Tatuerade tänker kortsiktigt

Bildresultat för tattoo model

Nyligen rapporterade jag om en studie som visade att tatuerade diskrimineras i den tyska banksektorn. En ny studie, ”Tat Will Tell: Tattoos and Time Preferences”, tyder på att de som tatuerar sig har ett visst karaktärsdrag:

We show that, according to numerous measures, those with tattoos, especially visible ones, are more short-sighted and impulsive than the non-tattooed. Almost nothing mitigates these results, neither the motive for the tattoo, the time contemplated before getting tattooed nor the time elapsed since the last tattoo. Even the expressed intention to get a(nother) tattoo predicts increased short-sightedness and helps establish the direction of causality between tattoos and short-sightedness.

Tatuerade tycks alltså vara mer kortsiktiga än andra. Man kan tänka sig att det är en mindre bra egenskap på en bank och i andra sammanhang där tålamod och ett långsiktigt perspektiv är väsentliga.

En intressant normativ fråga: Ursäktar en sådan ”objektiv” grund för negativ särbehandling att tatuerade särbehandlas negativt? Även om grunden bara är genomsnittlig för gruppen tatuerade och inte närvarande i varje tatuerad individ?

Värnplikt ger brottslighet

Jag betonar ofta värnpliktens kostnader, då jag uppfattar det som att värnpliktens tillskyndare har en tendens att ignorera dessa. Till tidigare kända kostnader kan nu även läggas ökad kriminalitet. Från den nya studien ”The Causal Effect of Military Conscription on Crime” (preliminär gratisversion här):

We study the causal effect of mandatory military conscription in Sweden on the criminal behaviour of men born in the 1970s. We find that military service significantly increases post-service crime (overall and across multiple crime categories) between the ages of 23 and 30. These results are driven primarily by young men who come from low socioeconomic status households and those with pre-service criminal histories, despite evidence of a contemporaneous incapacitation effect of service for the latter group. Much of this crime-inducing effect can be attributed to negative peer effects experienced during service. Worse post-service labour market outcomes may also matter.

Kanske något som inte minst konservativa personer, som ser värnplikten som karaktärsdanande och fostrande, bör ta till sig.

Alla accepterar ojämlikhet bakom okunnighetens slöja

Allt som oftast hör man kritik av inkomstklyftor. Det jag ibland undrar är på vilken grund sådan kritik framförs. Ett sätt att få bättre grepp om hur människor ser på inkomstojämlikhet är att utföra experiment. Högst intressanta resultat från ett sådant, utfört i Paris, redovisas i den nya studien ”Preferences over Income Distribution: Evidence from a Choice Experiment”. I sammanfattning:

  • We elicit subjects preferences over pairs of payoff distributions within small groups, in a firm-like setting.
  • When they do not know what their own payoff will be, all subjects prefer the more unequal distribution provided it makes everyone weakly better off. This is true, no matter whether income positions will be based on merit or luck.
  • People change their choice when they learn about their own payoff rank.
  • Even then, 75% of subjects prefer Pareto-dominant distributions.
  • However, 25% engage into money burning at the top in order to reduce inequality, even when it does not make anyone better off.
  • Even when their own money is at stake, 20% of subjects are willing to pay just to reduce the degree of inequality.

Den rawlsianska delen av experimentet, där deltagarna befinner sig bakom en slöja av okunskap, ger alltså som resultat att det föreligger en allmän preferens for inkomstojämlikhet (under förutsättning att denna innebär högre inkomst för åtminstone någon utan att någon får lägre inkomst). Intressant nog gör de det oavsett om inkomster anses vara resultat av tur eller ansträngning. Det är alltså utfallen, eller konsekvenserna, som spelar roll, inte grunden för hur dessa uppkom. Men även med kunskap om hur den egna inkomsten relaterar till andras stödjer 75% denna typ av ojämlika utfall.

Hur hanteras denna typ av resultat av kritiker av inkomstklyftor?

Ger giftermål mellan invandrare och infödd ekonomisk framgång?

Integration av invandrare är ett av de mer framträdande politiska målen närhelst invandring diskuteras. En tänkbar väg mot integration är umgänge mellan invandrare och infödda, och kanske särskilt romantiska relationer. Så här har andelen nya äktenskap utvecklats i Sverige och Danmark de senaste åren, fördelade på äktenskap mellan två infödda (heldragna linjer) och äktenskap mellan invandrare och infödd (streckade linjer):

Skärmklipp 2019-08-23 12.01.54.png

Figuren är hämtad från ”Will You Intermarry Me? Determinants and Consequences of Immigrant-Native Intermarriage in Contemporary Nordic Settings”, s. 66. Som framgår ökade andelen nyingångna äktenskap där en svensk infödd man gifter sig med en invandrad kvinna från 8% till 13% mellan 1990 och 2009, medan motsvarande siffror för en svensk infödd kvinna som gifter sig med en invandrad man är en ökning från 7% till 9%. Vilka blir effekterna av denna typ av äktenskap?

Man kan tänka sig att en infödd partner kan bistå med såväl kunskaper, språkutveckling som kontakter av olika slag. I rapporten ”Intermarriage and the Economic Success of Immigrants” sammanställs relevant forskning på området. Resultat:

Intermarried immigrant men seem to be better integrated economically—while results for women are less clear. Determining the causal impact of intermarriage on economic outcomes is challenging, but empirical findings suggest that intermarriage has some causal beneficial effects on the economic success of immigrants, measured by higher earnings and greater entrepreneurial success.

Det verkar alltså som om invandrade män lyckas bättre med utbildning och inkomst om de är gifta med en infödd kvinna. Att få invandrade män att gifta sig med infödda kvinnor är dock kanske inte något som uppnås via politiska åtgärder, annat än indirekt, genom att möjliggöra språkträning och gemensamma möten i samband med utbildning i övrigt. Dock är detta med äktenskap över grupper ingen säker väg till lycka:

There is a higher risk of divorce in intermarriage, indicating a high level of stress from, say, stigma and social pressure.

Genetisk förklaring till förmögenhetsojämlikhet

Bildresultat för joakim von anka

Många uttrycker oro över ojämn fördelning av förmögenheter, kanske påverkade av Thomas Pikettys bok Kapitalet i tjugoförsta århundradet. Men hur kommer det sig att människor äger olika mycket? En ny studie, ”Genetic Endowments and Wealth Inequality”, undersöker vilket förklaringsvärde genetiska faktorer har. Resultat:

In this paper, we identify a biological basis for heterogeneity in wealth: genetic endowments related to human capital accumulation. In particular, we make use of molecular genetic data in the Health and Retirement Study (HRS) along with recently estimated associations between genetic markers and educational attainment. We show that the same observed genetic markers that predict education also predict household wealth in the HRS. Importantly, the estimated association between these markers and wealth is economically large and statistically significant after controlling for education and labor market income, suggesting that these variants operate through additional channels. Indeed, we show that these markers predict parental transfers such as inheritances, mortality, and risk preferences. We also find they are related to dimensions of financial decision-making, including stock market participation, business ownership, the financial planning horizon, and macroeconomic expectations. While we do not observe returns directly, our results provide a possible genetic microfoundation for the persistent differences in returns to wealth needed to explain existing wealth distributions. The genetic transmission of traits related to returns to wealth may thus provide another source for the well-documented intergenerational persistence of wealth.

Fascinerande. Vilka är implikationerna?

  • Den politiska högern kanske bör ställa sig frågan om ojämlika utfall är rättvisa om de ”ytterst” i hög grad beror på faktorer som inte har med individuella val att göra. Kan det göra acceptansen av omfördelning mer sannolik? Måhända, men som jag påpekar i det tidigare inlägget ”Den ständiga orättvisan” kan incitamentseffekter motivera ojämlikhet.
  • Den politiska vänstern kanske bör ställa sig frågan vilka åtgärder som är mest ändamålsenliga om något de vill bekämpa har sin grund i mänsklig genetik. Lägger det måhända restriktioner på vad som är görbart politiskt?
  • Forskare bör beakta denna faktor framöver. Om så inte sker är risken att andra förklaringar framstår som viktigare än de faktiskt är.

James Buchanan intervjuar Friedrich Hayek

Både Hayek och Buchanan mottog Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne (1974 respektive 1986), vilket antyder att de var nationalekonomer. De var dock båda tämligen speciella nationalekonomer, med ett särskilt intresse för att utröna hur fria samhällen uppstår och kan bevaras.

Buchanan intervjuar här Hayek. Njutbart och stimulerande!

Vilka skriver tjusiga cv:n?

Bildresultat för cv

Man kan skilja på faktiska meriter och det sätt på vilket man väljer att presentera sina meriter. Detta är ämnet för en ny studie, ”Self-Esteem, Self-Symbolizing and Academic Recognition: Behavioral Evidence from Curricula Vitae”, som finner:

To provide new evidence on the empirically challenging aspect of measuring self-esteem, we collect written CV content from over 500 influential economics scholars and use such self-presentation modes as absolute and relative font sizes and typographic emphasis of author name on the CV’s front page to derive proxies for self-symbolizing behavior. Our analysis of these factors provides empirical support for the symbolic self-completion proposition that goal accomplishment reduces the need to self-symbolize. In particular, we find that receiving an education from a top 20 ranked university reduces the need to self-symbolize even when the scholars work for a non-top 20 university after earning the doctorate. On the other hand, major academic awards or honors do not seem to affect self-symbolizing behavior, which is also negatively correlated with activities having an external (e.g., policy-focused) social impact. Scholars with a higher h-index are also less inclined to self-symbolize, while being ranked in the Coupé top 1000 has no impact. Hence, despite some evidence of non-linearity, academic maturity shows a tendency (albeit not a robust one) to reduce the need to self-symbolize.

Studien kan väl sägas ge stöd åt det gamle talesättet ”tomma tunnor skramlar mest”. Ett inte helt oväntat resultat. En vidare fråga är om ”self-symbolizing” fungerar och, i så fall, bland vilka mottagare? Gissningsvis bland personer som själva inte har så mycket substans att komma med. Duktiga personer ser nog igenom försök av andra att framställa sig som duktiga.

Här är förresten mitt cv. Jag bör kanske fundera igenom font, fontstorlek och andra typografiska aspekter…

Kan individualism gynna jämställdhet?

Bildresultat för equality women

Jag har tidigare påpekat att en hel del forskning visar att individualism, som en del av ett lands kultur, har positiva effekter på såväl ekonomi som politik. Individualism mäts ofta med hjälp av det mått som Geert Hofstede skapade:

The high side of this dimension, called Individualism, can be defined as a preference for a loosely-knit social framework in which individuals are expected to take care of only themselves and their immediate families. Its opposite, Collectivism, represents a preference for a tightly-knit framework in society in which individuals can expect their relatives or members of a particular ingroup to look after them in exchange for unquestioning loyalty. A society’s position on this dimension is reflected in whether people’s self-image is defined in terms of “I” or “we.”

Kan en kultur som präglas av individualism även leda till bättre kulturella utfall? En ny studie, ”Does Individualism Promote Gender Equality?”, undersöker effekterna på jämställdhet. Resultat:

Using individual level data from World Values Surveys, we find that individualism is significantly associated with support for gender equal attitudes regarding employment, income, education, and political leadership. Individualism is also associated with greater levels of female employment and educational attainment, and lower levels of fertility. These results are robust to controlling for income, education, religion, historical plough use, gendered language, and country-time fixed effects. Our within country analysis allows us to isolate the impact of individualism from other confounding effects. Using historical rainfall variation as an instrument for individualism, we find that the exogenous portion of individualism reduces support for patriarchal attitudes and fertility, and it increases female employment and educational attainment. These effects are economically large.

Dvs. individualism – som gör att kvinnan ses som individ och som fri att förverkliga sig själv, snarare än att underordna sig kollektiva normer – verkar leda till såväl mer jämställda attityder som mer jämställda utfall. Leve individualismen (även av detta skäl)!

Påverkar utbildning inställningen till invandring?

Människors inställning till invandring varierar. En ny studie, ”Does Education Affect Attitudes towards Immigration? Evidence from Germany” (preliminär gratisversion här), undersöker effekten av utbildning på sannolikheten för att att en individ uttrycker stark oro för invandring. Resultat:

To estimate the effect of schooling on attitudes towards immigration, the present study uses the staggered implementation of a compulsory schooling reform in West Germany as a source of exogenous variation. Our instrumental variable (IV) estimates indicate that an additional year of schooling reduces the probability of having high concerns about immigration to Germany by around six percentage points (20 percent). We further analyse potential intergenerational effects of maternal education on the offspring’s immigration attitudes. The findings suggest that returns to education are not limited to the person directly affected, but also extend to the next generation. The probability of adult children being very concerned about immigration decreases by almost seven percentage points (27 percent) with an extra year of maternal schooling.

Dvs. det verkar helt klar vara så att mer utbildning minskar sannolikheten för stor oro för invandring, inte bara hos den som utbildas mer utan även hos den personens barn. Forskarna finner indikationer på att mekanismen är högre social tillit hos den som får mer utbildning. (Att social tillit kan fungera som en katalysator för tolerans finner för övrigt även Therese Nilsson och jag i vår studie ”Market Institutions Bring Tolerance, Especially Where There Is Social Trust”.)

Invandring och brottslighet i Tyskland

Inte bara Sverige, utan i hög grad även Tyskland, har på senare år tagit emot ett stort antal invandrare. Ett bekymmer många har är att invandring leder till ökad brottslighet. Den nya studien ”Do Immigrants Affect Crime? Evidence from Panel Data for Germany” undersöker om så har skett i Tyskland:

Employing different standard panel estimation methods, we show that there is no positive association between the immigrant rate and the crime rate. We assess the robustness of this result by considering the heterogeneity of immigrant groups with respect to gender, age, country of origin and – if applicable – refugee status, and study naturalized immigrants. We also take into account possible spillover effects of immigrants on criminal activities by Germans, omitted variables and spatial correlation. Furthermore, taking advantage of the panel-structure of the data set we employ an instrumental variable approach that deals with the possibly endogenous allocation of immigrants and allows for causal interpretation of the estimates. There is no evidence that immigrants increase crime.

Förhoppningsvis ett lugnande besked för dem som trodde motsatsen.

En liten problematisering om flyg och klimat

Bildresultat för fuel efficient airplane

Alltsomoftast presenteras kalkyler om koldioxidutsläpp av olika aktiviteter. För att ta ett exempel verkar en personbil släppa ut 104 kg koldioxid om den körs mellan Boston och Philadelphia (48 mil), medan ett flygplan på samma sträcka släpper ut 184 kg koldioxid per passagerare. Det jag undrar är om kalkyler av detta slag inte är missvisande. Borde inte ”marginalutsläpp” snarare än genomsnittsutsläpp beaktas?

Antag att flygplanet tar 200 passagerare. Då blir det totala utsläppet 36 800 kg. Antag att 199 platser är sålda vid en viss tidpunkt. Om jag i denna beslutssituation väljer mellan att köra bil ensam eller att flyga borde det anses miljövänligare att flyga än att åka bil. Ja, det genomsnittliga utsläppet per passagerare är högre för flygplanet, men det är inte relevant eftersom det totala utsläppet är (mer eller mindre) lika stort med 199 som med 200 passagerare. Tillskottet i utsläpp är alltså (mer eller mindre) noll om jag väljer att flyga, dvs. 104 kg mindre än om jag kör min bil.

Med detta sätt att tänka är många flygresor oproblematiska ur miljösynpunkt och det bidrar inte alls till ett bättre klimat att bojkotta flyget.

Någon kanske invänder att om tillräckligt många slutar flyga blir det olönsamt att köra flygplan överhuvudtaget, vilket är bra för miljön. De där 36 800 kg koldioxid släpps då inte alls ut, utan istället kanske utsläppen bara blir 20 800 kg om alla kör bil istället (eller 10 400 kg om man åker två i varje bil). Det är förstås sant, men så länge flygen ändå kör torde alltså en enskilds beslut att inte flyga spela någon roll vare sig för beslut att låta flygplan köra eller utsläpp. Detta pekar på något slags behov av koordinering, beskattning eller reglering – och/eller teknisk utveckling – om man vill minska flygets miljöpåverkan.

Är miljardförmögenheter ett problem?

Inte minst sedan Thomas Piketty publicerade Kapitalet i tjugoförsta århundradet har en intensiv debatt försiggått i många länder om hur en liten andel av befolkningen har lyckats bli väldigt rik på senare år. Ofta framställs detta som mycket problematiskt. Frågan är vilka kriterier man ska använda för att utvärdera detta. Ett möjligt kriterium är lycka.

I ”Billionaires, Millionaires, Inequality and Happiness”, som huvudsakligen rapporterar att antal korrelationer, återfinns följande figur:

Skärmklipp 2019-07-21 18.12.12

Tankeväckande. Det är självfallet inte härigenom på något sätt belagt att den förmögenhet som dollarmiljardärer tillsammans har som andel av BNP ökar lyckan – men det är inte heller uteslutet. Många verkar utgå från ett negativt samband. Tänk om det inte visar sig stämma? Skulle det innebära att de ökade ”toppförmögenheterna” inte längre bör ses som problematiska – utan kanske t.o.m. välkomnas utifrån ett allmänintresse?

Skapar diktatorer ekonomisk tillväxt?

Det suckas ibland över demokratiers bristande förmåga att leverera önskvärda resultat. Det kan gälla klimatpolitik likaväl som tillväxtpolitik. Vissa vurmar för idéer om den starke ledaren, som driver igenom en tydlig reformagenda utan tjafs och distraktioner – the benevolent dictator. Tidigare i år publicerades studien ”Democracy Does Cause Growth”, som bör underminera de flesta idéer av nyss nämnt slag.

Nu har studien ”How Often Do Dictators Have Positive Economic Effects? Global Evidence, 1858–2010” också publicerats, som mer precist undersöker effekterna på ekonomisk tillväxt av diktatorer:

Supposedly well-intentioned dictators are often cited as drivers of economic growth. We examine this claim in a panel of 133 countries from 1858 to 2010. Using annual data on economic growth, political regimes, and political leaders, we document a robust asymmetric pattern: growth-positive autocrats (autocrats whose countries experience larger-than-average growth) are found only as frequently as would be predicted by chance. In contrast, growth-negative autocrats are found significantly more frequently. Implementing regression discontinuity designs (RDD), we also examine local trends in the neighbourhood of the entry into power of growth-positive autocrats. We find that growth under supposedly growth-positive autocrats does not significantly differ from previous realizations of growth, suggesting that even the infrequent growth-positive autocrats largely “ride the wave” of previous success. On the other hand, our estimates reject the null hypothesis that growth-negative rulers have no effects. Taken together, our results cast serious doubt on the benevolent autocrat hypothesis.

Synnerligen intressant. Nu finns det än mindre skäl att drömma om starka ledare som kan genomföra den politik vi ibland inte tycker oss se tillräckligt av i demokratier.

