from a New Dataset”, som studerar demokrati (mätt enligt Polity IV) och ekonomiska reformer i 150 länder under perioden 1960-2004, rapporteras följande:

The main conclusions of the paper are that 1) democracy and economic reforms are positively correlated (after controlling for country and reform-specific characteristics, any interaction between country and reform characteristics, and global reform waves); 2) this correlation is robust even after we control for standard factors, which are usually correlated with reforms and democracy, including bureaucratic quality and education, and political stability; 3) the correlation is also robust to the variables that are usually associated with reforms (but not necessarily with democracy) such as crises, neighboring country effects, and compensation schemes; and 4) there is no evidence that economic reforms pave the way for political reforms. The strong correlation between (lagged) democracy and the adoption of economic reforms, even controlling for many possible omitted factors as well as the finding that past economic reforms are not associated with the adoption of democracy, point to the fact there is probably a causal link from democracy to reforms.

Högintressant. Är man en vän av liberaliserande, ekonomiska reformer bör man välkomna förstärkt demokrati. Det som förvånade mig var resultatet att ekonomiska reformer inte verkar orsaka demokratisering: jag hade tänkt mig att när ekonomiska reformer, och därpå grundat välstånd, givit människor en högre materiell levnadsstandard skulle de börja efterfråga och få politisk frihet i högre grad.

Se även de tidigare inläggen ”Demokratiskt kapital och ekonomisk utveckling” och ”Ger ökad tillväxt demokratisering?”.

Niclas Berggren 13:57 den 11 October 2010

Tre ekonomipristagare

Det meddelades just att Peter Diamond, Dale Mortensen och Christopher Pissarides har erhållit Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne för 2010. Liksom förra årets pristagare får även årets sägas utgöra något av en överraskning. De fick priset för analys av marknader med sökkostnader, som kan skapa friktioner som förhindrar att utbud och efterfrågan möts. Detta är särskilt intressant vad gäller arbetsmarknaden. Läs mer på Nobelstiftelsens hemsida.

Nå, jag tänkte tipsa om tre artiklar av dessa professorer som ligger lite vid sidan av det de får priset för men som jag själv finner intressanta:

Diamond m. fl.: ”Money Illusion”: ”The term ‘money illusion’ refers to a tendency to think in terms of nominal rather than real monetary values.” (Diamond har även skrivit en rapport till Globaliseringsrådet om det svenska pensionssystemet.)
Mortensen: ”Growth, Unemployment, and Labor Market Policy”: ”The purpose of this paper is to sketch a simple model of endogenous growth and unemployment and to explore its implications for the effects of tax and employment protection policies. The implication of the model is that both policies increase unemployment.”
Pissarides m. fl.: ”Entrepreneurship, Start-Up Costs and Employment”: ”We show that higher start-up costs discourage entrepreneurs and increase the fraction of the population who become workers. Job creation suffers and employment settles at a lower level.”

Niclas Berggren 9:13 den 7 October 2010

Sysselsättningen under kriser

En ny studie av forskare vid Världsbanken, ”The Roles of Openness and Labor Market Institutions for
Employment Dynamics during Economic Crises”, undersöker hur sysselsättningen i kriser har påverkats av ett lands grad av frihandel, av avgångsvederlag och av hög ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen:

We also find that openness to trade has both deepened the contractionary effects on employment and allowed for a faster recovery. High severance pay dampened the employment effect in both domestic crises and global economic downturns, whereas very high unemployment benefits were associated with stronger reductions in employment growth.

I dessa figurer visas skattningar av sysselsättningseffekterna vid globala respektive inhemska kriser vid låg respektive hög grad av frihandel:

Dessa resultat påminner mig lite om mitt resonemang om varför marknadsekonomin, trots återkommande kriser, trots allt inte är ett så dumt ekonomiskt system. Det går ned — men det går också upp, och sannolikt mer upp än under alternativa system.

Niclas Berggren 15:04 den 5 October 2010

Två sätt att bli nöjd på

Joan Robinson, i The Accumulation of Capital:

There are two ways of satisfying desires: one is to get more and the other to want less.

Tänkvärt.

Se även inlägget ”Ska jag börja dricka kaffe?”.

Niclas Berggren 4:41 den 4 October 2010

Spel och dobbel mot fetma

Det är svårt för många överviktiga att gå ner i vikt. En metod för att ge de feta starka incitament att banta är vadslagning: en person vinner om han eller hon går ner en angiven vikt före ett visst datum. En ny studie, ”Betting on Weight Loss … and Losing: Personal Gambles as Commitment Mechanisms”, publicerad i Applied Economics Letters, innehåller dock nedslående resultat:

If obese individuals have time-inconsistent preferences then commitment mechanisms, such as personal gambles, should help them restrain their short-term impulses and lose weight. Correspondence with the bettors confirms that this is their primary motivation. However, it appears that the bettors in our sample are not particularly skilled at choosing effective commitment mechanisms. Despite payoffs of as high as $7350, approximately 80% of people who spend money to bet on their own behaviour end up losing their bets.

Vad skulle hända om det belopp som stod på spel tiodubblades? Eller är hela ansatsen med vadslagning felaktig? Varför då, i så fall? Är den ett försök av spelbolag att exploatera människors tidsinkonsistensproblem?

Niclas Berggren 4:59 den 3 October 2010

Risktagande entreprenörer

Att entreprenörskap har med risktagande att göra är allmänt accepterat. Att ägna tid och kraft åt att göra något nytt, vars mottagande på marknaden är osäkert, när man istället hade kunnat vara anställd och erhålla en fast lön, antyder en villighet att riskera en del av sin trygghet för möjligheten att lyckas. En ny studie, ”The Impact of Risk Attitudes on Entrepreneurial Survival”, publicerad i JEBO (preliminär gratisversion här), finner dock att det kanske är bäst med lagom mycket vilja till risktagande:

Risk attitudes influence the complete life cycle of entrepreneurs. Whereas recent research underpins the theoretical proposition of a positive correlation between risk attitudes and the decision to become self-employed, the effects on survival are not as straightforward. Psychological research posits an inverse U-shaped relationship between risk attitudes and entrepreneurial survival. On the basis of experimentally validated data of the German Socio-Economic Panel (SOEP), we examine the extent to which risk attitudes influence survival rates in self-employment in Germany. The empirical results confirm that persons whose risk attitudes are in the medium range survive significantly longer as entrepreneurs than do persons with particularly low or high risk attitudes.

Resultatet förvånar mig inte: är man väldigt riskälskande är det nog lätt att överskatta den nya idéns kommersiella bärkraft. Samtidigt ligger det i entreprenörskapets natur att många misslyckanden uppkommer. Det går sannolikt inte att veta vilka idéer som kommer att lyckas på förhand, varför ett omfattande experimenterande kan vara viktigt för att se vilka idéer som fungerar och blir framgångsrika över tid. Därför ser jag det inte nödvändigtvis som negativt med en riklig förekomst av högt risktagande och många konkurser. Om tio personer med medelmåttigt risktagande startar småföretag som överlever länge kan det vara mindre bra för ekonomin än om tio personer med högt risktagande startar småföretag, där merparten av dem går under och där ett eller två överlever och utvecklas med stark tillväxt.

Not: Det finns ett problem med att likställa egenföretagande och entreprenörskap. En egenföretagare behöver inte vara entreprenör (i meningen introducera nya idéer) och en entreprenör behöver inte vara egenföretagare.

Niclas Berggren 4:53 den 28 September 2010

Individualism ger välstånd

Vad ger ekonomiskt välstånd? Denna grundläggande fråga upphör aldrig att fascinera ekonomiska forskare. Ett av de mer intressanta bidragen till denna forskning utgörs av en ny studie, ”Culture, Institutions and the Wealth of Nations”, som undersöker vilken roll individualism och kollektivism spelar. Med andra ord undersöks om kulturen i ett land kan påverka hur ekonomin fungerar. Huvudresultat:

Our key finding is that individualistic culture has a strong causal effect on economic development, shedding new light on what determines the wealth of nations. The effect of individualism on long-run growth is robust and quantitatively important even after accounting for a variety of alternative theories.

En huvudförklaring är att i individualistiska kulturer ger innovationer inte bara materiell belöning utan också social status, vilket får människor att anstränga sig mer för att generera ekonomisk utveckling.* För att illustrera resultaten, som förstås beläggs ekonometriskt, kan denna figurer över sambandet mellan individualism och BNP per capita visas:

Som forskarna påpekar är det sannolikt svårt att medvetet förändra ett lands kultur; men som jag tolkar dessa resultat implicerar de i vilket fall att det kanske inte är önskvärt att försöka motverka individualism i en kultur som präglas av sådant tänkande. Om sådana försök lyckades skulle de kunna medföra en försämrad välståndsutveckling.

_______________________

*Som jag tidigare har varit inne på — se här, här, här, här och här — missar forskare som Robert Frank, som klagar på statusjakt, lätt att också ekonomiska framsteg, som inte är givna företeelser, i hög grad kan drivas av status och strävan efter en högre relativ position.

Niclas Berggren 4:35 den 27 September 2010

Leder frihandelsavtal till protektionism?

Det är inte bara så att frihandel tycks positivt relaterad till tillväxt; det tycks också som om fattigdomen i världen skulle kunna minska om handelshinder togs bort. Sammanlagt 464 frihandelsområden finns nu i världen, inom vilka företag och individer handlar relativt fritt med varandra oavsett vilket land de bor i. Att ett frihandelsområde minskar protektionismen kan nästan ses som självklart: själva idén är just att ta bort handelshinder. Men då har man inte beaktat att frihandelsområden kan öka protektionistiska åtgärder mot de länder som inte ingår i dem. En ny studie, ”Protection Reduction and Diversion: PTAs and the Incidence of Antidumping Disputes”, finner följande:

We analyze whether preferential trade agreements (PTAs) affect the incidence and pattern of antidumping (AD) filings. We estimate AD provisions in PTAs have decreased the incidence of intra-PTA AD cases by 33-55% and have increased the number of AD actions against non-PTA members by 10-30%. The net effect of PTA rules on total AD filings is small. Our results are robust to alternative estimation approaches and controlling for a myriad of other PTA-related phenomena. Our results suggest a protection analogue to the “trade creation-trade diversion” impact of PTAs. PTA members are spared from AD actions but non-PTA members face even greater AD scrutiny.

På det hela taget påverkar alltså frihandelsområden inte protektionismen (i alla fall inte den typ som här studeras): den minskar för de länder som ingår i dem men ökar för andra. Detta pekar på en möjlig roll för ”metafrihandelsområden”, som omfattar allt fler länder och till slut kanske hela världen.

Niclas Berggren 14:56 den 25 September 2010

Nationalekonomer om regler för organdonation

Jag har tidigare rapporterat om att nationalekonomer är positivt inställda till liberalisering av reglerna kring organhantering för transplantation: ca 70 procent vill tillåta ersättning vid donation. Nu visar en ny kartläggning av de 72 nationalekonomer som har publicerat vetenskapliga artiklar i frågan och som därför kan anses som experter, ”Do Economists Reach a Conclusion on Organ Liberalization?”, publicerad i Econ Journal Watch, att knappt 70 procent av dem likaledes är positivt inställda till viss eller stor liberalisering. Själv delar jag denna syn.

Niclas Berggren 5:05 den 25 September 2010

Kan friare handel gynna kvinnor?

Mexiko är ett av de länder som har liberaliserat sin handel med omvärlden på senare år. Hur har det påverkat landets kvinnor, som i genomsnitt har en sämre ekonomisk position än männen? En ny studie, ”Did Trade Liberalization Help Women? The Case of Mexico in the 1990s”, finner följande:

We find that that women’s relative wage remained stable while employment increased, leading to an increase in women’s wage bill share. Between-industry shifts, consistent with trade-based explanations, account for up to 40 percent of the growth in women’s wage bill share between 1990 and 2000. Comparing across industries, we find tariff cuts and exports are positively related to industry growth and women benefited since some of the fastest growing industries were female-intensive industries. … Finally, we find suggestive evidence that household bargaining power shifted in favor of women. Expenditures shifted from goods associated with male preference, such as men’s clothing and tobacco and alcohol, to those associated with female preference such as women’s clothing and education.

Givetvis finns ingen garanti för att frihandel särskilt gynnar kvinnor men resultatet är ändå intressant därför att det visar att mindre politisk styrning av ekonomin inte nödvändigtvis missgynnar ekonomiskt svagare grupper.

Niclas Berggren 4:18 den 23 September 2010

Ökar tillit produktiviteten?

Att tillit människor emellan har många goda konsekvenser är välbelagt i forskningen. En ny studie av Christian Bjørnskov och Pierre-Guillaume Méon, ”The Productivity of Trust”, finner en positiv relation mellan tillit och total faktorproduktivitet (TFP):

This paper consequently looks further into the association between social trust and both the level and the growth of TFP. In doing so, we extend the work of Hall and Jones (1999) and Olson et al. (2001) who respectively showed a positive relationship between institutional quality and both the level and the growth of TFP. In Williamson’s (2000) terms, we therefore take the analysis from the second to the first level of social analysis, the social embeddedness level, where norms, traditions and basic beliefs are located. We first find a clear and robust association between levels of TFP and social trust. We next move on to showing a clear and robust relation between social trust and the growth of TFP. Most of all, we find in both instances that trust affects TFP by increasing the quality of some formal institutions. More precisely, we find the transmission channel of trust to TFP to be property-rights institutions, but not political institutions.

Inte minst det sista resultatet finner jag intressant, att tillit stimulerar en viss typ av institutioner som i sin tur har positiv effekt på produktiviteten.

Niclas Berggren 4:54 den 9 September 2010

Vad är nationalekonomi?

Det börjar bli allt svårare att definiera vad ”nationalekonomi” är. En möjlig definition rör själva det ämne som studeras: ekonomiska fenomen på mikro- och makroplanet. Det kan röra hur en person påverkas av ett högre pris på en vara eller hur arbetslösheten påverkas av högre inflation. Men en stor mängd personer som kallar sig nationalekonomer studerar inte ekonomiska fenomen i denna strikta mening. En annan möjlig definition är mer generell: enligt Lionel Robbins är nationalekonomi ”the science which studies human behavior as a relationship between ends and scarce means which have alternative uses”. Denna definition rymmer förstås ekonomiska fenomen — men som bl.a. Gary Becker har påpekat kan denna ansats tillämpas på i stort sett allt mänskligt beslutsfattande, även icke-ekonomiskt sådant. I ”Retrospectives: On the Definition of Economics”, publicerad i Journal of Economic Perspectives, diskuteras denna definitionsfråga:

At a time when economists are tackling subjects as diverse as growth, auctions, crime, and religion with a methodological toolkit that includes real analysis, econometrics, laboratory experiments, and historical case studies, and when they are debating the explanatory roles of rationality and behavioral norms, any concise definition of economics is likely to be inadequate. This lack of agreement on a definition does not necessarily pose a problem for the subject. Economists are generally guided by pragmatic considerations of what works or by methodological views emanating from various sources, not by formal definitions: to repeat the comment attributed to Jacob Viner, economics is what economists do.

En fråga rör då om allt personer med anställning på nationalekonomiska institutioner och forskningsinstitut sysslar med är nationalekonomi i deras kollegors ögon. (För det är rimligen en fråga om intersubjektiv bedömning av nationalekonomer, vad nationalekonomi är.) Finns det inga gränser? I en tid när ”vinekonomi”, ”neuroekonomi” och ”religionsekonomi” tydligen accepteras som nationalekonomi är frågan inte ointressant. Är ett krav att det som studeras, oavsett ämne, använder en av andra nationalekonomer accepterad metod? Problemet här är väl att nästan alla metoder accepteras. Måhända inte ”postmodernistiska”, men i övrigt? Vilket ämne som helst som studeras med randomiserade fältexperiment accepteras nog av en stor majoritet nationalekonomer som nationalekonomi.

Nationalekonomi är det nationalekonomer gör, längre kommer vi kanske inte.

Tips: Henrik Jordahl. Se även inläggen ”Vad hände med Milton Friedman?” och ”Nationalekonomen som politisk ekonom”.

