Jag dissar flaggan

Att montera en flaggstång och att hissa ett tygstycke symboliserandes den nation i vilken man råkade födas vore mig helt främmande, eftersom jag är anti-nationalist. I en bilaga till DI idag anges dessutom märkliga rekommendationer för flaggning, t.ex. att man inte ska låta flaggan hänga uppe över natten, att man inte ska flagga med en trasig, fransig eller urblekt flagga, att man inte ska sätta märken, bokstäver eller namn på flaggan, att man ska undvika att flaggan nuddar marken i samband med att den hissas och halas, att en uttjänt flagga ska brännas och att endast en flagga åt gången ska hissas på en flaggstång.

Vad är det för typ av människor som villigt följer föreskrifter av detta slag? Antagligen personer som, till skillnad från mig, inte finner yttranden som detta, från samma DI-bilaga, skrattretande:

Eftersom flaggan är en symbol för vår nation ska den användas och behandlas med respekt.

En bra sak är dock att man numera inte kan straffas för att man skändar den svenska flaggan. Inte för att jag personligen vill skända den (det räcker gott, för min del, med att ignorera den och att förundras över andras vördnad för den), utan för att jag anser att man ska ha rätt att behandla det tygstycke som kallas flagga som man vill.