Ricky Gervais förstod Slutsky som nioåring

Sam Harris talade nyligen med Ricky Gervais, och mot slutet av programmet avslöjade Gervais att han förstod andan i Slutsky-ekvationen som nioåring. Han berättade om en diskussion i skolan där eleverna först fick veta att arbetare på oljeplattformar tjänade väldigt mycket pengar (1000 pund om dagen). Sedan frågade läraren vad de skulle göra för pengarna om de plötsligt fick ett så välavlönat jobb. Medan de andra svarade att de skulle arbeta hårt och spara för att köpa ett hus eller en bil svarade Ricky att han skulle arbeta mindre. Substitutions- respektive inkomsteffekt!

Programmet är väl värt att lyssna på även av andra skäl.

Lagar påverkar människors attityder

Bildresultat för lesbian wedding

Jag har i min forskning med Christian Bjørnskov och Therese Nilsson funnit att mer jämlika lagar för hetero- och homosexuella, inte minst när det gäller möjligheten att ingå äktenskap, är positivt relaterade till, inte bara de senares, utan också de förras livstillfredsställelse. Detta leder in på frågan vilken effekt lagar har – kan det också vara så att lagar påverkar människors attityder, dvs. att de har en normerande effekt? Det kan i så fall utgöra ytterligare skäl att göra lagstiftning mer inkluderande för grupper mot vilka många har en negativ attityd.

En ny studie, ”Do Laws Shape Attitudes? Evidence from Same-Sex Relationship
Recognition Policies in Europe”, visar just detta – att införandet av en möjlighet att ingå äktenskap för par av samma kön medförde mer accepterande attityder mot homosexuella runtom i Europa:

Using data from the European Social Surveys covering 2002- 2016 and exploiting variation in the timing of SSRRPs across countries, we show that legal relationship recognition is associated with statistically significant improvements in attitudes toward sexual minorities. These effects are widespread across demographic groups, emerge only after the policies are adopted, and are not observed for views on other social issues. Our results suggest that laws can exert a powerful influence in shaping societal attitudes.

Som forskarna vidare påpekar stöder inte deras resultat idén om att reformer av detta slag ger upphov till en motreaktion (tvärtom); de ger inte upphov till mer polarisering (attitydförändringen verkar ske på bred front); och de ger inte stöd för idén att attitydförändringar kommer först och legala förändringar därefter. Det senare pekar på behovet av politiker som föregångare – som vågar och vill vidta reformer även om det folkliga stödet är begränsat.

Denna studie utgör goda nyheter, då attitydförändringar av detta slag inte bara gör de legala reformerna mer beständiga utan också gör det mer sannolikt att homosexuella (i det här fallet) behandlas och mår bättre och diskrimineras mindre (och ja, diskriminering är ett fortsatt problem).

Förklaringen till att flickor är underrepresenterade i matematikintensiva ämnen

Lawrence Summers hamnade i hetluften när han framförde hypotesen att flickors och kvinnors underrepresentation i matematikintensiva akademiska ämnen hade med kognitiv förmåga att göra – i korthet att det fanns fler män bland dem som är riktigt smarta. Nu visar en ny studie, ”Girls’ Comparative Advantage in Reading Can Largely Explain the Gender Gap in Math-Related Fields”, följande:

Using individual-level data on 300,000 15-y-old students in 64 countries, we show that the difference between a student performance in reading and math is 80% of a standard deviation (SD) larger for girls than boys, a magnitude considered as very large. When this difference is controlled for, the gender gap in students’ intentions to pursue math-intensive studies and careers is reduced by around 75%, while gender gaps in self-concept in math, declared interest for math or attitudes toward math entirely disappear.

Det verkar alltså inte primärt röra sig om att pojkar är bättre än flickor på matte i absolut mening utan snarare om att flickor är betydligt bättre, relativt sin matematiska förmåga, på att läsa än pojkar. De har alltså, med det nationalekonomiska uttryck författarna använder i sin titel, en komparativ fördel i icke-matematikintensiva ämnen.

Olycklig av reklam

Bildresultat för different brands of toothpaste

En ny studie, ”Advertising as a Major Source of Human Dissatisfaction: Cross-National Evidence on One Million Europeans”, finner att människors lycka påverkas negativt av mer reklam:

[A] hypothetical doubling of advertising expenditure would result in a 3 percent drop in life satisfaction. Around the mean of 2.98, therefore, that 3 percent figure would translate into a fall of 0.09 life satisfaction points when measured on the one to four scale used in the Eurobarometer Surveys. That is not minor in size. It is approximately one half the absolute size of the marriage effect on life satisfaction, or approximately one quarter of the absolute size of the effect of being unemployed (the coefficient on marriage is 0.17 and that on unemployment is -0.38).

Bör reklam därmed förbjudas? Jag skulle vara försiktigt med en sådan slutsats. Det kan vara så att studien är korrekt i så måtto att allt annat lika ger mer reklam mindre lycka, t.ex. pga. den mekanism forskarna föreslår:

[A]dvertising might reduce net human welfare by unduly raising the consumption aspirations of human beings.

Men allt annat kanske inte är lika. Reklam är en del av ett dynamiskt system av konkurrens, där det inte är givet vilka produkter och tjänster som ska erbjudas. Det kommer ständigt utmanare av etablerade producenter i en marknadsekonomi, och dessa kan i regel endast nå fram till konsumenter via reklam. Om förutsättningen för att nya och förbättrade produkter och tjänster som i sig ger tillfredsställelse ska fortsätta att emanera är reklam, kanske reklam är en kostnad (i vid mening) som mer än uppvägs av dessa förtjänster (och de förtjänster som följer av att reklam kan finansiera olika typer av verksamheter som i sig värdesätts). Dvs. man kan acceptera resultatet utan att acceptera förslag om reklamförbud, även om man utgår från livstillfredsställelse som mål. (För en problematisering av sådana mål, se dock ett tidigare inlägg.)

Detta påminner mig om min tid som aktiv i Moderata ungdomsförbundet på 1980-talet. Jag hade då ett flertal diskussioner med SSU:are som ville förbjuda reklam. ”Det är slösaktigt med reklam! Varför behöver vi tio olika sorters tandkräm – vi kan producera den bästa i en fabrik, förbjuda konkurrens och skippa all reklam. Billigt och bra för konsumenten!” Jag förhöll mig skeptisk till denna vision, då som nu.

Rättspositivismens höna-ägg-problem

Via Torben Spaaks Facebook-sida fick jag veta att rättsfilosofen John Gardner (född 1965) är död. Ett sorgligt besked. Gardner lämnar dock efter sig en hel del klokskap, som vi kan fortsätta att ta del och lära av. Inte minst har han bidragit till insiktsfulla analyser av rättspositivismen. Ett av hans bidrag tycker jag särskilt mycket om: ”Legal Positivism: 5½ Myths”. Hans definition av rättspositivismen lyder:

(LP) In any legal system, whether a given norm is legally valid, and hence
whether it forms part of the law of that system, depends on its sources, not its
merits.

I en fascinerande intervju belyser han, i pedagogiska ordalag, ett av de ämnen han behandlar i artikeln, nämligen rättspositivismens (LP:s) ”höna-ägg-problem”.

One of the great puzzles of legal philosophy, which LP foregrounds, is what Scott Shapiro calls the ‘chicken and egg’ puzzle. Legal officials make law, says LP. But law also makes legal officials. How is it possible for law to make its own makers? Hart had an answer, which I think is broadly right. (Shapiro has a rival one, which I think is broadly wrong.) Hart’s key move, in my view, is to recognise that not all law is made by the relevant people’s attempts to make it. Often law is made by accident, including by people who are trying only to follow or apply law that they take to exist already. If they are the relevant people they can sometimes change the law by misunderstanding it. From this one can build a picture of how they come to be the relevant people. They become the relevant people by treating each other, mistakenly, as already being the relevant people. It is a collective and accidental form of self-appointment. Hart called the gradually mutating customary norm by which officials recognise each other as officials (and hence become the officials of a system of norms in which they are so recognised) the ‘ultimate rule of recognition’ of a legal system and he claimed, I think rightly, that every legal system necessarily has at least one of them.

Ett rättssystem måste alltså ha en typ av icke-formell institution – ett slags konvention och meta-norm – som klargör vad som utgör lag. Gardner menar, som jag förstår honom, att H. L. A. Hart hade rätt i att det är ett slags ”spontan ordning” som klargör vilkas åsikter om detta som spelar roll. Det är inte lagen som klargör det; meta-normen kommer före lagen.

Svenska politiker skyller på naivitet

John Stuart Mill i Considerations on Representative Government (1861):

The positive evils and dangers of the representative, as of every other form of government, may be reduced to two heads: first, general ignorance and incapacity, or, to speak more moderately, insufficient mental qualifications, in the controlling body; secondly, the danger of its being under the influence of interests not identical with the general welfare of the community.

Jag kom att tänka på denna karakterisering av politiker efter att ha läst en tankeväckande uppsats av Ola Wong om att svenska politiker har en tendens att skylla på naivitet när de beläggs med att ha gjort något mindre lyckosamt. I själva verket tycks det handla om de två risker med politiskt beslutsfattande som Mill identifierar.

Wong skriver:

Kina? Vi har varit naiva! Vem kunde ana att Kinas kommunistparti, som hela tiden högt och tydligt har sagt att de upprätthåller leninismen och folkets demokratiska diktatur – vem kunde ens föreställa sig att de inte skulle omvandla sig till en lokal variant av Centerpartiet bara vi gav dem våra pengar och högteknologi? Obegripligt!

Detta verkar de facto handla om en icke försvarbar ”general ignorance and incapacity” – en oförmåga att rätt förstå omvärlden. Kanske ligger det nära naivitet, men naivitet framstår som försvarbar okunskap och oförmåga. När man har ansvar för viktigt beslutsfattande är det inte försvarbart att tänka som ett barn.

Wong fortsätter:

Avreglering? Vi har varit naiva! Vem kunde tro att fria vinster i välfärden skulle gynna företagen men inte folket som betalar den? Ja förutom de rapporter som SNS och Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (ESO) utfört då. Men vem, förutom de oberoende experterna som upprepade gånger har larmat, vem kunde ha anat att någon skulle utnyttja ett system där 73 miljarder kronor betalas ut till nystartsjobb utan att staten ens kontrollerar vilka företag pengarna går till? Vem i hela friden kunde tro att folk i en avreglerad marknadsekonomi skulle agera efter sitt vinstmaximerande egenintresse!? Inte Erik Ullenhag i alla fall. ”Vi har anledning att reflektera över att vi var lite naiva”, sa han. Det tyckte han även om att ha finansierat etableringslotsar som rekryterat till Islamiska staten.

Det Wong beskriver här tycks (liksom populismen!) snarast verifiera public choice! Alltså handlar det om Mills andra varning, att politiker och andra styrs av intressen som skiljer sig från vad som kan kallas ett allmänintresse. (Vad nu det kan vara…) Medan vissa beteendeekonomer och statsvetare vill framhäva att människor styrs av nobla, pro-sociala preferenser, tyder en hel del beteende på att det åtminstone inte är hela, och kanske inte ens halva, sanningen i många politiska sammanhang. Politiker kan hävda att de var naiva – men det kan i själva verket handla om att de inte offentligt förmår erkänna att de, eller andra, faktiskt agerar utifrån sitt egenintresse. I den mån de inte förstod att människor kan missbruka offentliga ersättningssystem är vi tillbaka i Mills första varning, om allmän okunskap och oförmåga. En allvarlig brist, inte minst i politiken – som till skillnad från fall av naivitet är klandervärd.

Är det klokt att be om ursäkt offentligt?

Under sin tid som rektor för Harvard University diskuterade Lawrence Summers vid en konferens hur det kommer sig att det är fler män än kvinnor i naturvetenskapen, särskilt i högre positioner. Han sa bl.a. följande:

So my best guess, to provoke you, of what’s behind all of this is that the largest phenomenon, by far, is the general clash between people’s legitimate family desires and employers’ current desire for high power and high intensity, that in the special case of science and engineering, there are issues of intrinsic aptitude, and particularly of the variability of aptitude, and that those considerations are reinforced by what are in fact lesser factors involving socialization and continuing discrimination.

Han menade alltså att inneboende (biologiskt bestämda) skillnader i kognitiv förmåga, särskilt ibland de mest begåvade, utgör den viktigaste förklaringsfaktorn. Detta uttalande väckte stor uppmärksamhet, och många menar att hans avgång något år därefter berodde på att många tunga akademiker, inte minst på Harvard, fann hans tes felaktig och förkastlig.

Nå, i studien ”Does Apologizing Work? An Empirical Test of the Conventional Wisdom” undersöks bl.a. hur människor reagerar på när en offentlig person som Summers ber om ursäkt för ett kontroversiellt uttalande. Gör det människor mer sympatiskt inställda?

I experimentet fick ungefär hälften ta del av en variant av hur historien fortsatte som antyder att Summers inte bad om ursäkt; övriga fick ta del av en variant där han tycktes be om ursäkt:

Variant 1 (Non-apologetic): Summers defended himself by saying he believed that “raising questions, discussing multiple factors that may explain a difficult problem, and seeking to understand how they interrelate is vitally important.”

Version 2 (Apologetic): Summers ended up apologizing for his statements. “I deeply regret the impact of my comments and apologize for not having weighed them more carefully,” Summers wrote in an open letter to the Harvard community. “I was wrong to have spoken in a way that has resulted in an unintended signal of discouragement to talented girls and women. As a university president, I consider nothing more important than helping to create an environment, at Harvard and beyond, in which every one of us can pursue our intellectual passions and realize our aspirations to the fullest possible extent.”

Det visar sig att människor antingen inte påverkades av om en ursäkt gavs eller att de blev mer negativt inställda och mer benägna att förespråka att personen straffas för sitt uttalande. Detta antyder att det kan vara kontraproduktivt för en politiker eller annan offentlig person som trampar i klaveret att ödmjuka sig och be om förlåtelse.

Hur kan en sådan reaktion förklaras? I studien anges följande som möjliga förklaringar:

Many see strength as an important component of leadership, and apologizing can be perceived as a sign of weakness. This is especially true in cases where observers may feel that the original infraction is “no big deal,” or a fake controversy stirred up by the media or political opponents. Furthermore, social psychology literature suggests that under certain circumstances social risk-taking and the breaking of taboos can be perceived as attractive. A politician who apologizes is following a conventional and risk-averse path, and this may increase the desire of others to punish the individual in question.

Det är svårt att tänka sig att Donald Trump ber om ursäkt för något. De som tävlar mot honom kanske bör följa hans exempel om de gör något snedsteg?

Etnisk identitet på arbetsmarknaden

Tidigare forskning har funnit att en stark etnisk identitet hos invandrare påverkar deras möjligheter på arbetsmarknaden i det nya landet. Som studien ”Ethnic Identity and Labor Market Outcomes of Immigrants in Europe” fastslår:

[W]hen they have a strong identity, second-generation immigrants have a lower chance of finding a job than natives.

En ny studie, ”Ethnic Identity and the Employment Outcomes of Immigrants: Evidence from France”, utvecklar mått på etnisk identitet:

[T]his paper proposes two richer measures of ethnic identity than the ones used in the literature, namely: i) the degree of commitment to the origin country culture and ii) the extent to which the individual holds multiple identities. The paper investigates the impact of the ethnic identity measures on the employment outcomes of immigrants in France.

Ett av de mer intressanta resultaten är att det verkar som om invandrare med multipla etniska identiteter – som identifierar sig både med ursprungslandet och med det nya hemlandet – lyckas bättre i termer av att få jobb än invandrare som är helt assimilerade.

Hur kan man bli lycklig?

Bildresultat för peter singer

Jag lyssnade häromdagen på The Political Philosophy Podcast, där Peter Singer intervjuades på temat ”How to Be Happy”. Du kan lyssna här. Frågeställningen är förstås högintressant, inte minst mot bakgrund av att en minoritet i våra västerländska samhällen säger sig vara lycklig för det mesta.

En möjlighet, som inte togs upp i avsnittet, är att förneka betydelsen av lycka. Jag råkade nyligen samtala med en vd, som förbluffade mig genom att hävda att han inte tycker att lycka är ett eftersträvansvärt mål. Kan en förklaring till en utbredd frånvaro av allmän lycka bero på att vi har föresatt oss att vi ska vara lyckliga? Ska vi det? Varför då? Tänk om den medvetna strävan efter lycka ger olycka? (Detta brukar kallas hedonismens paradox.) Tänk om lycka inte ens är eftersträvansvärt? Tanken svindlar.

Men om man utgår från att lycka är något gott är podcast-avsnittet riktigt spännande. Föga förvånande, om man känner till Singers bidrag till den praktiska filosofin, handlar det i hög grad om att försöka öka andras lycka, enligt hans sätt att se det. Att lindra lidande i världen, hos såväl mänskliga som icke-mänskliga djur. Att på så sätt bidra till att göra väl utanför den egna, lilla världen och att inse att strävan efter status och allt högre materiell konsumtion inte är en väg framåt för den som vill uppleva lycka. Det ligger nog en hel del i det (med undantag för konsumtion av Apple-produkter). Men intervjuaren problematiserar och tar upp frågan om det som ger individuell lycka nödvändigtvis leder till ett utilitaristiskt önskvärt utfall – till lycka ”i världen”. Det behöver det inte göra, menar Singer, då evolutionen inte har utrustat oss att tänka så alla gånger.

En intressant aspekt som diskuteras är om man ska acceptera ”det kapitalistiska systemet” eller ej, och genom försök till effektiv altruism etc. göra det bättre, eller om man ska ifrågasätta systemet som sådant. Singer verkar mer inne på det förra: individen bör agera etiskt genom personliga materiella bidrag. Man kan bli Wall Street-finansman för att kunna ge mycket till välgörenhet!

Det jag tycker Singer missar är att det kanske är kapitalismen som sådan som lindrar lidande, mycket mer än omfördelning. Robert Lucas hävdar det. Det hindrar förstås inte individer att hjälpa till där de kan – men det kan ge viktiga policyimplikationer.

Slutligen: John Stuart Mill hade ett recept för lycka.

Effekter av ”rättvis handel” med kaffe

”Fair trade”, eller ”rättvis handel”, är en stor och växande företeelse – den omfattade 9,2 miljarder USD 2017. (Jag sätter begreppet inom citationstecken eftersom jag personligen i regel inte betraktar annan handel som orättvis.) Frågan är om de mål man vill uppnå med denna typ av ”rättvisemärkning” faktiskt uppnås. Detta studeras i en metodologiskt välgjord studie, ”The Effects of Fair Trade Certification: Evidence from Coffee Producers in Costa Rica”.