Niclas Berggren 5:24 den 24 August 2010

Hur ska en nyttofunktion förstås?

Ett tongivande inslag i nationalekonomisk teori är nyttofunktionen. Hur ska den förstås? Ekonomipristagaren James Buchanan pekar i ”What Should Economists Do?”, publicerad i Southern Economic Journal, på ett möjligt tolkningsproblem:

In one sense, the theory of choice presents a paradox. If the utility function of the choosing agent is fully defined in advance, choice becomes purely mechanical. No ”decision,” as such, is required; there is no weighing of alternatives. On the other hand, if the utility function is not wholly defined, choice becomes real, and decisions become unpredictable mental events. If I know what I want, a computer can make all of my choices for me. If I do not know what I want, no possible computer can derive my utility function since it does not really exist.

Hur användbar är nyttofunktionen som instrument för att förstå faktiskt mänskligt beslutsfattande? Ibland är det nyttigt att ta ett steg tillbaka och fundera på grundläggande frågor av detta slag.

Niclas Berggren 5:11 den 19 August 2010

Väljare lockas av utgiftssatsningar

Det finns belägg för att väljare påverkas av löften som påverkar deras ekonomi. En ny studie, ”Electoral Manipulation via Voter-Friendly Spending: Theory and Evidence”, publicerad i Journal of Development Economics (preliminär grativersion här), ger belägg för att väljare påverkas av hur den ekonomiska politiken utformas:

We present a model of the political budget cycle in which incumbents try to influence voters by changing the composition of government spending, rather than overall spending or revenue. … Classifying expenditures into those which are likely targeted to voters and those that are not, we provide evidence supporting our model in data on local public finances for all Colombian municipalities. Our findings indicate both a pre-electoral increase in targeted expenditures, combined with a contraction of other types of expenditure, and a voter response to targeting.

Ser vi inte liknande försök att påverka olika väljargrupper i den pågående svenska valrörelsen? Inte minst pensionärer verkar uppvaktas särskilt mycket av de politiska partierna; regeringen har redan börjat sänka deras skatter. Inte så konstigt, eftersom sådana försök tycks kunna ge god utdelning i valet.

Niclas Berggren 5:01 den 11 August 2010

Nationalekonomen som politisk ekonom

I den mycket läsvärda artikeln ”Positive Economics, Welfare Economics, and Political Economy”, publicerad i Journal of Law and Economics, gör ekonomipristagaren James Buchanan skillnad på tre typer av nationalekonomi: positiv nationalekonomi (som handlar om att ta fram kunskap om världen), välfärdsekonomi (som handlar om att anföra åtgärder som ökar den sociala välfärden) och politisk ekonomi (som handlar om att presentera förslag som ekonomen tror kan vara Paretoeffektiva, vilket dock endast kan avgöras genom att berörda människor enhälligt stöder förslagen). Han har störst sympati för den tredje typen av nationalekonomi, vilken han illustrerar med ett exempel:

Jag har själv stor sympati för den politiska ekonomins ödmjuka inställning till vad nationalekonomen qua nationalekonom kan och bör säga när det gäller politiska reformförslag, även om jag inser det praktiskt svåra med att erhålla enhällighet (ens med kompensationsförslag inbakade).

Jag ser den här artikeln som väsentlig läsning, inte minst för alla doktorander, när de funderar på sin framtida yrkesroll.

Niclas Berggren 4:53 den 8 August 2010

Arvens utveckling

Gåvor och arv utgör för vissa en viktig inkomstkälla. En ny studie av Thomas Piketty, ”On the Long-Run Evolution of Inheritance: France 1820–2050”, studerar denna inkomstkällas aggregerade utveckling över tid i Frankrike. Resultat:

We find that in a country like France the annual flow of inheritance was about 20%-25% of national income between 1820 and 1910, down to less than 5% in 1950, and back up to about 15% by 2010. A simple theoretical model of wealth accumulation, growth and inheritance can fully account for the observed U-shaped pattern and levels. Using this model, we find that under plausible assumptions the annual bequest flow might reach about 20%-25% of national income by 2050. … [T]he main contribution of this paper is to demonstrate empirically and theoretically that there is nothing inherent in the structure of modern economic growth that should lead a long run decline of inherited (non-human) wealth relatively to labor income.

Här är en illustration som visar att betydelsen av arv och gåvor har ökat i Frankrike sedan 1950:

I Sverige avskaffade Socialdemokraterna arvs- och gåvoskatten 2004. Var det så klokt? (Detta frågar jag utan att veta hur motsvarande tidsserie ser ut för Sverige.) Även liberala ekonomer, som ekonomipristagaren James Buchanan, verkar öppna för dessa typer av skatter, även om det förstås också finns argument emot.

Ett annat intressant diagram visar kvoten mellan förmögenhet och inkomster:

Jag har aldrig funderat över denna kvot. Vad talar för och emot en hög kvot? Jag tänker särskilt på effekterna på ekonomisk dynamik och tillväxt.

Niclas Berggren 5:27 den 6 August 2010

Stimulerande skattesänkningar

Nu ser vi en konjunkturuppgång, och kraven på stimulanspaket har snarast förbytts i krav på sparprogram för att minska de stora budgetunderskott som tidigare stimulanspaket bidrog till att skapa. Nå, lågkonjunkturer kommer och går, och det är viktigt att klargöra hur ekonomin kan stimuleras när de inträffar. Vissa, som nationalekonomen Torbjörn Becker, hävdar att skattesänkningar inte är ett bra sätt att stimulera ekonomin i lågkonjunktur. Skälet är att människor under osäkerhet tros öka sitt sparande istället för sin konsumtion om de får mer pengar kvar efter skatt. Nationalekonomen Bryan Caplan kontrar:

[T]ax cuts/helicopter drops of cash/whatever do much more to stimulate demand than they appear. Even if they don’t persuade anyone to actually spend more, they move people closer to their financial comfort zone. And once they reach that zone, they’ll start spending again! Even seemingly ineffective efforts to boost demand reduce the time we’ll have to wait before demand begins to rise.

Detta är en finurlig tanke! Det finns för övrigt också empiriska belägg för att skattesänkningar faktiskt har en stimulerande effekt. Kanske just därför att de för en hel del människor in i den zon Caplan talar om, där de erhåller mod att spendera.

Se även nationalekonomen Greg Mankiws teoretiska resonemang i samma anda.

Niclas Berggren 5:13 den 4 August 2010

Brottsliga invandrare?

I takt med Sverigedemokraternas ökade popularitet har frågan om invandrare och brottslighet kommit att diskuteras allt mer. Hur ser sambandet egentligen ut? En ny brittisk studie, ”Crime and Immigration: Evidence from Large Immigrant Waves”, undersöker hur två vågor av invandrare har påverkat brottsligheten där. Den första vågen bestod av asylsökande i slutet av 1990- och början av 2000-talet; den andra av medborgare i nya EU-länder (”A8”) från 2004. Resultat:

For the asylum wave, we report evidence of a higher incidence of property crime induced by the immigration flow. The A8 wave sees no such effects. There is also no observable impact on violent crime for either wave. Evidence from victimization data suggests the changes in crime rates that occurred during the immigrant waves cannot be ascribed to crimes against immigrants, whilst data on incarceration corroborates the view that any immigrant related crime effect is associated only with the first wave.

Det är intressant att notera att effekterna skiljer sig åt mellan olika typer av invandrare och, särskilt, att det centrala för att inte orsaka ökad kriminalitet verkar vara att möjliggöra inträde på arbetsmarknaden. Istället för att säga nej till människor från andra länder med motiveringen att brottsligheten kan komma att öka är ett alternativ att reformera arbetsmarknadens regelverk, t.ex. ökad flexibilitet när det gäller inträdeslöner och arbetsrätt.

Niclas Berggren 5:21 den 3 August 2010

Konjunkturberoende miljöengagemang

Ekonomer har i många år försökt klargöra hur man undviker lågkonjunkturer, då dessa i regel medför kostnader av olika slag. Nu visar en ny studie, ”Environmental Concern and the Business Cycle: The Chilling Effect of Recession”, att ekonomiska nedgångar även påverkar människors engagemang för miljön:

This paper uses three different sources of data to investigate the association between the business cycle—measured with unemployment rates—and environmental concern. Building on recent research that finds internet search terms to be useful predictors of health epidemics and economic activity, we find that an increase in a state’s unemployment rate decreases Google searches for “global warming” and increases searches for “unemployment,” and that the effect differs according to a state’s political ideology. From national surveys, we find that an increase in a state’s unemployment rate is associated with a decrease in the probability that residents think global warming is happening and reduced support for the U.S to target policies intended to mitigate global warming. Finally, in California, we find that an increase in a county’s unemployment rate is associated with a significant decrease in county residents choosing the environment as the most important policy issue.

Det är kanske inte helt förvånande att människor i första hand bryr sig om sin egen, och andras, ekonomiska situation. Idealismen får stå tillbaka när man förlorar eller riskerar att förlora jobbet.

En relaterad fråga är att vissa miljövänner förespråkar nolltillväxt eller negativ tillväxt, i tron att detta hjälper miljön. Det tror jag inte att det gör med automatik, eftersom tillväxt ofta handlar om att få ut mer av givna resurser; men beaktar man dessutom att människors engagemang för miljön tycks försvagas i frånvaro av en god ekonomisk utveckling, då tror jag att det tillväxtfientliga programmet riskerar att utgöra en riktig fara för miljön.

Niclas Berggren 17:04 den 27 July 2010

Uppvaktad av media

Det är en ovanlig upplevelse för en forskare att uppvaktas av media, men igår och idag har jag ”störts” under min semester i anledning av min forskning, bedriven tillsammans med Henrik Jordahl och Panu Poutvaara, om utseendets betydelse för politisk framgång. Jag misstänker att det stundande valet gör ämnet intressant för många.

Närmare bestämt har vi i dagsläget två publikationer på detta tema:

”The Looks of a Winner: Beauty and Electoral Success”, publicerad i Journal of Public Economics.
”Faces of Politicians: Babyfacedness Predicts Inferred Competence But Not Electoral Success”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology.

Vi håller på med ytterligare forskning på området.

Nå, om någon vill ta del av mediarapporteringen (och höra min röst) kan jag hänvisa till följande:

En del medier är mer seriösa än andra. Nu återgår jag till semestern: idag har jag besökt Sveriges bästa theme park, Astrid Lindgrens Värld!

Niclas Berggren 5:19 den 27 July 2010

Kan utbildning ge entreprenörer?

Entreprenörskap är i ropet, och politiker tycks fundera mycket på hur det ska kunna stimuleras. Vissa tror att utbildning är en väg framåt. Det tror inte Ludwig von Mises. I Human Action skriver han:

In order to succeed in business a man does not need a degree from a school of business administration. These schools train the subalterns for routine jobs. They certainly do not train entrepreneurs. An entrepreneur cannot be trained. A man becomes an entrepreneur in seizing an opportunity and filling the gap. No special education is required for such a display of keen judgment, foresight, and energy. The most successful businessmen were often uneducated when measured by the scholastic standards of the teaching profession. But they were equal to their social function of adjusting production to the most urgent demand. Because of these merits the consumers chose them for business leadership.

Jag tror att det ofta föreligger ett missförstånd: många har fått för sig att småföretagare och entreprenör är samma sak, men så är inte fallet. Entreprenören utför en funktion i ekonomin — han kommer på och genomför nya kombinationer. De egenskaper som krävs för det torde inte kunna odlas fram i en skola.

Tips: Peter Klein. Se även inläggen ”Thatcher mer insiktsfull än många ekonomer”, ”Förmögenhet som grund för entreprenörskap” samt ”Hur får vi fler entreprenörer?”.

Niclas Berggren 6:30 den 26 July 2010

Kontraproduktivt slöjförbud

Jag har tidigare lyft fram den poetiska nationalekonomen Jean-Paul Carvalho. Nu är det befogat att göra det igen, då han analyserar bärandet av slöja, liksom förbud mot sådant bärande på offentlig plats, i den nya uppsatsen ”Veiling”:

Veiling among Muslim women is modelled as a form of cultural resistance which inhibits the transmission of secular values. Individuals care about opinions of their community members and use veiling to influence these opinions. Our theory predicts that veiling is highest when individuals from highly religious communities interact in highly secular environments. This accounts for puzzling features of the new veiling movement since the 1970s. Though veiling helps retain religious values, we show that bans on veiling aimed at assimilation can be counterproductive. By inducing religious types to segregate in local communities, bans on veiling can lead to increased religiosity.

Jag ser denna möjliga effekt — att ett slöjförbud i själva verket leder till ökad religiositet och ökad sammanhållning i den religiösa gemenskapen — som plausibel och som en orsak för personer som ogillar konservativa religioner att motsätta sig förbud mot bärande av slöja på offentlig plats. Ett sådant förbud kommer inte åt det grundläggande problemet och kan alltså förvärra det. (Även om ett slöjförbud skulle minska konservativ religiositet, är ett slöjförbud i mitt liberala tycke förkastligt, men om det dessutom ökar sådan religiositet är det ännu värre.) Som Mårten Schultz påpekar finns andra legala metoder för att komma åt förtryck av kvinnor i konservativt religiösa sammanhang.

Niclas Berggren 8:14 den 23 July 2010

Ekonomipristagare för skolpeng

Många känner till att ekonomipristagaren Milton Friedman lanserade idén om skolpeng 1955. Han är emellertid inte den enda ekonomipristagare som är positiv till ett sådant system: i The Constitution of Liberty, som i år fyller 50 år, skriver F. A. Hayek (s. 329):

As has been shown by Professor Milton Friedman, it would now be entirely practicable to defray the costs of general education out of the public purse without maintaining government schools, by giving the parents vouchers covering the cost of education of each child which they would hand over to schools of their choice. It may still be desirable that government directly provide schools in a few isolated communities where the number of children is too small (and the average cost of education therefore too high) for privately run schools. But with respect to the great majority of the population, it would undoubtedly be possible to leave the organization and management of education entirely to private efforts, with the government providing merely the basic finance and ensuring a minimum standard for all schools where the vouchers could be spent.

Hayeks tveksamhet inför offentliga skolor har främst att göra med det skäl som John Stuart Mill tar upp i On Liberty:

A general State education is a mere contrivance for moulding people to be exactly like one another: and as the mould in which it casts them is that which pleases the predominant power in the government, whether this be a monarch, a priesthood, an aristocracy, or the majority of the existing generation, in proportion as it is efficient and successful, it establishes a despotism over the mind, leading by natural tendency to one over the body.

Niclas Berggren 15:22 den 21 July 2010

Bestämdes fattigdomen i världen för 500 år sedan?

När variationen i fattigdom (eller välstånd) mellan världen diskuteras, brukar både kort- och långsiktiga förklaringar anges: kvaliteten på institutionerna, kolonialismen och vädret är tre exempel. I en ny studie, ”Was the Wealth of Nations Determined in 1000 BC?”, publicerad i American Economic Journal: Macroeconomics, presenteras resultat som tyder på en mycket långsiktig bestämningsfaktor av dagens välståndsnivåer:

The main finding of this paper is a simple one. Technology in 1500 AD is associated with the wealth of nations today. This is robust to including continent dummies and geographic controls, so it is not just driven by “Europe versus Africa” or “tropical versus temperate zones.” There are two notable parts of the finding. The first is that technology as old as 1500 AD is a historical correlate of development when we consider that most historical discussions of developing countries start with post-1500 European contact and colonization. The second notable aspect of our finding is that the magnitude of the association between historical technology adoption and current development is nontrivial. In our baseline specification for migration-adjusted technology, going from having none to having adopted all the technologies available in 1500 AD is associated with an increase in current per capita GDP by a factor of 26. More realistically, after including a battery of controls, this multiple is still between 5.9 and 13.3.

