Robert Östling menar att nationalekonomin har ideologiska inslag. Jag tror personligen att värderingar spelar viss roll i all forskning, inte minst i valet av problem att studera, i valet av metod och i valet av vilka resultat som ska presenteras. Som Gunnar Myrdal hävdar i Objectivity in Social Research finns det ingen samhällsvetenskaplig forskare som i djupaste mening kan vara helt objektiv. Men genom den vetenskapliga metoden hoppas och tror jag att det mesta av det som kallas nationalekonomisk forskning ändå i huvudsak är av positivt slag, i Milton Friedmans mening.

I den mån nationalekonomer är ideologiska tycks Robert mena att de primärt är liberala. Så kan det nog vara i genomsnitt, men en intressant sak rör hur nationalekonomer grupperar sig. Personer med värderingar till vänster tenderar att bejaka ”beteendeekonomi” och teorier om marknadsimperfektion (vilket personer till höger oftast inte gör), medan personer med värderingar till höger tenderar att bejaka teorier om politikimperfektion och den österrikiska skolan (även om det finns undantag).

Men är det så att nationalekonomiska teorier påverkar ideologiska uppfattningar eller är det så att personer med vissa ideologiska uppfattningar väljar att bejaka vissa nationalekonomiska teorier? Om det förra gäller förefaller det intressant att studera hur studenter, doktorander och forskare kommer i kontakt med de teorier som påverkar deras ideologi. Är det deras lärare som är ideologiska och presenterar ett urval av teorier för dem? Vad förklarar i så fall lärarnas ideologi? Etc. Om det senare gäller, vilket jag tror, kanske den nationalekonomiska diskursen skulle tjäna på det Myrdal rekommenderar: att vi är öppna om vilka värderingar vi har qua forskare?