Forskarna sammanfattar huvudresultaten i denna figur:

Figure 3

Sammanfattningsvis:

  • ”Fair trade” har ökat inkomsterna för ”medelinkomsttagarna” i kaffesektorn, ägarna av kaffeproducerande jordbruk, med uppskattningsvis i genomsnitt 2,2%. Dessa motsvarar 1/3 av arbetskraften.
  • Samtidigt har inkomsterna för mellanhänderna minskat med uppskattningsvis i genomsnitt 2,6%. Dessa tjänar mest i sektorn och motsvarar 6% av arbetskraften; förbättringen för ägarna av kaffeproducerande jordbruk kommer till 10% av att de genom kooperativ har ersatt mellanhänder, så en viss omfördelning har alltså ägt rum.
  • Det kan dock inte påvisas att den största gruppen, de outbildade kaffearbetarna (61%), har upplevt någon förbättring av sin genomsnittliga inkomst. Så medan inkomstojämlikheten mellan den grupp som tjänar mest och de två övriga grupperna har minskat, har den ökat mellan de två grupper som tjänar minst.
  • Därutöver finner forskarna inget stöd för positiva effekter av socialt slag för de som arbetar utanför kaffesektorn i de samhällen där kaffeproduktion äger rum. Ett mål var att öka utbildningsgraden, men det kan man inte påvisa att den har gjort. Om något tycks den ha minskat för barn till mellanhänder i kaffesektorn.

Blandade resultat, alltså, som antyder att det inte är enbart positiva effekter av ”fair trade”. Givet ett mål om att hjälpa utsatta personer i världen kanske det finns mer effektiva sätt än att betala mer för sitt kaffe.

Se tidigare inlägg på detta tema här.

Invandrade investerare ger teknologiska framsteg

Jag har tidigare presenterat studier som tyder på att invandrare kan medföra ekonomiskt gynnsamma effekter i Tyskland och i USA. En ny studie, ”Migrant Inventors and the Technological Advantage of Nations”, finner att invandrade investerare kan bidra genom spridning av teknologisk kunskap:

We investigate the relationship between the presence of migrant inventors and the dynamics of innovation in the migrants’ receiving countries. We find that countries are 25 to 50 percent more likely to gain advantage in patenting in certain technologies given a twofold increase in the number of foreign inventors from other nations that specialize in those same technologies. … We complement our results with micro-evidence showing that migrant inventors are more prevalent in the first bulk of patents of a country in a given technology, as compared to patents filed at later stages. We interpret these results as tangible evidence of migrants facilitating the technology-specific diffusion of knowledge across nations.

Detta innebär självfallet inte att alla typer av invandrare ger samhällsekonomiska vinster i alla länder och tider, men studien lägger ytterligare bevis till den forskning som visar att vissa typer av invandrare har potential att göra det. På ett betydandet sätt.

Arbetsetik för eliten

Matematikern G. H. Hardy var medlem av sällskapet Apostlarna i Cambridge och anförde följande:

Most people can do nothing at all well. Perhaps five or even ten per cent of men can do something rather well. It is a tiny minority who can do anything really well, and the number of men who can do two things well is negligible. If a man has any genuine talent, he should be ready to make almost any sacrifice in order to cultivate it to the full.

Detta påminner mig om en kamrat jag hade i gymnasiet, som hade stor talang. Han var dock lat och blev också allt mer konventionell med tiden, och talangen utvecklades aldrig. Han nådde inte sin fulla potential. Sad.

(Citatet från Richard Davenport-Hines bok Universal Man: The Seven Lives of John Maynard Keynes, s. 54.)

Tillit till vetenskapsmän

Tilliten till vetenskapsmän varierar runt om i världen, enligt en ny undersökning:

Skärmklipp 2019-06-23 20.41.03

En öppen forskningsfråga: Vad förklarar dessa skillnader? Några möjliga faktorer på landnivå:

  • Utbildningsnivå
  • Kognitiv förmåga i befolkningen
  • Social tillit
  • Ekonomiskt välstånd
  • Individualism
  • Religiositet
  • Rättsstatens kvalitet
  • Korruption

Statskupper försämrar institutionerna

Vi är förskonade från statskupper i Sverige – och jag skriver förskonade, eftersom statskupper i regel verkar föra med sig negativa konsekvenser. Detta enligt den nya studien ”Coups, Regime Transitions, and Institutional Change” av Daniel Bennett, Christian Bjørnskov och Stephan Gohmann. Forskarna sammanfattar sina resultat:

Vi visar att framgångsrika statskupper leder till en ökad politisk korruption. Denna effekt drivs framför allt av kupper ledda av högt uppsatta militärer, men även statskupper drivna av civila grupper leder till ökad korruption. Misslyckade statskupper har däremot ingen effekt på den politiska korruptionen. Vidare medför lyckade statskupper en minskning av rättsliga restriktioner för den politiska maktutövningen och även här är det militära kupper som driver resultatet. Framgångsrika civila statskupper mot ett militärt styre – statskupper som ofta byter ut den politiska eliten – tenderar dock att leda till en förbättrad rättslig kvalitet. Det är därför viktigt att särskilja mellan olika typer av statskupper, då de kan drivas av olika intressen och ha olika effekter på ett lands institutioner.

Det är särskilt förtjänstfullt att de studerar olika typer av statskupper och noterar att det finns fall där statskupper förbättrar den institutionella kvaliteten: när militärstyre ersätts av ett civilt styre.

Starka män vill ha ojämlikhet

Bildresultat för muscle man

Kan politiska uppfattningar ha grund i fysiska egenskaper? Ja, enligt den nya studien ”Upper‐Body Strength and Political Egalitarianism: Twelve Conceptual Replications” verkar män med mycket muskler på överkroppen i högre grad än andra män motsätta sig omfördelningspolitik:

[T]he results presented in this article support that a key biological variable, upper-body strength, shapes the political views of human males such that stronger males are more opposed to collectively enforced egalitarian distributions of resources. From the perspective of a consilient view of the sciences (Wilson, 1999), this should not be surprising. Humans are one animal among others, and the default expectation should be that we are regulated by the same set of regularities as other species. Physical size and strength are the main variables affecting conflict behavior in all other species and, indeed, previous studies in psychology and biology have provided strong evidence that numerous psychological traits (e.g., trait aggression) in human males are affected by individual differences in strength. In essence, this article has contributed to extending these effects into the political domain.

Se där! En fråga som infinner sig är hur män som genomgår en distinkt kroppslig transformation påverkas i sin politiska syn av det: Blir de mer ekonomiskt högerorienterade? Eller är det mer förbundet med de män som ”föds” starka och muskulösa?

I vilket fall: Som er bloggare utgör exempel på kan liknande politiska hållningar intas av män utan speciellt mycket muskler.

En fara med politisk korrekthet

Donald Trump intar en negativ hållning till politisk korrekthet:

I think the big problem this country has is being politically correct.

Det gör nog i och för sig de flesta som använder begreppet: Det utgör ett skällsord, uttalat av dem som vill uttala sig nedlåtande om olika grupper och som ogillar social disciplinering när de säger vad de har på sitt hjärta. Ett bra svar till dem som anser att den politiska korrektheten har gått för långt utifrån sådana utgångspunkter ges av Julia Symons i denna text, som vann en tävling på detta tema utlyst av The Economist.

Här vill jag dock inte diskutera den saken i sig utan ta upp en fara med politisk korrekthet: att den leder till preferensförfalskning. Timur Kuran har påpekat att offentliga och privata preferenser kan skilja sig åt. Det man egentligen tycker kan döljas och t.o.m. förfalskas i den offentliga diskursen, t.ex. av rädsla för social disciplinering. Politisk korrekthet, om vi använder det begreppet för en social norm som innebär att man avstår från att uttala sig nedlåtande om olika grupper, torde i första hand påverka offentliga preferenser – vad människor säger.

Varför är detta ett problem? Förutom det allmänna problemet att vissa uttalanden kan vara nyttiga, i social mening, även om de uppfattas som nedlåtande av vissa, vill jag här peka på risken att vi får en falsk bild av människors privata preferenser. Tänk om hr X. låtsas vara accepterande gentemot homosexuella eller judar men i själva verket hyser starkt icke-accepterande uppfattningar. Då har vi ingen möjlighet att få reda på det och att försöka bemöta sådana uppfattningar. I själva verket kan man tänka sig att de intensifieras inombords, varifrån de inte släpps fram. Detta kan vara en grund för en negativ social spiral under vissa omständigheter, vilket Kuran diskuterar i sin bok, t.ex. när en karismatisk åsiktsentreprenör beter sig politiskt icke-korrekt och snabbt får med sig stora delar av befolkningen.

Jag undrar t.ex. ofta vad människor egentligen tycker om homosexualitet. Är de lika accepterande som nästan alla som uttalar sig offentligt? Är de som uttalar sig offentligt lika accepterande som de låter oss tro?

Besvara gärna min fråga i denna anonyma undersökning.

Står människor som står till höger ekonomiskt också till höger kulturellt?

Den traditionella vänster-höger-skalan placerar in människor på en endimensionell skala. Är en sådan rättvisande? Nej, ofta inte, om man ska tro en ny studie, ”Are Cultural and Economic Conservatism Positively Correlated? A Large-Scale Cross-National Test”. Studien utgår ifrån att människor har uppfattningar i ekonomiska respektive kulturella frågor, och att man kan kombinera en vänstersyn i ekonomiska frågor med en högersyn i kulturella, och vice versa. Och det tycks vanligare med en kombination av det slaget i de länder som har undersökts än en mer ”enhetlig” kombination av höger-höger eller vänster-vänster:

The present research provided a large-scale cross-national test of the typical relationship between cultural and economic attitudes within mass publics around the world. Not only do we fail to find a typically positive relationship between right-wing (vs. left-wing) cultural and economic attitudes; we also find that a small negative relationship between these dimensions is more common. Such protection–freedom attitude organization was more common than right–left attitude organization within post-communist, traditional and low-development nations, as well as among low political engagement individuals. Meanwhile, right–left attitude organization outweighed protection–freedom attitude organization primarily among highly politically engaged individuals from relatively progressive and developed (that is, modernized) nations.

Så i länder av Sveriges typ är den enhetliga kombinationen vanligare än i andra typer av samhällen. Se t.ex. denna figur som visar korrelationen inom länder mellan en högersyn i ekonomiska frågor (baserad på attityder till inkomstojämlikhet och statens ansvar för att ta hand om människor) och tre kulturella frågor (sexualmoral, invandring och kvinnor på arbetsmarknaden). Strecken indikerar att 95%-igt konfidensintervall.

Skärmklipp 2019-06-23 15.48.13.png

Som synes är det vanligare med en negativ korrelation (när man utesluter konfidensintervall som inkluderar noll)  – dvs. att man intar en vänstersyn i ekonomiska frågor när man intar en högersyn i kulturella frågor – än en positiv. Detta resultat står sig också i regressionsanalys.

Hur kan då detta mönster förstås? Forskarna föreslår och visar att det finns stöd för att preferenser för skydd eller frihet förklarar mönstret. Människor som står till vänster ekonomiskt vill ofta att staten ska skydda de svaga – men de vill också ha skydd mot kulturella förändringar. Människor som står till höger ekonomiskt drivs av ett gillande av frihet, vilket också innefattar utrymme för kulturell transformation i liberal riktning.

Det kanske är dags att ersätta vänster-höger-skalan med en politisk kompass i två dimensioner? (Som framgår av länken är jag en person som kombinerar ekonomiska högeråsikter med vad som i artikeln kallas kulturella vänsteråsikter.) En utmaning för det politiska partilandskapet i många länder, att förhålla sig till detta!

Otrogen med någon av samma kön

En studie, ”Male Tolerance to Same-Sex Infidelity: A Cross-Cultural Investigation”, har undersökt attityder till otrohet hos en partner, såväl i kinesisk som brittisk kultur, med särskilt tonvikt på om den med vilken partnern är otrogen är av samma kön eller ej.

Några resultat:

  • Män är mer toleranta än kvinnor mot otrohet med någon av samma kön.
  • Om de tvingas välja är det mer sannolikt att män föredrar otrohet hos en partner om det sker med någon av samma kön än att kvinnor gör det.
  • Män och kvinnor som själva upplever attraktion till personer av samma kön är mer toleranta mot otrohet än andra.

Den andra punkten förvånade mig: Jag trodde att kvinnor i minst lika hög grad som män skulle föredra att en partner var otrogen med någon av samma kön, bl.a. därför att det innebär lägre risk för en ny familjebildning med barn. Forskarna spekulerar att detta kan bero på att män som har sex med män stereotypt kan uppfattas som mer feminina, vilket kvinnorna antas ogilla. En annan möjlig förklaring kanske kan vara att män i mindre grad än kvinnor uppfattas som bisexuella, i vilket fall kvinnor kan oroa sig för att männen är ihop med dem av andra skäl än sann kärlek.

Går förhandlingar bättre efter lite mat och dryck?

Bildresultat för drinks businessmen

Som introvert-atomistisk människa fasar jag ofta för socialt umgänge – väl medveten om att sådant umgänge kan ha vissa positiva konsekvenser. T.ex verkar många bli mer samarbetsvilliga om de äter mat från en gemensam tallrik (något jag i regel avskyr). Nå, jag blev därför positivt överraskad av att läsa en ny studie, ”Does Pre-Play Social Interaction Improve Negotiation Outcomes?”, som undersöker effekterna på förhandlingar av att först äta eller dricka ihop:

We study experimentally the impact of pre-play social interactions on negotiations. These interactions are often complex. Thus, we attempt to isolate the impact of several of its more common components: conversations, food, and beverages, which could be alcoholic or nonalcoholic. To do this, our subjects take part in a standardized negotiation (complex and simple) under six conditions: without interaction, interaction only, and interactions with water, wine, water and food and wine and food. We find that none of the treatments improve the outcomes over the treatment without interactions.

Så skönt: Pressen att umgås inför en förhandlingssituation kan härmed antas sjunka. Forskarna menar även att resultatet underminerar skatteregler som medger avdrag för representation. (Det kan dock noteras i studien att kvinnor i förhandlingar med andra kvinnor fick något högre tillit efter socialt umgänge.)

Min syn på socialt umgänge kan kallas atomistisk sammanhållning.

Bankvärldens syn på tatueringar

Relaterad bild

Ny forskning, presenterad i ”Discrimination against Workers with Visible Tattoos: Experimental Evidence from Germany”, påvisar diskriminering av personer med synliga tatueringar:

We use a correspondence testing approach to study discrimination against applicants with visible tattoos in the German labor market. The method has been widely employed in discrimination literature; however, the majority of papers examine objects of discrimination that are exogenously given (gender, race, ethnicity, etc.). The design of our experiment allows us to study the extent of discrimination against choice-based characteristics. We send fictitious applications to online job postings in the banking sector. Otherwise identical applications differ only in the picture attached: in the treatment group the applicants have a visible tattoo. The extent of discrimination is measured by the difference in callback rates. We find that candidates without visible tattoos have, on average, a 13 percentage point higher callback rate, or an increase in the callback rate of 54%.

Vill man ge sig in i tysk banksektor gör man det alltså betydligt svårare för sig själv om man tatuerar sig på ett synligt sätt. Kanske är det dock få som tatuerar sig som önskar sig en bankkärriär – man kan tänka sig att för vissa handlar tatueringar om att bygga en identitet som signalerar ointresse för mer konventionella jobb. Men oavsett hur det är med den saken kan man fråga sig varför en begåvad person med intresse för ett bankjobb ska få det svårare enbart pga. en tatuering?

Forskarna undersöker också varför diskrimineringen förekommer och finner följande förklaring mest trolig:

[W]e suggest that the discrimination found in our study might come from animus, particularly from HR managers.

Dessa trista HR-människor kanske har missat att en tatuering kan signalera biologisk kvalitet?

Hur reagerar väljare när politiker räddar en bank?

Väljare har en tendens att straffa politiker i dåliga ekonomiska tider. Men hur reagerar de när politiker genom en aktiv handling försöker minska ekonomiska skadeverkningar i en krissituation? Det undersöks i studien ”Bailout or Bust? Government Evaluations in the Wake of a Bailout”.

Bakgrunden är att en nederländsk bank, Fortis, låg väldigt illa till 2008, varpå regeringen initierade en räddningsaktion. Å ena sidan kan man tänka sig att väljare ogillar när en stor aktör i finanssektorn får del av allmänna medel; å andra sidan kan de tycka att det är bra att en ekonomisk kollaps, med skador för enskilda och möjligen för hela det finansiella systemet, undviks. Resultat från studien:

For our analysis, we relied on three high-quality nationally representative surveys. … The findings from all surveys indicate that the government was not punished for the financial crisis. On the contrary, the estimates suggest that the government gained support. We also analyzed whether this response was heterogeneous in the public, that is, conditional upon partisanship and socioeconomic characteristics. Although we find partial support for a heterogeneous response, this is not in line with a biased reaction in a partisan manner.

En intressant aspekt av detta resultat är att väljare påverkas av specifika åtgärder och inte bara av det allmänna ekonomiska läget – liksom att denna typ av åtgärd verkar stödjas av väljare i allmänhet. Även svenska regeringar har ju ägnat sig en hel del åt bankstöd.

(Se gärna dessa två artiklar av Daniel Barr och Hannah Pierrou i Ekonomisk Debatt: ”Vad blev notan för 1990-talets bankstöd?” och ”Vad blev notan för statens bankstöd under finanskrisen 2008–09?”.)

Globaliseringen ökar och ökar

Detta diagram visar graden av ekonomisk, politisk, social och total globalisering i världen:

Skärmklipp 2019-06-02 19.28.52

Som synes har den ökat betydligt sedan 1970, även om en viss avmattning kan skönjas på senare år. Måttet är det s.k. KOF-indexet.

Studien i vilken diagrammet återfinns, ”The Evidence on Globalization”, innehåller en översikt av studier som använder KOF-indexet. Vilka konsekvenser har (den ökade) globaliseringen gett upphov till?

The evidence shows that globalisation has spurred economic growth, promoted gender equality and improved human rights. Moreover, globalisation did not erode welfare state activities, did not have any significant effect on labour market interaction and hardly influenced market deregulation. It increased, however, within‐country income inequality. The consequences of globalisation thus turn out to be overall much more favourable than often conjectured in the public discourse.

Värt att notera i en tid när en negativ syn på globaliseringen tycks vinna mark. Se även gärna min ledare i Ekonomisk Debatt om ”Den hotade globaliseringen”.

Bankkriser kan stärka demokratin

Bankkriser brukar betraktas som negativa händelser, innefattandes risker för det finansiella systemet och för den reala ekonomins funktionssätt. Nu visar det sig dock, enligt studien ”Do Banking Crises Improve Democracy?”, att bankkriser ibland kan ha en positiv effekt:

We study the impact of banking crises on the level of democracy. We use an event-study method on a sample of up to 129 countries over the period 1975–2010 accounting for 94 systemic banking crises. We find that banking crises are followed by an improvement in democracy and report evidence suggesting that the relation is causal. The bulk of the improvement takes place between 3 and 10 years after the banking crisis. The impact of a banking crisis is greater in nondemocratic countries and when the banking crisis is severe. We explain this finding by the fact that banking crises create windows of opportunity to contest autocratic regimes.