Sambandet illustreras i denna plott:

Ett fascinerande resultat, som pekar på att det finns faktorer som påverkar välstånd som inte så lätt ändras. Kvarvarande skillnader kan alltså, tycks det, i hög grad förklaras av historiska teknologinivåer. Icke desto mindre tycker jag det är viktigt att betona att det finns faktorer som går att påverka — och mycket riktigt har en hel del fattigdom försvunnit i världen de senaste decennierna, vilket har påpekats av bl.a. Xavier Sala-í-Martin, Robert Lucas och Jagdish Bhagwati. En vidare fråga är: Vad bestämde teknologinivåerna år 1500 (förutom tidigare teknologinivåer)?

Tips: William Easterly. Se, för övrigt, min kritik av användandet av förkortningarna ”BC” och ”AD”.

Niclas Berggren 5:03 den 17 July 2010

Vilken röstregel är bäst?

Antag att ett antal kandidater tävlar om att vinna ett val. Då finns det många tänkbara röstregler, enligt vilka röster i ett val leder till ett visst vinstutfall. Man kan tänka sig att den kandidat som får flest röster vinner; man kan också tänka sig att den kandidat som får en majoritet av rösterna vinner; och det finns många andra alternativa regler. En central fråga är: Vilken röstregel är bäst?

Ett sätt att besvara den formulerades av ekonomipristagaren Kenneth Arrow, som i Arrows omöjlighetsteorem ställde upp ett antal axiom som en röstregel bör tillfredsställa. I ”The Arrow Impossibility Theorem: Where Do We Go from Here?” presenterar Arrows tidigare doktorand, ekonomipristagaren Eric Maskin, axiomen:

The first is the requirement that an election be decisive, i.e., that there always be a winner and that there shouldn’t be more than one winner. The second is what an economist would call the Pareto principle and what a political theorist might call the consensus principle: the idea that if all voters rank candidate X above candidate Y and X is on the ballot (so that X is actually available), then we oughtn’t elect Y. The third axiom is the requirement of nondictatorship—no voter should have the power to always get his way. … The final Arrow axiom is called independence of irrelevant alternatives, which in our election context could be renamed “independence of irrelevant candidates.” Suppose that, given the voting rule and voters’ rankings, candidate X ends up the winner of an election. Now look at another situation that is exactly the same except that some other candidate Y—who didn’t win—is no longer on the ballot. Well, candidate Y is, in a sense, “irrelevant;” he didn’t win the election in the first place, and so leaving him off the ballot shouldn’t make any difference. And so, the independence axiom requires that X should still win in this other situation.

Det nedslående resultat av Arrows analys var att ingen röstregel tillfredsställde samtliga axiom. Maskin ställer dock en relevant fråga:

Given that no voting rule satisfies the five axioms all the time, which rule satisfies them most often? In other words, if we can’t achieve the ideal, which voting rule gets us closest to that ideal and maximizes the chance that the properties we want are satisfied?

Svaret:

It turns out that there is a sharp answer to this problem, provided by a “domination theorem.” The theorem can be expressed as follows. Take any voting rule that differs from majority rule, and suppose that it works well for a particular class of rankings. Then, majority rule must also work well for that class. Furthermore, there must be some other class of rankings for which majority rule works well and the voting method we started with does not. In other words, majority rule dominates every other voter rule: whenever another voting rule works well, majority rule must work well too, and there will be cases where majority rule works well and the other voting rule does not.

Ett intressant resultat, och något mer uppiggande än Arrows omöjlighetsresultat.

Se även inläggen ”Teorem och konst” och ”Nationalekonomins intellektuella bidrag”.

Niclas Berggren 13:06 den 13 July 2010

Större stat, lägre tillväxt

De svenska nationalekonomerna Andreas Bergh och Magnus Henrekson skriver i Wall Street Journal:

We surveyed the existing literature looking at the trade-offs between government size and economic growth throughout the world. While results vary, the most recent research, by Diego Romero-Avila in the European Journal of Political Economy (2008) and by Andreas Bergh and Martin Karlsson in Public Choice (2010) find a negative correlation between government size and economic growth in rich countries. The weight of the evidence demonstrates that when government spending increases by 10 percentage points of GDP, the annual growth rate drops by 0.5 to 1 percentage point.

Deras budskap är att politiker bör beakta denna negativa effekt på välståndsutvecklingen av högre statliga utgifter.

Andreas Berghs artikel, som nämns ovan, har jag bloggat om tidigare. Även Magnus Henrekson har forskat på detta område: se här och här. Diego Romero-Ávilas artikel, som också nämns ovan, återfinns här.

Niclas Berggren 4:52 den 9 July 2010

Lyckas kampanjer öka fattigas löner?

Ibland genomförs kampanjer mot multinationella företag för att få dem att höja lönerna i fabriker i tredje världen. Vad har sådana kampanjer för effekter? I ”Multinationals and Sweatshop Activism”, publicerad i American Economic Review, undersöks denna fråga:

[W]e exploit geographic variation in the anti-sweatshop movement within the TFA [textile, footwear, and apparel] sector in Indonesia. The anti-sweatshop campaign targeted contractors for Nike, Reebok, and Adidas. Consequently, we compare the real wage growth of TFA plants in districts with contractors working for these firms relative to TFA plants in other districts. … Comparing wage growth in districts targeted by activists relative to other districts, the effects are even larger. Real wages increased as much as 30 percent in large foreignowned and exporting TFA plants relative to other TFA plants.

Kampanjerna verkar alltså ha haft en stor, positiv effekt på lönerna — utan att sänka sysselsättningen:

One question that naturally arises is how such large real wage increases could be sustained without adverse consequences for employment. We examine whether these higher wages led firms to cut employment or shut down operations. Our results suggest that the minimum wage increases led to employment losses for production workers across all sectors in manufacturing. While anti-sweatshop activism did not have additional adverse effects on employment within the TFA sector, it did lead to falling profits, reduced productivity growth, and plant closures for smaller exporters.

Det finns en avvägning här: risken är att företag slås ut i konkurrensen med andra och lägger ner när lönerna ökar kraftigt. Sådana tendenser har börjat skönjas i Indonesien: mycket produktion flyttar t.ex. till Vietnam. Det kan också vara så att löneökningarna är tillfälliga. Men kampanjerna gav, som det verkar, resultat, vilket förvånade mig.

Niclas Berggren 5:03 den 27 June 2010

Lycka genom tillväxt

Det finns de som förespråkar en ekonomi utan tillväxt eller med negativ tillväxt. Adam Smith gör i The Wealth of Nations följande observation:

It deserves to be remarked, perhaps, that it is in the progressive state, while the society is advancing to the further acquisition, rather than when it has acquired its full complement of riches, that the condition of the labouring poor, of the great body of the people, seems to be the happiest and the most comfortable. It is hard in the stationary, and miserable in the declining state. The progressive state is in reality the cheerful and the hearty state to all the different orders of the society. The stationary is dull; the declining melancholy.

Eftersträvar man lycka tycks tillväxt alltså vara bra; förespråkar man nolltillväxt eller negativ tillväxt väntar tristess respektive melankoli. En modern efterföljare till Adam Smith, professor Benjamin Friedman, framför liknande tankar i boken The Moral Consequences of Economic Growth.

Niclas Berggren 5:04 den 24 June 2010

Varför hög ungdomsarbetslöshet?

Ungdomsarbetslösheten är tre gånger så hög som arbetslösheten för övriga. Hur kommer det sig? Två viktiga förklaringar:

Lagen om anställningsskydd (enligt docent Per Skedinger): ”[E]n av de starkaste slutsatserna från den samlade forskningen att ett starkt anställningsskydd missgynnar ungdomar.”
Höga ungdomslöner (enligt professor Mats Persson och professor Claes-Henric Siven): ”Genom att dra alla låglönejobb över en kam, och höja ungdomslönerna till en sådan nivå att de traditionella ungdomsjobben slogs ut, drev man fram en fördubbling av ungdomarnas relativa arbetslöshetstal under en tioårsperiod.”

Båda resultaten är intuitiva. Om det är svårt att avskeda och dyrt att anställa oprövad och ännu-inte-så-produktiv arbetskraft väljer man som arbetsgivare annan arbetskraft istället. Nå, varken regering eller opposition har varit pigga på att föreslå reformer som kan tänkas påverka dessa båda faktorer, med undantag för Centerpartiet. Om nu reformer hjälper…

Niclas Berggren 5:33 den 23 June 2010

Inträde till museer

Hur ska man bestämma priser för museibesök? Vissa förespråkar en enhetlig entréavgift; andra gratis inträde; ytterligare andra att man betalar vad man vill. Problemet med enhetliga entréavgifter är dock att de kan få många osäkra besökare att inte besöka museer; och problemet med gratis inträde och frivilliga avgifter är att de kan förväntas leda till överutnyttjande av museerna och för låga intäkter. I den nya uppsatsen ”Pay as You Go: A New Proposal for Museum Pricing” föreslår Bruno Frey och Lasse Steiner istället följande:

Considering the significant negative aspects of free entry and efficiency pricing, we want to propose a new pricing mechanism for museums: the application of exit prices. Instead of charging visitors when they enter the museum, they are charged when they leave it. The longer time is spent in the museum, the higher is the exit price. … Exit prices have a number of notable advantages. The most important is the increased choice available to visitors, which raises their satisfaction. Since a museum is an experience good it is difficult for consumers to make accurate consumption choices in advance. Efficiency is raised because the visitors pay depending on their use of the facility. Exit prices may also be considered as more fair compared to efficiency pricing because people can adjust their payment according to their needs.

Denna typ av nytänkande blir jag uppiggad av. Blir några museichefer det?

Niclas Berggren 17:31 den 22 June 2010

Nationalekonomins intellektuella bidrag

Ekonomipristagaren Kenneth Arrow:

[T]he notion that through the workings of an entire system effects may be very different from, and even opposed to, intentions is surely the most important intellectual contribution that economic thought has made to the general understanding of social processes.

Dvs. goda avsikter garanterar inte goda utfall, och icke-goda avsikter resulterar inte nödvändigtvis i icke-goda utfall. Det finns en tendens att se goda motiv som berömvärda. Det kan man göra — men det riktigt berömvärda är beteende som genererar goda utfall, oavsett motiv. Detta insåg även den store moralfilosofen Henry Sidgwick.

Niclas Berggren 12:12 den 20 June 2010

Språkskillnader och omfördelning

Vad förklarar hur omfattande omfördelningen av inkomster är i ett land? En faktor kan vara hur varma känslor människor i ett land har för varandra. Om människor är lika varandra är de kanske i regel mer altruistiska. Nu visar studien ”Linguistic Diversity and Redistribution”, publicerad i Journal of the European Economic Association (preliminär gratisversion här), att en sådan effekt kan konstateras:

This paper investigates the effect of linguistic diversity on redistribution in a broad cross-section of countries. We use the notion of “linguistic distances” and show that the commonly used fractionalization index, which ignores linguistic distances, yields insignificant results. However, once distances between languages are accounted for, linguistic diversity has both a statistically and economically significant effect on redistribution. With an average level of redistribution of 9.5% of GDP in our data set, an increase by one standard deviation in the degree of diversity lowers redistribution by approximately one percentage point.

Dvs. språkklyftor, som ett mått på olikhet inom ett land, leder till lägre grad av omfördelning (mätt som statliga transfereringar som andel av BNP). Detta resultat är inte minst intressant med tanke på välfärdsstatens framtid. I den mån befolkningar blir mer heterogena kan stödet för omfördelning försvagas.

Niclas Berggren 10:20 den 17 June 2010

Varför skattefuskas det?

Det är inte särskilt lätt att skattefuska i en modern ekonomi, eftersom inkomster i regel inrapporteras av en tredje part. Förklarar det att skattefusket är relativt begränsat — eller beror det snarare på en moralisk uppfattning att det är fel att skattefuska? En ny dansk studie, ”Unwilling or Unable to Cheat? Evidence from a Randomized Tax Audit Experiment in Denmark”, finner följande:

Using comprehensive administrative tax data, we present four main findings. First, we find that the tax evasion rate is very small (0.3%) for income subject to third-party reporting, but substantial (37%) for self-reported income. Since 95% of all income is third-party reported, the overall evasion rate is very modest. Second, using bunching evidence around large and salient kink points of the nonlinear income tax schedule, we find that marginal tax rates have a positive impact on tax evasion, but that this effect is small in comparison to avoidance responses. Third, we find that prior audits substantially increase self-reported income, implying that individuals update their beliefs about detection probability based on experiencing an audit. Fourth, threat-of-audit letters also have a significant effect on self-reported income, and the size of this effect depends positively on the audit probability expressed in the letter. All these empirical results can be explained by extending the standard model of (rational) tax evasion to allow for the key distinction between self-reported and third-party reported incomes.

Det tycks alltså inte vara så att moraluppfattningar hindrar skattefusk: när människor tror sig kunna komma undan med skattefusk är fusket relativt omfattande. Genom ett ändrat regelverk, med inrapportering av inkomster från en tredje part och med en tydlig risk för granskning, påverkas beteendet tydligt. Jag tillhör dem som finner den svenska skattekvoten för hög, men jag anser inte att skattefusk är rätt metod att ”åtgärda” det problemet. Det bör istället hanteras på politisk väg. För varje givet regelverk anser jag att medborgarna ska betala de skatter de är ålagda att betala.

Niclas Berggren 17:55 den 15 June 2010

Begränsad rationalitet

Idag för 94 år sedan föddes ekonomipristagaren Herbert Simon. Inte minst förebådade han beteendeekonomin genom att lansera begreppet bounded rationality, för att klargöra att ekonomiska aktörer inte är perfekt rationella. Lite lästips:

”A Behavioral Model of Rational Choice”, publicerad i Quarterly Journal of Economics: ”Broadly stated, the task is to replace the global rationality of economic man with a kind of rational behavior that is compatible with the access to information and the computational capacities that are actually possessed by organisms, including man, in the kinds of environments in which such organisms exist.”
”Theories of Decision-Making in Economics and Behavioral Science”, publicerad i American Economic Review: ”In simple, slow-moving situations, where the actor has a single, operational goal, the assumption of maximization relieves us of any need to construct a detailed picture of economic man or his processes of adaptation. As the complexity of the environment increases, or its speed of change, we need to know more and more about the mechanisms and processes that economic man uses to relate himself to that environment and achieve his goals.”
”Rational Decision-Making in Business Organizations”, Simons prisföreläsning 1978.
Models of Bounded Rationality: Economic Analysis and Public Policy, Models of Bounded Rationality and Other Topics in Economics och Models of Bounded Rationality: Empirically Grounded Economic Reason, tre antologier från MIT Press med Simons texter.

Simon är väl värd att läsa även idag (även om jag är mindre övertygad än han om vikten av realistiska antaganden i ekonomisk teoretiserande). Han har stimulerat forskare som Ariel Rubinstein och Reinhard Selten att modellera begränsad rationalitet.

Niclas Berggren 10:20 den 15 June 2010

Kan åtstramningar stimulera ekonomin?

Efter 90-talskrisen hade Sverige en ekonomi i kraftig obalans. Finansministrarna Anne Wibble och Göran Persson förde därefter en medveten politik för att stärka statsfinanserna, och liknande åtgärder vidtogs i de andra nordiska länderna. Om detta rapporteras det i Nordiska rådets Budgetkonsolidering i de nordiska länderna. (Jag var med och skrev om Sverige.) På detta tema skriver idag både Gunnar Jonsson i DN och Johan Norberg i DI. De refererar bl.a. till två färska studier:

”Large Changes in Fiscal Policy: Taxes versus Spending” (av Alberto Alesina och Silvia Ardagna): ”As for fiscal adjustments those based upon spending cuts and no tax increases are more likely to reduce deficits and debt over GDP ratios than those based upon tax increases. In addition, adjustments on the spending side rather than on the tax side are less likely to create recessions.”
”Fiscal Adjustments: Lessons from Recent History” (av Alberto Alesina): ”First of all, not all fiscal adjustments cause recessions. Many even sharp reductions of budget deficits have been accompanied and immediately followed by sustained growth rather than recessions even in the very short run. These are the adjustments which have occurred on the spending side and have been large, credible and decisive. Second and this is most likely a consequence of the first point, it is far from automatic that governments which have reduced deficits have been routinely not reappointed.”

