Politiker som överväger liberaliserande reformer funderar säkert mycket på hur genomförandet av dylika reformer skulle påverka väljarnas inställning till dem. Kommer deras röstandel minska eller öka i kommande val om reformer genomförs? Det visar sig bero på, enligt den nya studien ”Structural Reforms and Election: Evidence from a World-Wide New Dataset”:

We assemble a unique database of reforms in domestic finance, external finance, trade, product markets and labor markets which covers 90 advanced and developing economies from 1973 to 2014. In the 66 democracies which we consider in this paper, we show that these reforms have medium run benefits thus they are electorally more successfully when introduced at the beginning of a new term of office. Liberalizing reforms shortly before elections are costly to incumbents. However, the effect depends on the state of the economy at the time of reform: reforms are sharply penalized during contractions, reforms undertaken in expansions are not punished and sometimes rewarded.

Man drar sig till minnes den första Alliansregeringens mindre populära reformer av sjukförsäkringssystemet, som genomfördes precis i början av mandatperioden 2006–2010 och som inte omöjliggjorde omval 2010. Detta med att vara noga förberedd och ”rivstarta” verkar inte så dumt, om man vill försäkra sig om oförändrat eller ökat stöd av väljarna till följd av liberaliserande reformer.

Se även Christian Bjørnskovs och min studie om sambandet mellan liberaliserande reformer och hur nöjda väljarna är med hur demokratin fungerar.