Studien knyter an till en idé som många har anslutit sig till: att stora reformer ofta blir möjliga i kristider, när människor blir medvetandegjorda om att systemet som det är inte fungerar särskilt väl och när tidigare inflytelserika bevarare av status quo har blivit försvagade. Att det ekonomiska systemet ger upphov till bankkriser då och då är mot denna bakgrund inte nödvändigtvis att beklaga, i den mån de möjliggör reformer som gör tillvaron bättre i framtiden – såsom politiska reformer mot mer demokrati. Men som alltid är tillvaron komplex, och tidigare forskning indikerar att ekonomiska reformer kan bli både mer och mindre liberaliserande efter finansiella kriser, beroende på.

Europas nya politiska landskap

Det nya politiska landskap som uppenbarar sig runtom i Europa förvirrar lätt personer i min generation, som är vana vid att ett stort högerparti och ett stort vänsterparti dominerar politiken utifrån motsättningar om den ekonomiska politiken. En av de bästa analytikerna av detta nya landskap är, enligt min uppfattning, ekonom-historikern Stephen Davies. Han skriver mest om Storbritannien, men här vill jag lyfta fram hans kommentar till Europaparlamentsvalet.

Davies menar att vi nu ser politiken formera sig utifrån kulturella snarare än ekonomiska dimensioner:

The Labour and Conservative parties are the expression of large geographical and social voter coalitions distinguished from each other by the view they take on economics and the role of government in the economy (most working class plus a part of the professional/middle class, public sector employees vs some working class, most middle class, business class). That economic division is no longer the primary one. The new primary division is over culture politics and identity and it cuts across the economic division. The real division now is between the globally connected and successful city regions and their inhabitants versus the countryside and small towns plus old ex-industrial areas.

Detta gör att vi nu, inom EU och i många europeiska länder, alltmer tydligt kommer att få tre ”block”:

Across Europe as a whole we see the clearest sign yet that the realignment of politics is entering its final phase. The parties that lost ground massively were the traditional centre left and centre right. This has been interpreted as a ‘decline of the centre’ but that is incorrect. They were the centre of the old alignment on economics. In the new alignment on identity and nationalism versus cosmopolitanism there’s a new centre with a different content (although the location and content of that centre hasn’t been defined yet). The big gainers were the groups that represent the three new poles we can see emerging: National collectivist (economically interventionist, but sometimes ‘capitalism in one country’, traditionalist and strongly anti-globalist), green (radical left but mainly on social issues, economics touchy feely anti-capitalism plus strong globalism), liberals (moderately pro free market, culturally liberal, strongly globalist). It looks as though in Europe as a whole it will be nationalists and liberals as the two main poles with the greens/radical left a strong third.

Den långsiktiga trenden kanske blir att Moderaterna och Socialdemokraterna mer eller mindre försvinner – eller ändrar karaktär. Den svåra frågan för personer som har identifierat sig i den gamla strukturen blir vart de ska ta vägen. Här kan även personer med liberal inriktning se olika på saken, vilket inte minst har visat sig vara fallet i Sverige när Alliansen föll samman härförleden. De som betonar social frihet starkt ingår i Davies kategori ”liberals” och är ofta villiga att offra en hel del ekonomisk frihet om det säkerställer att nationalistiska kollektivister förhindras att underminera den sociala friheten. Andra värdesätter ekonomisk frihet högre och anser att en allians av något slag med nationalistiska kollektivister kan vara acceptabel, om den ekonomiska friheten kan bevaras eller öka till priset av (en viss) sänkning av den sociala friheten.

Ett hayekianskt försvar av basinkomst

Förslag om en garanterad minimiinkomst, ofta kallad basinkomst eller medborgarlön, förs ofta fram av personer som står, eller uppfattas stå, till vänster politiskt. Det handlar trots allt om ett ambitiöst bidragssystem. Men jag har tidigare påpekat att Ekonomipristagaren James Buchanan, som definitivt är att betrakta som en person på den politiska högerkanten, hade sympati för någon version av basinkomst. Nu visar Matt Zwolinski, i ”A Hayekian Case for Free Markets and a Basic Income”, att det följer av tänkandet hos en annan Ekonomipristagare på högerkanten, F. A. Hayek, att förespråka basinkomst:

Friedrich Hayek is known for his defense of limited government and a free-market economy. But Hayek was also a consistent defender throughout his life of something that looks very much like a Universal Basic Income (UBI). To many, this combination of views will seem paradoxical. The purpose of this paper is to argue that both of these commitments flow naturally from Hayek’s fundamental commitment to individual liberty, understood as the absence of coercion. The paper examines Hayek’s theory of freedom, classifying it as a kind of neo-republican theory concerned with minimizing domination. It then shows how such a commitment to freedom supports both Hayek’s classical liberal commitment to free markets and limited government, and the provision of an “equal minimum for all.”

Grunden för att förstå argumentationen är alltså att förstå vad Hayek menade med frihet och hur ett generellt bidragssystem, även om det innefattar tvångsmässig omfördelning, kan förväntas minimera ”det aggregerade tvånget” i samhället.

Det ideologiska begreppet åtstramning

Fastän många politiska konflikter i Europa på senare år har varit av kulturell karaktär, kvarstår en grundläggande åsiktsskillnad mellan politiker (och ekonomer) på den ekonomiska vänster- och den ekonomiska högerkanten om hur åtstramande den ekonomiska politiken bör vara, särskilt i samband med kriser. Men vad menas med ”åtstramning”? Hur man förstår begreppet verkar centralt för ett rationellt offentligt samtal om huruvida ”åtstramning” är bra eller dåligt.

Mot denna bakgrund är det intressant att notera en ny studie, ”Ideologically-Charged Terminology: Austerity, Fiscal Consolidation and Sustainable Governance”. Till att börja med dokumenteras hur ofta begreppet återfinns i vetenskapliga uppsatser/artiklar:

Skärmklipp 2019-05-22 17.12.18

Sedan undersöks hur begreppet används, och resultaten lyder:

We investigate why previous studies arrived at mixed evidence on the austerity-growth nexus and examine around 3,500 journal articles published in the top 400 journals (RePEc ranking) over the period 1990-2018. The results show that scholars use manifold definitions of austerity and that the term austerity is often used in heterodox journals. Papers published in mainstream journals use the term fiscal consolidation instead. We also find that there is no consistent use of the term austerity and that the empirical measures identify different periods as periods of austerity. We have employed panel data for 34 OECD countries over the period 1960-2014 to examine the empirical consequences of this ambiguity. The results show that depending on how austerity is measured, empirical models on the growth effect of austerity arrive at fundamentally different conclusions. Strategic selection of austerity measures allows scholars to arrive at any desired results about the economic effects of austerity periods.

Det är lätt att slänga sig med ord som ”åtstramning” och hävda att ”åtstramning” ger upphov till vissa effekter. Som läsare av analyser på detta område förefaller det viktigt att noga sätta sig in i vad de forskare man läser menar med begreppet – men också att sätta sig in i andra studier på området och se vilka resultat som uppnås med andra definitioner.

Se även de tidigare inläggen ”Ideologisk makroekonomi” och ”Den ideologiska nationalekonomin”.

Rodrik om identifikation i nationalekonomisk forskning

Dani Rodrik på Twitter:
Skärmklipp 2019-05-29 20.15.51

Ett liknande budskap kan man ta del av i ledaren ”Verktygsbodens fångar” i Ekonomisk Debatt nr 3/2019:

Det handlar inte om att vända utvecklingen mot att sträva efter tydlig identifikation av orsakssamband. Det handlar i stället om att vi behöver anamma en eklektisk syn på metoder, där de mindre bra angreppssätten accepteras i de fall de är de minst dåliga för att analysera vissa viktiga samhällsfrågor.

Den ledaren inspirerades i sin tur av Christopher Ruhms artikel ”Shackling the Identification Police?”:

This article examines potential tradeoffs between research methods in answering important questions versus providing more cleanly identified estimates on problems that are potentially of lesser interest. The strengths and limitations of experimental and quasi‐experimental methods are discussed and it is postulated that confidence in the results obtained may sometimes be overvalued compared to the importance of the topics addressed. The consequences of this are modeled and several suggestions are provided regarding possible steps to encourage greater focus on questions of fundamental importance.

Vad säger det om en människa att hon vill låta en dö så att fem kan överleva?

Bildresultat för trolley problem

Det filosofiska problem som kallas för the trolley problem handlar om att en skenande spårvagn närmar sig. Du står intill spåret, vid en spak som kan ändra spårvagnens riktning, bort från ett spår där fem personer ligger, oförmögna att röra sig, till ett annat spår, där en person ligger, oförmögen att röra sig. Den moraliska frågan är: Bör du dra i spaken? Om du gör det dör en person; annars dör fem personer.

Hur man besvarar denna fråga brukar anses indikera om man är utilitarist/konsekvensetiker eller om man är deontologiskt orienterad i sitt etiska synsätt. Medan utilitaristen anser att du bör dra i spaken, eftersom det är bättre att en dör än att fem dör, säger deontologen att det aldrig är acceptabelt att utföra en handling som leder till att någon oskyldig dör.

Men en experimentell studie, ”‘Utilitarian’ Judgments in Sacrificial Moral Dilemmas Do Not Reflect Impartial Concern for the Greater Good”, tyder på att detta sätt att förstå svaret på frågan ovan är högst tvivelaktigt:

In Study 1, we found that rates of ‘utilitarian’ judgment were associated with a broadly immoral outlook concerning clear ethical transgressions in a business context, as well as with sub-clinical psychopathy.

In Study 2, we found that ‘utilitarian’ judgment was associated with greater endorsement of rational egoism, less donation of money to a charity, and less identification with the whole of humanity, a core feature of classical utilitarianism.

In Studies 3 and 4, we found no association between ‘utilitarian’ judgments in sacrificial dilemmas and characteristic utilitarian judgments relating to assistance to distant people in need, self-sacrifice and impartiality, even when the utilitarian justification for these judgments was made explicit and unequivocal. …

Taken together, these results suggest that there is very little relation between sacrificial judgments in the hypothetical dilemmas that dominate current research, and a genuine utilitarian approach to ethics.

De som väljer att dra i spaken uppvisar alltså inte tecken, i andra sammanhang, på att vara allmänt godhjärtade, osjälviska och villiga till uppoffring, på det sätt man normalt tänker sig att en utilitarist skulle göra. Snarare tvärtom! Så medan moraliska dilemman av det här slaget kan vara intellektuellt underhållande verkar de inte prediktera ”praktiskt moraliskt beteende” särskilt bra alls.

Slöja och solglasögon

Bildresultat för veiled woman

Karl Lagerfeld svarar på en fråga:

I like that you make it clear that you don’t want to be photographed or filmed without your sunglasses on. I don’t either. Who would?
They’re my burka.

Döm om min förvåning då jag upptäckte en akademisk analys av solglasögon och sätt att dölja kroppen, genom slöja, burka etc! Men denna analys, presenterad i artikeln ”Veils and Sunglasses”, ger, till skillnad från Karl Lagerfeld, vid handen att solglasögon och burka snarast har motsatt effekt och karaktär:

Both the veil and sunglasses aim to disrupt gazes. Marshal McLuhan has analysed sunglasses and their relationship with his system of hot and cool media. The attractive eyes of the veiled woman invite the gaze to further scrutiny. A general but relatively profound attraction is effectuated first, which will then create the desire to discover the rest of the face. The perceptual mechanics of dark glasses works the other way. Here the official part of the face is freely exposed, but it loses a part of its attractiveness because the deeper or ‘‘real’’ meaning of the features cannot be fully construed and, in many cases, is not supposed to be construed at all. By hiding in an apparently ‘‘cool’’ way one’s official facial expressions, the resulting play with desire and attraction makes the veil rather hot in the McLuhanian sense.

Fascinerande. För övrigt är jag emot slöjförbud.

Stalin sänkte tilliten

Kommunismen har mycket att svara för. Tidigare forskning visar att spioneri i Östtyskland bidrog till att sänka tilliten människor emellan, med en rad negativa konsekvenser för samhällsutvecklingen. Nu visar en ny studie, ”Stalin and the Origins of Mistrust”, att Stalins förtryckarpolitik sänkte tilliten i Sovjetunionen:

We show that current differences in trust levels within former Soviet Union countries can be traced back to the system of forced prison labor during Stalin’s rule, which was marked by high incarceration rates, repression, and harsh punishments. We argue that those exposed to forced labor camps (gulags) became less trusting and transferred this social norm to their descendants. Combining contemporary individual-level survey data with historical information on the location of forced labor camps, we find that individuals who live near former gulags have low levels of social and institutional trust.

En tragisk aspekt av denna sänkning av tilliten är att den verkar tämligen bestående – den lägre nivån går i arv och verkar svår att bygga upp igen långt senare.

Aborter har sänkt brottsligheten

När John Donohue III och Steven Levitt 2001 publicerade artikeln ”The Impact of Legalized Abortion on Crime” väckte det stor uppmärksamhet. De kopplade den stora nedgången i brottslighet i USA till legaliseringen av abort, som gjorde att många oönskade barn, som annars hade blivit kriminella, inte föddes.

Nu har de uppdaterat sin studie med data för senare år. I ”The Impact of Legalized Aborton on Crime Over the Last Two Decades” finner de följande:

We estimate that crime fell roughly 20% between 1997 and 2014 due to legalized abortion. The cumulative impact of legalized abortion on crime is roughly 45%, accounting for a very substantial portion of the roughly 50-55% overall decline from the peak of crime in the early 1990s.

Det tycks alltså som om legaliseringen av abort är en ytterst viktig förklaringsfaktor till den lägre brottsligheten i USA. Därutöver kan nämnas att studien ”Abortion and Crime: Cross-Country Evidence from Europe” finner liknande resultat för 16 europeiska länder under perioden 1990–2007: Legaliseringen av abort kan under en 25-årsperiod kopplas till en nedgång i mordfrekvensen med 12–40% och i stöldfrekvensen med 23–43%.

Nu tror jag förvisso att få tar ställning i abortfrågan utifrån konsekvensanalys av det här slaget. De som är för en laglig rätt till abort skulle nog vara det även om brottsligheten ökade av aborter; och de som är emot en laglig rätt till abort kommer nog att fortsätta vara det trots att brottsligheten skulle öka om aborträtten togs bort.

Akne ger akademisk framgång

De flesta torde ogilla att få akne. En ny studie, ”Do Pimples Pay? Acne, Human Capital, and the Labor Market” (preliminär gratisversion här), visar dock att akne verkar kunna bidra till akademisk framgång för amerikanska ungdomar:

We find that having acne is strongly positively associated with overall grade point average in high school, grades in high-school English, history, math, and science, and the completion of a college degree. We also find evidence that acne is associated with higher personal labor market earnings for women.

Den mekanism som förklarar detta är enligt forskarna att personer med akne är mer socialt isolerade: De har färre vänner och är i lägre grad engagerade i olika typer av gemensamma aktiviteter. Det gör att de får mer tid att ägna sig åt studier.

Människor som värdesätter oberoende snarare än lydnad ger välstånd

Den kultur som präglar ett land eller region sätter också ekonomiska avtryck. Tidigare har det t.ex. visats att individualistiska kulturer ger högre välstånd än kollektivistiska. och att social tillit gynnar ekonomisk tillväxt.

En ny studie, ”The Influence of the Cultural Values Independence and Obedience on Regional Incomes: Econometric Evidence”, finner liknande resultat i en studie på regional nivå för en annan kulturell faktor, nämligen oberoende. Regioner där kulturen är sådan att människor uppskattar oberoende snarare än lydnad har högre välstånd:

Employing sub‐national panel data for 1,204 regions from 1980 to 2010, we show that regional appreciation of the cultural value Independence has a positive and statistically significant association with regional per capita income, whereas the value Obedience exerts a negative effect.

Om välståndsökningar eftersträvas tycks det alltså som om man bör sträva efter att stimulera och bevara kulturer där människor är individualistiska, där de litar på varandra och där de värderar oberoende. Det handlar inte bara om ekonomisk politik eller formella institutioner.

Den svenska sexköpslagen har ökat våldet mot kvinnor

Den svenska sexköpslagen gör det straffbart att köpa sexuella tjänster, men inte att sälja dem. Ett av målen är att minska prostitutionens omfattning, vilket verkar ha blivit fallet. Men en ny studie, ”Prostitution and Violence: Empirical Evidence from Sweden” av Maria Perrotta Berlin, Giovanni Immordino, Francesco Russo och Giancarlo Spagnolo, undersöker en annan möjlig effekt av denna lag, nämligen hur våld mot kvinnor har påverkats. De finner följande:

The increase in violence we measure in connection to the 1999 prostitution law is taking place indoor and perpetrated by acquaintances. At the same time, in treated counties, where we observe more convictions for violent crimes against women, we observe fewer men convicted for buying sex. Therefore, the increase in violence we observe is likely not to take place in the context of the sex market; instead it indicates increased violence against non-prostitutes from frustrated former customers, a possible negative externality of criminalizing prostitution. All in all, our evidence from Sweden suggests therefore that intimate partner violence and violence on women in general has increased as a consequence of the Nordic Model.

Dvs. resultaten tyder på att sexköpslagen har ökat frustrationen hos män som har fått det svårare att köpa sex, så att de i ökad grad misshandlar kvinnor i hemmiljö. En oavsedd konsekvens som det tycks mig viktig för politiker att beakta när denna lag utvärderas och medan lagen finns och tillämpas.

Vänstermänniskor vill omfördela mer när fusk är en möjlig förklaring till ojämlikhet

Tidigare forskning, t.ex. av Christina Fong och av Johanna Möllerström m.fl., har klarlagt att människors inställning till omfördelning i hög grad påverkas av uppfattningar om och inställningar till hur ojämlikhet har uppkommit. Människor som ser höga inkomster och förmögenheter som ett resultat av tur eller andra faktorer bortom individuell ansträngning är mer positiva till omfördelning.

Nu visar en ny studie, ”Suspicious Success: Cheating, Inequality Acceptance and Political Preferences” (preliminär gratisversion här), att en möjlighet till fusk som förklaring till ojämlikhet får vissa (de som står till vänster) men inte andra (de som står till höger) att genomdriva omfördelning. Då studien är utförd i Tyskland definieras vänstermänniskor som de som angav att de skulle rösta på Socialdemokraterna, De gröna, Die Linke eller Piratpartiet om det vore federalt val kommande söndag; övriga kategoriseras som högermänniskor. Resultatet:

Using a laboratory experiment, I exogenously vary cheating opportunities for stakeholders who work on a real effort task and earn money according to their self-reported performances. An impartial spectator is able to redistribute the earnings between the stakeholders, although it is not possible to detect cheating. I find that the opportunity to cheat leads to different views on whether to accept inequality. Left-wing spectators substantially reduce inequality when cheating is possible, while the treatment has no significant effect on choices of right-wing spectators.