Jag delar i stort denna syn på möjligheten för budgetförstärkningar, särskilt genom minskade utgifter, att genom stärkt förtroende stimulera ekonomin. Paul Krugman är, inte helt oväntat, inte lika övertygad.

Niclas Berggren 5:19 den 14 June 2010

Taggtråd gav utveckling

Tekniska innovationer har potential att ge ekonomisk utveckling. Taggtråd är ett exempel, enligt den nya studien ”Barbed Wire: Property Rights and Agricultural Development”, publicerad i Quarterly Journal of Economics:

There is growing evidence from current developing countries that insecure property rights may limit economic development. Complementing that literature, the historical development of American agriculture appears to have been limited when farmers were unable to protect frontier lands from encroachment by others’ cattle. In the United States, this institutional failure was resolved not by legal reform but by technological change: the introduction of barbed wire fencing. Following the introduction of barbed wire, low-woodland areas that had been especially costly to fence experienced substantial relative increases in agricultural development. Increases along intensive margins were particularly rapid and substantial: land improvement, crop production, and crop productivity. Land values increased substantially, indicating a large increase in total economic production.

Dels är det intressant att äganderätt de jure inte alltid räcker för äganderätt de facto; dels är det intressant att det än en gång fastslås att skydd av privat ägande ger incitament till ekonomisk utveckling.

Niclas Berggren 5:25 den 11 June 2010

Arbetsmarknadspolitik för att vinna röster

I dessa tider av arbetslöshet lovas och genomförs det arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ett skäl till sådana satsningar kan vara en tro att de hjälper arbetslösa in på arbetsmarknaden; ett annat kan vara en vilja att vinna fler röster. En ny tysk studie, ”Political Cycles in Active Labor Market Policies”, finner stöd för det senare:

In accordance with our theoretical model, politicians increased the growth rate of the number of individuals in job-creation schemes in election years. The coefficient of the election variable tells us that before elections in the German states, the growth rate of the job-creation schemes increased by about 0.4% per month. … In contrast, the post-election variable does not turn out to be statistically significant … Thus, politicians behaved opportunistically.

Studien finner inte stöd för hypotesen att vänsterregeringar är mer benägna till arbetsmarknadspolitiska satsningar än högerregeringar. Nå, att arbetsmarknadspolitik kan ha till syfte att dölja den sanna arbetslösheten i syfte att vinna fler röster kan vara bra att ha i åtanke som väljare.

Niclas Berggren 11:53 den 10 June 2010

Kommer Soros förnya nationalekonomin?

George Soros har startat Institute for New Economic Thinking (INET), vars mål är att förnya nationalekonomin. Hur ska man se på det försöket? Professor Mats Persson uttrycker i en intervju i DI Dimension (5/2010, s. 33) viss skepsis:

George Soros är en uppblåst miljardär som tror att han är smart bara för att han är rik. Han inser inte sin begränsning. Han tror att han sitter inne med svaren på alla svåra frågor bara för att han har haft tur.

Låt mig säga att jag är helt enig med professor Persson: INET lär inte tillföra så mycket av värde.

Se även Mats Perssons försvar av nationalekonomin i ”Geologi är ingen vetenskap”.

Niclas Berggren 9:55 den 9 June 2010

Klimatet och tillväxten

Har temperaturförändringar några ekonomiska effekter? Ja, enligt studien ”Climate Change and Economic Growth: Evidence from the Last Half Century” har de det i fattiga länder:

First, higher temperatures substantially reduce economic growth in poor countries but have little effect in rich countries. Second, higher temperatures appear to reduce growth rates in poor countries, rather than just the level of output. Third, higher temperatures have wide-ranging effects in poor nations, reducing agricultural output, industrial output, and aggregate investment, and increasing political instability.

Även en analys av OECD pekar på en asymmetrisk effekt, där särskilt Afrika kan förväntas drabbas hårt av ett varmare klimat framöver. Regnbrist tycks kunna förklara mycket av Afrikas ekonomiska problem. Frågan är om de rika länderna kommer att vilja bekämpa den globala uppvärmningen om dess negativa effekter främst drabbar ”de andra”.

Niclas Berggren 11:36 den 7 June 2010

Påverkar kulturella attityder arbetslösheten?

Inom Sverige och inom andra länder skiljer sig sådant som sjukfrånvaro och arbetslöshet åt. Hur kan det komma sig? En potentiell förklaring skulle kunna vara kulturella skillnader i synen på arbete. En sådan delförklaring får stöd i den nya studien ”Does Culture Affect Unemployment? Evidence from the Röstigraben”:

This paper studies the role of culture in shaping unemployment outcomes. The empirical analysis is based on local comparisons across a language barrier in Switzerland. This Röstigraben seperates cultural groups, but neither labor markets nor political jurisdictions. Local contrasts across the language border identify the role of culture for unemployment. Our findings indicate that differences in culture explain differences in unemployment duration on the order of 20 %. Moreover, we find that horizontal transmission of culture is more important than vertical transmission of culture and that culture is about as important as strong changes to the benefit duration.

Nu är det förstås svårt att ändra kulturella skillnader av det här slaget, men resultaten kanske kan inskärpa betydelsen av att inte ha mycket generösa ersättningsnivåer och -perioder för arbetslösa. I en kultur där arbetssökande inte prioriteras så hårt kan det leda till onödigt höga kostnader, såväl för arbetslösa individer som för de som betalar för a-kassan.

Niclas Berggren 13:17 den 6 June 2010

IQ och tillväxt

Vad förklarar att vissa länder har en starkare produktivitetstillväxt än andra? I studien ”Cognitive Ability and Technology Diffusion: An Empirical Test” befinns IQ vara en viktig förklaringsfaktor:

I use the database of IQ tests assembled by Lynn and Vanhanen (2002, 2006) and find a robust relationship between national average IQ and the conditional rate of total factor productivity growth over the 1960-1995 period. In a horse race between IQ and education, national average IQ performs better as a predictor of TFP growth.

Sambandet illustreras i denna figur:

Man kan fundera på hur vad sambandet beror på. Kanske innebär en genomsnittlig hög IQ en högre förmåga att inse vilken ekonomisk politik som ger tillväxt? Kanske innebär högre IQ en större förmåga till samarbete?

Niclas Berggren 4:45 den 1 June 2010

Nyttan av finansiella innovationer

Den stora krisen har fått många att ifrågasätta värdet av en dynamisk och innovativ finansiell sektor. Uppenbarligen medför en sådan risker av olika slag, men en sak som ofta glöms bort i debatten är att den också medför fördelar. Det senare utgör en viktig insikt när nya regleringar diskuteras. I studien ”Financial Innovation and Endogenous Growth” presenteras (förutom en intressant teoretisk modell) empiriska belägg för den finansiella sektorns betydelse för ekonomisk tillväxt:

First, the model predicts that technological innovation should be positively correlated with financial innovation. We assess this prediction by examining whether labor productivity growth in the financial sector is correlated with that of other industries from 1967 to 2000 in the United States. The correlation coefficient between productivity growth in the financial and manufacturing sectors is almost one (0.99), suggesting a powerful link between technological and financial innovation.
Our theory suggests that it is the rate of financial innovation that determines the likelihood of a country converging to the growth rate of the frontier economy. This is what we find. Using the growth rate of the ratio of private credit to GDP as an empirical proxy for financial innovation, the evidence is consistent with the view that financial innovation is crucial for economic growth.
[H]istory exemplifies the importance of financial innovation for igniting and sustaining economic growth. For example, Harris (1994; 1997; 2000) stresses that legal impediments to financial innovation, especially limits on the creation of limited liability corporations, temporarily slowed technological invention and economic growth in England and France during the 18th and 19th centuries. … According to Kuran (2006), the Islamic system stymied financial innovation and therefore severely hindered technological innovation and growth.

Forskarna drar följande slutsats:

Growth eventually stops in the absence of financial innovation. Legal, regulatory, or policy impediments to financial innovation stymie technological change and economic growth in the long-run.

Valet kanske därför står mellan en stabil men stationär eller en volatil men välståndsskapande tillvaro. Viss dämpning av volatiliteten kan säkert vara välfärdshöjande även till priset av lägre välstånd, men optimum torde inte ligga på noll risk och volatilitet. Ibland får man intryck av att vissa debattörer tror det.

Se även inlägget ”Utgör krisen skäl att byta ekonomiskt system?”.

Niclas Berggren 5:23 den 26 May 2010

Vad ska man säga på en vetenskaplig konferens?

Deirdre McCloskey gästade Stockholm i förra veckan, och hon nämnde då att ekonomipristagaren George Stigler hade formulerat förslag på vad man ska säga när man kommenterar andras uppsatser på nationalekonomiska konferenser. Eftersom kommentarer tenderar att vara desamma föreslog Stigler att det borde räcka att ange bokstäver och siffror beroende på vad man har att säga. I ”The Conference Handbook”, publicerad i Journal of Political Economy, anger han dessa koder:

Introductory Remarks

A The paper is a splendid review of the literature, but unfortunately it does not break new ground.
B The paper admirably solves the problem which it sets for itself; unfortunately, this was the wrong problem.
C What a pity that the vast erudition and industry of the author were misdirected.
D I am an amateur in this field so my remarks must be diffident and tentative. However, even a novice must find much to quarrel with in this piece.
E I can be very sympathetic with the author; until 2 years ago I was thinking along similar lines.
F It is good to have a nonspecialist looking at our problem. There is always a chance of a fresh viewpoint, although usually, as in this case, the advantages of the division of labor are reaffirmed.
G This paper contains much that is new and much that is good.
H Although the paper was promised 3 weeks ago, I received it as I entered this room.

Comments

1 Adam Smith said that.
2 Unfortunately, there is an identification problem which is not dealt with adequately in the paper.
3 The residuals are clearly non-normal, and the specification of the model is incorrect.
4 Theorizing is not fruitful at this stage; we need a series of case studies.
5 Case studies are a clue, but no real progress can be made until a model of the process is constructed.
6 The second-best consideration would, of course, vitiate the argument.
7 That is an index number problem (obs., except in Cambridge).
8 Have you tried two-stage least squares?
9 The conclusions change if you introduce uncertainty.
10 You didn’t use probit analysis?
11 I proved the main results in a paper published years ago.
12 The analysis is marred by a failure to distinguish transitory and permanent components.
13 The market cannot, of course, deal satisfactorily with that externality.
14 But what if transaction costs are not zero?
15 That follows from the Coase Theorem.
16 Of course, if you allow for the investment in human capital, the entire picture changes.
17 Of course, the demand function is quite inelastic.
18 Of course, the supply function is highly inelastic.
19 The author uses a sledgehammer to crack a peanut.
20 What empirical finding would contradict your theory?
21 The central argument is not only a tautology, it is false.
22 What happens when you extend the analysis to the later (or earlier) period?
23 The motivation of the agents in this theory is so narrowly egotistic that it cannot possibly explain the behavior of real people.
24 The flabby economic actor in this impressionistic model should be replaced by the utility-maximizing individual.
25 Did you have any trouble in inverting the singular matrix?
26 It is unfortunate that the wrong choice was made between M₁ and M₂.
27 That is alright in theory, but it doesn’t work out in practice (use sparingly).
28 The speaker apparently believes that there is still one free lunch.
29 The problem cannot be dealt with by partial equilibrium methods; it requires a general equilibrium formulation.
30 The paper is rigidly confined by the paradigm of neoclassical economics, so large parts of urgent reality are outside its comprehension.
31 The conclusion rests on the assumption of fixed tastes, but (of course) tastes have surely changed.
32 The trouble with the present situation is that the property rights have not been fully assigned.

Mina favoriter är F och H samt 1, 21 och 24. Vilka är dina? Nu gäller det bara att plugga in dem och hoppas att andra också gör det inför nästa konferens!

Niclas Berggren 5:13 den 24 May 2010

När folkomrösta?

De rödgröna vill folkomrösta om Förbifart Stockholm. Det leder in på frågan när en folkomröstning är en bra respektive dålig metod för att avgöra offentliga beslut. I ”Cost Benefit Analyses versus Referenda”, publicerad i Journal of Political Economy, klargörs följande:

We consider a planner who chooses between two public policies and ask whether a referendum or a cost benefit analysis leads to higher welfare. We find that a referendum leads to higher welfare than a cost benefit analysis in a “common value” environment. Cost benefit analysis is better in a “private value” environment.

Dvs. när opinionen är splittrad är det bättre att avgöra en fråga med kostnadsintäktsanalys. Huvudskälet till denna slutsats är att folkomröstningar inte tar hänsyn till preferensers intensitet. De som inte bryr sig särskilt mycket räknas lika mycket som de som bryr sig väldigt mycket. Hur ofta genomförs folkomröstningar när opinionen är samstämmig? Inte särskilt ofta, skulle jag tro, eftersom folkomröstningar verkar användas för att lösa konflikter inom och mellan partier, alltså i en situation med splittring.

Talar för övrigt inte detta resultat för att fatta beslut om privata varor på marknader och (endast) kollektiva varor på politisk väg?

Niclas Berggren 11:25 den 21 May 2010

Frank får mothugg om progressiv beskattning

Robert Frank argumenterar i NYT för progressiv beskattning för att dämpa det problem han upplever finns med höga inkomster: de utgör (eller möjliggör) statussignaler som gör personer med lägre inkomster olyckliga. David Friedman påpekar bl.a. denna svaghet i argumentationen:

But there are also negative externalities from low incomes and positive externalities from high incomes. Consider again the case of medicine. The cost of drugs is in large part the fixed cost of developing them. The more rich people there are who can afford cutting edge drugs, the lower their per unit cost and the wider the range of drugs available. Similarly for cutting edge surgical procedures and any other good where a substantial part of what is being produced is information. There is no reason in economic theory, and you offer no reason, to think that the net externalities run in the direction your argument requires—that making one person richer on net lowers the welfare of others. For all we know it raises it—in which case the consistent application of your arguments would require you to support redistribution from poor to rich.

Detta är i linje med argument som att det kan vara bra med statusjakt om den får dem som driver den ekonomiska utvecklingen att anstränga sig mer och om den leder till lyxkonsumtion som utgör ett första steg i spridandet av förbättrade produkter till det stora flertalet. I vilket fall torde det vara svårt att ta bort statusjakt genom beskattning. Tar den sig inte uttryck på ett sätt, tar den sig sannolikt uttryck på ett annat sätt. Kanske går det inte att få bort statusjakt ens om man skulle vilja utan att ta bort möjligheten till social rörlighet. Slutligen finns det tecken på att de relativa konsumtionseffekter som Frank utgår ifrån inte är så entydigt förekommande som han vill göra gällande. Jag känner mig inte övertygad av Franks argumentation.

Niclas Berggren 11:27 den 18 May 2010

Ett innovativt skatteförslag

När man funderar på framtidens skattesystem är det lätt att fastna i gamla hjulspår. ”Sänk den och den skatten, höj den och den”. Det är därför extra stimulerande när nya idéer på skatternas område framförs. Så sker i uppsatsen ”Tax Buyouts”:

The paper studies a fiscal policy instrument that can reduce fiscal distortions without affecting revenues, in a politically viable way. The instrument is a private contract (tax buyout), offered by the government to each citizen, whereby the citizen can choose to pay a fixed price in exchange for a given reduction in her tax rate for a period of time. … Under simple pricing, the introduction of the buyout is revenue neutral but, by reducing distortions, it benefits a significant fraction of the population and leads to sizable increases in aggregate labor supply, income and consumption.

Tanken är alltså att jag kan välja att betala samma skattesumma till staten som under nuvarande skattesystem, med den skillnaden att jag efter klumpsummebetalningen kan arbeta hur mycket jag vill utan att det påverkar min totala skatt. Marginalskatten torde de facto bli noll. Arbetsutbudet kommer att öka, konsumtionen kommer att öka, andras inkomster kommer att öka och de totala skatteintäkterna kommer att öka. Detta låter som en Paretoförbättring. Ser du några svagheter med förslaget? Om inte, tror du att något politiskt parti kommer att nappa på det här förslaget? I så fall, vilket? Om inte, vilka är de politiska hindren?

