Nyligen rapporterade jag om en studie som visade att tatuerade diskrimineras i den tyska banksektorn. En ny studie, ”Tat Will Tell: Tattoos and Time Preferences”, tyder på att de som tatuerar sig har ett visst karaktärsdrag:

We show that, according to numerous measures, those with tattoos, especially visible ones, are more short-sighted and impulsive than the non-tattooed. Almost nothing mitigates these results, neither the motive for the tattoo, the time contemplated before getting tattooed nor the time elapsed since the last tattoo. Even the expressed intention to get a(nother) tattoo predicts increased short-sightedness and helps establish the direction of causality between tattoos and short-sightedness.

Tatuerade tycks alltså vara mer kortsiktiga än andra. Man kan tänka sig att det är en mindre bra egenskap på en bank och i andra sammanhang där tålamod och ett långsiktigt perspektiv är väsentliga.

En intressant normativ fråga: Ursäktar en sådan ”objektiv” grund för negativ särbehandling att tatuerade särbehandlas negativt? Även om grunden bara är genomsnittlig för gruppen tatuerade och inte närvarande i varje tatuerad individ?