Vad kan förklara att vänstermänniskor vill omfördela när ojämlikhet kan ha uppstått pga. fusk men att högermänniskor inte vill det?

There are essentially three different explanations for the polarization in redistributive preferences between the two political camps. (i) Right-wing spectators might believe to a lesser extent that stakeholders are cheating than left-wingers. (ii) Right-wing spectators’ norms about cheating differ from those of left-wing supporters: They find it more acceptable to cheat when possible. (iii) Right-wingers prefer not to redistribute due to potential cheating if they do not know whether a stakeholder indeed cheated, although they know that misreporting is prevalent. In order to distinguish between these three explanations, I examine beliefs and norms about cheating and find no differences between left-wingers and right-wingers. Therefore, the political divide in how to deal with unequal outcomes that might arise from dishonest behavior seems to reflect different preferences.

Som jag förstår resultaten innebär de alltså att vänstermänniskor vill ”fälla snarare än fria” och att högermänniskor vill ”fria snarare än fälla” när det råder genuin osäkerhet om fusk faktiskt förklarar stora inkomstskillnader. Detta är i linje med att de förra torde vara mer bekymrade än de senare över konsekvenser av ojämlikhet, oavsett hur den har uppkommit.

En annan reflexion: I en tid när många tycks mena att den klassiska höger-vänster-skalan är förlegad förefaller denna studie indikera att den alltjämt äger ett inte oansenligt förklaringsvärde till viktiga politiska hållningar.

Rationella tjuvar

Bildresultat för property thieves

När nationalekonomer som Gary Becker (med klassikern ”Crime and Punishment: An Economic Approach”) började hävda att kriminella aktiviteter styrs av rationella överväganden opponerade sig många, inte minst från angränsande discipliner, som sociologi och kriminologi. Kritikerna menade att kriminella har en tendens att bete sig irrationellt och inte i särskilt hög grad beakta förväntade kostnader och intäkter av olika handlingsalternativ. Nu indikerar en ny studie om brottslighet i London, ”The Changing Returns to Crime: Do Criminals Respond to Prices?”, att åtminstone tjuvar kanske trots allt har en distinkt rationell sida:

The reported evidence indicates that potential gains are a major empirical driver of criminal activity and a crucial part of the economic model of crime. The changing structure of goods prices helps to explain over 10–15% of the observed fall in property crime across all goods categories, and the majority of the sharp increases in the commodity related goods observed between 2002 and 2012.

Forskarna pekar bl.a. på att de sjunkande priserna på audiovisuell utrustning har minskat den brottslighet som riktar in sig på denna typ av produkt:

Between 2002 and 2012 their nominal price fell by a huge 9 percent per year on average, as compared to the average price rise of 1.4 per year in the consumer goods panel, and the overall CPI rising by an average 2.9 percent per year. Asking whether the real price fall (of 11.9 = 9.0 + 2.9 percent a year) for this particular group contributed to falling crime produces a more definitive answer – conducting the 38 counterfactual exercise for audio-visual goods reveals that 38 percent of the crime drop of 8 percent a year is attributable to lower prices.

Fascinerande. Frågan är om det finns politiskt verksamma åtgärder för att överlag minska brottslighetens lönsamhet? Jag kan inte dra mig till minnes att jag har hört den saken diskuteras av särskilt många politiker under årens lopp.

Intelligenta samarbetar bättre

Ett framgångsrikt samhälle innefattar mycket samarbete människor emellan. En ofta upprepad fråga inom samhällsvetenskapen är hur sociala dilemman ska kunna undvikas och samarbete etableras. En ny studie, ”Intelligence, Personality, and Gains from Cooperation in Repeated Interactions” (preliminär gratisversion här), visar att intelligens (mätt med Raven-testet) är en viktig faktor. Forskarna beskriver sin studie och sina resultat:

Our experiment tested the hypothesis that groups of individuals with different levels of intelligence or different personalities, but who are otherwise similar, will exhibit different levels of cooperation in bilateral interactions with others from their group. The interactions were repeated, giving time and opportunity for each participant to observe and to reflect on the past behavior of the other. The outcome of games with a tradeoff between short-run gain and continuation value loss was strikingly different when played by subjects with higher or lower levels of intelligence. Higher intelligence resulted in significantly higher levels of cooperation and earnings. The failure of individuals with lower intelligence to appropriately estimate the future consequences of current actions accounts for these difference in outcomes.

Detta tyder på att det kan vara viktigt för en grupp eller ett samhälle att, om möjligt, stimulera intelligensen hos människor, i den mån detta går (t.ex. genom insatser av föräldrar i tidiga år), och att undvika sådant, som luftföroreningar, som sänker den.

Se även ett tidigare inlägg om intimiderande intelligens.

Gör socialism folk till fuskare?

Att de socialistiska systemen i Central- och Östeuropa var sämre på att leverera välstånd jämfört med marknadsekonomierna i väst är numera välkänt. Men mindre känt är att de också hade kulturella konsekvenser av olika slag – såsom minskad tillit människor emellan. Nu visar en ny studie, ”The Impact of Two Different Economic Systems on Dishonesty”, att den östtyska socialismen också verkar ha ökat benägenheten att fuska:

We find long-term implications of living in a specific economic system for individual dishonesty when social interactions are possible: participants with an East German background cheated significantly more on an abstract die-rolling task than those with a West German background, but only when exposed to the enduring system of former West Germany. Moreover, our results indicate that the longer individuals had experienced socialist East Germany, the more likely they were to cheat on the behavioural task.

Dessa kulturella effekter kanske utgör den största kostnaden (i vid mening) av socialistiska system av det slag Europa tidigare hade. En intressant sak är att effekterna håller i sig och finns kvar på lång sikt. Det manar till försiktighet med storskaliga experiment som riskerar att bryta ner fungerande grunder för samarbete människor emellan.

Invandrare försvagar stödet för omfördelning

Tidigare forskning av Matz Dahlberg, Karin Edmark och Heléne Berg har funnit att stödet för omfördelning i svenska kommuner påverkades negativt av utplacering av flyktingar. Nu visar en ny studie på europeisk nivå, ”Immigration and Preferences for Redistribution in Europe”, liknande resultat:

We examine the relationship between immigration and attitudes toward redistribution using a newly assembled data set of immigrant stocks for 140 regions of 16 Western European countries. Exploiting within-country variations in the share of immigrants at the regional level, we find that native respondents display lower support for redistribution when the share of immigrants in their residence region is higher. This negative association is driven by regions of countries with relatively large Welfare States and by respondents at the center or at the right of the political spectrum. The effects are also stronger when immigrants originate from Middle-Eastern countries, are less skilled than natives, and experience more residential segregation. These results are unlikely to be driven by immigrants’ endogenous location choices.

Det verkar alltså som om många européer vill minska välfärdsstatens ambitioner när andelen förmånstagare som kommer från andra håll än det egna landet ökar. Välfärdsstaten ses därvidlag av många som en klubb för stöd till den egna gruppen – men inte till personer som uppfattas som ”utbölingar”. Detta torde utgöra en svårhanterlig konflikt för personer på vänsterkanten, som tenderar att stödja en stor välfärdsstat och stor invandring. Samtidigt kanske resultaten kan göra ”nyliberala” personer gladare, då dessa stödjer stor invandring och en minskad välfärdsstat.

Inställningen till förmögenhetsskatt

I Sverige finns sedan 2007 ingen förmögenhetsskatt. Vad kan tänkas påverka människors inställning till en sådan skatt? I en ny studie, ”Salience of Inherited Wealth and the Support for Inheritance Taxation”, finner Spencer Bastani och Daniel Waldenström att den information människor har påverkar deras attityd:

We study how attitudes to inheritance taxation are influenced by information about the role of inherited wealth in society. Using a randomized experiment in a register-linked Swedish survey, we find that informing individuals about the large aggregate importance of inherited wealth and its link to inequality of opportunity significantly increases the support for inheritance taxation. The effect is almost uniform across socio-economic groups and survives a battery of robustness tests. Changes in the perceived economic importance of inherited wealth and altered views on whether luck matters most for economic success appear to be the main driving factors behind the treatment effect. Our findings suggest that the low salience of inherited wealth could be one explanation behind the relatively marginalized role of inheritance taxation in developed economies.

Jag betraktar resultatet som trovärdigt – om människor som inte har starka uppfattningar om förmögenhetsskattens vara eller inte vara får veta saker som de inte tidigare kände till, påverkas de av denna information. I det här fallet t.ex. av tre upplysningar om förmögenhetsskatten:

”Inherited wealth represents about half of all wealth in the population.”, ”Those with the highest incomes inherit the most.” and ”A majority of Swedish billionaires have inherited their fortunes.”

Två frågor infinner sig dock. För det första: Hur skulle svaren påverkas av annan information som skulle uttrycka positiva effekter av förmögenheter (t.ex. ökat nyföretagande) eller negativa effekter av en förmögenhetsskatt (t.ex. orättvisa i det att det är enklare för de rikaste att undkomma sådan skatt)? För det andra: Om man motsätter sig ojämlikhet pga. att den skapar lägre välbefinnande i stora delar av befolkningen om människor känner till den, är frågan om det nödvändigtvis är välfärdshöjande att ge information som ger sådan kännedom. Se mitt tidigare inlägg ”Norsk olycka”.

En alternativ syn på det berömda experimentet på den israeliska förskolan

A Kindergarten teacher accompanies Mathilda, who celebrates her third birthday, in a Kindergarten on July 11, 2013 in Pfungstadt, Germany.

Det finns en studie som ofta används för att kritisera användandet av marknadslösningar för att styra människors beteende (vilket jag nyligen påmindes om då jag läste en recension av Samuel Bowles nya bok The Moral Economy). Studien i fråga heter ”A Fine Is a Price” och innefattar ett experiment som utfördes på en förskola i Israel:

Parents used to arrive late to collect their children, forcing a teacher to stay after closing time. We introduced a monetary fine for late-coming parents. As a result, the number of late-coming parents increased significantly. After the fine was removed no reduction occurred.

Detta resultat förbluffade många nationalekonomer: Hur kom det sig att ”böter” för sena föräldrar ledde till att fler föräldrar blev sena? Som titeln antyder menar författarna att människor är mer komplexa än enkel nationalekonomisk teori har tenderat att anta. När böterna infördes ledde detta, enligt en tolkning, till att föräldrarnas etik och respekt för förskolelärarna underminerades, och de började se böterna som ett pris de kunde välja att betala för att vara lite sena. Som jag skriver ovan har många av detta resultat dragit slutsatsen att monetära incitament ofta är en dålig metod.

Jag vill ifrågasätta den slutsatsen och hävda att det mycket väl kan ha varit bra att införa böterna därför att fler sena ankomster kan vara önskvärda. Jag ifrågsätter alltså inte resultatet som sådant utan hur det ska utvärderas normativt. Antag att en förskola har en regel att föräldrar ska hämta sina barn kl 15. Detta kan förstås vara bra för förskollärarna, som vill gå hem och påta i trädgården eller gå på yoga, men mot den effekten får vägas att föräldrarna tvingas utföra mindre produktivt arbete och att barnen tas ifrån en uppbygglig pedagogisk verksamhet. Det är därför inte alls givet att en sådan regel maximerar den aggregerade välfärden. Att bryta mot regler kan vara effektivt, och genom att införa ett pris på förseningar inför man en mekanism genom vilken de föräldrar för vilka det är mycket värdefullt att arbeta mer kan göra det utan dåligt samvete. De bara betalar en summa för detta. Till detta kommer att förskolan får mer inkomster genom böterna, som kan användas för att finansiera verksamheten. Med detta sätt att se det bör böterna inte kallas för böter utan just, som studiens titel föreslår, för ett pris. Priser möjliggör flexibilitet och möjlighet till välfärdsvinster, till skillnad från rigida regler upprätthållna av ”etik”.

Invandrare har gett USA en mer dynamisk ekonomi

Jag skrev nyligen om en studie som visar att invandrare kan kopplas till mer innovationsverksamhet i Tyskland. Nu har det kommit belägg för en liknande effekt i USA. Studien ”Immigration, Innovation and Growth” finner fyra saker:

First, immigration has a positive impact on innovation, measured by patenting of local firms. Second, immigration has a positive impact on measures of local dynamism, as endogenous growth theory predicts. Third, the positive impact of immigration on innovation percolates over space, but spatial spillovers quickly die with distance. Fourth, the impact of immigration on innovation is stronger for more educated migrants.

Hur förhåller det sig i Sverige, månntro?

Beter sig folk bättre om de tror sig vara observerade?

Bildresultat för watching eyes

För några år sedan kom ett antal studier som tydde på att bilder av ögon påverkar hur människor beter sig (vilket jag då bloggade om). Om vi noterar ögon får vi en känsla av att vara betraktade, och vi vill då visa oss vara ”goda” människor som inte skräpar ned etc. Nu har en översiktsartikel om denna forskning, ”Do ‘Watching Eyes’ Influence Antisocial Behavior? A Systematic Review & Meta-Analysis”, kommit. Resultat:

In our meta-analysis of 15 experiments from 13 research papers we report a reduction in the risk of antisocial behaviour of 35% when eye cues are present. By contrast, systematic reviews have suggested CCTV cameras reduce crime by only 16%.

Trots att det har förelegat visst tvivel på att den effekt som ögon ger är robust och stort indikerar denna färska genomgång att den faktiskt verkar relativt robust och stor. Ett alternativ till, eller komplement till, övervakningskameror?

Löfte om samarbete

Jag försöker i möjligaste mån undvika att avge löften. Det ligger för mig något opassande i att säga att man definitvt ska bete sig på ett visst sätt när det inte alls är säkert att man imorgon kommer att bete mig på det sättet. Men detta med att avge löften behöver inte vara ett binärt fenomen – det finns fler alternativ än att ”lova” eller ”inte lova”. Detta klargörs i den nya studien ”Malleable Lies: Communication and Cooperation in a High Stakes TV Game Show”.

Forskarna studerar hur tävlanden beter sig i en tv-tävling som heter Golden Balls, och som bygger på Fångarnas dilemma. De får prata med varandra innan de (individuellt) fattar var sitt beslut: att dela eller att stjäla. Om både väljer dela får de dela på prissumman; om både väljer att stjäla får båda noll; och om någon väljer att stjäla medan den andra väljer att dela får den som stjäl hela prissumman för egen del. Frågan är om de utfärdar löften under pratstunden före beslutet och hur de i så fall ser ut och hur dessa sedan predikterar beslutet att dela eller stjäla.

Forskarna föreslår en kategorisering av ”löfte” i två dimensioner:

We propose a typology of statements in terms of their malleability to interpretation as truths. This typology classifies contestants’ statements according to two dimensions. First, it discriminates between statements that explicitly express that the contestant will choose split and statements that only implicitly signal that she will do so. Second, it discriminates between unconditional statements and statements that carry an element of conditionality on the opponent’s split or steal decision. We argue that explicit and unconditional statements are less malleable than implicit or conditional statements. Consider, for example, the statement “I will split”. This statement is both explicit and unconditional, and for a defector who uses it, it will be hard if not impossible to deny that she has deceived her opponent. The statement “I came here to split” similarly has no element of conditionality, but this one is at best only an implicit promise to split: it is silent about the contestant’s current intention and meanwhile she may have changed her mind. The explicit statement “I will split if you split” is clearly conditional on the opponent’s choice, and a decision to steal can be justified by a belief that the opponent steals.

De finner sedan följande:

Explicit unconditional statements are indicative of a relatively high likelihood of cooperation, whereas statements that carry an element of conditionality or implicitness are associated with a moderate likelihood. Contestants who make statements that are both conditional and implicit and contestants who do not make any statements related to their choice display the lowest rate of cooperation.

Dvs. ju starkare, i de två dimensionerna, man avger ett löfte, desto troligare är det att man sedan samarbetar. Så det kanske inte är så dumt att avge ett tydligt löfte ändå? (Eller är det så att den som ändå har tänkt samarbeta är mer benägen att uttala det som kan uppfattas som ett tydligt löfte?)

Titta gärna på ett utdrag ur ett avsnitt:

Se upp för ekonomiska kriser – de kan ge nazism

Förutom att ekonomiska kriser förstås orsakar en rad ekonomiska problem, kan de orsaka politisk omvälvning. Ett av de mest kända fallen är Tyskland under 30-talsdepressionen. En ny studie, ”From Finance to Fascism: The Real Effect of Germany’s 1931 Banking Crisis”, visar nu hur svårigheter för banker fick hemska konsekvenser:

We … show that banking distress led to markedly more radical voting, both through economic and non-economic channels. Firms linked to two large banks that failed experienced a bank-driven fall in lending, which caused reductions in their wage bill and a fall in city-level incomes. This in turn increased Nazi Party support between 1930 and 1932/33, especially in cities with a history of anti-Semitism. While both failing banks had a large negative economic impact, only exposure to the bank led by a Jewish chairman strongly predicts Nazi voting.

Från en populärvetenskaplig sammanfattning kommer denna illustration av effekten:

Skärmklipp 2019-04-14 21.20.57

Den mest drabbade tredjedelen röstade i högre grad på nazisterna än övriga. Det är onekligen viktigt att försäkra sig om att banksystemet inte fallerar i turbulenta tider.

De mest olyckliga dör tidigt

De flesta tidigare studier finner ett positivt samband mellan lycka och livslängd; men i den nya studien ”Happiness and Longevity: Unhappy People Die Young, Otherwise Happiness Probably Makes No Difference” påpekas att dessa antar ett linjärt samband. Gör man inte det får man ett lite annorlunda resultat:

Based on analysis of long-running panel surveys in Germany and Australia, we offer a revised assessment of the relationship between subjective well-being (happiness, life satisfaction) and longevity. … The evidence is strong that unhappy people die young. Otherwise, across the rest of the distribution, happiness appears to make no difference to longevity.

Jag kommer att tänka på Phaedras ord:

Death to the unhappy’s no catastrophe!

Men för en given livslängd är det förstås bättre att vara mer lycklig än mindre lycklig.

Studenters utvärdering av lärare missgynnar kvinnor

Detta med att mäta har sina för- och sina nackdelar. En viktig fördel är att prestationer beläggs och att de därmed kan utvärderas. En nackdel påvisas i den nya studien ”Gender Bias in Teaching Evaluations”:

This paper provides new evidence on gender bias in teaching evaluations. We exploit a quasi-experimental dataset of 19,952 student evaluations of university faculty in a context where students are randomly allocated to female or male instructors. Despite the fact that neither students’ grades nor self-study hours are affected by the instructor’s gender, we find that women receive systematically lower teaching evaluations than their male colleagues. This bias is driven by male students’ evaluations, is larger for mathematical courses, and particularly pronounced for junior women.