Niclas Berggren 14:39 den 16 May 2010

Hur ska marknadsmisslyckanden motverkas?

När ett marknadsmisslyckande identifieras brukar den regelmässiga reaktionen vara att förespråka någon typ av politisk åtgärd för att rätta till situationen. Professor Bryan Caplan har ett annat förslag när det gäller ett marknadsmisslyckande på arbetsmarknaden:

Is labor market rigidity a market failure? I’m afraid so. But strangely enough, this market failure is largely caused by anti-market bias! The main reason workers hate wage cuts is that they imagine that wage-cutting employers are satanically ”unfair.” If workers saw wage cuts for what they are – a full-employment mechanism – they’d sing a different tune. While they wouldn’t be happy to see their wages cut, they’d grudgingly accept that a little wage variability is a fair price to pay for near-total employment security. Once this economically enlightened perspective took hold, employers would eagerly cater to it – and the market failure would largely go away.

Med andra ord är marknadsmisslyckandet ett resultat av okunskap, och botemedlet torde bestå av att sprida mer kunskap om hur marknadsekonomin fungerar (eller kan fungera). Detta låter bra, men jag är något mer pessimistisk, av två skäl.

För det första tror jag knappast att denna kunskap går att förmedla till breda lager av anställda (de präglas säkerligen av andra typer av bias, vilket gör dem ovilliga eller oförmögna att ta till sig nationalekonomisk kunskap). För det andra undrar jag om det enbart handlar om ett kunskapsproblem och om situationen inte har drag av ett socialt dilemma. I så fall räcker nog inte mer kunskap, ens om den kunde förmedlas. Ty är man insider på arbetsmarknaden hoppas man nog att man själv inte blir avskedad utan att det drabbar andra, varför man vill ha kvar sin höga lön.

Niclas Berggren 11:21 den 13 May 2010

Tillväxthämmande skatter

När man följer den politiska debatten får man ibland intryck av att vissa inte ser något samband mellan skatter och tillväxt. Det gör dock OECD, i den nya studien ”Tax and Economic Growth”:

This paper investigates the design of tax structures to promote economic growth. It suggests a “tax and growth” ranking of taxes, confirming results from earlier literature but providing a more detailed disaggregation of taxes. Corporate taxes are found to be most harmful for growth, followed by personal income taxes, and then consumption taxes. Recurrent taxes on immovable property appear to have the least impact. A revenue neutral growth-oriented tax reform would, therefore, be to shift part of the revenue base from income taxes to less distortive taxes such as recurrent taxes on immovable property or consumption.

Dags för en ny skattereform i Sverige?

Niclas Berggren 11:34 den 12 May 2010

Viljan att omfördela

En del undersökningar av hur människor ser på inkomstskillnader fokuserar enbart på inkomstskillnaderna som sådana, inte på hur de har uppkommit. Men det förefaller t.ex. rimligt att inkomstskillnader som beror på att någon har arbetat hårdare än någon annan ses som mindre problematiska än skillnader som är helt godtyckliga, även om skillnaderna är lika stora. En ny experimentell studie, ”Redistributive Justice – Entitlements and Inequality in a Third-Party Dictator Game”, finner följande:

Using a third-party redistributive task, the design examines how impartial decision makers redistribute the income of an advantaged stakeholder to a disadvantaged stakeholder. The results show that redistribution significantly decreases when entitlements to income are legitimized either by having an endowed stakeholder earn the right to his advantageous position or by having him earn his income. When both rights and income are earned, however, redistribution does not decrease further.

Resultat som dessa tycker jag talar för att se mått på inkomstskillnader, t.ex. Ginikoefficienten, som ”insatsfaktorer” i rättvisebedömningar, inte som mått på rättvisa per se. (Om fri vilja inte existerar blir dock frågan om någon någonsin är mer förtjänt av en högre inkomst än någon annan, men experimentet tog inte upp sådana filosofiska djupsinnigheter.)

Niclas Berggren 11:39 den 11 May 2010

Längd och brott

Att det finns ett samband mellan att vara ful och att vara brottsling är sedan tidigare klarlagt. Nu visar en ny studie, ”Short Criminals: Stature and Crime in Early America”, att det även finns (eller, snarare, att det fanns) ett samband mellan att vara kort och att vara brottsling:

In this paper we consider the extent to which criminal activity in the nineteenth century was conditioned on an individual’s height. With data on convicts incarcerated in Pennyslvania penitentiaries between 1826 and 1876, we estimate the parameters of a Wiebull proportional hazard specifications of individual crime, in which the transition into criminal activity is a function of labor market disadvantage that is conditioned on height. Our results suggest early America criminals were short as crime appears to have been conditioned on height ― taller individuals had a lower probability of making a transition into criminal activity.

Den rimliga förklaringen är att långa gynnas på arbetsmarknaden, vilket kan skapa en högre sannolikhet för utanförskap i de kortas skara. Man väljer inte sin längd — är då inte skillnader i socioekonomiska utfall som har med längd att göra fundamentalt orättvisa? Dags för längdskatt? Eller, åtminstone, aktiva försök att motverka negativ särbehandling pga. avsaknad av längd?

Se även inläggen ”Varför tjänar långa mer?”, ”Längden spelar roll”, ”Längd som mått på levnadsstandard”, ”Längd och lön hänger ihop”, ”Längd ger dominans” och ”Lyckligare på toppen”.

Niclas Berggren 9:18 den 9 May 2010

Har Johan Norberg rätt om överdoser?

Jag har inte sett Johan Norbergs nya film Överdos, men vad jag förstår predikterar den att de sätt på vilka den nuvarande krisen har bekämpats — särskilt den mycket expansiva penningpolitiken men även den expansiva finanspolitiken — kommer att resultera i en ny och troligen ännu större kris om några år. Jag har ingen anledning att ifrågasätta den prediktionen (även om jag inte brukar anse mig tillräckligt synsk för att alls uttala eller uttala mig om prediktioner). Den verkar rent allmänt vara baserad på resonemang hämtade från den österrikiska konjunkturcykelteorin. Det jag däremot vill ifrågasätta är att kraftiga, statliga kreditexpansioner av det slag vi nu har sett nödvändigtvis är negativa (netto). Det är å ena sidan sant att en sådan expansion riskerar att bygga upp obalanser och bubblor som förr eller senare briserar. I den delen är kreditexpansionen dålig. Men detta måste å andra sidan vägas mot den större uppgång i ekonomisk aktivitet som den expansiva politiken kan förväntas medföra. Över tid kanske alternativen ser ut så här (figuren är hämtad från ett tidigare inlägg):

Antingen väljer man en väg med en stabil och acyklisk penningpolitik, vilket stiliserat kan bidra till en utveckling som representeras av den raka linjen. Ekonomin växer över tid, lugnt och fint, utan några kriser. Eller så väljer man en aktiv och kontracyklisk penningpolitik, vilket bidrar till en utveckling som representeras av den svängande kurvan. Ekonomin växer snabbare i vissa perioder men kontrakterar i andra perioder (s.k. kriser), när anpassningar blir nödvändiga. Min poäng är att det inte bara går att säga att den senare typen av penningpolitik är dålig därför att den resulterar i kriser. Därutöver resulterar den i uppgångar som annars inte hade ägt rum, vars effekter måste vägas mot det som händer under nedgångarna. Jag är inte alls säker på att nettokalkylen utfallet till den raka linjens fördel, dvs. nyttan förknippad med områdena A1, A2 och A3 etc. kanske överstiger nyttan förknippad med områdena B1 och B2 etc. Detta skulle särskilt kunna vara fallet i ett dynamiskt perspektiv, där den ökade turbulens som den svängande kurvan representerar kan tänkas medföra mer av kreativ förstörelse som frigör resurser till satsningar på nya innovationer, vilka i sin tur bidrar till de på kriserna följande uppgångarna.

Jag säger inte att återkommande överdoser, för att använda det begreppet, nödvändigtvis är bra. Jag säger bara att det inte är a priori givet att de är dåliga. Min undran är, med andra ord, om ett system med återkommande kriser egentligen är så farligt, sett i ett dynamiskt perspektiv. Nu ser jag fram emot att dissas av överdosernas (och Lars E. O. Svenssons) fiender!

Filmen kan ses på TV4 Play. Se min kollega Andreas Berghs kommentar till filmen i SvD, där även Maria Eriksson ger ett tv-tips.

Niclas Berggren 11:38 den 8 May 2010

Visa vem du är genom alkohol

Bör man dricka alkohol i socialt umgänge med viktiga personer, t.ex. potentiella arbetsgivare? Det förefaller oklokt, men enligt den nya uppsatsen ”In Vino Veritas: The Economics of Drinking” kan det vara klokt:

It is argued that drug consumption, most commonly alcohol drinking, can be a technology to give up some control over one’s actions and words. It can be employed by trustworthy players to reveal their type. Similarly alcohol can function as a “social lubricant” and faciliate type revelation in conversations. … There is a tradeoff between the efficiency gains due to the signaling effect and the loss of productivity associated with intoxication.

Dvs. om du vågar dricka med viktiga personer signalerar du en villighet att blotta ditt inre, vilket i regel ses som en god kvalitet av människor som försöker bilda sig en uppfattning om dig. Som forskaren uttrycker det: ”drinking reduces the standard deviation of the noisy signal [about personality type]”. Men det gäller att dricka med viss måtta och i rätt socialt sammanhang.

Niclas Berggren 11:41 den 6 May 2010

Den idealiska prisbildningen

En svensk professor i nationalekonomi, Johan Åkerman, om en annan:

Vid 30 års ålder blev Eli Heckscher Handelshögskolans förste professor i nationalekonomi. Hans föreläsningar började kl 8 f.m. och kallades därför ”nattföreläsningar”. Jag minns ännu hans tal om prisbildningen, som sades fungera på ett idealiskt sätt: när en vara är knapp blir priset högt, när tillgången är riklig blir priset lågt. ”Prisbildningen är alltså idealisk, men det finnes en svag punkt — (med lägre röst) prisbildningens svaga punkt — och den är att somliga människor inte har lika mycket pengar som andra människor. Men annars är prisbildningen fullkomligt idealisk.”*

I linje härmed förklarar F. A. Hayek prisbildningens centrala roll för att förmedla information i ”The Use of Knowledge in Society”, publicerad i American Economic Review. Om Heckscher läste artikeln tror jag att han gillade den.

*Ur Åkerman, Johan (1997). En samhällsforskares minnesbilder. Lund: Institutet för Ekonomisk Forskning: 68.

Niclas Berggren 5:01 den 4 May 2010

Är könsskillnader i risk ärftliga?

Ytterligare en studie, ”Are Attitudes Towards Economic Risk Heritable? Analyses Using the Australian Twin Study of Gambling”, har undersökt könsskillnader i riskattityd:

While females are more risk averse than males, there is no evidence that heritability in attitudes towards risk differs between males and females.

Detta uppfattar jag vara i linje med tidigare forskning (se här och här).

Niclas Berggren 5:11 den 2 May 2010

Biståndets moraliska dilemma

Det har varit svårt att påvisa samband mellan bistånd och tillväxt (se här, här och här) och mellan bistånd och minskad fattigdom (se här); likaså finns det tecken på att bistånd försvårar export (se här). Nu visar en ny studie av min vän och kollega Christian Bjørnskov, ”Do Elites Benefit from Democracy and Foreign Aid in Developing Countries?”, publicerad i Journal of Development Economics, att bistånd förefaller negativt relaterat till inkomstjämlikhet i demokratiska utvecklingsländer:

By exploring data on income quintiles derived from the World Income Inequality Database for 88 developing countries, a set of results indicate that foreign aid and democracy in conjunction are associated with a higher share of income held by the upper quintile. It thus appears that foreign aid, contrary to popular beliefs, leads to a more skewed income distribution in democratic developing countries while the effects are negligible in autocratic countries.

I den mån dessa resultat stämmer och kan tolkas som kausala, implicerar de något av ett moraliskt dilemma för biståndspolitiken: ska bistånd kanaliseras till demokratier eller till autokratier om det i de förra men inte i de senare riskerar att öka ojämlikheten?

Det verkar alltså finnas gott om icke-resultat och negativa resultat i forskningen om biståndets effekter. Som tur är finns det vissa biståndsinsatser som har varit framgångsrika — men det tycks mig oklart om nettoeffekterna av bistånd är positiva eller negativa.

Niclas Berggren 11:14 den 30 April 2010

Låg tillväxt utan regn

Afrikas välstånd har inte utvecklats särskilt väl jämfört med övriga utvecklingsländer. Ofta anses denna relativt dåliga utveckling bero på ekonomisk-politiska faktorer, som svaga rättssystem, handelshinder och korruption. En ny studie, ”Trends in Rainfall and Economic Growth in Africa: A Neglected Cause of the African Growth Tragedy”, publicerad i The Review of Economics and Statistics (preliminär gratisversion här), undersöker istället vädrets roll:

We examine the role of rainfall trends in poor growth performance of sub-Saharan African nations relative to other developing countries, using a new cross-country panel climatic data set in an empirical economic growth framework. Our results show that rainfall has been a significant determinant of poor economic growth for African nations but not for other countries. Depending on the benchmark measure of potential rainfall, we estimate that the direct impact under the scenario of no decline in rainfall would have resulted in a reduction of between around 15% and 40% of today’s gap in African GDP per capita relative to the rest of the developing world.

I dessa två diagram kan man se att regn och BNP-tillväxt samvarierar mer i afrikanska länder söder om Sahara än i andra utvecklingsländer:

Inte minst kan det vara nyttigt för ekonomer (men även för andra) att påminnas om att ekonomisk utveckling påverkas av annat än politik och institutioner (även om sådana faktorer också är centrala). T.ex. sätter de här resultaten klimatfrågan i centrum för ekonomisk analys.

Se även inläggen ”Var har livskvaliteten ökat mest?”, ”Folkexplosion i Afrika”, ”Global uppvärmning slår olika” och ”Fattigdomen i Afrika faller”.

Niclas Berggren 11:26 den 29 April 2010

Sätt att öka arbetslösheten?

De rödgröna vill göra a-kassan mer generös. Professor Casey Mulligan uttalar sig, på basis av färsk forskning, om effekterna av en slik åtgärd:

It is my opinion that unemployment insurance significantly raises unemployment and significantly reduces employment, even after accounting for general equilibrium effects.

Detta är i linje med en finsk studie samt med professor Lars Calmfors analys.

Niclas Berggren 10:49 den 28 April 2010

Frihandel och fattigdom

Det är inte bara så att frihandel tycks positivt relaterad till tillväxt; det tycks också som om fattigdomen i världen skulle kunna minska om handelshinder togs bort. Detta enligt den nya studien ”Would Freeing Up World Trade Reduce Poverty and Inequality? The Vexed Role of Agricultural Distortions”:

This paper summarizes a series of new economy-wide global and national empirical studies that focus on the net effects of the remaining distortions to world merchandise trade on poverty and inequality globally and in various developing countries. The global LINKAGE model results suggest that removing those remaining distortions would reduce international inequality, largely by boosting net farm incomes and raising real wages for unskilled workers in developing countries, and would reduce the number of poor people worldwide by 3 percent.

Faktum är att fattigdomen i världen har minskat kraftigt, men givetvis inte tillräckligt. Vågar man hoppas på att EU går i riktning mot frihandel på jordbruksområdet?

Niclas Berggren 11:45 den 27 April 2010

Överlever välfärdsstaten?

För att en välfärdsstat ska kunna överleva på sikt torde det krävas att medborgarna är beredda att betala för den. En schweizeisk studie, ”Is the Welfare State Sustainable? Experimental Evidence on Citizens’ Preferences for Redistribution”, finner följande:

The major finding of the paper, however, is that estimated average WTP [willingness to pay] is maximum at 21% of GDP devoted to redistribution, clearly below the current value of 25%. Moreover, this value differs importantly depending on attitudes toward the desirable amount of redistribution and the government’s role in dealing with inequality. Thus, there is reason for concern with regard to the sustainability of the Swiss welfare state.