Detta riskerar att påverka kvinnliga lärares karriärer negativt, om inte utvärderingarna bedöms i ljuset av ovan nämnda forskningsresultat.

Oavsedd konsekvens av sanktioner

Sanktioner är relativt vanligt förekommande när ett land vill markera mot ett annat lands agerande med förhoppning om att ändra det aktuella agerandet. Oavsett vad som händer med detta kan förstås sanktioner ha andra konsekvenser. Den nya studien ”Do Sanctions Lead to a Decline in Civil Liberties?” belägger en sådan konsekvens:

In this paper, we examine the effect of US-imposed sanctions on the civil liberties of the targeted countries for the 1972–2014 period. …What we find is that sanctions result in a decline in civil liberties, measured either by the Freedom House civil liberties index or by the Cingranelli and Richards empowerment rights index. The results are robust across various specifications.

Man kan tänka sig att detta är en oavsedd konsekvens, men den försvagar, allt annat lika, grunden för att införa sanktioner.

Invandrare och innovation

Genom att titta på vilka som söker patent för uppfinningar i Tyskland finner studien ”Immigrants’ Contribution to Innovativeness: Evidence from a Non-Selective Immigration Country” följande:

Our results suggest a positive and statistically significant impact of Polish immigration on the number of inventors in Germany. Some of these migrants became inventors themselves: Counties that received 10 percent more Polish immigrants than other counties experienced a 0.28 percent higher number of Polish inventors. This effect size is quite small but still one-tenth of what was found for high-skilled immigration in the United States. The spillovers from Polish migrants to inventors of German nationality have a slightly higher point estimate … and, in contrast to the results for the United States, are statistically significant. We conclude that some Polish immigrants are inventors, but that a greater number of them are – independent of their qualification level – complements to incumbent inventors in Germany.

Många som i Storbritannien röstade för Brexit verkar ha gjort på grundval av ett ogillande av EU-migranter. Att försvåra för dessa kan ha konsekvenser för graden av innovation i ekonomin.

Invandring och röster till vänster och höger

Hur påverkar invandring människors röstande? I en ny studie, ”Immigration and Electoral Support for the Far-Left and the Far-Right”, undersöker Anthony Edo, YvonneGiesing, Jonathan Öztun och Panu Poutvaara detta med avseende på ytterkantspartier i Frankrike:

We estimate the impact of immigration on voting for far-left and far-right candidates in France, using panel data on presidential elections from 1988 to 2017. To derive causal estimates, we instrument more recent immigration flows by settlement patterns in 1968. We find that immigration increases support for far-right candidates. This is driven by low-educated immigrants from non-Western countries. We also find that immigration has a weak negative effect on support for far-left candidates, which could be explained by a reduced support for redistribution.

Att invandring, och i synnerhet invandring av lågutbildade, ger vind i seglen för franska ytterkantspartier på högerkanten är inte helt förvånande, givet tidigare forskning. Ett dilemma för liberalt sinnade personer som vill erbjuda även många lågutbildade en möjlighet att slå sig ner i Västeuropa.

Vackra kvinnliga tennisspelare

Caroline Wozniaki 2

Caroline Wozniacki

Som läsare av denna blogg är jag fascinerad av skönhet, såväl som människa och som forskare. Jag har nyligen stött på två studier om kvinnliga tennisspelares utseende.

Den första, ”Are Attractive Female Tennis Players More Successful? An Empirical Analysis”, finner följande:

[W]e investigate professional female tennis players, which were ranked in the top 100 of the tennis world ranking in one selected week in 2011. OLS regressions demonstrate a significant positive relationship between physical attractiveness and sporting success in terms of prize money for the years 2012 and 2013 as well as for the whole career. … Furthermore, the study examines whether the probability of winning an individual tennis match is influenced by physical attractiveness. The logit model used shows that the larger the difference in physical attractiveness, the higher the probability of winning for the more attractive tennis player in individual matches.

Den andra, ”Does Online Media Put Beauty Before Performance? The Impact of Physical Attractiveness on the Popularity of Female Tennis Players in Online Media”, finner följande:

Based on a sample of the top 100 Women’s Tennis Association (WTA) single ranking of one selected calendar week in 2011 and 2012, we find that physical attractiveness significantly increases the popularity on Facebook, SI.com, and Google, as well as the change in online popularity for Facebook and WTA news. Nevertheless, a tennis player’s performance has a larger effect on online popularity than physical attractiveness.

Skönhet tycks alltså vara en gynnsam egenskap även för kvinnliga tennisspelare. Det är mer troligt att de vinner (kan det tänkas bero på att skönhet är kopplat till hälsa/styrka av evolutionära skäl?), och de blir mer poppis på nätet (även om de fysiska prestationerna är ännu viktigare). Jag undrar nu om dessa resultat även gäller manliga tennisspelare. Man kan misstänka det.

Könsskillnader i villighet att betala skatt

Den nya studien ”Gender, Social Value Orientation and Tax Compliance” bekräftar att kvinnor är mer villiga att uppge sin inkomst inför betalning av skatt än män:

We conducted a large cross-national tax compliance experiment carried out in Italy, U.K., U.S., Sweden, and Romania, and assessed tax compliance as reported income as a percentage of total earned income in the experiment. We uncover that women declare a significantly higher percentage of their income than men in all five countries.

Ett nytt resultat är dock att detta inte verkar bero på att kvinnor är mer allmänt prosociala än män:

While some scholars have argued that differences in honesty between men and women is actually being mediated by the fact that women are more prosocial than men, we find that women are not more prosocial than men in all countries. Furthermore, though overall women tend to be more prosocial on average than men, SVO [Social Value Orientation] has no mediation effect between gender and tax compliance. We conclude then that although differences in prosociality between men and women seem to be context dependent, differences in tax compliance are indeed much more consistent.

Frågan är då: Vad beror denna skillnad i skattebetalningsvilja på? Kanske kvinnor gynnas mer än män av offentliga utgifter?

Acceptans av inkomstskillnader i USA och Norge

Den politiska debatten i Sverige präglas ofta av en upprördhet över inkomstskillnader. Hur skiljer sig attityder till sådana skillnader åt mellan ett skandinaviskt land, med relativt låga skillnader och betydande omfördelning, och USA, med relativt höga skillnader och en mer begränsad omfördelning? En experimentell studie, ”Cutthroat Capitalism Versus Cuddly Socialism: Are Americans More Meritocratic and Efficiency-Seeking than Scandinavians?”, accepterad för publicering i Journal of Political Economy, finner följande:

We provide causal evidence suggesting that fairness considerations are more fundamental for inequality acceptance than efficiency considerations. In both countries, merit instead of luck as the source of inequality causes a huge increase in inequality acceptance, while the introduction of a cost of redistribution has a negligible effect on the distributive choices of the participants.

Angående kopplingen mellan inkomstojämlikhet och rättvisa finner forskarna, i linje med resultat jag presenterar i det tidigare inlägget ”Det är inte ojämlikhet människor ogillar utan orättvisa”, detta:

The present study robustly demonstrates that most people do not consider all inequalities to be unfair. In particular, introducing a difference in productivity instead of luck as the source of inequality causes a large and statistically significant increase in inequality acceptance in all subgroups. Hence, it is important to accommodate the distinction between fairness and equality in our social preference models.

Det duger alltså inte att utifrån ett faktiskt konstaterande av inkomstskillnader, eller ökade sådana skillnader, dra slutsatsen att dessa nödvändigtvis är illegitima eller oönskade.

När det gäller skillnader mellan och inom länderna skriver de:

We have shown that Americans accept significantly more inequality than Scandinavians, but our findings also challenge common perceptions of these societies in the public debate. The United States is sometimes portrayed as representing cutthroat capitalism, but the present study clearly demonstrates that many Americans are concerned with unfair inequalities. In our experiment, the majority of Americans equalize completely when the inequality is due to luck, even when there is a significant cost of redistribution. … Our findings should also nuance the perception of the Scandinavian countries as representing cuddly socialism. We find that a large majority of Scandinavians accept inequalities due to a difference in producivity, what they object to are inequalities due to luck. Hence, the political support for an extensive welfare state in the Scandinavian countries may partly reflect that these policies are viewed as contributing to elimination of inequalities due to luck, without undermining inequalities due to productivity differences.

Givetvis kan man gå vidare och diskutera och ifrågasätta människors uppfattning av vad som är orsakat av egen ansträngning respektive tur, och då kommer man in på fundamentala filosofiska frågor om fri vilja etc. Men det går i vilket fall att konstatera att denna typ av uppfattningar tycks direkt kopplade till politiska hållningar.

Individualism och finansiell utveckling

Jag har, i ”Den nyttiga individualismen”, presenterat en del forskning som tyder på att en individualistisk kultur bidrar till ett antal fördelaktiga utfall, som innovationer, ekonomisk tillväxt och demokratisering. Nu visar studien ”Culture, Legal Origins and Financial Development” att individualism även verkar bidra till finansiell utveckling:

This study proposes that countries with a cultural orientation toward individualism tend to enjoy a higher level of financial development. Estimates based on cross‐country data lend strong support to this hypothesis. Specifically, the results indicate that existing disparity in the level of financial development is significantly correlated with variation in the extent of individualism across countries, where a one standard deviation increase in individualism is associated with 0.631 standard deviations improvement in the level of financial development.

Ännu en studie som ger stöd för insikten att en ekonomis funktionssätt i hög grad påverkas av människors attityder till andra människor och av deras syn på sig själva i sociala sammanhang.

Diskriminering på Airbnb

Nedslående resultat om diskriminering av manliga homosexuella par redovisas i studien ”The Silent Treatment: Discrimination Against Same-Sex Relations in the Sharing Economy”:

While online marketplaces in the sharing economy reduce anonymity to build trust, such design choices can facilitate discrimination. This study is one of the first to examine whether there is discrimination against those in same-sex relationships (SSRs) in the sharing economy. We examine whether SSRs face discrimination on the Airbnb platform in Dublin, Ireland, through a field experiment. We find that guests in male SSRs are 20–30 percentage points less likely to be accepted than otherwise identical guests in opposite-sex relationships (OSRs) and in female SSRs. This difference is driven by non-responses from hosts, not outright rejection, and persists regardless of a variety of host and location characteristics.

Kan resultat som dessa förklara framväxten av alternativa plattformar för att boka boende, som misterb&b? Nackdelen är då att homosexuella par blir hänvisade till betydligt mindre marknader, med troligen högre priser, bara för sin sexuella läggnings skull.

Tron på moraliserande gudar ger samarbete

En ambitiös ny studie, ”Moralizing Gods, Impartiality and Religious Parochialism Across 15 Societies”, undersöker hur en tro på moraliserande, straffande gudar påverkar människors vilja att samarbeta med andra:

The emergence of large-scale cooperation during the Holocene remains a central problem in the evolutionary literature. One hypothesis points to culturally evolved beliefs in punishing, interventionist gods that facilitate the extension of cooperative behaviour toward geographically distant co-religionists. Furthermore, another hypothesis points to such mechanisms being constrained to the religious ingroup, possibly at the expense of religious outgroups. To test these hypotheses, we administered two behavioural experiments and a set of interviews to a sample of 2228 participants from 15 diverse populations. These populations included foragers, pastoralists, horticulturalists, and wage labourers, practicing Buddhism, Christianity, and Hinduism, but also forms of animism and ancestor worship. Using the Random Allocation Game (RAG) and the Dictator Game (DG) in which individuals allocated money between themselves, local and geographically distant co-religionists, and religious outgroups, we found that higher ratings of gods as monitoring and punishing predicted decreased local favouritism (RAGs) and increased resource-sharing with distant co-religionists (DGs). The effects of punishing and monitoring gods on outgroup allocations revealed between-site variability, suggesting that in the absence of intergroup hostility, moralizing gods may be implicated in cooperative behaviour toward outgroups. These results provide support for the hypothesis that beliefs in monitoring and punitive gods help expand the circle of sustainable social interaction, and open questions about the treatment of religious outgroups.

Några tankar om resultaten:

  • Christian Bjørnskov och jag finner i en studie att religiositet tycks negativt relaterad till social tillit, vilket ger indikationer på att religiös tro inte bara har positiva sociala effekter. Ett resultat i studien är att ju mer homogent det religiösa landskapet är i ett land, desto mindre blir effekten – och i de mest homogena länderna är religiositet t.o.m. positivt relaterad till social tillit. Det är i ett fraktionaliserat religiöst landskap som en stark religiös tro förefaller underminera tilliten till människor i allmänhet (vilket dock är förenligt, som i denna nya studie, med en mer samarbetsvillig syn på personer som man vet något om och som är lika en själv och med lägre samarbetsvilja, i många fall, med personer från andra religioner, om harmoni mellan de religiösa grupperna inte föreligger redan från början).
  • En fråga är vilken betydelse idén om en straffande gud har. Beter sig människor väl därför att de annars förväntar sig ett straff av en varelse som ser allt de gör (och inte gör)? I så fall: Är det lovvärt att samarbeta för att vilja undvika ett straff (jämfört med att göra att av en egen, inneboende vilja)?
  • Man kan också förstå den psykologiska lockelsen av religioner om de innefattar en vilja att dela med sig av sina resurser främst till likasinnade. Det kan ge en trygghet i en turbulent och osäker värld. (Numera torde välfärdsstaten i många länder ha ersatt den religiösa gemenskapen som grund för materiell trygghet – se James Buchanans tes om detta.)
  • Även om religion i vissa avseenden har positiva konsekvenser innebär det förstås inte att den är sann eller att den inte också har negativa konsekvenser.

Uppdatering

Det tycks föreligga allvarliga dataproblem i denna studie: se ”Corrected analyses show that moralizing gods precede complex societies but serious data concerns remain”.

Fler män än kvinnor

När det finns betydligt fler män än kvinnor på en plats kan det, enligt den nya studien ”It’s Raining Men! Hallelujah? The Long-Run Consequences of Male-Biased Sex Ratios”, ha viktiga kulturella konsekvenser:

We document the short- and long-run effects of male-biased sex ratios. We exploit a natural historical experiment where large numbers of male convicts and far fewer female convicts were sent to Australia in the 18th and 19th centuries. In areas with more male-biased sex ratios, women were historically more likely to get married and less likely to work outside the home. In these areas today, both men and women continue to have more conservative attitudes towards women working, and women work fewer hours outside the home. While these women enjoy more leisure, they are also less likely to work in high-ranking occupations.

Några reflexioner:

  • Detta är ytterligare en studie som visar att värderingar inte uppkommer i ett vakum utan att de kan relateras till omständigheter i livet. Det implicerar också att värderingar sällan är enkla att förändra så länge strukturella förhållanden är eller var av ett visst slag.
  • Ett särskilt intressant resultat tycker jag är varaktigheten i effekten. Även efter det att könsbalansen är återställd kvarstår dessa mer konservativa attityder. Det tyder på persistens också efter det att strukturella förhållanden ändras.
  • En fråga man kan ställa sig är om resultatet i viss mån har att göra med att den population som studeras bestod av kriminella till att börja med.
  • Nu är nog inte sexuell läggning, särskilt inte för män, flexibel, men man skulle kanske önska att den vore det, t.ex. i situationer som denna, där antalet män översiger antalet kvinnor. Då skulle män, istället för att bli frustrerade och istället för att inta konservativa attityder, lätt kunna finna andra män istället.

Är rationella val trots allt möjliga?

Beteendeekonomins landvinningar har nog fått en och annan att tvivla på att människor är förmögna att göra rationella val. Men en ny analys, ”Rational Choices: An Ecological Approach”, ger vid handen att det under vissa inte helt orimliga villkor mycket väl kan vara så att rationella val trots allt är möjliga. Det har med ekologisk rationalitet att göra:

We address the oft-repeated criticism that the demands which the rational choice approach makes on the knowledge and cognition of a decision-maker (DM) are way beyond the capabilities of typical human intelligence. Our key finding is that it may be possible to arrive at this ideal of rationality by means of cognitively less demanding, heuristic-based ecological reasoning that draws on information about others’ choices in the DM’s environment. Formally, we propose a choice procedure under which, in any choice problem, the DM, first, uses this information to shortlist a set of alternatives. The DM does this shortlisting by a mental process of categorization, whereby she draws similarities with certain societal members—the ingroup—and distinctions from others—the outgroup—and considers those alternatives that are similar (dissimilar) to ingroup (outgroup) members’ choices. Then, she chooses from this shortlisted set by applying her preferences, which may be incomplete owing to limitations of knowledge. We show that, if a certain homophily condition connecting the DM’s preferences with her ingroup–outgroup categorization holds, then the procedure never leads the DM to making bad choices. If, in addition, a certain shortlisting consistency condition holds vis-a-vis non-comparable alternatives under the DM’s preferences, then the procedure results in rational choices.

Detta teoretiskt grundade resultat understryker det vådliga i att utifrån experimentella resultat av individer, utan beaktande av den vidare beslutsmiljö i vilken de verkar, dra slutsatser om rationalitet och, särskilt, slutsatser om paternalism.

Se tidigare inlägg på liknande tema:

Kvinnlig autonomi gav tillväxt

Vad förklarar långsiktig ekonomisk tillväxt? Det finns givetvis många faktorer, men en som inte har fått så mycket uppmärksamhet hittills är kvinnlig autonomi. Enligt en ny studie verkar denna faktor ha spelat en tydlig roll i Europas ekonomiska utveckling. Forskarna använder den ålder vid vilken kvinnor gifte sig som indikator på deras autonomi: ju lägre ålder vid ingående av äktenskap, desto mindre fri var kvinnan att forma sitt eget liv. Denna ålder varierade runtom i Europa, och det verkar som om den relativt höga åldern för att gifta sig kan utgöra en viktig delförklaring till Sveriges starka ekonomiska utveckling under andra halvan av 1800-talet och framåt:

This continued in the early 19th century, when especially South Eastern Europe had low rates. In contrast, Scandinavia and Central Europe, including Switzerland and Austria, had quite high female autonomy values. These are exactly those countries that became ”superstars” in the Second Industrial Revolution, which took place shortly thereafter in the late 19th and early 20th centuries.

Forskarna kopplar bl.a. kvinnlig autonomi till högre utbildning och läskunnighet. Deras slutsats:

In sum, the empirical results suggest that economies with more female autonomy became (or remained) superstars in economic development. The female part of the population needed to contribute to overall human capital formation and prosperity, otherwise the competition with other economies was lost. Institutions that excluded women from developing human capital – such as being married early, and hence, often dropping out of independent, skill-demanding economic activities – prevented many economies from being successful in human history.

Viktigt att beakta när man utformar formella och informella regelverk i en ekonomi.

Skyddar socialt kapital mot populism?

Ja, enligt studien ”Populism and Civil Society”:

We test the hypothesis on whether belonging to a body in civil society (by belonging to a civil society association or a trade union) reduces the probability to vote (as stated in retrospective questions) for a populist party.  …

Our main finding is that individuals belonging to associations are less likely to vote for populist parties. In Europe, individuals belonging to associations are 3.2 percent less likely to vote for populist parties during the post global financial crisis period. The result is driven specifically by membership in civil associations rather than trade unions.

Författarna menar att medlemskap i organisationer i det civila samhället ger ett slags ideologiskt ankare, identitet och möjligheter för människor att ge uttryck för sina uppfattningar, utan vilket allt detta blir svårare. Populister kan lättare utnyttja en situation där människor står mer isolerade från organiserat umgänge med andra. Det kan också vara så att organisationsmedlemskap gynnar en känsla av socialt ansvarstagande. Det kanske inte är en slump att många politiska rörelser av auktoritärt slag genom historien har försökt kväsa eller styra det civila samhället.

Är svenska lokalpolitiker ute efter pengar?

Heléne Berg analyserar i ”Is It Worth It? On the Returns to Holding Political Office” om svenska lokalpolitiker gynnas ekonomiskt av att vara aktiva i politiken. Det gör de inte:

I show graphically and econometrically that monetary returns from politics are absent irrespective if one considers the period right after the election, up to 15 years later or the period right after exiting politics. This result holds for different income measures such as disposable income, total labor income or labor income from the largest source. It is also true on average as well as when considering heterogeneous effects across various dimensions of parties, councils and candidates.

Hon undersöker därefter vad som istället kan tänkas motivera människor att bli aktiva i lokalpolitiken och finner stöd för att det kan gynna en fortsatt politisk karriär, med allt en sådan för med sig:

The main conclusion from this analysis is that being borderline elected into a municipal council improves political career prospects, especially through increased chances of advancing to national politics, but also of being elected in future local elections—at least in the short run. Hence, if the goal of politicians is to enjoy non-monetary payoffs such as political accomplishments, prestige and power from a successful political career, being elected once locally is an effective starting point.

De svenska politikerna förefaller härvidlag kanske mer ädla än vad man hade kunnat förvänta sig (om det inte är så att en nationell politisk karriär, som de kan sikta mot, innefattar högre inkomst?). Att svenska lokalpolitiker också kan betraktas som mer kompetenta än befolkningen i allmänhet tyder kanske på att de ersättningar som erbjuds lokalpolitiker inte heller behöver höjas väsentligt – duktig folk tycks lockas ändå.

Jämför med Anne Applebaums tes om vad som driver populistiska ledare!

Inget stöd för att ojämlikhet ger lägre lycka

Finanskrisen gav bl.a. upphov till högre inkomstojämlikhet i Europa. Hur ser sambandet mellan sådan ojämlikhet och lycka/livstilfredsställelse ut? Det undersöks i den nya studien ”Rising Income Inequality During the Great Recession Had No Impact on Subjective Wellbeing in Europe, 2003–2012”:

Findings: income inequality has no statistically significant impact before, during, or after the Great Recession. Instead (contrary to much previous research) a straightforward individualistic utilitarian–materialist understanding is supported: money does increase wellbeing but inequality itself—the gap between rich and poor—is irrelevant.

I den politiska debatten fokuseras ofta på inkomstojämlikhet som ett stort problem, men om sådan ojämlikhet inte är relaterad till lycka eller livstillfredsställelse kanske det indikerar att problemet inte är så stort? Det andra resultatet, att mer pengar ger mer lycka, är minst lika intressant och i enlighet med annan forskning, t.ex. studien ”Subjective Well-Being and Income: Is There Any Evidence of Satiation?”.

Media påverkar politiska attityder – fallet Östtyskland

Den nya studien ”Media’s Role in the Making of a Democrat: Evidence from East Germany” visar följande:

This paper explores the causal influence of media content on voting behavior. We exploit a natural experiment involving access to West German TV within the German Democratic Republic. Focusing on federal and state election outcomes in the post-reunification decade (i.e., a time at which TV content was harmonized), we find that municipalities that had access to Western TV broadcasts before reunification have lower vote shares for left-wing and right-wing extremist parties. With regard to potential channels, we provide evidence based on survey data that GDR citizens with access to West German TV were less loyal to the socialist regime, less hostile toward foreigners, and exhibited higher levels of social capital. Our findings thus support the notion that access to free media influences political attitudes and facilitates the consolidation of democracy.

Betydelsen av fria medier bör inte underskattas.

HT: Alexander Fink.

Evidens utan teori?

Det är i ropet att förespråka evidensbaserad politik. Det är förstås utmärkt att vilja utgå från fakta, inte minst om konsekvenserna av olika åtgärder, innan viktiga beslut fattas. Men det finns måhända en något naiv tilltro till empirisk evidens, och på senare tid har ett par intressanta varningar framförts.

Den första – ”Purely Evidence-Based Policy Doesn’t Exist” – ges av Lars Peter Hansen, känd för att ha utvecklat ekonometrins verktyg, som förvisso är användbara för framtagandet av evidens. Men Hansen varnar för att det ofta inte går att ta fram säker evidens med de data och metoder som finns och att det det krävs teoretiska modeller (även om de också är imperfekta) för att vägleda och tolka empiriska resultat. Bl.a. skriver han:

While experimental evidence of various guises is available, unlike many of our colleagues in the physical and biological sciences, macroeconomists are limited in terms of the types of experiments we can run. Other sources of evidence can be helpful, including those captured in aggregate time series and in microeconomic cross sections. But for important policy-relevant questions, to use this evidence in meaningful ways requires conceptual frameworks or models. We are often interested in assessing alternative policies for which the information in the existing data may be quite limited. The evidence, economic data, tells us to some degree what happened in the economy as a result of a set of conditions; models are what allow us to compare what happened with what would have happened under a different set of conditions, including, of course, different policies. Without the framework to enable that comparison, the data are descriptive, perhaps, but not nearly as useful. Thus, the models are in essence tools that allow us to explore better hypothetical changes in the underlying economic environment. The choice of model is a vital input into the analysis and can have a big impact on the policy implications.

Han citerar också en annan Ekonomipristagare, F. A. Hayek, om vår begränsade kunskap.

Den andra varningen – ”A Problem in Theory” – ges av Michael Muthukrishna och Joseph Henrich och knyter an till replikationskrisen i experimentella vetenskaper:

The replication crisis facing the psychological sciences is widely regarded as rooted in methodological or statistical shortcomings. We argue that a large part of the problem is the lack of a cumulative theoretical framework or frameworks. Without an overarching theoretical framework that generates hypotheses across diverse domains, empirical programs spawn and grow from personal intuitions and culturally biased folk theories. By providing ways to develop clear predictions, including through the use of formal modelling, theoretical frameworks set expectations that determine whether a new finding is confirmatory, nicely integrating with existing lines of research, or surprising, and therefore requiring further replication and scrutiny. Such frameworks also prioritize certain research foci, motivate the use diverse empirical approaches and, often, provide a natural means to integrate across the sciences. Thus, overarching theoretical frameworks pave the way toward a more general theory of human behaviour.

Under mina doktorandstudier i nationalekonomi stod teorin i centrum – den ansågs vara riktig vetenskap. Sedan kom beteendeekonomin och den experimentella ekonomin, liksom starka datorer och stora datamängder, och empirin kom att stå i centrum. Nu tycks en syntes vara på gång – som förvisso har omfattats av många hela tiden men som inte har dominerat det vetenskapsmetodologiska synsättet – nämligen att båda delarna behövs. Men som Hayek varnade för sin prisföreläsning, ”The Pretence of Knowledge”, behövs alltid, även med goda teorier och goda empiriska metoder och data, epistemisk ödmjukhet:

If man is not to do more harm than good in his efforts to improve the social order, he will have to learn that in this, as in all other fields where essential complexity of an organized kind prevails, he cannot acquire the full knowledge which would make mastery of the events possible.

Ljuger altruister?

Altruister är personer som värnar om andras välmående, och man skulle kunna tro att sådana personer är mindre benägna att ljuga än andra. Stämmer det? Den nya experimentella studien ”Do Altruists Lie Less?” ger svaret:

We find that altruists lie less when lying hurts another party but we do not find any evidence in support of the hypothesis that altruists are more (or less) averse to lying than others in environments where lying has no effects on the payoffs of others.

Jag finner detta resultat rimligt. En altruist vill undvika lögner, inte för att det (som Kant ansåg) alltid är fel att ljuga, utan för att inte åsamka andra skada. När en sådan negativ effekt inte följer av att ljuga, ljuger altruisten lika mycket som andra.

Bidrar ambassader till export?

Varför öppnar länder ambassader i andra länder? En anledning är politisk-diplomatisk: En ambassad utgör en fast representation genom vilken politisk dialog kan föras med det land i vilket ambassaden ligger. Det kan bidra till förståelse, samarbete och fred. En annan anledning kan vara ekonomisk: En ambassad kanske bidrar till att göra det lättare för företag från hemlandet att börja exportera till det nya landet. Om så är fallet undersöks i en ny studie av Shon Ferguson och Rikard Forslid, ”Sizing Up the Impact of Embassies on Exports”. Resultat:

We test the prediction [att en ambassadetablering kan stimulera fler medelstora företag att börja exportera] using firm‐level data and information on the opening and closing of Swedish and Norwegian embassies abroad. Because Sweden and Norway are such similar countries in terms of geographical position, size, development, etc., we use Norwegian firms as a control group when investigating the effect of Swedish embassies on Swedish firms. This empirical strategy implies that we minimize the obvious problem of spurious correlation related to the opening and closing of embassies. Our results suggest that embassies play an important role in promoting the exports not only of medium‐sized firms but also of larger firms, and we find that the opening of a Swedish embassy is associated with an increase of 4–6 percent in the number of exporters in the second, third, and fourth size quartiles.

Att en ny ambassad stimulerar till fler exporterande företag från hemlandet är onekligen intressant, liksom att det påverkar såväl medelstora som stora företag på liknande, positiva sätt. Fortfarande kvarstår frågan vad en kostnads-intäktsanalys skulle ge. Är det extra värdeskapande som tillkommer tillräckligt stort för att täcka kostnaden av en ny ambassad? Å andra sidan kanske en ambassad etableras ”i vilket fall”, oavsett ekonomiska konsekvenser (av strikt politisk-diplomatiska skäl), och då är det ju en extra bonus att den även bidrar till ekonomisk stimulans av hemlandets företag.

IQ ger ekonomisk rationalitet

Det verkar som om riktigt smarta män beter sig mer som homo economicus än andra män, enligt den nya studien ”IQ, Expectations and Choice”:

Men above the median IQ (high-IQ men) display 50% lower forecast errors for inflation than other men. … High-IQ men are also less likely to round and to forecast implausible values. In terms of choice, only high-IQ men increase their propensity to consume when expecting higher inflation as the consumer Euler equation prescribes. High-IQ men are also forward-looking — they are more likely to save for retirement conditional on saving. Education levels, income, socio-economic status, and employment status, although important, do not explain the variation in expectations and choice by IQ.

Som alla vet är det svårt att utfärda ekonomiska prognoser – många tror (felaktigt) att de flesta nationalekonomer är och bör vara prognosmakare – men om man ska anställa folk som ska försöka sig på det ter det sig klokt att leta efter personer med hög IQ.

Det är inte ojämlikhet människor ogillar utan orättvisa

Detta enligt artikeln ”Why People Prefer Unequal Societies”:

There is immense concern about economic inequality, both among the scholarly community and in the general public, and many insist that equality is an important social goal. However, when people are asked about the ideal distribution of wealth in their country, they actually prefer unequal societies. We suggest that these two phenomena can be reconciled by noticing that, despite appearances to the contrary, there is no evidence that people are bothered by economic inequality itself. Rather, they are bothered by something that is often confounded with inequality: economic unfairness. Drawing upon laboratory studies, cross-cultural research, and experiments with babies and young children, we argue that humans naturally favour fair distributions, not equal ones, and that when fairness and equality clash, people prefer fair inequality over unfair equality.

En utmaning för vänstern, som är fixerade vid ojämlikhet. Men också för högern, som behöver fundera på vilken typ av marknadsekonomi som kan betraktas som rättvis.

Vad händer i välfärdsstaten när miljoner fattiga invandrare dyker upp?

Studien ”Immigrant Voters, Taxation and the Size of the Welfare State” undersöker diverse intressanta effekter av att Västtyskland tog emot åtta miljoner etniska och relativt fattiga tyskar efter andra världskrigets slut. De tvingades flytta från olika områden i Central- och Östeuropa. Resultat baserade på jämförelser av kommuner som tog emot många respektive få av dessa invandrare:

  1. Högre skatter: ”Our results show that tax rates in high- and lowinflow cities followed the same trend up until the expellee inflow but significantly diverged thereafter. High-inflow cities significantly raised taxes on agricultural land as well as firms’ capital and profits, and the gap in tax rates persisted until at least the mid-1960s. At the same time, we find no effect on the rates of two other important local taxes at the time, namely on residential property and a firm’s wage bill. We see this as evidence that cities chose not to raise taxes on items that were most needed by poorer parts of society — namely housing and jobs — while shifting the burden of taxation to farmers and business owners.”
  2. Ändrade offentliga utgifter: ”[H]igh-inflow cities significantly shifted their spending away from non-welfare related items. While they decreased overall per capita spending, they increased spending on social welfare and reduced spending on local infrastructure, housing and schools.”
  3. Vissa politiska effekter: ”We find that high-inflow cities had considerably higher turnout in local elections, which indicates that the inflow raised the economic and political stakes for the population. We also show that high-inflow cities had significantly larger vote shares for the GB/BHE, a party that represented the interests of the expellee. This provides evidence that the expellees used their voting rights to influence local policy setting. Moreover, while we find no significant effect on the vote shares of the two major parties — namely the conservatives (CDU/CSU) and the social democrats (SPD) — we find evidence that both parties responded to the inflow by nominating more expellees as direct candidates in federal elections.”
  4. Större stöd för omfördelning: ”[M]ore than 50 years after the expulsions individuals in high-inflow counties show substantially stronger preferences for redistribution than those in low-inflow counties. This suggests that the arrival of the expellees is partly responsible for the significant differences in preferences for redistribution across German regions to this day.”

Frågan är hur överförbara dessa resultat är när invandringen består av personer från annorlunda kulturer. Jag gissar att mönstret står sig, förutom på punkt 4 – av skäl som presenteras här.

Föräldrar som ger barn sitt eget namn

Hur kommer det sig att vissa föräldrar ger sina barn sitt eget namn? Enligt studien ”Mortality Salience and Namesaking: Does Thinking about Death Make People Want to Name Their Children after Themselves?” kan det ha att göra med en strävan efter odödlighet:

According to terror management theory, people cope with the awareness of death by investing in practices that lead to symbolic immortality. The purpose of the present research was to investigate whether naming children after oneself stems from a desire to symbolically extend one’s life. Participants were primed with thoughts of death or a control topic and then asked the likelihood that they would name future offspring after themselves or relatives. Results showed that people in the mortality salience condition reported a greater likelihood of naming their children after themselves, but not after relatives. Attachment orientation moderated this effect in that anxious individuals in the mortality salience condition expressed an even greater desire to name their children after themselves.

Fyra reflexioner:

  • Jag har fått intrycket att denna praxis är olika vanligt förekommande i olika länder. Det verkar t.ex. inte så vanligt i Sverige med föräldrar som ger barn sitt eget namn. Det verkar betydligt vanligare i Tjeckien och i USA, för att ta två exempel jag är någorlunda bekant med. Implicerar det att viljan att vara odödlig varierar mellan länder/kulturer? På vilken grund?
  • En sak jag undrar är om religiös övertygelse påverkar benägenheten att nyttja denna praxis. Om man tror att man är odödlig pga. vad ens religion lär ut, kan väl det förväntas minska benägenheten att uppkalla ett barn efter sig själv?
  • Jag misstänker att beslutet att överhuvudtaget skaffa barn kan ha med samma drivkraft att göra. De själviska generna vill leva vidare!
  • Själv finner jag det smått löjeväckande att sträva efter odödlighet. Vi lever en liten tid, vi dör, punkt slut.

Slutligen: Här förklaras hur man i USA ska kalla personer i samma familj med samma namn: Sr., Jr., I, II, III etc.

Medborgarskap underlättar integrationen

I många länder är det svårt att bli medborgare. Samtidigt kämpar många länder med intergrationen av invandrare. Vad händer med invandrare när det blir lättare att bli medborgare? Den nya studien ”Access to Citizenship and the Economic Assimilation of Immigrants” finner följande:

Immigrants often have lower employment rates and earnings than natives. Our empirical analysis relies on two reforms generating exogenous variation in the waiting time for citizenship. We find that faster access to citizenship improves the economic situation of immigrant women, especially their labour market attachment with higher employment rates, longer working hours and more stable jobs. Immigrants also invest more in host country‐specific skills like language and vocational training. Faster access to citizenship seems a powerful policy instrument to boost economic integration in countries with traditionally restrictive citizenship policies.

Det är, såvitt jag förstår, relativt enkelt att bli svensk medborgare. Något att hålla fast vid?

Frihandel kan dämpa de negativa välfärdseffekterna av ett varmare klimat

I och med klimatförändringarna kommer villkoren för jordbruk att förändras – men på olika sätt på olika platser runtom jorden. Vissa kommer att erfara försämrade möjligheter, medan andra kommer att få bättre förutsättningar. Detta kommer att ändra vilka komparativa fördelar länder har när det gäller produktionen av mat. Denna situation kan underlättas av flexibilitet, t.ex. gällande hur mycket mark som odlas, vad som odlas och vilka varor som kan säljas till och köpas från andra håll.

Nu visar en ny studie, ”The Crucial Role of International Trade in Adaptation to Climate Change”, att välfärdsförlusterna av klimatförändringar kan minskas rejält om handeln hålls relativt fri, så att länder kan justera vad de exporterar och importerar:

In our benchmark calibration, climate change reduces welfare globally by 1.72%, with a lot of heterogeneity as net-food-importing tropical countries lose from the negative productivity shocks and increased global food prices, while countries exporting agricultural products tend to gain thanks to improved terms of trade. These welfare changes are the results of demand-side, supply-side, and trade adjustments that all contribute to mitigate the adverse shock. Supply-side adjustments are crucial, allowing production to relocate where it is more profitable. The most important supply-side adaptation appears to be the ability to introduce crops that were not productive before climate change to a field, a feature made possible by the functional forms used in our spatially explicit modeling. Since these adjustments reallocate crop production between countries, as well as within countries, international trade plays a strong role in balancing the new domestic supply and demand schedules. If the trade adjustments are prevented from occurring by forcing bilateral import shares to stay constant, welfare losses increase by 76%. (Fetstil tillagd.)