Tre reflexioner:

Bör välfärdsstatens storlek motsvara den genomsnittliga betalningsviljan för den?
Spelar den genomsnittliga betalningsviljan nödvändigtvis någon större roll för välfärdsstatens överlevnad, med tanke på att de med låg betalningsvilja kan utgöra en minoritet som kan köras över i parlamentet?
Är den genomsnittliga betalningsviljan för den svenska välfärdsstaten större eller mindre än dess faktiska omfattning idag?

Niclas Berggren 13:11 den 24 April 2010

Före kronan

I och med euron övergav många europeiska nationer sina egna valutor. Hur många känner till att det inom Sverige tidigare fanns flera valutor? Johan Schück skriver i DN idag:

Under större delen av 1600-talet och 1700-talet fanns det fem olika valutor som fungerade parallellt inom landet, med sinsemellan flytande växelkurser. Det var inte förrän 1873 som kronan introducerades som en enhetlig valuta.

Jag undrar om argumenten för och emot en enhetlig valuta inom landet var snarlika de som nu framförs för och emot en enhetlig valuta inom EU.

Många känner nog inte heller till att Riksbanken inte alltid har haft monopol på sedelutgivning. Per Hortlund skriver i Fribankskolan: monetär laissez-faire i teori och praktik (s. 76):

Åren 1880–1900 kan … betecknas som glansperioden för det svenska fribanksystemet. Systemet var nu moget. Det fanns 25 sedelutgivande banker med 120–150 kontor, men även icke sedelutgivande affärsbanker och sparbanker.

Se även, om detta, George Selgins och Lawrence Whites ”How Would the Invisible Hand Handle Money?”, publicerad i Journal of Economic Literature.

Niclas Berggren 5:36 den 23 April 2010

Bertil Ohlins födelsedag

Idag är det 111 år sedan Bertil Ohlin föddes. Han fick ekonomipriset 1977 för sina bidrag till handelsteorin, inte minst Heckscher-Ohlin-teoremet (som kortfattat säger att länder kommer att exportera [importera] produkter som använder sig av de produktionsfaktorer som landet har relativt gott [ont] om). Här kan du läsa hans prisföreläsning ”1933 and 1977 – Some Expansion Policy Problems in Cases of Unbalanced Domestic and International Economic Relations”. Här kan du läsa en självbiografisk essä. Här kan du införskaffa boken Bertil Ohlin: A Centennial Celebration 1899–1999. Här kan du titta in hos Bertil Ohlininstitutet (i vars styrelse mina vänner och kollegor Andreas Bergh och Henrik Jordahl sitter). Här kan du läsa en recension jag skrev av Sven-Erik Larssons biografi Bertil Ohlin: ekonom och politiker. Jag avslutar den så här:

Ohlin tänkte alltså enligt min mening fel i några centrala frågor, men han var icke desto mindre en imponerande man. Han var det i kraft av sitt kunnande, sitt allmänna förnuft, sin kyliga rationalitet samt en del personliga drag. Vad sägs om hans tidiga föresats att bygga upp en privat förmögenhet (vilket också lyckades genom framgångsrika aktieplaceringar), hans betoning på att alltid vara välklädd, hans måttfullhet med alkohol, hans balanserade generositet med penninggåvor samt hans vidsynthet gentemot andra människor? Den typen av personer växer inte på träd, och av sådana bör vi i många stycken ta lärdom.

Här kan du, slutligen, läsa min korta beskrivning av Bertil Ohlins ideologiska transformation, under inflytande av några danskar och Keynes, från klassisk liberal till socialliberal.

Idag kände jag att jag ville slå på trumman för Bertil Ohlin.

Niclas Berggren 11:45 den 19 April 2010

Ger frihandel tillväxt?

Forskning förbättrar vår kunskap om världen genom en vetenskaplig process. Någon finner stöd för ett visst samband; någon annan visar på metodologiska brister och bestrider sambandet; någon tredje förbättrar den metodologiska kvaliteten och ger den ene eller den andre rätt. Ungefär så kan forskningen om sambandet mellan frihandel och ekonomisk tillväxt beskrivas. Det är ett drama i tre akter.

I. För 15 år sedan publicerades Jeffrey Sachs och Andrew Warners ”Economic Reform and the Process of Global Integration” i Brookings Papers on Economic Activity. Där fann de bl.a. följande:

When we add OPEN, we find that the open economies grow, on average, by 2.45 percentage points more than the closed economies, with a highly statistically significant effect.

II. Några år därefter fick bl.a. den studien metodologisk kritik av Fernando Rodríguez och Dani Rodrik, i ”Trade Policy and Economic Growth: A Skeptic’s Guide to the Cross-National Evidence”:

We find little evidence that open trade policies—in the sense of lower tariff and non-tariff barriers to trade—are significantly associated with economic growth.

III. Nu visar en ny studie av Roman Wacziarg och Karen Horn Welch, ”Trade Liberalization and Growth: New Evidence”, publicerad i The World Bank Economic Review, och som i stort undviker de metodologiska problemen genom användande av pandeldata och nya mått på grad av frihandel, följande:

Analysis based on the new data set suggests that over the 1950–98 period, countries that liberalized their trade regimes experienced average annual growth rates that were about 1.5 percentage points higher than before liberalization.

Nu är det förvisso så att den vetenskapliga processen aldrig stannar upp. Fler akter kan följa. Just nu förefaller det dock som en positiv relation mellan grad av frihandel och tillväxt kan betraktas som trolig.

Niclas Berggren 11:36 den 12 April 2010

Affärsänglars betydelse för entreprenörskap

Affärsänglar är rika personer som finansierar nya företag. Fyller de någon större funktion i en marknadsekonomi? Den nya studien ”The Consequences of Entrepreneurial Finance: A Regression Discontinuity Analysis” tyder på det:

We first show that angel funding is positively correlated with higher survival, additional fundraising outside the angel group, and faster growth measured through growth in web site traffic. The improvements typically range between 30% and 50%. When using the regression discontinuity approach, we still find a strong, positive effect of angel funding on the survival and growth of ventures, but not on access to additional financing. Overall, the results suggest that the bundle of inputs that angel investors provide have a large and significant impact on the success and survival of start-up ventures.

Affärsänglar ger ofta mer än ett finansiellt tillskott: de hjälper t.ex. i regel till med know-how och kontakter. Deras existens förutsätter en möjlighet för individer att bli rika, vilket indikerar att bedömningar om ”rättvisa” inte är de enda som bör informera politiska beslutsfattare när de utformar skattesystem.

Se även ”Kan riskkapitalister gynna arbetare?”

Niclas Berggren 5:22 den 6 April 2010

Vän av marknadskonomin trots krisen

Det jag säger i ett långt och krångligt inlägg säger ekonomipristagaren Gary Becker kort och koncist:

So, yes, we economists made mistakes. But has the experience of the past few years invalidated the finding that markets remain the most efficient means for producing economic growth? Not in any way. Look at growth in developed countries since the Second World War. Even after you take into account the various recessions, including this one, you still end up with a good record. So even if a recession as bad as this one were the price of free markets—and I don’t believe that’s the correct way of looking at it, because government actions contributed so greatly to the current problem—but even if a bad recession were the price, you’d still decide it was worth paying. Or look at developing countries. China, India, Brazil. A billion people have been lifted out of poverty since 1990 because their countries moved toward more market-based economies—a billion people. Nobody’s arguing for taking that back.

Niclas Berggren 14:08 den 4 April 2010

Påverkas man av ämnet man studerar?

Skiljer sig studenter i nationalekonomi från andra när det gäller synen att marknadstransaktioner är ömsesidigt gynnsamma? En ny studie, ”The Impact of Studying Economics, and Other Disciplines, on the Belief that Voluntary Exchange Makes Everyone Better Off”, finner att de gör det, både när studierna påbörjas och, i ännu högre grad, när studierna är på väg att avslutas:

The first finding is that students specializing in different disciplines already differ with respect to that belief at the very start of their studies, namely during the first week of their first year at the university. Typically, economics and management science students agree more with the idea that voluntary transactions make those involved better off than students of psychology, law, sciences, or other social sciences. Our survey therefore provides additional evidence of a self-selection bias in higher education. The survey moreover provides evidence of a learning effect of studying different topics. This learning effect takes two guises. First, the answers of students from different disciplines tend to drift apart over the course of their studies. Thus, final year economics students agree more with the statement that voluntary transactions make those involved better off than their first year fellows. Similarly, final year law students and psychology students tend to disagree more than students who have just started the same studies. … Second, we observe that the answers of economics students tend to become more homogeneous over time. That effect is only observed in economics.

Resultatet om ökad homogenitet kan kanske tolkas som ett resultat av att studenter i nationalekonomi faktiskt studerar det frågan rör och att deras kunskapsinhämtning gör att de konvergerar i uppfattning.

Se även ”Lockar nationalekonomin egoister?”, ”Står svenska akademiker till vänster eller höger?” och ”Lyckliga nationalekonomer”.

Niclas Berggren 7:53 den 3 April 2010

Delad nota, ökat matintag

Ogillar du, liksom jag, att dela notan på restaurang? Då bör du finna resultaten i studien ”The Inefficiency of Splitting the Bill”, publicerad i The Economic Journal, av intresse. När tre versioner av ett experiment på restaurang genomfördes — ett där alla betalar individuellt, ett där notan delas lika och ett där någon annan betalar hela notan — blev utfallet det följande:

Med andra ord:

We find that the theoretical predictions work: people react to changes in incentives and they largely seem to ignore negative externalities. These results have great importance in the design of institutions. Institutions and rules that ignore the effect of negative externalities are inefficient – not only in theory, but also in practice. This inefficiency is the result of people playing the equilibrium of the game; even if they all prefer to be in a ‘different game’ (e.g., pay the bill individually). Interestingly, when asked which mechanism they would prefer, prior to informing them which mechanism they would face, 19 (80%) out of the 24 subjects we asked indicated they would prefer the individual pay over splitting the bill. However, when forced to play according to the less preferred set of rules (splitting the bill), subjects nevertheless minimise their losses by taking advantage of others.

Människor är, som det verkar, i rätt hög grad själviska. En intressant fråga som tas upp i avslutningen av artikeln är varför människor går med på att dela notan. Vad tror du?

Niclas Berggren 5:06 den 1 April 2010

Uppfattas altruister som attraktiva?

Varför beter sig vissa människor på ett sätt som gynnar andra? Är de genuina altruister eller vill de uppfattas som altruister för att nå vissa egoistiska mål? Det finns visst stöd för det senare, närmare bestämt för att uppfattad altruism gör en person mer attraktiv i andras ögon:

”Do Humans Prefer Altruistic Mates?”, publicerad i British Journal of Psychology: ”We then seek evidence of whether mate choice on the basis of altruistic traits is present and find it in one study … We also predict that a stronger female MPAT [mate preference toward altruistic traits], as measured by responses to the MPAT scale, will be expressed – a result found in all three studies.”
”Altruists Attract”, publicerad i Evolutionary Psychology: ”[C]ooperative behavior increases the perceived attractiveness of the cooperator. ”
”Doing Good or Doing Well?”, publicerad i American Economic Review: ”Using the unique property of image motivation–its dependency on visibility–we show that image is indeed an important part of the motivation to behave prosocially, and that extrinsic incentives crowd out image motivation.” (Se ett tidigare inlägg om denna studie här.)

Cynisk som jag är tenderar jag att betrakta personer som framställer sig som goda med stor skepsis. Men konsekvensetiker som jag är tycker jag ändå att ”icke-altruistiska mekanismer” för att generera goda konsekvenser är bra. Det är inte motivet utan resultatet som spelar roll.

Tips: Ryan Sager.

Niclas Berggren 11:34 den 31 March 2010

Bönder låg bakom svensk protektionism

Två tyska ekonom-historiker, Sibylle Lehmann och Oliver Volckart (varav jag är vän med den senare), analyserar i en ny studie, ”The Political Economy of Agricultural Protection: Sweden 1887”, hur det kom sig att tullar infördes i riksdagen för 123 år sedan. Intressant nog finner de stöd för att ekonomiskt intresse spelade en stor roll — liksom, troligen, propaganda:

We find that voters who did not own or lease land consistently favoured free trade. Agricultural voters, however, evidenced interesting variations between estate sizes, and important changes between the spring and autumn elections. In the spring election, it were only the voters with the largest farms (that had a value of more than 30,000 Kronor) and leaseholders (who had to rent land with a value of at least 6000 Kronor in order to be allowed to vote) whose support for free trade fell below 50 percent. In the autumn election, by contrast, even 60 percent of the smallholders voted for protection.

By separately analysing constituencies where voting was indirect and occasionally still open, we determine that electoral manipulation or pressure that the owners of large estates exerted on smallholders is unlikely to be responsible for this shift. Apparently, small and middling farmers decisively changed their trade political outlook between spring and autumn 1887. As trade balances did not change so quickly, some other influence – likely enough protectionist propaganda – must have had a crucial impact in the course of the summer months 1887. Apparently, not only farmers who were really exposed to competition from abroad, such as wheat producers, were susceptible to anti-free trade arguments, but small farmers who specialised in dairy production, too. For the protectionists, disinformation seems to have paid.

Att jordbrukare stödjer protektionism är alltså ingen ny företeelse. (Det kanske förresten även är så att reformer i riktning mot frihandel uppkommer som ett resultat av att vissa intressen gynnas av det.)

Niclas Berggren 5:55 den 31 March 2010

Svenska skattekilar

Av vissa i den politiska debatten kan man få intryck av att nuvarande regering har bedrivit en extrem skattesänkningspolitik. Men tar man en närmare titt, dels på förändringarnas storlek och dels på hur svenska skatter förhåller sig till jämförbara länders, förefaller den retoriken något överdriven. Denna färska figur från OECD illustrerar skattekilarna* 2005 och 2008 för en ensamstående person utan barn som uppbär 67% respektive 100% av genomsnittsinkomsten i Sverige, övriga nordiska länder samt OECD:

Visst har en sänkning ägt rum i Sverige, men den förefaller relativt begränsad, särskilt för personer som uppbär 100% av genomsnittsinkomsten. Dessutom ligger svenska marginalskattekilar för dessa personer även efter skattesänkningarna betydligt över genomsnitten i Norden och OECD.

___________________

* Skatteverket definierar (s. 23): ”Med skattekil avses den totala marginaleffekten på en extra arbetsinsats. Därvid beaktas förutom socialavgifterna (skattedelen av dessa, se ovan) och inkomstskatten på förvärvsinkomster också konsumtionsskatterna. Skattekilen kommer därmed att ange skillnaden mellan ökningen av arbetsgivarens kostnad för arbetskraften, ibland kallad den reala produktlönen, och ökningen av individens reala köpkraft med hänsyn tagen till alla förändringar av skatter (och inkomstberoende bidrag) som påverkas av inkomstökningen, ibland kallad den reala konsumtionslönen.”

Niclas Berggren 11:36 den 30 March 2010

Till lyxens försvar

Kan lyxkonsumtion försvaras? Ludwig von Mises ansåg det. I Liberalism skriver han:

To form a correct conception of the social significance of luxury consumption, one must first of all realize that the concept of luxury is an altogether relative one. Luxury consists in a way of living that stands in sharp contrast to that of the great mass of one’s contemporaries. … The luxury of today is the necessity of tomorrow. Every advance first comes into being as the luxury of a few rich people, only to become, after a time, the indispensable necessity taken for granted by everyone. Luxury consumption provides industry with the stimulus to discover and introduce new things. It is one of the dynamic factors in our economy. To it we owe the progressive innovations by which the standard of living of all strata of the population has been gradually raised.

Detta skulle också kunna utgöra ett argument, prima facie, mot långt driven utjämning av förmögenheter och inkomster.

Se även inlägget ”Att få det bättre än andra”.

Niclas Berggren 11:54 den 29 March 2010

Liberal politik och barnadödlighet

Att liberal ekonomisk politik — i form av liberaliseringar, avregleringar, starkt skydd av privat ägande och inriktning på makroekonomisk stabilitet — förmår förbättra den ekonomiska utvecklingen är inte så kontroversiellt att hävda. En mer omstridd fråga rör hur sådan politik påverkar välfärd i vidare mening. I studien ”Do Neoliberal Economic Policies Kill or Save Lives?”, publicerad i Business and Politics, undersöks sambandet mellan sådan politik och barnadödlighet:

This paper hypothesizes that open international trade policies, low-inflation macroeconomic environments, and market-oriented property rights regimes promote human development across the world. We test this argument by examining the impact of several measures of neoliberal policies on infant mortality rates across the world between 1960 and 1999. Results suggest that openness to imports, long-term membership in the GATT and WTO, low rates of inflation, and effective contract enforcement are each associated with lower rates of infant mortality across the world, even when controlling for countries’ economic performance.

Man kan dessutom notera att när olika mått på socioekonomisk ojämlikhet inkluderas som kontrollvariabel, påverkar inte det resultaten. Osäkerhet om kausalitet föreligger förstås, men resultaten indikerar i vilket fall att en liberal ekonomisk politik inte är oförenlig med, utan snarare positivt samvarierar med, sjunkande barnadödlighet.

Niclas Berggren 5:31 den 28 March 2010

Lyckliga nationalekonomer

Det finns tecken på att studenter i nationalekonomi är mer egoistiska än andra. Ny forskning, presenterad i ”The Happiness of Economists: Estimating the Causal Effect of Studying Economics on Subjective Well-Being”, finner att studenter i nationalekonomi också är lyckligare än andra. Så här ser lyckofördelningarna ut för studenter i nationalekonomi (till vänster) och för studenter i andra samhällsvetenskapliga ämnen (till höger):

I en ekonometrisk analys som kontrollerar för andra bestämningsfaktorer av lycka, och som också försöker klargöra kausalitet genom användande av instrumentalvariabler, befästs resultatet. Förutom att studera nationalekonomi är också inkomst och framtida karriärmöjligheter positivt relaterade till lycka; att vara politiskt till höger är däremot negativt relaterat till lycka.

Om nu studenter i nationalekonomi både är mer egoistiska och mer lyckliga än studenter i andra ämnen, finns det skäl att tro att egoism ger lycka eller att lycka ger egoism?

Niclas Berggren 7:39 den 27 March 2010

Det svenska budgetunderskottets utveckling

Thomas Östros:

Regeringen ärvde 70 miljarder kronor i överskott. Det har nu förbytts i ett underskott om 70 miljarder. … Vi socialdemokrater söker svenska folkets förtroende för att åter ta Sverige till överskott och en ansvarsfull ekonomisk politik.

På Östros låter det som om regeringen inte har fört en ansvarsfull politik. Han gör dock inga internationella utblickar och nämner inte heller det faktum att Sverige just har drabbats av en internationell finanskris. Den intressanta frågan är hur Sverige har klarat sina statsfinanser jämfört med andra OECD-länder. Se dessa figurer:

Från 1997 och framåt har Sverige haft starkare statsfinanser än OECD i genomsnitt; uppskattningar antyder att denna skillnad snarast har blivit något större under den senaste krisen. Ekonomistyrningsverket meddelar nu också följande:

Utsikterna för statsbudgeten och de offentliga finanserna är goda. Redan 2011 är finanserna nästan i balans. Det beror på de i grunden starka finanserna och återhämtningen i konjunkturen. Längre fram under prognosperioden siktas stora överskott. Statsskulden uppgår till 25 procent av BNP 2014, vilket är den lägsta nivån sedan mitten av 1970-talet.

Thomas Östros retorik tycks mig något tom.

Niclas Berggren 5:31 den 26 March 2010

Ger ökad tillväxt demokratisering?

Hur hänger ett lands ekonomiska och politiska utveckling ihop? Närmare bestämt: finns det ett samband mellan ekonomisk tillväxt och demokratisering? Ja, enligt den nya studien ”Do Output Contractions Trigger Democratic Change?”:

Our primary finding is that, once the potential endogeneity of economic growth is addressed, faster economic growth reduces the short-run likelihood of institutional change toward democracy, but has no discernible impact on the likelihood of institutional change toward autocracy. There is, however, evidence of heterogeneity in the impact of economic shocks on the likelihood of democratic change. Output contractions due to adverse weather shocks appear to be important triggers of democratic change, whereas commodity price shocks have insignificant implications for the likelihood of democratic change.

Huvudresultatet förefaller rimligt: om ett icke-demokratiskt land utvecklas väl ekonomiskt, kan medborgarna förväntas vara mindre missnöjda med regimen genom en bättre inkomstutveckling för egen del, och regimen kan få ökade resurser att investera i såväl offentliga nyttigheter som säkerhetsstyrkor o.d. Dock medför detta en möjlig målkonflikt: om både ökad tillväxt och demokratisering värderas positivt prima facie, och om det förra minskar sannolikheten för det senare, vad blir då implikationen för hur tillväxt, allt beaktat, ska värderas i autokratiska stater?

Apropå resultatet att väderfenomen påverkar sannolikheten för demokratisering, se det tidigare inlägget ”Väljarnas bristande rationalitet”.

Niclas Berggren 11:19 den 24 March 2010

Fattigdomen i Afrika faller

Afrika har länge framställts som ekonomiskt hopplöst. Den nya studien ”African Poverty Is Falling…Much Faster Than You Think!” var därför uppiggande läsning:

We show that: (1) African poverty is falling and is falling rapidly; (2) if present trends continue, the poverty Millennium Development Goal of halving the proportion of people with incomes less than one dollar a day will be achieved on time; (3) the growth spurt that began in 1995 decreased African income inequality instead of increasing it; (4) African poverty reduction is remarkably general: it cannot be explained by a large country, or even by a single set of countries possessing some beneficial geographical or historical characteristic.

En av studiens illustrationer:

Inte bara de fattiga i Kina och Indien har gynnats av ekonomisk tillväxt: detsamma tycks alltså gälla de fattiga i Afrika.

Niclas Berggren 17:25 den 23 March 2010

En väljares plikt

Ludwig von Mises:

A citizen who casts his ballot without having studied to the best of his abilities as much economics as he can fails in his civic duties. He neglects using in the appropriate way the power that his citizenship has conferred upon him in giving him the right to vote.

Se tidigare inlägg om von Mises här.

Niclas Berggren 5:27 den 23 March 2010

Böter på dagis

För tio år sedan publicerades en känd studie om effekten av att införa böter för föräldrar som är sena med att hämta sin barn på dagis, ”A Fine Is a Price”, i Journal of Legal Studies. Däri rapporterades följande:

Parents used to arrive late to collect their children, forcing a teacher to stay after closing time. We introduced a monetary fine for late‐coming parents. As a result, the number of late‐coming parents increased significantly.

En förklaring skulle kunna vara att föräldrarna började se det som en helt normal möjlighet, att betala för att komma sent, medan det tidigare fanns en social norm som sa att det är fult att komma för sent. Detta resultat används ofta som ett argument mot att använda sig av monetära incitament — de kan ju ha motsatt effekt genom att tränga undan andra normer och en intern vilja att göra rätt. Nå, jag hörde nyligen professor Dennis Mueller problematisera den slutsatsen genom att påpeka att ett system med böter skulle kunna innefatta högre välfärd än ett system med sociala normer, trots att det förra innefattar fler sena ankomster. Ty:

Om någon bryter mot en norm uppkommer ingen inkomst; om någon bryter mot en regel som upprätthålls med bot uppkommer inkomster när människor bryter mot den. Kanske tillräckligt för att finansiera att en förskollärare stannar längre.
En norm kan vara mer oflexibel än en regel som upprätthålls med bot, och just att föräldrar ser boten som ett pris kan öka effektiviteten. De föräldrar som inte har något viktigt skäl att vara sena hämtar rimligen sina barn i tid; de föräldrar som har mycket viktiga saker att göra betalar villigt boten, eftersom värdet av den tid de använder till annat än att hämta barnen i tid överstiger boten. (Hur ofta måste inte föräldrar rusa iväg från viktiga arbetsuppgifter för att hinna hämta barnen i tid?)

Det förefaller alltså viktigt att beakta effekter i ”allmän jämvikt” och inte stirra sig blind på det partiella målet, att föräldrar ska komma i tid.

Niclas Berggren 13:43 den 18 March 2010

Egenintresserade väljare

Styrs väljare av ideologi eller egenintresse när de tar ställning i politiska frågor? Frågan är omdiskuterad. En ny österrikisk enkätbaserad studie antyder att båda spelar roll men att egenintresset dominerar som förklaringsfaktor:

We find that subjective self-interest – in this specific case the expectation of personally adverse consequences of a policy measure – is the most important, if not dominant, identified determinant of the acceptance of policy measures. People who expect to personally face adverse consequences of a policy measure are less likely to find this measure appropriate. … [O]ur results indicate that (subjective, perceived) self-interest is the stable factor in opinion formation while the influence of ideology is vastly dependent on the nature of the tested policy measure (tax raises vs. spending cuts).

Resultatet erhålls genom ekonometrisk analys men kan illustreras av följande figur, som visar hur väljarna rangordnar alternativa sätt att finansiera en inkomstskattesänkning beroende på hur alternativen förväntas påverka den egna ekonomin:

Om en åtgärd drabbar en själv ekonomiskt är man alltså mer negativ till den. Det kan förstås vara så att samma rangordning skulle erhållas på ideologisk grund, men den ekonometriska analysen antyder alltså en distinkt effekt av egenintressevariabeln även när man kontrollerar för ideologi. Det har nog många politiker insett, varför de kommer med utspel, som maxtaxan på dagis, som påverkar marginalväljares ekonomi positivt.

Niclas Berggren 14:25 den 13 March 2010

Olika ojämlikheter och tillväxt

Det är en ständigt omdiskuterad fråga, hur inkomstskillnader påverkar ekonomisk tillväxt, och i litteraturen finns motstridiga resultat. En ny studie, ”Inequality of Opportunity and Growth”, menar att motstridigheten kan bero på att tidigare analyser inte skiljer på två typer av ojämlikhet: sådan som beror på bakomliggande faktorer som individen inte kan påverka (som etnicitet och socioekonomisk bakgrund) och sådan som beror på faktorer som individen kan påverka (som utbildning och arbetsinsats). Den första typen kallar de inequality of opportunity, den andra inequality of effort. Resultat:

We ran standard OLS pooling regressions, finding robust support for a negative relationship between inequality of opportunity and growth and a positive relationship for the other sort of inequality. Hence, these two types of inequalities are affecting growth through opposite channels. On one hand, inequality of effort increases growth because it may encourage people to invest in education and to exert effort. On the other hand, inequality of opportunity decreases growth because it may not favor human capital accumulation of the more talented individuals.

Det tilltalar mig att försöka precisera orsaken till inkomstojämlikhet och att undersöka om effekterna skiljer sig åt. Den ansatsen bör kunna tillämpas också i studier av andra effekter av inkomstojämlikhet, t.ex. på tillit och hälsa (men tyvärr finns inte så många dataserier som tillåter en så detaljerad analys).

Se även inlägget ”Har Rosenberg rätt om jämlikhet?”.

Niclas Berggren 5:15 den 11 March 2010

Ekonomipristagare om beteendeekonomi

I Karen Horns intervjubok Roads to Wisdom: Conversations with Ten Nobel Laureates in Economics får ekonomipristagaren Gary Becker följande fråga (s. 146):

What do you think about behavioral economics? Do you think it is useful even though it questions the rationality assumption? Can it teach us anything at all?

Han svarar:

There are three different aspects about behavioral economics. One is that in this approach, you can extend the concept of people’s preferences, so that their utility includes equity and so on. I certainly accept that. I have done some of that myself, and some people have been doing this for a long time. Doing this is useful in some instances, although maybe not in others. Another aspect is about all those psychological quirks and deviations. I think that has taught us something. On the other hand, third, I think there is sometimes confusion in this kind of literature between what is important at the individual level and what is important at the group level, which is why economists look at these things — the market level, so to speak. There are all those quirks that are unimportant at the group level because they cancel out. They don’t survive, just like discrimination. A lot of discrimination doesn’t survive due to market forces. In many cases, there is done too little of that sort of market analysis. But on the whole, I think behavioral economics has added some insights, and it is a useful contribution to economics in general — if its limits are accepted, and if the role of market forces is not overlooked. I just have these two provisos.

Den tredje punkten finner jag särskilt intressant: även John List och Steven Levitt samt John List och Daniel Millimet har berört den och varnar för förenklade slutsatser om irrationalitet på makronivå på basis av irrationalitet på mikronivå. I samma intervjubok (s. 235) ger ekonomipristagaren Vernon Smith sin syn på saken:

The maintained hypothesis in psychology is that people aren’t rational, and therefore the system can’t be rational either — whereas we economists have learned that institutions matter. Well laid-out institutions can help people with rational decision-making. Therefore, I actually believe that a lot of the current work in cognitive psychology is likely to be affected by experiments with repeat interactive decision making experiences.

Niclas Berggren 16:52 den 9 March 2010

Stimulerande skattesänkningar?

Som Gunnar Hökmark konstaterar har Mona Sahlin krävt större stimulansåtgärder än de regeringen har genomfört. Samtidigt kritiserar hon regeringens jobbskatteavdrag. Det som slår mig är att hon inte verkar kunna tänka tanken, att skattesänkningar kan stimulera ekonomin. Som professorn i nationalekonomi vid Harvard Greg Mankiw säger i en färsk intervju:

I am enough of a Keynesian to believe that the stimulus does, in fact, stimulate, although I probably would have emphasized tax reductions over government spending increases.

Om han har rätt, vilket det finns tecken på, borde inte en stimulansvän som Sahlin mildra sin kritik av jobbskatteavdraget, en kritik som primärt tycks ha fiskala dimensioner, av typen ”skatten sänks med lånade pengar”? Det är väl klart att stimulansåtgärder ska ske med lånade pengar?

Niclas Berggren 7:00 den 9 March 2010

Har Rosenberg rätt om jämlikhet?

Göran Rosenberg har läst den nya boken Jämlikhetsanden och är väldigt imponerad:

Dessutom påstås skillnader vara bra för sysselsättningen, riskviljan, företagarandan och tillväxten, och därmed bra för alla, rika som fattiga. … Nåväl, allt detta var empiriskt illa underbyggt redan när det begav sig, och nu som sagt också söndersmulat.

Är det så enkelt? Inte riktigt. I den nya studien ”Do Rising Top Incomes Lift All Boats?” studeras effekten på tillväxt av den andel av inkomsterna som de 10 procent av inkomsttagarna som tjänar mest står för. Det starkaste resultatet tyder på en positiv effekt på BNP av ökad ojämlikhet (efter 1960):

If a 10 point increase in TopShare10 were sustained for ten years, GDP would be 12.2 per cent higher than if TopShare10 had not changed.

Det tar dock tid för detta högre välstånd att sprida sig också till de 90 procent som inte tjänar mest:

After 13 years the bottom nine deciles reach the ”breakeven” point where faster growth in total personal income finally offsets the fact that they are now getting a smaller share of the total. If a higher level of inequality continues to yield higher growth indefinitely, our simulation implies that the absolute incomes gains of the bottom nine deciles will become progressively larger. However, our data cannot tell us whether such long-term projections are realistic.

Resultaten av denna studie, vars empiriska metoder nog måste betraktas som mer rigorösa än dem som används i Jämlikhetsanden, är mer komplexa än och står delvis i konflikt med det enkla budskap Rosenberg förmedlar. Omdömet ”söndersmulat” ter sig förhastat.

För mer om Jämlikhetsanden, se t.ex. Andrew Leigh och Andreas Bergh.