Som forskarna skriver kommer välfärdseffekterna att skilja sig åt, vilket visas i denna figur från en sammanfattning av resultaten:

Skärmklipp 2019-02-06 13.28.52

Notera dock att de grå staplarna, med flexibel anpassning i hur jordbruk och handel bedrivs, är lägre än de andra, överallt, inklusive för hela världen. Världen som helhet, och de allra flesta delar av världen, tjänar alltså på sådan flexibilitet. Den populism som sätter käppar i hjulet för relativt fri handel kan alltså komma att förhindra en jämnare fördelning av, och leda till totalt sett högre, välfärdsförluster i jordbruket i takt med att klimatet förändras.

Slut med frukost

Sedan november 2017 äter jag inte frukost – inspirerad som jag då blev av dr. Jason Fungs bok The Obesity Code, som bl.a. rekommenderar periodisk fasta. Jag äter all min mat inom ett åttatimmarsfönster (i regel lunch runt kl 12 och avslutad middag runt kl 20). När jag nämner detta reagerar många med fasa – precis som mig har de fått lära sig att ”frukost är dagens viktigaste måltid”.

Bildresultat för frukost

Dags att tänka om! Den nya studien ”Effect of Breakfast on Weight and Energy Intake: Systematic Review and Meta-Analysis of Randomised Controlled Trials”, publicerad i British Medical Journal, sammanfattas på följande sätt av professor Tim Spector:

The disadvantages of skipping breakfast have now been debunked by several randomised trials. A systematic review and meta-analysis of the 11 randomised trials of skipping breakfast performed to date is published today in this journal. The studies varied widely in duration and quality, and seven looked at changes in weight as well as changes in energy usage. The conclusions were the same as in recent, largely ignored qualitative reviews namely, that no evidence supports the claim that skipping breakfast makes you gain weight or adversely reduces your resting metabolic rate.

Ingen fara med att sluta äta frukost alltså, och kanske en del fördelar, såväl för hälsa, ekonomi som tidstillgång. Det senare, att ”få” 20 minuter extra varje morgon, har jag upplevt som särskilt behagligt. Man kan sova eller vila lite längre, eller jobba lite mer, istället för att sitta och äta. Rekommenderas!

Ligger sjukdomar bakom våra värderingar?

En hel del forskning i nationalekonomi och ekonomisk historia försöker koppla ekonomisk utveckling till djupt liggande förklaringsfaktorer, som klimat och geografi – se t.ex. ”How Deep Are the Roots of Economic Development?” (preliminär gratisversion här). En del av denna koppling mellan fenomen långt bak i historien och hur dagens ekonomier fungerar rör kulturella faktorer. Dessa kan ha formats för länge sedan och påverka, direkt och indirekt, hur ekonomiska aktörer beter sig och i vilken mån de skapar välstånd.

Jag har på sistone stött på ett par studier som kopplar värderingar om politisk och social frihet till ett bakomliggande fenomen: olika samhällens traditionella utsatthet för sjukdomar.

Studien ”Parasites, Democratization and the Liberalization of Values across Contemporary Countries” finner följande:

We show that, as the hypothesis predicts, collectivism (hence, conservatism), autocracy, women’s subordination relative to men’s status, and women’s sexual restrictiveness are values that positively covary, and that correspond with high prevalence of infectious disease. Apparently, the psychology of xenophobia and ethnocentrism links these values to avoidance and management of parasites. Also as predicted, we show that the antipoles of each of the above values—individualism (hence, liberalism), democracy, and women’s rights, freedom and increased participation in casual sex—are a positively covarying set of values in countries with relatively low parasite stress.

Studien ”Individualistic Values Are Related to an Increase in the Outbreaks of Infectious Diseases and Zoonotic Diseases” finner följande:

Collectivist versus individualistic values are important attributes of intercultural variation. Collectivist values favour in-group members over out-group members and may have evolved to protect in-group members against pathogen transmission. As predicted by the pathogen stress theory of cultural values, more collectivist countries are associated with a higher historical pathogen burden. However, if lifestyles of collectivist countries indeed function as a social defence which decreases pathogen transmission, then these countries should also have experienced fewer disease outbreaks in recent times. We tested this novel hypothesis by correlating the values of collectivism-individualism for 66 countries against their historical pathogen burden, recent number of infectious disease outbreaks and zoonotic disease outbreaks and emerging infectious disease events, and four potentially confounding variables. We confirmed the previously established negative relationship between individualism and historical pathogen burden with new data. While we did not find a correlation for emerging infectious disease events, we found significant positive correlations between individualism and the number of infectious disease outbreaks and zoonotic disease outbreaks. Therefore, one possible cost for individualistic cultures may be their higher susceptibility to disease outbreaks.

Om politisk och social frihet i vissa länder ”ytterst” beror på att dessa länders invånare långt tillbaka i tiden löpte lägre risk att drabbas av parasiter och diverse sjukdomar, och därför blev mindre inriktade på att hålla samman en kollektivistisk och puritansk kultur och politisk enhet, blir en fråga hur lätt det är att förändra kulturellt baserade tankemönster och de värderingar som dessa innefattar. Kan man locka stora delar av befolkningen i länder med stora historiska sjukdomsrisker med frihet och, i så fall, hur? Genom teknologisk utveckling och sjukdomsbekämpning? Och slutligen: Om individualistiska kulturer löper större risk idag att drabbas av vissa sjukdomsutbrott, är det ett pris värt att betala (om man beaktar individualismens nytta i andra avseenden)? Tveklöst, anser jag (och därtill kan läggas att individualismens innovativa ekonomi bättre möjliggör bekämpande av sjukdomar).

Antisemitismen kostade Tyskland mycket

Ekonomiska konsekvenser av antisemitism är kanske bland de minst viktiga. Icke desto mindre visar en ny studie, ”Discrimination, Managers and Firm Performance: Evidence from ‘Aryanizations’ in Nazi Germany”, att även dessa konsekvenser var mycket negativa:

We study how the forced removal of Jewish managers in Nazi Germany, caused by surging antisemitism, affected large firms. The loss of Jewish managers with certain qualifications led to large and persistent stock price reductions for affected firms. Dividend payments and returns on assets also declined. A back-of-the envelope calculation suggests that the aggregate market valuation of firms listed in Berlin fell by 1.8 percent of German GNP. The findings imply that discrimination can lead to persistent and first-order economic losses.

HT: Alexander Fink.

Hur påverkar konkurrens kreativitet?

Medan ekonomer brukar framhäva konkurrensens förtjänster finns det andra, inte minst en del psykologer, som brukar betona att konkurrens kan verka hämmande på människors skaparkraft och kreativitet. Vem har rätt? En ny studie, ”Creativity Under Fire: The Effects of Competition on Creative Production”, verkar ge båda sidor stöd:

I find that intensifying competition induces agents to produce original, untested ideas over tweaking their earlier work, but heavy competition drives them to stop investing altogether.

Dvs. att utsättas för konkurrens av måttligt slag stimulerar till mer kreativitet, medan ”super-konkurrens” får folk att ge upp. Som forskaren skriver i en populärvetenskaplig sammanfattning:

Although intrinsic motivation can be valuable, this paper shows that winner-takes-all competition can motivate creativity, if properly managed. We can speculate that a few (perhaps even one) competitors of similar ability is enough to motivate creativity, whereas many strong competitors may discourage this effort.

Ger Facebook depression?

Den nya studien ”The Economic Effects of Facebook” finner bland annat:

Using a large field experiment with over 1,765 individuals, we document the value of Facebook to users and its causal effect on news consumption and awareness, well-being and daily activities. Participants reveal how much they value one week of Facebook usage and are then randomly assigned to a validated Facebook restriction or normal use. Those who are off Facebook for a week reduce news consumption, are less likely to recognize politically-skewed news stories, report being less depressed and engage in healthier activities. One week of Facebook is worth $25, and this increases by 15% after experiencing a Facebook restriction (26% for women), reflecting information loss or that using Facebook may be addictive.

Det jag fann mest intressant var att värdet av en veckas Facebook-användande ansågs vara 25 dollar. Min egen värdering är något, men inte jättemycket, högre. Frågan är dock om det är bra att spendera tid där. Forskarna fann ju också att en veckas frånvaro ledde till mindre depressiva känslor.  Hur kan det förklaras?

The reduction in depression we find from being off of Facebook might be explained by two mechanisms. First, being off Facebook encourages individuals to engage in more positive, healthy activities, such as exercising and eating out less often, which could explain the improvement in mood. Second, Facebook itself might be a channel for decreasing subjective well-being, and changes in activities and consumption patterns could be a result of feeling better. Untangling the direction of causality would be an important area for future research.

Påverkar jag, genom bilder på restaurangmat, andra att äta för mycket och må sämre?

Demokrati orsakar tillväxt

Som någon som håller fast vid demokratins primat (i en tid när det utmanas från mycket olika håll) finner jag det förtjänstfullt att ta del av forskning, i form av studien ”Democracy Does Cause Growth”, som visar att demokrati, utöver andra förtjänster, bringar högre ekonomiskt välstånd:

We provide evidence that democracy has a positive effect on GDP per capita. … Our baseline results show that democratizations increase GDP per capita by about 20 percent in the long run. We find similar effects using a propensity score reweighting strategy as well as an instrumental-variables strategy using regional waves of democratization. The effects are similar across different levels of development and appear to be driven by greater investments in capital, schooling, and health.

Hur påverkas barn av att gå i förskolan med ”problembarn”?

Jag fann resultaten i studien ”The Long-Term Impacts of Low-Achieving Childhood Peers: Evidence from Project STAR” (preliminör gratisversion här) av Jan Bietenbeck överraskande:

This paper evaluates how sharing a kindergarten classroom with low-achieving repeaters affects the long-term educational performance of regular first-time kindergarten students. Exploiting random assignment of teachers and students to classes in Project STAR, I document three sets of causal impacts: students who are exposed to repeaters (1) score lower on a standardized math test at the end of kindergarten, an effect that fades out in later grades; (2) show persistent improvements in noncognitive skills such as effort and discipline; and (3) are more likely to graduate from high school and to take a college entrance exam around the age of 18.

Det första resultatet hade jag väntat mig – att prestationen i matematik försämras för de barn som går i förskolan med barn som går om – men inte de två andra resultaten. Det verkar alltså vara en fördel på längre sikt att ingå i en förskoleklass med en del ”problembarn”. En möjlig förklaring som forskaren tar upp är att lärarna kan ändra sitt sätt att undervisa, och detta tycks då kunna gynna ”vanliga” barn. Inte oväsentlig information för föräldrar som funderar på vilken typ av klass som kan påverka barnens utveckling positivt.

Utvandring gav kollektivism

Jag har tidigare bloggat om Mounir Karadjas och Erik Prawitz rafflande forskning om hur utvandringen från Sverige, främst till USA, har stärkt den svenska vänstern. En relaterad studie av Ann Sofie Beck Knudsen, ”Those Who Stayed: Individualism, Self-Selection and Cultural Change during the Age of Mass Migration”, visar följande:

[T]he empirical results suggest that individualists were more likely to migrate than collectivists, and that the Scandinavian countries would have been considerably more individualistic and culturally diverse, had emigration not taken place.

En intressant aspekt av denna nya forskning är att det inte bara är invandring som har kulturella effekter i ett land utan också utvandring. Sverige är förvisso relativt individualistiskt alltjämt (se här) men hade kunnat vara det i ännu högre grad om en viss typ av människor inte hade flyttat till andra sidan Atlanten. Eftersom individualism är förknippat med en del positiva utfall, som jag kort skriver om i min ledare ”Den nyttiga individualismen” i Ekonomisk Debatt, är det måhända en beklagansvärd effekt.

Moraliska tråkmånsar

Jag fann studien ”Why So Serious? A Laboratory and Field Investigation of the Link between Morality and Humor” underhållande:

Consistent with our hypotheses, compared with participants in the control condition, participants whose moral identities were situationally activated (Study 1a) or chronically accessible (Study 1b) were less likely to appreciate humor and generate jokes others found funny (Study 2), especially humor that involved benign moral violations. We also found that participants with a strong moral identity do not generally compensate for their lack of humor by telling more jokes that do not involve moral violations (Study 3). Additional field studies demonstrated that employees (Study 4) and leaders (Study 5) with strong moral identities and who display ethical leadership are perceived as less humorous by their coworkers and subordinates, and to the extent that this is the case are less liked in the workplace. Study 5 further demonstrated two competing mediating pathways—leaders with strong moral identities are perceived as less humorous but also as more trustworthy, with differentiated effects on interpersonal liking.

Så att vara moralist kan ha sina fördelar (som att uppfattas som pålitlig) och sina nackdelar (som att uppfattas som trist). Jag har nihilistiska-immoralistiska drag och har därför ingen stark moralisk identitet – men jag skämtar i stort sett aldrig, trots det, och är synnerligen tråkig. Det sämsta av båda världar på arbetsmarknaden? (Jag hoppas att den akademiska världen är annorlunda härvidlag!)

Statens betydelse för ekonomisk utveckling

Personer som likt mig kommer från den klassiskt liberala idétraditionen har en skeptisk syn på staten; en del mer anarkistiskt orienterade personer avvisar den till och med helt. Om man eftersträvar ekonomisk utveckling kanske det emellertid är klokt att fundera på riktigheten i en sådan avvisande syn. I studien ”State History and Economic Development: Evidence from Six Millennia” finner Oana Borcan, Ola Olsson och Louis Putterman följande:

The presence of a state is one of the most reliable historical predictors of social and economic development. In this article, we complete the coding of an extant indicator of state presence from 3500 BCE forward for almost all but the smallest countries of the world today. We outline a theoretical fmework where accumulated state experience increases aggregate productivity in individual countries but where newer or relatively inexperienced states can reach a higher productivity maximum by learning from the experience of older states. The predicted pattern of comparative development is tested in an empirical analysis where we introduce our extended state history variable. Our key finding is that the current level of economic development across countries has a hump-shaped relationship with accumulated state history.

Det mått på statshistoria som författarna tar fram består av tre delar och fångar det antal år som en fullt autonom stat, förstådd på detta sätt, har existerat:

(1) The existence of a state above tribal level; (2) Whether rule was internally or externally based (i.e. whether a country’s territory had an autonomous government or was ruled partly or fully by an authority outside of its borders); (3) How much of its territory was under the control of a government (as opposed to multiple competing governments and regions still lacking state presence).

Forskarna finner att de länder som har existerat längst och kortast tid som fullt autonoma stater har lägre välstånd än länder däremellan, vilket illustreras i denna figur:

Denna spännande forskning visar att hur länge man har haft en fullt autonom stat spelar roll för hur välståndet har utvecklats – men också därmed att staten är ett tveeggat svärd ur ekonomisk synvinkel. De länder som har haft fullt autonoma stater allra längst och allra kortast tenderar att ha lägre välstånd. Liberala tankar om hur staten bör utformas för att generara välstånd och andra utfall, som frihet, är därmed trots allt inte obsoleta.

Rationalitet som process

Något som förenar många neoklassiska nationalekonomer och beteendeekonomer är förståelse av rationalitet som ett statiskt fenomen. Ännu en gång utmanar Mario Rizzo och Glen Whitman denna förståelse av rationalitet, i artikeln ”Rationality as a Process”:

Real human beings do not make decisions instantaneously and without error. Nor do they know all of their goals, and their fully specified willingness to trade them off against each other, prior to making any decisions. Nor do they hold beliefs that are instantaneously consistent with each other and the world. Forming one’s preferences and beliefs is a process, and therefore it seems natural to evaluate them in terms of that process. In doing so, we find that the static approach implicitly conflates rationality with a form of omniscience. If our normative standard is the flawless or optimal solution to problems as defined and understood by the analyst, we will no doubt find many violations of “rationality.” However, these may not be the agent’s problems. They may be problems of inadequate and superficial analysis, driven by the analyst’s static conception of rationality. As an alternative, we suggest the possibility of a process-driven account of rationality that includes a role for intrapersonal bargaining and arbitrage, dialectical reasoning, responsiveness of alleged biases to cost, and learning in response to error. Such an account would surely be preferable on normative grounds, but it also holds the promise of better positive accounts of human behavior.

Analysen tycks mig rationell – och viktig, ty med denna mindre snäva förståelse av rationalitet blir policyimplikationerna också mindre interventionistiska.

Se även tidigare inlägg på liknande tema: ”Den nya paternalismen problematiserad”, ”Beteendeekonomi för politiker”, ”Mot moralisk styrning”, ”Pigou i praktiken” och ”Leder mjuk paternalism till hård?”.

Låter sig politiker påverkas av intressegrupper?

Ibland får man intryck av att public choice-skolans insikter av vissa nationalekonomer och statsvetare anses felaktiga och obsoleta. (För en bra, modern översikt av dessa insikter, se helt färska The Oxford Handbook of Public Choice, Volume 1 och Volume 2). Politikens aktörer drivs inte alls, enligt denna avvisande hållning, av egenintresse, utan av en vilja att göra gott (kanske att maximera en social välfärdsfunktion). Det är inte bara felaktigt, utan även förolämpande och farligt, att antyda att politiker kan agera för att gynna sin egen materiella ställning eller maktposition. Ett exempel på en hållning åt det hållet presenteras av statsvetaren Steven Kelman.

Nå, det finns nog skäl att tro att public choice-teorin kan vara relevant. En ny studie, ”Political Donations and the Allocation of Public Procurement Contracts”, tyder på att ett av de fenomen som uppmärksammas i denna teori, intressegruppsverksamhet, verkar förekomma och påverka politikens aktörer i Tjeckien när det gäller offentlig upphandling:

We study whether and when firms’ donations to political parties induce favouritism in public procurement allocations. Our analysis builds on a unique, comprehensive dataset covering all public procurement contracts and all corporate donations to major political parties in the Czech Republic over the period from 2007 to 2014, and exploits changes in political control over regional governments within this period for identification purposes. We find that firms donating 10% more to a political party gaining (losing) power witness an increase (decrease) in the value of their public procurement contracts by 0.5–0.6%. Importantly, and in line with theoretical expectations, these effects only arise for contracts allocated under less restrictive procurement allocation processes. Assessing the underlying mechanisms, we show that donating firms receive more small contracts allocated under less regulated procurement procedures, face less competition in more regulated and open procurement procedures, and tend to win with bids further above the estimated cost of the procurement contract.

Faran med att ignorera denna typ av forskning, vilket en del verkar vilja göra därför att den skapar en negativ bild av politikens aktörer, vilket försämrar tilliten till det politiska systemet, är att direkt skadligt och opportunistiskt beteende kan fortleva och skapa verklig grund för ett folkligt missnöje. Den intressanta frågan är hur man hanterar problem av detta slag. Kan mer översyn och reglering vara en väg framåt? Ett förbud mot bidrag från vissa typer av givare? Krav på att bidrag över ett visst belopp redovisas? (En del åtgärder av detta slag har vidtagits i Sverige.)