Niclas Berggren 11:34 den 8 March 2010

Filmekonomi och filmstatistik

Nu har Oscarstatyetter delats ut igen. Har detta kulturella evenemang något med vetenskaplig analys att göra? Jo. Här är fem lästips för den som intresserar sig för filmekonomi och filmstatistik:

”What’s an Oscar Worth?”, publicerad i Economic Inquiry: ”The results indicate substantial financial benefits for a nomination and award for best picture and best actor/actress.”
”For Oscar Glory or Oscar Money?”, publicerad i Journal of Cultural Economics: ”Our findings suggest that nominations for Oscars generate substantial extra revenues, while winning an award contributes only little to this extra rent.”
”Just How Predictable Are the Oscars?”, publicerad i Chance: ”Discrete choice modeling of past data on Oscar nominees in the four major categories—Best Picture, Director, Actor, and Actress—enables prediction of the winners in these categories with a reasonable degree of success. If recent trends persist, it should be possible to predict future winners with a prediction success rate of approximately 77% for Picture, 93% for Director, 77% for Actor, and 77% for Actress.”
”Applying Discrete Choice Models to Predict Academy Award Winners”, publicerad i Journal of the Royal Statistical Society: ”The paper frames the question of predicting the four major awards—picture, director, actor in a leading role and actress in a leading role—as a discrete choice problem. It is then possible to predict the winners in these four categories with a reasonable degree of success.”
”The Economics of Movies: A Literature Survey.”

Jag känner dock inte till någon svensk nationalekonom eller statistiker som analyserar Oscarsgalan eller film mer allmänt. Kanske ett spännande avhandlingsämne för någon?

Niclas Berggren 5:23 den 8 March 2010

Är Chockdoktrinen korrekt?

Naomi Kleins bok Chockdoktrinen framför tesen att ekonomiska kriser tenderar att utnyttjas av kapitalistiska makteliter för att genomdriva liberaliserande reformer. Är denna tes korrekt? Turligt nog finns nu mer än anekdotiska bevis. I den nya studien ”Are Financial Crises Drivers of Market-Oriented Reforms or of a Setback of Liberalization?” av Hans Pitlik analyseras systematiskt effekterna av 105 bankkriser, 159 valutakriser och 55 skuldkriser mellan 1971 och 2005 i 123 länder:

Results of our empirical tests suggest that banking crises enhance market-oriented reforms if crises occur in a less liberalized environment. If banking crises take place in an economically free institutional environment, a setback of market-friendly reforms is more likely. While we do not find any impact of currency crises on economic policy liberalization, sovereign debt crises appear to be negatively related to market-friendly reforms in the subsequent period.

Resultaten tyder alltså på att Chockdoktrinens tes inte är generellt giltig.

Se även ”Naomi Klein, kriser och liberaliseringar”, ”Naomi Kleins imponerande försvarare” och ”Är kriser bra för tillväxten?”.

Niclas Berggren 17:26 den 6 March 2010

Militärutgifter minskar handel

Det är ett olyckligt inslag i världen, att många länder anser sig tvungna att spendera pengar på militär verksamhet. Dessa resurser skulle kunna komma till stor nytta på annat håll. Förutom denna alternativkostnadsaspekt visar ny forskning, ”Political Limits to Globalization”, att militärutgifter är negativt relaterade till ekonomiskt utbyte mellan länder:

This paper suggests that a particular threat and a limiting factor to globalization and its future developments may be militarist sentiments that appear to be on the rise among many nations around the globe today. We proxy militarism by spending on the military and the size of the military, and document that over the past 20 years, countries experiencing greater increases in militarism according to these measures have had lower growth in trade.

Man kan drömma om en värld där blott frivilliga transaktioner förekommer människor emellan. Handel exemplifierar en sådan ordning; militarism står för något helt annat.

Niclas Berggren 6:15 den 6 March 2010

Välstånd i Europa och USA

På Tino Sanandajis blogg fann jag denna statistik över BNP per capita (PPP-justerad) i amerikanska delstater och europeiska länder:

Sverige skulle alltså kunna sägas vara den 42:a rikaste delstaten i USA, vore vi en amerikansk delstat.

Niclas Berggren 5:42 den 5 March 2010

Känslokylans fördelar

I många experiment har det visat sig att människor kännetecknas av förlustaversion:

[L]oss aversion refers to people’s tendency to strongly prefer avoiding losses to acquiring gains.

Som investerare är måhända inte detta en bra egenskap att ha. I ”Investment Behavior and the Negative Side of Emotion”, publicerad i Psychological Science, visas att personer med en viss hjärnskada, som gör dem mindre känslostyrda, lyckas bättre med sina investeringar än ”normala” människor:

The results of this study support our hypothesis that patients with lesions in specific components of a neural circuitry critical for the processing of emotions will make more advantageous decisions than normal subjects when faced with the types of positive-expected-value gambles that most people routinely shun. Such findings lend support to theoretical accounts of risk-taking behavior that posit a central role for emotions (Loewenstein et al., 2001). Most theoretical models of risk taking assume that risky decision making is largely a cognitive process of integrating the desirability of different possible outcomes with their probabilities. However, researchers have recently argued that emotions play a central role in decision making under risk (Mellers, Schwartz, & Ritov, 1999; Slovic, Finucane, Peters, & MacGregor, 2002). The finding that lack of emotional reactions may lead to more advantageous decisions in certain situations lends further support to such accounts.

Låt inte känslor komma i vägen för rationellt tänkande! Det är en lärdom jag tar med mig från denna studie. (Eller är en sådan föresats bara möjlig om den i sig backas upp av känslor?)

Niclas Berggren 11:43 den 4 March 2010

Avreglerade tåg

I många europeiska länder har tågverksamheten avreglerats under senare decennier. Vad har effekten av detta varit? Läser man statsvetaren Marie Demker eller politikern Lena Hallengren kan man lätt få för sig att det enbart har lett till elände. Ett mer seriöst försök till svar ges i ”Railway (De)Regulation: A European Efficiency Comparison”, publicerad i Economica (preliminär gratisversion här):

First, our regressions show that reforms have positively affected railroad productivity. Deregulation improves the productivity trend of a country, an effect that corresponds to an average output increase of 0.5 percent per year. Second, higher reform intensity does not necessarily increase productivity. Rather it depends on sequencing of reforms. In countries in which reforms are implemented in a sequential way, productivity increases, while the opposite is true in countries that have implemented packages of reforms.

Som med de flesta reformer tycks det alltså vara så även här, att avregleringar inte med automatik ökar den ekonomiska effektiviteten. Effekten beror på hur en avreglering genomförs. Men att det finns en effektiviseringspotential i många offentliga och reglerade verksamheter, därom råder knappast något tvivel.

Niclas Berggren 12:49 den 25 February 2010

Myrdalspriset till duktig trio

Jag är mycket glad över att mina vänner och medförfattare Mikael Elinder, Henrik Jordahl och Panu Poutvaara har tilldelats Myrdalspriset för bästa artikel i Ekonomisk Debatt under 2009. Deras artikel har titeln ”Själviska och framåtblickande väljare – hur många röster köpte maxtaxan i barnomsorgen?” och är obligatorisk läsning för den som intresserar sig för svensk politik. Artikeln baseras på forskning som jag har beskrivit tidigare och vars huvudresultat, i termer av hur de barnfamiljer som kunde åtnjuta maxtaxan reagerade på vallöftet jämfört med andra barnfamiljer, illustreras i denna figur:

Grattis Mikael, Henrik och Panu!

Niclas Berggren 11:47 den 24 February 2010

Är sociala preferenser verkliga?

Att människor i viss mån har sociala preferenser och bryr sig om andra än sig själva har visats i ett antal experiment, som emellertid har kritiserats för att vara just experiment. Tänk om det är så att personer som deltar i experiment anpassar sig och beter sig som de tror att forskaren vill att de ska bete sig? I så fall blir resultaten missvisande. Sådana farhågor har bl.a. uttrycks av John List och Steven Levitt. En ny studie, ”Can We Infer Social Preferences from the Lab? Evidence from the Trust Game”, antyder att deras oro kan stillas en smula:

In order to test whether individuals who are reciprocal in the real-world are also reciprocal in the lab, we compare the MBA students’ donation behavior to a measure of reciprocity obtained in the lab: their behavior as the responder in the Berg et al. (1995) trust game. In this game, the amount returned by the responder is a measure of her other-regarding preferences. To address any concern about a potential experimenter effect, we measure each subject’s sensitivity to social pressure via the Crowne-Marlowe (1960) social desirability scale. Social desirability is commonly thought of as an individual’s tendency to project favorable images of herself during social interaction, which allows us to control for the influence of social pressure or reputational concerns.

We find that responder behavior in the trust game predicts the amount donated to the university. A one standard deviation increase in the fraction of the amount returned to the sender by the responder increases the amount of donation by $31, equal to 31% of the average amount donated. This effect is robust to controlling for wealth and other demographic characteristics.

Interestingly, the amount returned by the responder in the trust game is not correlated with the social desirability scale, whereas the amount donated to the university is. This finding indicates that social pressure has a larger effect in the field than in the lab. As a result, this evidence suggests that, at least in our case, reciprocity is better measured in the lab than the field.

Fascinerande, på åtminstone två sätt:

Studien visar att laboratorieexperiment förmår generera bra mått på verkliga sociala preferenser — och att sådana preferenser är en realitet.
Deltagarna var MBAs från University of Chicago, en bastion för homo economicus-modellen. Även dessa beter sig alltså prosocialt, vilket inte minst är intressant mot bakgrund av diskussionen om huruvida nationalekonomin drar till sig eller skapar egoistiska människor.

Niclas Berggren 16:54 den 22 February 2010

En gen för lycka

Bruno Frey, känd bl.a. för sin forskning om vad som gör människor lyckliga, redovisar i den nya studien ”Genes, Economics and Happiness” belägg för att en viss gen är viktig för att bestämma en persons ”grundlyckonivå”:

This article presents evidence of a specific gene that predicts subjective well-being. Using data from the National Longitudinal Study of Adolescent Health, we show that individuals with a transcriptionally more efficient version of the serotonin transporter gene (5HTT) are significantly more likely to report higher levels of life satisfaction. Having one or two alleles of the more efficient type raises the average likelihood of being very satisfied with one’s life by 8.5% and 17.3%, respectively.

Att förstå lycka som ett av biologiska faktorer påverkat fenomen verkar med andra ord rimligt. Om effektiviteten hos den aktuella genen i framtiden kan påverkas genom enkla ingrepp eller piller, skulle åtminstone jag vara intresserad (i brist på soma).

Niclas Berggren 11:25 den 18 February 2010

Kan riskkapitalister gynna arbetare?

På politikens vänstersida finns en tendens att betrakta kapitalister som utsugare. Det kanske är dags att tänka om, åtminstone vad gäller en viss sort: riskkapitalister. Enligt den nya studien ”Venture Capital Availability and Labor Market Performance in Industrial Countries: Evidence Based on Survey Data”, publicerad i Kyklos, är tillgången på riskkapital relaterad till ett antal arbetsmarknadsvariabler:

This paper finds that more readily available venture capital is likely to have lowered unemployment rates and raised employment rates in industrial countries over the period 1982 to 2003. More readily available venture capital is also likely to have lowered the share of long-term unemployed in the total number of unemployed. The magnitude of the effects appears to have been substantial.

I artikeln sägs inte så mycket om hur riskkapital kan ha dessa effekter, men anlägger man ett experimentellt perspektiv på hur en ekonomi fungerar skapas jobb när entreprenörer lyckas introducera innovationer som tilltalar tillräckligt många konsumenter. Eftersom kunskapen om vilka nya produkter och tjänster som blir lönsamma är högst osäker, behöver många idéer testas, likt experiment, på marknaden. Det låter sig i regel inte göras utan någon typ av (osäker) finansiering. Min kollega Dan Johansson presenterar teorin om den experimentellt organiserade ekonomin i denna artikel, publicerad i Journal of Evolutionary Economics, och den utgör ett bra komplement till de nya, empiriska forskningsresultaten om riskkapital.

Niclas Berggren 12:28 den 17 February 2010

Olja kan gynna diktatorer

Normalt sett tänker man sig naturresurser som positiva tillgångar i ett land. Så enkelt är det dock inte: det finns gott om forskning som visar på negativa ekonomisk-politiska effekter av sådana resurser. Man brukar tala om en ”resursförbannelse”. I linje med den forskningen visar en ny studie, ”Oil and the Duration of Dictatorships”, att oljetillgångar kan påverka hur länge diktatorer stannar vid makten:

[A] higher level of oil production increases the log-time to failure for the considered dictators, and one may conclude that crude oil reserves strengthen the political power of dictators. The second variable of special concern is the average annual world oil price. This variable exhibits a highly significant negative impact on the log-time to failure for the dictators in our sample, indicating that an increase in the oil price increases the probability of a successful coup d’état, resulting in a regime change. In the internal logic of our model, kingmakers enhance their expectations concerning the future rents of being the king when observing a higher oil price and, therefore, more probably stage a coup d’état.

Att ha mycket olja behöver alltså inte vara en välsignelse för ett land; ett högre oljepris kan vara det, inte bara genom högre inkomster, utan också genom att öka sannolikheten för att en diktator faller.

Se även inlägget ”Olja påverkar syn på fattiga”.

Niclas Berggren 16:36 den 15 February 2010

Den ständiga orättvisan

I en intressant uppsats, ”Egalitarianism, Free Will, and Ultimate Injustice”, ifrågasätter professor Saul Smilansky många egalitarianers uppfattning, att ett visst mått av ojämlikhet är acceptabel. Med egalitarianism menar han följande:

A conception of distributive justice is egalitarian if (a) it applies to the central aspects determining a person’s economic condition; (b) within that sphere of application, any inequality among persons needs to be morally justified; (c) such moral justification ought not to be based upon factors that are ”morally arbitrary”.

Det är (c) som intresserar Smilansky. Han klargör att många egalitarianer godtar ojämlikhet som grundas på genuina val:

As G.A. Cohen writes ”a large part of the fundamental egalitarian aim is to extinguish the influence of brute luck on distribution” (1989: 931). Such justification can be found with people’s free choices: inequalities can be justified so that, for instance, those who decide to work harder can justly be compensated for their efforts and contributions. As Cohen says, ”since effects of genuine choices contrast with brute luck, genuine choice excuses otherwise unacceptable inequalities” (1989: 931). If, and only if, there are ”genuine choices” then, according to Cohen, can inequalities be justified.

Smilanskys huvudpoäng är dock att det inte finns några genuina val, då vi inte väljer våra grundförutsättningar i livet, däribland vår vilja. Därför råder slutgiltig orättvisa:

Ultimate Injustice is a form of injustice that follows because, in the light of the implications of the free will problem, ultimately no condition that a person is in can be justified as resulting from his or her free choice.

Kritiken mot ”val-egalitarianer” av Cohens snitt blir därför hård:

[A]rbitrariness, we recall, is just what the choice-egalitarians are out to eradicate. Hence my criticism that, by not acknowledging Ultimate Injustice, they do not meet their own criteria of adequacy for conceptions of justice. People who are poorer than others justly, according to choice-egalitarian compatibilist lights, are nevertheless in an important moral sense victims of arbitrary forces beyond their control, and their fate is in one deep sense an injustice. It seems to me that by and large we need to follow Compatibilist Justice, and mitigate it when we can. But in a world such as ours, i.e. one without libertarian free will, even the best social orders will be deeply and inevitably unjust.

Jag instämmer, men jag tycker att en viktig bit saknas i uppsatsen, nämligen att det finns ett skäl att acceptera ojämlikhet ändå: incitamentseffekter. Om vi inte låter någon ojämlikhet uppkomma som resultat av människors (icke-genuina) val hämmar vi den ekonomiska utvecklingen så att, gissar jag, nästan alla får det sämre, enligt deras eget sätt att se på saken. Sedan kan vi, på basis av forskning, diskutera hur mycket ojämlikhet som vi ska acceptera, men om den ger upphov till allmänna välfärdsförbättringar är den enligt mitt förmenande acceptabel. Att slutgiltig orättvisa ändå råder utgör, såvitt jag kan se, inget avgörande argument mot detta synsätt. Ojämlikhet ses alltså av mig som acceptabel i den mån den ger upphov till önskvärda konsekvenser (helt oavsett om konsekvenserna grundar sig på genuina val eller ej).

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela: